Om du har någon bra relevant och kvalificerad fråga som du söker ett svar på eller något argument som du vill ha kommenterat och som passar denna blogg och som du tror jag - med min intresse och kompetensprofil - är speciell lämplig att svara på, så försök att ställa den i en kommentar så får vi se….
Frågelåda
Senaste inläggen
- Kostnad för varg
- In English about Swedish wolf situation
- Brev till EU och miljöministern
- Jakt minskar generationstiden
- Rovdjursutredningens slutbetänkande – kommentarer
- Varför >210 vargar våren 2012?
- Riksdagens vargpolitiska beslut till 2012
- ren och varg
- Gynnsam bevarandestatus nu
- Antal och Genetik
- EU försvårar vargpolitiken och acceptansen
- Valpflytt sänker inaveln sakta
- Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg!
- EUs rovdjursriktlinjer – inte mycket ledning
- Det räcker med några hundra vargar genetiskt långsiktigt
- Beståndsbegränsande licensjakt ökar vargstammens genetiska värde internationellt
- Rovdjursutredningens förslag försämras en faktor fyra av EUs inblanding!
- Rovdjursutredningen överlåter kontrollen till EU…
- Liten vargstam överlever – rovdjursutredningen överdriver!
- Rovdjursutredningen underskattar immigrationen!
- Historia före fridlysning
- Immigration och inavel – räkneverktyg och vargkonsekvenser
- Hur allvarlig är inaveln?
- Förvaltningsplan – synpunkter
- Kvantifiering av genetiskt värde
- Statsmakternas intentioner: inte fler vargar!
- Generationstid kortare än förmodat!
- ”Kostnader” och ”opinion” för varg
- Skyddsjakt 2012 enligt Naturvårdsverket
- Vargen i söder drar sig norrut
- Samma förälder i flera föräldrapar
- Stamtavla och resultat
- Effektiva vargar olika effektiva!
- Skandinaviens viktigaste varg – Idrevargen
- Skandinaviens viktigaste varg – bakgrund
Arkiv
- maj 2012 (2)
- april 2012 (3)
- mars 2012 (3)
- februari 2012 (3)
- januari 2012 (6)
- december 2011 (6)
- november 2011 (10)
- oktober 2011 (12)
- september 2011 (6)
Etiketter
antropologi bastard Bernkonvention bevarandestatus djurparker effektiv eu evolution Finland forslund förmänniska förvaltning galven genetik genetisk drift genetisk förstärkning genetiskt viktig varg habitat direktiv hybrid Idre inavel invandring jakt jägare och samlare kynna 2 licensjakt migration naturvårdsverket Norge reproduktion rovdjurspolitik skyddsjakt släktskap storlek Sverige tjuvjakt utbredning valp valpflytt varg vargflytt vargjakt vargpolitik vargstam viltskadecentrum
#1 by Vargjägare on 23 november, 2011 - 13:47
Du Dag har ju förespråkat att behålla dagens vargantal (säg 28 föryngringar i Skandinavien) för att få större inavelsminskande effekt genom eliminering av inavlade men skydd åt genetiskt värdefulla. Skulle du möjligen kunna tänka dig att gå under 28 föryngringar? Vi jägare skulle gilla att höra en kompetent genetiker uttala att tanken nog kan tänkas med lite färre vargar?
Anhängare till jägareförbundets policy att det räcker med 150 vargar i Sverige
#2 by DagL on 1 december, 2011 - 22:45
Det var en bra fråga!
Bevarandeekologer har en 50/500 tumregel som säger att ett effektivt antal på 50 är minimum för kortsiktigt bevarande. En föryngring har 2 föräldrar, dvs 2 nästan effektiva vargar per föryngring. För varg stämmer det ganska bra med 28 föryngringar, fast ganska många anser att det räcker med något färre för att nå ett effektivt antal 50. Den skandinaviska vargstammen är alltså tillräckigt stor för att med stor sannolikhet överleva 25-100 år framåt på ett uthålligt sätt. Nu vore egentligen tiden mogen för att reflektera hur vi skall gå vidare utan att omedelbart öka vargantalet. Gå vidare för att reducera inaveln och för att öka utbredningsområdet snarare än – att som EU vill – hetsa fram fler vargar. Antalet föryngringar varierar och man kan oroa sig för att chansen för utdöende inom hundra år blir oacceptabelt stor med en mindre stam. Stammen skall klara oförutsedda händelser som en ökande och effektivare tjuvjakt. Det blir också stora och oförutsägbara regionala och temporala fluktuationer i en mindre stam, som gör den mindre hanterlig. Den finska stammen har exempelvis nästan halverats och koncentrerats mot ryska gränsen på mindre än ett decennium, vilket illustrar de oförutsedda fluktuationer som kan uppstå. Inaveln är problematiskt hög och skulle i en isolerad stam växa till mycker oroande nivåër om stammen var mindre. Vargen skall ha en närvaro inom sitt ”naturliga utbredningsområde” och skall en väsentlig större del av Sverige täckas, så kanske närvaron inte blir tillräckligt tät med en mindre vargstam. Att bestämma den lägsta gränsen bygger inte på någon säker kunskap och mycket på värderingar och därför är det knappast görligt att bygga beslut på tolkningar som ligger lägre än vad många av forskarna känner sig rimligt säkra på.
