Den här bloggen på WordPress handlar om varg. Den är på svenska för svenskar och om Sverige. Det är mest genetik och kvantitativa aspekter på genetik – hur många? hur stor? hur stor blir effekten? – mest inavelsrelaterade problem - och det är mycket genetik för beslutsfattare och rovdjursforskare. Relativt lite om skador och påverkan på tamdjur, hundar, biodiversitet, ekologi, vargens biologi, vilt, jaktvapen och ekonomi, där jag inte har specialistkunskaper, fast man lär sig ju allt mer när man följer vargdebatten. Jag som gör den heter Dag Lindgren och har arbetat 35 år med genetiska frågor som inavel och släktskap, men på skogsträd och aldrig på djur. Min doktorsavhandling hette ”Inavel – ett tveeggat svärd…”. Jag har aldrig jagat eller haft tamdjur och inte haft hund i vuxen ålder.
Jag är lite orolig för mänsklighetens framtid och tycker att de ekologiska fotspåren verkar bli väl stora. Kvalitén på debatt, beslutsunderlag och beslutsprocesser inger inte förtroende för att människan kommer att fortsätta att få det bättre hundra år till, det gäller varg men också mycket annat.
Nu är jag pensionerad och ville ägna en del av uppmärksamheten åt andra frågor. Varg verkade intressant, jag tänkte en del 2010, tänkte lägga av i början av 2011, men vargen blev åter aktuell 17 augusti 2011 med regeringens nya utspel, och då beslöt jag att starta den här bloggen. Jag är besviken att argumentet att dödlig kontroll faktiskt styrker genetiken och gör vägen till gynnsam bevarandestatus lättare och snabbare - fullständigt frånsett eventuella ändringar i acceptans - inte uppfattats av EU och inte heller regeringen i dess första svar. Men nu är Sverige inne på rätt spår och har engagerat rovdjursforskningen, så hade regeringen inte samtidigt bestämt att gå EU tillmötes på ett för vargens gynnsamma bevarandestatus högst olyckligt sätt, så hade jag nog inte engagerat mig igen. Kanske lägger jag av om EU avskriver vargärendet utan några tydliga pekpinnar (vilket inte verkar skett) eller om Naturvårdsverket visar tecken på att hantera vargförvaltningen på ett vettigare sätt under de nya betingelserna. Nu känner jag mig mycket som de svenska statsmakternas vapendragare gentemot EUs detaljstyrning, det känns trevligt!
Min huvudfråga är att prioriteten för att nå gynnsam bevarandestatus har satts på att minska inaveln, och för att göra detta bör man inte öka vargstammen utan hålla den på några hundra tills inaveln reducerats väsentligt, och man måste ge genetiskt värdefulla vargar ett effektivt skydd när stammen storlek hålls nere. Jämfört med huvuddelen av tyckarna tycker jag att inaveln är ett något mindre och mindre akut problem än många vill göra det till, men jag välsignar ändå ambitionen att sänka inaveln. Jag tror också att kontakten med en tillräcklig del av de Nordeuropeiska vargarna kan förmodas bli ganska hygglig, men det kändes säkrare om den blev bättre. Vi skall inte idag skall blåsa upp den svenska vargstammen för att man inbillar sig den genetiska bryggan österut är dålig.
Jag känner mig väldigt mycket som en ”lone wolf”, jag får inte mycket vettiga kommentarer eller kvalificerat erkännande för det arbete som jag lägger ned och som täcker in ganska mycket och i några smärre partier är känns direkt innovativt. Jag får sällan eller enstaviga svar även där jag tycker i ett idealt samhälle jag skulle fått något utförligare reaktioner.
Allt vad jag skriver blir inte bra, det blir många stavfel och en del blir svårförståeligt eller i något fall tvärtom mot jag menar. Men jag försöker att kontinuerligt förbättra artiklarna på denna blogg och det mesta känns hyggligt bra efter några bearbetningar.
Recentioner: Trevligt att få bra och kunniga recentioner på http://lipoptena.blogspot.com/2012/03/lanktips-vargdag.html och http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2012/04/genetikspoket-i-vargdebatten/
Kommentarer
Om någon tycker att jag missat något viktigt eller framfört något uppenbart felaktigt eller inte utvecklat något tillräckligt, så har läsarén chansen att kommentera. Chansen för att mina analyser är i huvudsak riktiga ter sig större, om omvärlden inte finner skäl att påpeka möjliga misstag eller förbiseenden. Numera är kommentarer välkomna och kommer in direkt utan ”moderering”, och jag kommer så småningom att reagera på eventuella frågor i kommentarer. Fast det kommer inte många! Jag välkomnar intelligenta frågor som för kunskapen framåt eller gör denna blogg värdefullare för svensk vargförvaltning! Det känns tråkigt om tonen inte är bra. Det är lite oroande att det är så få sådana frågor kommentarer fast mycket av vad jag säger inte borde te sig självklart. Efter en tid kanske jag gallrar i kommentarerna och tar bort sådana som ter sig irrelevanta eller inte av bestående värde. Jag har också en frågelåda
#1 by Kenneth Erikson on 14 februari, 2012 - 00:05
Hej Dag.
