Varför >210 vargar våren 2012?

Våren 2012 finns det fler än 210 vargar i Sverige fast riksdagens rovdjurspolitiska beslut 2009 och regeringens vargpolitik till augusti 2011 lovat HÖGST 210. Denna artikel avser att diskutera orsakerna till detta och olika skattningar och uppgifter om antalet vargar våren 2012.

Redaktionell anmärkning: Mer allmän information om antal och osäkerheter och varianter av skattningar finns på en sida på denna web. En sida riktad till politikerna finns på webben, denna sida ger en del av svaret på de frågor som ställts. 

Hur många vargar i början av 2012?
Det anses nu enligt många artiklar i samband med Vålådalsmötet i mitten av mars 2012 finnas 300 vargari Sverige, och det skulle alltså behövts skjutas 100 vid den inställda licensjakten 2012 om man nu antar att riksdagen med ”högst” menar storleken i årscykeln när vargantalet är lägst och att man skall sikta in sig på lite under det högsta värdet. Här är citat av Olof Libergs uttalanden till Jakt och Jägare i början av december 2011 som måste ha baserats på den slutliga statusrapporten 2010/2011 och som gissar på 350 vargar. Antalet föryngringar 2011 i Skandinavien förutses bli någon färre än 2010, det är lite svårt att få det att gå ihop med att det blev för många vargar. Antalet föryngringar 2010 var 28 svenska inkl svensk norska och 3 norska, och det anses finnas 10 ggr så många vargar som föryngringar och det är 280 eller 270. Men detta klarnar väl.

Den viktigaste orsaken till att vargantalet är högre än 210 i början av 2012 är dimensioneringen av licensjakten 2011
Den sista betydelsefulla beslutspunkten som kunde påverka vargantalet var dimensionering av licensjakten 2011. Beslutet var 20 djur men det sköts bara 19. Naturvårdsverket beställde och fick ett beslutsunderlag av Grimsö,  vad jag förstår korrekt så till vida att det var en bedömning av behövligt uttaget för att det skulle finnas högst 210 vargar kvar EFTER licensjakten 2011 (senvintern-våren 2011). En liknande process och dokument fanns inför licensjakten 2010 så det fanns erfarenhet. Vad som faktiskt hände var att det tilldelades 20 och sköts 19. Underlaget nämner olika tilldelningar och ger ingen entydigt rekommendation. Det högsta antalet är 40. Men det nämns också lägre antal än 20. Det räknas ut sannolikheten att komma över 220, men den ter sig inte stor. Rapporten är inte daterad, men den måste kommit omkring årskiftet, då användbar information om vargantalet vintern 2010/2011 och föryngringar 2010 inte förelåg, utan fick gissas utgående från förhållandena 2009/2010 (Wabakken m fl 2010) och en antagen tillväxt. Något så när goda skattningar om aktuellt vargantal innevarande år man först i mitten på mars, och informationen måste analyseras och kvoter beslutas, så licenjakten måste förläggas tidigast till slutet av april om ”det sista årets” information skall kunna vara ledande men ändå opålitlig, och att lägga licensjakten så sent vill man inte av etiska skäl och den skulle också bli svår att utföra utan spårsnö. Det är därför inte konstigt om man gissar fel baserat på information som är ett år gammal när licensjakt dimensioneras. Uppdraget formulerades som en  beskattningsnivå ”för att uppnå riksdagens etappmål om minst 20 årliga föryngringar och en stam som inte överstiger 210 individer.” Därmed är det klart att NVV tolkar att ”statsmakterna” med ”högst 210” avsåg ”det lägsta vargantalet i årscykeln fick inte överskrida 210”. Jag tror också att riksdagen avsåg 200 (20 föryngringar) som önskvärd storlek, inte minimal, av den anledningen borde avskjutningen nog satts 10 vargar högre.

Man utgick från två alternativa antaganden om 13% och 19% tillväxt från 2009/2010 och tre olika modeller användes. Tillväxten 1998-2009 låg på 13% och 2003-2009 18%. Det står inte hur skyddsjakt beaktats men jag antar att det ”drogs ifrån” i tillväxtantagandena. De kalkylerade tillväxterna är alltså inklusive historisk skyddsjakt, dvs tillväxten utan skyddsjakt är nog säg drygt 4% högre.