För långsiktig uthållighet (tillräcklig genetisk variation och evolutionär potential, överlevnad även under sällsynta omständigheter ”vargpest”) anser bevarandebiologer att det behövs en tio gånger så stor stam. Den finska och delar av den ryska stammen kan räknas in, men man får gå bortom ryska Karelen för att det skall bli tillräckligt stor stam och man kan inte gå hur långt som helst, då blir genutbytet för svagt, men det går nog att skrapa ihop ett område som nu omfattar 5000 nordeuropeiska gråvargar som på lång sikt kan betraktas som en population. Fast vargen minskar nog i numerär i Ryssland också (därför tycker jag området kan ha nära 5000 vargar istället för 2500 vilket egentligen är formellt tillräckligt). För att det glest befolkade och geografiskt omfattande Skandinavien skall ta sin rimliga del av bevarandet av denna internationella vargpopulation behövs nog åtminstone 28 föryngringar och troligen fler.
Men jag skall nämna ett möjligt scenario då jag ur genetiskt synpunkt tycker det kunde vara motiverat att under något år gå ner till jägareförbundets policy, kanske 20 föryngringar i Skandinavien. Antag att enligt regeringens vargflytt-program 20 vargvalpar flyttas från zoologiska trädgårdar till vilda lyor under 2012-2014, varav förmodligen fem utvecklas till föräldravargar, och att ”Idretiken” får valpar snart. Då kommer man efter 2014 att stå inför en situation när många nya vargar sätter upp revir och flockar. För att öka deras andel av vargstammen och därigenom ytterligare sänka inaveln kan det i det läget te sig genetiskt optimalt att under några år gå ned något under vad som egentligen behövs för kortsiktigt bevarande. Detta ger bättre möjlighet att sas skjuta bort de inavlade vargarna och ge plats för de som inte belastas av inavel. Man kan ta en risk, som är oacceptabel under hundra år, men kanske acceptabel under något år, med hänsyn till att fördelen för bevarandet med sänkt inavel vore så stor. Men jag tvivlar på att ”systemet” accepterar det här resonemanget, även om jag som genetiker tycker det är riktigt.
#3 by Vargkramaren on 4 december, 2011 - 22:42
Hej
Du verkar förtjust i få vargar, kan du inte se några fördelar med många?
Vargkramare
#4 by DagL on 10 december, 2011 - 21:45
Jag tänker huvudsakligen på det närmaste decenniet, då huvudmålet är att reducera inaveln. Det blir nästan omöjligt med flera vargar i en växande stam. När inaveln reducerats finns inte avgörande rent genetiska nackdelar med en stor vargstam och vissa fördelar. Samhället är dock mest intresserat av kvantifiering av de långsiktiga nackdelarna med en ganska liten stam jämfört med en stor.
Det finns nackdelar med en stor stam även ur långsiktig genetisk synpunkt även om dessa är ganska marginella. T ex blir det nog omöjligt eller väldigt dyrt att upprätthålla den höga grad av genetisk kontroll som finns för svensk varg idag.
Jag ser genetiska fördelar för den skandinaviska vargstammen med en omedelbar ökning av vargstammen i Finland (där antalet sägs vara nere i 130) och – fast i lägre grad – ryska Karelen.
#5 by Michael Ericson on 4 januari, 2012 - 21:07
Hej?
Vad är sanningen bakom argumentet med inaveln? Vid vargjakten 2010 sköts ingen ”genetiskt viktig” varg. Vid obduktionen av de skjutna vargarna (som då kunde missstänkas vara inavlade), hittades ett enda bettfel som e v e n t u e l l t kunde härledas till inavel.
