Varg-bollen hos Naturvårdsverket

Bollen hos Naturvårdsverket!!!

Naturvårdsverket har sedan hösten 2012 närt tanken på att bjuda in några forskare till en diskussion omkring varg-genetiken och FRP (behövligt vargantal) som en del av GYBS. Detta realiseras i slutet 26 april. En del av bakgrunden till diskussionen är att jag hävdar NV-planen är ovetenskaplig och missbruk av genetik. Bland de forskare som bereddes möjlighet att deltaga var: Olof Liberg, Håkan Sand, Linda Laikre, Ilik Saccheri, Pär Ingvarsson och Nils Ryman. Även jag skulle kunnat delta, men gjorde det inte. Jag har tidigare haft en liknande diskussion på Naturvårdsverket för ett halvår sedan som inte verkar givit någon effekt. Ett bildspel jag delgav Naturvårdsverket då är här, bättre men inte mycket annorlunda siffror har beräknats sedan dess av Liberg och Sand. Jag ger synpunkter inför den planerade diskussionen i denna bloggartikel, men även om denna artikel innehåller uppdaterade synpunkter är de flesta kända. Jag svarar troligen på frågor per email om det behövs. Så jag tror inte jag skulle tillföra så mycket och har redan givit vad jag kan ge.

Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Mina initiala kommentarer om Naturvårdsverkets beslut här.  Jag befarar att Naturvårdsverket ämnar fortsätta den okloka hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket måste kunna förklara och motivera sina ställningstaganden och de måste också kunna motiveras av lokalt ansvariga på ett förståeligt sätt, och frågor måste också kunna besvaras på ett sätt så det framgår av den lokalt ansvariga förstår, tror inte nuvarande motiv går att förklara på ett trovärdigt sätt. Funkar inte detta blir politiken mindre trovärdig och legitim, och det får mindre acceptans att det är krav från EU och de svenska statsmakterna. Jag fruktar att detta blir svårt med nuvarande motivering. Jag hade hoppats att Skandulv/Grimsö skulle kunna använda sitt inflytande för att åstadkomma en förnuftigare vargförvaltning, men nu tror jag inflytandet på Naturvårdsverket är litet och Skandulv/Grimsö själv för disperat. Även om jag hoppas att det kommer att visa sig att jag har fel! Jag kommer i rött nedan att tillföra reflektioner om huruvida mötet kommer att leda till någon förändring, fast jag gissar att man får vänta till sista Juli med att få svaret.

Reflexioner efter mötet

Detta avsnitt är skrivet efter mötet (efter 26 april) och avser att beskriva vad det ledde till och hur det kan sättas i ett sammanhang i den mån jag får reda på något. Deltagare framgår av följande länk . Detta är hur Skandulvs nyhetsbrev beskriver mötet:  ”SKANDULV hade ett arbetsmöte med Naturvårdsverket 26 april ang. vargstammens genetiska status och hur genetiken ska bedömas vid resonemangen om kriterierna för s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS). Tre externa internationella populationsgenetiker deltog i seminariet. NV ska senast 30 juni rapportera till EU vargstammens status och vilken nivå man anser vara s.k. ”Favourable Reference Population”.  Uppnåendet av den nivån är ett av kraven för att stammen ska ha uppnått GYBS”  Det noteras att de forskare som valt modell och gjort de räkningar som Naturvårdsverkets starkt kritiserade åsikter bygger på (Laikre och Ryman) inte deltog vid mötet. Det spekuleras om att Laikre och Ryman inte utfört beräkningarna  vilket jag påstår (se sid 65 och Fig 1a i Liberg m fl 2009 rapport till Naturvårdsverket) och att Ryman inte ställer sig bakom förvaltningsplanen. Men Naturvårdsverket ordnade också ett forskarmöte om liknande frågor för alla rovdjur omedelbart före vargmötet. Inget om planerna inför mötena nämns såvitt jag kan se i Naturvårdsverkets ofta återkommande lägesrapporter om viltförvaltning. Tydligen var detta det föregående mötet med Ryman rum före konferensen, där han inte tyckte att beräkningarna var användbara, medan Burman, som bara var på vargkonferensen, verkade vilja hålla fast vid Ryman/Laikre beräkningarna. Som nämns nedan är 1500 vargar fortfarande en möjlighet. Svensk Jakt ansåg det vare en följd av mötet att Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsmodell skulle skrotas.  Här är Vargfaktas version av konferensen och turerna omkring.  Uppslutningen från Grimsö verkade förvånansvärt stor. Naturvårdsverket ställningstagande i GYBS frågan för varg är fortfarande ställd i dunkel bara två månader före rapportering till EU. Den 29/4 mötte Naturvårdsverket Svenljungagruppen (enligt nedan), en rapport ges på Svenljungagruppens hemsida, det verkar inte som om Naturvårdsverket ändrat uppfattning märkbart sedan före mötet 26/4, men Naturvårdsverket kanske verkade något mindre säkra på modellen. Att Naturvårdsverket inte ändrat inställning innebär också att vad som tillkommit 2013 som skulle kunna användas som motiv för högre golv inte accepterats av Naturvårdsverket som motiv för högre golv. Det förefaller uppenbart att mötet fredag 26/4 inte var tänkt att ge upphov till någon ändring, annars skulle ett möte med SvenLjungagruppen inte lagts in redan nästa vardag 29/4.  SvenLjungagruppens kritik i delar som jag hoppades skulle klarats upp på sammanträdet 26/4 ”Vi hävdade att vi med bred marginal redan i dag uppnått GYBS enligt art och habitatdirektivet. Men NVV påstod som väntat att genetiken måste förbättras. De kunde inte bemöta den kritik vi framförde att de utgår från en felaktig genetisk modell där deras referenspopulation har en inavelsgrad om F=0”…”Naturvårdsverket och EU-kommissionen själva hittar på krav som inte finns med i art och habitatdirektivet. Som till exempel att det ska krävas en inavelsgrad om högst F=10 och att vargstammen inte skall förlora mer än 5% genetisk variation på 100 år. Dessa krav finns inte i det avtal som Sverige har undertecknat och skulle därför inte hålla i en domstol”.

Varför kommer inte Naturvårdsverket förändra beräkning om behövligt vargantal?

Den som har skrivit Naturvårdsverkets dokument är Per Sjögren-Gulve. Det är samma person som kallar till diskussionen, väljer deltagarna, organiserar och leder diskussionen, utformar ett dokument med ett förslag som distribueras inför mötet, för minnesanteckningar och verkställer eventuellt behövliga ändringar. Det är samma person, som skulle förlora mest prestige och anseende på en märkbar förändring.  Trots att NV haft ett halvår på sig att ändra uppfattning på grundval av kritiken har detta inte skett eller antytts att det övervägs, knappast ens inför mötet. Från den planerade diskussionen till dess att NV skall rapportera till EU är det två månader. Det är för knappt om tid om avsikten hade varit att förutsättningslöst tänka över ändringar, diskutera internt, utforma ändringar och fatta formellt beslut. Jag betvivlar att huvudavsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Nej, jag tror diskussionen motiveras av andra skäl. Det viktigaste kanske är att den kommer att minska kritiken mot NV genom att forskare konsulterats. Diskussionen kan användas som ett ”alibi” av NV. Det är bra för Sveriges relationer med EU att hänvisa till att utarbetandet av rapporten till EU har föregåtts av seriösa diskussioner med Laikre och Ryman (se nedan). Dessa har ju framlagt ett eget alternativ, och har utpekats av EU-kommissionären som lämpliga granskare. Det är ju i och för sig inte fel att diskutera ibland. Beträffande varggenetikfrågorna existerar inte något objektivt diskussionsforum, men däremot stora motsättningar om hur den genetiska teorin bör tillämpas. Detta är självklart ett viktigt motiv för diskussion, även om jag knappast tror att resultatet kommer att reflekteras i de krav Naturvårdsverket avser att ställa för GYBS.

Skäl att behövligt vargantal borde ändras

Naturvårdsverket har för genetisk sårbarhet av den svenska vargstammen ställt kravet att högst fem procent av den genetiska variationsgraden får gå förlorad på 100 år enligt ett förslag från Allendorf och Ryman (2002). Enligt skriftlig uppgift från Naturvårdsverket i början av mars exemplifieras detta med att heterozygotigraden (ett mått på genetisk variation) för fem år sedan skattats till 0.57 och inte får sjunka under 0.54 om 100 år. Naturvårdsverket hävdar att detta fordrar 4 invandrare per varggeneration vid en vargstam på 180 och 3.5 invandrare vid 380. Detta stämmer inte alls med data från den verkliga skandinaviska vargpopulationen. Sedan de två invandrare kom in 2008 har den observerade heterozygotigraden ökat från 0.57 till 0.63, och antalet genvarianter (alleler) har under samma period ökat med 29 %, och om de tre senaste invandrarna inkluderas blir ökningen 49 %.(siffror enligt Liberg/Grimsö). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar borde den låga invandringen i stället lett till en minskning av den genetiska variationen! Teorin säger att det räcker med en invandrare per varggeneration för att den genetiska variationsgraden skall öka samtidigt som inaveln minskar. Naturvårdsverkets påståenden däremot stämmer varken med teori eller observationer. EUs rovdjursriktlinjer (guidelines) kräver bara en invandrare per varggeneration, men Naturvårdsverket kräver alltså mer än tre gånger så mycket!

De forskare som uttalat sig har inte stött Naturvårdsverkets beräkning. Naturvårdsverkets förslag bygger på en gemensam rapport 2009 med kapitel med olika författare (leverantörer). Laikre och Rymans bidrag var det som Naturvårdsverket gjort till sitt. Det noterades vad man inte var överens om. De fem forskare som deltog utöver Laikre och Ryman ansåg att det räckte med mindre invandring (och alltså färre vargar vid samma invandring) än Laikre och Ryman. En majoritet av de forskare Naturvårdsverket anlitade ansåg alltså att det behövs färre vargar och lägre invandring för att nå GYBS. Det blir än mer anmärkningsvärt att förslaget inte utsatts för någon extern granskning när det fick så dåligt forskarstöd första gången det lades fram. Möjligen kan man se att den ansvariga faktiskt talat med mig som en granskning, Då blir vi sex forskare (mot två) som tycker kraven för GYBS ställts för strängt som det framförs i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Enbart det borde kunna vara motiv att sänka krav, som inte kan väl motiveras.

Vad är vetenskapligt fel? De värden Naturvårdsverket presenterat på grundval av beräkningar av Laikre och Ryman (2009) bygger på att en vargpopulation med konstant storlek avskärmas från en mer omfattande homogen moderpopulation. Då stämmer beräkningarna matematiskt, men saknar relevans för svensk varg! Den svensk/norska vargstammen har grundats av ett mycket litet antal invandrare. Eftersom grundarna var så få har den svensk/norska vargstammen avsevärt lägre genetisk variation än ”moderpopulationen”, och då krävs radikalt mycket lägre invandring för att hindra den genetiska variationen att minska.

Skäl för Naturvårdsverket att anpassa sig till alliansens/regeringens förslag!

Regeringen/alliansen har på grundval av Naturvårdsverkets beräkning föreslagit att 180 vargar skulle vara tillräckligt för att uppfylla kravet på tillräckligt bevarande av genetisk variation. Naturvårdsverket ansåg då detta skulle fordra alltför stor immigration. Men eftersom migrationsbehovet är långt lägre, och den naturliga invandringstakt vi haft senare tid räcker, så bör Naturvårdsverket ansluta sig till regeringens linje. Det viktigaste skälet är att beslutet då blir vetenskapligt grundat, eftersom den genetiska variationen inte sjunker alls. Beslutet uppfyller det krav som Naturvårdsverket självt valt på genetisk sårbarhet i Naturvårdsverkets tolkning, och hållit fast vid ett halvår utan att själv ifrågasätta trots kritik. Att inte gå lägre i antal kan motiveras med några lättformulerade skäl, ett är att undvika att komma nära det golv som den demografiska sårbarhetsanalysen ger. Ett beslut i denna riktning skulle ge principiell enighet mellan regering, huvuddelen av de politiska partierna och naturvårdsverk. Stor riksdagsmajoritet kan påräknas med måttliga komplikationer och justeringar (kanske en uppjustering till 200 för att få med socialdemokraterna). Det skulle dessutom medföra acceptans från huvuddelen av de som bor och verkar nära varg och större acceptans för varg- och valpflytt eftersom konstruktioner kan göras så att operationerna kopplas till en sänkning av vargtrycket. Behovet av framgångsrika valp-flytt och varg-flytt blir lägre och hanterbart stort. Ökning av genetisk variation och minskning av inavel uppnås snabbare och till lägre kostnad. GYBS behöver inte invänta att valp-flytt lyckas eller förutsätta en svårnåbar immigrationsnivå. EUs önskemål om förvaltningsplanens innehåll (se nedan) blir lätt att tillfredsställa. Osäkerheten om hur många vargar NVs krav faktiskt kommer att medföra undanröjs. Det blir svårt att fälla Sverige i en juridisk instans om Sverige vetenskapligt motiverat att varg har gynnsam bevarandestatus. Eventuell juridik blir då beroende av vetenskapliga detaljdiskussioner, vilket nog verkar avkylande på juridiska instanser. Meningsfull vargförvaltning kan påbörjas omedelbart. Handlingsförlamning, osäkerhet och uppgivenhet skulle brytas.

Sakkunniga forskare har nämnt olika uppfattningar om det vargantal som borde räcka för GYBS, det sista året inom intervallet 125-1500, det är inte svårt att uttrycka vetenskapligt stöd för lägre krav än Naturvårdsverkets. LCEIs rovdjursriktlinjer är inte allvarligare menade än att de nu är svåra att hitta, men här är senaste länken.

Om Naturvårdsverket skriver att varg har gynnsam bevarandestatus återgår kontrollen av varg till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket slipper förödmjukelsen och minskningen i trovärdighet genom att Naturvårdsverkets beslut upphävs av domstolar. Det finns inget i EU-direktivet som hindrar att ge varg gynnsam bevarandestatus, det är bara Naturvårdsverkets egna ambitioner som hindrar.

Kritik från värnare och EU kommer hur Sverige än gör. Rättsliga förfaranden och fortsatt polarisering kan inte undvikas med säg 400 vargar, men effekterna av rättsliga förfaranden och polarisering mildras av ett bestämt och klart agerande stött av Naturvårdsverk, Regering och Riksdag. Minst 180 vargar bör enligt min mening innebära omkring 200. Att den naturliga invandringen stödd med vargflytt räcker stöds av att två nya invandrare efter flyttning till Tiveden inte verkar vandra mot norr. Det finns tungt vägande allmänna skäl för att ha minst en migrant per generation, eftersom det hindrar att den Skandinaviska vargstammen genetiskt driver allt längre bort från resten av den Nordeuropeiska metapopulationen och en mindre migration gör det långsiktigt svårt att betrakta den nordeuropeiska metapopulationen som en enhet. Skälen för högre immigration är dock långt mer specifika och kontroversiella och kopplade till subjektivt satta överdrivet höga krav.

Händelse i slutet av mars. Dels möte Svenljungagruppen Lena Ek och dels gjordes ett uttalande från Helene Lindahl att naturvårdsverket var helt inställda på 380 medan Lena Ek klargjorde att regeringen arbetade för ett lägre värde ner till 180.  Det framgår att Naturvårdsverket har uppdrag att utarbeta GYBS till slutet av juni. Svenljungagruppen påpekade att Naturvårdsverkets beräkning är fel, vi skulle istället utgå från hur vi kan få en bättre vargstam. De ansåg (som jag) att dagens varg kan ges gynnsam bevarandestatus. Man avser att följa NVs arbete med GYBS (hur nu detta skall gå till).   Det verkar inte som regeringen givit upp att Naturvårdsverket skall finna vägar till >180 vargar. Det är en klar målsättning för regeringen och då måste Naturvårdsverket tydliggöra för regeringen varför detta inte kan uppnås med andra argument än de felaktiga som använts hittills. Tydligen skall förutom forskarna också Svenljungagruppen ha ett möte med Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän, undrar vad som kommer först, forskarna eller Svenljunga? Svenljungagruppens föredragning visas här.

Beställd underlagsinformation, som inte var känd vid Naturvårdsverkets ställningstagande, stödjer regeringens 180 alternativ

I december färdigställde Liberg/Sand på Naturvårdsverkets uppdrag en rapport om selektiv riktad jakt. Denna visade att sådan jakt kan fördubbla effekten av invandrare och att lågt vargantal förstärker effekten. Hänsyn till denna nya information har inte tagits vid Naturvårdsverkets nuvarande FRP-analys. Först när alla tre underlagsrapporterna från Skandulv/Grimsö inför GYBS-beslutet kommit in har Naturvårdsverkets beställda underlag blivit komplett. Denna tillkommande information stödjer både lägre antal och effektivare invandring, och ställer alltså regeringens 180 vargar i en väsentligt gynnsammare dager än höstens FRP-analys. Visserligen var rapporten rykande ny när den presenterades och tillämpades på jakten 2013, men sedan dess har tiden medgivit tillräcklig granskning.

EUs kritik angående förvaltningsplanen har inte resulterat i någon märkbar reaktion eller åtgärd på Naturvårdsverket

I pressrelease 10 juli 2012 skrev EU-kommissionären: “…the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population. The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves.” I brev 19 dec 2012 skrev EU-kommissionären: ”…no scientific review…not convinced …able to withstand scientific scrutiny…there seems to have been none on this very first attempt at defining favourable conservation status…lack of information on measures to improve the genetic status…..too hypothetical… making the status of the population dependent on future, unpredictable events…no clarity on how the genetic status will be effectively improved….unless some real and concrete steps to improve the genetic status.” Det förekommer även ett missförstånd av kommissionären orsakad av förvaltningsplanens utformning: “immigration is central for the … loss of genetic variation”, kommissionären borde skrivit “…increase of genetic variation”.

Det verkar inte som Naturvårdsverkets förvaltningsplan hittills påverkats av EUs kritik. Efter dessa påpekanden från EU kommer FRP-avsnittet att genomgå hård prövning i kritisk anda under hösten. Den planerade diskussionen kan kanske i obetydlig mån ses som tillmötesgående mot EU. Jag är dock övertygad om att mycket av EU-kritiken skulle bortfalla om Naturvårdsverket kunde bestämma sig för att dagens varg har GYBS eller ännu hellre att vargen 2010 hade det. Granskningen under hösten skulle då förmodligen bli mer saklig omkring denna sakfråga, istället för att lämna fältet fritt med den nu föreliggande icke vetenskapligt underbyggda beräkningen.

Förvaltningsmål och GYBS krav är inte samma sak

Önskemål på immigration och inavel. En intressant fråga är hur Naturvårdsverket i rapporten till EU kommer att behandla immigrantkravet? För att uppfylla riktlinjernas krav räcker det med att en migrant per generation. Varför göra det svårare för Sverige genom att ställa högre svenska krav?; Och huruvida Naturvårdsverket avser att ta upp något krav på inavelsreduktion – där har ju EU-direktivet inte några krav alls – skall Sverige lägga in det som GYBS-krav och på eget initiativ påfordra hårda svåruppfyllda krav som det inte finns någon massivt forskarstöd för? Kommer sådana ingredienser angående GYBS i rapporten bli föremål för någon form av extern diskussion?

Förvaltningsmål bör sättas högre än GYBS-krav. Jag tycker NV kan skriva in förvaltningsplanen: ”NV eftersträvar att sex flyttade djurparksvalpar skall träda i reproduktion i den svenska vargstammen före 2024”; ”NV eftersträvar att åtta nya immigranter skall reproducera sig i den skandinaviska vargstammen före 2023”; ”NV avser att anpassa uttaget till en stam på minst 220 vargar intill dess en ny immigrant trätt i reproduktion”; ”NV har inte för avsikt att medge ett så stort uttag, så att stammen beräknas bli mindre än 200”; ”NV eftersträvar att inaveln i den svenska vargstammen skall reduceras till F=0.15 och den genetiska variationen höjas i motsvarande grad före 2026”. Problem med sådana målsättningar uppstår först när de görs till förutsättningar för GYBS och därigenom hinder för förvaltning; hinder för att nå förvaltningsmål; försämrad samlevnad med varg; försämrat förtroendet för myndigheter och statsmakter, och ger varg en oproportionerlig stor roll i miljövård.

Tusen år framåt En generell föreskrift för långsiktig hållbarhet (tusentals år) är Ne>500 dvs N>2000. Jag håller i princip med om detta, men anser att detta inte är ett motiv för ett högre golv än man kommer fram till med andra resonemang. Skälet är att det inte behövs större kontakt med andra populationer än som behövs av andra skäl och att kontakten kan sträcka sig längre och göras vidare med valpflytt. Jag tycker dock det är en god idé att i förvaltningsplanen ha ett kort resonemang varför man inte tror att det behövs mer omfattande migration än av andra skäl (minst en effektiv immigrant/generation) och påpekandet att migrationen med valpflytt troligen kan göras både större och ”djupare” om så skulle fordras. Kunskapen om hur meta-populationer fungerar i allmänhet och för varg är låg, vilket dock inte motiverar höga vargantal. Det ter sig osannolikt det behövs en större population i Sverige för tusenårigt bevarande av en internationell population än hundraårigt bevarande av en svensk med minskad inavel och ökad genetisk variation. Därför bör man inte kräva en större vargstam av detta skäl. Om mot förmodan kunskapen eller utvecklingen (drastiskt minskat vargantal i Ryssland) om några decennier skulle motivera det, så finns möjligheten till omprövning.

Det kanske blir 1500 vargar…

Laikre, Ryman mfl. har i en artikel i Conservation Biology 2013 föreskrivit 1500 vargar för Sverige (minst tusen sexuellt mogna, dvs. två-åringar). Artikeln argumenterar emot jakt bl a eftersom vargjakten påstås ha signifikant ökat inaveln. Deras signifikanstest betecknar jag ”statistikmissbruk” och de data som visas är även i övrigt tendentiöst för att motsäga att jakten minskade inaveln. Detta är en tidskrift med ”peer-review system” och författarna anses vara auktoriteter på området. Eftersom studien bekostats av Naturvårdsverket finns det anledning att förmoda att resultaten kommer att falla i god jord hos Naturvårdsverket. Kopior har cirkulerat sedan november, då uppsatsen presenterades som en del i en licentiatavhandling, och några av resultaten har presenterats via dagen eko i höstas. Kopior har bifogats de överklaganden rörande vargjakt som Naturskyddsföreningen genom sin advokat Alarik lämnat in. Alarik är vän med den EU-jurist som handlagt den svenska vargfrågan och dess möjliga framtid vid EU-domstolen. EU har säkert både haft tillgång till och sympatiserat med artikeln, och har kanske samarbetat omkring den. Att EU-kommissionären i brev i slutet på december till Lena Ek föreslog Laikre och Ryman som lämpliga granskare för den svenska vargförvaltningen kan ses som en fingervisning om vad EU önskar.

Ett brev till tidskriften Science har publicerats i slutet av mars. Brevet påstår att selektiv jakt inte kan minska inaveln. Väsentligt längre diskussion om brevet på nederdelen av den artikel som länkas till här. Författarna har utnyttjat tillfället till att komma med subjektiva värderingar i tidningsreferaten istället för att i objektiva ordalag klargöra resultatet. ”this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context.” In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding.” Den rapport som författarna hänvisar till visar dock att reduktionen av inavel per migrant kan mångdubblas genom selektiv beståndsbegränsande jakt, vilket är viktigt just eftersom det inte kommer så många migranter, även effekten av redan skedd immigration kunde förstärkas genom den begränsade jakt som föreslagits som inte skulle hindra en fortsatt tillväxt av vargstammen och slutligen har åtgärden att flytta vargar från norr till söder fått framgång genom att två invandrare från Finland vid finska gränsen nu flyttats till vargbältet och tycks stanna där och sannolikt kommer att få valpar i vår. Således ger brevet till Science en direkt missledande bild av situationen och jag betraktar brevet som ett exempel på det missbruk av vetenskap, inte för hur den appliceras men hur vetenskapen läggs fram av författarna till brevet. Bilden förvirras ytterligare genom att den muntliga beskrivning de två som uttolkat sitt syfte med brevet inte stämmer med brevet, men det har väl mindre betydelse. Brevet indikerar en strävan till stora vargantal (1000 eller mer).  Uppsatsen och brevet garanterar att ”vargvärnarorganisationerna” med visst fog under de närmaste åren kommer att hävda att den mest kvalificerade delen av vetenskapen kommit fram till att det behövs fler vargar och man inte får avliva någon. Den höga polariseringsgraden kommer säkerligen att vidmakthållas några år till.

Brevet inskärper ytterligare vikten av att Naturvårdsverket ger vargen gynnsam bevarandestatus nu, så att en inavelsreduktion Naturvårdsverket, Regeringen och alla andra är överens om är önskvärd kan genomföras på effektivaste sätt.

Det är därför mycket bra att Naturvårdsverket nu diskuterat hur Naturvårdsverket ser på och hantera förslagen/påståendena i Laikre mfl. (2013) och även Chapron mfl. (2013). Naturvårdsverkets inställning klargörs förhoppningsvis vid diskussionen med forskarna.  Det är tragiskt att vargkriget nu nått så långt att forskarnas publicering i vetenskapliga organ nu måste betraktas med misstänksamhet eftersom det ofta är för subjektivt, vad utfallet än blir kommer det inte att räcka för acceptans att hänvisa till att ”forskarna” har sagt det. Ett mer vetenskapligt synsätt på FRC frågan från Naturvårdsverket kanske skulle reducerat utvecklingen åt det hållet och då kanske också givit bättre acceptans för det beslut som väl så småningom kommer.

Naturvårdsverket skall (vad jag förstår) rapportera Sveriges ställningstaganden om GYBS till EU i slutet av juni. Sedan blir det en diskussion på EU-planet om Sverige och andra EU-länders rovdjursförvaltning. Har Sverige då lämnat en vetenskapligt bristfällig GYBS-rapport ökar sannolikheten att Sverige uppmanas att följa föreskrifterna i Laikre mfl. (2013). Det vore intressant att höra Naturvårdsverkets attityd till en sådan utveckling. Jag delger inte här min inställning till artikelns slutsatser, men det står en del i andra blogginlägg.

Skandulv – Bringa ordning i varg-kaos!

I slutet av mars publicerades ett brev i Science från forskare knutna till Grimsö och det tedde sig då lämpligt att ta upp det i den här artikeln på nedre halvan av artikeln

Länken nedan går till ett dokumentet riktat till Skandulv/Grimsö. Dokumentet innehåller bl a

• Hur regeringens 180 vargar görs till enda möjligheten i naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan med utnyttjande av den senaste informationen i natuvårdsverkets beställda beslutsunderlag och med beaktande av EUs krav på en klarare och entydigare plan
• Hur varg GYBSas omedelbart, vilket skulle bringa ordning i kaos
• Varför den höga inaveln inte behöver åtgärdas för GYBS
• Varför reproduktiva immigranter inte behöver vara fler än som kommer naturligt
• Varför inte lyckad djurparksvalpinplantering behöver föregå beståndsbegränsande jakt
• Varför Skandulv/Grimsö överdrivit vad som fordras till den grad att domstolar blivit det viktigaste inslaget i vargförvaltning
• Varför inaveln kommer att sjunka snabbt så de genetiska problemen löser sig utan trasslig genetisk sårbarhetsanalys
• Varför förvaltningsplanen inte vilar på vetenskaplig grund
• Varför förvaltningsplanen borde göras om från scratch när det gäller GYBS
• Varför få vargar minskar inaveln
• Hur EU-direktivet uppmanar Sverige att göra det enkelt i det socioekonomiskas och svenska särdragens anda
• Uppmanar Skandulv att klättra ned från elfenbenstornet och bringa reda i vargkaoset
• Hur Sverige visat att landet saknar den kompetens i varggenetik, som behövs för att göra genetiska sårbarhetsanalyser (och några tröstande ord, det ÄR svårt det här med genetik)
• Hur den demografiska sårbarhetsanalysen lätt kompletteras för att beakta genetiken, så att den visar att det bara behövs några hundra vargar
• EUs miljökommission agerar nu genom ombud för tusentals vargar i Sverige!
• Kolla att en genetikprofessor inte accepterar att det behövs fler än några hundra vargar av enbart genetiska skäl
• Hur Sverige förfallit till genetikmissbruk, genetik används i vargsammanhang för att lägga slöjor och lura de lättrogna istället för som en objektiv vetenskap
• Varför det inte behövs många vargar i Sverige för att vargstammen skall ingå i en internationell stam med många tusen vargar
• Vägar naturvårdsverket kunde höja trovärdigheten

SkandulvNormalisera  Detta är ett brev med synpunkter på Skandulv men observera att det har uppdaterats och den senaste versionen som man når om man klickar är från 130401

GYBS = GYnnsam BevarandeStatus = krav som skall uppfyllas enligt EU-direktivet. I första hand definieras dessa krav av medlemsstaten själv, med ledning av EU-direktivets inklusive rovdjursriktlinjer ganska luddiga text, som är öppen för nationella tolkningar. Det gäller antal vargar, men också andra saker än antal (se rovdjursutredningen).

Olof Liberg och Håkan Sand (=Skandulv) har framträtt i samband med Vålådalen. Bollen sägs ligga på EU och värnarsidan fast den i själva verket ligger hos Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Genom att skylla på andra (som är ideologiskt motiverade för många vargar och inte lär kapitulera när de får vind i seglen) föser Skandulv undan det egna ansvaret. Det är Skandulv som möjliggjort (det bristfälliga) underlaget för minst 380 vargar som i sin tur skapat kaos (fast 380 är Naturvårdsverkets val och inte Skandulvs och bygger på beräkningar av Laikre och Ryman). Det är bara Skandulv som har en auktoritet som kan övertyga Naturvårdsverket, vilket Skandulv väljer att inte göra.

Selektiv jakt och endast ett par hundra vargar är bra för vargstammen säger Skandulv visserligen, men varför reflekteras detta inte i förslag på gynnsam bevarandestatus, så det kan tillämpas i praktiken, och det står i mycket få tidningar? Ett möjligt svar ges nedan:

Tillägg andra april. Missbruk av Vetenskap på Grimsö!

Fyra forskare vid Grimsö har skrivit ett brev i Science.  Brevet behandlar missbruk av vetenskap i vargförvaltning. Jag betraktar detta brev som ett missbruk av vetenskap i vargförvaltning, däremot betraktar jag det som författarna betraktar som missbruk som ett korrekt bruk av vetenskap i vargförvaltning.

Referensen är  ”Misuse of Scientific Data in Wolf Policy” Guillaume Chapron, José Vicente López-Bao, Petter Kjellander, and Jens Karlsson Science 29 March 2013: 1521. Samtliga författare  är verksamma vid Grimsö (Skandulv).

Först diskuteras brevet till Science:

Citat från brevet: ”the case of wolf conservation in Sweden reinforces concerns that scientific data can be misapplied to real-world problems.”; ”reducing the inbreeding coefficient has become the main policy target”; ” vocal interest groups have been calling to reduce population size because of negative impacts on hunting and farming. Under pressure from these groups, Swedish authorities recently opened a wolf hunt, which selectively targets the most inbred wolves.”; ”Unfortunately, this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context. In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding”; ”If found lawful by a pending court case, this approach may have far-reaching consequences for biodiversity conservation in Europe, as it may legitimize the government’s selective use of biodiversity science to spuriously justify biodiversity-damaging policies” ”O. Liberg, H. Sand, Effects of migration and selective harvest for the genetic status of the Scandinavian wolf population: A report to Naturvårdsverket , 2012.”

• Brevet ifrågasätter inte uttryckligen resultaten av Liberg och Sand, men utgör ändå ett angrepp mot resultaten, som är meningen att ligga till underlag för tillämpning.
• Resultaten från Liberg och Sand (2012) kan sägas vara att selektiv jakt 2013 skulle sänkt inaveln eftersom det skulle förstärkt effekten av invandrarna 2008. Den inavelssänkande effekten av invandrare ungefär tredubblas jämfört med ingen jakt och fördubblas jämfört med slumpmässigt uttag om resultaten tillämpas kommande år. Eftersom man kan utnyttja varje invandrarna bättre om resultaten tillämpas, så behövs färre migranter. Behovet av valpflytt minskar. Det blir det lägre kostnader.
• Brevet framställer åtgärden som framforcerad av särintressen. Men åtgärden gynnar den målsättning vargförvaltningen eftersträvar: att sänka inaveln bortsett från effekt på ”särintressen”. 
• Det framställs som missbruk av vetenskap att sänka inaveln av den svenska vargstammen. Det är ju att sänka inaveln som är ett centralt syfte med både forskning och förvaltning!
• Det talas om ”ignoring the broader scientific context” eftersom… only immigration can lead to lasting reduction of inbreeding. Detta måste vara en avsiktlig förvanskning av rapportens resultat! Rapporten finner att selektiv beståndsbegränsande jakt mångfaldigar effekten av varje migrant! Visserligen behövs migranter som råmaterial men de utnyttjas drastiskt mycket bättre med selektiv jakt.
• Forskarna försöker påverka en svensk pågående rättsprocess genom att framställa ett dokument som kommer att användas som partsinlaga, som påstår att tillämpningen av rapporten är ett exempel på missbruk av vetenskap.

Det är tragikomiskt att forskares exemplifiering av missbruk av vetenskap utgör ett utmärkt exempel på forskares missbruk av vetenskap. Det är en vetenskapligt oetiskt tillämpning av vetenskap. Forskarna kritiserar andra forskare fast de inte förstått eller velat förstå den vetenskapliga rapport som är i centrum för kritiken. Forskarna kallar det för missbruk av vetenskap att sänka vargstammens inavel, fast det råder stor enighet om att det är ett mål i vargförvaltning, som kan sägas vara i linje med en ökning av biodiversiteten. Forskarna försöker påverka en svensk domstolsprövning med en medvetet inkomplett och missledande argumentering i en form som motparten (Naturvårdsverket) har begränsad kompetens att bemöta.

Hur resultaten reflekterats i media.

Hur nästan samtliga svenskar (inklusive de som är mycket intresserade av varg) tolkar resultaten beror på hur de framställs i media. Eftersom brevet offentliggjordes i media samtidigt med publiceringen i Science, måste forskarna själva ha agerat för att synas i media och kontrollera hur resultaten framställdes. I artiklarna (TT meddelandet) står Chapron citerad för en del, man måste utgå från att han talar för alla författarna. Annat som står är det inte säkert att det kommer från forskarna, men det är troligt att det gör det och forskarna har ett solidariskt ansvar för påståendena. Liberg uttalar sig (”dementerar”), media uppträdde korrekt genom att låta den som angreps kommentera. Som exempel  SvD och DN, men det förekommer andra formuleringar i andra media.

Citat från massmedia ”Det är rent nonsens att döda djur för att minska inavel. Skulle vi göra på samma sätt om det hade handlat om hackspettar? Självklart inte. Folk skulle tro att du var galen”; ” de svenska myndigheterna kapitulerat för de särintressen som vill minska vargstammen. Dessutom har man blandat ihop begrepp som ”gynnsam bevarandestatus” och ”minsta livskraftiga population”; ”Detta ledde till att regeringen gick ut och förespråkade en vargstam på högst 180 djur”;  ”Forskare … borde försäkra sig om att resultaten inte missbrukas”.

Den som vill höra mer vad Chapron tycker om ”minsta livskraftiga population” och kanske få förklarat varför det behövs så mycket fler djur för gynnsam bevarandestatus än livskraft kan gå och lyssna på Chaprons docentföresläsning i Uppsala 17 april.

Reflektioner

Två av författarna till brevet har förklarat sina motiv för att underteckna i kommentarer till den här bloggartikeln.Detta, tillsammans med det relativt låga antalet kommentarer/reaktioner i media, tyder på att genomslaget inte är radikalt. Av kommentarerna från författarna får man intrycket att de inte är riktigt medvetna om vad som står i det brev till Science de underteckat, och undviker att ta upp hur de ser på formuleringarna i Science. Undertecknarna tycks mena att det väsentliga i kritiken är att politiker av forskare lurats att tillmäta den höga inaveln (=låga diversiteten) och behovet av dess åtgärdande överdriven vikt.

Mer utförliga analyser av brevet i Science och vad som egentligen kan ha menats har förutom den här artikeln vad jag kan finna bara utförts i två artiklar med kommentarer på jägareförbundets blogg.  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/03/fransk-forskare-vill-forbjuda-renskotsel-till-forman-for-vargar/ och  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/04/svar-fran-science-skribent/  . Reaktionen har inte varit omfattande, faktiskt rent förvånande lite omfattande på den sista.

”Nonsens” och ”galen” är den uppfattning som några Grimsö forskare vill förmedla om att reducera inaveln med riktad jakt, efter att några andra Grimsö forskare visat att det är möjligt och räknat ut hur stora effekterna blir. Den vetenskapliga motiveringen i brevet varför inaveln inte kan reduceras med riktad jakt håller sig inte till sanningen, och är direkt missbruk av vetenskap, eftersom sanningen mörkas genom påståendet, som isolerade kan sägas vara sanna, men tillsammans genom vad de utelämnar blir en lögn. Bara forskare kan manipulera forskningsresultat så skickligt, att de kan få en lögn att framstå som en sanning när forskarna anstränger sig. Detta är ett viktigt skäl att forskare bör undvika att utnyttja dessa talanger, eftersom det minskar tilltron till, inte bara till de som missbrukar sina talanger, utan också andra forskare. Utnyttjande av tekniken att förlöjliga forskningsresultat som forskare av subjektiva skäl ogillar kanske fyller det specifika syfte forskarna önskar, att minska chansen för vargjakt 2014, men får lätt vidare och långsiktigare konsekvenser vid sidan av det åsyftade målet (”collateral damage”).

Massmedia spelar på nationalism Massmedia (TT) betonar att uttalandena kom från en fransk forskare. Därmed bibringas läsaren uppfattningen att kritiken mot den svenska vargjakten kommer utomlands ifrån, och bibringas misstanken att den som framför kritik inte är fullt insatt. Detta är oetisk användning av journalistik. Det finns ingen anledning att tro att Chapron vet mindre om svenska vargar än svenska vargforskare, och det är således irrelevant att betona Chaprons franska bakgrund. Dessutom är två av undertecknare svenskar, som det inte står något om i media. I detta fall bidrar även detta till att inflammera debatten, det är nog en allmänt spridd uppfattning att svenska myndigheter skall ha ett väsentligt inflytande över förvaltningen av vargar i Sverige.

En fri debatt är ett viktigt inslag i en Universitetsmiljö och att den kan ha ett visst pris måste tolereras utan att det påtalas eller åtgärdas. Även en fri diskussion om den fria diskussionen och dess yttringar bör betraktas som ett viktigt del i en akademisk miljö, denna diskussion är ett viktigt bidrag. Eventuella åtgärder kan ha olika karaktär och behöver inte vara märkbara. Direkta åtgärder kan vara i sak fel och även om de är i sak rätt kan de slå fel. Om man tycker att andra har fel så är det inte säkert det är rätt och även om det är rätt kan orsakerna vara mer bagatellartade än de verkar. Mycket kan ligga i missförstånd av ordval. Att en åsikt framförs är sällan ett brott mot den akademiska friheten men när man kommer in på missbruk av forskning utförd av namngivna forskare kan det vara problematiskt. Kanske vad jag skriver här också. Att jag är pensionär och skriver på min egen blogg dessutom med kommenteringsrätt, gör att gränsen för vad som är rätt, ligger något högre än vad som framförs i de viktigaste vetenskapliga och populär medierna.  Inte lätt. Forskare kan också vara naiva i sina kontakter med omvärlden utan att inse konsekvenserna, det kanske inte är bra att ta kol på denna naivitet?

Är det missbruk av vetenskap att inte varna för eventuella följder i detta fall? Det låter sig säga att forskare skall varna om de tror deras resultat skall missbrukas, men situationen var sådan att detta inte var relevant. I remissbehandlingen av en preliminär version av förvaltningsplanen kom det fram starka önskemål att kvantitativt utvärdera jaktens i kombination med populationsstorlekens betydelse, och rovdjursutredningen hade rekommenderat att hålla populationsstorleken låg (med populationsbegränsande selektiv jakt) tills den önskvärda inavelsreduktionen realiserats. Detta förfarande har alltså diskuterats under ett år och vad Liberg och Sand (2012) gjorde var en mer exakt numerisk beräkning inför en sedan länge diskuterad aktivitet, som dock kom till stånd först efter en bedömning att det inte skulle strida mot EU-direktivet. Ärendet har inte heller förts till EU-domstolen utan en Svensk förvaltningsdomstol, vars beslut knappast kommer att få stor prejudicerande betydelse. Kan knappast betecknas som missbruk. Det är det första ärendet överhuvudtaget av den här karaktären så domstolen är nog ganska osäker, men Science brevet kommer otvivelaktig att sändas in till domstolen och påverka den, medan innehållet i den här webbartikeln nog går domstolen förbi. Målet är mellan Naturskyddsföreningen, som otvivelaktig observerat Science artikeln, och Naturvårdsverket som inte är intresserade av bloggar som den här. Inför vargjakt 2014 är nu myndigheterna medvetandegjorda om problematiken, så man kan utgå från att de har tänkt över den då.

Vargforskare är ofta ett ”särintresse”. Vargforskare kan ofta antas vara ett ”särintresse”. De vill slå vakt om vad de uppfattar som vargens intresse. Vargforskare rekryteras säkert bland människor som har ett positivt intresse för detta djur. Det är naturligt att forskare forskar om sånt de är intresserade av och blir successivt mer intresserade av när de forskar, och det är också naturligt att vargforskare har många vargpositiva kontakter. Detta behöver inte vara ett stort problem om de kan skilja sin faktaproducerande funktion från sina subjektiva åsikter, och förmår objektivt väga in negativa faktorer som de kanske subjektivt tycker ges för stor vikt i förhållande till vargstammens. Chapron har medverkat till en tidigare artikel i DN om tjuvjakt, där han säger att hade inte vargstammen förötts genom tjuvjakt så hade det funnits tusen vargar nu. Läsaren får klart för sig att Chaprons subjektiva preferens är att GYBS fordrar minst tusen vargar. En jägarrepresentant beskrev någon månad före brevet till Science en extremt fundamentalistisk vargprioriterande vargforskare utan att identiteten avslöjades. Men efter publiceringen av brevet avslöjades att det var Chapron. Det är då svårt att tolka det annat än att brevet präglats av en subjektiv önskan av om många vargar och ingen vargjakt snarare än en allmän maning att undvika missbruk av vetenskap. Vetenskapsmän skall vara objektiva och även om de tycker något speciellt, bör de vara mycket försiktiga med hur det påverkar deras presentation av forskningsresultat och försöka hålla sig till objektiva fakta i sådana sammanhang som det förväntas av dem. Brevet utgör ett vetenskapligt oetiskt agerande!

