BetygDags

Jag tar tillfället i akt att tycka till lite om de viktigaste vargaktörerna. Detta är den sista artikeln på den här bloggen. Jag har redan skrivit en avskedsartikel på min andra vargblogg http://vargweb.wordpress.com/ , ganska centrerad på min egen roll. Nu granskar jag andra aktörer och betygsätter deras roller:

Vargläget mardröm
Fri tillväxt av varg bortom politisk kontroll eller förklarlig legitimitet är det mardrömsläge Sverige befinner sig i. Ingen har stoppat detta, fast många försökt (Regering, Riksdag, Naturvårdsverk, Många forskare (bl a på Skandulv)). Domstolar inhiberar i avvaktan på utredning och överklaganden som tar åratal. Det som är känt är, att om det påstås att den fria tillväxten slutar om något år, så kan man inte lita på det. ”Mardröm” syftar i första hand på samhällets oförmåga att få ett fungerande system som får förtroende, jag förstår att det för många vargvärnare vad som skett ter sig som något skönt och lustfyllt. Mitt huvudmål med denna blogg har varit att förhindra denna situation, och jag har hittills misslyckats. Fast jag är verkligen inte ensam om att ha misslyckats, vilket jag utvecklar nedan.

Vad skulle jag kunna göra åt misslyckandet?
Riksdag och Naturvårdsverket har fattat beslut om GYBS och konstaterat att EU-direktivets krav är tillfredställda. Enda sättet att få ordning på vargfrågan de närmaste åren och så småningom gå mot samlevnad, är att dessa beslut accepteras och efterlevs av Naturvårdsverket. Men Naturvårdsverket tycks sväva på målet och av något skäl. Naturvårdsverket har inte förklarat tillfredställande väl för förvaltningsdomstolen motiven för en begränsad licensjakt 2014. Ett skäl till att situationen är okontrollerad är att många organisationer inte anser att beslutet att vargen är GYBS vilar på vetenskaplig grund. Exempel: Helena Leander (MP) skriver: ”Vi menar därför att licensjakt på varg inte bör tillåtas förrän vargstammen blivit långsiktigt livskraftig enligt vedertagen vetenskap”. GYBS beslutet vilar på vetenskaplig grund och vedertagen vetenskap enligt ett betydande antal forskare, och det finns de som bättre kan uttala sig om nyanserna i detta än ledande politiker (eller de många andra som säger samma sak). Men det sammanfattande dokument som finns kunde kompletteras, förklaras och förstärkas för att ytterligare styrka den vetenskapliga grunden. Jag tyckte en lämplig huvuduppgift för mig fram till årets slut kunde vara att bygga upp en webb för den vetenskapliga grunden för GYBS beslutet. Vad jag nu skrivit står utspritt över många bloggartiklar, som skrivits utan syfte att motivera just denna GYBS och FRP, men ger en gedigen kunskapsbas om den systematiseras för att ge vetenskaplig motivation för det samlade beslut som nu föreligger. Det går också att utveckla några tankelinjer. Jag skulle då kunna trappa ned alla andra aktiviteter, eftersom det skulle vara det effektivaste sättet att nå målet med utnyttjande av min kompetens som genetiker. Jag påbörjade ett sådant arbete på http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/Start.htm Men det är meningslöst om ingen tittar och tänker, så jag slutade efter några dagar. Den nya webben var tänkt att vara mer strikt vetenskaplig och mindre polemisk och inte vara byggd på nyheter. Den nya webben skulle vara riktad mot de som faktiskt är ärligt intresserade av den vetenskapliga grunden och har tillräckliga grundkunskaper för att tillgodogöra sig den, men inte är motiverade att söka på webben mer än nödvändigt. För att det skulle vara känt att den överhuvudtaget finns och är seriös så måste det finnas länkar till den från (t ex) Skandulv. Skandulv vill inte länka till den nya webben eller samarbeta omkring den, och då är det för osannolikt att underlaget skulle beaktas av Naturvårdsverket eller tas på allvar av grupperingar som vill ha många vargar. Det känns då meningslöst att fortsätta att försöka lösa Sveriges vargproblem för mig som bedriver det som en hobby.

Betygssättning av aktörerna

Detta är något man kan ägna sig åt bara när man tänker sluta försöka påverka förloppet, eftersom det kan komma surt efter. Jag uppträder som privatperson i denna artikel. En fördel med en privat blogg är att man är fri att politisera och recensera. Bedömningen avser huvudsakligen tiden från sommaren 2012 – januari 2014, tidigare historia är för grötig att ta upp och beakta, även om den bortre tidsgränsen inte är helt fix. Skalan är mellan AB (med beröm godkänd) och C (underkänd) (ingen har gjort sig förtjänt av A eller a för varg, och betygen blir inte höga – det har inte gått något vidare). Givetvis blir detta bli mycket subjektivt och säkert orättvist och jag missar en del information, men jag tror det livar upp och kan ge anledning till eftertanke med en genomgång av de viktigaste aktörerna. Eftersom jag är en av de bäst informerade, som samtidigt inte är part, inte är lierad med en enda aktör, och nu inte behöver tänka på eventuella framtida konsekvenser, så måste det vara ganska relevant vad jag tycker. Eftersom det på vetenskaplig grund gagnar vargarnas genetiska status bäst med få vargar (<270 faktiskt) är det obefogat med mycket fler vargar än 270, detta påverkar min betygssättning. Att jag tycker det är bra om statsmakterna har läget under kontroll och inte vill främja anarki och att det också så småningom ger bätte samlevnad påverkar också rankningen. Jag går nedan igenom aktörerna i betygsordning.

AB Med beröm godkänd. Regeringen, Alliansen, Sverigedemokraterna. Det var mycket bra att ett nytt rovdjursbeslut togs och inte ytterligare förhalades. Det var redan ett års till synes onödig fördröjning jämfört riksdagens planer 2009 och varg var sedan 2012 helt okontrollerat av riksdagsbeslut. Det kumulerade kunskapen för varg är ovanligt stor i förhållande till ärendets faktiska betydelse, och någon ny information var inte att vänta. Det hade varit oansvarigt att fördröja beslutet ytterligare. Naturvårdsverket har redan haft åratal på sig att få fram ett användbart GYBS underlag. Att Naturvårdsverket inte ville ta ställning om GYBS för varg var inte regeringens fel. Regeringen hade goda skäl att hoppas att tillfället för riksdagsbehandling var lämpligt, eftersom vargkommitten just berett marken för mer samförstånd mellan olika ”stakeholders”. Regeringen hade ambitionen och försökte, ytterligare förhalning skulle inte förbättrat samförståndet. Tack vare riksdagsbeslutet finns nu förutsättningar för en normaliserad vargförvaltning. Även om domstolar valt att uppskjuta normalisering, ter det sig mycket troligt att vargförvaltningen är normaliserad inom två år.