#6 by DagL on 4 januari, 2012 - 21:43
Vid licensjakterna 2010 och 2011 sköts ingen ”genetiskt viktig” varg. Dvs ingen av de två invandrare som började få avkomma 2008 eller deras barn eller barnbarn eller partners (partners är icke ”värdefulla” i sig, men däremot viktiga för reproduktionen av de värdefulla generna). Eftersom samtidigt en femtedel av de ”inavlade” vargarna sköts, så är det logiskt att detta ledde till en minskning av inaveln, jag betraktar det som en i princip säker slutsats. Markörgensammanställningar gör också en sådan sänkning trolig. Alla skjutna vargar var med säkerhet inavlade, hos några (framförallt 2011) hittades defekter, som möjligen kan bero på inaveln. Det är inte oväntat att inaveln kan orsaka någon sådan defekt. Det råder stor enighet om att den höga inaveln eller snarare släktskapen är en svaghet för den svenska vargstammen. Detta borde uppskattas av de som vill ha få vargar eftersom statsmakterna och rovdjursutredningen vill prioritera inavelssänkning framför antalshöjning och inaveln sänks effektivare om vargantalet hålls lågt med licensjakt som skonar de genetiskt värdefulla.
Mer med beröring till det här står i olika artiklar på den här bloggen.
#7 by DagL on 11 april, 2012 - 17:43
Gunnar Glöerssen: Om jag minns rätt framförde Laikre i Vålådalen att jakten ledde till att 2 procent av genvarianterna försvann. Har du någon kommentar till det? Är det allvarligt?
Liberg har visat att den genetiska variationen har ökat markant sedan 80-talet. Om jag minns rätt fanns det ursprungligen 70 genvarianter. Idag finns drygt 120. Har du en kommentar?
#8 by DagL on 11 april, 2012 - 18:16
Det är för komplicerat att ge ett något så när exakt svar och det skulle knappast bli begripligt. Så jag förenklar.
Gener kan förekomma i många genvarianter. Varianter försvinner kontinuerligt ur stammen för att slumpen gör att ingen varg för den vidare. En varg kan vara bärare av två genvarianter (en från mamma och en från pappa). Om man tittar på en ”founder” så får en varg i den växande svenska vargpopulationen i genomsnitt fyra avkommor som för generna vidare (blir föräldrar). Dvs fyra chanser för en genvariant att föras vidare. 1/16 = 6% chans att genvarianten försvinner ur stammen. Stannar den kvar så kan den överföras till flera vargar och chansen att den försvinner minskar per generation, men någon procents chans för försvinnande verkar inte orimligt mycket efter några generationer. I en liten stam så förloras fler genvarianter än i en större, men beror det inte bara på att jakten gör stammen mindre och är det ett argument mot jakt eller för en större stam? Om genvarianter verkligen försvinner, hur skulle det kopplas till jakten och varför skulle det innebära något problem. De flesta specifika genvarianter är helt betydelselösa, men det finns betydelsefulla och förlust av ”markörer” indikerar en negativ genförlust. Om man har fler exemplar av de fortfarande existerande genvarianterna som fanns i de ursprungliga vargarna så kommer färre av dessa att försvinna. De ursprungliga genvarianterna kan sägas bevaras bättre i en större stam.
Tre nya vargar har invandrat sedan 80-talet, dessa bär sina unika genvarianter. En del av dessa varianter kommer att försvinna, men en mindre del än av de som kom in på 80-talet. När inventeringen senast gjordes var väl de två senaste invandrarna i livet, och då har ingenting ännu gått förlorat från dem.
Vad vi eftersträvar är många genvarianter och att genvarianterna från olika founders skall ha liknande andeler. Inte att bevara just de genvarianter som kom med de tre första founders, det kommer lika bra genvarianter med nya founders och att de får större utrymme minskar inaveln. Heterozygoti anses vara gynnsamt och det motverkas av om man envist håller fast vid de genvarianter som kom in först i populationen.
Det är mycket viktigare för vargstammens genetiska variation att det kommer in nya genvarianter, än att några av de gamla fortfarande försvinner. Proportioner av gener från de tre tidigare grundarna bör reduceras och proportionen av de två nya invandrarna öka, då minskar inaveln. Detta resulterar i att antalet genvarianter i vargstammen ökar om storleken är konstant.
De gamla som försvinner är ganska sällan oersättliga, kommer många nya vargar in kommer också många av de genvarianter som försvann att tillföras stammen igen. Även om förlorade inte kan ersättas så kommer det ändå in många fler ”lika värdefulla” med nytillskott.