Nya ideér som strider mot vad som är ”allmänt känt” är ofta svårsmält. Att vargjakt och låga antal vargar kan reducera inaveln är inte väletablerad kunskap, som får många rovdjursforskare med lång erfarenhet att reagera med misstro. Ett gott råd till forskare är att ifall en tanke kommer från eller bekräftas av en trovärdig källa (Liberg t ex) tänka efter och reflektera en tid, innan de skriver brev till Science om hur galet det är.

Inkonsekvent? Det ter sig egendomligt att Chapron är medförfattare till flera förslag om ”uttag” (dvs jakt) i den svenska vargstamme till myndigheterna, som inte innehållit några reservationer och ofta verkställts och huvudförfattare till den demografiska sårbarhetsanalys, som ofta åberopas som ett motiv för få vargar. Å andra sidan länder det honom till heder att dessa arbeten tydligen inte påverkats i märkbar grad. Det verkar vara först nu som Chapron mfl gjort ett övertramp. Det är önskvärt att forskare sprider resultat populärt, att de deltar i debatten i anslutning till vad de är experter på och att de har synpunkter på relationen mellan forskning och tillämpning, och då blir det lätt övertramp och dessa förstärks ofta i media och om det rör sig om ett känsligt område. Så kanske man kan leva med det här?

Liberg och Sand (2012) har gjort beräkningar som visar att inaveln sjunker vid selektiv jakt och en vargpopulation som hålls vid mindre storlek (säg Regeringens 200 istället för Naturvårdsverkets 400). Varje invandrare får ungefär dubbelt så stor effekt med selektiv jakt som med slumpmässig skörd. Stor population ger avsevärt mindre effekt per migrant.  Även effekten av redan skedd invandring hade kunnat förstärkas med jakt 2013. Jag håller med och det stämmer hygglig med de beräkningar och artiklar jag skrivit om bland annat på den här bloggen och i Svensk Jakt.

Vargkriget och vetenskapliga tidskrifter. Vargdebatten påminner om ett krig. ”Det första offret i kriget är sanningen”; ”I krig och kärlek är allt tillåtet”; ”Ändamålen helgar medlen”. De vetenskapliga tidskrifterna (Laikre m fl 2013 & Chapron m fl 2013) har inte spelat den restriktiva granskande roll de borde gjort att undvika bidrag från vetenskapsmän, som påverkas för mycket av dessa subjektiva krafter. Det leder till minskad trovärdighet av sk peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter.

Vetenskapligt debattklimat Jag påpekar i brevet till Skandulv/Grimsö, som man kan nå från den här webartikeln, att diskussionen om varg inte förs i normala vetenskapliga former (jag gör en analogi med vargspråk). Jag påpekar också hur svårt varggenetik är och tendensen att man tror sig begripa utan att göra det, den genetiska effekten av genetisk selektion är ämnet för brevet till Science, även professionella populationsgenetiker gör här misstag. Dessa intryck bestyrks av Grimsöforskarnas brev. Grimsö är en liten plats, man tycker resultat en grupp vargforskare på Grimsö kommer fram till, som en annan grupp vargforskare på Grimsö inte tror är tillämpbara forskningsresultat skulle kunna diskuteras tillsammans över kaffebordet och inte skulle fordra brev till Science. Dessutom verkar det som den kritiserande gruppen inte ens gjort ett allvarligt försök att förstå vad som faktiskt står i den anklagade gruppens rapport. Kaffebordet kunde kommit till användning för att klargöra det. Vargforskare som anser sig insatta är mycket välkomna att göra invändningar på t ex den här bloggen eller Skandulv-möten eller Vålådalsmötet. Men nej, det är brev till Science i kombination med exponering i de mest betydelsefulla svenska medierna, som gäller om forskare skall uttrycka sin uppfattning om vargforskning och dess tillämpning. Brev i Science är det enklaste sättet att få uppmärksamhet i medierna för forskare som klarar av det.

Vad skall vargforskare göra på Skandulv? Forskares uppgift är delvis att på begäran eller vid behov göra utredningar inom sitt fackområde. Ur Skandulvs målsättningar klipps: .. ”og utføre øvrige genetiske analyser som har betydning for forvaltningen” .. ”Rådgivning til skandinavisk forvaltning om hvordan ulvebestanden bør forvaltes”… ”Opprette dialog med lokale aktører i ulveområder om hvordan forskningen kan tilpasses lokale forhold og interesser.” Detta stämmer bra in på Liberg och Sands rapport.

Regeringen vill inte färre än vad forskarna rekommenderat! Det utpekas som missbruk av forskningsresultat att tillämpa dem om de som stödjer begränsningar i vargstammens tillväxt. Endast resultat som stödjer många vargar och ingen jakt må tillämpas, annat tillämpning är missbruk. Dessa Grimsö-forskare verkar anse det är självklart att 180 vargar i Sverige inte kan ha gynnsam bevarandestatus, det vore missbruk av forskning att föra fram något annat. Men forskningen har (i höstens arbete med FRC) aldrig har valt mellan 180 och 380 vargar, det är Naturvårdsverket som gjort valet ur en Tabell där också 180 finns med. Tabellen med olika alternativ har gjorts av Laikre och Ryman (2009) och vidarebefordrats av Liberg och Sand (2012) vid en översikt över vad som föreslagits. Alternativen härrör från forskare, men inte valet av preferens.

Skillnaden mellan sårbarhet och GYBS. Chapron är huvudförfattare till en demografisk studie av minsta livskraftiga population, som gav till resultat att 40 vargar i Skandinavien räcker om vargstammen beter sig demografiskt som den gjort de sista 13 åren. Om Regeringen eller Naturvårdsverket hade påtvingat 30 i Sverige (det finns >10 i Norge) vore det berättigat att påtala missbruk av begreppet ”minsta livskraftiga population”, även om brev till Science verkar en mycket olämplig form. Men regeringens 180 ligger ligger sex gånger högre. Så varför gnälla om hopblandning av minsta livskraftiga population och GYBS när regeringen ligger så mycket högre?

Den kritik kritik som kommit från EU rör inte vilket antal (FRC) Sverige kommit fram till och kritiken mot jakten är att den bedrivits innan GYBS definierats av Sverige som stat. Det fanns nog berättigad anledning för EU att misstänka att Sverige skulle hamna på högre FRC än stammen nått vintern 2013 eftersom de auktoriserade förslag som gjorts har legat något högre (380 resp 425).  Det är en ganska subjektiv operation att ange GYBS som beror på ställningstaganden som jag (och Liberg och många andra) karaktäriserar som politiska även om det är en het potatis, som politikerna vill att någon annan (forskare) skall hålla i. Själv ställer jag mig härmed till förfogande som genetikprofessor för en tillräckligt hög potentat för att skriva ett underskrivet utlåtande att FRC=180 räcker. Om FRC vore 180 eller en bra bit över vilket är möjligt så skulle vargjakten 2013 inte ens bryta mot det. Fast de här resonemangen står inte i Science artikeln utan är vad forskarna eller Chapron vill lägga in i det.

Är Chapron orsaken till varg-kaoset? Chapron m fl gjorde en demografisk sårbarhetsanalys som inlämnades till Naturvårdsverket sommaren 2012. I denna analys betonades väl ofta att analysen gav en nedre gräns, att FRC vårdet skulle sättas mycket högre, och att den genetiska faktorn utelämnats. Detta trots att jag tyckte den genetiska faktorn beaktats. Detta ledde till att Naturvårdsverket baserade sina resultat på en genetisk sårbarhetsanalys, som var missbruk av vetenskap och bidrar till nuvarande kaos. Så reservations formuleringar i den demografiska sårbarhetsanalysen, som sannolikt genomdrevs av huvudförfattaren Chapron, kan ha varit grundorsaken, som ledde vargfrågans urspårning istället för att den sattes på spåret igen.

Kanske jag är orsak till brevet? Brevet kanske är kanske orsakad av och riktad mot mig, som skrivit detta och mest tänkt på hur man skall minska inaveln så effektivt som möjligt och därigenom bedrivit vad Grimsögruppen tycker är oansvarig forskning som inte för fram tillräckligt att detta skulle kunna leda till färre vargar. Jag har flera år pläderat för att man kan minska inaveln med vargjakt, synd att Liberg och Sand hängde på så sent, för det är en så radikal tanke så man måste vänja sig vid den om man har en lång bakgrund som sett det som hädelse. Och jag har skrivit ett brev riktat mot Grimsö där jag manade till att bringa ordning i varg-kaoset utan att riktigt fatta hur många på Grimsö som vill bevara varg-kaoset. Fast jag har säkert en tendens att få mig att framstå som märkligare än jag är, så ta det med en nypa salt

Selektiv inavelsänkande vargjakt har tillämpats förut, utan att någon då ifrågasatt principen.  Jakterna 2010 och 2011 var selektiva i samma mening som Liberg och Sand (2012) analyserar. Ingen invandrare eller barn till invandrare fälldes då. Man får intrycket att Chapron m fl (2013) tror att det var ett helt onödigt påbud att skydda invandrare och deras avkommor, lika vansinnigt som att jaga hackspettar för att minska inaveln? Totalt utan effekt? Hoppas han är ganska ensam om det.

Effekt på polarisering. Eftersom forskare anser att det är missbruk av forskning att tillämpa forskning på vargförvaltning kommer det generellt att åberopas emot forskning som inte stödjer den egna uppfattningen i vargfrågan. Det ökar polariseringen att forskningsresultat som motsäger institutionella åsikter får minskad kraft. Det styrker polarisering.

Påståendet att den nya kunskapen om selektiv jakt har fått politikerna att negligera andra rekommendationer. Det var Naturvårdsverkets preferens med 380 som golv, vad jag vet är det ingen “forskare” som rekommenderat just detta val. Naturvårdsverket publicerade en tabell med möjliga alternativ och utgående från den gav regeringen en annan preferens, ett golv närmare 180 än 380. Chaprons bidrag är huvudförfattare till en sårbarhetsanalys som var ett av flera beslutsunderlag och den hamnade på att 40 vargar räcker utgående från den inavlade vargstammen och dess demografi 13 år tillbaka. Men beaktande värsta katastrof Chapron m fl kunde tänka sig blev det 100 för Skandinavien, säg 80 för Sverige. Så regeringen ligger mer än en faktor två över sårbarhetsanalysen Chapron mfl gjorde. Varför är det missbruk av den kunskap Chapron m fl gav, varför är det bara att utnyttja en del av den? Och vad har det med selektiv jakt att göra? Rapporten om selektiv jakt kom först i december och regeringen gjorde sin preferensdeklaration i oktober samtidigt med att Naturvårdsverket gjorde en beställning av en utredning av selektiv jakt. Regeringen kunde inte förutspå resultaten av rapporten om selektiv jakt när den fattade sitt preferensbeslut. Jaktbeslutet är Naturvårdsverkets och inte regeringens och innebar inte att Naturvårdsverket ruckade på golvet 380. Förstår alltså inte mekanismen som politikerna (alliansen, regeringen) föreslås förmåtts av ”särintressen” att tubba på forskarnas förslag pga rapporten om selektiv jakt. Socialdemokraterna har inte heller ändrat uppfattning (200, väl i linje med alliansens). Cirka 200 kan väl sägas ha varit den politiska målsättningen med en kraftig riksdagsmajoritet bakom hela tiden. Fast ”ruckningen” är väl att det överhuvudtaget bedrevs jakt. Sakkunniga från departementet hänvisade till något ställningstagande i EU-domstolens process mot Finland som öppnade för den möjligheten, får se vad den svenska domstolen säger om det. (Finland ligger under sitt FRC-värde, men verkar ändå bedriva en del vargjakt).

Svensk varg specialfall Den svenska vargstammen är en mycket speciell situation. Stamtavlan är fullständigt känd, i princip känner man inavel och släktskap för varenda varg. Vargarna är identifierade genom var de finns geografiskt, i ett visst revir uppehåller sig bara vargar med en viss genetik. Vargar är avgränsade kärnfamiljer. Reviren består några år så kunskapen hinner utnyttjas. Inventering och kartläggning av detta är mycket dyr, men det finns få vargar och mycket pengar. Dessa faktorer möjliggör selektiv jakt för svenska vargar, men detta recept skulle fungera i mycket få andra situationer. Därför är det inte så konstigt som de brevskrivande forskarna tycker att exakt samma förfaranden inte aktualiserats för hackspettar. Det är en missvisande analogi utan annat syfte en att svartmåla en företeelse som forskarna ogillar av andra skäl. Återigen används missbruk av genetikvetenskapen som slagträ i vargdebatten.

Tydligen är Skandulv som organisation inte så lämplig för att hantera vargkaoset, utan snarare tvärtom. Detta behöver ju inte hindra att det finns individuella forskare som kan bidra till att bringa ordning i kaoset. Men artikeln gör inte den uppgiften lättare.

Den kritik som riktas mot försöken att sänka inaveln understryker angelägenheten i att Naturvårdsverket verkligen ger GYBS åt den vargstam som finns idag i Sverige för att möjliggöra de åtgärder Naturvårdsverket finner behövliga för att reducera vargens inavel och öka dess genetiska variation så Naturvårdsverkets beslut inte framstår ändå tandlösare pga av ständiga juridiska processer och kritik från EU som inte är särskilt konstruktiv.

Återför kontrollen av vargpolitiken till statsmakterna!

Naturvårdsverket kan omedelbart återställa kontrollen av vargpolitiken till Sveriges Regering och Riksdag och samtidigt följa regeringens intentioner

Mitt förslag (se nedan) har följande fördelar:

Det blir mycket svårt att döma Sverige för olaglig vargjakt i en juridisk instans!

Det blir svårare för svenska domstolar att förhindra verkställandet av naturvårdsverkets beslut.

Naturvårdsverket och statsmakternas vargförvaltning höjer sitt anseende.

Vargförvaltningen framstår som  mer legitim.

Naturvårdsverket möjliggör sänkning av vargens inavel till lägre kostnad, med snabbare resultat och med mindre utnyttjande av högteknologi!

Naturvårdsverket förbättrar sina relationer till viktiga segment av dem som lever i och av Naturen.

Acceptansen för förestående vargflytt blir större

Risken för ökande tjuvjakt minskar och tjuvjakt ter sig mindre acceptabelt

Misstänksamheten mot ”dolda agenda” (=fler vargar) i Naturvårdsverkets vargförvaltning minskar!

Risken att bli fälld eller åtalad vid domstol minskar om domstolarna måste fokusera på vad begreppet gynnsam bevarandestatus innebär och uppgiften är att överbevisa Sverige eller Naturvårdsverket om att deras uppfattning ligger mycket långt från ”den sanna” uppfattningen om vad gynnsam bevarandestatus är och hur det kopplar till jakt. I dagsläget räcker det tyvärr med att Naturvårdsverket trots påstötningar inte lyckats åstadkomma en med hänsyn till EU-direktivets krav formellt acceptabel förvaltningsplan. Detta räcker för att med fog på juridisk grund kritisera och troligen döma Sverige – i realiteten Naturvårdsverket – för vargjakt, även utan egentliga bevarandebiologiska skäl.

Lösningen är att naturvårdsverket förklarar (upptäcker) att dagens svenska varg uppfyller EU direktivets krav på gynnsam bevarandestatus.

Och därefter sätter det på papper på ett enligt EUs krav formellt korrekt sätt. Beträffande nödvändigt antal vargar finns en betydande flexibilitet i direktivet att sätta det lägre än det nuvarande.

Det finns inget hinder att i vargförvaltning ha högre ambitioner än de minimikrav, som skall vara uppfyllda för gynnsam bevarandestatus.

Det finns inget hinder i EU-reglerna att sätta sänkning av inaveln som ett ”förvaltningsmål” istället för ett krav för gynnsam bevarandestatus, naturvårdsverket kan göra den distinktionen. Sverige kan sänka inaveln utan att sätta det som formellt krav! Det finns inget i EU-direktivet eller rovdjursriktlinjerna om att inaveln inte får vara högre än si eller så.

Det finns inget hinder att vänta med att sänka vargantalet med jakt utan man kan nöja sig med att ligga kvar på dagens nivå tills en ny migrant fått valpar, trots att man ligger över lägsta antal för GYBS, vilket naturvårdsverket själv tycks önska. Vargantalet behöver inte ligga på den fastställda miniminivån utan kan läggas närmare nuvarande nivå tills detta önskemål tillgodosetts, det blir en sporre. Genom ett nationellt förvaltningsbeslut av Naturvårdsverket, som är ”frivilligt svenskt” och inte påtvingat genom ständigt upprepade delvis arroganta hot från EU eller svenska domstolsförfaranden, som gör den sk vargpolitiken kaotiskt oförutsägbar och ostyrbar, bortom kontroll av regering, riksdag eller naturvårdsverk. Dessa organ har visat sig notoriskt såväl opålitliga som okunniga om vad som tycks gälla, i frånvaro av ett dokument som klart fastslår att kraven är uppfyllda.

I propagandan påstås att Sverige hotas av höga böter om Sverige inte följer EU-fördraget, Jag tror det är ett missvisande sätt att framställa det. Vad jag förstår blir det inte aktuellt med böter från EU förrän Sverige trotsar ett beslut i EU-domstolen. Dvs straffet för vargjakt 2013 kan inte bli höga böter, även om EU-domstolen senare skulle betrakta det som fördragsbrott. Sverige har aldrig förut dömts till böter , men får nu sannolikt böter för att Sverige varit sent att genomföra datalagringsdirektivet.

Dagens inavlade varg är tillräckligt fertil och vital för att det skall räcka med 40 vargar för att den skandinaviska stammen skall överleva i hundra år. Detta har visats i sårbarhetsanalyser. Detta är en absolut bottennivå och det finns goda skäl skäl att ha fler än så, även om  just de rent genetiska skälen för detta inte är så vägande. 180, som är den politiska intentionen eller 150 som är jägareorganisationens krav är nog sakligt tillräcklig miniminivå, men då bör man ändå ligga på en högre förvaltningsnivå och 180 skulle säkert få parlamentarisk majoritet, och en viss eftergift mot de starka krafter som önskar fler vargar kan te sig rimlig. Man ska ta hänsyn till genetiken också. Inaveln skulle kunna vara ett hot om den ökade avsevärt, men dagens invandring (knappt 1 varg per generation) räcker för att undvika inavelsökning (se mina tidigare artiklar).  EU tycker i  sina riktlinjer att det räcker med minst en invandrare per generation (minst två per decennium), så naturvårdsverket kan använda sin redan utförda prognos om 7 per decennium för naturlig invandring och påpeka att det ligger långt över gränsen för EUs krav, och påpeka ytterligare åtgärder och att ytterligare förstärkning av invandringen kan påräknas som ett resultat av dem. Rent destruktivt av naturvårdsverket att klämma till med ett krav på 7 vargar per decennium, när EU är nöjt med minst 2 per decennium. Naturvårdsverket borde inte höja ribban för godkännande och lägga stenar i vägen, utan istället lägga ribban så lågt som möjligt! Och naturvårdsverket måste också redovisa en tidtabell för hur snabbt gynnsam bevarandestatus uppnås, och sätt inte dessa krav så högt så att orimliga vargantal uppnås innan gynnsam bevarandestatus uppnås. Naturvårdsverket har övertygande demonstrerat att det inte står i naturvårdsverkets makt att bromsa vargens tillväxt innan det av naturvårdsverket fastställda ”gynnsam bevarandestatus” uppnåtts. Naturvårdsverket gör det ofantligt mycket lättare för sig om de fastställer att gynnsam bevarandestatus redan uppnåtts! Och med en viss marginal, så att risken för inhiberingsbeslut i domstol minimeras!!!

Naturvårdsverket har försökt fullfölja spåret att beakta genetiken, men tyvärr misslyckades naturvårdsverket, så naturvårdsverkets beräkning framstår som ett grovt missbruk av genetikämnet. Därför måste naturvårdsverkets ställningstaganden i förvaltningsplanen baseras på andra kriterier och räkneövningar, och då får naturvårdsverket samtidigt med en nödvändig ändring möjlighet att göra en enklare och förståeligare och mer entydig beräkning. Naturvårdsverket och svensk vargforskning har visat sig inte ha den genetiska kompetens, som fordras för mer sofistikerade bevarandegenetiska överväganden (det är inte lätt, det erkänns!), så sofistikerade genetikberäkningar med krångliga svårförståeliga resultat kommer fortsättningsvis inte göra ett trovärdigt intryck hur korrekta de än är. Övervägandena måste vara så enkla, så att de är transparenta för ett bredare spektrum än genetikspecialister så fler kan genomskåda svagheter. Förvaltningsplanens nuvarande kriterier karaktäriserar jag som heltokiga.  Vad jag vet finns det ingen sakkunnig som har påstått att naturvårdsverkets tillämpning är korrekt, inte bland de forskare som möjligen skulle kunna åberopas som underlagskällor. Jag har skrivit en tidningsartikel om vad jag tycker borde ställas för krav på de krav naturvårdsverket försöker ställa på Sverige.

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan verkar ha en ”dold agenda” att leda till fler än 600 vargar (fördubbling mot idag) fast det inte klart uttrycks. Vargförvaltningen borde istället göras mer förutsägbar genom att i klartext klargöra hur många vargar naturvårdsverket egentligen syftar till.

Jag har föreslagit ett alternativ för den relevanta delen av förvaltningsplanen på Newsmill. Jag inser inte att man inte skulle kunna göra så. De ganska omfattande kommentarerna förslaget fick får mig inte heller att inse att det är ett oacceptabelt alternativ till förvaltningsplan. Naturvårdsverket borde tolerera en vetenskaplig diskussion av olika förslag i ett kreativt klimat och bemöta eller låta väl insatta detaljkritisera istället för att förkasta vad naturvårdsverket inte hittat på själv eller fått direkt från en tillfrågad favoritforskare. Till sådana förslag som nu borde allvarligt diskuteras istället för att förtigas och okommenterade läggas i papperskorgen hör mitt. Naturvårdsverket skulle kunna dra nytta av en vetenskaplig debatt omkring vad som är behövs istället för att undertrycka det. Jag har i flera artiklar på den här webben argumenterat för att dagens varg kan tilldelas gynnsam bevarandestatus, där går det bra att kommentera och ta del av de kommentarer andra gjort. En öppen vetenskaplig debatt kan kompensera den kritik för bristande granskning och frånvaro av deltagande i beslutsprocessen, som framförs av EU!

EU kommissionären har vid upprepade tillfällen kritiserat att förvaltningsplanen inte är tillräckligt specifik och inte klargör exakt hur och när gynnsam bevarandestatus uppnås med tidtabell och plan för vägen dit. Hittills har denna kritik från EU förvånansvärt nog inte överhuvudtaget reflekterats i någon ändring i förvaltningsplanen, man får verkligen hoppas att naturvårdsverket ser till att det sker, även om det är väl sent att uppvisa lyhördhet och flexibilitet och är för lite tid kvar för att få något överarbetat alternativ. Hur skall naturvårdsverket kunna göra en adaptiv förvaltning, när de inte ens lyssnar på kritik från EU-kommissionären? EU-kommissionären har inte uttryckt synpunkter på t ex antalet vargar utan bara formella synpunkter på vad förvaltningsplanen presenterat. Kritiken är analog till att naturvårdsverket inte utnyttjat rätt formulär, inte fyllt i alla nödvändiga uppgifter och missförstått några av blankettens frågor. Denna del borde varit lätt avklarat av naturvårdsverket, vad det nu kan bero på att inte EU-kommissionärens formella önskemål blev bättre tillgodosedda.

Är habitatdirektivet förenligt med att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus? Svaret förefaller mig att vara ja! Habitatdirektivet och dess anda uppmanar till socio-ekonomisk hänsyn. Så här inleds det: ”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.” Regeringen skrev till EU och föreslog ändring av EUs habitat-direktiv för att utvidga möjligheterna att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer. Kommissionären svarade (daterat 110926) att ”Direktivet ger t.ex. medlemsstaterna all den flexibilitet som de behöver för att förvalta sina stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Det verkar mer eller mindre i klartext stå att ”om ni har en speciell uppfattning om varg (exvis lågt antal och klarar inaveln bra utan mycket migration) så står det er fritt att tolka direktivet i den andan”. Det är inte i habitatdirektivets anda att tolka det, så det får de konsekvenser det fått i Sverige senvintern 2013!!!!! Tolka direktivet bättre!

Sverige skall göra en ordinarie rapportering till EU om bl a vargens bevarandestatus till sommaren, det är inte längre jäktigt att bli klar i tid för vargjakten 2013, fast om naturvårdsverket inte börjar bums kan det bli jäktigt. I första omgången blev det lite jäktigt eftersom allt beställt underlag för beslutet inte låg på bordet förrän strax före julafton och beslutsunderlagsdokumenten kom i fel ordning med det viktigaste sist. Men nu är underlagsdokumenten på bordet och det är dags för beslut, och om så är nödvändigt så finns det någon månad för att ta fram ett nytt beslutsunderlag. Nu gäller det att naturvårdsverket inte sumpar chansen att göra behövliga ändringar utan överdriven stress. Diskuteras sedan Sveriges inlämnade förvaltningsplan parallellt med andra länders under hösten tror jag det blir svårare att för EU centralt att kritisera specifikt Sverige, och jag tror allierade kan finnas bland andra länder som också har problem med vargens snabba expansion.

Jag har tidigare i ett obesvarat brev (fast jag bad om svar) karaktäriserat naturvårdsverkets agerande i vargfrågan som oklokt. En viss kursändring till klokhet märktes efter jul, men när jakten 2013 gav så lite utdelning i genetisk förbättring, ökad acceptans, övergång till en mer kompromissinriktad fas i svensk vargförvaltning, så var det väl bara en tillfällig fluktuation i naturvårdsverkets spretiga inkonsekventa handlingsmönster, där det hade behövts en ny trend.

Naturvårdsverket borde minska den stora spänning det skapar och den bristande logiken, som ligger i att naturvårdsverket verbalt överdriver inavelns betydelse, samtidigt som den praktiska vargpolitik utnyttjar möjligheten till inavelsreduktioner anmärkningsvärt dåligt och försämrar acceptansen för framtida genetikförstärkning (vargflytt). Ett led i detta vore att tona ned visionen av inavel som det stora utrotningshotet  När naturvårdsverket själv inte i praktisk handling (framförallt skyddsjakter på invandrare) verkar tro på värdet av genetisk förstärkning, så förstärker naturvårdsverkets formuleringar om det allvarliga inavelsproblemet och vikten av att beakta genetiken så det resulterar i en fyrdubbling av nödvändigt vargantal inte trovärdigheten, utan verkar utslag av dubbelmoral. Om naturvårdsverket praktiskt omöjliggör en framtida inavelsreduktion med vargflytt, valpflytt och selektiv jakt genom att sätta ett så högt nödvändigt minsta antal, så den höga inaveln konserveras, blir det en uppvisning i dubbelmoral. Att inte ens ha beredskap att underlätta en inavelssänkning, om valpflytt visar sig fungera, genom att låsa den höga inaveln i en stor stam vars storlek är helig och oberörbar skulle vara utomordentligt inkonsekvent.

Det är naturvårdsverket som fattat de beslut som nu förhindrar en avspänningsperiod med gradvis minskad fokusering på varg och minskad polarisering och politisk förankring inletts i början av 2013, som hade varit ett möjligt alternativ. Sverige har nog nu missat chansen för en meningsfylld riksdagsbehandling av rovdjurspolitiken våren 2013. Orsaken är att naturvårdsverket inte på ett trovärdigt sätt klarat ut och i en förvaltningsplan dokumenterat vad som gäller för varg. Det går knappast att skylla på påtryckningar från regeringen mot naturvårdsverket, naturvårdsverket har uppenbart följt sin egen agenda och inte varit lyhörda för de politiska intentionerna. Även den inställda vargjakten 2013 kan tillskrivas att naturvårdsverket förhalade vargjaktbeslutet och framställningen av det vetenskapliga underlaget. Naturvårdsverket bör fortsättningsvis arbeta med större framförhållning och med en större medvetenhet om de långsiktiga konsekvenserna av att inte förbättra beslutsmiljön, acceptans, harmoni med statsmakterna och legitimitet.

Den sociala fällan gör kompromisser om vargen omöjliga! Cullingman skrev om den sociala fällan, att fast alla skulle tjäna på att samverka/samarbeta/kompromissa så gör man inte det eftersom de andra inte gör det. Den kända vargvännen Henrik Ekman har nyligen manat till en kompromiss för att den stackars vargen skulle få bättre acceptans, det tog inte lång tid innan man påmindes hur det var med den kompromissviljan!  Cullingman påminde om min artikel om de största förlorarna på Sveriges misslyckade vargförvaltning hittills, de som engagerat sig mest för en kompromiss! Efter utvecklingen den senaste tiden, så får man nog också räkna naturvårdsverket till de stora förlorarna. Den sista spiken i likkistan var nog Naturvårdsverkets utspel till kompromiss med en begränsad selektiv vargjakt utan att ha mandat för att faktiskt genomdriva den. Så går det när man försöker kompromissa! En viktig hemläxa om någon till äventyrs skulle överväga en kompromiss: det går troligen illa för den som försöker! Vargkommittens ”kompromiss” visade sig inte bygga en bro över den sociala fällan!

Naturvårdsverket!: Naturvårdsverket är inte beroende av kompromisser utan kan fatta egna beslut inom myndighetens väggar! Naturvårdsverket är den enda som har bemyndigande att genom förvaltningsplanen bryta det nuvarande spektaklet och införa en vargförvaltning under kontroll. Tänk utanför boxen och hoppa ur den sociala fällan!!! Gör omedelbart den svenska vargen till en fullvärdig likaberättigad svensk medborgare genom att ge den gynnsam bevarandestatus nu istället för att förhala detta steg till en oviss och dimhöljd framtid som kanske aldrig kommer!  Avsluta vargkaoset och låt vargförvaltningen gå in i en fas som naturvårdsverk och statsmakter kan kontrollera!!! Sluta behandla vargarna som inavlade socialfall! Ge ökad acceptans för ”vargförvaltningen” och minska polariseringen istället för att kasta ved på brasan! Ge inte begreppet gynnsam bevarandestatus samma egenskap som horisonten: något man går och går emot utan att någonsin komma närmare! Allt som behövs är ett penndrag och lite handlingskraft!!! Detta skulle säkert att få statsmakternas välsignelse. De kommer inte att lägga hinder i vägen för att dagens vargstam får och gärna överträffar gynnsam bevarande status! Visa handlingskraft! Framhäv med stolthet Sveriges vargstams fina status istället för att framställa den som en sjukling på dödsbädden och i omedelbart behov av konstgjord andning och blodtransfusioner som dock troligen ändå inte räcker för att den skall tillfriskna!

>600 vargar 2018 om Naturvårdsverket får som de vill med >380?

De flesta tror att det kommer att finnas ca 400 vargar 2018 om naturvårdsverket får som de vill med >380, som står i förvaltningsplanen idag. De flesta är inte medvetna om att det snarare blir 600 vargar (dubbelt mot idag) om fem år.  Antag att valpflytt eller nya invandrare inte reproducerar sig, eller bara någon enstaka reproducerar sig de närmaste åren, vad händer då? Eller vad händer om inte uppsatta mål för gynnsam bevarandestatus nås? Eller om den naturliga invandringen inte ökar? Ett kvantitativt klargörande skulle bidra till att göra vargpolitiken mer förutsägbar om nu Naturvårdsverket skulle ha andra planer än som skisseras här.

Tabellen nedan visar vargantalets utveckling de närmaste åren utan förvaltningsjakt. En låg (14%) och en hög (20%) årlig tillväxt visas. Förutom biologi beror mortaliteten på faktorer som skyddsjaktens omfattning och trafikolycksfall. Mortaliteten av dessa skäl kan antas öka något med ökande vargtäthet. Vargantalet vid ingången av 2013 sätts till 300.

	Vargar
Årlig tillväxt %	14	20
Början av 2013	300	300
2014	342	360
2015	390	432
2016	444	518
2017	507	622
2018	578	746

Om det blir ett ökat inslag av förvaltningsjakt utöver skyddsjakt blir tillväxten lägre och om förvaltningsjakten blev uppåt 60 vargar 2014 och senare, ter det sig troligt att vargantalet stannar i närheten av 400. Förvaltningsjakten 2013 blev det bara 3!

Naturvårdsverket och regeringen utnyttjar en tabell i förvaltningsplanden som beräknats av Laikre och Ryman (2009), som ger minsta vargantal som funktion av immigrantantalet

Migranter på fem år	Vargbehov
0	817
1	730
2	625
3	500
3,5	416
4	210
5	104

I den första kolumnen står: ”Antal nya immigranter som reproducerar sig per 5-årsperiod”

I den andra kolumnen står: ”Motsvarande faktisk populationsstorlek för att uppfylla genetisk MVP och GYBS”, dvs minsta antal vargar i Sverige + Norge. Den svenska delen blir något mindre. Naturvårdverkets 380 svarar mot 3.5 migranter och regeringens 180 svarar mot 4 migranter.

Två migranter trädde i reproduktion 2008 (naturlig invandring). Naturvårdsverket har bestämt att invandrartiken i Junsele inte skall tillåtas reproducera sig. Att någon ny invandrare skulle träda i reproduktion till 2015 är osannolikt. Valpar utplanterade 2013 kan inte träda i reproduktion 2014, och det blir inte stor del av de valpar som någonsin går i reproduktion som gör det redan 2015. Reproduktion kan isåfall påverka jakten 2016. Vid överväganden om jakt 2016 kanske man kan säga att 3 migranter kommit sista 10 åren om en reproducerande migrant tillkommer 2014 eller 2015. Då ligger vargantalet i Sverige under vargbehovet enligt tabellen och förvaltningsjakt kommer inte att komma på fråga.

Beräkningar av Liberg och Sand (2014) ger anledning att tro att 3.5 invandrare per femårs period inte uppfyller förväntningarna på inavelsminskning och således inte heller uppfyllter förväntningarna på ökning av genetisk variation. Detta kan också bidra till att Naturvårdsverket inte finner invandringskravet uppfyllt med mindre än 600 vargar.

2015 när 380 vargar nås eller överträffas är det helt osannolikt att 3 nya immigranter trätt i reproduktion sedan 2010, och naturvårdsverket kan därför hänvisande till sitt beslut 2012 finna att antalet för gynnsam bevarandestatus inte är uppnått och att med de nya värdena på reproducerande migranter per femårsperiod det behövs minst 500 vargar. Även om man går 10 år tillbaks blir det troligen bara högst en migrant per femårsperiod. Går det inte väldigt bra med valpflytten hamnar man nog på över 600 vargar någon gång senast 2020. Den naturliga invandringen kanske ger 1 reproduktiv migrant per femårsperiod så det kanske är troligt att vargantalet kommer att bromsas vid 700 genom förvaltningsjakt någon gång 2018-2019.

Det finns andra skäl att det inte är troligt det stannar vid 380 vargar. Naturvårdsverket kommer att vilja ha en ”förvaltningsmarginal” och man kommer aldrig att känna vargantalet särskilt väl, så en säkerhetsmarginal kommer att kännas motiverad. I naturvårdsverkets antal ingår förmodandet att Norge tar sin del, men det ter sig otroligt att Norge gör, om det innebär fler vargar än idag i Norge. Exakt hur vargantalet skall bestämmas finns förmodligen inte definierat, antalen som anges är i början av året, kan ses som vinterstam före jakt, förmodligen vill naturverket ha vargar före reproduktion men efter jakt, och då sker uppbromsningen vid ett större vargantal vid årets början. Jag klarar inte av att bestämma hur man räknar, det borde vara lättare att förstå! Men har man ingen förvaltningsjakt, så blir denna skillnad marginell.  Det finns nog också krav på inavelsänkningar. Även om vargantalet överskrider vargbehovet enligt tabellen, kan inaveln fortfarande vara för hög för gynnsam bevarandestatus, inaveln sjunker inte omedelbart för att migrantantalet blir tillräckligt  och förvaltningsjakt kan därför kanske inte komma ifråga. I naturvårdsverkets förvaltningsplan står ”Detta förutsätter att den planerade genetiska förstärkningen som riksdagen beslutade om 2009 har genomförts fullt ut dvs. att högst 20 vargar har införlivats i den mellansvenska vargpopulationen senast 2014.” Fram till 2012 har ingen valpflytt genomförts, sannolikheten 2013-2014 det skall genomföras 20 år försumbar, naturvårdsverket hade inte behövt skriva det här om naturvårdsverket inte haft för avsikt att det skulle bli mycket fler vargar än cirka 400 framåt 2017. Naturvårdsverket skriver: ”Naturvårdsverket bedömer det inte rimligt att valpflytt ska behöva genomföras för all framtid. I dagsläget bedömer Naturvårdsverket att en ihållande invandringstakt på cirka 7 nya reproducerande invandrade vargar per  decennium långsiktigt verkar mer rimligt än ännu högre värden.” 2018 kommer förmodligen naturvårdsverket att bedömma att den naturliga invandringen är hälften av den optimistiska prognos de gör nu och detta resulterar i cirka 600 vargar även om valpflytt lyckas över förväntan.

Laikre och Ryman  betonar att detta vargantal är bara för” bevarande” på kortare sikt, en mer långsiktig syn på vargen fordrar långt större antal. Så 2018, när vargantalet börjat stabiliseras på 600-700 vargar, är det dags att börja diskussionen om vad som fordras på lite längre sikt. I en ny uppsats i Conservation Biology av Laikre m fl (2013) nämns behövliga vargantal en bit över 1000.

Att Lena Ek talar om att ”välja” ett lägre antal (180) förefaller meningslöst. Politisk vilja kan översättas i antal valpflytt genom att anslå medel, men det är inte medelsbrist som är begränsande – att det inte blev valpflytt 2012 berodde inte på medelbrist. Ett lägre antal skulle kunna ”väljas” genom en restriktivare inställning till att avliva invandrare i renbetesland, men den möjligheten verkar inte ha utnyttjats. Vad Lena Ek än säger så har hon genom att lovorda förvaltningsplanen 130116 ställt upp på minst 600 vargar.

Visserligen är naturvårdsverkets sätt att räkna  irrelevant och betecknas av mig i en tidigare artikel på denna web som heltokig och såvitt jag vet finns det ingen kompetent person som klart uttalat att naturvårdsverkets förvaltningplan är riktig och förankrad i vetenskap efter att jag påpekade att det var fel (Inte ens de som givit upphov till och fört vidare planen till implementering har klart uttalat att de tycker förvaltningsplanen är vetenskapligt korrekt underbyggd). Men att naturvårdsverket inte tillämpar vetenskap verkar inte innebära att det inte går att få politiskt stöd.

Antalet effektiva invandrare kan genom vargjakt fås större än antalet reproducerande invandrare och är större genom hybridiseringseffekt, men en riktigare beräkning blir alltså reella migrantbehovet lägre. Hittills har naturvårdsverket negligerat dessa effekter som kunnat minska behovet av reproduktiva migranter. Men det finns en faktor som minskar det effektiva värdet av en reproduktiv migrant. Migranterna är besläktade och blir mindre värda, ”mindre effektiva”, ju större den kumulerade migrationen blir. Migrantbehovet ökar med tiden, fast detta har kanske försumbar betydelse till 2020. Migrantantet blir större t ex om framgångsrikt tillförda valpar är syskon. Naturvårdsverket verkar mera medveten om denna faktor som minskar effekten av migranter.

Jag tycker klargöranden av naturvårdsverket om de kommer att agera för nämvärt fler än 380 vargar före 2018 vore på sin plats om detta inte är naturvårdsverkets avsikt.

Som Ekman påpekar i Svenska Dagbladet så är acceptansen det största problemet och jag tror begränsat högsta vargantal inom överskådlig framtid är det viktigaste för acceptans av vargmotståndare och för att få avklingande och successivt mindre polariserad debatt. Det vore så lätt att naturvårdsverket bara accepterade att dagens varg har gynnsam bevarandestatus. Så skulle acceptansproblemen snabbt avklinga. Jag inser inte att ett sånt beslut i morgon skulle komma i konflikt med EU-direktivet (den som tror att det kommer i konflikt inbjuds att argumentera med mig på den här bloggen). Om naturvårdsverket beslutade så, tror jag EU skulle sluta verka störande och avveckla ärendet.  Om naturvårdsverket inte fattar ett sånt beslut, kommer acceptans och legitimitet sannolikt att vara dominerande vargförvaltningsproblem till framåt 2019 och få ytterligare spridningseffekter på andra frågor. Naturvårdsverket kan väl inte i längden insistera på att hålla fast vid en förvaltningsplan som beror på att problemet  missuppfattats, jag tror trots allt det blir svårt att vidmakthålla att det är vetenskapligt i längden. Man tycker det vore naturligt för just naturvårdsverket att i detta val utgå från förhållandena i den svenska naturen istället för en idealiserad virtuell vargstam som genetiskt inte liknar den naturliga!

Lena Ek och EU i januari

Sveriges miljöminister Lena Ek och EUs miljökommissionär Janez Potocnik  möttes 121217 och diskuterade vargförvaltningsplanen. Kommissionären skrev 121219 ett brev där han uttryckte kritik mot vargförvaltningsplanen, underlaget och svensk vargförvaltning och yrkade på jaktförbud. Jag har kommenterat detta i en artikel 130105 på denna webb. Lena Ek besvarade brevet 130116. Denna webbartikel är mina kommentarer till svaret.

Miljökommissionären framförde behovet av granskning av arbetet. Lena Ek påpekade att Skandulv, som framställt underlaget, består av forskare från nio institutioner och att Sverige i många avseenden ligger i internationell toppklass i vargforskning, det finns lång erfarenhet med kontinuitet, den svenska vargstammen är i många avseenden bra känd och studerad, det finns knappast skäl att betvivla forskarnas antal, lämplighet och kompetens. Det måste vara landets ansvar vilken process man väljer för att komma till resultat. Jag tycker inte det finns skäl att kritisera regeringens och Sveriges ambitioner att se till att ett bra och kompetent arbete blir gjort, att resultatet inte blivit bättre är bara regeringens ansvar i formell betydelse, det beror inte på att regeringen inte försökt.