Modell             13%   19% chans >220
Liberg-Sand    20     29      –
Forslund          19      32      25%
Chapron           18     40      30%   

Våren 2010 skattades det finnas 190 vargar ”i Sverige” jämfört med 196 året innan (medeltal min-max).  2010 års licensjakt (28 djur 14%) verkade således givit ett något för stort uttag.  Skattningen 190 vargar våren 2010 måste gjorts från statusrapporten Wabakken mfl 2010, medel av min och max,  Helsvenska 200; + Svensknorska 35 som sedan med avdrag för dödlighet och licensjakt (28) hamnat på 190* vilket verkar något mycket, men jag förstår inte hur beräkningen gjorts.

Värdena i tabell 5 år byggda på en korrigering för att försäkra sig om minst 22 föryngringar, sattes bara ett väntevärde på 20 skulle jaktuttaget kunna ökas med drygt 6 vargar. Detta beror på om riksdagen faktiskt ville ha MINST 20 föryngringar eller bara 20 föryngringar. Eftersom det senare är rimligare kanske korrigeringen inte borde gjorts.

Ur tabell 5 i Liberg m fl kan följas vargantalets årcykler vid olika tillväxt och avskjutning, det första värdet i tabellen nedan avser underlaget tillväxt 13% avskjutning 20, det andra tillväxt 19% avskjutning 29, det tredje dagens skattning                                  
Antal                13%   19%  
våren 2010     190*  190*
hösten 2010   243#  252#   274&
våren  2011     199#  200#   274-25!-19=230, skulle behöva skjuta 20 till för att komma ned till 210 eller 30 för 200
hösten 2011     251# 258# 
våren   2012                         300¤ pers medd vargspanare Jämtland
*från statusrapport 2009/2010 ; # beräknat nyår 2011 från modeller;  & från statusrapport 2010/2011 ;¤gissat vår 2012 från Viltskadecentrum Vålådalsrapporter; !dödlighet; Statusrapporten Wabakken et al 2011 ger en facit för hösten 2010 och våren 2011 i tabellen ovan. NVV säger att 2011 års licensjakt är något försiktig och tar de mer försiktiga forskarförslagen.

Liberg m fl ger också en rapport till naturvårdsverket i slutet av 2011 inför beslut om skyddsjakt 2013 Ärendenr. NV-06115-11. Ur detta dokument: Tillväxttakten i vargstammen varierar starkt och slumpmässigt mellan åren och ligger i genomsnitt på mellan 19 och 22 procent beroende på mellan vilka år beräkningen görs. Tillväxten 2010/2011 till 2011/2012 bedöms bli mellan 20 och 25 procent. Forskarna har arbetat med två olika modeller för att beräkna antalet djur som kan fällas för att uppnå olika tillväxttakter i vargstammen. Modell 1 anger att 54 vargar kan fällas år 2012 för att undvika en fortsatt ökning av vargstammen (nolltillväxt) medan Modell 2 ger mellan 39 och 47 vargar för att uppnå detta resultat. Förstår inte riktigt dessa värden är lägre som behövs för att gå tillbaks till 200 men mycket högre än tidigare licensjakter.