Det är inte konstigt att du inte får några kommentarer. Hur många har kunskaper på detta område och törs framföra något i en så infekterad fråga som i all väsentlighet hittills styrts av det politiskt korrekta? Dessutom är dina rader under rubriken, Kommentarer, direkt frånstötande när du efterfrågar intelligenta frågor. Det ställer minsann krav på den som här kommenterar. Men, jag räds inte trots vare sig intelligens och fullständigt obildad på området. Jag förstår dock när du påstår att bekämpningen av inaveln missgynnas av ett större antal inavlade. Det anser jag faktiskt var och en bör förstå, det säger sig självt på något vis. Jag har faktiskt påstått samma sak för flera år sedan, gissat förståss men ändå. Då nämnde jag att det troligen går att bevara en stam genetiskt frisk med kanske bara 50 individer under förutsättning att den stammen försågs kontinuerligt med nya individer med annan genvariation. Vår svenska björnstam har ju varit nere i uppskattningsvis blott 130 st. björnar och trots det påstås det fortfarande gå att skilja på södra och norrifrån invandrade. Och aldrig en rad om att björnar i Sverige lider av genetisk utarmning (svag bas eller vad ni utbildade svänger er med för begrepp).
Men, och det måste sägas och det har du säkert också märkt, denna fråga sköts inte efter logik och konsekvens. Denna fråga handlar om vargen behövs och tillför något omistligt, och det är något helt annat. Då handlar det om politik och filosofi. Men målsättningen har varit sådan att landet ska fyllas med vargar och därför har vi även under lång tid ”fostrats” med hjälp av en statlig rovdjurspropaganda styrda av organsationer och föreningar som WWF och SNF. Genetiken används endast som skäl och försvar för fler vargar. Därför tillmäts inte dina påståenden om att en stor stam påverkar boten av inavelsgraden negativt någon större betydelse heller, det är min gissning.
Jag respekterar och uppskattar dina skriverier även om vi i frågan om vi ska ha varg ilandet, eller inte, har olika åsikter.
Mvh
Kenneth Erikson
Kälarne
#2 by DagL on 14 februari, 2012 - 10:36
Hej Kenneth och tack för brevet
”Olika åsikter” egentligen har jag ingen fanatisk djupt grundad åsikt att det skall finnas varg i Sverige, jag skulle inte ställa mig på barrikaderna om det bestämdes ett svenskt vargutrotningsprogram, ivarjefall om det inte hade funnits en nu väletablerad vargstam. Det kanske skulle räckt med att varg finns i Finland och Ryssland, Sverige kunde kanske dra en tyngre del av det internationella lasset med järven och björnen istället (fast det gör vi väl redan med björn). Ett finskt vargutrotningsprogram skulle jag dock opponera mig mot. Jag fattar att varg skapar en del reella olägenheter för en icke helt försumbar minoritet, men inte drabbar mig. Men när nu Sveriges riksdag enhälligt (om än 8% med diskret korsade fingrar) och en majoritet av svenska folket tycker att vi skall varg på vad jag tycker är till stor del respektabla förståeliga motiv som jag i princip håller med om, så solidariserar jag mig med det. Men hur många vargar det skall vara är en mycket öppnare fråga och där tycker jag som genetiker att en del av mina genetik kollegor driver de genetiska argumenten för hårt utan att riktigt förstå konsekvenserna, och får för mycket respekt av det övriga samhället. Vill samhället ha många vargar tycker jag samhället borde hitta på några andra skäl än genetiska.
Intelligenta frågor är frågor som tvingar mig att tänka efter och kanske leder till någon vidareutveckling av vad som står på bloggen. Det faktum att en del inte vill ha någon varg och andra inte vill att vargar dödas fattar jag redan, och skälet att de skriver det är nog bara att skriva det, inte att få en kommentar. Det skulle nog gå bra att ha en icke särskilt hotad vargstam i tillräckigt kontakt med Finland på 50 vargar i övre Norrland, detta har föreslagits. Skall vi nu ändå bara ha varg på 20% av ytan kanske den orsakar mindre problem där uppe istället. Även om jag som bor i Umeå helst inte vill ha en varg som travar förbi huset mer än vart 25 år (så sällan skulle jag tycka det var häftigt) med hänsyn till lekande barnbarn, även om jag vet att det är ganska riskfritt. Fast skall vi nu ha varg och bidra till den nordeuropeiska vargens bevarande och köra snålskjuts på Finland/Ryssland så tycker jag 50 är ett väldigt ynkligt bidrag. Och sedan finns det ett beslut om att vargen skall finnas i hela sitt naturliga utbredningsområde, och när det finns så stort stöd för det så tycker man inte den skall trängas ihop i det mest avlägsna hörnet. Skall nog skriva en artikel om ”ideologiska” motiv för varg i Sverige, det känns som det var lite många emot eftersom det är den sida som arbetar i underläge.