Fast det ligger obesvarade brev från mig till Lena Ek, miljökommissionären och naturvårdsverket om dessa frågor, vilket kanske indikerar att man inte på någon nivå försökt komma till botten av frågorna.

Jag påpekar att underlagsrapporterna omgående har gjorts tillgängliga på webben, och därigenom utsatts för granskning och kommentarer av alla – t ex mig – vilket i praktiken fyller samma funktion som ”peer reveiw”. De mest kvalificerade forskarna i världen ingår i denna ”granskningsgrupp” eftersom det är öppet för hela världen. Rapporterna skrivs på engelska för att exponeras för kritik även från forskare, som inte kan tillgodogöra sig ett svenskt dokument. Många av de vargfrågor som diskuteras är inte nya och den nuvarande diskussionen och underlaget är till stor del en förlängning av tidigare kunskapsunderlag vilket i någon mån minskar det formella granskningsbehovet.

Lena Ek skriver att skillnaden mellan naturvårdsverkets 380 och 180 vargar är bara en invandrad varg på tio år. Det är en marginell skillnad i invandring/tillförsel, som ligger inom ”felmarginalen”). Men naturvårdsverkets uträkning är irrelevant!!! Detta behandlas bl a i webbartiklar 121027 ; 121203 ; 121201 etc. Det riktiga svaret är att 180 är bättre än 380, eftersom det går snabbare att nå gynnsam bevarandestatus och fordrar mindre total migration, se webbartikel 121217 . Det finns en tidningsartikel om min uppfattning om förvaltningsplanen. Det är anmärkningsvärt att naturvårdsverket fortsätter att missleda statsmakterna på denna centrala punkt.  Men naturvårdsverket har inte framfört andra invändningar mot 180, så när naturvårdsverkets argument för 380 nu kan avfärdas, kvarstår ingen invändning mot regeringsalternativet. Det går knappast att kalla 380 alternativet för vetenskapligt granskat, det har lagts fram vid en föredragning på naturvårdsverket av Laikre och Ryman och refererats av Liberg och Sand och tillämpats av en tjänsteman på naturvårdsverket. Det är uppenbart att det är vetenskapligt fel i problemställningen och inte relevant för den svenska vargstammen och att inget försök har gjorts för att lägga tillrätta.

Lena Ek skriver att det inte går att säga när gynnsam bevarandestatus nås och skriver ingenting om hur det går med populationsbegränsande vargjakt när det blir 380 vargar men inte gynnsam bevarandestatus, vilket är en mycket trolig händelseutveckling.

Riktad jakt 2013-2014 reducerar inaveln med 12 % enligt Skandulvs underlagsrapport till naturvårdsverket! Kommissionärens förslag om jaktförbud kommenteras i en tidningsartikel. Det förefaller som Lena Ek tror att Liberg m fl räknat på lägre jaktuttag än han gjort. Lena Ek påpekar att inaveln i vargstammen sjunkit pga naturlig invandring, vilket är riktigt, men hon nämner inte att licensjakterna 2010 och 2011 torde bidragit.

Vetenskap är inte bara en fråga om hur man exponerar och granskar, utan också hur man hanterar de påpekanden som kommer. I mitt fall har jag inbjudits till ett personligt och långt samtal på naturvårdsverket, vilket är ett berömligt och adekvat sätt att hantera kvalificerad kritik, så formellt var naturvårdsverket reaktion bra så långt. Men jag har kritik mot systemets vilja att ta åt sig och reagera för berättigad saklig kritik. I ”vetenskapligt underlag” ligger inte bara att exponera för kritik, utan också reaktionen när man blir medveten om ett misstag. ”Hög kompetens” är ingen garanti för felfrihet, och den kompetens som utgår från att den är felfri, skall inte kallas hög kompetens. Hög vetenskaplig komptetens skall innebära att den vill höja kompetensen, inte hävda en dogm om felfrihet. Det som borde vara norm i vetenskapssamhället och forskarutbildning att om en granskare hittar ett fel, skall man uttrycka sin stora uppskattning till den som på detta sätt förbättrat kvaliten och hindrat att dumheter sprids. Detta gäller i särskilt hög grad icke ombedda granskare. Jag har i min karriär både sänt och mottagit sådana reaktioner på kritik och betraktar dessa fall som mycket viktiga i vetenskapen. Vad man lär sig mest av är sina misstag! Kollegor har höjt min kompetens och jag har höjt kollegors kompetens. Det är så det skall fungera! Jag vill också säga att jag har en blogg där jag så vitt jag minns alltid kommenterat seriösa kommenterer där en kommentar var relevant och reagerat på kritik.

Sedan kan man ju räkna talmystik på intrikata sätt som är svåra att förstå även för en fackman och det blir ännu svårare att förstå eventuella luckor ”black box” beräkningar och vad de egentligen bygger på och hur godtyckliga eller välgrundade förutsättningar som valts. Det är därför viktigt att inte trassla till det för mycket så det blir förklarbart också i andra termer än att någon väldigt välrenommerad och duktig professor härlett det och att de som experter som acceptarat det inte upptäckt hur bristfälligt det är.

Är varg viktigt?

Varg betraktas som mycket viktig i relation till dess betydelse för Sveriges ekonomi och ekologi.

Hur viktig vargen är kan analysera med hur stor plats varg tar jämfört med andra frågor. Detta har jag gjort på en sida som uppdaterades nyår 2013, Denna artikel är ett sammandrag

Jag använde sökfunktionerna på DN, SvD, Naturvårdsverket (NV) och Naturskyddsföreningen  och jämförde varg i förhållande till andra artrelaterade sökbegrepp och fick då följande procenttal:

__________________________DN_SvD_NV_Naturskyddsföreningen
varg/(varg+björn+lo)                   96    89      77    96
varg/(varg+björn+lo+vilt+älg)        86    70      52     89

Vargartiklar var över tre gånger så vanliga i DN som SvD.

Kommentar: Varg betraktas som den i särklass viktigaste viltarten och det viktigaste rovdjuret.  Den dominerar helt i DN och Naturskyddsföreningen (som har en starkt vargpositiv attityd), men inte lika mycket i SvD och Naturvårdsverket.

Varg fick enormt mycket större uppmärksamhet än får och betydligt mycket större uppmärksamhet än ren i DN, SvD och Naturskyddsföreningen. För Naturvårdsverket är vargen mindre dominerande jämfört med får och ren får fler träffar.

Reservation: Det finns tekniska svårigheter att få jämförbarhet mellan träffarna, och träffarna kan ha olika ”värde”, men det går knappast att få bättre med en rimlig arbetsinsats, och allvarligt missvisande blir nog inte resultaten.

Newsmill: Newsmill är ett diskussionsforum som är öppen för alla ämnen. Artiklar är ordnade ämnesvis. Vargen har nästan 70 artiklar.  Det är ungefär lika många artiklar som klimatfrågan (som är det mest omskrivna miljöämnet) men avsevärt fler än kärnkraft.

Jägartidningen Jakt och Jägare har 1.77 gånger fler artiklar om varg än om älg. För naturskyddsföreningen är det 25 gånger mer om varg.

Trend över tiden:  För media där 2012 och 2011 kan jämföras verkar det som intresset för varg sjunkit avsevärt under 2012, och förmodligen stod i zenit 2010-2011.

Kommentar: Det förefaller uppenbart att varg är väldigt intressant jämfört med den praktiska betydelsen för samhällsekonomin eller Sveriges miljö. Fokuseringen på varg undantränger intresset för andra frågor och påverkar andra frågor. Vargfrågans indirekta betydelse är långt större än dess fysiska betydelse. Man kan diskutera orsaker till detta. Naturvården, och då särskilt den ideella,  har gjort det till en profilfråga att Sverige ska ha relativt många vargar och detta gäller ända upp på EU-nivå. Miljöpartiet vill visa demonstrera sin miljövänlighet, medan centerpartiet vill demonstrera sitt stöd till landsbyggden.  Viktiga och inflytelserika fraktioner av de som lever nära naturen har gjort det till en profilfråga med få vargar. Hur många vargar som behövs är delvis en naturvetenskaplig fråga, men naturvetenskapen förmår inte klart avgöra om en naturvetenskaplig tolkning av EU-direktivet och direktivets intentioner visar att det behövs 150 eller 1000 vargar i Sverige och hur dessa skall vara fördelade och vilken migration som behövs. Inom ungefär det intervallet väger andra ”politiska” och ”subjektiva” värderingar tyngre, fast de ”förkläs” ofta till naturvetenskap och saknar inte naturvetenskapliga argument.

EU och svensk varg

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 121217  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

The commissioner issued a statement 121219 after the meeting urging banning ”hunting”. En kommentar från Lena Ek här. Pressmeddelande från Naturvårdsverket 121220 här

Detta stycke är skrivet efter att regeringen uttalat att den inte tänker förbjuda vargjakt formellt. Detta tycker jag är ett bra beslut, det lägger mer av ansvaret för eventuell riktad jakt på naturvårdsverket. EU kan knappast rikta anklagelser mot Sverige för detta så länge ingen riktad jakt faktiskt påbörjats. Tyvärr är det provokativt att naturvårdsverket samtidigt sätter igång skyddsjakt på Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg, men det är direkt emot andemeningen i regerinsbeslutet att söka andra lösningar fram till sommaren och kan knappast tas för skäl till kritik mot regeringen om än mot Sverige. Skyddsjakten kan betraktas som EUs skuld, eftersom EU hela tiden betonat att skyddsjakt är tillåtet och uppmuntras och villkoren för skyddsjakt verkar vara uppfyllda, om man inte tillmäter det genetiska värdet av vargen någon vikt, och detta har inte EU propagerat för, och dessutom har regeringen lagt större vikt vid genetiskt värde än naturvårdsverket.

Jag reagerar starkt mot att EU-kommissionären – som omedelbar reaktion på uppgiften att inavel kan reduceras med vargjakt 2013 och 2014 – uttryckte att sådan jakt inte var förenlig med EU-direktivet, den tillgängliga tiden har knappast medgivit annat än impulsiva oövertänkta reaktioner. Enligt Grimsöforskarna skulle minskningen av inaveln bli 12% 2013-2014 utan ytterligare migration. Om en reducering av inaveln med hälften sattes som mål skulle en fjärdedel av inavelsproblemet kunna avlägsnas på två år utan ytterligare migration. Tänk om vi hade en EU-kommission och ett naturvårdsverket som var huvudakligen intresserat av att förbättra genetiskt status på den svenska vargen omedelbart istället för att markera sina maktpositioner och huvudsakligen eftersträvade jaktförbud med irreversibelt högt vargantal som mål. Jag ser den misstro och inkompetens som EU-kommissionären ådagalägger som det största hotet mot legitimitet för vargförvaltningen och minskning av inaveln. När Sverige vill tillämpa genetisk vargvård och förstärka effekten av den migration som redan skett, ter det sig patetiskt av EU att förneka forskningens resultat. Parallellen mellan EU-kommissionärens förnekande av den genetiska effekten av vargjakt och de som förnekar evolutionen som en effekt av urval ligger nära. För att förstärka  migrationen effekter med jakt fordras förstås en fortsatt migration i framtiden, men 2013 till 2014 kan effekten av redan skedd migration utnyttjas till fullo. Jag skrev i VK om detta 13011o,

Vad vill EU-kommissionären ha? Han har inte uttalat sig om nödvändigt antal vargar eller nödvändig migration, invändningarna är av formell karaktär och gör inte ett övervägt intryck (vilket är naturligt eftersom han inte haft mer än högst ett veckoslut på sig att tänka). EU vill inte man börjar jakt förrän valpflytt har lyckats, men det finns inget uttalande om vad som menas med ”lyckas” (det tar några år från att en valp utplanteras tills den går i reproduktion) eller vad som händer om det inte lyckas alls fast vargstammen växer snabbt hela tiden. Inte heller är en åsikt att man inte kan skjuta vargar innan något hänt samma sak som ett löfte att det går bra att skjuta vargar när något hänt, som bara påverkar prognosen av när gynnsam bevarandestatus kan inträffa. Något klargörande uttalande om att vargstammen inte kommer att tillåtas växa till tusen vargar har inte gjorts, bara att en högsta gräns inte får finnas. EU verkar inte medveten om att den naturliga invandringen på sen tid räcker för att sänka den nuvarande inaveln ytterligare.  Men EU tar ställning i en kontroversiell fråga. Ordet utrotning nämns i samband med regeringens förslag, det uppfattar jag som mycket illvillig propaganda, jag tycker tvärtom att det är bäst ur genetisk synpunkt. Det må så vara att det inte – på förfrågan från en av naturskyddsföreningen beställd undersökning – finns någon majoritet att sänka vargstammen med jakt, men detta säger inte att det finns en majoritet av svenskar för att öka vargstammen vilken betydelse detta nu skall tillmätas. Jakten 2013 som EU förbjudit skulle alldeles säkert varken vara licensjakt eller minska vargstammen.

EU-kommissionären underkänner förvaltningsplanen för att den inte redogör för hur inaveln skall minskas, men samtidigt förhindrar han Sverige att minska inaveln med den enda säkra, omedelbart tillgängliga och väl beprövade metoden utan några egentliga sakargument. Den inavelsminskning selektiv jakt medför för inte hela vägen fram, men varför skall Sverige förnekas att göra vad som är omedelbart möjligt för att komma närmare gynnsam bevarandestatus? Om Sverige nu inte redan uppfyller villkoren för gynnsam bevarandestatus? Här är de villkor jakt måste uppfylla, om villkoren tolkas stringent så kan det vara svårt att uppfylla villkoren om inte villkoren för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda vilket nog är enklare. Att genetiskt förbättrande jakt är så svårt att genomföra utan gynnsam bevarandestatus är ett av skälen att jag vill att varg får gynnsam bevarandestatus nu.

EU tycker att den förvaltningsplan naturvårdsverket upprättat inte uppfyller EUs krav. Jag tycker naturvårdsverket förtjänar mycket klander för detta.  EU-kommissionären anklagar den svenska regeringen för att inte hålla vad man kommit överens om, hur denna överenskommelse nu dokumenterats? Jag har bara tillgång till en ensidig deklaration från EU-kommissionären skrivet innan sommarens sammanträffande ägde rum, som jag beskriver nedan. Lena Ek deklararer i pressmeddelandet att Sverige gjort vad EU begärt, ord står mot ord. Att Sverige ansträngt sig är säkert och förtjänar respekt, även om det inte lyckades leva upp till kommissionärens något diffusa krav.

EU framförde – enligt kommissionärens uppgift i brevet – redan 22 oktober (dvs snabbast möjligt efter den reviderade förvaltningsplanens offentliggörande) – allvarlig kritik mot förvaltningsplanen, som den utformats . Ändå har naturvårdsverket inte gjort det minsta synliga försök att modifiera den eller utsätta den publicerade delen för vetenskaplig kritik eller kommenterat varför man inte reagerat på kritiken, utan tvärtom vidmakthåller naturvårdsverket tillägget till förvaltningsplanen som det presenterades i mitten på oktober. Trots att naturvårdsverket har haft två månader på sig.

Jag förstår inte alla detaljer i EU-direktivet eller hur det skall tolkas, men det är uppenbart att naturvårdsverket inte heller förstår det och därför inte har erforderlig kompetens och dessutom inte förberett sig på för förvaltningen de närmaste åren centrala frågeställningar i god tid (framförallt de som berör jakt). Naturvårdsverkets inkompetenta handläggning och of’örmåga att göra en korrekt utförd förvaltningsplan har nu lett till att den våta filten kommer att vila över svensk rovdjursförvaltning ett år till, och att förtroendet för naturvårdsverkets eventuella beslut eller beslutsunderlag kommer att förlora ytterligare i trovärdighet. Det kommer nog inte att underlätta arbetet med förvaltningsplanerna för de andra rovdjuren att man inte lyckats bli klar med vargen.

Den tidigare chefen för naturvårdsverkets behandling av frågan om vargens bevarandestatus betraktas inte som ett seriöst försök att fastställa vargens bevarandestatus, skälen till varför det avfärdas nämns inte, vilket också förefaller som ett dåligt betyg åt naturvårdsverkets kompetens. Rovdjursutredaren föreslog att man först skulle åtgärda genetiken och först sedan låta antalet växa visar att han feltolkade EU-direktivet.

Det finns inget som säger att en av naturvårdsverket iscensat förvaltningsjakt 2013 som inte också inneburit en faktiskt ökning av vargstammen. Naturvårdsverkets avsikt var säkert inte att eliminera 10 revir 2013, som nämndes i forskarrapporten, det bara avsett som ett räkne-exempel. Jag hoppades det ändå var så att låg man nära antalet för gynnsam bevarandestatus så kunde en sparsam förvaltningsjakt i syfte att förbättra stammen vara förenlig med habitat direktivet och nu är det ju 300 vargar jämfört med de 380 naturvårdsverket tycker behövs dvs 80%.  EUs fundamentala inställning visar att EU inte ser det som viktigt att sänka inaveln och således kan Sverige trappa ned på hysterin hur allvarlig inaveln är och klassificera sänkt inavel och därtill hörande genetisk variation som ett viktigt förvaltningsmål ner till F=0.15, och inte en förutsättning för gynnsam bevarandestatus.

Man kan inte undvika att förundra sig över hur outvecklad bevarandebiologin är som praktisk tillämpbar vetenskap.

Tidgare kritik mot naturvårdsverket från mig. Jag tyckte naturvårdsverket för lättvindigt avfärdade den demografiska sårbarhetsanalysen för att den inte beaktade genetik. Inaveln skulle rimligen fortsätta att falla i framtiden!  Den lösning på nödvändigt vargantal naturvårdsverket presenterade var inte rätt! Jag tycker naturvårdsverket skulle angripit problemet på ett seriösare sätt! Genetiska motiv används för att driva upp hypotetiska farhågor på ett närmast hysteriskt sätt som jag -som genetikprofessor – ser som ett allvarligt missbruket. Först skrev jag ett email till kanske tio tjänstemän i början av juli, sedan ett formellt brev och slutligen en bloggartikel om det okloka naturvårdsverket. Formellt sätt kom det då en seriös och klok motaktion från naturvårdsverket. Jag fick en lång och personlig diskussion med den närmast berörda handläggaren. Men ändå upplever jag kontakten med naturvårdsverket som ”att hälla vatten på en gås”, felen och genetikmissbruket kvarstod, och har nu spritt sig till EU-kommissionären.

Det känns underligt att naturvårdsverket skall sätta gränsen som nödvändigt vargantal räknas ut från vid fem procent förlust av genetisk variation på 100 år, när EU direktivet talar om 10% risk för utrotning av stammen på 100 år. Naturvårdsverkets verkar ställa avsevärt större krav på geners bevarande än vargstammens bevarande!

Bättre dialog Sverige – EU. Jag tycker EU-kommissionärens kritik är orättvist hård både i sak och i ordval. EU-kommissionären har en stil som ganska arrogant överbetonar makthavarens roll och inte främjar en förtroendefull dialog. Jag tycker inte Sverige som stat skall finna sig i detta, utan i fortsättningen följa den svenska tolkningen av EU-direktivet när man väl kommit fram till det. Det är inte bra att ens naturvårdsverket och regeringen kan ha en bra dialog. Kanske det ter sig kortsiktigt effektivt för miljökommissionären, men på längre sikt är det inte bra att kommisionärer uppför sig på ett sätt som förödmjukar och försvagar medlemsländers regeringar inför sina medborgare.

Hur objektiva är EUs tjänstemän? Tidigare trodde jag att EU tjänstemännen eftersträvade att verka objektiva, men hur de representeras på facebook ger inget intryck av objektivitet utan varg får vara en frontal symbol för EU tjänsemännens strävan för en bättre miljö. Den viktigaste tjänstemannen för den svenska vargfrågan presenterar sig med en varg som symbol och den svenska EUrepresentationens talesman låter sig representeras av fantomen, som ju hade en tam varg som följeslagare i sin kamp för det goda. Det väcker ju misstanken att EUs miljödirektorat ställer obefogat höga krav på efterlevnad av EU-direktivet. Det väcker också en undran om EUs inställning också bidrar till polariseringen. Man frågar sig om detta är förhållandet vid EU-domstolen också, men förmodligen inte. Finland fälldes bara för en bagatell och frikändes från det mesta när deras varg var uppe i EU-domstolen, som kommissionen önskade.

Acceptans. EU kritiserar att stakeholders inte fått vara en del av processen och att den inte utsatts för vetenskaplig granskning. Visserligen tycker jag den genetiska sårbarhetsanalysen var helt onödig och att naturvårdsverkets resonemang är en vantolkning av vetenskap och att naturvårdsverket ådagalägger inkompetens genom att hålla fast vid den (misstag kan även förekomma hos kompetenta personer som visar sin kompetens genom att inse dem) och visserligen tycker jag naturvårdsverket sedan sommaren bidrar till fördjupa klyftorna. Men jag tycker ändå Sverige och naturvårdsverket har gjort stora ansträngningar för att låta stakeholders vara med både genom en utförlig utredning om rovdjurens bevarandestatus och att naturvårdsverkets förvaltningsplan utsatts för ett frivilligt remissförfarande. Även om inte precis rätt frågor remissbehandlats på rätt sätt så är det orimligt att begära att ännu mer uppmärksamhet fästs vid att få ”stakeholders” synpunkter. Men det är klart de skriver till EU och klagar när det visar sig vara ett effektivt sätt att uttrycka sitt missnöje och frustration, så det är ganska anmärkningsvärt att kommissionären tycks anklaga Sverige för att han fått missnöjda brev.

Genetiks effekt blir snarare att minska acceptansen. Nu svartmålas också begreppet genetisk vargjakt för att det är ett motiv för vargjakt.

Jag delar uppfattningen att naturvårdsverkets agerande sedan de började arbeta med andra delen av förvaltningsplanen hittills inte kommer att leda till en bättre inställning hos ”stakeholders” utan tvärtom skärpt motsättningarna, Jag tror det ökar motsättningarna att EU nu vidhåller  ett strikt jaktförbud trots att det inte verkar finnas ett entydigt stöd ens hos naturvårdsverket. EU förväntade sig att arbetet med förvaltningsplanen tillsammans med stakeholders skulle leda till att de framtida motsättningarna mildrades, jag har svårt att se att grunden för att minska polarisering tagits. Men jag tycker det tyder på brist på realism hos EU-kommissionen att den förväntat sig något annat.

Ett ytterligare tecken på naturvårdsverkets olämplighet är att regeringen bad om diskussion om hur skrivelsen skulle hanteras bl a avseende vargjakt och då gick myndighetschefen ut i media (tydligen reflekterat i julkort också) och deklarerade sin uppfattning. Ett korrektare förfarande hade varit att hålla sina åsikter för sig själv, tills myndighetschefen tagit del av regeringens synpunkter. Det är olämpligt att myndigheter driver sin egen agenda och polemiserar mot regeringen. Det bidrar inte till minskad polarisering och ökat förtroende.

Jag anser att regeringskansliet i de närmaste åren bör sköta vargfrågorna, eftersom naturvårdsverkets hantering av dem underkänts av EU. Kritiken faller ju alltid mot regeringen även när problemet ligger hos naturvårdsverket och då kan ju regeringen ta ett direktare ansvar. Långsiktigt bör rovdjusrfrågorna överföras till landsbygdsdepartementet. Eftersom kompetensen ändå är så dålig  faller skälet att inte ha all viltförvaltning på samma departement. Jag anser också alliansregeringen bör ombildas så att centerpartiet inte längre sköter miljöministerposten, eftersom den misslyckade rovdjurspolitiken då skylls på miljöministern, vilket kan bidra till att centern förlorar sin riksdagsplats. Dessutom blir det en markering av respekt för EU att man inte behäller ministrar som inte lyckats med förhandlingarna med EU.

Sveriges påverkan på internationellt bevarandes av stora rovdjur. Jag tror inte det förbättrar Sveriges chanser att få gehör för eventuella åsikter om t ex tigrar, när det svenska naturvårdsverket och den associerade vetenskapliga kompetensen saknar förmåga att föja ett EU-direktivet eller minska de nationella motsättningarna. Klarar inte Sverige det så måste man ligga lågt med att ge råd till andra!

I sitt brev 120710 så ansåg EU-kommissionären att en ny förvaltningsplan skulle kunna träda i kraft från början av 2013, nu har han blivit så besviken på naturvårdsverkets arbete det sista halvåret med förvaltningsplanen, så att Sverige nu inte åstadkommit en förvaltningsplan som kan sättas i kraft.

EUs reaktion har också analyserats på Cullingmans blogg, klicka här.  Jag har tidigare analyserat EUs inverkan men med en något mer polemisk ton.

Här något om rovdjur i EU. Man ser att på huvudsidan att Sverige beträffande ytan där djuret finns förefaller ledande eller bland de ledande i EU beträffande lo, björn och järv. Så varför gör EU en principsak av vargen istället för att ge Sverige ett erkännande för de andra rovdjuren och att varg faktiskt ökat mycket? Vinjetten på huvudsidan är bara varg, annars är det bilder av alla fyra rovdjuren.

What is below in green is written before 121215

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 120710  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

On this occasion, Mr Potočnik made the following statement, som återges nedan på engelska, med mina kommentarer på svenska:

”I welcome the management plan submitted by the Swedish authorities as an important step in achieving compliance with EU environmental rules. I’m reassured by the fact that Sweden has respected EU law regarding protective hunting during the 2012 season and I appreciate the efforts being made by the Swedish authorities. I think Sweden is on the right track.

I have encouraged Sweden to continue to act in a transparent and open manner with all stakeholders.  I see this management plan as an excellent opportunity for strengthening a process where all people would feel a real ownership of the policy. The more stakeholders are involved in the plan’s development, the less controversial its implementation will be.”

Vad har Sverige gjort för att involvera stakeholders sedan mötet? Försåvitt jag vet har Grimsö författat tre rapporter (den sista kommer om några dagar när detta skrivs) som lagts som underlag till beslut av naturvårdsverket. Grimsö har kontaktat utvalda forskare innan rapporterna var färdiga. Så utvalda forskare vid Grimsö och i Grimsös regi på andra ställen, samt de på naturvårdsverket som man valt att delta i beslutsprocessen till förändringar i förvaltningsplanen har varit de enda involverade. Vad jag förstår har inte heller vargkommitten varit involverade. Naturvårdsverkets ställningstaganden och underlagsrapporter är publicerade på nätet. Jag tror inte ”people” och ”stakeholders” känner sig involverade. Jag tror kommissionären blir sannspådd att tilläggen till naturvårdsverkets förvaltningsplan kommer att uppfattas som kontroversiella.

The management plan contains good elements but needs further improvement.  In particular, the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population.

Förvaltningsplanen anger inte hur och när favourable conservation status kommer att uppnås. Jag uppfattar det som naturvårdsverket anger två alternativ (180 och 380) för ”sustainable population size” och sedan för ganska marginella skillnader i tillförda vargar uttrycker en preferens för det ena alternativet. Regeringen preferar det andra. Knappast ett klart svar.

The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves. 

Min debattartikel i VK recenserar det så här: ”För att uppfattas som legitim och vinna respekt bör Sveriges vargförvaltning bygga på förnuft och vetenskaplig grund, samt ha förståelig och helst förankrad motivering. Inget av detta förefaller uppfyllt för det senaste tillskottet till svensk vargförvaltning.”

The European Commission is also looking forward to receiving the Swedish Government’s assessment of the Large Carnivore Investigator’s report.

Jag har inte sett detta, så förmodligen har inte kommissionen sett det heller.

Following our meeting I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.”

De goda nyheterna: nytillskotten i förvaltningsplanen kommer att träda i kraft i januari 2013 om inte naturvårdsverket schabblar. Ytterligare förbättringar kan man ju alltid tala om.

Riksdagen, regeringen och vargen

Riksdagen fattade beslut om vargpolitiken 2009.

Sverige har inte levt upp till riksdagsbeslut.

Det rovdjurspolitiska riksdagsbeslutet innebar att vargstammen skulle omfatta (minst) 20 föryngringar och HÖGST 210 vargar (ett tidigare etappmål förlängdes). Vargstammen skulle kontrolleras genom beståndsbegränsande licensjakt. Genetiken skulle förstärkas. Vargens utbredningsområde skall på sikt sprida sig åt öster och söder (det naturliga utbredningsområdet) men fast närvaro skall inte finnas på rennäringens åretruntmarker. En utredning om vad som bör göras efter 2012 skulle tillsättas och ligga till underlag för ett nytt vargpolitiskt beslut av riksdagen före utgången av 2012. Att riksdagen bestämde sig för beståndsbegränsande vargjakt innebar implicit att riksdagen ansåg gynnsam bevarandestatus låg nära, vilket var den tidigare rovdjursutredningens åsikt. Här är en länk till regeringens proposition som klargör vad man siktade på.

År 2013 har börjat, och det finns anledning att granska hur Sverige levt upp till 2009 års riksdagsbeslut.

Någon riksdagsbehandling eller proposition eller proposition under utarbetande för eventuell riksdagsbehandling föreligger inte. Det naturliga när ett tidsbegränsat riksdagsbeslut har gått ut och inget nytt föreligger eller ens hamnat på riksdagens bord är att det föregående beslutet respekteras och i möjligaste grad tillämpas. Särskilt om det är ett riksdagsbeslut med bred majoritet som fullföljer en gammal strategi och som fortfarande har uttalat stöd av en riksdagsmajoritet. Men 2009 års riksdagsbeslut följs inte och kan sägas vara överspelat, vargförvaltning står därför inte under kontroll av vare sig riksdag eller regering. Vad som finns i maj 2013 är en ej komplett vargförvaltningsplan upprättad av Naturvårdsverket, som EU är tveksam till och en förbjuden vargjakt.

I den mån riksdagen tagit upp varg som frågor, har varken syfte eller krav blivit mycket klarare utan det har snarare understrukit polarisering och svårigheter. Rovdjursförvaltningen har inte tagits upp av konstitutionsutskottet. Det är tveksamt om en rovdjurspolitisk proposition kommer våren 2013, eftersom Svenska myndigheter (framförallt naturvårdsverket och dess tidigare generaldirektör såsom rovdjursutredare) inte har haft förmåga att specificera de krav som ställs för att Sverige inte skall begå avtalsbrott mot EU.

Det är uppenbart att vargantalet är mycket långt över den gräns ”högst 210″ som riksdagen bestämt. Det är uppenbart att vargantalet är långt över de 20 föryngringar, som riksdagen satt som målsättning. Det är uppenbart att beståndsbegränsande jakt inte bedrivits 2012 och 2013. Sverige har haft en rovdjursutredning som presenterat förslag och remiss behandlats. Rovdjursutredningen föreslog att först sänka inaveln och sedan öka antalet, men antalet har ökat väsentligt utan att någon planerad valpflytt utförts. Rovdjursutredningen föreslog att sätta migrationskravet till fyra effektiva vargar per decennium, men den nuvarande förvaltningsplanen har fördubblat detta krav. Den nuvarande förvaltningsplanen bygger inte vidare på rovdjursutredningen.

Tanken med långsiktighet i rovdjursförvaltning tycks inte vara en framkomlig väg med nuvarande svårtolkade habitatdirektiv och riktlinjer. En huvudorsak till problemen är att naturvårdsverket inte tolkat EUs krav på samma sätt som EU kommissionen. Det finns också vitt devierande uppfattningar om hur tolkningen skall göras, t ex antog rovdjursutredningen att jakt (i begränsad omfattning) skulle vara förenlig med direktivet, denna tanke stöds också av författarna till EUs riktlinjer i ett uttalande om svensk vargjakt, men EU-kommissionen instämde inte.

Riksdagen bör därför verka för att EU uppmärksammas på att direktiv och riktlinjer ändras, så de blir mer transparenta, mindre öppna för oförutsebara tolkningar. Riksdagen bör också verka för att EU-kommissionen visar större respekt för nationell detaljutformning av förvaltningen. Portalparagraferna i EU-direktivet bör också få en striktare formulering, så att medborgarna inte missleds att tro att flexibiliteten i EU-direktivet är större än den faktiskt är.

Riksdagen kan inte skylla helt på EU och regeringsbeslutet augusti 2011. Beståndsbegränsande vargjakt ägde rum som planerat 2011 med syfte att hålla vargantalet under 210. Med ”högst” borde väl ha avsetts antalet innan det reducerats genom den icke verkställda vargjakten 2012, som ställts in. Om riksdagen menar att högst inte betyder högst utan skall tolkas att det lägsta vargantalet under året skall vara högst 210, ter det sig som en okonventionell tolkning av ”högst”. Den intensifierade skyddsjakten som regeringen initierade i augusti 2011 borde också ha påverkat dagens vargantal nedåt. Även om nu riksdagen skulle tolkat högst 210 som efter 2012 års inställda licensjakt, så skulle denna licensjakt behövt omfatta hela 90 vargar för att nå upp till riksdagens mål och det är inte trovärdigt. Det behövs egentligen en jakt på 100 vargar för riksdagens målsättning var nog 200 vargar, fast högst 210, inte exakt 210. Vargförvaltningen tycks planerats, så den skulle framtvinga en mer omfattande vargjakt 2012 och 2013, om dessa jakter verkställts.

Sverige har inte accepterat EU kommissionens tolkning av EU-direktivet. Visserligen är EUs direktiv överordnade beslut av Sveriges riksdag, men så länge EUs domstol inte har behandlat eller ens anhängiggjort ärendet, så förefaller det icke verkställda hotet om åtal inte vara tillräckligt skäl att gå emot ett Riksdagsbeslut. Ett underordnat organ (Sverige) kan ha tolkat EU-fördraget riktigare än ett överordnat (EU) och detta skall en domstol avgöra. Det är inte alltid det officiella Sverige har haft rätt mot privatpersoner.

Den genetiska förstärkningen. Den genetiska förstärkningen genom varg- och valpflytt har hittills misslyckats. Av fem vuxna vargar som flyttats söder från renbetesland har ingen stannat kvar söder om renbetesland. Däremot avbröt ”förstärkningsprogrammet” en familjebildning i renbetesområdet, som skulle resulterat i valpar 2012 av en ny reproduktiv invandrare om paret lämnats ifred och likadant 2013. . Det är också oklokt att utfärda så klara löften som Naturvårdsverket gjort. Dock finns gott hopp med förflyttningen av ett vargpar från Tornedalen till Tiveden.

Det optimistiska genetiska förstärkningsprogram som rovdjursutredningen skisserat med valpflytt och flytt av invandrare till hägn räcker inte för att sänka inaveln till nivån rovdjursutredningen föreslår på F=<0.1 ens på drygt tio år om vargantalet tillåts långsamt öka från dagens nivå (300). Än orimligare ter sig målsättningen i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Varg kommer således troligen aldrig att nå gynnsam bevarandestatus och något besked har inte givits om hur det påverkar antal och jakt.

Den ”genetiska förstärkningen” skulle tillföra högst 20 individer till vargstammen till 2014, men har 2011 eller 2012 inte tillfört en enda. Den ”genetiska förstärkningen” har sedan licensjakten 2011 resulterat en genetisk försvagning. En genetiskt förstärkning kan ske genom licensjakt, där man sparar genetiskt värdefulla revir och därigenom sänker inaveln. Då förstärks effekten av tidigare invandring. 2010 och 2011 genomfördes framgångsrik genetisk förstärkning på detta sätt (ingen av 47 fällda vargar var genetiskt värdefull), men nu har man valt att avstå från denna metod. Istället tillämpar man skyddsjakt där den förutsedda skadan är kriteriet och inte den genetiska effekten. En tredjedel av alla vargar som fällts vid skyddsjakt sedan början av 2011 har varit genetiskt värdefulla (F1 avkommor), de genetiskt värdefulla vargarna är starkt överrepresenterade i skyddsjaktsstatistiken. Man har också en genetisk drift, som långsamt ökar inaveln varje år om inte någon ny invandrare kommer eller effekten av de som invandrade 2008 förstärks med förvaltningsjakt. Minskningen av ”inaveln” invandrarna gav upphov till kommer att avklinga 2013 utan förvaltningsjakt. Sedan licensjakten 2011 ger vargpolitiken upphov till en genetisk försvagning av den svenska vargstammen, fortsätter vargförvaltningen på den inslagna vägen till årets slut, så har 60% av tiden riksdagsbeslutet avsåg ägnats åt genetisk försvagning.

Vargens utbredningsområde (föryngringar) verkar inte ha utvidgats nämnvärt söderut sedan riksdagsbeslutet och i mycket liten grad sedan milleniumskiftet.

Men målsättningen att hindra spridning i renbetets västliga delar  (i strid mot EUs direktiv) har varit framgångsrik.

Riksdagens ställningstagande till varg i renbetesland innebär att den naturliga invandringen från Finland inte utnyttjas väl. Ett nytt riksdagsbeslut att i genomsnitt en föryngring per år i renbetesland accepteras, även om det skulle orsaka betydande olägenheter för rennäringen, skulle vara ett väsentligt bidrag till genetisk förstärkning och skapa måttliga olägenheter för rennäringen.

Acceptans. Riksdagsbeslutet avsåg beträffande varg att höja acceptansen hos de av varg mest berörda grupperna och att öka det regionala inflytandet och delägarskapet av vargförvaltningen, men jag har inte sett positiva kommentarer hur detta i praktiken gått från företrädare för grupperingar med insyn i detta. Däremot är det gott om negativa indikationer. Jägarna har gått över från Jägareförbundet som accepterar begränsad närvaro av varg till Jägarnas Riksförbund som har nollvision, vilket polariserar. Samerna säger konsekvent nej till en uppgörelse vilket hittills varit relativt framgångsrikt. Ett politiskt enfrågeparti har bildats som dock hittills har begränsad framgång. Intrycket är definitivt att polarisering ökat sedan föregående riksdagsbeslut. Den minister som var huvudansvarig för att skapa en enighet i vargfrågan har flyttats ut från politiken.

Huvuddelen av de politiska partier som uttryckt en mening har legat under nuvarande vargantal. Det fordras då en bra motivering för att få acceptans för ett högre antal. Den motivering som nu ligger betraktar jag som myndighetsmissbruk av naturvårdsverket. Att göra ett misstag är förlåtligt om man erkänner det och vill rätta till det när man förstår att man gjort fel, men någon sådan tendens har jag icke iakttagit trots att det nu måste vara uppenbart att det är ett felaktigt resonemang. Det är inget bra statsskick som accepterar rent felaktiga beslutsunderlag och undergräver förtroendet för myndigheter och statsapparat. Det är därför viktigt för Sveriges som stat att regeringen ser till att det blir ett korrektare beslutsunderlag.

Sverige borde upphöra med ambitionen att vara ett föregångsland och försöka ligga i framkant, och vara försiktigare med att pricka andra inom område (som rovdjursförvaltning) där den nationella kompetensen på olika nivåer är svag, dåligt samordnad, bidrar till polarisering och tvister mellan regering och myndigheter, och inte inger förtroende.

Annars tycker jag riksdagen kan ta det ganska lugnt med EU-kommissionärens anmärkning att alla inte fått säga sin mening och han tagit emot många brev – det är få frågor som varit så kvantitativt diskuterade, och det har visat sig ge bättre resultat att skriva till kommissionären än till egna regeringen. Att utnyttja processen för fastställande av gynnsam bevarandestatus i högre grad till att ge delägarskap till folket tror jag inte på, det har försökts tillräckligt och ger nog snarast mer polarisering. Kravet på vetenskaplig granskning kan riksdagen också ta ganska lugnt,  det vetenskapliga har inte varit särskilt bra hittills och det kommer nog mycket att blir subjektivt färgat tyckande och de som forskar om bevarande är nästan alltid lite otillförlitligt sneda försvarare av bevarande, detta gäller nog Naturvårdsverket och berörd EU-kommissionär personligen också.

Naturvårdsverket har misslyckats med att göra en acceptabel förvaltningsplan i EU-s ögon och därigenom skadat både Sveriges rykte och framtida rovdjursförvaltning. Naturvårdsverket har gjort en felaktig beräkning av de viktigaste komponenterna i gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har agerat så att det tett sig som en strid mellan regering och och naturvårdsverk. Naturvårdsverket har inte bidragit tillräckligt att undvika att EUs inblandning fortsätter. Lena E har ägnat ganska lite tid åt vargfrågor utan att vara särskilt framgångsrik. Jag tycker att detta talar för att rovdjursfrågorna flyttas från miljödepartement till landsbygdsdepartementet så kanske departementets inflytande förbättras.

När det gäller folket som helhet lär det inte bli revolution för fler än 210 vargar, men det är mycket tveksamt om folkligt stöd i vargbältet eller bland de mer berörda grupperna kommer att åberopas. Det verkar mycket sannolikt att stödet för vargpolitiken minskat, och de negativa grupperna har nog blivit både större och mer inflytelserika. Förut var det knappast politiskt korrekt med att arbeta för nollvisionen, men nu är det så. Det blir mer legitimt att motsätta sig biologisk diversitet och därmed blir det politiskt svårare. Att uppfattningen om vad som är kärlek till natur och spelregler för utnyttjande av naturen skiljer sig mellan grupper som har mer praktisk kontakt med naturen och de som ser det mer som politik är olyckligt. Centerpartiets riksdagsplats sitter mycket löst, hur det nu kan påverka riksdagsarbetet om varg.

Man kan hävda att en stor minoritet som inte vill ha varg och lever relativt nära vargen bör betraktas som ett starkt argument för de folkvalda att inte ha fler vargar än absolut nödvändigt även om det finns organiserade grupper som vill ha fler vargar, och även om de flesta skulle acceptera det utan nämnvärd reaktion.

Dock är motviljan mot varg så djupt förankrad hos så stora grupper, så jag tror inte att ett riksdagsbeslut om t ex minst 400 vargar skulle vara hållbart. Nu har folket lärt sig att riksdagsbeslut inte är slutliga eller långsiktiga. Jag tror också misstänksamheten mot andra rovdjursanknutna beslut blir stor.

Vad det rovdjurspolitiska beslutet 2009 egentligen innebar kan riksdagen själv tar ställning till. Regeringen förklarar det med: ”Under tre år sätts ett tillfälligt tak på 210 vargar” … ”  En utredning har tillsatts med bred sammansättning som ska föreslå långsiktiga mål för rovdjursstammarna. Uppdraget ska redovisas under sommaren 2012.”