Kommentarer: Analysen av möjlig avskjutning verkar kompetent gjord. Den behövliga avskjutningen hade blivit 6 högre om man i inriktat sig på att få ”ungefär 200 vargar” dvs 20 föryngringar, vilket nog var andemeningen i riksdagsbeslutet, istället för att försäkra sig om 22 för att inte få för få föryngringar. I efterhand, när man känner uppskattningen av statuset 2010/2011, kan man säga att det skulle fordrats en licensjakt på 40 istället för 20 för att komma ned till 210. Huvudorsakerna till att ökningstakten varierar mellan år är dels varierande effekter av mätfelet och dels slumpmässig variation i tillkommande antal och föryngringar samt variationer i dödlighet. Om man förväntar 30 slumphändelser (föryngringar) så har slumpen ett standardfel på drygt 5. Om varje föryngring ger fyra valpar på förvintern så blir standardavvikelsen för antalet 22, något mindre än 10%. Avgång under året av andra skäl än jakt är kanske 40 och har en standardavvikelse på drygt 6 så det blir också några procent. Det sanna antalet vargar vid samma fruktsamhet och förväntade avgångar skulle alltså kunna variera 10% upp eller ned jämfört med beräknat av slumpskäl. Antalet föryngringar kan nog inte betraktas som helt slumpmässigt som jag gjort här, och det finns ett kausalt samband mellan vargar och föryngringar ett år och det följande, analysen överdriver troligen slumpen något, men storleksordningen åskådliggörs. Det finns fel i vargantalskattningar, anges som ett intervall mellan kvalitetssäkrade och inklusive mer osäkra skattningar. I praktiken räknas medelvärdet av dessa skattningar. Det finns ett mörkertal i skattningarna av döda under vintern och gränsvargar kan räknas lite olika vid olika observationer. Fluktuationerna i skattningarna jämfört med ”sanna värden” kan säkert vara +-15 dvs de skattade värden har standardavvikelser på drygt 5% beroende på mätfel men detta gäller båda ingångsåret och utgångsåret och felen adderas. Ingångsdata våren 2010 från inventeringen 2009/2010 kanske skulle vara 10 större och utgångsdata från inventeringen 2010/2011 10 mindre, sådana fel är tillräckliga som förklaring om man bara ser skillnaden mellan två år. Det är ivarjefall tankeväckande att felet i antal efter jakten låg väsentligt utanför vad två modeller betraktade som sannolikt fel. Felmodellerna har nog utgått från att värdena är ”sanna” och inte behäftade med ”fel” och därför underskattat chansen att komma fel. Det är ändå lite förvånande att variationen i sant antal inte gav större utslag i sannolikheten för avvikelser i modellerna.  Vargens tillväxt utan licensjakt kan ha varit större än 19%, men det var inte lätt att gissa när underlaget utarbetades och det är sannolikt att osäkerhet i skattningarna bidragit.

Tjuvjakt kan vara en orsak till att det nu finns för många vargar. Tjuvjakten har minskat i procentuell betydelse senare år men var tidigare en väsentig del av avgångarna. Detta innebär att mortaliteten minskat. Modellerna för jaktuttag bygger på historiska mortaliteter och antar därför för låga ökningar av stammen utan jakt. Detta bidrar till det för låga uttaget vid 2011 års licensjakt.

Inavelseffekter.  Icke inavlade vargar har högre fertilitet än inavlade och detta ökar vargens fertilitet och överlevnad, men hittills har bidraget från detta varit ganska begränsat. Och det är ganska troligt att ”inavelseffekterna” av den inavel som har släktskap långt bak i tiden klingar av med tiden men relativt lite. Detta ökar tillväxten och kan göra att de 19% som räknats med som ett övre alternativ nu bör justeras uppåt. Den inavelseffekt på kullstorleken som man tidigare skattat kan också tänkas vara för hög pga statistisk slump. Inavelseffekten kanske inte är linjär, incest ger större effekt men blir ovanligar när vargstammen blivit större.

Minskad skyddsjakt kan bidra till fler vargar  
Det skyddsjagades bara 9 vargar 2011 mot 13 2010 och tror jag 2 till mitten av mars 2012 och en allmän förväntan  av 5% som troligen räknats in i tillväxten och bidragit till att den ökat. Nedgång i skyddjakt bidrar till att avgångarna blivit lägre och vargantalet våren 2012 blir högre än förväntat, men knappast mer än 5.  Även några andra kända dödsorsaker förefaller lägre 2011 än 2010 såsom trafik.

Sammanfattning av orsakerna att det blev för många vargar
Det verkar inte som någon inblandad gjort något fel som förtjänar kritik. NVV har legat lite lågt, men erkänt det och mot bakgrund av underlagsrapporten kan det knappast betecknas som överdrivet försiktig. Det sköts en varg för lite. Dödligheten av olika orsaker 2011 har varit lägre än det fanns skäl att tro när licensjakten dimensionerades, den kända dödligheten (skyddsjakt, trafikolyckor mm) var fem procentenheter lägre än förväntat och den okända (tjuvjakt) bör också varit några procentenheter lägre. Fertiliteten verkar vara högre än förväntat, men hur mycket har jag inte data att spekulera omkring. Men den viktigaste orsakerna är nog att osäkerheten i observationerna mot sanna värden ger upphov till fluktuationer, och att de som bestämde hur och när antalet skall räknas bestämde sig för att det var efter en adaptiv licensjakt och att riksdagen avstod från möjligheten att bestämma över vilket antal som skulle vara lägre än 210.

