Brev till EU och miljöministern

Jag har skrivit till EU-kommissionären och miljöminister Lena Ek om vargfrågan, och efter tre månader har jag inte fått något svar eller reaktion att meddelandet mottagits. De fyra gånger jag skrivit till regeringen/ministrar och EU förut i andra frågor har det kommit en respons och ibland ganska utförlig.

Dock träffades de två 1o juli och det kom en pressrelease från EU. Jag tycker mig märka att ”diskussionsklimatet” förbättrats, tidigare har det bara förekommit ensidiga utsagor från regeringen om den goda dialogen med EU. De synpunkter jag framfört kanske bidragit. Det är positivt att EU enligt sitt pressmeddelande trycker på (och alltså inte kan förutses läggas hinder i vägen för) att förvaltningsplanen skall vara klar så den kan träda i kraft till nyår 2013, så en långsiktigt svensk vargpolitik kan inledas 2013, med klara ställningstaganden och nya löften om förvaltningsjakt, som kan ersätta gamla inoperativa.

EU borde avskriva överträdelseärendet, när förvaltningsplanen presenterats i början på juni. Då har Sverige levt upp till EUs viktigaste förväntningar när det gäller dokumentation och en process till långsiktiga beslut (en förvaltningsplan), och det skall inte behöva gå ytterligare ett år av kiv om precis vad som står eller borde stå i förvaltningsplanen innan vargpolitiken 2013 och framåt sjösätts av riksdagen i höst. Fast det var ett misstag att inte underrätta sig om den viktigaste informationen som borde stått i förvaltningsplanten innan den skrevs, det hade ökat chansen att ärendet nu kunnat avskrivas.

EU inledde ”överträdelseförfarandet” våren 2010, och det fick direkta konsekvenser för vargpolitiken i augusti 2011. Opinionen polariseras. De som överhuvudtaget inte vill ha varg i Sverige (noll-visionen) organiserar sig. Nyligen bestämde en stor jägarorganisation sig för att ta avstånd från frilevande varg i Sverige. För den största jägareorganisationen genomdrevs ett ordförandebyte pga för lamt agerande i rovdjursfrågan.  Det bildades ett politiskt enfrågeparti mot varg för några månader sedan. En vargskeptisk blogg har fått stort genomslag sedan sommaren. Det går knappast att tala om massiv enighet för att det skall finnas varg i Sverige längre, även om det fortfarande är en stor majoritet som stödjer det. Det finns inget annat djur som är mer kontroversiellt och klyftan fördjupas av avsaknaden av politiskt trovärdiga beslut. Enda sättet som jag ser att förebygga ytterligare polarisering är ett långsiktigt trovärdigt riksdagsbeslut i höst, och enda sättet att komma dit - om nu Sverige inte vill riskera att åtalas vid EU domstolen - är att EU deklarerar att de åtminstone för tillfället släpper uppmärksamheten på Sverige.

Med det syftet har jag april 17 skrivit ett brev till EUs miljökommissionär och ett brev till Sveriges miljöminister.

Båda har ”bloggar”. Janez Potocniks facebooksida  är: 
http://www.facebook.com/potocnikjanez
 Jag lade in brevet på ”anteckningar Wolves in Sweden” förutom att jag sänt det med post. Kommissionären är intresserad nog att lägga ut personliga kommentarer om den svenska vargen!! Av senast inkommande meddelanden utifrån så informerade 7 om den ”tragiska” utvecklingen för den svenska vargen medan 7 hade andra ärenden.

Miljöminister Lena Ek har en blogg
http://www.centerpartiet.se/lenaek
  Denna blogg antyder dock frånvaro av intresse för den svenska vargen, det finns ingen ”tag” för ”varg” eller ”rovdjur” eftersom detta inte är diskuterade ämnen, och det finns knappast något ställe att lägga ut brevet. Hon skrev en post ”nu vill jag veta vad du tycker”, fast hon avsåg inte att be om synpunkter om annat än vad som var i hennes huvud. Men där tycks 20% vara vargsynpunkter med de vanliga debattörerna, så intresset att frågan tas upp finns. Inläggen verkar inte censurerade. Länkar framställs inte som länkar. Kanske ändå lägger brevlänken på Lena Eks blogg också om det kommer någon relevant artikel. Intrycket är att EUs ”vargminister” är mer intresserad av synpunkter omkring svenska vargar än sveriges ”vargminister”. Och svenskar är definitivt mer intresserade att hålla miljökommissionären underrättad om utvecklingen av varg i Sverige än att framlägga synpunkter till miljöminstern i Sverige!

I och för sig förstår jag miljöministern, det är inte skoj för Sveriges vargminister att vara ansvarig för ett område, där regeringen valt att lyssna på Bryssel, och som regeringen inte tycker de kan göra mycket åt innan remisserna på förvaltningsplanen och rovdjursutredningen kommit. Regeringen kan inte annat än fungera som slagpåse om man försöker diskutera ämnet. Farhågan från debattörerna är förstås att även när det är dags att diskutera frågan tidsfönstret blir smalt och regeringen kommer snart att begrava ärendet i nya utredningar istället för långsiktiga riksdagsbeslut. Dock måste Lena Ek ges en komplimang och kanske ger underverk i det tysta. Genom sårbarhetsutredningen tog regeringen initiativ i vargfrågan och gjorde vad andra negligerat och lade en bra grund till vargdiskussionen. Och varg diskuteras mycket mer och intensivare än frågans faktiska betydelse för riket motiverar. De frågor miljöministern tar upp är vanligen relevanta och hennes inlägg välskrivna och kanske kunde få mer kommentarer än de får. Men å andra sidan är ministern ansvarig för ett område med många starkt engagerade och då är det tveksamt att bara låtsas som om frågan inte fanns. Ointresset på miljödepartementet kan vara ett skäl att flytta jaktfrågor och rovdjurspolitik till landsbygdsministern.

Men nu i mitten på juli har all relevant dokumentation kommit och kunnat smältas och man förväntar sig politiska reaktioner både från Lena Ek och EU-kommissionären som ger ledning om vad som händer sedena före mitten av augusti.

About these ads