Problemet har hela tiden varit att få acceptans för vargvänner om behovet att undvika att vargen tillväxer kraftigt medan den fortfarande är starkt inavlad, eftersom det då knappast går att reducera inaveln med rimliga insatser på rimlig tid.

En riksdagsman skulle kunna möjligen kunna få klarhet i VARFÖR eller vad som är regeringens avsikt genom att ställa en enkel fråga i riksdagen, eller kanske rent av inge en anmälan till konstitutionsutskottet. Vi vanliga dödliga får nöja oss med egna iakttagelser och gissningar. Fast jag tror inte det skulle hjälpa att skapa klarhet eftersom ingen klarhet finns.

380 vargar är för mycket!

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan argumenterar att minst 380 vargar behövs, men har också analyserat minst 180 vargar, som enligt naturvårdsverket skulle fordra för stor invandring. Naturvårdsverkets resonemang är felaktigt. Inaveln reduceras snabbare och heterozygotin ökar snabbare med 180 vargar.

Då tycker naturvårdsverket rimligen det räcker med 180 vargar för gynnsamt bevarandestatus, eller kommer inte med någon invändning om regeringen skulle besluta 180. Det vore ologiskt och närmast obstinat agerande av en myndighet mot regeringen annars. Jag har skrivit en debattartikel om naturvårdsverkets ovetenskapliga hantering av vargantalsfrågan här. En bloggartikel här.

Inavel på lång sikt beror bara av migration, inte av antal, som naturvårdsverket tror. Bloggartikel här. En tillräckligt stor migration gör att inaveln sjunker, och dagens invandring räcker mer än väl till. Inaveln sjunker snabbare ju lägre antalet är! Bloggartikel här. Att inaveln sjunker snabbare med 180 vargar än 380 har bekräftats av en rapport från vargforskarna på Grimsö i mitten av december, se nedan.  Om man beaktar genetiken är 180 vargar bättre än 380!

Den skandinaviska vargen omges av seglivade genetiska myter som vi indoktrinerats med av natuvårdsverke och vissa forskare. Den höga inaveln påstås vara ett utomordentligt allvarlig och överhängande hot. Men forskarna visade i en rapport i somras att det räcker med 40 – eller möjligen 100 om de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig infrias – av dagens inavlade vargar för en livskraftig vargstam. Den av isoleringen från invandring från öst som vargstammen lider av har påståts leda till att inavelsproblemen skulle förvärras och vara ett hot. Men forskarna har visat att den naturliga migrationen räcker för att inaveln inte skall sjunka, så sårbarhetsanalysen ger lägre vargbehov – och inte högre – om genetiken beaktas. Jakt påstås förvärra vargens genetiska status, men Grimsö-forskarna har visat att beståndbegränsande jakt sänker inaveln och förbättrar den genetiska statusen.  Den genetiska variationen sägs utarmas om man inte har många vargar, men den naturliga  invandringen ökar den genetiska variationen! Kontakten med östliga vargpopulationer är tillräckligt stor enligt EUs krav, även om det finns ensktaka forskare som inte tycks hålla med om det.

Naturvårdsverkets hantering av vargfrågan leder till att konflikterna omkring varg förstärks och gör att vargfrågan kommer att dra mycket  uppmärksamhet från andra natuvårdsfrågor också nästa år.  Naturvårdsverket borde sett till att de viktiga underlagen och övervägandena gjordes i god tid och på ett sätt som gjorde det sannolikare fel och misstag upptäcktes. Bloggartikel här. Dock ser det ut som naturvårdsverket nu äntligen insett att selektiv riktad jakt sänker inaveln. Det tedde sig nu som oansvarigt mot målet att sänka vargens inavel om inte Naturvårdsverket före jul beslutade om en vargjakt som gör att vargantalet inte ökar under 2013 (40 vargar utöver skyddsjakt kanske räckte).

I en förnuftig värd skulle man dragit upp riktlinjerna för denna vargjakt tidigare, frågan om beståndsreglerande jakt säger sig naturvårdsverket behandla i mellandagarna. Artikel här. och länk till forskarrapporten från Grimsö i December här. Grimsöforskarna bekräftar att 1) vargjakt sänker inaveln och 2) högre vargantal leder till högre inavel. Huvudskälet att starta den här bloggen var att få de principerna accepterade. Nu har principerna accepterats hos forskarna, då vore det väl egendomligt om naturvårdsverket stretade emot längre. För mer detaljerade kommentarer börjar jag med att fylla på min gamla artikel om uppdraget till Grimsö om riktad jakt, tänker flytta det nya till en ny artikel så småningom, klicka här! I dagens eko 121217 höll Ruona Burman fast vid 380 vargar.

Men resultaten från Grimsö/Skandulv tycks ifrågasättas av institutionens forskare i ett brev till Science som tycks ha marknadsförts som en nyhet i Dagens Eko,

Förvaltningskrav på lång och kort sikt

Naturvårdsverkets krav på svensk vargförvaltning att 95% av heterozygotin skall bevaras kan omformuleras: Sänk inaveln mot slutmålet F=0.05. Denna artikel diskuterar hur detta strategiska mål bäst nalkas de närmast åren.

Naturvårdsverket önskar att utgångspunkten för vargförvaltningen skall vara ett krav på att den genetiska variationen (mätt som heterozygotigrad) om hundra år inte kommer att vara lägre än 95% av vad den är i givarpopulationen. Mycket kritik mot detta har riktats i de föregående artiklarna, men låt oss anta att kravet skulle kvarstå. Detta kan ses som ekvivalent med att inaveln i den Skandinaviska vargstammen skall pressas ned till 5% (F=0.05). Detta bör ses som ett långt i framtiden liggande förvaltningsmål, som inte är realistiskt eller nödvändigt att uppfylla i den nära framtiden. Det är osäkert om det ens går att uppfylla målet. Målsättningen är diskutabel som förvaltningsmål och kan ändras innan målet nåtts. Hur snabbt det går är beroende av hur vargflytt tekniken utveckas. Innan någon framgångsrik valpflytt har genomförts är det ytters osäkert att ställa prognoser. Naturvårdsverket har inte analyserat hur effektiva migranter kan bli (med selektiv jakt och med hänsyn till den reproduktiva fördelen av migranterna och deras ättlingar). Det operativt viktigaste målet är att minska inaveln snabbast möjligt de närmaste åren, det finns inget skäl att ändra på något annat. Naturvårdsverket har i förvaltningsplanen inte nämnt operativa mål, bara strategiskt långsiktiga (utom något surr med innebörd att många valpflytt skall genomföras snarast som jag inte har någon invändning mot).

För GYBS föreslår jag:

• lågt vargantal (t ex 180) eftersom högt vargantal (t ex 380) gör det svårare att sänka inaveln
• hög migration, kanske 1.5 effektiva migranater per varggeneration för att tydliggöra att ambitionen ligger över EUs rovdjursriktlinjer och att redan den miniminivå som GYBS anger ger en påtaglig inavelsminskning. I ”effektiva” bör ingå faktorer som förstärkning genom selektiv jakt och hybridöverlägsenhet. Förvaltningsstrategin kan ligga på 4, men det är onödigt att kopplat det till GYBS och skylta med att vargen inte är GYBS decennier. GYBS omprövas vart 6.e år.

För att nå det operativa målet finns följande övergripande medel:

1. Största möjliga immigration
2. Största möjliga effekt av varje migrant
3. Minsta möjliga vargantal, som är förenligt med andra önskemål

1. För att få största möjliga immigration: A) Det är önskvärt att utplantera så många djurparksvalpar som möjligt. B) Beståndsbegränsande vargjakt 2013 ökar acceptansen för valpflytt 2013 hos markägare och andra, och ökar därmed immigrationen.  C) En utvidgning av möjligheterna till föryngring i för invandrare i renbetsland som vägrar att låta sig flyttas. D) minst ett försök med flyttning från renbetesland till hägn av etablerat par bör göras snarast. E) Vargantalet i Finland bör inte vara för lågt (200 räcker) och en del bör finnas nära Sverige. F) Det bör finnas tillräckligt med vargar i Sverige och de bör ha tillräcklig spridning för att en invandrare som tagit sig igenom norra Sverige skall hitta en partner (180 räcker).

2. A) Immigranter och deras avkommer skyddas från jakt. B) övriga vargar jagas intensivt (beståndsbegränsande jakt) C) Konkurrensen för utplanterade djurparksvalpar minskas genom borttagande av inavlade valpar från kullen, vilket samtidigt minskar behovet av beståndsbegränsande jakt som väcker irritation och är omständigt. D) Förstärkning av djurparksvargarnas genetik (import från Ryssland inledd så punkten tillfredställande åtgärdad) F) Invandrarnas effekt avtar med antalet invandrare och när inaveln sjunker. Perioden där hög prioritet ges till hög migration bör därför göras kort och behovet av inavelsänkning inte överdrivas.

3. A) Naturvårdsverket har framfört 180 som ett alternativ som dock bedömdes som mindre lämpligt pga en anledning som visat sig irrelevant som motiv; B) Den senaste och mest relevanta sårbarhetsanalysen tolkas som minst 100, 180 är större med en betryggande marginal; C) Mitt eget förslag föreslår förvaltningssantal ca 200 (det framför några skäl till mer än 100 vargar), det är förenligt med minst 180;

Jag har skrivit en tidningsartikel där jag är starkt kritisk mot naturvårdsverket

Vaddå 95%?

Naturvårdsverket krav på att 95% av ursprungsvariationen skall bevaras är orealistiskt, obiologiskt och odefinierbart!  Skälet är att den skandinaviska vargstammen inte härrör från EN i tid och rum homogen vargpopulation, medan den hypotetiska vargpopulation naturvårdsverket utgår från kommer från ett mycket stort område under en lång tid.

Naturvårdsverket tycks tänka sig att bevara 95% den genomsnittliga heterozygotin uppfångade över ett geografiskt mycket stort område under lång tid. Via valpflytt fångas bla centrala Europeiska Ryssland in. Den genomsnittliga heterozygotin över ett stort område med varierande inte klart avgränsade subpopulationer blir större än i enstaka subpopulationer och större än vad den blivit i en avsnörd Skandinavisk population, som avgränsades till vargbältet när det fanns tusentals vargar och kontakt med Finland. Därför förefaller det ett starkt överdrivet krav att 95% av variationen i naturvårdsverkets hypotetiska population skall bevaras.

Variationer i variation är vanligen  mycker större än variationen i ett genomsnintt. Variationen i heterozygoti mellan populationer kan varierar med en faktor 30. 95%  av variationen i något som varierar våldsamt blir lätt väldigt godtyckligt!

Heterozygotin i källpopulationen är inte mätbar, så fördelen med heterozygotiförändringar – att de är mätbara – kan inte utnyttjas i den här situationen

Den finska vargpopulationens genetik har ändrats drastiskt under de sista 150 åren vilket visats genom analyser med museumvargar. Populationerna är inte konstanta över tiden. Historiken för genetisk variation i varg  har studerats med museumvargar. De skandinaviska vargarna före utrotningen skiljde sig genetiskt från dagens finska, så relevansen i att bevara heterozygotin i ”källpopulationen” är mycket tveksam.

I det nedanstående är FST en slags inavel som kan tolkas om hur subpopulationer på olika öar differentieras på ett sätt som kan tolkas som att de inavlas pga isoleringen

Ur uppsats om Manitoba vargar:
”Aspi et al. (2006) found kinship positively correlated with distances up to 163 km in a continuous Finnish wolf population followed by significant isolation by distance on a limited spatial scale”;
”Biological interpretation of FST values is difficult and values within the range of 0.05–0.15 are generally considered as moderate (Balloux and Lugon-Moulin 2002)”
”Thiessen found similar divergence values (FST = 0.0306–0.0552) between four populations (n = 92–129) separated by larger geographic distances ([100 km).”

Från Aspi  2009 (varg). ”The average expected heterozygosity in the Karelian population (0.709 ± 0.126) was significantly higher (Wilcoxon test: Z = -2.599, P = 0.009) than in the Arkhangelsk wolf population (0.636 ± 0.110).” Om Karelen förlorade 5% av sin variation skulle den fortfarande vara mer varierad än Archangelsk.

Wolves in Karelia are closest in distance to the Finnish wolf population but is genetically distinct from the Finnish wolf population (FST=0.151) (Aspi et al., 2009)

• Sweden/Finland (FST=0.177, p-value not given)
• Finland/Karelian (Russia) (FST=0.151, p<0.001)
• Finland/Arkhangelsk (Russia) (FST=0.176, p<0.001)
Karelian/Arkhangelsk (both Russia) (FST=0.051, p=0.048)
Bialowieza Primeval Forest (Poland/Belarus), (FST=0.024, p=0.025)

Genomsnittsheterozygotin över ett helt område är högre än i delarna. Omvänt kan man säga att ”de obesäktade” immigranterna till Skandinavien är ”obesläktade” i högre grad en obsläktade i beräkningar. De är ”negativt” besläktade!

Lyckas man bevara 95% av variationen, så innebär det att man får en subpopulation som är lika inavlad som de genomsnittligt andra subpopulationerna, dvs minst 100%.

Att fånga upp huvuddelen av den genetiska variation utanför Skandinavien borde kunna vänta tills man kommit en bit på vägen med att sänka inaveln och börjat fundera långsiktigt om metapopulationer.

Dessa problem diskuteras överhuvudtaget inte av underlagsrapporten. Det borde varit en ordentlig litteraturöversikt och analys bakom. Men det förefaller övertygande att naturliga subpopulationer har lite lägre heterozygoti i förhållande till den megapopulation invandrarna rekryteras från. Analogt skulle den hypotetiska population som fanns i Skandinavien innnan den avsnördes ha en lite lägre heterozygoti än megapopulationen som heterozygotin relateras till.

EUs rovdjursriktlinjer och annan bevarandebiologisk litteratur anger att det skall vara minst en migrant per generation för att subpopulationer i en metapopulation inte skall bli för genetiskt differentierade. Riktlinjerna tänker nog på den situation som nu råder att det finns en mottagarpopulation och en givarpopulation som inte skall komma för långt ifrån varandra. Eftersom en migrant per generation svararar mot en inavel F=0.2, så anser EU att populationer kan driva ifrån varandra som svarar mot Fst = 0.2 eller att heterozygotin driver iväg 20% från det värde som skulle råda om subpopulationerna alla vara samma jämviktspopulation. Det förefaller alltså som om Sverige ville lägga långt starkare krav än EUs riktlinjer.

Möjligen skulle man kunna formulera kravet så att en genomsnittlig vargpopulation av den geografiska omfattningen av den skandinaviska har nog har FST=0,05 mot den stora givarpopulationen. Det blir då ett krav på F=0.10. Det klaras av med två migranter per generation och är samma krav som ställs av rovdjursutredningen, och det finns en del belagda förslag att ändra kravet till att bevara 90% av variationen. Det vore nog mindre kontroversiellt och mer förståeligt att göra den modifikationen.

I samband med genetisk variation kan man påpeka att mycket få vargar fångar in huvuddelen av den genetiska variationen (genomsnittlig heterozygoti). Ett stickprov på två  (obesläktade och icke inavlade) vargar fångar in 75%. Ett stickprov på fem vargar fångar in 90%. Ett stickprov på 10 vargar 95%. Dvs vad naturvårdsverket vill bevara!  Detta är kanske en överförenkling, men kastar stor tveksamhet över kravet på 380 vargar.

Inavel och inavelsdepression kan bidra till att populatiponer dör ut, men kan också ge upphov till livskraftiga populationer, jag gav ett exempel med älg på Newfoundland som grundades av mycket få älgar som växt till en stor och livskraftig stam. Det finns ”lyckliga flaskhalsar”, där grundarna kanske antingen saknar de gener som ger upphov till inavelsdepression eller att de snabbt försvinner genom naturlig selektion. Ett intressant experiment genomfördes av Stefan Andersson i Lund mfl som drog upp ett antal inavelslinjer. 3/4 av inavelslinjerna gick snabbt under, men de återstående visade sig efter ett fåtal generationer både vitala och genetiskt variabla. Den skandinaviska vargen förefaller vara en sådan ”lycklig flaskhals”, som klarar sig bra trots hög inavel. Det borde därför räcka med en måttlig reduktion av inaveln! Den kan betraktas som uthållig med högre inavel än vad som gäller för en population där man saknar information av en art där man saknar information.

En blogg som diskuterar likartade problem som den här är: http://cullingman.wordpress.com/ 

Öka inaveln långsamt eller minska den snabbt?

Enligt naturvårdsverkets sätt att räkna skall inavelns ökning motverkas, och det görs bäst med många vargar. Det vore bättre om man utgick från att inaveln skall minskas effektivast möjligt, och det görs bäst med få vargar. Diametralt motsatta uppfattningar, som uppkommit på grund av att naturvårdsverket inte förstått hur man skall räkna!

En debattartikel med anknytning till denna artikel publicerades 1 december.

Naturvårdsverket föreslår det behövs minst 380 vargar och en immigration på 7 vargar per decennium, medan regeringen föredrar 180 vargar och en immigration på 8 vargar per decennium. Hur har naturvårdsverket kommit fram till dessa siffror? Naturvårdsverket utgår från att heterozygotin inte skall sjunka mer än 5% lägre än den population vargarna härrör från (den finsk/ryska). Olyckligvis har naturvårdsverket uppfattat detta som att i en hypotetisk skandinavisk vargpopulation med konstant storlek heterozygotin inte får falla mer än 5% på 100 år. Eftersom fallande heterozygoti är ekvivalent med ökande inavel uttrycker jag det som att inaveln inte får öka mer än 5% på hundra år i den  hypotetiska populationen. Inaveln ökar långsammare ju fler vargar (pga sk genetisk drift), det behövs alltså många vargar för att begränsa inavelsökningen.  Inaveln ökar också långsammare ju högre migrationstakten är, så det behövliga antalet vargar blir lägre ju högre migrationen är. Ur detta kan de siffror naturvårdsverket redovisat härledas.

Men om naturvårdsverket istället siktat på hur det mål naturvårdsverket bestämt sig för skulle erhållas í den skandinaviska vargpopulationen instället för en hypotetisk population, skulle naturvårdsverket kommit till helt annorlunda slutsatser. I den skandinaviska vargpopulationen gäller det att sänka inaveln, inte att öka den. Så länge migrationstakten är tillräcklig för att sänka inaveln trots den motverkande genetiska driften, så minskar inaveln snabbare och med färre ackumulerat antal migranter ju färre vargar som finns i stammen. Det behövs inte högre migrationstakt för att nå målet 5% inavel om hundra år som kompensation för att man har färre vargar.

Således har det  motivet (utöver felräkning och sk tjurskallighet) för naturvårdsverket att avråda från regeringens önskemål om 180 vargar bortfallit. Tvärtom är det bättre med 180 vargar, eftersom det angivna målet kan uppnås med lägre ackumulerat antal migranter.

Det finns inte heller något i vetenskap grundat motiv för naturvårdsverket att hålla fast vid den hotfulla  (om än till synes meningslösa) skrivningen  ”Detta förutsätter att den planerade genetiska förstärkningen som riksdagen beslutade      om 2009 har genomförts fullt ut dvs. att högst 20 vargar har införlivats i den mellansvenska vargpopulationen senast 2014″. Lyckas ingen genetisk förstärkning är det inget motiv för fler vargar än som kan motiveras av andra skäl om den naturliga migrationen ligger på en migrant per generation, vilket är vad rovdjursriktlinjerna rekommenderar.

Framtida inavel – funktion av enbart migration

Vad blir inaveln i den avlägsna framtiden?

Inavelns utveckling över tiden är en viktig fråga för vargförvaltning. I en enkel modell går inaveln mot ett jämviktsvärde som bara beror av migrationen och inte av populationsstorleken. Även den låga naturliga invandringen räcker för att inaveln skall sjunka. 

Denna webartikel är en, förenklad och renodlad variant av en tidigare artikel. med klarare motivationer och bättre strukturerad. Riktad jakt, migrantöverlägsenhet och de olika komplikationerna och osäkerheter detta medför behandlas i den tidigare artikeln. Riktad jakt troligen fördubblar troligen effekten av migration så effekten underdrivs kraftigt i denna artikel, men det blir enklare att förstå om man diskuterar utan denna effekt. Den har också en utförligare mer allmän diskussion och inaveln sätts i relation till en demografisk sårbarhetsanalys som rapporterades sommaren 2012.
 
Introduktion
Behövlig migration skall anges som ett av kriterierna för gynnsam bevarandestatus. Tillräcklig migration behövs för att sänka och bibehålla inaveln på en lägre nivå. Inaveln har börjat sjunka när migrationen ökat med det ökande antalet tillgängliga partner i den skandinaviska vargstammen, och att de nya invandrarnas avkomma fått genomslag. Tillförsel med valpflytt kommer att funka så småningom, även om metodutvecklingen tar längre tid än optimisterna räknade med. 

Vad är inavel?
Inavel är långtifrån ett enkelt och entydigt begrepp Men det är praktiskt för att alla tror sig veta vad det är och förstår att det är något icke önskvärt och i allmänhet ger detta rätt associationer. Man kan tala om inavel för individer, som är sannolikheten att en gen från fadern och en från modern är kopior av samma gen i en gemensam anfader. Men när man analyserar den långsiktiga utvecklingen tänker man ofta på inavel som ett populationsbegrepp, där inaveln är chansen att två slumpmässigt tagna gener från populationen (genpoolen) är kopior av samma gen från anfäderna. I en ”ideal” population ger de båda inavelsbegreppen samma värde. Man kan se denna inavel som den inavel som skulle uppkomma vid slumpmässig parning.  ”Förlust av heterozygoti” kan ses som ekvivalent med inavel. Båda begreppen är relativa en population av ”grundare”, ”de första anfäderna”, som betraktas som icke inavlade och icke besläktade.

Det finns ett jämviktsläge mellan migration och drift.
I det följande tänker vi på vargstammen som en isolerad ö med viss invandring.  Vid generationsskiften påverkas av två motverkande krafter, drift och migration. Den ändring som båda krafterna har på inaveln beror på samma sätt av populationsstorleken, men i motsatt riktning. Inaveln närmar sig ett jämviktsläge, när de motverkande krafterna blir lika stora. Denna jämvikt beror inte på populationsstorleken (vilket känns kontraintuitivt). Inaveln går med tiden mot ett jämviktsläge, som är oberoende av populationsstorleken. Genetisk drift leder till att inaveln ökar vid varje generationsskifte omvänt proportionellt mot populationsstorleken. Inaveln minskar vid immigration (invandring till populationen) proportionellt mot migrationen i förhållande till populationens storlek. Det finns ett jämviktsläge mellan immigration och drift. Vid jämviktsläget kvarstår inaveln oförändrad till nästa generation. Detta jämviktsläge beror inte på populationens storlek, effekten av immigrationens och driftens beroende av populationsstorleken tar ut varandra. Den som söker en referens kan titta i genetikboken (Hartl & Clark 2007). Följande är citat från till naturvårdsverket inlämnade rapporter: Liberg och Sand 2012: ”I små populationer ökar inaveln med tiden, men förekommer det en viss konstant invandringsfrekvens, till exempel en migrant vartannat år, uppstår efter en viss tid en stabilisering eller jämvikt av inavelsgraden, som är oberoende av populationsstorleken. De två modellerna som använts visade likartade resultat. Det krävs två migranter per varggeneration (ca 5 år) för att nå ned till stabila nivåer på inavelsnivån runt 15 % (inavelskoefficienten F = 0.15). ”; ”Dessa processer är alltså oberoende av den aktuella populationens storlek”; the equilibrium betwen inbreeding level and immigration rate is independent of population size (Hartl and Clarke 2007)”  och Pär Forslund (2009)  (sid 7): ”En intressant egenskap hos detta jämviktsläge är att det teoretiskt är oberoende av populationsstorleken (Hartl & Clark 2007). Det innebär t ex att en population på 500 individer kräver samma invandringsfrekvens som en population på 200 individer för att uppnå samma jämviktsläge för inavelskoefficienten”. Inavelns utveckling över tiden i de beräkningar som redovisats till naturvårdsverket av Liberg och Sand (2012) stödjer att det finns en jämvikt mellan migration och inavel som man så småningom närmar sig. Resonemangen omkring jämvikt bygger dock på förutsättningar som diskuteras nedan, praktiska tillämpningar bör åtföljas av sådana relevansdiskussioner (fast detta görs inte i någon av de svenska citeringar jag givit). Eftersom heterozygotigrad i förhållande till H0, startpopulationen, är ekvivalent med inavel borde det vara möjligt att finna motsvarande jämviktlägen för heterozygotigrad, men några sådana beräkningar relevanta för den svenska vargstammen har inte utförts.

Beräkning av inaveln vid jämvikt som funktion av migration

Ändringen per generation. En formel härleddes för att beräkna inaveln i en generation som en funktion av inavel och antal (av likvärdiga individer = effektiv populationsstorlek)  i den föregående generationen och immigration. Ett arbetsark där delar av beräkningarna redovisas och möjlighet till egna beräkningar ges finns på https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AqYR9aBmzEQSdF9memRkRnRURTJzdE4xLTcxRHFDbXc#gid=0 . Genom att finna vid vilken inavel i den föregående generationsen som inaveln i den senare inte förändrades kunde jämviktsläget finnas.

Beräkning enligt Wright. Teorin för balansen mellan genetisk drift och inavel utvecklades först av Sewell Wright En del av hans arbeten och antaganden refereras till som hans ö-modell. Vargstammen är isolerad på en ö men viss migration förekommer.   Han kom enligt en populationsgenetisk web fram till det approximativa sambandet (något förenklat) F=1/(4M+1) som är tillräckligt noggrant för vargtillämpningar. F = FST = ”probability of identity by descent  in subpopulations relative to the total metapopulation” dvs i den skandinaviska vargstammen jämfört med en referenspopulation som den skandinaviska vargstammen och immigranter kommer ifrån. Inavel står här för ”populationsinavel”. Wrights ”ö-modell” användes av Ryman och Laikre (2009) till de inavelsberökningar som redovisas i den genetiska sårbarhetsanalysen.

Det faktiska genomsnittet av individernas inavel beror också på hur de paras. Beroendet av drift och frekvensen migranter jämnar ut varandra så bara blir antalet migranter (M) kvar, Det går att tänka sig mer komplexa antaganden. Modellen bygger på en serie antaganden som inte är perfekt uppfyllda och det kan diskuteras hur väl uppfyllda de är.l Tex att ”metapopulationen” den aktuella populationen, härrör ifrån och en tänkt oändlig referenspopulationen är olika, då kan tolkningen bli annorlunda, men det blir finlir och det blir ändå så att situationen inte är helt ideal, migranterna blir gradvis allmer släkt med varandra och mottagarpopulationen, så i längden blir förhållandena mer komplexa.

De två metoderna ger nästan samma värden.  Jämviktsvärdena visas i nedanstående tabell. 

Tabell. Inavel vid jämvikt mellan immigration och drift. Inaveln går mot detta jämviktsvärde över tiden. Jämviktsvärdet är en funktion av migrationens omfattning. Raderna i tabellen täcker in olika värden på reproduktiva migranter per generation

Migranter/generation, M	Inavel, F
0.5 (mindre än idag)	0.35
1     (idag, konservativ)	0.20
2     (idag, optimistisk)	0.11
4    (behov enligt naturvårdsverket)	0.06

M antalet immigranter som får avkomma per varggeneration

Värdena på F i tabellen verkar i rimlig överenstämmelse med andra tidigare utförda analyser av migrationens inverkan på vargstammens inavels utveckling över tiden (Liberg och Sand 2012), vilket styrker trovärdigheten av dessa beräkningar.

Tidigare presentationer av samma beräkningar, men gjorde i något annorlunda sammanhang som det kanske ökar förståelsen om man ser på finns i de tidigare skrivna webartikelarna  http://vargdag.wordpress.com/2011/12/07/immigration-balanserar-inavel/ och http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?p=591 . 

Vad är farligt hög inavel? Inavel över F>0.40 skulle möjligen kunna vara ett direkt hot mot vargstammens överlevnad – även om Isle Royale vargstammen överlever trots en väsentlig högre inavel, och det finns åtskilliga exempel från andra organismer där livskraftiga stammar grundats av mycket få individer. Vår vargstam har inte erfarenhet av genomsnitt över F=0.31, och de fragment av dagens vargpopulation som ligger över F>0.4 verkar inte livskraftiga. Det är troligt att inavelsdepressionen så småningom minskar och gränsen när inaveln är ett hot mot populations överlevnad ökar med tiden, men det finns observationer som antyder att detta är en långsam process. Se mer på http://vargdag.wordpress.com/2011/12/05/hur-allvarlig-ar-inavel-i-svensk-varg/

En förändring av inavel tar lång tid i en population så stor som den svensk-norska. Det antal generationer en förändring tar beror på antalet. Om det effektiva antalet är 50 (lite mindre än vad dagens vargstam har), och ingen migration sker, tar det 20 generationer (100 år) för inaveln att öka från dagens 0.25 till farliga 0.39. Det är mycket troligt vargstammen faktiskt finns kvar om 100 år även om migrationen helt upphörde i morgon och numerären låg något under dagens. Och om den inte funnes kvar vore det avgörande troligen inte genetisk svaghet, som vore möjligt att förbättra med fler vargar idag!  Om genetisk drift är enda verksamma kraften så ökas inaveln som F_t = 1/(2Ne) + [1 - 1/(2Ne)]F_t-1, jag har använt ett analogt räkneförfarande för beräkningen ovan. Beräkningen finns på https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AqYR9aBmzEQSdF9memRkRnRURTJzdE4xLTcxRHFDbXc#gid=0 

Att lägre vargantal ger mycket snabbare inavelssänkning mot jämviktstillståndet har diskuterats i många artiklar på denna blogg och också på en del andra bloggar. 

Det var en liten vargstam i början. Den effektiva migrationen kan bli mindre i en liten population eftersom antalet potentiella partners till en migrant blir färre och det blir svårare att finna en partner. Under den svenska vargstammens två första decennier kom det tre immigranter. Det verkar därför rimligt att till en liten svensk varstam invandrar det (minst) en (reproduktivt effektiv) migrant per decennium, alltså en halv per generation. Detta räcker enligt tabellen för att hindra inaveln att växa till farligt hög nivå. Inaveln steg ju heller aldrig högre än drygt F=0.3 i situationen att vargstammen var så liten att ”jämvikten”  mycket snabbt uppnåddes.

Modellen och dess förutsättningar

Modellen bygger på förutsättningar som inte kommer att vara helt uppfyllda för praktiska applikationer och gör att inaveln kommer att bli högre än tabellerat. Det går bara att göra allmänna reflektioner omkring dessa, och att göra dessa alltför omfattande är inte meningsfullt eftersom de viktiga slutsatserna för vargar i Sverige egentligen bara är att de effekter som diskuteras (jakt och utavelseffekt) är så stora att de bör beaktas och nya beräkningar bör göras baserat på simuleringar eftersom det är för komplexa förlopp att förutsäga med formler. Kalkylerna bakom tabellen skulle ge mer rättvisande och säkrare resultat om de byggde på simuleringar av den faktiska vargpopulationen under olika antaganden. Men då skulle beräkningarna bara gälla speciella fall och en generell överskådlig tabell vore inte möjlig. Risken ökar också att svårgenomskådliga misstag får stora effekter utan att det avslöjas (det blir mer black box). Det finns alltså osäkerhet omkring simuleringar också. Simuleringsresultat bör jämföras med modellresultat och det bör te sig troligt att avvikelser kan förklaras av de effekter avvikelser från modellförutsättningarna som kan förväntas.

Vargarna antas ”ideala”  och de är det inte i en verklig population. Distinkta generationskiften antas och det är inte så i en verklig population. Etc. en modell är en modell av verkligheten och inte en exakt avbild och man får använda modellen om man inte har något bättre. Det är bättre att göra prognoser och estimat om framtiden med uppskattbar osäkerhet än att helt avstå från försök att skatta framtiden.

Gränser för när jämviktspunkten är meningsfull
Situationer där antalet migranter är mindre än 0.25 eller större än 4 per generation med motsvarande F större än F=0.5 eller mindre än F=0.06 är förmodligen mindre lämpade för att angripas med jämviktsresonemang. Finns det många vargar så tar det lång tid (ofta mer än 100 år) innan man kommer i närheten av jämviktssituationen, och det blir diskutablare vad inaveln vid jämvikt egentligen säger ju längre fram i tiden den nalkas, men det är ändå viktigt att se åt vilket håll den långsiktiga utvecklingen går.

Säger jämvikten något om den nära framtiden?
Ju längre fram i tiden jämvikten ligger, ju tveksammare är relevansen av värdet för jämvikten. Inavel med gamla orsaker tenderar att få mindre effekter än inavel som beror på nyligen uppkommet släktskap. För närvarande domineras den svenska vargstammen av gener från tre anfäder som är ungefär lika vanligt. Den största effekten av nytt blod på inaveln den närmaste generationerna är att dessa gener minskar i frekvens och det blir mindre sannolikt de räkar träffa varandra i samma individ. Det spelar i början liten roll hur släkt invandrarna är med varandra. Den tendens som jämviktsinaveln antyder är rättvisande i början oberoende av hur invandrarna är strukturerade. Det är först längre fram i tiden, bortom säg 20 invandrare till den skandinaviska vargstammen, som invandrarnas genetiska relationer till varandra börjar påverka inavelsgraden. Vid 200 vargar eller mer som i den skandinaviska stammen kommer situationen inte nära jämviktsinaveln de närmaste 100 åren om man inte ligger på migrationer över 2 (vilket jag tycker är max) och då blir inte jämviktsinaveln viktig annat än som mått på en tendens de närmaste decennierna.

Växande släktskap mellan migranterna och den skandinaviska vargstammen
En förutsättning som inte är helt uppfylld och som kan orsakar stora avvikelser från förväntan utgående från balansmodellen är att migranterna skall vara obesläktade med den mottagande vargstammen. Immigranterna kommer enligt modellantagandena från en oändligt stor population med obesläktade vargar. Detta stämmer uppenbarligen inte, men frågan är när avvikelserna blir viktiga. Modeller som används stämmer i praktiken aldrig exakt mot verkligheten, men när skillnaden orsakar stora skillnader bör det diskuteras. Importerar man mer än några få vargar så kommer de att vara inbördes släkt, och därigenom blir migranterna med tiden allt mer släkt med den vargstam där de skall sänka inaveln. Beroende på hur långt i tiden bak man går kan en migrant mycket väl vara släkt med de vargar som redan finns där. Ju större migrationen är, ju mer kommer tabellvärdena därför att underskatta jämviktsinaveln. Jag diskuterar därför frågan om hur kvantitativt viktigt det blir.

Först poängterar jag att vi vet lite om framtiden! Vi vet inte ens från hur stort område de naturligt invandrade vargarna kommer (ligger Archangelsk och ryska Karelen i området?) och även om vi visste det, så är fem invandrare för litet stickprov för att bedöma framtiden. Vi vet bara att en varg är kapabel att vandra hundra mil fågelvägen mellan födelse och död. Även om vi visste att de kom från Finland, så vet vi ändå inte hur stor del av deras förfäder i tionde ledet som kom från andra områden. Vi kan bara göra grova gissningar. Jag gör en gissning: Inaveln av finsk varg är nu tio procent vilket tolkas som att den finska vargstammen som nu invandrar till Sverige rekryteras från. Under knappt ett sekel förstärks källan till de invandrade vargarna med motsvarigheten till ytterligare fem obesläktade vargar. Men chansen är (i ett sekelperspektiv) att vi faktiskt lägger oss i på ett sätt som vidgar invandrarpoolen. Om några decennier bör vi börja tänka i internationella metapopulationer med tusentals vargar för att garantera evolutionär potential mm. Inte ens en svensk vargstam på 500 vargar är tillräckligt för att trygga arten vargs framtid på ett sätt som känns helt tillfredställande. Det är mycket troligt att vi då identifierar och åtgärdar källor till fragmentering (typ med vargflytt mellan Ryssland och Finland).

Sedan har vi den svenska djurparkspoolen. Där ligger också inaveln på 10 % motsvarande fem obesläktade vargar. Där har vi redan inlett ett arbete med att utvidga genpoolen genom import av ryska vargvalpar. Det får anses mycket sannolikt att det kommer mer liknande import de närmaste decennierna. Man kommer nog också att vidga rekryteringspoolen genom att vidga antalet länder som valpar rekryteras från.

För under en migrant per generation blir felet förmodligen litet för troliga scenarior, men för mer än en migrant per generation kan felet bli betydande. Jag rekommenderar mer detaljerad analys anpassad till de specifika förhållandena för de antagna migranterna för över en migrant per generation. Felet kan också bli betydande om man gör en snabb stöt typ tillförsel av femton djurparksvalpar de närmaste tio åren. Felet förväntas bli betydande vid tillförsel av fyra migranter per generation under hundra år. Det kan det tänkas att den formella inaveln blir dubbelt så stor som anges i tabellen.

Inaveln i Finland står i jämvikt med migrationen från Ryssland och är kanske i storleken knappt F=0.1. Migrationen är stor nog för att upprätthålla denna jämvikt. Om en migration från Finland (och ibland Ryssland) till Sverige på drygt en migrant per generation får inaveln att sänkas i Sverige nedåt F=0.15 finns inte anledning att befara att tilltagande släktskap med de finska immigranterna skulle få inaveln i Sverige att stiga över F=0.25 och därmed utgöra en fara på mycket lång sikt.

Det meningsfulla med att vid låg inavel förutspå den exakta inavelskoefficient eller heterozygotigrad vargförvaltningen resulterar i om hundra år är mycket diskutabelt, inavel och inavelseffekter kan förväntas avklinga med tiden och effekterna har knappast samma proportionalitet mot F som de har för större F efter kortare tid.

Valpflytt gör att invandrarna rekryteras från ett geografiskt större område än den svenska vargstammen härrör från. Detta kommer att göra att den inavelssänkande effekten blir större än om de kom från samma referenspopulation. Ö-modellen ser ett oändligt antal öar med lika obesläktade vargar, men i verkligheten är de avlägsna populationerna mer obesläktade, ett slags negativ inavel. Redan att vargstammarna nu är glesare gör att vargvandringarna blir längre och lokala stammar rekryteras från mer genetiskt olika populationer jämfört med situationen för två hundra år sedan.

Det är också en förutsättning att migranterna inte är inavlade, men effekten av troliga avvikelser från detta blir försumbar.

Drastiska beslut i dagens vargförvaltning får inte bygga på för osäkra spekulationer på status om hundra år
Det går inte att få någon säkerhet hundra år framåt. Det är meningsfullt att spekulera, men inte särskilt meningsfullt att dra långgående slutsatser som får stor betydelse för dagens vargförvaltning. Vi ser dagens trender i tex jämviktstabellens resultat, men förutsättningarna kommer att ändras på ett oförutsägbart sätt redan de närmaste decenniet.

Svensk vargstam vs finsk och rysk
Naturvårdsverket framför att Sverige borde ha 400 vargar för att det är ett svenskt intresse att det kommer fler och mindre besläktade immigranter från Finland, och det skulle det göra om Finland också ökade till 400. Man kan undra hur kraftfulla den typen av påtryckningar är, jag tror naturvårdsverket väsentligt överdriver argumtentets tyngd i förhållande till de olägenheter ytterligare 200 vargar orsakar i Sverige och den förväntade reaktionen hos ”naturbrukarna” om de blir varse argumentet. Däremot håller jag med om att önskemålet att Finland ökar sin vargstam förlorar i styrka och trovärdighet om Sverige/Norge samtidigt ändrar den långsiktiga vargpolitiken till att sänka vårt antal märkbart. Hur man skall påverka Ryssland (eller västra Ryssland) vet jag inte, men de förefaller nu ha en tillräckligt stor vargstam för att de skall vara möjligt att plocka ut åtminstone några tusen till en gemensam metapopulation och ingen starkt uttalad politik att dramatiskt och långsiktigt minska. Skulle Ryssarna starkt reducera sin stam, så kanske det blir problem med att Sverige bara bidrar med några hundra till den framtida metapopulationen. Men den tiden den sorgen och i första hand kan Sverige vänta tills kravet faktiskt ställs om det nu skulle finnas fog för det. Tills vidare räcker det med att det finns tillräckligt många på annat håll än Finland. Inaveln och släktskapen i Finland skapas och upprätthålls av migranter från Ryssland och kommer drygt en migrant per generation från Finland, så kan inaveln i Sverige knappast hamna högre än vad den är idag (F=0.25) pga släktskapen hos migranterna från Finland.

Migranter vs genflöde och fördelar med att få högt genflöde med få migranter
Begreppet genflöde används ofta i populationsgenetiska sammanhang. Genflödet är migranter/antal; m=M/N. Genflödet är omvänt proportionellt mot populations storlek. Ju mindre population är ju större genflöde genererar en migrant och ju snabbare nalkas jämviktsläget. Skäl att förbättra genflödet med en liten population:

1. Färre migranter behövs för att nå en viss inavelsminskning;
2. Kostnaden för en viss inavelsminskning blir lägre;
3. Det tar kortare tid att nå en viss inavelsminskning
4. Naturlig invandring kan stå för en större del av inavelsminskningen
5. Migranternas släktskap med recepientpopulationen blir lägre och därmed minskar migrantbehovet mer än proportionellt mot populationsstorleken.