AB Med beröm godkänd. GYBSbrevförfattarna. Ett forskarbrev till Naturvårdsverket gav ett vetenskapligt underlag till dagens GYBS beslut, och därmed en viktig komponent för normalisering av vargförvaltningen.

Ba Icke utan beröm godkänd. Skandulv. Skandulv har i utredningar till Naturvårdsverket försökt lägga en grund för Naturvårdsverkets ställningstaganden. Det blev ändå fel, men felet är eliminerades förtjänstfullt med forskarbrevet (se ovan). Det första dokumentet var en kompetent genomförd demografisk sårbarhetsanalys. Den innehöll för många reservationer att genetiken inte var beaktad och skriftliga påpekanden om samma sak, vilket gav grund för framtida nedvärderande av rapporten. Sanningen är att en sårbarhetsanalys, som beaktat genetiken skulle ge ett något lägre värde på MVP, än om genetiken inte beaktat. Detta eftersom inavelsdepressionen hos varg säkert är lägre om hundra år än hos de vargar sårbarhetsanalysen bygger på. Men detta enkla faktum försummade Skandulv att nämna vara sig i den demografiska sårbarhetsanalysen eller en efterföljande genetisk sårbarhetsanalys. Jag nekades uttryckligen att bidra med beräkningar, som stödde detta resonemang. Genom dessa turer uppstod problem, som orsakar kvarstående tvivel. Skandulv har legat bakom ett orealiserat valpflyttprogram som en lösning på vargens inavel. Detta slår tillbaks, eftersom det inte gick. Det gör det svårare för omvärlden att acceptera att valpflytt faktiskt inte behövdes, vargen klarar sig ändå. Skandulv har i en underlagsrapport till Naturvårdsverket förtjänstfullt visat att selektiv jakt (all aktuell vargjakt är selektiv) avsevärt förbättrar genetiskt status och att ett lägre vargantal bidrar till bättre genetiskt status.  Det kritiseras att rapporten inte är anpassad för en vidare grupp av läsare (publicerad i vetenskaplig tidskrift), men efter mer än ett år har Skandulv inte ens kommit till läsbart manuskript av en publicerbar artikel. Artiklar i Conservation Biology och Science med bäring på svensk vargförvaltning borde bemötas i respektive tidskrifter av Skandulv, men det görs inte.  Skandulv kanske kunde förbättra sin kompetens i populationsgenetik, det skulle måhända minska det omfattande genetikmissbruket inom vargforskningen.

B+ Klart godkänd. Jägareförbundet. Jägareförbundet är den enda brukarorganisationen, som förstår en del av biologin och genetiken och kraven för GYBS (även om privatpersoner bland brukarna också börjar lära sig det). Det finns ett mycket starkt skäl för få vargar: Ju färre de är, ju snabbare förbättras genetiskt status. Jägareförbundet (och brukargruppen) borde kört stenhårt med det som första och tyngsta argument, istället för att ta de utpräglade jägarintressena först. I den mån det inte anses tillräckligt belagt så skulle man också belagt det bättre. Nu framhävs det inte ens i överklagandet på licensjakten 2014 http://jagareforbundet.se/press/press/pressmeddelanden/2014/01/jagareforbundet-overklagar-forvaltningsrattens-beslut-att-stoppa-licensjakten-pa-varg/ . Jaktsynpunkter betraktas som särintressen som står i konflikt till allemansrätt och att Sveriges mark i många avseenden bör betraktas som en gemensam resurs, därför bör huvudvikten i extern argumentation inriktas mot naturvetenskap. Politiskt kanske jägarsynpunkterna har genomslag och bidrog till riksdagsbeslutet, men nu ges de liten vikt i de mest inflytelserikas ögon. Jägarna har goda skäl att känna sig åsidosatta i avvägningar rörande de negativa sidorna av varg. Förbundet ägnar sig mest åt att klargöra de olika socioekonomiska problemen med varg, det är nödvändigt inför medlemmarna och OK, när GYBS och vargjaktens berättigande väl säkerställts med delvis naturvetenskapliga argument. Får jägareförbundet godkänt på licensjakterna 2013 eller 2014 i domstol, blir uppräkning av betyget till AB motiverat, men normalt kan en organisation eller förening för att bevaka särintressen, knappast förvänta sig mer än Ba i en sådan här betygssättning.

B Godkänd. Socialdemokraterna. Verkade distansera sig från alliansen och därmed försvaga riksdagsbeslutet och samlevnaden med varg av partitaktiska skäl, och inte faktiska motsättningar. Detta i högre grad än jag tycker är acceptabelt för ett politiskt parti med anspråk på att kunna vara statsbärande. Jag formulerar här en kritik mot en genomgående inställning som riktar sig till många aktörer som jag ger låga betyg, men den dyker upp först hos socialdemokraterna. Man säger att riksdagen inte borde besluta GYBS, utan Naturvårdsverket efter att ha konsulterat forskarna, och underförstår då att ”forskarna” nog skulle finna skäl för fler vargar än regeringens proposition. Man har framställt propositionen och riksdagsbeslutet som illegala vilseledningsförsök. Det är dåligt att riksdagspartier är så illojala mot riksdagen att de understödjer aktioner för att minska statsmakternas kontroll över t ex rovdjurspolitiken. Att framföra sådana åsikter leder ofelbart till ökad anarki och ökade problem för statsmakterna i framtiden. Genom denna inställning håller vargpolitiken på att kapsejsa trots ett riksdagsbeslut. Det är också tveksamt att riksdagspartier manövrerar in Sverige i situationer som leder till att EUs överträdelseärende förlängs och relationerna med EU försvåras och uppmuntrar domstolarna att sätta sig över riksdagsbeslut. Motargument 1) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 2) EU vill att politikerna tar besluten, inte forskarna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ ; 3) Lena Eks gick punktvis igenom EUs krav för GYBS; 4) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, som under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer; 5) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg, Naturvårdverket har inte försökt påverka regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skall få fullt ansvar när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft. 6) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 7) Naturvårdsverket har redan gjort rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så det enda skälet att framföra synpunkten är att jävlas med riksdagsmajoriteten och försvåra för vargen att få acceptans och legalitet.