Hur snabbt växer vargstammen?
Nu finns gissningar på att tillväxten (utan jakt) stannat av och det finns gissningar på att den är 40%. Jag tycker att tills någon expert kommer med andra beräkningar man skall utgå från att ”fertiliteten”, vargarnas förmåga att tillväxa, utan avdrag för förvaltnings och skyddsjakt är konstant sedan säg 2009, eller ökat något pga den minskande inaveln. Licensjakten kan ha ändrat marginellt men uttaget var ändå begränsat och inte alltför skevt, så den kan inte ändrat mycket jämfört med tillväxten utan jakt. Huvudorsakerna till att ökningstakten varierar mellan år är dels varierande effekter av mätfelet och dels slumpmässig variation i antal och föryngringar. Om man förväntar 30 slumphändelser (föryngringar) så har slumpen ett standardfel på drygt 5. Standardfelet på skillnaden mellan två år blir 8. Om varje föryngring ger fyra valpar på hösten så är alltså standardavvikelsen för antalet som två år skiljer sig 24, dvs nästan 10%. Nu är den sanna skillnaden i föryngringar nog något mindre än slumpmässig men å andra sidan slår slumpen mot individer också. En ”sann” tillväxt på uppåt  15% ” kan drunkna” i statistiskt nojs. Att antalet föryngringar inte ökat mellan två år som inträffat nu skall inte tas som en indikation att vargstammens tillväxt upphört för att det blivit för trångt eller fruktsamheten minskat utan kan vara en fluktuation utan kausal orsak. Det vore önskvärt om det fanns en sida med faktiska beräkningar över nuvarande tillväxttakt och prognoser för 2013 och 2014 (under förutsättning ingen förvaltningjakt och nuvarande uttag i skyddsjakt) och diskussion om osäkerheterna, ”marknaden” kommer att lyssna till hypoteser och förenklade tidningsartiklar, det borde finnas en webadress med ”bästa” estimat för att inte de mer vildvuxna spekulationerna skall få för stort och för motiverat genomslag. 

Många bud och svårt att prognosticera framtidens eller ens dagens vargantal
Det är så många uppfattningar i cirkulation om vargantalet 2012 och dess utveckling de allra närmaste åren så jag tycker det vore befogat om ”man” (myndigheterna) såg till att möjligheterna att bilda sig en realistisk uppfattning förbättras. Det räcker inte med intervjuer av de mest kända och representiva utan behövs en akutell hemsida av god kvalitet. Den årliga rapporteringen framförallt statusrapporten från Hedmark är bra men borde kompletteras med mer lättillgänglig information. Några exempel på skattningar

Nordulv trodde det fanns 103 vargar före 2011 års licensjakt
Vargfakta skattade i mitten på 2011 på minst – men huvudalternativ – 356 vargar vid ingången av vintern 2011/2012. Bra gissning för att vara så tidig (före information om föryngringen 2011
Naturvårsverket gissade i början 2012 på 21-24 föryngringar 2010/2011 svarande mot 200-240 vargar. Låter missledande lågt! 
Gissning på 500 våren 2012 av bloggare
Det måste skjutas 300-600 vargar 2014 för att komma ned till 210 hävdar jägare vid besök hos landsbygdsministern
Liberg trodde i mitten av 2011 att det skulle hamna på 350 vargar till vintern
Gissning på 8000 vargar till 2020 🙂

Hur göra?
Man kommer aldrig att veta precis hur många man har vid en viss tidpunkt, ännu mindre hur många som kommer att finnas om ett år. Det hjälper inte ens med säkerhetsmarginaler och sannolikheter eller att hamna inom intervall, även detta blir lätt fel, men att försöka beakta det kan ha stora effekter i något oväntad riktning. När man får ett bättre definierat minimiantal bör det vara ett riktvärde. Förvaltningsjakt skall inte dimensioneras så att prognosen för utfallet hamnar  under minimivärdet, det är så miniminivå bör tolkas. Det kan beslutas att ligga över minimivärdet, men skälet skall normalt inte vara att man är rädd att hamna en bit under. Hamnar man för lågt så kommer det året efter eller två år efter yttra sig som en neddragning av förvaltningsjakten. Det verkliga antalet kommer alltså att fluktuera omkring den fastställda miniminivån. Delar av den ”sanna” fluktuationen observeras inte eftersom observationerna har mätfel. Det senaste borde beaktas bättre vid simuleringar för att ge intervall. På sikt är nuvarande observationer för dyra och säkerheten ändå inte hög, det ter sig önskvärt att utveckla billigare rutiner när vargarna blivit fler, men tillväxtfasen är inte rätt tid att reducera inventeringsarbetet.