Modellens ideala individer
Modellen antar att antal migranter och vargpopulationen storlek mäts på samma sätt och med ”likvärdiga” individer och distinkta generationer. För den genetiska driften måste populationen mätas i effektiv populationsstorlek medan migranter mäts i reproduktiva migranter. Detta är ungefär men inte exakt samma sak. Jag skulle kunna komma ifrån denna svårighet genom att istället för ”reproduktiva immigranter” tala om ”effektiva immigranter” utan att definiera vad jag avsåg, men då skulle den som ville tänka praktiskt inte klara av att tolka begreppet, och förmodlingen knappast någon annan heller. Migration och drift torde ändå jämna ut varandra vid ett jämviktsvärde som inte beror av populationsstorleken eftersom en ändring med en konstant faktor knappast kan påverka detta. Men det kan leda till att jämviktsvärdet blir lite annorlunda och förmodligen något högre. Också antagandet om distinkta generationer kan påverka ”växelkursen” mellan effektiv population och reproduktiv immigrant. Distinktion gör också att man måste vara observant vid jämförelser med andra studier. Det är osäkert och beroende av exakt definition vad ”växelkursen” mellan reproduktiv varg och effektiv varg är och spelar förmodligen liten roll.  Jag utreder inte närmare hur detta kan slå, men kanske möjligen blir inverkan av migrationen något lägre än tabulerat, som kan beräknas med en multiplikator 0.9 eller så, och hur det skulle slå kan bedömmas genom interpolation mellan de tabulerade värdena. Ett skäl att man nog kan lita bättre på simuleringar är att denna effekt kommer med ”automatiskt”, fast det förutsätter att immigranter simuleras på rätt och jämförbart sätt vilket inte är trivialt.Inavel ger inavelsdepression och jag är säker på att inavelsdepressionen blir allvarligare ju närmare i tiden orsaken till inaveln (den gemensamma anfadern) ligger, det bör påpekas hur detta inverkar när tabellen tolkas för praktiskt agerande. Generellt sett överdriver den beräknade inavelskoffecienten om hundra år den inavelsdepression som farhågorna om inavelns effekter bygger på.

Inavel är inte den enda faktorn av betydelse för vargens genetik, men beräkningarna beaktar bara inavel. På kortare sikt är nästan alla överens om att det är viktigast att sänka inaveln. Andra genetiska mått (gruppsläktskap, allellantal, genetisk variation, värde som en del i en internatinell metapopulation) påverkas också positivt av genom immigration sänkt inavel.

Hel-tokigt naturvårdsverket! – rätt svar men på fel fråga!

Naturvårdsverkets förslag om behövligt vargantal (”gynnsam bevarandestatus”) 121019 är helt irrelevant och allvarligt missbruk av genetik.

Allendorf & Ryman (2002) föreslog kriteriet att 95 % av heterozygotin skall finnas kvar om 100 år (bevaras) jämfört med ett utgångstillstånd. Från detta kriterium har naturvårdsverket angivit värden i förvaltningsplanen.

Kriteriet är inte tillämpbart för svensk varg och dess gynnsamma bevarandestatus. De specifika förhållandena omkring svensk varg måste beaktas, i det här fallet går det inte att tillämpa detta kriterium, även om det är tillämpbart i många andra fall. Utgångstillståndet för naturvårdsverkets beräkning kallas för H0 och är heterozygotin i den population som heterozygotin skall vara minst 95% av efter 100 år. För de numeriska beräkningarna har man antagit en vargstam som har konstant antal och avsnörts från en stor vargstam varifrån de obesläktade invandrarna antas härröra (den svensk ryska), dvs väsentligt lägre inavel än den skandinaviska.

Naturvårdsverket använder inte den skandinaviska vargstammen som utgångspunkt
Naturvårdverkets förvaltningsplan beskriver hur man kan förvalta en hypotetisk vargpopulation med konstant antal, som är en avsnörd del av en ännu större (”oändlig”) vargpopulation ”utan inavel”, dvs med heterozygotin H0 som är utgångspunkt och svarar mot utgångsläget (man kan se det så att F=0). Den svenska vargpopulationen har nu hög inavel eftersom den består av ättlingar till endast fem vargar. Övergår man till ett konstant antal långt större än de fem migranterna, har man kvar samma höga inavel (F=0.25). Dessa båda situationer är olika.

Man kan nivålägga att H0 är för dagens vargstam (svarar mot F=0) och det vore bra för de som inte vill ha många vargar för att heterozygotin kommer med all sannolikhet att vara högre i framtidens vargstam än i dagens även för ett mycket lågt vargantal. Man skulle kunna formulera naturvårdsverkets kriterium så att inaveln om 100 inte får bli högre än F=0.30 (5% sänkning av heterozygotin = 5% ökning av inaveln) jämfört med dagens F=0.25, vilket med mycket stor sannolikhet är uppfyllt.

I naturvårdsverkets hypotetiska vargpopulation kan inaveln inte gärna annat än öka och heterozygotin minska. Då är det meningsfullt att försöka hindra att inaveln ökar. I den svenska vargpopulationen minskar inaveln med antalet migranter. Det räcker med knappt en vargmigrant per generation (troligen betydligt mindre) för att inaveln inte skall öka, vilket är samma sak som att heterozygotin inte minskar (det har nog visats att det är så med markörer i den svenska vargstammen.

Kriteriet förlust av heterozygoti (genetisk variation) är inte särskilt relevant för den svenska vargstammen. Heterozygotin i den svenska vargstammen kommer rimligen att öka och inte sjunka jämfört med dagens vargstam. Därför blir det rappakalja när naturvårdsverket använder förlust av heterozygotigrad som kriterium.

Heterozygotigrad och inavel hänger nära ihop. Inavel leder till homozygotisering och heterozygotigraden minskar. Ändring av heterozygotigrad är ändring av inavel! Att heterozygotigraden faller 5 % innebär att inaveln ökar 5 %. Att heterozygotigraden sjunkit till 95 % av vad den varit innebär att inaveln ökat 5 %. Men inaveln kommer att sjunka med migrationen i den svenska vargstammen, inte öka!!!!!!

Naturvårdsverket har försökt tillämpa förslaget att bevara 95 % av heterozygotigraden på fel sätt. Naturvårdsverket har utgått från att den svenska vargstammen består av konstant N vargar, som initialt var lika besläktade och inavlade som den stora vargstam de kommer från, och har samma heterozygotigrad. Sedan dess antas den skandinaviska vargstammen haft konstant storlek N och varit relativt isolerad från den vargstam den kom ifrån, men några migranter antas komma. Man har utgått från en fiktiv population på 100, 200, 400 och 800 vargar som snörpts av från en stor population med stor genetisk variation I denna hypotetiska situation skulle heterozygotigraden sjunka och aldrig kunna öka. Men den svenska vargen hade mycket lågt numerär i början och utvecklade en långt större inavel och lägre heterozygotigrad än den vargstam den härrörde från. Det är nu eller i framtiden den kommer att bli N (hundratals), inte när den började sin existens. Det förefaller som om natuvårdsverket vill påtvinga den skandinaviska vargstammen att bevara en genetisk vartiation som den aldrig haft, sas en virtuell hypotetisk variation, inte en verklig.

Varför använder forskare ofta heterozygotigrad istället för inavel?
För en population kan man mäta heterozygotin och dess förändring. Ökar inaveln minskar heterozygotin. Man kan skatta hur mycket heterozygotigraden minskat sedan förra mätningen och därmed hur mycket inaveln ökat. För att mäta heterozygotin behöver man inte känna till något om hur individerna i populationen är släkt eller hur de får avkomma tillsammans. Inavel som populationsbegrepp är mycket svårare att skatta, men inavelökning är lättare att skatta. Avsnörs en population med några hundra individer från en stor population går det att följa hur inaveln ökar som en minskning i heterozygotigraden över tiden.

Inavel är ett relativt mått och inte ett absolut
Inavel räknas från en referenspunkt, en nollpunkt. Det finns en naturlig referenspunkt i de vargar som grundar den skandinaviska vargstammen. De fem grundarvargarna har definitionsmässigt inaveln noll och är obesläktade. För den skandinaviska vargstammen har man en fullständig stamtavla från grundarna och kan beräkna inaveln från stamtavlan. Den svenska vargstammen är unik genom att det finns en fullständig stamtavla sedan stammens begynnelse och är inte större än att stamtavlan är under kontroll. Därför bör man använda ett kriterium som är anpassad till detta, och inte en metod som är mindre precis. Heterozygoti-ändringen räknar också från en nollpunkt, de vargar som grundlagt den svenska vargpopulationen. Men de vargarna är inte många (inte hundratals), som implicit antas i naturvårdsverkets kriterium.

Vad är viktigast i forskning?
Den viktigaste delen i forskning är att ställa rätt frågor och detta är långt mer problemfyllt än man skulle tro. Nu ställdes frågan fel och då fick naturvårdsverket rätt svar, men på fel fråga. Frågan skulle varit hur man skulle förvalta den svenska vargpopulationen, inte hur man skulle förvalta en hypotetisk population, där ett antal som hålls konstant avsnörts från en stor population.

Jämvikt mellan genetisk drift och migration
Inavel och genetisk drift går mot ett jämviktsvärde över tiden när migrationen är konstant och detta jämviktsvärde är inte beroende av populationens storlek. Jämviktslägena är som följer: en migrant per varggeneration ger inavel F=0.2; två migranter ger inavel F=0.11; fyra migranter ger inavel F=0.06. På hundra år kommer man nog nära jämviktsläget (dvs inaveln ökar inte mycket efter de första hundra åren). Naturvårdsverket inför en egen innovation i allra sista steget av beslutshierarkin, med en vargförvaltning som sänker inaveln till F=0.05-0.06.

Eftersträvad inavelsgrad
Det verkar som naturvårdsverket har en egen agenda, som resulterar i många valpflyttar genom att påtvinga ett kriterium, som innebär att vargens inavel skall sänkas till F=0.05-0.06. Rovdjursutredningen föreslog att eftersträvad nivå skall vara F=.010. Den forskarrapport naturvårdsverket påstår att de stödjer sig på föreslår F=0.15 (knappt hälften så stor inavelsreduktion).

Jämviktsläget nås snabbare med mindre population
Jämviktsvärdet nalkas långsammare ju större populationen är. Om man från en hög inavelsgrad vill sänka den snabbast möjligt så är det bra med ett lågt vargantal. Om man däremot från en låg inavelsgrad vill att den skall öka så långsamt som möjligt är det bra med ett högt vargantal. Därför resulterar naturvårdsverkets felaktiga tillämpning i att omotiverat höga vargantal kommer att krävas för gynnsam bevarandestatus. Dessutom framställs det på ett sätt som insinuerar att tidigare bloggutsagor av mig och andra skulle ifrågasättas av andra forskare om såväl påverkan av populationsstorlek som ett jämviktsläge, som inte beror på populationsstorleken.

Naturvårdsverkets genetikmissbruk
Jag har tidigare i mer lågmälda former anmärkt på genetikmissbruket inom vargetablissemanget. Jag försökte väcka en email-”diskussion” med många berörda från bl a naturvårdsverket i juli (med begränsad utsändningslista). Jag skrev ett formellt brev till naturvårdsverket 121008 med begäran om reaktion, där jag bl a framförde min oro för genetikmissbruket. På min blogg finns bl a:

• En modifierad version av brevet
• En analys av händelseutvecklingen 121019
• En analys av naturvårdsverkets ”reaktion” på mitt förslag att handla vist

Naturvårdsverkets värsta genetikmissbruk hittills var tillägget till förvaltningsplanen 121019, det blev kronan som krönte naturvårdsverkets genetikmissbrukskarriär!  Och troligen också det genetikmissbruk som får de största praktiska konsekvenserna.

Det är inte bra att naturvårdsverkets förvaltningsplan 121019, som fullständigt saknar vetenskaplig grund, skal ligga till underlag för Svensk vargpolitik och gynnsamma bevarandestatus, även för bedömningar utanför Sverige.
Jag har hållit Liberg och Sand underrättade under framväxten av den här artikeln, och uppmanat till kontakt om det var fel. De har hört av sig, och gav ingen signal på att ovanstående inte är i princip rätt. När Nils Ryman så småningom uttalade sig, sade han att han inte kan ta ansvar för hur naturvårdsverket tillämpar hans förslag. För att nå full säkerhet bad jag två juniorgenetiker, som jag ändå hade kontakt med i en annan fråga, att utreda och ta ställning till naturvårdsverkets förslag  De har kommit fram till att naturvårdsverkets slutsatser är fel och inte bygger på vetenskaplig grund. Deras namn och universitetshemvist framgår av emailen: David.Hall@slu.se   och henrik.hallingback@slu.se  De är villiga att ge sin version om någon läsare av detta känner ett behov av ytterligare bekräftelse på påståendena i denna artikel.   Jag betraktar alltså frågan om att naturvårdsverket förslags vetenskaplig underbyggnad som fullständigt utredd. Den har inget stöd från någon trovärdig källa.

Okloka naturvårdsverket

I denna artikel kritiseras naturvårdsverket ovisa beteende under oktober 2012 med tyngdpunkt på avvikelser från det visa beteende jag rådde till i ett brev till naturvårdsverket och ett tiotal kopior till de befattningshavare vid naturvårdsverket jag bedömde mest berörda av vargbeslutet.

Brevet till naturvårdsverket här. Jag har redogjort för naturvårdverkets utspel 121019 och en del omkring i en tidigare artikel  och nyligen gjort en uppdaterad version med brevet som utgångspunkt och framfört en del (starkt kritiska) reflektioner om motiveringen för behövligt vargantal. Den här artikeln är mest hur jag ser på naturvårdsverkets agerande med tyngdpunkt på oktober 2012 jämfört med den klokhet och vishet jag efterlyste i mitt brev.

Brevet innehåll en uppmaning att handla vist och ett antal punkter för vad som borde vara vist (=klokt).

Men naturvårdsverket handlade inte klokt eller vist utan oklokt.

Det värsta misstaget var att skriva ett efterfrågat tillägg till förvaltningsplanen med GYBS som saknar vetenskaplig förankring.   Misstaget beror på att man använt beräkningar av Linda Laikre och Nils Ryman. Problematiken beskrivs i en intervju av Jakt & Jägare och det är enda gången jag till 121111 tagit del av kommentarer från någon av dem (de ställer inte upp på intervjuer av jakttidskrifter). Ryman framhåller att han inte varit delaktig i naturvårdsverektes utarbetande av gynnsam bevarandestatus, men Rymans reaktion är ”Jag kan inte svara för hur man använt mina och Linda Laikres uppgifter. Om jag framställer en tabell så kan det hända att människor läser den och räknar fel.” Kan inte naturvårdsverket få bättre stöd utanför verket än detta från de som utarbetart det underlag som naturvårdsverket väsentligen stöder sig på och som utarbetats med direkt stöd av naturvårdsverket, stödjer det inte att naturvårdsverkets förvaltningsplan är vetenskapligt underbygt.

Det näst värsta misstaget var att fullständigt i onödan underkänna en demografiskt sårbarhetsanalys och låta den ersättas med en genetisk sårbarhetsanalys. Den demografiska var tillförlitlig nog. Därigenom skapades en massa merarbete (resursslöseri), underlaget blev formellt mycket styvmoderligt behandlat, förfarandet kommer att minska legitimiteten i vargförvaltningen, troligen för lång tid framöver och det  fördröjde att den otillräckligt granskade förvaltningsplanen kunde levereras till Bryssel.

Det förefaller uppenbart att den genetiska variationen (heterozygotin) i den svenska vargstammen behöver ökas. Att välja en kriterium för att reducera minskningen av den redan låga variationen är kontraintuitivt och inte trovärdigt. Självklart ökar den genetiska variationen och minskar inte om många migranter tillförs, men det diskuteras inte.

Det vetenskapliga underlaget till naturvårdsverkets beslut 121019 fanns länge på en död länk (minst från 121025 och betydligt mer än en vecka framåt) och har inte hållits tillgänglig när diskussionen var intensivast. Detta trots att jag påpekat till regeringskansliet två gånger att de pekade på en död länk och en gång till den ansvariga på naturvårdsverket, och trots att jag tidigare fäst naturvårdsverkets uppmärksamhet på att bl a regeringens länkar till naturvårdsverkets dokument fungerar dåligt upp till informationschefsnivå.  Inte heller finns dokumentet på Skandulvs hemsida.  http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/varg/genetic-aspects-on-the-viability-of-the-scandinavian-wolf-population-2012-10-19.pdf  Dokumentet fanns dock där igen 121114, om det var pga mina klagomål så tog det lång tid.

Det var inget trovärdigt sätt att få fram ett material genom att be två forskare att komplettera en demografisk MVP (som gjorts av fyra forskare med mer tid), som stått öppen för extern kritik tre månader och bidragit mycket lite till naturvårdsverkets GYBS-beslut med en genetisk  MVP, där ingen av forskarna enligt egen uppgift hade genetisk kompetens tillräcklig för att ta ställning till det genetiska värdet av de tillämpade modellerna och uttryckligen inte gjorde egna  rekommendationer (som vid den demografiska MVPn) utan överlät beslutet åt naturvårdsverket. Till den demografiska MVPn fogades omdömmen från 6 forskare, inte så till den svårare genetiska MVPn. Modellerna verkar inte tillräckligt förankrade ens hos de forskare som utfört dem. Underlag eller slutsatser görs inte tillgängligt för synpunkter utanför naturvårdsverket innan naturvårdsverket fattar beslut om GYBS det presenteras för Bryssel. Alliansen och omvärden bibringas uppfattningen att det bygger på ett stort och gediget arbete av forskningen och Grimsö, när det i själva verket bygger på ett oöverlagt och inte vetenskapligt granskat beslut av en enstaka tjänsteman på naturvårdsverket.

Naturvårdsverket handlade, så det inom en timme uppstod vad som föreföll vara en omedelbar frontalkrock med regeringen. I förvaltningsplanen så står det att man inväntar politiska ställningstaganden, men när sådana kommer med Lena Eks besked så använder naturvårdsverket mycket energi till att protestera mot de politiska ställningstagandena man tidigare sade sig vilja invänta.

Den faktiska skillnaden mellan miljöministern och naturvårdsverket antalsuppfattning rör sig om en valpflytt per decennium (naturvårdsverket föreslår 3.5 migranter per varggeneration och då fordras 380 vargar medan Lena Ek föreslår 4 migranter per varggeneration). Skillnaden är för marginell för att den kraftiga oppositionen från naturvårdsverket mot Lena Ek skall skall vara passande. Det är inte särskilt underbyggt att det skall bli 3.5 migranter naturligt. Att då ha så stark kritik för att 4 inte är naturligt uthålligt verkar polemik för polemikens skull.

Åsikten att vargjakt 2013 inte skulle ske för att valpflytt hittills inte lyckats borde inte stå i förvaltningsplanen. Meningen med en förvaltningsplan är inte att den bara skall ha någon månads framförhållning. Det står nog där just för att minska chansen för vargjakt 2013 och provocera fram ett EU förbud mot jakt och fortsatt EU-övervakning.

Selektiv jakt minskar inaveln och ökar den effektiva migrationen, naturvårdsverket agerar för att hindra att inaveln minskar och migrationen ökar! Det nämns inte att effektiva migrationen kan bli dubbelt så stor som den naturvårdsverket räknar med om hänsyn tas till selektiv jakt och att nytt blod har en fördel. Detta är ett sätt naturvårdsverket förstorar det behövliga migrationsbehovet. Om naturvårdsverket inte tror på det kunde de ha utrett det eller åtminstonde nämnt möjligheten. Den i vargfrågan alltför ofta demonstrerade oviljan att skaffa ordentliga underlag till beslut i tid för besluten är definitivt inte bra för naturvårdsverket rykte.

Två vargforskare som spelat stor roll för utformningen av natuvårdsverkets vargpolitik underkänner vargjakt ens av de genetiskt allra sämsta individerna och anser vargstammen för sårbar (dvs kritiserar naturvårdsverket för att naturvårdsverket startat en utredning om selektiv jakt) och verkar underkänna både den demografiska och genetiska  sårbarhetsanalysen och har dessutom har naturvårdsverket genom att feltolka dersas resultat åstadkommit en förvaltningsplan helt utan vetenskapligt stöd. Att naturvårdsverket inte förmår arbeta i harmoni med de närmast samarbetande forskarna vittnar om oklokhet.

Naturvårdsverket handlar så att framtida långsiktig vargpolitik inte kommer att bli trovärdig vad den än kommer att bestå av! Naturvårdsverket verkar för att inga av de senaste löftena/besluten från regering och riksdag skall följas/uppfyllas. Naturvårdsverket motverkar en vargpolitik som på ett naturligt sett ansluter till föregående, vilket skulle kunna få EU-inblandningen att reduceras till en måttlig parantes. Detta sänker trovärdigheten för att kommande vargpolitik är långsiktigt uthållig. Naturvårdsverket agerar för att varg skall tillväxa fritt mot ett okänt eller mycket osäkert mål. Även om man kom upp i 380 kan naturvårdsverket alltid hitta ett skäl emot vargjakt och högre vargantal, försäkringar om att detta inte är syftet från naturvårdsverket kommer inte att betraktas som trovärdiga. Valpflytt vet man inte om det lyckats förrän någon eller några år efter flytten. Det argumentet mot jakt håller 2014 även om valpflytten 2013 faktiskt skulle lyckats. Naturvårdsverket kan alltid hitta på något skäl och har demonstrerat sin kreativitet när det gäller att göra det.  Att låta varg tillväxa fritt fjärde året efter att riksdagen bestämde att tillväxten skulle begränsas med jakt visar att vargen inte står under statsmakternas kontroll.

Som genetiker uppmanade jag till att finna andra skäl än genetiska för många vargar och jag beklagade att  genetik blivit ett fult ord i vargsammanhang, genetisk förstärkning och genetiskt värdefull ses som synonym för oönskade restriktioner och oönskad antalsökning. Men naturvårdsverket har enbart använt genetiska motiveringar som motiv för minimum 380 vargar. Valet att använda ett rent genetiskt kriterium är naturvårdsverkets subjektiva val, ett exempel på det subjetiva ”politiskt” inslag. Som genetiker uppmanade jag att inte missbruka den genetiska vetenskapen och fästa mindre vikt vid genetiken. Jag tycker naturvårdsverkets förslag är missbruk av genetik. 5% mindre genetisk variation i den skandinaviska vargstammen kan nog tas med en axelryckning om det inte är kopplat till inavel, men jag tror inte det är tal om någon minskning av genetisk variation utan en ökning av genetisk variation de närmaste decennierna. Skillnader mellan olika vargpopulationer i genetisk variation är nog större än 5%. Men  naturvårdsverket verkar tycka att 5% utdöda gener är ett större problem än 10% chans att vargstammen dör ut. Utdöda gener (en marginell minskning av genetisk variation) görs till ett större problem än en utdöd vargpopulation! Att den genetiska variationen får minska högst 5% är ett beslut som inte är erkänt standardförfarande . Det kunde satts till 10% , om nu inte syftet var att det skulle resultera i fler vargar.

Motiven för 380 vargar är inte förståeliga (inte ens för mig som är genetikprofessor eftersom jag inte tror på resonemangen, men det återkommer jag till i en senare artikel). Hur mottas förklaringen att vi måste ha 380 vargar för att förlusten i genetisk variation under 100 år inte skall bli större än 5%? Därför måste stammen vara fyra gånger större än vad som behövs bara för att den inte skall dö ut. Det blir oerhört svårt för de som är skeptiska till höga vargantal att se detta som uppenbart kristallklart. Särskilt eftersom den genetiska variationen i vargstammen faktiskt ökar så att argumentet förefaller lögnaktigt. Det motiveras också med den höga inaveln, men folk förstår inte sambandet mellan inavel och genetisk variation. Utan mer övertygande förklaringar kommer denna otillräckliga förklaring att bidra till misstro, dåligt legitimitet och sänkt acceptans. Tänk att inte ens en genetikprofessor som tycker att genetiken överbetonas som motiv kan få gehör (det är ju inte så vanligt med ämnesföreträdare som tycker att vikten av deras ämne överbetonas)!

Att göra sig beroende av en mycket hög nivå av valpflytt (7 per decennium) som naturvårdsverket föreslår är oklokt, bla genom den svårighet att få igenom alternativet. Det går att nå gynnsam bevarandestatus med väsentligt färre migranter eller inga alls, som jag diskuterat på många platser på denna web. Det är bara att välja ett mindre tokigt kriterium (tex att inaveln skall minskas istället för att den genetiska variationen inte skall minskas för mycket).

Naturvårdsverket avfärdade den demografiska MVPn trots att den faktiskt gällde även om ”genetiken” beaktades och inte förutsatte att några genetiska problem löstes, som naturvårdsverket påstod. Detta minskar förtroendet för naturvårdsverket och bidrar till en misstänksamhet att motivet var ett hopp att få fler vargar med ett annat angreppsätt.

Inte ens en genetik professor kan få naturvårdsverket att lyssna eller få kommentarer på sina utsagor  inom sitt specialområde, trots upprepade försök under åratal. Detta bidrar till intrycket att naturvårdsverket ”bara” lyssnar på selektivt valda synpunkter från selektivt valda forskare. Detta bidrar till låg trovärdighet för naturvårdsverket. Det gör också att jag inte ser någon annan möjligheten att nå fram, än att agera som dissident med högt röstläge. Detta lyckades och bara några dagar efter den mest kritiska artikel jag skrivit inbjöds jag till en diskussion med naturvårdsverket. Jag tror samhället som helhet skulle fungera bättre, om det vore positivare till nyanserade facksynpunkter. Sedan finns det ju psykologiska skäl också, Kritiken från mig kanske skulle blivit mindre skarp om man reagerat tidigare och gjort en ansträngning att lyssna.

Naturvårdsverket diskuterar inte ett ögonblick inflytandet på det andra målet för vargförvaltning – att sträva efter en god samexistens mellan människa och varg – trots att både beslutet om vargantal och formerna för det (ingen insyn) kraftigt och långsiktigt motverkar detta andra mål. Eller målet att vargförvaltningen skall ha en hög grad av legitimitet.

Av naturvårdsverket via jägarnas licensavgifter stödda forskare vill inte uttala sig till den ledande jakttidningen inom området för forskningsprojektet och om det vetenskapliga underlag de har levererat som används av förvaltningsplanen. Naturvårdsverket skulle bli trovärdigare om de uppmuntrade berörda forskare att ställa upp på relevanta intervjuer, och det skulle också göra det trovärdigare om naturvårdsverkets tjänstemän åberopar deras resultat.

Naturvårdsverket agerar så att verket skadar de som stött varg i Sverige och redan förlorat mycket på detta stöd.

Jag tycker det verkar som naturvårdsverket agerat så att vargantalet blir högre och valpflyttarna blir fler genom att påtvinga ett kriterium som implicit innebär att vargens inavel skall sänkas till F=0.05, fast rovdjursutredningen föreslog att det räcker med F=.010 och den forskarrapport naturvårdsverket stödjer sig på föreslår F=0.15. Det verkar som naturvårdsverket har blåst Lena Ek och vargskeptikerna utan att de ens märkt det, de verkar ej påtalat det. Det kan naturligtvis uppfattas som smart, men jag tror det kommer en reaktion som inte blir bra för naturvårdsverkets rykte så småningom när man märker vad som skett.

Slutsatser för regeringen (proposition): Vargfrågor bör förankras hos statsmakterna (regering och riksdag) eftersom naturvårdsverket inte har kompetens och förmåga att hantera dem klokt, troligen lägger företagskulturen hinder ivägen. Rovdjursutredningens förslag att överflytta vargbeslut i ökad utsträckning på naturvårdsverket bör inte beaktas.

En bidragande förklaring är att naturvårdsverket ofta byter handledare utan att det inses utifrån eller att verket ger nya handledare bakgrund. Nu satte naturvårdsverket in en ny handläggare (Per Sjögren-Gulve) för den genetiska MVPn. Han har en god bakgrund i bevarandegenetik så det är lite förvånande att han inte gjorde ett bättre arbete. Men samma misstag han gjort har gjorts av Ryman och Laikre och passerat en granskning av många, även om det är uppenbart i efterhand är det lätt att göra och jag vill en klassificera honom som dålig genetiker, olyckliga omständigheter bidrog. Han var pressad av andra arbetsuppgifter. Han glömde att varg är ett extremt specialfall. Klok vargförvaltning domineras inte av genetik och naturvetenskap. Men även naturvetenskapen/genetiken är annorlunda för varg där stammen blåsts upp 50 ggr sedan den isolerats, och standardmetoderna i bevarandebiologi kan inte alltid tillämpas. Han var ansvarig för varg när den presentation gjordes som han gjorde till underlag för förvaltningsplanen, och det är naturligt han överdrev just den presentationens betydelse. Han fick ta del av lite förhistoria. T ex fick han inte ta del av min skarpa kritik mot att den genetiska MVPn gjordes (jag betraktade den som slöseri med resurser). Den var onödig och inte skulle ändra mycket på den demografiska. Detta trots att denna analys tillställts tiotals tjänstemän på naturvårdsverket som av en sagesman utpekats som de mest vargrelevanta, Ingen sade till honom att jag hade en innehållsrik web som innehåll kritiska synpunkter på naturvårdsverkets arbete. Det verkar som 70 remissvar passerat obemärkt.

Natuvårdsverket har trasslat in sig i många engagemang med relation till vilt och rovdjur och det är inte att undra på att det blir grötigt, speciellt om naturvårdsverket inte hanterar dem bra så att frågorna inte löses slutgiltigt.

Slutligen erkännanden till naturvårdsverket

Naturvårdsverket angav inte ETT värde för GYBS, utan en tabell som gav regeringen handlings-utrymme att välja en egen linje. Så jag kanske överdriver den bristande visheten hos naturvårdsverket. Tabellen ger också naturvårdsverket (regeringen) möjlighet att ändra vargantalet senare jämfört med sitt förslag. Flexibilitet kan ha fördelar.

Naturvårdsverket har inte diskuterat metapopulationer och förhållandena på mer än hundra års sikt, som ledde rovdjursutredningen och dess expertgrupp att föreslå större vargantal. Det tror jag var vist eftersom tiden inte är mogen för en sådan diskussion innan inaveln gått ned, innan man fätt valpflytt att fungera och innan teorin och de faktiska data om metapopulationer utvecklats mer. Därmed inte sagt att vargbehovet blir högre i framtiden när metapopulationer beaktas än idag.

Skrev till naturvårdsverket och vädjade om större vishet. Naturvårdsverket delade mycket snabbt därefter ut ett uppdrag 121012 som verkar vist och det är inte otroligt brevet gjorde uppdraget ett snäpp visare, men hade varit visare om det gjorts tidigare, för mer än ett år sedan. Roligt att naturvårdsverket tycks ha reagerat på min skrivelse 121008 och snabbt öppnat för möjligheten av jakt inriktad på att minska inaveln.  121012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om riktad jakt till SLU!

Omarbetning av brev om varg till Naturvårdverket

Vargpolitikens utformning

Detta dokument är i huvudsak baserat på ett brev till Naturvårdsverket daterat 121008, länk till originalet längst ned. Men jag har bearbetat innehållet väsentligt sedan det sändes, det här bearbetades senast 121026! Det läggs på min huvudblogg eftersom det inte fungerade med att lagra det på en webadress

Fatta visa beslut, Naturvårdsverket!

Vargjakt 2013 bör bedrivas i sådana former, så att regeringens trovärdighet i vargfrågor styrks. Regeringen har ställt vargjakt 2013 i utsikt och rovdjursutredningen utgår från vargjakt 2013, båda med full kännedom om EUs regler och inställning. Det är inte bra om dessa förespeglingar inte hålls. Detta är det allra viktigaste skälet för detta brev.

Beslutet om referensvärdet för GYBS är huvudsakligen politiskt, även om naturvårdsverkets anförtros beslut. Naturvetenskapliga aspekter sätter miniminivåer som också innehåller vetenskapspolitiska bedömningar av ”katastrofer” och några andra synpunkter. Det går knappast att motivera ett referensvärde högre än 125 vargar i Sverige utan till stor del ”politiska” bedömningar, genetiska duger inte. Förvaltningsnivån kan läggas på några hundra.

Ett beslut om fler vargar måste ha ett stort inslag av visdom. För politiska beslut är social kompetens, respekt, sunt förnuft, visdom, trovärdighet och politisk hederlighet viktigt.

Varg är ett extremfall, därför bör man gå närmare marginalerna nedåt än för något annat djur. Det finns inte genetiska invändningar från mig mot ett referensvärde (botten) på 125 (+25 i Norge).

Som genetikprofessor tycker jag de genetiska aspekterna överbetonas som motiv för många vargar. Genetik-begreppet har missbrukas och fått dåligt rykte. Jag vädjar för genetikämnets skull till naturvårdsverket att i högre grad stödja motiveringar för många vargar och frånvaro av jakt på andra argument än genetiska. Detta är viktigt såväl för förtroendet för förvaltningen, förtroendet för Naturvårdsverket och dess framtida anseende.

Selektiv jakt har potential att sänka inaveln och öka effekten av migration. Bejaka jaktens potentiella genetiska fördelar innan jakten 2013 ställs in. Beakta de genetiska fördelarna med begränsade vargpopulationer och inte endast de genetiska fördelarna med stora.

Politiska och sociala konsekvenser av GYBS-beslutet och rabaldret omkring har mycket väsentligare effekter än de vargbiologiska!

Utåt vill naturvårdsverk och regering av naturliga skäl förklä GYBS till naturvetenskap, för att kunna hänvisa till ”forskarna”. Men det är bara delvis sant och blir mindre trovärdigt och svårare att förklara på ett begripligt och trovärdigt sätt ju högre GYBS, och ju högre än MVP=100 naturvårdsverket beslutar.

Acceptansen har sjunkit, ”nollvisionen” har blivit ”politiskt korrekt

Det verkar uppenbart att vargkonflikten lett till minskad acceptans för varg i viktiga grupper sedan konflikten med EU började. ”Nollvisionen” (ingen frilevande varg) antas som policy av icke marginella organisationer. Ett politiskt parti med nollvision som enda fråga har startats. De norska motsvarigheterna till Centern och LRF är på väg att anta nollvisionsprogram. För första gången i modern tid pågick en massiv licensjakt på varg i Norge någon vecka i början av oktober. Den näst största jägarorganisationen har antagit nollvision och gjort mycket stora medlemsvinster på detta. Tidigare har nollvisionen inte tett sig salongsfähig och ”politiskt korrekt”. Ur vargens synpunkt är detta ett utomordentligt allvarligt gränsöverskridande. Den av vargskeptiska ideellt drivna informationskanalen ”Vargfakta” betraktas nu av många som den trovärdigaste varginformationskällan. I början tvekade djurparkerna till att bidra med valpar till något som uppfattades som stöd för en impopulär vargjakt, nu tvekar de att bidra med något som uppfattas som stöd till en impopulär varg. Tills EU blandade sig i fanns inte en enda viktig organisation eller ”stake-holder”, som ifrågasatte att det skulle finnas varg i Sverige, även om många ifrågasatte om det verkligen behövdes fler eller om den måste finnas just i närheten. I dagsläget (hösten 20012), tror jag det är förljuget att påstå att en stor majoritet av svenskarna vill ha mycket mer varg. Om naturvårdsverket referera till folkets stöd för en ökning av vargantalet, så åberopa inte stöd från en bred majoritet av folket. Och glöm inte att ökning inte har stöd hos en majoritet bland ”vargnära” grupper.

De största förlorarna på sitt stöd till en svensk vargstam!

De som förlorar mest på att de stött varg i Sverige är jägareförbundet och centerpartiet.

Centerpartiets minister (Carlgren) lyckades sy ihop en vargpolitik med brett stöd och bäring på långsiktighet, men detta retade upp några partier och miljöorganisationer. Dessa hade framgång med en vädjan till EU, som resulterade i att vargen nu ”förvaltas” med fri tillväxt för obestämd tid, vilket den nuvarande vargministern blir syndabock för. Centerpartiet riskerar nu att elimineras från riksdagen om den vargpolitik centerpartiets ministrar formellt har ansvaret för inte uppfattas som rimlig av de som ser centern som ett attraktivt val i andra frågor. Gissar att vargfrågan bidragit till att den centerminister, som lyckade med konststycket att få relativt samförstånd om varg byttes ut till en mindre vargintresserad.

Svenska jägareförbundet har förlorat en stor del av sina medlemmar genom avhopp eller till en konkurrerande jägarorganisation, som till skillnad mot jägareförbundet antagit en nollvision. Man är överens om att det är vargfrågan som är huvudorsak. Jägareförbundets ordförande fick inte förnyat förtroende för att han ansetts för mjuk i vargfrågan. Vargfrågan har bidragit till att ”jägarna” svartmålats, förlöjligats och demoniserats som kollektiv gentemot allmänheten, ”blodtörstiga varghatare”, detta märks i media i efterdyningarna efter naturvårdsverkets utspel i veckan. Jag uppfattar det som djupt orättvist, när jägareförbundet faktiskt stött ett för jägarkåren kontroversiellt program, som ligger nära det nuvarande och bättre uppfyller de politiska intentionerna och de avtal Sverige skrivit på än vad naturvårdsverket lyckats med (bredare geografiskt spridning kan ses som viktigare än högt antal på en liten del av arealen och varg i norra Sverige ökar invandringen). Detta bidrar till oansvarigt fyrkantiga reaktioner, överdriven stingslighet och myndighetsmisstro. Det känns ovist handlat av naturvårdsverket om de inte utnyttjar sitt politiska handlingsutrymme, så att centern och jägareförbundet inte kan visa att de fått gehör för sina synpunkter för att de stött vargfrågan.

Den allra största skadan vargen gör är att förtroendet för det demokratiska systemet sjunker. Respekten för demokratiska beslut i laga ordning undergrävs. Ett beslut med bred parlamentarisk majoritet för ett beslut som gav stor flexibilitet för ändring 2013 borde ha respekterats. Det borde inte ha lönat sig att söka genvägar förbi detta förfarande. Annars uppmuntras anarki, som smittar av sig på mycket annat.

En väg att reducera dessa skadeverkningar kunde vara att snabbt anta en långsiktig vargpolitik, som har naturlig anknytning och kontinuitet mot den som lämnas och inte innebär en drastisk ändring, åtminstone inte omedelbart.

Acceptansrelaterat

Det blir inte bra om oönskade vargar påtrycks uppifrån i ett antal som bygger på diffusa motiv som de berörda varken förstår eller har förståelse för. Det var svårt nog att få en kompromiss som LRF och jägareförbundet accepterar för några år sedan, om naturvårdsverket nu pressar det långt hårdare får det konsekvenser, som smittar av sig på andra ärenden. Om naturvårdsverket inte kan förklara fortsatt okontrollerad vargökning i väsentligt tydligare ordalag än att det är riksdagsbeslut på att det skall finnas en uthållig vargstam i Sverige, så kommer det att leda till sämre relationer med både naturvårdsverk och länsstyrelser. Jakt och mulbete är viktiga inslag i förvaltningen av svensk natur, ovisa beslut kan leda till att denna del av naturförvaltningen blir svårare att hantera.

Vargen är nog den största förloraren på den minskning av acceptans som vargförvaltningen de sista åren inneburit. Naturvårdsverket nämner i förvaltningsplanen två ”politiska” mål. Det andra är ”det ska råda en god samexistens mellan människa och varg”, vilket kan tolkas som ”acceptans” av de mer berörda grupperna. Genom ageranden från naturvårdsverket som minskar acceptansen, försvåras att med andra åtgärder skapa en god samexistens mellan människa och varg för de delar av befolkningen där det är viktigt.

Naturvårdsverket tycks ännu inte lyckats förverkliga andan i regeringens politiska intentioner. Vargfrågan ökar avståndet mellan politiska intentioner och hur de realiseras, vilket inte är bra för trovärdigheten och uthålligheten av resultatet.

Det kan vara taktiskt att nu skylla beslut som är svåra att försvara på EU, men då blir det svårare att upprätthålla besluten när situationen normaliserats.

Jag tror inte det gagnar bevarandet av tigrar, när Sverige inte förmår föra en långsiktig politik med utsikt att öka acceptansen för bevarandet av vargar. Istället riskerar Sverige att bli ett varnande exempel på hur rovdjurspolitik inte skall bedrivas och en rovdjurspolitik som inte banar vägen för samexistens.

Kanske det istället kan vara en idé som kan öka det internationella förtroendet för Sveriges rovdjursförvaltningskompetens om Sverige kreativt kan visa hur man genom bättre kvalitativ förvaltning klarar målet om uthållighet med lägre kvantitet? Färre men bättre vargar? Jakt kan användas så det omedelbart blir färre vargar med högre kvalitet.

Dålig påtvingad vargpolitik kommer sannolikt att smitta av sig på många andra frågor exempel är rovdjurspolitiken i stort och integrationen med EU. Politiker blir försiktigare med att ingå avtal om för att värna biodiversiteten eller lyssna på andra miljövårdssynpunkter från naturvårdsverket, även om det förefaller ”vackert” och ”ofarligt”.

Om jakt ses som ett verktyg för vargförvaltning, som kan sänka inaveln, fyller jakten ett mål de flesta kan enas om och jakt kan bli något som förenar och inte splittrar.

Vargen får en speciell ställning gentemot allt annat vilt genom att det är så mycket procedurer runt varje död varg. Det vore det bättre om den förvaltades som ett normalt djur, det skulle nog bland annat göra att acceptansen i någon grad dras åt den riktning som gäller för annat vilt. Samtidigt gör EU hotet det omöjligt att normalisera. Därför borde naturvårdsverket agera så EU-hotet minskar och inte öka chansen att Sverige åklagas vid EU-domstolen.

Det finns också grupper som skulle känna ett ökat förtroende för myndigheter om det blev fler vargar men dels tenderar dessa grupper att ha litet förtroende även om det blev t ex 600 vargar, dels är få av dem nämnvärt berörda av de negativa aspekterna med varg, de är en minoritet av folket och en minoritet av riksdagen.

Även om resultat oundvikligen går emot några personers och organisationers uppfattning är förtroendet för en kompetent och klok och trovärdig hantering viktig.

Om det istället för vargökning vore mineralutvinning, som det förelåg en ansökan om ökning av utvinningsvolymen, skulle underlaget för att öka omfattningen befinnas så bristfälligt, så naturvårdsverket rimligen borde avslå förslaget. Möjligen efterlysa en ny bättre underbyggd ansökan.

Försökte söka information om hur förvaltningsplanearbetet började, men det var sekretesskyddat. Det minskare förtroendet för naturvårdsverket och dokument som naturvårdsverket producerar i likhet med ställningstagande om vargförvaltning, att använda sekretesskydd för att hindra tillgång till äldre (= något år gamla), men fortfarande aktuella dokument som ger insyn i förhistorien. Speciellt eftersom naturvårdsverket nyligen gjort historiken svårspårbar genom omläggningar av datasystemet så att gamla länkar blev inaktuella. Det ger ett orättvist övertag för naturvårdsverket gentemot kritiker med metoder jag inte uppfattar som ”fair” och sätter mig i ett sämre läge när jag som ”outsider” skall argumentera om vargförvaltning. Här är mina tidigare synpunkter om vargförvaltning, som jag inte kan evaluera pga naturvårdsverkets sekretess-policy.