B?? Med tvekan godkänd, Vänsterpartiet Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen och att de sk vetenskapliga motiven är vinklade. Attityden närmar sig kunskapsförakt. Riksdagapartier borde i högre grad slå vakt om riksdagens auktoritet än dessa partier gjort och de har gjort det i någon högre grad än socialdemokraterna. Det är inte riksdagspartierna som blockerar vargförvaltningen även om de förefaller väldigt förtjusta i det rabalde rättsprocesserana väcker och hoppas kunna skörda politiska poäng på. Se synpunkter om partiers agerande för socialdemokraterna.

B? Med tvekan godkänd Naturskyddsföreningen, WWF, Rovdjursföreningen. Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen. De vetenskapliga motiven är dåligt underbygda och ensidiga. De vidare konsekvenserna nonchaleras. Men detta är något mindre allvarligt för föreningar än för politiska partier. Organisationerna bidrar till ökad polarisering, sämre samlevnad och den effekten är mycket långvarig. Det är tveksamt om den maktdemonstration organisationerna åstadkommit verkligen kommer att vara positiv varken för organisationerna eller för samhället på lite sikt. Lägre ansvar bör ställas på föreningar än på partier, liksom mindre vikt bör läggas vid deras synpunkter. Även om vargmotståndarna ibland överdriver, så ökar polariseringen av överdriven bagatellisering av problemen. Naturvårdsverk, politiska partier och domstolar skulle – om de fungerade ordentligt – kunna genomskåda argumenten. Fast detta har hittills fungerat ganska dåligt i Sverige. Motargument mot att lyssna på ”värnarföreningarnas” synpunkt att inte lägga ansvar på riksdag utan Naturvårdsverk efter hörande av forskare 1) Värnarföreningarna är selektiva i den forskning de vill lyssna på och föra vidare till sina medlemmar. Jag har personligen nekats publicering i Rovdjursföreningens tidskrift, när jag erbjöd mig. Det var en misstänksam attityd och föredrog publicering av andra. 2) På denna och min andra vargblogg kan man få frågor eller annat kommenterat av en på varg väl inläst genetikprofessor. Det finns en frågelåda om någon inte tycker det passar någonstans som inte fått någon fråga 2013 och frågor dyker upp på andra ställen också. Men det kommer ytterst sällan en seriös fråga av den typen vargvärnarorganisationerna för fram. I den mån identifierbara vargvärnare hör av sig är en hög frekvens i en insinuant stil med avsikt att förklena, knappast att få en fråga belyst. Det finns alltså ett klart ointresse från ”värnarintressena” att söka fullständig information. 3) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 4) Det finns en oherrens massa underlag och papper och utredningar om varg, unikt många för ett så ”litet” ärende; 5) EU vill att politikerna tar de slutliga besluten, inte forskarna eller myndigheterna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ Detta tycker jag verkar en bra idé i en sådan här kontroversiell och känslig fråga även frånsett vad EU tycker; 6) Lena Ek gick punktvis igenom EUs krav för GYBS och konstaterade att de var uppfyllda; 7) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, och Naturvårdsverket har under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer vilket utmynnade i nu gällande FRP; 8) Huvudskälet till den här artikeln är att jag motarbetas när jag ville systematisera skälen FÖR nuvarande GYBS. Det inte är ”fritt” för vetenskapen att motivera nuvarande GYBS, kan det knappast kallas ”fri” vetenskap att kritisera GYBS.  9) Naturvårdsverket hade ett expertmöte omkring FRP för varg 130426 dit bl a Ryman och Laikre inbjudits. Då måste man haft en allsidig diskussion då alla åsikter belystes. Således har Naturvårdsverket granskat och tagit ställning emot de olika förslag som värnarorganisationerna nu för fram. 10) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg under sommaren eller sen sommaren på annat sätt. Naturvårdverket har inte meddelat ledning till regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skulle få fullt ansvar nu, när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft hittills. 11) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 12) genom att definiera viss forskning som riktig och annan som fel så driver föreningarna forskningen till subjektivitet och minskar förtroendet för forskningens resultat; 13) Naturvårdsverket har redan gjort §17 rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) som gäller till 2019 och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så frågan är avförd från dagordningen. Kan tas upp igen 2018. 14) Så det enda skälet att framföra synpunkter på vad som fordras är att jävlas med riksdagsmajoriteten och Naturvårdsverket och försvåra för vargen att få acceptans för samexistens. 15) Samt hoppet om att Naturvårdsverket kommet att ha en ordentlig marginal mellan vargantal och FRP och hoppet om att domstolar skall stoppa försök till vargjakt, tyvärr verkar det som värnarorganisationerna här har viss framgång beroende på en tillmötesgående inställning på de som borde slå vakt om reglerna, det kanske kommer surt efter för alla. 16) Utnyttjandet av EU fortsätter trots att de svenska domstolarna nu tar upp föreningarnas ärenden, eftersom förhandsbesked från EU-domstolen begärts

BC Icke fullt Godkänd. Vargkommitten. Kommitten skapade inte förståelse mellan dem som har motsatta ståndpunkter eller någon utgångspunkt för fortsatt dialog. Några månader efter uppdraget fullföljts var polariseringen större än tidigare, och normaliserades inte heller när den politiska processen slutförts. Vargkommittens misslyckande bevisar att det blir dags att diskutera hur polarisering kan minskas först när vargantalet slutat att öka. Till dess får Sverige leva med dålig samlevnad med varg, att det finns många som känner sig motiverade att föra en polariserad dialog. Samhället måste acceptera att det inte är något att göra åt (annat än se till att tillväxten stoppas förstås, om nu Naturvårdsverket skulle vilja arbeta seriöst med detta). Idén med intervall var vargkommittens, inte regeringens.  Det värsta är att kommitténs ordförande vid upprepade tillfällen pläderat för att riksdagen inte skall fatta beslut om antal utan att det skall Naturvårdsverket göra. Det är mycket illa när en hög regeringsrepresentant (landshövding) med uppgift att verka för samlevnad och samförstånd på detta sätt markerar mot regering och riksdag, och försvårar för dem att få sina beslut implementerade och bidrar till att jaga upp stämningarna och polariseringen omkring varg och försöker bidra till den falska historieskrivningen att det var regeringens fel att samarbetsandan sprack. Var det någons fel så var det vargkommitténs! Hade varit mer klädsamt att erkänna misslyckandet att minska polariseringen! Dessutom har ju faktiskt Naturvårdsverket bestämt som vargkommitten önskade om än inom vissa politiskt fastlagda ramar, och Naturvårdsverket har också viss handlingsfrihet att bestämma inom det fastlagda golvet. Sakargumenten emot liknar vad som är rött ovan.

BC Icke fullt Godkänd. Miljäpartiet. Detta är en nedklassning från med tvekan godkänd 140508 utöst av att Åsa Romson verkar bedömma forskares integritet efter huruvida deras slutsatser överenstämmer med miljöpartiets i vargfrågan. En ledande politiker får bara inte ha inställningen till forskning att sådan forskning som ger ett resultat som inte överenstämmer med politikerns världsbild har sin förklaring i någon slags påtryckningar av företrädare för andra politiska schatteringar. Särskilt inte seniora forskare som fått i uppdrag av behörig myndighet att framställa beslutsunderlag i frågan.  Det underminerar förtroendet för hela systemet. Dessutom är varg så känsligt att politiker bör undvika att underblåsa den polariserade debatten. Riksdagsledamöter och i synnerhet partiledare för stora partier bör vara försiktiga med att motarbeta riksdagens auktoritet genom att långvarigt käbbla emot och underminera trovärdigheten och acceptansen av fattade riksdagsbeslut. Det finns gränser för hur mycket riksdagspartier kan göra politiska poänger på statsmakternas bekostnad. 

BC Icke fullt Godkänd. Domstolarna (förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten). Man får ha viss förståelse för att: 1) sakfrågorna är radikalt nya för domstolarna; 2) ovana vid hur subjektiva många partsinlagor är och hur infekterat ärendet är; 3) EUs negativa juridiska inställning är känd och frestande för domstolarna att bygga på, även om underlaget är murket; 4) de goda kontakterna mellan naturskyddsföreningen och den relevanta avdelningen på EU underlättar starkt för naturskyddsföreningen att få gehör i de första faserna; 5) det imponerande arbete Naturskyddsföreningen lagt ned på att dokumentera hur dåligt vargärendet fungerat av alla aktörer.  Inte desto mindre har domstolarna ur genetisk synpunkt gjort ett dåligt arbete, i det avseendet får domarna inte godkänt av den genetikprofessor som skriver detta. Det ligger massor med vargjaktärenden hos domstolarna, det går snabbt att inhibera men därefter tar det år. Domstolarna verkar helt sakna fingertoppskänsla för vad folket och Naturvårdsverket tidigare tyckt om EUs regler, utan vill bryta ny mark med sina egna rigidare tolkningar. Domstolarnas inhibitioner av vargjakterna gör att acceptans och även legitimitet för varg försvinner i vida kretsar. Förut kunde lokala viltförvaltare hänvisa till att beslut kunde härledas till riksdagsbeslut, nu får de förklara det med att frågan ligger hos domstolar och samlar damm, eftersom domstolarna har viktigare saker än gamla vargärenden att syssla med.  Att domstolarna snabbt och reflexmässigt underkänner selektiva jakt är ett uppenbart bevis på domstolarnas bristande genetikkunskaper. Domstolar borde inte besluta i frågor de har så lite kunskaper om. Förtroende för domstolsväsendet urholkas om domstolarna inte förmår fatta beslut, som verkar vetenskapligt sakliga.

BC Icke fullt Godkänd. LRF. LFR är passivt och har svag egen kompetens på rovdjursfrågor i relation till problemets storlek och vinklingen av samhällets resurser.

C Underkänd. EU-kommissionen.
EU kommissionen har hela tiden haft insyn i och ”dialog” med svenska företrädare och haft möjligheter att göra inspel och påverka den svenska vargpolitiken fast dialogen har mest varit lyssnande. EU har inte gjort något inspel mellan proposition och riksdagsbeslut, EU hade säkert haft möjlighet att påverka men avstod. Men sin insyn har EU missbrukat till att höja polariseringsnivån om varg och minska acceptansen för varg i Sverige. De negativa effekterna av EUs inblanding är mycket långsiktiga.

Det svenska vargkriget rör sig delvis om olika tolkningar av EU-direktivet och det är EU-kommissionen som skapat konflikten genom ett svårtolkat direktiv som ger underlag för stora konflikter och vitt olika tolkningar. Inte har EU-kommissionen heller kunnat tolka direktivet genom sina frågor om inaveln och planen för vad Sverige skulle göra åt den. Enigheten som kommissionen ibland åberopar är att inaveln var för hög, med det är den inte längre. Om det nu hade någon betydelse så det är inget EU skall tjata om. Det nämns ingenting i direktivet om inavel, och vad som nämns om migrationen är att den skall vara över en migrant per generation. Inte har Naturvårdsverket, efter att ha levt med direktivet under lång tid, lyckats förstå vad som står, de misslyckas ju mycket ofta med tolkningen när Naturvårdsverket inte har tolkningsföreträde. EUs klantiga direktivskrivande måste vara en huvudorsak till alla svårigheter Sverige drabbas av. Det verkar direkt falskt av EU att betona att Sverige måste följa direktivet, när direktivet är så obegripligt för alla – inklusive EU-kommissionen – vad det faktiskt innebär och tvisterna om vad det innebär är en mycket viktig orsak till polariseringen och minskning av acceptansen.

EU säger uttryckligen att politikerna skall ta ansvaret för besluten http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ , men när svenska politiker försöker leva upp till vad EU påstår så motverkar EU aktivt att politikernas beslut skall fungera. Överträdelseärendet mot Sverige är fyra är gammalt och inaktuellt eftersom vargens status ändrats så mycket att det ur vettighetssynpunkt knappast är rimligt att nu driva det dammiga ärendet, men ändå upprepar EU med jämna mellanrum hotet att dra Sverige inför EU-domstolen. Trots att EU åskådligt ser att de svenska domstolarna fungerar så som EU önskar, så törs EU inte överlåta ärendet åt dem, EU måste vara medvetet om att de svenska domstolarna måste känna EUs tryck och förväntningar för att inte förslappas. Eller lurpassar EU på att ogiltigförklara de svenska GYBS beslut som rapporterats in till EU, så att den svenska riksdagen får sig en läxa? Att låta en talman med jämna mellanrum upprepa att vargjakt inte löser några problem verkar vara ett effektivt sätt för EU att förhindra vargjakt. EU-kommissionärens metoder hade troligen karaktäriserats som ministerstyre om de tillämpats nationellt. Att det finns intima kontakter mellan EU-direktoratet och Naturskyddsföreningen verkar uppenbart.