Statsmakternas vargpolitiska löften har inte hållits

Det största problemet för varg är den låga acceptansen hos de mest berörda grupperna. För att höja acceptansen är trovärdighet, förtroende, pålitlighet för myndigheter och statsmakter, välgrundade och lättförklarade beslut, långsiktigheten i beslut, objektivitet, transparens, förutsägbarhet viktiga faktorer. Det är också viktigt att de som berörs negativt av varg känner att myndigheterna arbetar för dem när det finns utrymme för det, och har förtroende för dem. Det är mycket fördelaktigt om myndighetspersoner kan förklara en politik och själva finner den trovärdig. Minskad trovärdighet för vargpolitik medför minskad trovärdighet för naturvårdsverk och länsstyrelser, och trovärdigheten i en fråga påverkar också förtroendet i andra frågor. Att vargarna står under statsmakternas kontroll på ett förtroendeskapande sätt har betydelse långt utanför vargfrågan. För vargpolitiken är förtroendet ovanligt lågt det är en viktigare utgångspunkt hur politiken skall förbättras än precis vilket referensvärdet för GYBS som känns bäst. Hur är det med statsmakternas trovärdighet för vargpolitiken (staten är förstås den viktigaste nivån)? Inte så bra! Vissa modifieringar har gjorts- som om den beslutade vargpolitiken i övrigt hade följts – rimligen borde höjt acceptansen, och faktiskt reducerat vargantalet (t ex genom incidenter med jakthundar), men utvecklingen av vargarnas numerär och skyddsåtgärder i stort spelar större roll. Riksdagen fattade med bred majoritet och passivt stöd hos de grupper som var mest berörda av vargarna 2009 ett beslut med innebörd att det skulle finnas högst 210 vargar vid utgången av 2012, det skulle vara vargjakt tom 2012 och underförstått därefter. Dessa båda löften har brutits. Istället ställde regeringen vargjakt 2013 i utsikt, och en utvidgad skyddsjakt som skulle ersätta den inställda vargjakten. Den utvidgade skyddsjakten har hittills (slutet av september) bara resulterat i 7 fällda vargar, så löftet uppfattas nog nu som brutet. Detta är orättvist eftersom den utvidgade skyddsjakten är långsiktig och nog kommer att resultera i både fler fällda vargar och smidigare administration, när EUs kritiska övervakning att vargar inte skjuts till höger och vänster upphört. Men som acceptansgrundande löfte räknas det nu som brutet. Licensjakt 2013 som två ministrar ställde i utsikt var inte ett formellt regeringsbeslut, men det uppfattades så, ur acceptanssynpunkt är det ett sviket löfte. Den långsiktiga vargförvaltningen skulle bestämmas 2012, för att få underlag gjordes en rovdjursutredning, vars förslag innebär vargjakt 2013 (genetisk förstärkning skulle gå före antalshöjning). Visserligen är rovdjursutredningen inte ett löfte, men om man inte beaktar förslaget ens de första månaderna efter att den nya vargpolitiken borde trätt i kraft, men ännu inte utformats, så blir det ändå likvärdigt med ett brutet löfte. De senaste besluten togs med full kännedom om betydelse av habitatdirektivet och EUs synpunkter. Om dessa löften nu sätts ur kraft visar det att tolkningen av EUs direktiv är så godtycklig och svårförutsebar, så att varken regeringen eller rovdjursutredaren (en före detta generaldirektör för naturvårdsverket), som båda har full tillgång till landets bästa expertis, kan förutse vad habitatdirektivet kan komma att kräva. Uppenbarligen finns ett starkt subjektivt inslag. Dessutom fattades 2009 ett beslut om genetisk förstärkning, som hittills inte resulterat i någon genetisk förstärkning. Om vargjakt 2013 nu ställs in – trots de stora konsekvenserna – för att en oidentifierad representant för EU på ett odokumenterat sätt sägs ha rynkat på näsan? Eller för att naturvårdsverket fruktar att ärendet kommer att prövas av EU-domstolen annars – hur kommer det att påverka trovärdigheten för framtida vargpolitiska beslut? Samtliga fem viktiga beslut/löften verkar ha brutits. Regering/Riksdag och det utredningsmaskineri som står till dess förfogande tycks sakna förmåga att lova/besluta/komma fram till något trovärdigt om vargar som gäller fortfarande om några år. Vilket skäl finns det att naturvårdsverket skall göra bättre underbyggda bedömningar, naturvårdsverket är ju bara en delmängd av den kompetens statsmakterna ”förfogar” över. Vilka konsekvenser kommer detta att få för trovärdigheten av nya beslut/löften? Kommer detta att påverka den framtida trovärdigheten, pålitligheten och förtroendet för naturvårdsverk och länsstyrelser? Kommer detta att påverka acceptansen för varg? Hur påverkas möjligheterna för samexistens av varg och människa? Intressanta frågor, någon borde tänka igenom dem.

Förtroende för beslutsprocessen

Det har varit en statlig rovdjursutredning, en avdelning speciellt om GYBS, som fått något 80 tal remissvar, men GYBS befanns otillfredställande motiverat. Förvaltningsplanen hade en stor referensgrupp och en förremiss till ett stort antal människor. Den demografiska MVPen skrev sex forskare snabba omdömen om, och var öppet för allmänheten att kommentera även om kanske bara jag gjorde det. Eftersom genetiken inte beaktats, trots att jag tyckte resultatet var rättvisande även om genetiken beaktats, blev det underlag för ett omtag. Detta baseras på två forskares rapport där det inte fanns någon insyn i processen för t ex mig och där t ex mina resultat och slutsatser inte nämndes, trots att de skulle ha stor betydelse för resultatet (de bygger i någon mån på rapportförfattarnas egna arbeten), där beslutet tydligen tas nästan på direkten utan insyn eller möjlighet att kommentera. Slutresultatet GYBS bygger på en ett ytterst diskutabelt och tveksamt val av metod där forskarnas visserligen uttryckt tveksamheter, men givit en ofullständig redovisning på väsentliga punkter. Det finns inte heller någon koppling mellan det långsiktiga och vad som är viktigare, de närmaste åren. Detta gäller oberoende av om det blir 380 eller 180. Båda valen blir rätt med den använda metoden beroende på marginella skillnader i hur det praktiskt tillämpas. Att ”stakeholders” inte haft en chans att ens kommentera före detta formellt slutliga val medför att trovärdigheten och acceptansen troligen försämras jämfört med om det allra viktigaste diskuterats i ett mer öppet klimat. Tillägg 121026: När jag skriver detta har den forskarrapport som naturvårdsverkets beslutet sägs stöda sig på inte varit tillgänglig på nätet det senaste dygnet, inte heller via den länk som ges på regeringens hemsida. Detta bidrar inte heller till förtroendet för beslutsprocessen!

Skademinimering

Sista chansen att skademinimera och att få EUs inblandning att framstå som en mindre fluktuation i en i övrigt framgångsrik politik är att – som en inledning av en ny långsiktig vargpolitik – det blir vargjakt 2013. Därigenom blir det bara ett mindre kontinuitetsbrott mot den vargpolitik som gällt decennier, statsmakternas pålitlighet i vargfrågor undermineras inte ytterligare och bristerna på förutsebarhet i vad EU-direktivet påstås fordra blir mindre iögonfallande (detta ligger i EUs intresse också).

Hur ingående beredning och diskussion inom naturvårdsverket har redan förekommit vilka långsiktiga effekter inställd vargjakt 2013 skulle kunna få för svensk vargpolitik och de berörda på olika sätt?

Om det inte blir vargjakt 2013, så bör det göras och diskuteras en konsekvensanalys hur denna inställda vargjakt 2013 kan förväntas påverka. Det rör sig om frågor som de berördas förtroende för vargförvaltning, naturvårdsverk och länsstyrelser, trovärdigheten av kommande vargpolitiska beslut, acceptansen för varg, hur behandlingen av vargfrågan kan smitta av på andra frågor, ställning av de regionala viltvårdsorganen, inställningen till EU etc.

Naturvårdsverket, som har goda kontakter med EU och säger sig veta vad EU vill, borde använda dessa goda kontakter till att klargöra hur destruktivt EUs agerande mot Sverige och dess statsmakter är. Jag uppfattar det som EU är på gränsen till vad som överfört till svenska förhållanden borde kallas myndighetsmissbruk och ministerstyre, och att toleransen för detta har varit för stor på svensk sida.

Det är viktigt att naturvårdsverket ser till att det dokument EU hotar att gå till domstol om EU inte får det (förvaltningsplanen), kommer fram i tid före vargjakten! Nu vet vi att dokumentet (om det nu är förvaltningsplanen eller ett utkast) lades fram 121019 istället för som planerat 121001. Annars kanske vargjakten missas på grund av naturvårdsverkets långsamma behandling av ärendet. Då blir det enbart naturvårdsverket som ter sig som orsak till den inställda jakten 2013 och orsakar att regeringen åter framstår som löftesbrytare. Kanske det blir en försenad vargjakt under parningstid och dräktighet, men om orsaken är naturvårdsverkets långsamma handläggning kan väl inte naturvårdsverket resa invändningar mot problem de skapat.

Genetikens roll

Den svenska nationen, älgjakten, midsommarfirandet eller livet på landet går inte under om det blir 700 vargar. En del oro som uttryckts verkar starkt överdriven. Men fler vargar leder till uppenbara olägenheter, konfliker, irritationer och kostnader. Problem och kostnader hamnar inte huvudsakligen på statsbudgeten (skattebetalarna). Även om staten bidrar med ganska stora belopp, är det till stor del problem som inte går att lösa med statliga bidrag, och en del av kostnaderna faller på andra kostnadsbärare som är långt från varg (typ mindre medel för andra användningar inom medel för värdefull natur). För enskilda individer kan konsekvenserna bli stora. För jägarkategorin är förlusten och olägenheten stor och kompensationsviljan från samhället mycket låg. Acceptansen för varg är så låg och upplevelsen av vargen som ett problem så stor att även den del av misstron som är överdriven måste hanteras på ett effektivt sätt istället för att kategoriskt avfärdas. Den förda politiken (eller snarare frånvaro av politik) bidrar till att provocera fram antivargpropaganda. Det måste finnas en mycket god motivation för många fler vargar än 2010 (som var politiskt förankrat) och argumenten skall gå att föra fram på ett trovärdigt sätt av de som skall förklara på t ex länsnivå. Vargens akuta genetiska behov är inte ett tillräckligt bra motiv (i mina ögon snarare ett direkt oärligt motiv) för snabbast möjliga ökning till ett stort antal och att totalt stoppa jakten 2013, så hitta på något annat motiv!!!!!!

Inavelsreducerande jakt

101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv (riktad) jakt till SLU! Det hade varit lämpligt om utredningen initierats och presenterats tidigare! Före naturvårdsverket gick ut i pressen och uteslöt jakt. Jag har skrivit en artikel om detta uppdrag, den är dock mest riktad till direkt berörda och avser inte att vara i alla stycken lättläst. Det blir VÄLDIGT stressat till jakten, eftersom resultaten skall komma december 15! Det blir lätt att fördröja naturvårdsverkets efterbehandling till efter jakten. Man får snarare känslan av att naturvårdsverket hoppas att kunna peka på att jakten ger små effekter eftersom den får liten omfattning, och alltså inte behövs. Om utredningen nu pekar på att det skulle vara berättigat med omfattande vargjakt (40 vargar) vad händer då? Törs verkligen forskarna komma fram till något så kontroversiellt så snabbt före? Ofta är det forskare som tidigare deklarerat en åsikt i frågan och troligen är i en försvarsposition. Man kan säkert finna några forskare som uttalar tveksamheter om vargjakt är bra även om utredningen skulle komma fram till det. Det behövs mer tid att för att komma över den fördom att jakt inte kan vara bra för genetiken som är djupt inrotad hos de flesta troligen inkluderande utredarna. En fördel med att sätta igång tidigare hade varit att jag inte jag skulle bli så provocerad av att ingen tycktes lyssna om behovet av denna utredning (eller kanske en utvidgad utredning av samma frågor) för att det skulle bli trovärdigare bekräftat vad jag själv kommit fram till och att en sådan utredning föregick GYBSrelaterade beslut (eftersom jakten förstärker migrationen behövs färre migranter för att hålla ”förlusten” av genetisk variation låg. Ur genetisk synpunkt så får jakt 2013 med ett viktigt delmål att styrka genetiken rimligen en (måttlig) positiv genetisk effekt! Jag föreslår att berörda tar mitt ord på det i avvaktan på utredningsresultat. Hur jag tänker är mycket väl dokumenterat på min web och material man kan komma till därifrån, i avvaktan på att andra också räknar på hur det skall genomföras och vad den kvantitativa genetiska effekten blir. Det räcker med att bedriva jakt överallt utom i revir med genetiskt värdefulla vargar (F1-or) för att inaveln skall reduceras. Men reduktionen av inavel blir större per skjuten varg kan bli större om man gör det mer sofistikerat, och ger större prioritet åt den inavelsänkande effekten även om jag tror mervinsten blir liten jämfört med att bara skydda F1or. Tydligen satsar naturvårdsverket på att ”de mest inavlade reviren”. Att rikta jakt mot de allra mest inavlade reviren är ineffektivt och avrådes från av skäl jag utvecklar i artikeln om uppdraget. Det är bra med ”a second opinion”, vilket är ett respektabelt krav jag har förståelse för, även för en utsaga från någon med en bra meritlista. Det behövs förstås någon som räknar precis hur jakt skall bedrivas. Men varför gjordes det inte för två eller ett år sen istället för en vecka innan naturvårdsverket borde fatta ett långsiktigt beslut? Det är mycket svagt av naturvårdsverket att inte ha framförhållning med beslutsunderlag.

Den speciella jakten 2013 kan riktas mot särskilt inavlade revir eller på ett ändå mer sofistikerat sätt, vilket förstärker den genetiska effekten per skjuten varg. Detta gör jakten 2013 enklare att motivera för EU. Det har funnits åratal för naturvårdsverket att ta initiativ att få andra att räkna på det – det verkar dock inte skett – och vad jag förstår är det också Linda Laikre’s, Nils Ryman´s, Gunnar Glöersen’s och Lars Furuhagen’s åsikt, om naturvårdsverket nu inte litar på mig. Vad jag förstår delar andra kunniga min uppfattning så långt att vargarnas genetiska status inte försämrats av jakterna 2010-2011, så det är ingen risk att jakten fördröjer eller försvårar att nå gynnsam bevarandestatus om den nu mot förmodan inte skulle förbättras, vilket ”vi genetiker” alltså tror. Det är svårförståeligt varför det finns en så stor motvilja mot jakt hos naturvårdsverket och EU, så att man inte tror på genetiker rörande jakt, trots att det visas så stor tillit för genetiska argument i andra varggenetiska sammanhang!!! Genomförs inte jakt (eller invandrargulingen lyckas få valpar 2013, vilket den s.k. ”genetiska förstärkningen” stoppade 2012, eller 2008 års migrantvargar sänker inaveln under längre tid än jag tror, om effekten inte förstärks av jakt, eller skyddsjakterna inte träffar genetisk värdefulla vargar, vilket jag tror), så ökar inaveln 2012-2013 i strid mot vad alla inklusive naturvårdsverket påstår är högsta prioritet!! Som jag ser det agerar naturvårdsverket aktivt för att öka inaveln genom att försöka stoppa jakten 2013, men inte ta tillräcklig hänsyn till genetiken vid skyddsjakt. En i praktiken oåterkallelig ökning av vargstammen nu ökar problemen att pressa ned inaveln senare. Jag karaktäriser det jag anar om naturvårdsverket avsikter om vargpolitik som dåligt ur genetisk synpunkt och det känns motbjudande att naturvårdsverket marknadsför den politik jag anar med att genetisk förstärkning är viktigt. Det känns udda om naturvårdsverket använder motivet genetisk förstärkning till att förhindra att den spontana invandring som redan faktiskt skett, utnyttjas maximalt. Det känns udda att naturvårdsverket använder sitt misslyckande hittills med valpflytt och vargflytt som motiv emot jakt istället för att vinkla det positivt – lyckad valpflytt kan efter några år användas som motiv för en intensivare jakt och lägre vargantal. Det känns udda att naturvårdsverket – genom att använda genetisk förstärkning som ett motiv att förhindra jakt – ställer sig bakom ett vargförvaltningsprogram, som kommer att fordra fler valpflytt under längre tid än som är nödvändigt. Upplägget minskar trovärdigheten för naturvårdsverkets engagemang för genetisk förstärkning och vilja att slå vakt om sänkt inavel annat än sk ”lip service”.

Varggenetik har blivit ett fult ord!

Myndigheternas policy sedan EU började intressera sig för svensk vargjakt har gjort genetik till ett skällsord och synonym med en påtryckt oönskad ökning av vargstammen. Genetiker har framfört behovet av enorma vargantal. Detta var teoretiskt hyggligt motiverat, men framfört av genetiker utan insikt att det inte är ett akut behov, och att det troligen kan lösas utan fler svenska vargar. Det talas om genetik som ”spöket i vargdebatten”. Detta har gjort mycket skada för acceptansen och trovärdigheten av genetik redan före 2010 och verkar fortfarande i acceptansnedsättande riktning. Den sjätte invandraren, som toppar rankinglistan av genetiskt värdefulla vargar, ”hälsades välkommen” av ett symboliskt vargdrev! Jag tycker tvärtom, denna tik borde förtjäna erkännande och respekt även av vargmotståndare, för sin seghet och kampvilja! Genetisk förstärkning blir synonymt med fler påtryckta icke önskvärda vargar, ytterligare hinder mot att bli av med ”ohyran”. Nu används åter genetisk förstärkning som motiv för fler vargar, EU vill att den genetiska förstärkningen skall komma igång innan jakt tillåts, vilket ytterligare minskar acceptansen hos många redan misstrogna. Det viktigaste för vargpolitiken säger statsmakterna är att inte ställas inför EU-domstolen och därför skall vargjakten ställas in två säsonger eftersom EU tycker att genetiken är så dålig! EU sällar sig till ”genetik”-drevet. Invandrarvargar misstänkliggörs vara hundbastarder. Som genetiker uttrycker jag mitt ogillande för den vargpolitik, som bringar såväl genetik som genetisk förstärkning i vanrykte!!!!!

Valpflytt relaterat till dåliga rykte för genetik hos berörda

Detta försvårar arbetet med genetisk förstärkning, t ex sänker det markägarnas vilja att godkänna valpflytt. Det är förresten dags för naturvårdsverket bestämmer formerna för hur markägarmotståndet skall hanteras. ”Ingen mur är så hög så inte en åsna lastad med guld kan ta sig över”, men det gäller att reglera de närmare formerna för hur denna marknadsekonomiska idé skall praktiskt tillämpas i vargförvaltning. Det är dags att be regeringen att undanröja de legala hindren för utplantering utan markägarens medgivande, så regeländringen kan träda i kraft till i vår. Genetik-”hat” uttryckt som ett kraftigt motstånd (obstruktion) ”på fältet” mot det genetiska förstärkningsprogrammet har gjort att antalet identifierade utsläppsplatser blev långt lägre än eftersträvat! De statskontrollerade länsstyrelserna förmår inte hantera detta! Den finns starka acceptansbetingade motiv mot att genomföra den genetiska förstärkningen i en situation där vargstammen ökar okontrollerat i strid mot statsmakternas löften. Strategin borde bli att märka alla varghonor som förväntas få valpar oberoende av läget inom svenskt territorium. Om genetisk förstärkning istället bedrevs, så det fanns en uppenbar och direkt koppling till färre vargar, skulle acceptansen för valpflytt hos markägare öka. Det är genetiskt mycket önskvärt att genetisk förstärkning genomförs i en era när jakt tillåts och vargantalet inte ökar, som det var planerat. Ett lägre krav är lokal och full kompensation ur vargantalsynpunkt kan ges. Tidsfönstret för när det kan göras trovärdigt att valpflytt i en oviss framtid kanske leder till färre vargar – även om det för mig låter troligt att det finns ett sådant samband – har passerat sitt bäst före datum, kopplingen måste vara lokal och uppenbar och naturvårdsverket har låg trovärdighet med ospecificerade förespeglingar. Det finns dessutom starka rent genetiska skäl att hålla vargstammen låg, tills den genetiska förstärkningen genomförts.

Dag’s recept för genetiskt och politiskt smaklig varg

Enligt min och många andras slutsatser är frågan om vargantal i Sverige till stor del ett politiskt avgörande, men det finns naturvetenskapliga skäl att referenspopulationen inte bör vara för liten. Den demografiska MVP-analysen är naturvetenskaplig och ger som jag tolkar den 50 med måttliga troliga katastrofer som dokumenterats hos varg. Det finns andra naturvetenskapliga skäl inklusive sällsynta stora katastrofer, som kanske är osannolika för specifikt varg, som jag uppfattar som huvudsakligen naturvetenskapliga grundade skäl att inte välja referenspopulation under 125 (+25 i Norge). Härutöver är det huvudsakligen frågan om subjektivt tyckande, dvs. ”politiska” beslut (som nu miljöminstern och naturvårdsverkets olika uppfattningar om än förklädda till vetenskapligt grundade). Regeringen hade anförtrott dessa ”halvpolitiska” beslut till naturvårdsverket och visat förtroende för naturvårdsverkets vetenskapliga och sociala/politiska kompetens. Förvaltningsmålet kan läggas en bit högre, det finns naturvetenskapliga skäl för det också och inavelssänkning bör läggas inom förvaltningsmålet och inte referenspopulationen. D.v.s. inaveln definieras som en del EU inte kan lägga sig i utanför GYBS. Min vision är omkring 200 (+ dem i Norge), som fungerat som etappmål sedan början av 1990, och som har stor politisk acceptans. Förslaget finns mer detaljerat på Newsmill. Det kan ses som en förlängning av hittills gällande politik, men taket är ersatt av en botten enligt riksdagsbeslut. Det är nästan som etappmålet, och det politiskt allra enklaste är att göra om etappmålet till ett förvaltningsmål. Förslaget kan påräkna stöd av jägareförbundet som lagt ett liknande förslag men från helt andra utgångspunkter! Som genetikprofessor lägger jag fram mitt förslag för att det medger reduktion av inaveln på ett kostnadseffektivt sätt (jag är inte jägarkramare eller centerpartist, att jag talar för jakt är för att den minskar inaveln, på samma sätt som jag tror det går att få bättre skogar med urval som verktyg). När inaveln reducerats om något drygt decennium uppträder en ny situation där reduktion av inavel inte längre har högsta prioritet och där populationen som del i en internationell metapopulation blir aktuellare att utveckla och där saker som genetisk diversitet utöver inavel kan beaktas mer. Då kan man ompröva GYBS, men mitt stalltips är att det inte kommer att behövas. Skandulv har börjat räkna på effekten av selektiv jakt och populationsstorlek, men det tycks inte finnas några resultat. Rovdjursutredningen föreslog mer än dubbelt så många vargar, men färre vargar kan motiveras med motiv och resonemang rovdjursutredningen inte beaktat. Rovdjursutredningen har rekommenderat att inaveln sänks före vargantalet ökar (det stöder jag). Att selektiv jakt har en potential att sänka inaveln beaktades inte. En sårbarhetsanalys av den inavlade skandinaviska vargstammen har utförts och det har visats att hundra inavlade vargar räcker för att garantera överlevnad i 100 år. Jag har utfört analyser som visar att trolig invandring mer än väl räcker till för att inaveln inte skall öka under hundra år, så den oro som naturvårdsverket reste angående konsekvenserna av att genetiken inte beaktats verkar obefogade, och det var inget motiv att byta utgångspunkt. Analyserna och annat material jag för fram här presenterades för huvuddelen av vargetablissemanget i slutet av juni och väckte inga frågor eller protester, varken då eller senare. Det finns skäl att referenspopulationen bör ha något fler än 100 vargar som jag diskuterar bl a på min web. Huvudskälet att rovdjursutredningen och många andra genetiker kom till ett högre antal var att man ville identifiera en internationell ”metapopulation” eller tar upp problem som kan lösas med en metapopulation. Detta tycker jag bör anstå till man vet mer om hur denna ”metapopulation” kan se ut och tills inaveln har sänkts. Jag tror den geografiska utsträckningen av ”metapopulationen” kan göras väsentligt större än vad som föreslagits och då kan Sveriges bidrag sättas lägre. Förmodligen kan ett inslag av valpflytt lösa allvarlig fragmentering i framtiden, då är det dumt att blåsa upp vargstammen nu i övertygelse att valpflytt aldrig kommer att kunna komplettera naturen. Om fem år kanske naturvårdsverket fått valpflyttekniken att fungera så väl att den kan överbrygga hur stora sträckor som helst. Tiotusentals vargar kan kopplas ihop genetiskt med den svenska vargstammen. Varför då redan nu inteckna ett möjligt totalfiasko med valpflytten? Detta bör utredas väsentligt bättre och använder man det nu som ett motiv för att snabbt blåsa upp den svenska vargstammen blir Sveriges bidrag per varg till ”metapopulationen” av avsevärt sämre genetisk kvalité. ”Metapopulationen” brådskar inte. Rovdjursutredningen anser migrationen inte är tillräcklig, jag anser migrationen uppfyller rovdjursriktlinjernas kvantitativa krav. Det borde motiveras utförligt om de svenska kraven ställs högre än EUs! Dessutom är migrationen effektivare än rovdjursutredningen antar. Rovdjursutredningen blandar ihop migrationen per år med migrationen per generation. Den menar rätt, fast skriver fel. Men detta minskar trovärdigheten av texten i frågor som har bäring på vargmigration. En kunnig läsare på detta område av den förberedande texten borde uppmärksammat det.

Hängslen, livrem och bror Duktig

GYBS skall inte tolkas som bortom rimligt tvivel eller 99 % konfidens eller normer för risker i arbetslivet eller worst case scenario. En risk för utdöende 10 % på hundra år accepteras, sedan vikingatiden skulle största delen av linjerna dött ut. Måste man ta det så allvarligt med den låga migrationen och till fullo inteckna att den initierade valpflytten slutar i ett totalt fiasko? Troliga risker kan man ha högre säkerhet, men mer spekulativa risker måste te sig rimligt troliga. Chansen är väl 50 % att den låga migrationen är permanent löst om fem år, då törs man kanske utgå från att det är löst om 5 år vid beslut om referenspopulation, fast jag anser att dagens migration är tillräcklig ur GYBS synpunkt redan utan att ”lösas”. Man kan inteckna effekt av overifierade, men på teoretisk grund helt säkra slutsatser, som att selektiv jakt har potential att utnyttja migration bättre och därigenom sänka inaveln, och att migration får bättre genomslag i en mindre population så att ett jämviktsläge utvecklas snabbare. Utsagan behöver inte vara tillnärmelsevis säker för att tillämpas. Det är osannolikt det skulle leda till populationsutdöende om det mot förmodan var fel, och felet skulle förmodligen upptäckas långt innan utdöendet. I just detta fall inom ett år, när Grimsö tänkt mer på det.

Med varg bör man ligga nära gränsen 1) acceptansproblemen, trovärdighetsproblemen och olägenheterna är mycket stora 2) vargen klarar sig i nästan alla miljöer 3) utbredningsområdet är stort och inte fragmenterat 4) vargen är inte globalt hotad, inte ens i Nordeuropa 5) det finns gott om mat och vid nuvarande antal utrymme 6) vargens utveckling är dynamisk, populationen ändras, GYBS borde vara dynamiskt föränderligt som kan revideras vart 6.e år (enligt EU), 7) vargen skulle förmodligen kommer igen av sig själv efter ”utdöendet”, den förblir inte utdöd och har egentligen aldrig varit utdöd sedan istiden om man har sekelupplösning. Man behöver inte både hängslen och livrem för varg. Val av riskfilosofi är ett avgörande politiskt beslut, som maskeras till naturvetenskap i GYBS beslutet.

Uppfattning om varg(forskar)etablissemanget

Som genetikprofessor med intresse för vargfrågor tycker jag efterfrågan på dialog med mig från vargetablissemanget varit förvånansvärt lågt. Jag tycker attityden är direkt problematisk hos vargforskare och funderade om det kan bero på brister i SLUs forskarutbildning, men kom fram till att det är ytterligare ett exempel på vargens skadeverkningar. Man bör nog inte förvänta sig att just vargforskare beter sig som forskare i ämnen, som är mindre extremt kontroversiella. (Olof Liberg har gjort rimliga ansträngningar. Bl. a. var det dialog vid MVP. Så det är inte kritik mot honom personligen. Jag har liknande synpunkter på myndighetspersoner, men där har jag större förståelse att det kan vara känsligt med kontakter utanför tjänstevägen. Men nog tycker jag som genetikprofessor det känns konstigt att leva i en miljö där vägen att få en kommentar från en representant från naturvårdsverket på mitt påstående att det är bra för genetiken med få vargar är att dissidentjägare skriver en debattartikel ”XX ljuger” och får ett svar på den. Inte heller ansvarig minister eller EU-kommissionären reagerar på vargbrev. Ett färskt exempel på hur dåligt forskare försöker kommunicera och förstå är att forskarrapporten om genetikMVP inte nämner varför det inte finns någon konflikt mellan att jag påstår, att genomslaget av migration blir större med få vargar  Kanske även detta är ett symptom på vargskada eller vargskräck?

Naturvårdverket sabbade chansen till ett snabbt och hyggligt motiverat beslut med ett måttligt referensvärde och undergräver trovärdigheten av Sveriges regering

Jag uppfattar behandlingen av MVP som närmast konfrontationspolitik av naturvårdsverket kombinerat med likgiltighet för frågor som vargpolitiken och vargförvaltningens acceptans, trovärdighet, pålitlighet och om naturvårdsverket lever upp till regeringens förtroende. Naturvårdsverket såg inte när MVP kom möjligheten att snabbt och diskret göra något politiskt vist. Genom vad som förefaller vara en ryggmärgsreflex fördärvar naturvårdsverket möjligheten. Det skrivs till regeringen hur missvisande MVP är, särskilt när genetiken och dess stora olösta problem lämnats därhän. Naturvårdsverket framhäver att detta är bara ett första steg, därutöver måste de genetiska effekterna analyseras. Detta är en missuppfattning, det finns mängder med faktorer som måste beaktas utöver ytterligare genetiska. Ekologiska t ex? Alla dessa faktorer har diskuterats under lång tid så det är svårt att förstå behovet av ytterligare diskussioner/utvärderingar om just de genetiska effekterna. Utöver förstås de frågor jag, som bara hållit på med varggenetik några år, identifierat som obeaktade eller otillfredsställande beaktade i det beslutsunderlag jag sett hittills. Det antyds att EUs direktiv framtvingar en multiplikation med en insinuerat mycket stor faktor, vilket misskrediterar regeringen, som skrev ett uppdrag med formuleringar från regelverket, som antyder att faktorn 1 faktiskt kan vara ett alternativ. Naturvårdsverket misstolkar innebörden i att lämplig GYBS nästa alltid blir större, det hade varit hederligare att fundera över och förklara varför än bara skylla på någon lagtext. Dessutom fördröjdes GYBS arbetet, förmodligen för att grunna vad andra forskare säger om att genetiken utlämnats. Det blir troligen produktion av nya dokument/föredragningar med sammanfattning av information, som säkert till största delen redan står på naturvårdsverkets bokhylla. När naturvårdsverket skall beskriva ”styrkor och begränsningar” av MVPn, kan de inte finna en enda styrka utan bara begränsningar. Jag anar en naiv entusiasm inför utsikten att regeringen kommer att framstå som opålitlig lögnare, när den kom med sitt förhastade löfte om vargjakt 2013. Jag gissar det orsakar problem med trovärdigheten när naturvårdsverket skall gå ut och försvara hur oerhört lite naturvårdsverket tycker MVP säger om vargstammens långsiktiga uthållighet, dvs att vargen klarar av det mesta de första hundra åren är inte intressant information jämfört med en massa annan, som jag tror jag kommer att tycka är mindre intressant. Jag tycker naturvårdsverkets beskrivning av MVPs begränsningar styrker uppfattningen att inslaget är stort av subjektiva politiska värderingar även i GYBS. Blir spännande att se hur naturverket eller den beställda forskarrapporten har hanterat/bemött/refererat min analys, med slutsatsen att det troligen inte har nämnvärd betydelse för MVP att de stora olösta genetiska problemen inte beaktats. Om någon som får detta dokument har svaret så uppskattar jag en kopia.

Naturvårdsverket borde anstränga sig för att producera en vis lösning vilket inte behöver vara identiskt med vad naturvårdsverket tror är bevarandejuridiskt optimalt, men däremot blir lättare att försvara på enkel svenska utan att skylla på andra, och inte får vargpolitik att framstå som opålitlig och oförutsägbar. Vargens ställning som något det finns ovanligt liten anledning för medborgarna att tro på vad regering och riksdag kan kläcka ur sig bör inte stärkas. Jag tycker som genetikprofessor att naturvårdsverket missbrukar genetiken. För MVP ger ett rimligt beaktande av genetikens nuvarande och framtida inverkan inte någon stor effekt på den annars demografiska MVP, inte ens om migrationen blev lägre än den varit sista decenniet. Det är uppenbart för mig – som genetikprofessor – att det är en myt och en vandringssägen att den svenska vargstammen är allvarligt hotad av den höga inaveln och låga invandringen på rimligt lång sikt. Visionen av den gravt invalidiserade vargstammens tragiska framtidsutsikter – på gränsen till djurplågeri att hålla en så undermålig viltstam – borde naturvårdsverket inse att det var dags att modifiera. Måttligt oroande obduktionsprotokoll; den höga andelen F1or; etc. etc. och senast sårbarhetsanalysens demonstration av att vargen är fertil och vital trots sitt handikapp. Det var länge sedan den svenska vargstammen var så lite belastad av inavel som idag. Ändå fortsätter naturvårdsverket i att ange hur angeläget det är att inaveln sänks för att motivera att avstå från jakt. Analogt till att det förekommer en överdriven demonisering av vargen borde inte dess inavelsläge idag demoniseras. Som genetikprofessor med intresse för praktiska tillämpningar känns det som att naturvårdsverket vanhelgar den genetiska vetenskapen, om man självsäkert framhärdar i att vargstammen snarast möjligt måste blåsas upp till 500 – kanske tusentals – inavlade vargar med ursäkten att det förmodas förbättra genetiken på lång sikt. Naturvårdsverket borde agera så att respekten för genetik vid vargtillämpningar rehabiliteras! Det är ett misstag i vargförvaltning att politiken för ensidigt fokuserar på vissa genetiska argument för att blåsa upp en stor genetiskt autonom (men starkt inavlad) vargstam stolt svingande den svenska fanan. När det gäller genetiska argument för en mindre vargstam och selektiv jakt däremot, vägrar naturvårdsverket att tro på det utan att få utredningar från tre olika forskargrupper.

För att undvika missförstånd: Jag stöder som genetiker så mycket djurparksvalpflytt naturvårdsverket klarar de närmaste åren, bl a för att tekniken reducerar dålig kontakt med Finland och resten av meta-populationen till en icke-fråga. Vargförvaltningen skall bedrivas så att inaveln sjunker. Även för patienter som inte ligger på dödsbädden kan det finnas goda skäl att vidta hälsoförbättrande åtgärder. Jag tillstyrker åtta lyckade valpflytt det nästa decenniet och om man inte har ekonomiska begränsningar och är kreativ med administrativa lösningar är jag övertygad att det kommer att lyckas. Jag stöder att – tills minst ytterligare en invandrad varg eller flyttad djurparksvalp gått i reproduktion – att minst en spontan invandrare tillåts stanna i renens året-runt betesmarker och föryngra sig där om den så finner lämpligt. Men jag tycker inte GYBS skall formuleras så att det blir ett begränsande krav.

Möjlig hantering av EUs detaljerade krav

Naturvårdsverket bör vid kontakter med EU på alla nivåer understryka de stora svårigheter som EUs inblandning orsakat, framförallt om det är svårt att motivera med andra skäl än det formellt juridiska kravet på laglydnad i en fråga där åsikterna mellan Sverige och EU skiljer sig och inte legalt prövats i det instrument som skall pröva sådana organ. Kan regeringen inte sedan komma överens med EU så tycker jag Sveriges attityd då skall vara, att vill EU fortsätta att utöva ministerstyre, så föredrar Sverige att få tvisten prövad i EU domstolen, eftersom de problem det orsakar att tillmötesgå EU visat sig vara större och långt mer vittgående än förutsett. Jag tror inte på att EU är så politiskt korkat så att det blir sanktioner före eventuell dom. Det har framförts att EU hotat med indragning av skyddsjakten på varg, men på mig verkar den typen av hot tillhöra en gången epok, och har Sverige väl gett upp försöket att finna en samförståndslösning, tror jag inte det är någon större risk att domen blir hårdare för att skyddsjakt bedrivs. Domen borde inte bli hård, eftersom Sverige kan visa att vargstammen inte skadades av jakten, det är bara det formella misstaget att inte fatta GYBS beslutet före jakten som Sverige borde kunna dömas för. Finner man att vargen var GYBS redan vid jakterna 2010 och 2011 (vid närmare efterta nke), blir det trassligt att få Sverige dömt för jakterna. Lena Ek borde kunna hävda att Sveriges ståndpunkt är att diskussion med EU om det verkligen är GYBS borde kunna tas i samma veva som alla andra länders GYBS diskuteras hösten 2013. Det som skulle kunna få Sverige att acceptera EUs synpunkter är att EU förklarar sig inte komma att resa invändningar mot vargjakt 2013. I den anda som har skapats, tror inte Sverige att förutsättningarna föreligger för en rättvis behandling symmetriskt med andra länder. Snarare befarar Sverige att EU kommer att använda Sverige som en murbräcka och exempel för de andra länderna. Finner naturvårdsverket att varg redan är över GYBS kommer acceptans och trovärdighet inte försämras ytterligare. Naturvårdsverket har förvärrat sitsen genom att aningslöst förstärka osäkerheterna, som ligger i problematiken omkring MVP analysen, det är rimligt att naturvårdsverket gör en ansträngning för att motverka de ytterligare problem med trovärdigheten naturvårdsverket givit upphov till.

Eftersom man nu sett i vilken grad EUs inblandning försvårar och komplicerar en trovärdig vargpolitik, så tycker jag det bör påverka referenspopulationens storlek. EU påverkar referenspopulationen, men vad som ligger däröver i förvaltningspopulationen är under svensk kontroll. Så liten del av Sveriges vargar som möjligt skall läggas under EUs kontroll, strävan efter nationell kontroll är ett starkt argument för en låg referenspopulation! På pappret är det förståeligt om man vill att GYBS skall vara naturvetenskapligt grundat så att man kan hänvisa till vetenskapen. Formellt får inte en faktor som acceptans (samlevnad) påverka GYBS. Detta är dubbelmoral men kanske en nödvändig dubbelmoral som man kan ha en pragmatisk syn på. I realiteten bör centrala frågor som acceptans och trovärdighet påverka GYBS, även om det kan vara bra senare att det inte direkt erkänns. Trovärdighet och acceptans blir viktigare ju större GYBS är i förhållande till demografiskt MVP (gärna med betoning att beaktande av genetiken inte motsäger den demokratiska MVPn). MVP har en logik, alla förstår att vargstammen inte bör vara så liten så att chansen att den dör ut ”av slumpskäl” blir stor. Det är enkelt att hantera att det finns EN för ändamålet direkt framtagen forskarrapport med ett enkelt värde MVP=100. Den är diskuterad och vänd på. Det blir viktigare att ha goda och lättförklarliga motiv ju högre ovanför MVP man kommer. Inslaget av ”politiska” subjektiva val blir större (såsom vilken forskare man lyssnar på, vilka kritiska röster man väljer att lyssnar på, hur lång tidshorisonten skall vara, om det är genvarianter eller vargar som inte skall dö ut, i vilken grad man skall räkna med eller fullständigt bortse från framtida innovationer) samtidigt som beslutet blir mindre transparent. Det finns absolut ingen tid till ytterligare diskussion om de presentationer som ligger till underlag för avvikelser från MVP vilket i sig kommer att vara en ständig källa till kritik, som blir svårare att hantera ju högre ovanför MVP GYBS läggs.  Misstänksamheten blir högre och trovärdigheten lägre och det påverkar mycket och långsiktigt om man fattar dessa ”halvpolitiska” beslut så att de blir svårare att förstå och förklara och inte heller varit föremål för en öppen diskussion om en mest inofficiell, som MVP faktiskt varit. De skall gå att försvara även för länsstyrelsetjänstemän. Förtroendet för vargförvaltningen är redan lågt och fallande. Så fatta ett vist beslut!!

Sverige och lojaliteten mot fosterlandet

Jag tänker gärna på mig själv som världsmedborgare. Lojaliten mot mänskligheten och jordklotet nu och i framtiden känns viktigare än lojaliten mot den svenska staten. Men många (inklusive statstjänstemän) verkar direkt förtjusta i att få Sverige anklagat av EU och gärna dömt och gärna ställt under förmyndarskap i vargfrågan. EU är en bra förmyndare att luta sig emot när det passar. Brottet Sverige begått är inte uppenbart svårt och omoraliskt annat än i formell betydelse. Sverige har gjort ekvivalenten till att inte inse att man skall sända in självdeklarationen före en viss tidpunkt. Men att Sverige haft en långsiktig plan, där det ingick inlämnande av självdeklaration med några års fördröjning borde betraktas som en kraftigt förmildrande omständighet. När konsekvenserna blir så stora och förödmjukande för Sveriges regering och riksdag, känns ageranden för att initiera och förlänga EUs inblandning direkt motbjudande. Vissa ser för mycket och för kortsynt till partsintressen och för lite till det nationella intresset av en väl fungerande rimligt demokratisk svensk statsapparat. Även om det inte är avgörande känner jag nog ett sting av patriotism att försvara riksdag och regering.