Att EU-kommsiisonären omedelbart underkände den selektiva jakten är ett uppenbart bevis på EUs bristande genetikkunskaper. EU borde inte kommentera frågor EU har så lite insikt i. EU förringar uppsåtligen Sveriges försök att bedriva vargförvaltning och den svenska regeringens vilja att göra detta. EU missbrukar grovt Sveriges vilja att ha en dialog utan betänkande på vad de långsiktiga konsekvenserna blir.

EU har uppmuntrat till samråd och delaktighet av stakeholders. Detta visade sig ett dåligt råd, de försök regeringen gjorde genom vargkommitten ökade polariseringen. EU har bl a genom att vara förebild i att använda juridiska hot gjort att juridiska processer är den ideella naturvårdens metod för flera vargar. EUs ensidiga stöd till den ideella naturvården stimulerar till ökad polarisering. Det är möjligt det blir fler vargar men på bekostnaden av acceptansen och den politiska legitimiteten. EUs övertro på den juridiska vägen att få fler rovdjur och nonchalans för acceptansaspekten är förödande. Att rovdjuren skall kännas som något påtvingat oönskat ger dem inte en bra plats i samhället.

Det kan vara att en enstaka händelse som en del i ett oroande mönster är värt juridiskt hot, men att låta detta pågå år efter år trots att Sveriges politiska ledare försäkrar att de vill följa EUs regler och har gjort allt för att göra det är en politisk ovärdig såpopera och surdeg som kommer att påverka andra ärenden.

Det finns en stark uppslutning och enighet i Sverige om att EU-direktivet skall följas och en stor del av Sverige tror att det också sker. Det är resursslöseri med EUs resurser och förtroendekapital att så i detalj övervaka och detaljstyra och ifrågasätta precis hur detta sker.

Att EU fortfarande engagerar sig aktivt mot staten Sverige visar de förberedelser EU gjort för att göra regionala jaktbeslut bättre överklagbara. Statsmakternas önskan har varit att regionalisera kontrollen av jakten, detta önskar uppenbarligen EU försvåra.

EU är det viktigaste skälet att varg kommer att få usel acceptans de närmaste åren av många brukare och att vargförvaltningen kommer att ses som illegitim. EU är ett hot mot svensk rovdjursförvaltning. Att vända en kraftig uppgång av svenska rovdjur från något positivt värt beröm, till något negativt som orsakar problem och leder till bråk, är en följd av EUs attityder.

Jag skrev nyss en debattartikel där jag lade mycket av skulden på EU.

C Underkänd. Naturvårdsverket.
EU kommissionären har i brev 120710 uttryckt specifika önskemål om förbättring av vargförvaltningsplanen. Vad jag kan se har Naturvårdsverket sedan dess gjort anmärkningsvärt få ändringar för att tillmötesgå kommissionärens önskemål, och därigenom försatt Sverige i ett dåligt läge gentemot EU, Naturvårdsverket borde undvikit att öka EUs irritation, även om irritationen formellt riktar sig mer mot regeringen än Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har varit ansvarig för att utföra/beställa de utredningar/expertmöten/konsultationer som Naturvårdsverket ansåg behövdes för GYBS och ta ställning. Detta har Naturvårdsverket inte gjort trots att åtskilliga år stått till förfogande. Ibland har Naturvårdsverket hänvisat till att de väntat på politiska beslut, men nu har de kommit. Naturvårdsverket har utan ett vedertaget vetenskapligt underlag bakom bedrivit offentlig polemik mot regeringen på ett sätt som försvagar förtroendet för framtida vargpolitik. Naturvårdsverket har minskat förtroendet för den demografiska sårbarhetsanalysen utan att kunns erbjuda alternativ. Naturvårdsverket har inte rapporterat GYBS till EU sommaren 2013, trots att Naturvårdsverket fullgjort sina skyldigheter beträffande rapportering i övrigt, om än inte felfritt. När det väntade riksdagsbeslutet kom hade Naturvårdsverket, trots att de legat på ärendet ytterligare ett halvår, inte förberett någon anständigt lång motivering, vilket sänker förtroendet för riksdagen och beslutet, och höjde risken för att licensjakt inhiberades vilket också skedde. Naturvårdsverkets jurister förhindrade inte inhiberingen, vilket tyder på ett anmärkningsvärt halvhjärtat engagemang. När Naturvårdsverket inte uttryckt någon egen åsikt i vargfrågan måste Naturvårdsverket rimligen ställa upp helhjärtat för regering och riksdag och inte bedriva subversiv verksamhet. Det verkar inte utåt som om Naturvårdsverkets tjänstemän backar upp verkets formella beslut.

Naturvårdsverket skyller förseningar på överklaganden. Att allt kommer att överklagas var känt för Naturvårdsverket för ett år sedan, och riksdagabeslutet var förutsägbart när propositionen lagts, och dessutom ofta inte nödvändigt att veta. Naturvårdverket hade kunnat arbeta med långt större framförhållning i sina beslut, t ex delegeringen till län. Överklaganden är inte en acceptabel generell förklaring för Naturvårdsverkets oförmåga att implementera vargförvaltningen.

Det är förvånansvärt att inte Naturvårdsverket vill hänga på den lösning vargforskarna på Skandulv erbjöd, och därigenom alenierar Skandulv från att engagera sig i GYBS frågan. När Naturvårdsverket behandlar forskarna (inklusive mig) så nonchalant, och samtidigt inte har kompetens som kan sätta sig i respekt genom sina kunskaper parat med förnuft, så försämras ytterligare möjligheterna att få fram något, som i någon vidare bemärkelse kommer att accepteras som ett vetenskapligt underlag till GYBS. Jag går så långt som att säga att det nu är en omöjlighet. Och att då bara bedriva obstruktionspolitik för någon slags ny förutsättningslös utredning förefaller mycket mycket ovist.

Får Naturvårdsverket godkänt i domstol på licensjakt i efterhand 2013 eller 2014 räknas betyget upp till B. Får Naturvårdsverket igenom licensjakt 2015, så vargantalet våren 2015 understiger 330, förtjänar Naturvårdsverket Ba eller kanske ändå högre om andra skäl att höja betyget tillkommer.

Naturvårdsverket har aldrig brytt sig om att lära sig EU-direktivet. Liljelund som tidigare var GD föreslog att vargantalet skulle höjas långsamt och stegvis mot FRP, otroligt naiv inställning till EUs krav som de nu ter sig. Naturvårdsverket har spridit föreställningen att licensjakt blir möjlig när GYBS uppnås. Naturvårdsverket får bakläxa i domstol på nästan alla jaktframställningar som bedömts. Naturvårdsverket har bibringat Sverige en för sangviniskt missvisande inställning till EU direktivet och vad det skulle medföra att gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Eller – troligare – är att Naturvårdsverket har dåliga och oengagerade jurister. Domstolarnas domsskäl verkar så ihåliga att det inte är ett högt betyg till Naturvårdsverket att de inte klarat av att bemöta dem. Nu har jägarorganisationen börjat satsa på egen juridisk expertis och egna partsöverklaganden, det hade varit bättre om Naturvårdsverket hade ansträngt sig mer att backa upp sina egna beslut, så att överklaganden parallella till Naturvårdsverket inte initierats. Visserligen skulle Naturvårdsverket behöva förkovra sig i grunderna för direktivet, men när Naturvårdsverket ger 5 miljoner för att Chapron skall forska om GYBS i projektet ”Claws and Laws” kommer det nog bara att leda till ytterligare förvirring om vad GYBS egentligen är, och trovärdigheten för GYBS i omvärlden minskar när Naturvårdsverkets GYBS uppfattning kommer att formas av en forskare som argumenterar för tjuvjakt som vargbeståndsregleringsmetod! Även juristprofessorn Darpö skall få de av det nya anslaget och han har visat sig aktiv i att stödja förslag som brukarorganisationerna är skeptiska mot.  Anslag går genomgående till projekt som det kan förutsägas kommer att verka för många vargar. Olika upplysningsprojekt har också en vinkling mot många vargar. Jag uppfattar det som att vargsamhället direkt undertrycker mina (en genetikprofessors) försök att föra fram synpunkter, senast för att försvara Naturvårdsverkets egen officiella politik!!!!  Det juridiska ifrågasättandet som framför allt görs av Naturskyddsföreningen finansieras till största delen av Naturskyddsverket http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/verket-finansierar-overklagan-av-egna-vargbeslut/  . Detta verkar även röra en del i samband med EUs juridiska agerande http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/mer-snf-bidrag-ska-driva-klagomal-till-eu-kommissionen/ .  Dessa långdragna processer  ökar polarisering och det kommer att ytterligare försämra kontakterna med brukarna när det förstår att det är Naturvårdsverket som ligger bakom de långdragna överklagandena och den oförutsägbarhet i vargförvaltningen detta innebär. Det framstår som en orättvisa om jägareförbundet får bära sina överklagandekostnader för att försvara naturvårdsverkets beslut själva.  När Naturvårdsverket medverkar till att faktorer som skulle gynna ett lägre vargantal inte kommer fram, så blir eventuella forskningsresultat som pekar mot högre vargantal mindre trovärdiga. Jag har dock i mars noterat att Naturvårdsverkets anslag till rovdjursföreningen (en miljon om året) dragits in vilket – med anledning av att rovdjursföreningen bidrar till polariseringshöjningen efter riksdagsbeslutet – ter sig berättigat och blir ett i betygssättningen obeaktat plus till Naturvårdsverket.  Naturvårdsverket borde som statlig myndighet ha en mer objektiv inställning till vad man finansierar

Naturvårdsverket skulle ju kunna tänka så att även om Naturvårdsverket tycker det kan finnas motiv för fler vargar och Naturvårdsverket inte tycker frågan utretts tillräckligt, så är det till nästa EU-rapportering viktigare att få en stabil situation och därför fokusera på detta istället. Detta är visare än att ägna resurserna åt att ifrågasätta den biologiska bakgrunden till riksdagsbeslut och inge olika grupperingar hoppet att de genom att ligga på idogt kan omintetgöra riksdagens intentioner. Om en fastlagd vargpolitik med stabiliserat vargantal bedrivs några år, så kommer de mesta av polariseringen att trappas ned, eftersom motivationen för de som driver den försvinner i en stabil situation. 

Statsmakternas intentioner har sedan 2009 varit att regionalisera ansvaret och detta skulle omfatta även licensjakt av rovdjur. Naturvårdsverket har systematiskt fördröjt denna delegering. Denna förhalning av att genomföra statsmakternas intentioner med regionalisering medför: minskar acceptans; minskat förtroende för vargförvaltning; minskad delaktighet på regional nivå; minskar delansvaret på regional nivå. Naturvårdsverket har velat hålla i en nationell kontroll som man upplever att Naturvårdsverket inte klarar av. Vargförvaltningen blir en mer byråkratiserad procedur än för något annat djur, vilket ökar de friktioner som i sin tur underhåller polariseringen.

Det finns inte bara vargar här i världen. Genom att tolerera höga vargantal och den förknippade låga acceptansen ökar Naturvårdsverket ytterligare fokus på varg, och ger därmed mindre utrymme för alla andra naturvårdsproblem. Det blir mindre trovärdigt att Naturvårdsverket beaktar sin andra varguppgift – att verka för samlevnad. Samtidigt minskar förtroendet från stora delar av omvärlden för att Naturvårdsverket sköter sina andra uppgifter kompetent och väl om man inte uppvisar en välskött och accepterad vargförvaltning. De flesta stora svenska ”generationsmålen” för miljökvalitet där Naturvårdsverket spelar en central roll, kommer inte att nås. Varför då fokusera uppmärksamheten kring ett enstaka rovdjur där målet (gynnsam bevarandestatus) faktiskt nåtts? 

Genetik och genetisk förstärkning har blivit fula ord som betraktas med hög misstänksamhet och skepsis rörande varg. Detta hade förmodligen inte blivit fallet om Naturvårdsverket premierat samexistens och acceptans hos brukarna istället. Naturvårdsverket skyller bla på att vargvalpar inte skulle accepteras av markägaren utan att ha prövat. Jag har svårt att tro att en markägare skulle säga nej till en ekonomisk kompensation bara den är tillräckligt stor (X miljoner) om man nu inte kan ge kompensation på annat direkt märkbart sett. Att Naturvårdsverket inte fått hög trovärdighet i vargpolitikfrågor gör det hopplöst att bara erbjuda diffusa icke bindande framtidslöften. Därigenom försämrar Naturvårdsverket möjligheterna till en mycket önskvärd genetisk förstärkning. 