Några motiv för mig att skriva

Jag misstänker att naturvårdsverket inte tagit fram ett tillfredställande beslutsunderlag för de frågor jag diskuterade i ett email till bl a naturvårdsverkets berörda före sommaren, det bestyrktes av att naturvårdsverket ännu inte i början av oktober ens lagt ut uppdrag till forskarna räkna på effekten av selektiv jakt, än mindre räknat själv eller gjort sådana räkningar när förvaltningsplanen upprättades. Att naturvårdsverket inte eftersträvar ett bra och pålitligt underlag till beslut styrktes av den genetiska MVPn, så jag måste fortsätta att engagera mig efter detta brev som detta förhoppningsvis är sista versionen av Några utspel från naturvårdsverket skulle kunna tolkas som försöksballonger och därmed invit till synpunkter, så jag kastade mig över tangenterna. Jag vill höja upplösningsnivån på några av dessa punkter i avsaknad av annat material. Jag tackar Gunnar Glöersen vid jägareförbundet för inspiration att tänka och räkna på vargjaktens betydelse för inaveln. (Han nämnde att han diskuterat frågan med Olof Liberg också, men det verkar inte lett till något.) Personligen driver jag frågor som är viktiga för lägsta antal, som att tillförsel (migranter) får större effekt med jakt. Det skulle ju kunna vara så att jag har fel. Vad jag kan se avspeglas det dåligt i officiella dokument, men saken skall förhoppningsvis utredas i sinom tid. Argumenten kan bidra till att motivera jakt 2013, vilket har stor betydelse för framtida vargpolitiks nationella trovärdighet och acceptans vilket är en långt viktigare fråga än den försuttna chansen till inavelsreduktion, som är måttlig.

Jag har flera vargwebber, huvudwebben är http://vargdag.wordpress.com/

Vem är jag?

Jag är pensionerad professor i Skogsgenetik. Jag började läsa in varg i samband med licensjakten 2010, här fanns problem jag hade kompetens för. Jag ser alltså vargdebatten med fräscha ögon samtidigt som jag följt den så länge att jag kan många aspekter. Det är intressant att vara medspelare i detta och jag har nu bestämt mig att sättet att få fram mina synpunkter är att spela en dissident roll. Jag har bl a använt insikten i den svenska vargdebatten som ett exempel i ett föredrag där jag beskriver civilisationens dåliga framtidsutsikter, eftersom vi är som vi är och växelverkar som vi gör och jag tror inte detta räcker inför kommande utmaningar. Vi ställer kraven på överlevnad lägre för civilisationen än för vargen http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/Presentations/ViKlararDetInte120921.pptx Å andra sidan är detta nog ganska rimligt, eftersom det faktiskt finns starka skäl att tro att vargen klarar av de förändringar vi kan förvänta oss bättre än vi. Tidigare tänkte jag försöka hålla mig till vad jag kan, kvantitativ genetik, men det arbetet kändes för lite uppmärksammat och beaktat när jag inte gick över till politiska psykosociala aspekter, och jag har ju bättre insikt i vargpolitik som helhet nu och slutar att uppträda enbart som en professor, och vem vet kanske en utomstående ändå kan ha inflytande just genom att se med fräscha ögon, medan de flesta aktörer har stelnat i attityder under decennier och gått över från att kreativt ta ställning till att försvara sina gamla positioner, trots att de blivit mindre relevanta i en ny situation. Jag har visserligen också stelnat (eller bildat mig en uppfattning som vi säger), men det är alldeles nyligen och baserat på dagsläget.

Ändringar naturvårdsverket som skulle kunna bero på skrivelsen

Morgonen121010 intervjuades Ruona Burman i radion om jakt på speciellt inavlade i speciella revir som om den började 2013 skulle kunna vara en inledning på vad denna skrivelse eftersträvar. Det funnes ingen anledning att omedelbart börja räkna, och se det som ett alternativ till ”konventionell licensjakt” om tanken inte var att den selektiva jakten skulle fastställas. Men några timmar senare sände naturvårdsverket ut ett meddelande till TT som refererades av pressen, där saken var mindre klar, naturvårdsverket verkar insett sitt misstag att uttrycka sig för klart, men fortfarande står det mycket om selektiv jakt och tre forskargrupper skall snart börja arbeta med det. Sedan kom regeringen och politikerna och dementerade att det var beslutat att ställa in licensjakten. Och slutligen det synliga meddelandet att en utredning tillsatts 101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv jakt till SLU!

Andras reaktioner till mig på skrivelsen

Jag har medan jag utarbetat skrivelsen sänt den till några. Ingen har avrått från att sända den och tre har tyckt jag skall göra det. Två hade synpunkter på utformningen, som jag försökt beakta. Ingen har sagt att saker är på gång som skulle motivera att inte ta upp de problem jag gör. Skrivelsen gick med pappersoriginal till naturvårdsverket och 27 personer med mail förutom vargkommittén, som inte hade någon mail (upplysningsvis har vargkommitten nu mail vargkommitten@gmail.com. Från vargkommittén bad jag om bekräftelse på mottagandet, vilket har kommit tillsammans med några rader info. Från naturvårdsverket bad jag att få reda på hur skrivelsen handlagts, något svar har inte kommit 25 okt. Skrivelsen var inte utformad för att få reaktioner utan för eftertanke. Jag fick två (uppmuntrande) reaktioner på distributionen med email.

Tänkbara fortsättningar

Vad blir nästa större projekt? När jag skrev det första brevet tänkte jag lämna ärendet åt sitt öde eftersom förvaltningsplanen redan var gjord, men efter det fick jag del av den genetiska MVPn som verkar så irrelevant att jag förmodligen känner att jag måste arbeta vidare nu, vad som står i förvaltningsplanen kan ju kontinuerligt ses över.

Om vargpolitiken förefaller fortsatt vanskött, så tänker jag mig två brev till bla Reinfeld: 1) det ena med tankar om relationerna till EU och 2) det andra med tankar om beslutskapacitet och dess förutsättningar att klara framtiden, där vargfrågan och min svårighet att bli hörd blir en punkt.

Högre upp i besluthierarkin går det inte att gå, så det blir ett avslut. Om det blir vargjakt 2013 så trappar jag nog ner varg och blir hovsammare och kanske inte går vidare med att gå uppåt i hierakin, men jag slutar kanske ändå om jag inser det är hopplöst och inte känner det är a good case. Vi får väl se vad jag orkar och har lust till.

Andra versioner

Den version av den här skrivelsen som sändes till naturvårdsverket ligger på nätet http://vargweb.wordpress.com/2011/10/01/brevnaturvardsverket/ En beundrande spam kommentar, som jag plockade bort och en ganska irrelevant kommentar från en vargskeptiker. Jag kommer nu att lägga upp den här versionen/artiklarna på min huvudblogg.

Varg antal utspel 121019

121019 var dramatisk. På morgonen presenterade Naturvårdsverket ett förslag med golv 380 vargar, en timme senare förklarade Lena Ek att på basis av det presenterade materialet så ansåg hon att regeringen skulle välja golv 180 vargar. Anmärkning: eftersom Naturvårdsverket har så kort halveringstid på sina URL så funkar inte länkarna till NVV.

I förslaget till förvaltningsplan finns en Tabell, där man kunde välja GYBS som en funktion av migrationen och detta resulterar i ett antal vargar. För 3.5 migranter per generation svarar detta mot 380 vargar och för 4 migranter 180 vargar. Tillskottet i ytterligare migranter som behövs för Lena Eks val är en vart tionde år jämfört med naturvårdsverkets preferens. Detta tycker man borde ses som en marginell skillnad som det inte är mycket anledning att ha stå stark polemik omkring.  Däremot visar det hur svajig den ekvation som naturvårdsverket vill ska ligga till underlag för GYBS är att en ändring i migrationen med en migrant per decennium ändrar vargantalet mer än en faktor 2, och det visar hur subjektivt valet av GYBS är att så marginella förståeliga underbyggda val av migration med en varg per decennium kan ge så stora skillnader. Naturvårdsverket presenterar förslaget så här.

Naturvårdsverket presenterade ett tillägg till förvaltningsplanen. Naturvårdsverket föreslår att en ”genetisk”  MVP användas som inte behöver ha något samband med vargens ändring i livskraft eller överlevnadsförmåga eller uthållighet, bara på förlust av genetisk variation mätt som andel heterozygoti (fast nog kopplar till inavel, se nedan). Allendorf och Ryman har föreslagit att 5% förlust av heterozygoti skall vara den största acceptabla, måste den största förlusten de svenska vargarna skall tåla är 5%. Trots att om det var utdöende av vargar 10% är norm. Varför inte 10% för heterozygoti också i analogi för risk för utrotning? Inget som helst motiv anges trots att forskarna inte tycker det är någon vedertagen norm med 5%. Om det hade varit någon som inte var så angelägen om många vargar kunde man valt 10% istället. Uppenbart och betydelsefullt subjektivt beslut.

Som underlag för skrivningarna i förvaltningsplanen ligger ett dokument av Liberg och Sand 2012. De skriver om möjligheten för genetiska MVP  så här ”it is even harder to do it with loss of genetic variation, if possible at all. Jamieson and Allendorf (2012) are rather categorical on this point: “…the effects of inbreeding depression on individual fitness and population growth can normally be incorporated in standard PVAs, such as those generated by VORTEX, but the potential harmful effects of loss of adaptability on population viability cannot…”. The problem with loss of  genetic diversity is that it increases extinction risk by adversely affecting the ability of populations to adapt to environmental change, or in other words, it hampers the “evolutionary potential” (Frankham 2005). This is by definition a problem on very long term, which makes it hard for scientists to observe  in species with longer generation times than a couple of weeks. The negative effects of this factor of  course also is completely dependent on what kind of environmental change the population will meet in the future,” Mer specifikt om förslaget från Ryman 1992 ”There is no broad consensus how much genetic variation should be preserved for a specified time, but Allendorf and Ryman (2002) suggested that 95 % heterozygosity should be retained over 100 years.”

Kontakt skall tas med Bryssel i slutet av oktober. Jag tycker den linje Lena Ek driver är bra, skillnaderna i erforderlig migration är marginell och ligger nära vad jag själv föreslagit, fast från helt andra utgångspunkter. Får se var Brysselbesöket hamnar. Leder det till bakläxa finns det större anledning att kritisera än om resultatet blir acceptabelt om än med tokig argumentering. Nu vägrar EU-kommissionären godkänna sammanträffandet ”Two minutes chat” som ett informellt möte (vilket dels är oroväckande och dels visar att kommissionären inte är särskilt intresserad av kommunikation med svenska regeringsrepresentanter om den svenska vargfrågan), så något snabbt godkännande verkar inte vara på väg och då finns det ingen anledning att uppskjuta av det skälet.

Naturvårdsverkets beslut 121019 verkar inget vidare och forskarbilagan är inkomplett i viktiga avsnitt även om bra skriven. Naturvårdsverkets inställning är att många vargar snabbt prioriteras före bra samlevnad och snabb nedgång av inaveln.

Naturvårdsverket gör inte längre någon koppling mellan inavelsminskning och GYBS. En inavelsminskning är förstås önskvärd och blir ett resultat av stor migration, men det vore bra om Naturvårdsverket erkänt att den höga inaveln kan bli ett förvaltningsmål och att inaveln inte behöver sänkas för GYBS.

Det var nog inte särskilt klokt och jag tror inte det blir tillräckligt lättförklarat.

Som vanligt skyller Naturvårdsverket på att reduktion av inaveln och genetisk variation för att fordra ett enormt antal migranter, men döljer att det räcker med den migration vi har idag (>1 effektiv migrant per generation =0.2 per år) för att sänka inaveln, i den förenklade modell forskarnas diagram visar blir det till F=0.2, men en mer avancerad analys gör troligt att reduktionen blir till F=0.15, som forskarna tycker räcker. Genetiken skall beskyllas, att sänka inaveln fordrar att öka stammen, så att naturvårdsverket får mer pengar för valpflytt nu och i all framtid! Naturvårdsverket har en krånglig tabell någonstans ifrån, jag hade inga problem att fatta MVP som naturvårdsverket sågade på dunkla grunder, men att sedan naturvårdsverket verkar tro att man skall förstå den motivering de levererar gör inget bra intryck. Naturvårdsverket kan knappast sägas ha vilja och förmåga att bygga upp resonemang på vetenskaplig grund.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att forskarna har insett att inavelsnivån, som så småningom uppnås, bara beror på migrationen och inte på populationsstorleken. Däremot beror den tid det tar och de migranter som går åt på populationsstorleken som alltså bör hållas låg i början av processen. 95% överlevnad av genetisk variation har knappast med saken att göra och är bara sidoinformation. I början av processen är det viktiga att få in ny genetisk variation, inte att bevara den som redan finns.

Lena Ek är inte särskilt nöjd och säger att hon väljer 180,

Jag undrar om det är meningsfullt att jag redogör för hur fel jag tycker naturvårdsverkets motivering är och att jag som Lena Ek tycker det räcker med färre vargar, men jag tycker också det räcker med lägre krav på migration. Jag har t ex skrivit på Newsmill. Det är genetiskt bra att det aviseras jakt på ”inavlade vargar”

Dagens varg räcker för habitat-direktivet http://vargdag.wordpress.com/2012/02/28/gynnsam-bevarandestatus-nu/

http://vargdag.wordpress.com/2012/02/08/antal-och-genetik/

Naturvårdsverket har beslutat att istället för MVP för vargstammen, som ju naturvårdsverket betraktat irrelevant och missvisande, istället beakta MVP för generna, att mer än 95% av den genetiska variation måste bevaras för all framtid eftersom vargen har så stora genetiska problem, eftersom det finns publicerade uppsatser om inaveln medfört allvarliga defekter. När det gäller vargar krävs bara 90% chans för överlevnad men för genetisk variation skall det vara 95%!  Om man istället väljer 90% (vilket Laikre och Ryman räknat på) räcker det med två eller färre immigranter per generation för att hålla vargstammen på 200.

Valet av detta mått är ett exempel på hur subjektivitet och inte naturvetenskap ligger till underlag för de kvantitativt viktigaste besluten hur man skall följa habitat-direktivet, vare sig det är tjänstemän eller politiker som beslutar. Att Lena Ek och Naturvårdsverket kommer till så olika uppfattningar om hur det sk vetenskapliga underlaget skall tolkas är en bra illustration på subjektiviteten.

Det finns en formel skrivs in i förvaltningsplanen för GYBS. Men jag har mina funderingar om denna formel inte avser ett permanent jämviktstillstånd, inte att man startar med en starkt inavlad population. För den svenska vargen måste det i startfasen vara lång viktigare att berika med nya gener från nya invandrare än att bevara 95% av de gamla, som ju egentligen bara representerar tre grundare. Det saknas i förvaltningsplanen vad som kanske är viktigast, en planering för vargstammens utveckling de närmaste åren, och jag tror inte formeln skall ges stor vikt förrän efter ett decennium när det finns någon genmassa att bevara. På kort sikt är inaveln viktigare, bla eftersom det inte finns så mycket genetisk variation att bevara, och för att minska inaveln bör populationen vara liten. Oberoende av det långsiktiga målet bör alltså det kortsiktiga målet vara att hålla stammen begränsad.

Variationen i genetisk variation mellan vargar är stor, samplingfelet i de invandrade blir de första decennierna långt större än den förlust som inte får falla under 95%, så man sväljer kameler och silar mygg.

Man blir orolig för Norge, migrationen av genetiskt effektiva vargar till Norge räcker inte på långa vägar till för att den norska vargstammen skall vara GYBS.

Det verkar som naturvårdsverket genom att räkna på det här sättet gör sig beroende av valpflytt för all framtid. Hade man valt att bevara vargar istället för deras gener hade den naturliga migrationen räckt. Svårt att förstå sig på hur verket tänker.

För detta mått behövs nästan lika mycket migration för en stor som för en liten population, regeringens val av en låg population (180) har alltså en låg kostnad i valpflytt. Naturvårdsverket skulle givetvis inte valt denna metod att bestämma antalet som fordrar mer valpflytt än inavel om de inte var övertygade om det går att genomföra valpflytt i denna skala. När man tänker på det verkar regeringens val så uppenbart att det kanske trots allt finns någon tyst överenskommelse mellan naturvårdsverk och regering.

I en skrivelse före beslutet vädjade jag till naturvårdsverket att fatta ett klokt beslut, men naturvårdsverket valde konfrontation. Jag vädjade att hitta något annat att skylla på en genetiken men jag kan knappast finna något enda icke genetiskt som man skyller på. Min åsikt att naturvårdsverket missbrukar genetik och bidrar till att ge genetiken dåligt rykte förstärks.

Riktad jakt på varg

Denna artikel diskuterar mest riktad jakt och dess beroenden av immigration och antal i anslutning till uppdrag från Naturvårdsverket och den resulterande rapporten. 

Den övre delen av artikeln är i olika shatteringar av rött, och skrivet efter att rapporten i Dec 2012 publicerats, Det som är i grönt i nedre delen är skrivet mellan att uppdraget gavs och rapporten publicerades.

Detta är en kort analys av hur Grimsö rapporten om riktad jakt har påverkat skrivelsen med EUs kommsionärens underkännande av den nuvarande svensaka förvaltningsplanen. Mina mer personliga kommentarer i fett kursivt.

Skäl som EU-kommissionären anger i sitt brev 121219 och som är kopplade till Grimsös rapport 121215

EU-kommissionen (s1) anför uttalanden av Liberg  som bevis för att processen har varit för snabb och inte tillräcklig grundlig  EU-kommissionen använder svårigheter att förstå skillnaden mellan inavelsändringar i procentenehet inavel jämfört med inavelsändringar i procent av tidigare inavel (s 3) för att misstänkliggöra Lena Ek. Denna förvirring kan uppstå även mellan skolade genetiker. Det är en tragikomiskt effekt av att politiker har erfarenhet av att misstänkliggöra partifiender och därför har svårt att avstå från denna typ av polemik. 

Grimsö rapporten nämner 5-10 vargfllockar (s3) vilket inte är få vargar. Det är inte känt hur forskarnas resultat faktiskt skulle ha tillämpats, och Grimsö kunde ha antytt hur en interpolering till noll flockar kan göras, men jag tycker räkningen ger en utmärkt illustration av jakteffektens storlek. Eftersom nu jakten visat sig ha så stor effekt så finns det inte längre skäl att blygsamt tala om mycket begränsad jakt.

Uppdraget resulterade i en forskarrapport till naturvårdsverket 121215 som offentliggjordes 121217 och finns här. Den nedre grönmarkerade delen av detta tillkom innan rapporten, den övre   röda är en kommentar efter rapporten.

Med selektiv vargjakt förstår rapporten att vargflockar som omfattar invandrare och F1or.

Rapporten gör troligt att vad jag kommit fram till är kvantitativt i rätt storleksordning. Jag beräknade att selektiv jakt fördubblade effekten av migranter. Rapporten jämför selektiv jakt med slumpmässigt uttag i Fig 2 och intrycket är att selektiv jakt ger en ungefär dubbelt så stor sänkning av inaveln under i övrigt lika förhållanden, dvs selektiv jakt fördubblar effekten av migranter. Formellt är det: Lindgren D 2011. Licensjakt minskar inaveln. Svensk jakt 2011(8): 34-35.    Jag har använt denna faktor 2 på många webartiklar och också i tidningsartiklar:  Lindgren D 2011  Vargens inavel måste sänkas – men EUs åtgärder förstör. Land Lantbruk 38:45. Jag kan i fortsättningen hänvisa till det Liberg och Sand 2012 och fortsätta att använda faktorn 2.

• Rapporten styrker att selektiv vargjakt väsentligt förstärker effekten av immigranter.
• Rapporten styrker att selektiv vargjakt 2013 och 2014 sänker inaveln väsentligt utan nya migranter.
• Rapporten styrker att en mindre vargstam förstärer effekten av migranter.
• Rapporten ger mycket starka motiv för en beståndsbegränsande selektiv jakt 2013 och 2014.
• Rapporten styrker bortom rimligt tvivel att selektiv jakt har en plats i vargförvaltning tills inaveln märkbart reducerats
• Rapporten gör ganska troligt att inaveln kunde reducerats med knappt en procentenhet av  selektiv jakt som höll stammen konstant 2013. Länkar:   Rapporten beskrivs i Vargfakta.

Kritik (inte allvarlig):

• Det går inte att verkligen fatta alla aspekter av den använda modellen. Den ena referensen till Forsberg gör ytterligare hänvisningar bakåt, och Forsberg 2011 hittar jag inte på webben. Jag utgår därför huvudsakligen från vad som står i Liberg och Sand (2012).
• ”Genetic data includes those effects of inbreeding on litter size that have been recorded in the present wolf population (Liberg et al. 2005).” Jag förstår faktiskt inte om detta innebär att heterosiseffekterna diskonteras eller ej, jag tror att det syftar på medeltal, men varför finner då Anders R en högre kullstorlek vid samma antal och F? Jag utgår trots denna mening från att heterosiseffekten inte beaktats och den verkar också större än enbart F=0. Immigranterna verkar så att säga ha något i stil med F=-0.1.
•  ”recorded probabilities for changes between life history stages (e.g. from pup to dispersal stage and further to territory establishment, and eventually to reproductive stage etc.) including data on reproduction and stage specific survival” men det står inte parbildning, parades vargar ihop av simulatorn? Annars vet man inte vad inaveln av avkomman var, fast för invandrare och F1 är den ju noll men är det använt för litter size?
• ”Migrants are regarded as effective, i.e. they have the same probability to survive and breed as native animals.”. Av ordalydelsen får man uppfattningen att många vargar som räknas som immigranter inte går i avel. Beskrivningen skulle kunna tolkas om att ”effective” inte används som det brukas i populationsgenetisk litteratur. Där menas med ”effective” något i stil med vad det svarar mot i ideala vargar som alla beter sig lika. Antalet effektiva vargar i den svenska vargstammen är ungefär en fjärdedel av antalet vargar. Förmodligen menar författarna något annat än vad som står, men det skapar osäkerhet om vad som menas.
• ..”we have treated migrants as adult wolves, coming in to the population with the same probability to survive and breed as adult native wolves.” , betyder det att migranter kom in som tvåringar som levde vid första parningsmöjlighet (senvinter)?
• Man jämför vid samma antal ”effektiva” =” reproduktiva” migranter. Men detta är inte bara en funktion av migrationen utan också av jakt-regimen. Skördar man slumpmässigt så blir det färre migranter som blir ”effektiva” än om man inte skördar migranter eller inte skördar alls. Detta leder till att effekten av selektiv skörd jämfört med slumpmässig skörd underskattas när den jämförs vid samma antal effektiva migranter, och det är en relativt stor underskattning. Sedan kan man diskutera hur ”rättvis” denna underskattning är. Men jag tror att detta sas gör att man får ett intryck av att selektiv jakt är mindre effektiv än den är.
• Om nu det nu är ”effektiva migranter” och detta minskar vid given migration efter random harvest, hur kan man då bestämma att det är exakt 1 effektiv migrant per år som i Figur 2A?    
• ”Genetically selective harvest therefore was simulated by excluding migrants and their offspring (F1´s) from the harvest. Apart from migrants and F1’s the harvest was random.”  Detta förenklade antagande skiljer sig från hur det faktiskt går till och det är svårt att bedömma exakt hur. Om man skjuter partnern till en migrant eller F1 innebär det en minskad reproduktion och alltså att modellen underskattar jakteffekten om den tillåter det. Om man inte jagar i F1 reviren så skyddar man också F2 de första året/åren. Man kan skjuta strövande F1 or men det skedde inte 2010 eller 2011 så det förefaller ett litet problem. Slutsatsen är att effekten av selektiv jakt verkar underskattas av modellen som använts.  
•  ”When the targeted population level was higher than the start population, there was no harvest until the population reached the target level.” Detta underskattar ”i princip” den inavelsreduktionsbromsande effekten av höga populationer och kan vara en bidragande förklaring till observationen att effekten blir mindre än ”förväntat”. Det kan också leda till att man överskattar effekten av valpflytt eftersom den likställs med vuxna vargar.
• Jag är också mänsklig och har inte lagt ned veckor på den här granskningen, så det finns säkert direkta misstag av mig förutom feltolkningar och onödiga delar och repetitioner
• Många av mina påpekanden nedan i grönt känns som att hälla vatten på en gås. De negligeras. Det finns mycket i vargdebatten på alla nivåer som inte fungerar särskilt bra. Men rapporten är ändå bra och det som jag tycker är viktigast är med.
• Det framgår inte om en individs släktskap med sig själv ingår. Troligen använder räkningarna fel metod och blir inte helt rättvisande.
• Uttryck som average inbreeding coefficient förekommer ofta och det är inte klart om det är ”populationsinavel” (R/2) som avses. Detta är inte bra. Uppstramning av terminologin önskvärd.
• Det vore bättre och troligen effektivare att räkna med coancestry och gruppsläktskap så sambandet med F framgår klarare.
• Det framgår inte tillräckligt klart hur efffektiv selektiv jakt är vid en nivå som håller vargantalet konstant
• Det förefaller inte som att det beaktats att man kan få högre effektivitet om man inte skjuter alla i en familj.
• Länkarna till Naturvårdsverkets webb fungerar sällan. Jag har tidigare skrivit och klagat, även till milöministerns presssekreterare i hopp om att regeringen skulle vilja se sina länkar till Naturvårdsverket att fungera och fått brev från Naturvårdsverkets informationsansvariga som ursäktat sig med ny web. Men även efter detta fungerar länkar till Naturvårdsverket ofta kort tid eller bara ibland. Kritik till Naturvårdsverket!
• Det finns ingen litteraturöversikt vilka andra som har funnit att låga populationsantal och jakt kan vara bra för att sänka inaveln. Är det en originalupptäckt?
• En större del av rapporten borde ägnats åt selektiv jakt.
• En större del av rapporten borde ägnats åt 0.4 invandrare per år så att man täckt in det intervall naturlig invandring kan ge
• Det beaktas inte att tillförda vargar är effektivare än befintliga (bl a eftersom de inte är inavlade).
• Det står inte hur lång en varggeneration är. Eftersom teoretiska beräkningar räknar per generation försvårar det kontrollen av överenstämmelsen mellan teori och praktik.
• Rapporten har använt en modell av Forslund som jag tidigare kritiserat för att den låg som underlag för det felaktiga resultatet att vargantalet inte spelade någon roll, vilket har medfört mycket begreppsförvirring under åren. Misstänksamheten mot programmet är stort eftersom Grimsö eller Forslund själv inte velat kommentera/diskustera/försvara och den kan sägas bli ändå större eftersom nu en viktig slutsats från programmet (att antalet inte spelar någon roll) modifierats. Eftersom det nu verkar egendomligt att höga migrationer ger så liten effekt så ter det sig troligt att detta helt enkelt beror på ett programfel. Oviljan av Grimsö att diskutera detta är definitivt inte förtroendeingivande, men så är det med varg att diskussionen förs inte i ett sånt klimat så att man kan lita på ens ”vargforskarna”.
• Jag förstår inte tabell 1 och texten ovanför. Det står ”Two years of selective harvest, where in each harvest bout ten packs with the highest relatedness are taken out, will reduce the average inbreeding coefficient among potential offspring to active packs from 0.260 (autumn 2012) to 0.229 immediately after the second harvest in winter 2014 (Table 1). This corresponds to a 12 % reduction of the inbreeding level. Approximately 55 % of this effect comes from the protection of migrants and their first generation offspring (F1´s), and 45 % from the selection of the most inbred packs among the rest of the population.” Är det skrivfel ”most inbred” och avser highest relatedness”. Tabell 1 är två kolumner R/2 och F i avkomman. R/2 ger bara 55% av skillnaden i F. Det borde inte vara så. Kan det avse något med att skydda F1or? Hur många F1 revir finns det? R/2 borde var det rätta. Jag har en känsla av att jag gör fel när jag i tidningar skriver 12% , det blir mindre om man går på R/2. Det ger en mindre än hälften så stor effekt att ta bort de 5 värsta som de 10 värsta fast det definitionsmässigt borde ge mer. Om jag inte var pensionerad tror jag inte jag vågat skriva i tidningen vad jag gör nu, jag är för osäker på hur rapporten skall tolkas.
• Rapporten framför en teoretisk formel. Exakt överenstämmelse av simuleringsresultaten är inte förväntad. Varken mot mina tidigare approximativa skattningar eller den teoretiska modellen. Dock skulle man förvänta sig en diskussion vad orsaken till skillnader kan vara, och hur övertygade författarna är att den använda simulatorn verkligen producerar riktiga resultat.
• Det är ungefärlig överenstämmelse även om inte exakt, egentligen överraskande att simuleringarna stämmer så bra med ö-modellen. Det är många förutsättningar för ö-modellen som inte är uppfyllda, därför skulle det inte förvåna mig om skillnaderna mot jämvikts F blivit mev annorlunda, och sannolikt högre för simuleringen än formeln, men det stämmer alltså ganska bra. 
•  Generationstiden är troligen något lägre än fem är och blir ännu lägre vid uttag, vare sig det är random eller selektivt. Det finns en artikel om det med en utvärdering från den svenska vargstammen http://vargdag.wordpress.com/2011/11/21/generationstid-lagre-an-formodat/  som gör troligt att generationstiden är 4.5 år och inte fem år och dessutom sjunker vid uttag. Man skulle därför förväntat sig högre jämviktsvärden för F vid en viss invandring per år än vad jämförelsen utgående från en generationstid på fem år givit upphov till.
•  Nedan visas en tabelljämförelse med jämviktsinaveln som funktion av reproduktivt framgångsrika migranter per år. ”Formel” visar i en kolumn vad det skulle blivit enligt Wrights ö-modell med formeln F=1/(1+4M) (denna formel visas och diskuteras i Liberg och Sands rapport) och M = 1 migrant vart femte år. I nästa kolumen visas vad Liberg och Sands simuleringar givit (Fig 1A och Fig 3). Och i den sista kolumen jämviktsinaveln vid selektiv jakt (som skonar invandrare och deras avkommor).
  

  Inavel vid jämvikt som funktion av reproduktiva immigranter
  Immigranter/år	Formel	Simulering	Sel jakt
  0,1	0,33	0,28
  0,2	0,20	0,22	0,15
  0,5	0,09	0,13
  1	0,05	0,08	0,04
  Antagande: Distinkta gen 5 år

   

•  Man förväntar sig att ö-modellen och simuleringen borde visa samma beroende av jämvikts F av antalet immigranter. Men det gör de inte och skillnaden är ganska stor. Varför?  Varför blir jämviktsinaveln så låg för 0.1  immigranter per år? Jag blir intuitivt misstänksam att något inte stämmer när avvikelsen i beroendet mellan vad man skulle förvänta av ö-modellen och vad simuleringen ger är så stora.
•  Den selektiva jakten borde slå igenom på samma sätt som en ökning av antalet immigranter. Men den selektiva jaktens relativa effekt verkar mindre för 0.2 immigranter per år än för 1 immigrant per år. Varför?
•  När man tillför många immigranter vid hög inaveln så borde den inavelsänkande effekten vara nära proportionell mot antalet, men beroende är mindre proportionellt än jag tycker det borde vara (se Fig 4 där höga F borde spegla inverkan i början och såleder 200 borde ge nästan halva tiden jämfört med 400). Men det verkar vara tvärtom att antalsberoendet blir mer uttalat när man kommer i närheten av jämvikts F. Konstigt!
•  Simuleringar ger bättre och säkrare resultat än formler om de är riktiga, men de blir som svarta boxar – ett litet fel kan ge stora effekter. Hur säker är man på att simuleringen verkligen funkar? Har den t ex jämförts med andra simuleringar? Har man gjort rimlighetsanalyser (sätt in extrema men förutsägbara värden). Jag är misstänksam mot Forslund eftersom det inte är en särskilt bra reaktion av en forskare när en senior professor säger att han har problem att förstå. Den normala reaktionen är då – att notera intresset och söka efter förklaringar på vad som är svårt att förstå. Det finns många exempel på att vad som verkade kontraintuitivt först verkligen var riktigt som antalsoberoendet. Hör man ingen reaktion så ökar chansen att skälet är att det är en varg begraven någonstans (eller var det hund ordspråket sa?). Men vargforskning är ju som jag påpekar i brevet om Skandulv lite speciell.    http://vargdag.wordpress.com/2011/10/07/forslunds-inavelsberakningar/      Det har ju nu visat sig att det faktiskt inte var någon god ide att ha många vargar, som Forslund tolkades som och nog gav underlag till att tro, och därigenom bidrog med spikar till det nuvarande varg-kaoset. Det verkar som om den svårighet jag skisserar ovan fanns redan då, hur mycket har det grubblats över detta sedan den här varningsflaggan restes? 

Naturvårdsverket utannonserade 121012 ett utredningsuppdrag http://www.naturvardsverket.se/Start/Naturvard/Nyheter/Utredning-om-riktad-jakt-pa-varg/ Detta är ett mycket stort steg framåt i en riktning jag efterlyst snart två år. Bra naturvårdsverket!!! Det är rätt väg, men för sent och inte tillräckligt långt på vägen och för pressad tidtabell. Men bättre sent än aldrig!!! Det är också bra att naturvårdsverket gör uppdraget synligt på webben. 

Jag har uppmaningar till uppdraget, uppdragsmottagarna har varit medvetna om detta, jag har inte bedömt exakt hur det uppfyllts men slutresultatet blev så bra man kunde hoppas!

Jag går igenom uppdraget under ungefär följande rubriker

Ny licavhandl popgenetik
Vad eftersträvas egentligen när det sägs att låg inavel eftersträvas?
Det är troligen inte effektivt att rikta sig mot revir med speciellt hög inavel och kanske inte ens särskilt låg genetiskt status
(Knepigt att hålla isär selektions-effekten av jakt och effekten av antal)
Uppmaning att utsträcka analysen över alla nivåer av genetisk status
Uppmaning att jämföra program som håller vargantalet konstant på 200 och 500 vargar
Släktskap gör att riktad jakt är ett än viktigare verktyg
Misstänksamhet mot att resultaten inte hinner ligga till underlag för jakt 2013

Kan forskarna och naturvårdsverket vara objektiva?
Tro att det behövs tid att smälta resultaten
Olyckligt i naturvårdsverket presentation och tílltänkta tillämpningar

Ny licavhandl popgenetik

Linda Laikre och Nils Ryman gjorde i början av november uppmärksammade uttalande i dagens eko,  som dagens ekochefen förklarade med att de redogjorde för ny forskning, trots att det inte vad jag  eller andra kunde märka ingick någon ny forskning i inslaget. Men jag hittade något som kan vara relevant ny forskning även om det inte  på något sätt nämndes i inslaget på  http://www.popgen.su.se/index.php
http://www.popgen.su.se/Licentiatavhandling_MijaJansson_Abstract.pdf Ett icke hållet lic-seminarium med en icke åtkomlig uppsats där det står en relevant mening som jag citerar nedan,
Licentiate seminar: Conservation genetics of dogs and wild wolves
tisdag kl 14:00, 2012-12-11  Plats: E306.

Mija Jansson will present and defend her licentiate thesis ”Assessing inbreeding and loss of genetic variation in domestic dogs (Canis familiaris) and wild wolves (Canis lupus) using pedigree data”

Evaluation committee: Professor Mats Amundin, Linköping University (chair), Docent Hans Temrin, Professor Bengt Karlsson

Det står i slutet på abstraktet: ”Using pedigree analysis we showed that continued hunting of the population will make it less likely to reach genetically based Favourable Conservation Status (FCS) criteria that are required by biodiversity legislation within the European Union”

Jag tror jag kan gissa vad det rör sig om och hur jag kan kommentera det, men det kan jag förstås inte förrän underlaget blir tillgängligt.

Vad eftersträvas egentligen när det sägs att låg inavel eftersträvas?
Länk http://vargdag.wordpress.com/2011/10/23/genomsnittligt-slaktskap-berakningsmetod/ Inavel kan ha flera olika meningar, vilket kan orsaka problem, även för en specialist. Inavel syftar oftast på en egenskap för en individ. Denna inavel kvantifieras med ett mått mellan 0 och 1 som kan tolkas som en sannolikhet. Inavelns värde blir samma som hur besläktade föräldrarna är, som i facksammanhang lämpligast betecknas coancestry (”samanor” på svenska, men det är inte särskilt vedertaget). Kinship används ofta, men är ibland dubbelt så stort, och sambandet med inavel blir då komplicerat. Att det är något som inte stämmer med individ-inavel för inavelns betydelse för vargstammens framtid inses t ex genom att både en invandrare och dess avkomma har inavel = 0, trots att ingen av invandrarens men hälften av avkommans gener är samma som i resten av vargstammen. Det är en inavel på populationsnivå som eftersträvas vid selektiv jakt. Populärt kan man sätta det som den inavel det skulle bli om alla vargar fick barn med varandra, men riktigt rätt är inte det heller. Jag har föreslagit att beteckna det gruppsläktskap (group coancestry). Genomsnittligt släktskap duger, men är lite långt. Vad uppdraget egentligen gäller skulle alltså kunna vara att utse de vargar eller revir vars avlägsnande ger maximal sänkning av gruppsläktskapet per eliminerad varg. Men även med denna definition hamnar man fel, vilket jag berör i nästa avsnitt.

Jag varnar uttryckligen att försöka räkna på andra typer av genetiska effekter än inavel, försöket att utvidga räkningarna till heterozygotigrad har fått förfärliga konsekvenser för den svenska vargpolitiken,

Det är troligen inte effektivt att rikta sig mot revir med speciellt hög inavel och kanske inte ens särskilt låg genetiskt status
Påverkan på populationens långsiktiga inavel går inverkan på det genomsnittliga släktskapet hos vargarna eller egentligen deras avkommor, och beaktas detta så spelar avkommornas storlek roll. Det är knappast optimalt att skjuta alla valpar i ett revir, deras genomsnittliga släktskap ändras när en försvinner. Det är så komplext att exakt optimera selektiv jakt med komplicerade urvalsförfaranden så jag tvivlar på att det är effektivt att försöka vara så sofistikerad 2013, kanske senare år.

Inte heller ”forskarna” verkar tro på skillnader mellan specifika revir, från Sveriges skrivelse till EU mars 11 ”I rapporten från Sveriges lantbruksuniversitet rekommenderades att kända revir med invandrade vargar och första generationens avkomma undantogs från jakt. I övrigt ansåg forskarna att det var mycket små skillnader i genetiskt bevarandevärde mellan övriga revir.” Mitt intryck är att naturvårdsverket – av någon anledning – formulerat uppdraget, så att de som skall utföra det inte tror det resulterar in något intressant.

Jag tror inte det är stor skillnad mellan individer som har varken F1 eller F2 i stamtavlan. Deras gener härrör från de tre tidigaste grundarna i ungefär lika stora proportioner, det finns nog inte mycket extra vinst att skörda på finlir där. Det viktigaste för att minska ”inaveln” är att öka de två senaste invandrarnas andel av populationen och det gör man genom att undanta deras ättlingar från jakt. Att inrikta jakt på de ”mest inavlade” reviren gör detta och ger alltså effekt, men jag tror inte effekten blir mycket större genom att vara väldigt selektiv. Men jag kan ha fel. Ett vargpar (Nyskog-5 började reproducera 2000) gav 14 reproduktiva avkommor och detta bidrar så mycket till dagens ”inavel” och inverkan har ännu inte smetats ut över hela populationen. Det bör ge effekt idag att minska andelen Nyskog-5 ättlingar.

Om man skjuter revir utan att skilja på vargar måste man räkna in föräldrarna i revirens genetiska status vilket komplicerar. Kanske man kan skilja på föräldrar och avkomma. Ibland har föräldrarna halsband. Kanske beteendet skiljer sig. Denna jakt förväntas bedrivas av experter som kan och har lärt sig mer än massjakterna 2010-2011.

En annan sak som spelar roll är förväntad storlek på avkomman av de individer som selekteras. Riktar man sig mot ett revir för man ta hänsyn till föräldrarna också, och deras genetiska status och förväntade framtida avkomma skiljer sig från valparnas. Förväntad avkomma beror på inavel, ju mer inavlade individer är ju mindre fertil avkomma förväntas de få och ju mindre påverkan har de på framtida inavel. De kullar som är mest inavlade är ett resultat av incest, huvudsakligen broder-syster men också förälder-avkomma, detta kan vara 10% av vargflockarna. Dessa hög-inavel-vargar utmärks av mycket låg fertilitet och ger ett litet bidrag till framtida generationer och inavel. Det ger således mycket liten effekt på den framtida inaveln att skjuta bort de mest inavlade reviren. Jag avråder uttryckligen från att rikta jakt avsedd att sänka inaveln mot de mest inavlade reviren.

Uppmaning att utsträcka analysen över alla nivåer av genetisk status
Uppdrag: ”mot revir med särskilt låg genetiskt status samt att undersöka effekterna på populationens inavelsnivå av en sådan jakt.”  Föreslås utvidgat ned till t ex ”skydda F1″ 0ch ”skydda F1+F2″. Man måste kunna göra jämförelser. ”De mest inavlade reviren” är ingen bra begränsning, för snävt och för att ge påtaglig effekt måste jakten vara mer omfattande. Genetiskt är det ingen bra ide att helt göra slut på vissa revir förutom att det är jaktligt svårt. Eftersom regeringen deklarerat avsikt att få ned vargstammen till 180 ”med stöd av forskarna” så ger detta också in viktig anledning att titta på mer än de extremaste reviren.

Jag trodde i min enfald att det var Laikre och Ryman som var bakom rekommendationen att skjuta speciellt inavlade revir, men de verkar enligt radiouttalande inte tycka den specifika inavelsgraden gör särskilt stor skillnad så det där med speciellt inavlade revir är nog en skröna från naturvårdsverket som inte förtjänar så stor uppmärksamhet. Detta är också ett viktigt skäl för forskarna att inte begränsa frågeställningen.

Uppmaning att jämföra program som håller vargantalet konstant på 200 och 500 vargar
”Utredningen ska också inkludera en analys av huruvida licensjakten kan utformas så att den genetiska förstärkningen av vargstammen kan påskyndas och ytterligare förstärkas genom att populationen hålls på en lägre nivå under tiden för de inledande åtgärderna för genetisk förstärkning.”  Selektion och antal påverkar båda och det går inte att separera effekterna. Effekten av immigranter är utspridd över tiden. Detta blir ohanterbart om antalet inte hålls konstant. Det behöver inte vara fler än två nivåer, däremellan kan slutsatser dras med interpolation. Analysen bör omfatta stammar ner till 200 vargar. Skäl: 1) fortfarande gällande riksdagsbeslut; 2) jägareförbundet håller fast vid det lång tid och är en tung instans som har moraliskt rätt att få sitt alternativ prövat; 3) det finns ett regeringsförslag om 180, fast 200 är jämnt och ligger nära nog. Det högre antalet är förenlig med rovdjursutredningens förslag. Det är mycket lätt att hantera slumpmässigt uttag genom att lägga på ett ”slumpmässigt” lock med befintliga simulatorer. Det kan tillföras o.5, 1, 2 eller 4 migranter per generation, interpolation kan ge andra antal. Förloppet kan följas över generationer. Detta ger ett enkelt svar på den principiella frågan. Detta tycker jag borde kunna göras på någon vecka så finns det resultatet i tid för GYBS-beslutet. Eftersom det inte tillförts några vargvalpar och det tar några år innan de går i reproduktion och sänkningen av populationstorleken behövs först då och då har vargantalet nått 500 och kommer inte att få sänkas, så är analys av kommande migranter ointressant. Så länge det kommer resultat som klart och entydigt visar om migranter får större genomslag i liten population eller ej så har jag nu inte många synpunkter på resten. Man kan köra olika jaktscenarior i de två antalsversionerna.