Vålådalen. En årlig konferens i mars, mest om varg, arrangör är Naturvårdsverket tillsammans med bl a några vargvärnarorganisationer (vilket är en konstellation jag tycker naturvårdsverket borde ligga lågt med i dagens situation). Den aktuella situationen är att 1) Misslyckandet av vargkommitten att få en samsyn mellan olika parter visar att tanken på samsyn måste avskrivas de närmaste åren. GYBS har just fastställts men kritiseras, och domstolar har stoppat vargförvaltning, det finns inte underlag för samexistens idag, men kanske det kan finnas om två år med en klok hantering om Naturvårdsverket håller fast vid fattade beslut. Enligt programmet i slutet på januari hade dag 2 har tema samexistens. Inlet med Darpö, miljöjurist, själva sinnebilden för den brist på legalitet och samexistens som kommer att prägla svensk vargförvaltning det närmaste året. Därefter ett föredrag av den som givit en vetenskaplig grund (fast inte okontroversiell) till de andra rovdjuren. Sedan var det en paneldiskussion med temat: Gynnsam bevarandestatus – den hetaste frågan i svensk rovdjursförvaltning. Förutom de två föredragshållarna med kända fler vargar synpunkter deltande av pensionären Olof Liberg – som möjligen vill försvara beslutet han själv ligger bakom – men kommer att göra ett relativt svagt intryck i panelen. Han får inte något inledande föredrag, som de två andra paneldeltagarna. Ingen företrädare för FRP <270 får delta i panelen, trots att det finns gott om sådana. Naturvårdsverket anordnar en konferens och paneldebatt, som ifrågasätter gynnsam bevarandestatus via ett vinklat urval av deltagare!! GYBS är något Naturvårdsverket redan bestämt, där Naturvårdsverket rimligen borde motivera sina egna beslut, istället för att göra dem till föremål för uppslitande kritik. Naturvårdverket medverkar aktivt till en uppläggning, som undergräver förtroendet för riksdagsbeslutet och Naturvårdsverkets eget beslut. Därigenom försämrar Naturvårdsverket samlevnaden med varg och försvagar legitimiteten och förtroendet för politiken på regional nivå. I artiklar efter Vålådalsmötet står inte mycket, intrycket är att uppmärksamheten minskat jämfört med för ett år sedan, och andra vargfrågor får även under synposiet lika stor uppmärksamhet som Vålådalen. Ingen artikel som uttrycker stöd till den fortsatta fria tillväxten framkommer.  

Naturvårdsverket är inte ensamt ansvarigt, också t ex otillfredsställande agerande av Skandulv bidrar. Skandulv levererade en demografisk sårbarhetsanalys som Helena Leander kommenterar så här: ” Forskarna skulle enligt uppdraget utgå från en utdöenderisk på 10 procent på 100 år och helt bortse från genetiska faktorer. I en population med en inavelsgrad på 0,24, det vill säga så gott som syskonparning, gör detta hela räkneövningen ointressant för att bedöma långsiktig livskraft. Forskarna själva betonar särskilt att deras resultat endast gäller under förutsättningen att de genetiska problem, som idag förekommer i vår vargpopulation, är lösta, och varnar för att övertolka resultaten.  Det naturliga hade varit att ta fram gynnsam bevarandestatus enligt samma kriterier och metodik som för alla de andra arter som Naturvårdsverket tar fram sådana värden för.”. Naturvårdsverket anstränger sig verkligen inte för att försvara sig mot den här typen av argument. Det hade varit enkelt att visa att den demografiska sårbarhetsanalysen gällde mycket hyggligt även om genetiska faktorer beaktades. Istället valde Naturvårdsverket en genetisk sårbarhetsanalys som blandade bort korten. I sista ögonblicket insåg Naturvårdsverket att deras beräkning var uppåt väggarna och riskerade att granskas seriöst om den kvarstod till propositionen, men hade ingen plan B att sätta istället, utan lät bli att rapportera till EU eller regeringen i somras. Sedan när Naturvårdsverket överlåtit beslutet på regeringen borde Naturvårdsverket klarare uttryckt motivationen, omvärlden efterfrågar den informationen. Genom att inte ha någon egen uppfattning inför propostionen har Naturverket förverkat rätten att indirekt kritisera fattade beslut på mycket oklara grunder. Genom dessa upprepat dåliga val under lång tid har Naturvårdsverket visat sig inte klara sina uppgifter. Vad som är särskilt oroande att aktörer kan medvetet vilja lägga ansvaret på Naturvårdsverket för att fastlägg GYBS i dialog med vissa forskare utan några som helst restriktioner, vilket är helt uppenbart att Naturvårdsverket inte klarat av hittills för varg. Fortsatt vargkaos blir resultatet av den draksådd Naturvårdsverket nu sår. Istället borde Naturvårdsverket utnyttja detta engångstillfälle att påbörja en normalisering av vargförvaltningen som så småningom förbättrar samlevnaden.

Ett erkännande till Naturvårdsverket är dock på sin plats. Genom att 1) lägga ned valpflytten ”i förtid” och 2) genom att driva ärendet om skyddsjakten på Junselevargen, klargör Naturvårdsverket att de inte anser den höga inaveln är ett hot mot gynnsam bevarandestatus och att den nuvarande höga inaveln inte är ett argument emot vargens GYBS status. Att Naturvårdsverket erkänner detta bidrar också till att ett så högt värde på FRP som 270 kan vara motiverat, eftersom det inte är så prioriterat att reducera inaveln längre. Däremot tycker jag förbättring av genetiskt status borde vara ett viktigt uttalat förvaltningsmål för Naturvårdsverket, vilket borde klarare tydliggöras.

Den här artikeln är inte ristad i sten och kommer att ses över/editeras marginellt åtminstone drygt en månad framåt. Nya saker kan inträffa. Saker kan komma till min kännedom som jag inte var medveten om. Referenser till mycket aktuella tidsspecifika händelser kan tas bort. Läsarna kan föra viktiga faktorer, som jag förbisett, till min kännedom, chansen för detta ökar genom den här artikeln (någon sådan synpunkt har dock inte kommit mig tillhanda två dagar efter publiceringen av artikeln). Eftersom det är den sista artikeln så kommer den nog att läsas till årets slut. Det skall ta till vargjakten 2015 innan artikeln – förhoppningsvis – ter sig helt föråldrad.