Tilltagande släktskap gör riktad jakt ett än värdefullare verktyg
Effekten av migranter blir mindre ju mer släkt de är med de skandinaviska vargarna. Läs mer här! Därför kan man förutse att migranterna för lägre effektivitet ju fler migranter, och denna effektivitet av migranter avtar ganska snabbt med migrantantalet. Därför är det viktigt att migranterna verkligen utnyttjas effektivt och det värdefullaste hjälpmedlet är selektiv jakt.

Misstänksamhet mot att resultaten inte hinner ligga till underlag för jakt 2013
Man skulle kunna tänka sig att naturvårdsverket ville ha resultaten i tid för jakten 2013. Men då borde naturvårdsverket begärt in resultaten tidigare. Kommer utredningen 15 december och så är det en månads helgstiltje till 15 januari och sedan skall man kanske skriva in i förvaltningsplanen och ha någon slags efterdiskussioner och därefter bestämma detaljerna om den faktiska jakten… Nä, naturvårdsverket kommer nog att skylla på att resultatet kom för sent (fodrade för mycket efterbearbetning). Det är oetiskt att skjuta vargar under parning eller dräktighet. Resultaten kanske presenteras, så påverkan på inaveln ter sig mycket liten, vilket kan bli ett argument emot implementering. Hoppet hos naturvårdsverket är nog snarast att det skall komma någon tveksamhet så kritik kan avfärdas eller ställningstagande fördröjas till GYBS är klart och jakt utesluten.

Kan forskarna och naturvårdsverket vara objektiva?
En praktiskt taget enhällig forskarkår – förmodligen inklusive många forskare som kommer att vara involverade i denna analys eller uttala sig om den - har framförallt i början på 2010 - deltagit i drevet mot tanken att jakten skulle kunna vara bra för vargens hälsa och sänka inaveln, exempel här och här, men det finns många många fler, medan det känns som det är bara jag som med någon ihärdighet hävdat att jakten kan vara inavels-sänkande. Det finns få eller nästan inga belägg för att någon annan hävdat det annat än fördelarna med en låg stam. Det enda motivet som accepterades var påverkan på acceptans. Eftersom forskarna ofta uttryckt en tidigare skeptisk uppfattning, hamnar de nog i försvarsposition om analyserna skulle peka i annan riktning, och får svårt att ta åt sig resultaten. Visserligen finns det enstaka uttalande från olika forskare som stöder att jakt kan vara bra men samma forskare har vanligen i ett mer synbart sammanhang uttalat sig negativt. Eftersom jag spelat och väl fortfarande spelar en dissident-roll och tvärtom mot alla andra genetiker talat om att det har genetiska fördelar med vargjakt och få vargar och detta utanför varg-etablissemangets ramar, så finns en risk att ambitionen att vederlägga mig bidrar till tolkningarna av resultaten. Eftersom största delen av omvärlden är ovana vid tanken så blir mottagandet misstänksamt. Forskarna skriver troligen in en massa om och men i rapporten och som sedan blir underlag för en avrättning av naturvårdsverket, som med MVP studien. Denna nyupplevda historia minskar förtroendet hur resultaten presenteras av naturvårdsverket, även om själva forskarrapporten är bra. Den senare rapporten om den genetiska MVP är dock olyckligt ofullständig och själva processen inger inte förtroende. Det är en stor risk att rapporten inte blir tillräckligt täckande eller objektiv eller att naturvårdsverket inte kommer att förmå utnyttja den,

Tro att det behövs tid att smälta resultaten
Att vargjakt kan ha bra genetiska effekter och att det kan ha fördelar med få vargar är för de flesta inklusive de som utför studien en nyhet och strider mot de elementära kunskaper de har. Jag tror därför det fordras tid både för dem själva och deras omgivning att smälta resultaten. Den extrema tidspressen gynnar inte detta. Förmodligen behövs fler (utvidgade) studier i samma still för att det verkligen skall sjunka in och angripa de mest relevanta frågeställningarna. Jag vet heller inte om det finns några bra program utvecklade för att studera vargjakteffekter, antingen kanske man får skriva kod själv eller applicera ett program som inte är gjort för jakt. Då kan det finnas fällor som har med utvecklingen att göra så även det kan komma att göra det riskabelt med snabba tillämpningar. Som exempel kom det idag en vidareutveckling av ett program jag var involverad i för fyra år sedan, jag trodde hela tiden det var en fråga om några månader innan det var klart men det tog fem gånger längre tid. När det gäller antalets betydelse utan riktad jakt med konstant antal så borde standardprogram kunna användas och det är ganska enkelt, så de resultaten behöver nog inte smältas om de inte ger alltför oväntade resultat.

Olyckligt i naturvårdsverkets presentation och tilltänkta tillämpningar
Genom att fokusera på jakt i ”jakt i revir där vargarna har särskilt låg genetisk status” ges en olyckligt snäv begränsning. Det frågas efter ”snabba effekter på inaveln”, effekterna kan nog bortförklaras som små om jakt-uttaget är litet och begränsas till ett år och därför små effekter som vid första ögonkastet inte förefaller värda att ta hänsyn till. Det är inte inaveln som skall sänkas.

Blandade kommentarer
Genetiskt värdefulla vargar tenderar att bli skjutna i skyddsjakt. Jag tror det vore intressant att räkna ut hur många inavlade vargar som måste skjutas i förvaltnigsjakt för att kompensera så att den uppgång i inavel som inträffar när man skjuter en genetisk värdefull varg. Av speciellt värde är att veta vad som behövs i form av förvaltningsjakt för att kompensera att en direktinvandrare skjuts som nu är aktuellt i Junsele.

Ryman och Laikre har deklarerat sin negativa inställning till riktad jakt.  Uppdraget ska genomföras efter samråd med andra relevanta forskningsmiljöer.  I uppdragsredovisningen ska det på en övergripande nivå framgå om det i delaktiga forskningsmiljöer finns skilda uppfattningar om delar av eller hela redovisningen. Det blir jobbigt att hantera detta med på förhand negativa patner, Man frågar sig om Ryman/Laikres inlägg är ett hinder som lagts ut an

Tidigare text som jag försökt systematisera ovan, men det underlättar nog att läsa från en annan vinkel
Beräkningar är mycket mer kompetenskrävande och sofistikerade än att bara ”skjuta de mest inavlade”. Jag har själv inte velat understryka svårigheterna innan naturvårsverket erkänt möjligheten! Inavel i snäv bemärkelse beror på vilka individer som parar sig och inaveln bland de vargar som inte har nytt blod beror på mest på parningsmönstret och inte hur ”genetiskt värdefulla” de är Skjuter man bara de mest inavlade reviren fokuserar man på incestparen och de har liten betydelse för den framtida inaveln, de tillför den framtida populationen få ättingar! De har låg fertiIitet! Sunt förnuft måste tillämpas också och man bör inte utgå från att den som skriver instruktionerna har det. Det är egentligen inte inaveln utan ”gruppsläktskapet” eller ”genomsnittliga släktskapet” som skall reduceras och det är inte samma sak som inavel och kan leda till felslut om den som räknar inte är medveten om detta. De inavlade syskonen i en incestkorsning är förmodligen inte nämnvärt mer släkt med vargarna utanför reviret än andra vargar. Jag föreslår därför att man oftast utesluter de högst inavlade om de är bror-syster eller förälder-barn korsningar. Mamma, pappa och barn har olika genomsnittligt släktskap och gör man det sofistikerat kan vissa val göras även inom en flock. En enkel räkning som ger huvuddelen av vinsten är ändå att lista de revir vars valpar har hög inavel, titta på stamtavlan och annan info och sedan använda sunt förnuft och sedan peka ut revir som kan avvecklas. Fördelen är att det går fort, jag skulle kunna göra det inom en vecka. Nackdelen är en förlust, gissningsvis marginell,  jämfört med mer sofistikerade metoder som ändå ger lite jämfört med att bara utesluta F1-orna. Det är inte heller optimalt att tömma revir helt och hållet, det genetiska värdet av de kvarvarande ökar när man tar bort en. De tre första invandrarnas genom är ganska jämnt fördelade i vargstammen, det viktigaste är att öka de två senare vargarnas bidrag till populationen, och avskjutning av de mest inavlade reviren ger ganska lite för detta.

Så här beskriver alliansen processen
I förvaltningsplanen för varg, som EU-kommissionen tagit del av, har Naturvårdsverket föreslagit att en populationsbegränsande, selektiv jakt på varg kan användas i syfte att stärka stammens genetik. Ett uppdrag har också gått ut till Skandulv för att forskarna ska redovisa om och hur en sådan urvalsbaserad jakt kan bedrivas. Underlaget levereras i början av december. Vår ambition är att en sådan jakt ska kunna bedrivas kommande vinter i syfte att begränsa tillväxten i genetiskt svaga revir.

Nägra länkar med bäring på problematiken

http://vargweb.wordpress.com/2012/10/19/genomsnittligt-slaktskap-2/ om vad som egentligen borde vara målet för vargförvaltning och hjälpmedel för riktad jakt

Kommer nog så småningom flera

Naturvårdsverket fick ett brev om varg

Inför kritiska vargbeslut sände jag ett långt brev till naturvårdsverket med ett antal kopior till ”berörda”. En länk till en pdf-fil med en bearbetad version av brevet finns längs ned. Här görs ett försök till sammandrag.

Brevet är en vädjan om att tänka klokt, inte bara juridiskt och enligt en del av ”forskarnas” bokstav. Beslut om fortsatt fritt växande vargstam är inte klokt. Det omöjliggör en vargförvaltning med kontinuitet och tillräcklig förankring. Det gör de viktiga aktörer som stött varg i Sverige till stora förlorare just för att de stött varg. Centern som skapade politisk enighet kanske försvinner som riksdagsparti. Jägareförbundet, som tagit ställning för varg, förlorar många medlemmar till en jägarorganisation som stöder nollvisionen. Demokratin förlorar eftersom beslut med bred majoritet i riksdagen i fortsättningen går att ändra på. Vargen förlorar eftersom acceptansen sjunker ytterligare, och samlevnad med varg blir svårare. Vargförvaltningen bedrivs så att acceptans för varg sjunker och inaveln ökar. Vid GYBS för varg behöver man inte överdriva  100% säkerhet och man behöver inte försäkra mot de värsta framtids-scenariorna utan kan istället ligga på den optimistiska sidan med valpflytt och sånt. Ligger man långt över MVP=100 med GYBS, ställs höga krav på goda argument för trovärdighet. Jag tror inte det går att försvara GYBS över 150 och förvaltningspopulationer mycket över 200 med tillräckligt bra argument för acceptans. Jag tycker man hårdrar genetiken – att inaveln leder till utdöende snart och att migrationen är så fruktansvärt dålig och prognosen ännu sämre. Man använder genetik som motiv för stora antal, men vägrar att använda genetiska argument för små. Jaktens potential att öka migration och sänka inavel har inte beaktats. Jakt 2013 reducerar inaveln, mer ju mer omfattande den görs och ju större vikt målet inavels-sänkning ges. Genetik och genetisk förstärkning har vargförvaltningen gjort till fula ord och impopulära begrepp vilket försvårar den genetiska förstärkningen. Naturvårdsverket verkar ha sågat MVP på ett orättvist subjektivt sätt, för att lämna fältet mer fritt för genetiska resonemang av tveksam relevans och svåra att förklara exempelvis länsstyrelsetjänstemän när de skall försvara vargpolitik.

Inom två dygn efter brevet (kopiorna) sänts började naturvårdsverket tala om selektiv jakt. Fokuseringen var ”att skjuta de mest inavlade reviren”. Det stod refererat i många tidningar inklusive tankar om selektiv jakt, det har aldrig hänt förr. . Inte nog med att det kom uttalanden, 101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv jakt!   Det hade varit lämpligt om utredningen gjorts klar innan naturvårdsverket gick ut i pressen och uteslöt jakt. Men det hade varit lämpligt att göra det innan GYBS eftersom det faktiskt påverkar GYBS. Selektiv jakt kan förekomma även när kriterierna är uppnådda för GYBS och gör då immigrationen effektivare och detta påverkar i sin tur GYBS. Och det är tveksamt om syftet är jakt 2013, det blir VÄLDIGT stressat, eftersom resultaten skall komma december 15 och troligen inte pekar ut revir för jakt! Om de nu pekar på att det är berättigat med omfattande vargjakt (40 vargar) vad händer då? Törs verkligen forskarna komma fram till något så kontroversiellt så snabbt före? Ofta är det forskare som tidigare deklarerat att jakt inte har någon eller försumbar betydelse för inavel och troligen kommer de i försvarsposition. Det blir inte lättsålt även om  det är rätt. Det är viktigt att utredningen förstår att målet är att sänka genomsnittligt släktskap snarare än vad de flesta lägger i inavel och genomsnittlig inavel! Vore synd om det nu visade sig att jag faktiskt har fel. Jag tror jag har rätt men jag har inte varit SÅ säker, hoppas utredningen ger ett klar svar, och inte ett för mig suddigt. En fördel med att sätta igång tidigare vore också att jag inte jag skulle bli så provocerad av att ingen tycktes lyssna. Jag tror det räcker med den inavelsminskning det ger att skydda F1orna och det finns andra synpunkter (inte minst genetiska) som borde vägas in i de revir som jakten bör riktas mot. Det är också viktigt för den eventuella inavels-sänkningen att selektionsjakten inte får homeopatiskt liten omfattning. Eftersom detta kommer att intensifiera tänkandet omkring att inrikta sig på de mest inavlade (vilket är dumt om det görs bokstavligt) så jag förstorade avsnittet om det.

Sista veckan har två nyheter hänt med anknytning till brevet. Dels har jägareförbundet skrivit till naturvårdsverket. Jag skiljer mig från jägareförbundet genom att jag stödjer valpflytt i största möjliga utsträckning de närmaste åren. Även om inaveln inte förefaller vara ett överhängande hot är det mycket önskvärt att den sänks även om jag tycker  inte det i dag bör sättas som ett krav för GYBS utan faller inom ett vidare förvaltningsmål, och det är värdefullt om valpflytt konceptet utvecklas så det kan användas snabbare och säkrare vid framtida problem. Dessutom har det ett jaktorienterat syfte. Får vi in fler migranter ökar den inavels-sänkande effekten av jakt. Bedriver vi jakt men utan nya migranter så har man om några år exploaterat de inavels-sänkningar som kan åstadkommas med jakt och det blir motiverat att öka vargstammen för att motverka den genetiska driften i väntan på nya migranter. Ett sådant resonemang tillsammans med tillräcklig kompensation (i färre vargar framförallt) för den som tillåter valpflytt, gör att markägare får påtagliga, konkreta och näraliggande incitament att ställa sig positiva till valpfytt när det berör deras mark och jägareförbundet borde kunna ställa upp på resonemanget om dagens vargantal medger licensjakt.

Dessutom har ”gulingen” återfunnits med chans till valpar 2013, vilket förbättrar invandrarprognosen och skulle kunna göra licensjakten genetiskt effektiv något längre. Min mening är att värdet av två valpkullar av denna tik för svensk vargförvaltning är åtskilliga miljoner och dessutom i någon mån rehabilitering av det dåliga renomme naturvårdsverket fått genom att stoppa det tidigare parbildningsförsöket. Tiken finns inte på ”året-runt” renbetesmarkerna och därför kommer det inte i konflikt med något rikdsdagsbeslut att hon stannar kvar, och naturvårdsverket kan därför hävda att flytten lyckades, man flyttade henne från ett område där rennäringen blev för exponerad till ett där riksdagen inte ansett rennäringen lika utsatt. Och Sverige kan påvisa för EU att utbredningsområdet för stationär varg faktiskt ökat väsentligt de sista åren.

Det (nästan) oediterade brevet på http://vargweb.wordpress.com/2011/10/01/brevnaturvardsverket/

En senare variant av brevet kan ses om man klickar här

Förlorare i vargpolitiken och skademinimering

De största förlorarna på sitt stöd till en svensk vargstam!

De som förlorar mest på att de stött varg i Sverige är jägareförbundet och centerpartiet. Statsmakterna och naturvårdsverket är också förlorare trots sitt stöd.

Centerpartiets minister (Carlgren) lyckades sy ihop en vargpolitik med brett stöd och bäring på långsiktighet, men den retade upp några partier och miljöorganisationer. Dessa hade framgång med en vädjan till EU som resulterade i att vargen ”förvaltas” med fri tillväxt för obestämd tid, vilket den nuvarande vargministern görs till syndabock för. Centerpartiet riskerar nu att elimineras från riksdagen om den vargpolitik centerpartiets ministrar formellt har ansvaret för inte uppfattas som rimlig. Gissar att vargfrågan bidragit till att den centerminister som lyckades med konststycker att få relativt samförstånd om varg byttes ut till en mindre vargintresserad.

Svenska jägareförbundet har förlorat en mycket stor del av sina medlemmar till en konkurrerande jägarorganisation, som till skillnad mot jägareförbundet antagit en nollvision, och jägareförbundets ordförande fick inte förnyat förtroende för att han varit för mjuk i vargfrågan. Vargfrågan har bidragit till att ”jägarna” svartmålats, förlöjligats och demoniserats som kollektiv gentemot allmänheten, ”blodtörstiga varghatare”. Även i artiklar och kommentarer till naturvårdsverkets utspel att det blev ingen jakt 2013 för EU inte ville för det gick dåligt med valpflytten förekom åtskilligt nedsättande och irrelevant. Jag uppfattar detta som djupt orättvist, när jägareförbundet faktiskt stött ett för jägarkåren kontroversiellt program, som ligger nära det nuvarande och bättre uppfyller de politiska intentionerna och de avtal Sverige skrivit på än vad naturvårdsverket lyckats med (bredare geografiskt spridning är viktigare än högt antal på en liten del av arealen). Detta bidrar till oansvarigt fyrkantiga reaktioner, överdriven stingslighet och myndighetsmisstro. Det känns ovist handlat av naturvårdsverket om de inte utnyttjar sitt politiska handlingsutrymme, så att centern och jägareförbundet inte kan visa på några framgångar i vargfrågan, ”någon belöning” för att de stött varg, trots att de i praktiken bara fått ovett för det.

Stor  skada vargen gör eftersom förtroendet för det demokratiska systemet sjunker. Respekten för demokratiska beslut i laga ordning undergrävs. Ett beslut med bred parlamentarisk majoritet för ett beslut som gav stor flexibilitet för ändring 2013 borde ha respekterats. Det borde inte löna sig att söka genvägar förbi detta förfarande. Det uppmuntrar till anarki.

Naturvårdsverket tillhör också förlorarna. Den generella trovärdigheten minskar.

En väg att reducera dessa skadeverkningar för de som stött svensk varg kunde vara att snabbt anta en långsiktig vargpolitik, som har naturlig anknytning och kontinuitet mot den som lämnats och inte innebär en drastisk ändring.

Acceptansfri vargförvaltning

Det verkar uppenbart att vargkonflikten lett till minskad acceptans för varg i viktiga grupper sedan konflikten med EU började. ”Nollvisionen” (ingen frilevande varg) antas som policy av icke marginella organisationer. Ett politiskt parti med nollvision som enda fråga har startas. De norska motsvarigheterna till centern och LRF är på väg att anta nollvisionsprogram och för första gången i modern tid påbörjades en massiv licensjakt på varg i Norge. Den näst största jägarorganisationen har antagit nollvision och gjort mycket stora medlemsvinster på detta. Tidigare har nollvisionen inte tett sig salongsfähig och politiskt korrekt. Ur vargens synpunkt är detta ett utomordentligt allvarligt gränsöverskridande. Den vargskeptiska ideellt drivna informationskanalen ”Vargfakta” betraktas nu av många som den trovärdigaste varginformationskällan. I början tvekade djurparkerna till att bidra till något som uppfattades som stöd för en impopulär vargjakt, nu tvekar de att bidra till något som uppfattas som stöd till en impopulär varg. Tills EU blandade sig i fanns inte en enda viktig organisation eller ”stake-holder”, som ifrågasatte att det skulle finnas varg i Sverige, även om många ifrågasatte om det verkligen behövdes fler eller om den måste finnas just i närheten.

Regeringen utlovade i augusti 2011 vargjakt 2013 och den inställda vargjakten 2012 skulle kompenseras med utökad skyddjakt. Den utökade skyddsjakten har hittills resulterat i 7 fällda vargar 2012, vilket är så lite så att det nog kommer att betraktas som ett löftesbrott. EU tolererar inte vargjakt förrän naturvårdsverket påbörjar genetisk förstärkning. Det tar några år mellan att en vargvalp utplanteras tills den går in i avel, så man får räkna med en vargförvaltning som innebär fri tillväxt ganska lång tid framöver utan någon gräns i sikte. Förmodligen går det inte att få markägarens acceptans för valpflytt i den situationen, den genetiska acceptansen kopplas för mycket till fri tillväxt för vargen. Därmed kommer villkoret om förstärkningar aldrig att bli uppfyllt.

Aggretionen mot att samerna får frikort kommer att öka, eftersom skälet till att EU inte tolererar vargjakt i Sverige är att man för att öka acceptansen för varg för samerna förhindrade den familjebildning med en invandrar tik som var långt framskriden och med all sannolikhet resulterat i valpar 2012 om naturvårdsverket inte lagt sig i (den sjätte, gulingen, pendlaren) och nu verkar det som hon skjuts så valpar förhindras 2013. Detta ingrepp för att öka samernas acceptans gör att EU nu kommer att fordra fortsatt fri tillväxt av varg i resten av Sverige. Naturvårdsverket har också klargjort att acceptans inte är något som nämns i EU-direktivet som Sverige har förbundit sig att följa. Och att frågan överhuvudtaget kommer upp visar att Naturvårdsverket redan internt redan hade bestämt att den nuvarande vargstammen inte är GYBS, även om man inväntade forskarnas rapport för att kunna välja forskaruttalanden/resultat som stödjer detta. Naturvårdsverket är näst intill en garant för att legitimitet och acceptans kommer att förbli fortsatt låg.

Det finns alltså befogad anledning att tro att acceptansen för varg kommer att sjunka ytterligare de närmaste åren. Vargförvaltningen kan alltså i fortsättningen bedrivas helt utan beaktande av acceptans, acceptansfri förvaltning, vilket underlättar myndighetsutövningen. Nu skall naturvårdsverket och statsmakterna inte deppa för det, det är en utmaning som öppnar nya möjligheter och möjliggör effektivisering av vargförvaltningen. Se på de positiva sidorna och möjligheterna istället för att gnälla över att saker är som de är! Sverige kan hålla en position i framkanten på utvecklingen av världens rovdjursförvaltningtekniker genom att införa ett nytt koncept ”Acceptansfri rovdjursförvaltning”!

Vargförvaltning har omgivits av myter som att den höga inaveln är ett omedelbart undergångshot som nödvändiggör omedelbar brandkårsutryckning! Denna myt vederlades definitivt med MVP beräkningarna byggd på vitaliteten och fertiliten av dagens inavlade vargstam! Forskningen är som bäst när den kan avliva gamla myter! Det är förmodligen också en ogrundad fördomsfylld myt utan verkligt vetenskapligt stöd att det är svårt att förvalta rovdjur utan acceptans! Nu får Sverige en möjlighet att bevisa att brist på acceptans inte är ett hinder för vargstammen att växa till det antal som fordras enligt de schamaner som känner de högre makternas (=EUs) vilja.

Detta möjliggör att statsmakterna avlägsnar det hinder som i praktiken kommer att förhindra valpflytt, nämnligen att markägarens godkännande måste inhämtas. Eftersom acceptansen hos markägaren inte finns, så gör det inget om den blir lägre! Men brist på acceptans förhindrar inte valpflytt ens om markägarens tillstånd behövs! Det finns något som heter marknadsekonomi. Det finns ingen mur så hög så att inte en åsna lastad med guld kan ta sig över. Med några miljoner i näven är det nog inga svårigheter att få en mindre markägares godkännande även om hans acceptans är noll. Det är ju inte frågan om något illegalt eller något i en gråzon, det officiella Sverige ser det ju som en mycket lovvärd handling. Grannarna och jaktlaget har nog synpunkter, som gör att kostnaden kan bli hög för att kompensera, men de har nog ändå förståelse för att pengarna är viktigare om det rör sig om stora belopp. Margägaren har ju redan en vargflock på marken och naturvårdsverket kan inte misstänkas tillåta jakt på den de närmaste åren även om det inte fanns en genetiskt värdefull varg. Så frånvaro av acceptans är ändå inget stort hinder mot valpflytt, bara man förser handläggaren på naturvårdsverket med en stor säck med pengar och fullmakt och handlingsfrihet att fatta omedelbara bindande beslut om miljonbelopp.

Den effektiva barriären för immigranter, som förbudet mot stationär varg i renbetesland utgör, kan avlägsnas. Skälet att samernas acceptans för varg skall ökas har bortfallit, acceptansen finns ändå inte där! Det blir det största framsteget i svensk vargförvaltning på 30 år att den muren elimineras och expension av vargen norrut kan inledas!

Den svenska polisen får utmaningen att visa sig skickligare än den finska i att förebygga illegalt vargdödande. Med de moderna tekniker som utvecklats inom terroristbekämpning torde det inte vara svårt att spåra förberedelse till brott och eliminera dessa i sin linda. Lagstiftningen verkar här gått före i utvecklingen med att tillåta telefonavlystning vid misstanke om brott, och det vet väl alla att är man jägare finns det också skälig misstanke till tjuvjakt så det går väl lätt att fixa nödiga domstolsbeslut. Men den finska polisen är säkert handikappad av att de illegala vargavlivningsmetoderna hittills varit mer utvecklade in Finland.

Insyn eller inspel från ”stakeholders” vid utarbetandet av förvaltningsplanen blir onödigt, vilket i hög grad förenklar arbetet att uppdatera förvaltningsplanen! (Men det har ju inte varit något större hinder under höstens förvaltningsplanarbete heller, så mycket av fördelen är redan intecknad.

Vargkommitten har haft som uppgift att verka för samförstånd och delta i förvaltningsplanen. Med för den acceptansfria vargförvaltningen föreligger inget behov av en sådan kommitte längre. Kommittens ordförande är förmodligen den enda utomstående som kunnat påverka utvecklingen av förvaltningsplanen i detta skede. Det finns anledning att uppskatta en byråkrat som inser att behovet av kommitten enkelt kan elimineras genom den nya förvaltningsmetoden, och därigenom berett väg för att mindre tid till meningslösa sammanträden.

WWF eftersträvar att Sverige skall vara ett förebild för förvaltning av arter som tiger och noshörning. Det nya konceptet ”acceptansfri förvaltning” kommer att locka till sig stor uppmärksamhet för dem som förvaltar sådana arter och öka intresset för WWFs ideer internationellt.

Anmärkning: Detta avser vara en ironisk karikatyr av naturvårdsverkets vargpolitik för den som inte förstått det tidigare. En kariktyr gör att de karaktäristiska dragen framträder tydligare. I vargfrågor går det inte att göra sin röst som forskare hörd utan att tydliggöra problematiken. Jag rekommenderar regler som tillåter selektiv jakt 2013, eftersom det är enda möjligheten att sänka inaveln redan i vinter. Det är lätt att dribbla förbi EU genom att konstatera att varg nu har GYBS, då kan de knappast fortsätta att hota med domstol. Och eftersom jag som ”genetikprofessor” inte kan se något skäl att varg inte är GYBS nu så förstår jag inte vad som lägger hinder i vägen. Jag fattar ju inte allt, det kan t ex finnas ekologiska skäl för högre GYBS vars betydelse inte framhävts tillräckligt. Jag har gjort en populärvetenskapligare sammanställning av vargens genetik och hur det kopplar till antal.

Habitat-direktivet, acceptans och Naturvårdsverkets försening

Försenat beslut och acceptans versus habitatdirektivet

Jag hade efter en tidigare kommentar inte tänkt ta upp naturvårdsverkets kommande beslut om gynnsam bevarandestatus förrän jag sett det. Men eftersom beslutet har senarelagts och den ansvariga på naturvårdsverket kommenterat så kommenterar jag. Tänker också skriva en kommentar om planen att inställda jakten 2013.

Fördröjning av beslutet om minsta antal vargar
Instruktionen från regeringen var att natuvårdsverket skulle leverera beslut första oktober, men naturvårdsverket har bestämt sig att inte följa denna tidsram. Detta minskar chansen för någon form av jakt i början av 2013, eftersom det är många andra beslut som behöver tas innan, som är avhängigt av detta första. Förhalas ärendet minskar chansen att det blir formell kontinuitet till det riksdagsbeslut som gäller fram 2012 och minskar trovärdigheten av statsmakternas vargpolitik ytterligare. Om ärendet förhalas kan det när man så småningom kommer till frågan om jakt 2013 argumenteras att man inte vill störa vargarna under parningen eller skjuta dräktiga honor.  Man skulle kunna tänka sig att naturvårdsverket ville ha ett bättre underlag i form av de beräkningar av kritiska men okända komponenter. Men vad jag förstår är detta inte skälet, utan naturvårdsverket vill få en historisk översikt av ”forskarna” beträffande vad som redan sedan länge är känt som naturvårdsverket kunnat gjort själv, för att kunna hänvisa till samråd med forskare, medan forskarna inte vill se sig som delaktiga i beslut. För övrigt finns ju en massa remissvar som troligen innehåller värdefull information också, och för övrigt rent taktiskt stöder nog många remissvar mer vargar så vill naturvårdsverket ha detta . J&J anser att expertsynpunkterna ger underlag till allt mellan 100 och 3000, själv har jag angett ett något smalare intervall för vad som är förenligt med direktivet, men allt beror alltså på vilken (vilka) experter naturvårdsverket gör ett subjektivt beslut att lyssna på. Utöver den gräns sårbarhetsanalysen sätter är det väsentligen ett ”politisk” beslut vilka risker man vill ta av en typ forskare inte skall vara med óm att besluta och vargen är inte hotad ens vid licensjakt tycker den huvudansvariga för skandinaviskt vargforskning, Olof Liberg. Jag har visserligen inte tittat på habitatdirektivet förut men jag har tittat på rovdjursriktlinjerna, de är tillräckligt suddiga och oklara och med lite god vilja finns det flexibilitet.  EU-kommissionären har uttalat: ”…I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.” Varför försvårar naturvårdsverket att hålla den tidtabell som EU önskar och ser fram emot? Med ”apply” innebär vad jag förstår att vargjaktsfrågan kan diskuteras, det är inte bara beslutet om antal som fordras för att den nya förbättrade förvaltningsplanten skall träda i kraft, och detta måste EU kommissionären förstått när han föreslår denna strikta tidsplan. Varför inte utnyttja den flexibilitet som finns till att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus (högst den sista kända vinterstammen) så blir framtiden ganska problemlös. En jakt kan komma tillstånd 2013 och demonstrerar att den döda hand EUs hanterling lagt är borta. Några som helst genetiska problem för detta kan jag inte se!!!!  Mitt intryck är att varje månad det tar att sjösätta en uthållig vargpolitik försämras acceptansen. Nu har de norska motsvarigheterna till både centern och LRF uttalat sig emot frilevande varg. Innan EU lade sig i var det inte ”rumsrent” för etablerade stora organisationer att öppet och kategoriskt motsätta sig frilevande varg, detta har ändrats sedan EU röt till. WWF har slutat försöka dra in pengar från folk som tycker varg är hotad och gått över till utländska arter (tiger, noshörning).  Tidigare fick man upp länkar till vargvärnande organisationer när man sökte på Google, dett är nu borta. Det verkar inte längre lika ”lönsamt” och opportunt att föra fram varg som utrotningshotad art, vilket är ett tecken på att acceptansen går ner.

Nu ligger bollen hos naturvårdsverket som segar medan acceptansen försämras!

Fast å andra sidan - om naturvårdsverket/EU är beslutna att hindra jakt 2013, så är det ju inte någon brådska och då är det kanske bättre att vänta till början av sommaren. Kanske skulle då ett bättre underlag kunna framställas. Det blev en mer transparant process med deltagande av ”stake-holders”, EU uppmuntrar ju till att använda förvaltningsplane-arbeteet till att höja acceptansen och få deltagande av ”stake-holders”. Nu blev det ju bara så före det var dags för de viktiga besluten, Naturvårdsverket verkar inte heller tycka det är ett bra underlag eftersom de inte hinner klart.

Habitatdirektivet

I ett uttalande från Naturvårdsverket i Svensk Jakt i slutet av september kommenteras bl a EUs roll :”Jag är mycket medveten om klimatet bland folket i buskarna. Men vi måste förhållas oss till Art- och habitatdirektivet. Där står det ingenting om att man ska besluta saker utifrån hur den lokala acceptansen ser ut. Vi måste förhålla oss till EU-lagstiftningen.”

Habitatdirektivet och dess tolkning och huruvida socioekonomiska hänsyn får tas:
Habitatdirektivet, som ingår i EU-fördraget att Sverige skall följa, ser man om man klickar här. Jag har inte tittat på denna text förut, bara rovdjurriktlinjerna. Men vad direktivet i praktiken inleds med är formuleringarna:

”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska
mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och
regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en
hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i
vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig
verksamhet.”

”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till
ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.”

Förmodligen är det något som står i det finstilta i direktivet om att vad som synes stå inte är relevant för hur många vargar det minst måste vara i Sverige, jag fattar inte bevarandejuridik så bra. Eller kanske för att det inte står bokstavligen ”lokal acceptans” utan bara ”ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Men i förvaltningsplanen (s79) står faktiskt att EU-kommissionen tycker ”lokal acceptans” kan rättfärdiga jakt, så den undanflykten är tveksam.  Myndigheter kan vara skickliga på att hitta formuleringar, som verkar säga något, men har inbyggd deniabilitet, här ställs journalistens skicklighet på prov! För mig verkar de uppräknade faktorerna i habitatdirektivet att hänga ihop med acceptans och alltså nivån för gynnsam bevarandestatus. Det är många som inte kan se distinktionen mellan habitatdirektivets formuleringar och acceptans, om det nu verkligen finns någon. Det är viktigt att Naturvårdsverket enkelt och lättfattligt klargör hur det skall tolkas. Jag sökte i naturvårdsverkets förvaltningsplan. ”sociala” förefaller förekomma på ETT ställe långt bak i det hundrasidiga dokumentet, och det finns ingen diskussion om hur det skall tolkas gentemot habitatdirektivet där det nämns på en framträdande plats i början. Att naturvårdsverket är så dålig på att förklara hur det hänger ihop är en bidragande faktor till den låga acceptansen för varg. Denna förklaring bör skrivas in i nya versionen av förvaltningsplanen. Det är också underligt att Naturvårdsverket framför det utåt som ett stort problem och samtidigt diskuterar det så lite i förvalningsplanen.

EU-kommisonären har själv uttalat ”Direktivet har den flexibilitet som behövs för medlemsstaterna att förvalta stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” Jag frågar mig varför naturvårdsverket har så svårt att ta till sig detta.

Naturvårdsverkets representant uttalar också: ”Vi som förvaltningsmyndighet skulle naturligtvis önska oss att vi hade ett läge där vi kan besluta om hur vi ska förvalta rovdjuren. Detta för att tillgodose alla intressen, både långsiktig livskraft och lokal acceptans. Men överträdelseärendet är inte avskrivet”…. Det är bra att natuvårdsverket VILL ta hänsyn till acceptansen, men jag tycker det borde vara förenligt med direktivet, och även om acceptansen försämrats sedan EU lade sig i med sitt elefantinhopp tror jag ändå det är fel att formulera det så att bara vi slapp deras vakande öga så skulle vi minnsann göra helt annorlunda. Gör isåfall helt annorlunda ändå och se vad som händer. Jag tror det finns en överdriven EU rädsla just för vargar (det är inte bara ”folket” utan också politikerna, som är överdrivet rädda för vargar:-)). I ett annat ärende drog sig ju riksdagen inte för att fatta ett beslut som kostar 70 miljoner i böter. För den mycket osannolika utvecklingen att Sverige skulle bli dömt till böter kostar det säkert långt mindre än de böter riksdagen gladeligen tar på sig utan mycket diskussion, och för samhället, om än inte statskassan, skulle man säkert spara in böteskostnaderna många gånger om! Det naturliga sättet att lösa tvister är i domstol om man inte kan förlikas, och Sverige har nu offrat statsmakternas trovärdighet och acceptansen för vargpolitiken och de ansvariga ministrarna riskerar sitt partis framtid i riksdagen, är detta inte tillräckligt för att EU skall släppa ärendet, så låt det gå till domstol!!!

Acceptansen kanske kommer in för antalet vargar ovanför GYBS
Efter GYBS så tänker nog naturvårdsverket fastställa ett förvaltningsmål. Naturvårdsverkets förvaltningsplan är här (tyvärr är fig 2 oläslig men dess innehåll framgår väl av texten). Jag hittade inget om förvaltningsmål eller något sådant men det kanske ligger implicit inbakad i en terminlogiväxling som till på köpet naturvårdsverket tycks anse behövs förklaras. Genom att lägga ett högt förvaltningsmål eller vad det nu kommer att kallas kan naturvårdsverket förta den eventuellt acceptanshöjande effekten av att vargfrågan äntligen fått en långsiktig lösning. Men hänsyn till acceptansen anser kanske naturvårdsverket kommer in beträffande vargantalet över GYBS (rovdjursutredningen föreslog GYBS 450 och verkligt vargantal 500, men naturvårdsverket kanske plussar på mer, det är tråkigt att naturvårdsverket inte skrivit en klarare förvaltningsplan. Att en förvaltnongsplan inte behandlar ett framtida förvaltningsmål så att det ens går att ana vilka tankar som ligger bakom är anmärkningsvärt och än anmärkningsvärdare är att det står om värdet att vargpolitiken är förutsägbar i förvaltningsplanen, planen uppfyller allt så in kravet på förutsägbarhet. Det står i inledningen av förvaltningsplanen att riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan, men har den verkligen beslutat om att den skall finnas i ett högre antal?  Den kommer nog ytterligare överraskningar i beredskap som kommer att väcka ogillande, fortsatt bråk och påverlar acceptansen. Så räkna med fortsatt sänkt acceptans tills myndigheter/statmakter klargör vad de egentligen vill.

Vargkommitten?
Regeringen har tillsatt en vargkommitte med uppgifter att följa förvaltningsplanen, (detta är ju en komplettering av förvaltningsplanen och naturvårdsverket såg fram emot samarbetet med vargkommitten) acceptans, rådge regeringen och göra en ”konsekvensanalys” som nog omfattar EU-direktivets ”skall ta hänsyn till  ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Man undrar vargkommittens roll, den märks inte, kanske någon skriver och frågar?

Bilder om inavel, immigration, antal

Varg frågan får underlag genom bildspel i olika format. En bild säger ibland mer än tusen ord. Men bildspelen beter sig olika i olika datorer, olika utrustning, olika årgångar. Det är inte pålitligt vad jag skriver om dem.

1. För en  video med bildspel om varg, inavel, migration och antal med några animerade bilder klicka här. Fördelen är att animationerna går fram, nackdelen att det tar tid att ladda hem och blir ett speciellt fönster och att tittaren har svårt att reglera farten som ter sig ojämn, men det finns en meny för att stoppa spelet när det behövs.
2. Varg- bildspel som Google-dokument, där jag uttrycker mig lite enklare och har några förhoppningsvis pedagogiska bilder (inavel, behövligt antal och sånt) fast utan animationer. Detta bildspel är mycket utförligare än de andra, klicka här.  På en del datorer blir det vitt fast bildspelet laddats, jag kan då få igång det genom att byta flik och sedan gå tillbaks till bildspelet. Varför det är så? Vet ej! Det går också att nå bildspelet från länkförteckningen nere i det högra menyvalet.
3. Föredrag med tema att civilisationen inte klarar av framtiden för civilisationen inte förmår utveckla bra procedurer. Jag tog bl a varg i Sverige som exempel även om jag tror världens civilisation klarar sig nästan lika bra oberoende av hur vi hanterar varg i Sverige, men det är ett bra exempel på oförmågan att hantera situationer. Föredraget finns som powerpointfil. Fördelen med powerpoint är att man kan göra bra animationer, nackdelen att det är svårare att ladda hem och få att fungera. Man måste titta i aktivt mode för att se animationerna och kanske ladda hem filen. Det fordrar också en dator med Office 2010. Klicka här!
4.  AntalgenetikA    Klicka på länken så laddas en Powerpointslideshow om varggenetik med några animerade diagram.
5. antalgenetik   Detta är en .pdf fil, den är nog lättare att klicka och se direkt och snyggare än videon, men gör inte distinkta uppehåll mellan bilderna och animationerna fungerar inte.

Bildspel gjort i samband med besök på naturvårdverket 121108

Det kan bli problem med säkerheten vid laddning av powerpoint-filer, och den egna datorn måste vara något så när rustad, det slipper man med alternativ 1-2. För alla bildspelen gäller att de är förenklade och ofta visar hypotetiska och inte verkliga situationer och inte ger en fullständig komplett analys, den utförligaste är alternativ 2. För en fullständigare, riktigare och mindre överförenklad bild rekommenderas andra artiklar på denna web. Bildspelen (särskilt 2)   skall delvis ses en stimulans för samhället att ta fram de mest behövliga beslutsunderlagen för varg.

Vargfakta har försökt göra animeringar inspirerade från denna sida:

http://www.vargfakta.se/nyheter/genetisk-forstarkning-via-selektiv-jakt-och-migration/

http://www.vargfakta.se/nyheter/naturvardsverkets-underlag-kring-genetik-kritiseras/