Fin avslutning: De tre senaste artiklarna på mina webber inklusive denna har troligen fått tittarrekord.  Känns en värdig avslutning på vargwebbandet.

24 kommentarer

EUs straff – tusentals vargar

EUs straff: Fri tillväxt för varg!

Sverige sökte 2010 – 2011 med jakt bromsa tillväxten av varg, vilket ådrog sig EUs ogillande. EU fordrade att jakten stoppades och att EUs regler tillämpades strikt och att det inte skulle finnas något tak som hindrade vargstammens tillväxt och att jakt inte löser problemet. Ambitionen tycks vara att Sverige skall te sig som ett varnande exempel för andra som inte följer vad EUs regelverk – enligt EUs tolkning – kräver och demonstrera för Sveriges medborgare att det har konsekvenser att stöta sig med ansvarig kommissionär. Jag börjar nu skönja vad som väntar: fri tillväxt för varg tills trängsel och svält sätter stopp.

I december 2014 konfirmerade riksdagen att varg har gynnsam bevarandestatus (dvs uppfyller EU direktivets krav) och Naturvårdsverket bestämde att det räckte med 270 vargar. Alla räknade då med att vargens explosiva tillväxt skulle bromsas upp, när den nått det antal EUs regelverk kräver, och rubrikerna i december utryckte farhågor för att vargstammen skulle halveras om en månad. Naturvårsverket beslutade jakt på 30 vargar av de cirka 400 som finns. Även Naturvårdsverket har framfört uppfattningen att jakt kan användas som ett inslag i förvaltning när gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det stoppades av förvaltningsdomstolen, med åberopande av strikt tillämpning av EUs regelverk.

Förra året inhiberades jakt på 16 vargar och det ärendet dras fortfarande i juridisk långbänk. EU framför sitt ständigt upprepade ogillande av vargjakt och att fördragsbrottsåtal väntar om Sverige inte följer direktivet. EU har inte dragit tillbaks överträdelseärendet trots att varg nu uppfyller EU direktivets krav och att de svenska domstolarna har visat tänderna. Naturskyddsföreningen ochWWF säger att de överklagade till EU bara för att det inte gick att överklaga nationellt. Det sista dryga året har det gått, men detta får inte EU att dra sig tillbaks. Tvärtom har WWF och Naturskyddsföreningen yrkat att de svenska domstolarna skall begära förhandsbesked av EU-domstolen. EU drar åt tumskruvarna ytterligare ett varv och förbereder sig  att förhindra att vargjakten skall få bli den regionala angelägenheten, som Sveriges Statsmakter planerat. Ett ärende med den innebörden har inletts av EU.

Det höjs krav för att vargjakten skall vila på vetenskaplig grund även nu när varg uppfyller EU direktivets krav. En del forskare tycker att den nu föreslagna vargjakten vilar på vetenskaplig grund, en del delar inte den uppfattningen. En möjlighet att lösa problem av denna karaktär är att riksdagen och Naturvårdsverket försöker uttolka meningsskiljaktigheterna mellan forskarna, och sedan sliter tvisten. Detta har skett i detta fall, ett stort antal relevanta forskare har i ett långt och nyanserat vetenskapligt resonerande dokument givit sin åsikt tillkänna att svensk varg uppfyller EUs GYBS krav för såväl golv som andra krav. Besluten vilar förvisso på vetenskaplig grund. Varg är dock för kontroversiellt för att denna metod för problemlösning skall vara användbart, och inte heller EU verkar uppskatta metoden.

Hanne Köller preciserar vad som menas med vetenskapligt grund i en artikel i DN 17 januari http://www.dn.se/ledare/signerat/ratten-pa-vargens-sida/  med rubriken: ”Rätten på vargens sida.”  Som ett exempel på exemplarisk hållning inför ”vetenskaplig grund”, skriver hon i artikeln: ”Utgångspunkten för professor Linda Laikre är som alltid genetiken. Politiska avväganden överlåter hon åt andra. Således uttalar hon sig om vad som krävs för en långsiktig respektive kortsiktig överlevnad av en viss art – inte vad som vore bäst politiskt eller ur något slags acceptansperspektiv. Hennes hållning är strikt professionell.” vad Linda Laikre framför refereras i artikeln så här: ” inavelsgraden ligger på 30 procent”…” Om vi stärker vargstammen till 500–1000 individer så fortsätter inaveln att öka, om än inte lika starkt.” ”Det krävs 20 nya djur för att snabbt komma ned till en rimlig nivå”, ”men sedan ökar inaveln igen om inget mer görs”.. ”på sikt krävs kontinuerlig påfyllnad”. Laikre’s beräkning och uppfattning av vad som krävs har legat till underlag för planerna för Svensk vargförvaltning till för ett halvår sedan. Naturvårdsverket tolkade antalet vargar utgående från Laikre´s beräkningar av kravet på kontinuerlig påfyllnad, det hamnade på 380 vargar. Att vargen som en logisk konsekvens aldrig skulle nå gynnsam bevarandestatus och såledeles aldrig kunna utsättas för populationsbegränsande jakt enligt Naturvårdsverkets uppfattning hade Naturvårdsverket inte den intellektuella hederligheten att tydliggöra för regering eller folk, men förvaltningsdomstolen verkar insett det. Skälet är förstås att förutsättningen var 20 tillförda djur. Om vi tittar i backspegeln så har det kommit 4 nya djur, möjligheten att tillföra nya djur med valpflytt har i praktiken avskrivits, men antalet nya djur som måste tillföras har å andra sidan fördubblats eftersom vargstammen fördubblats sedan beräkningen, så behovet av ytterligare tillförda djur ligger nu enligt ”vetenskapen” på ungefär 30.

Det må vara hänt att det finns många, inklusive bevarandeforskare, media och andra, som gillar tanken på ohämmad fri tillväxt av varg. Men även de som gör det, borde ha den intellektuella ärligheten att berätta om denna konsekvens av sin argumentation. Detta gjordes också alldeles nyligen i en artikel i DN då ekologerna förklarade att för att väsentligt ändra Sveriges ekologi krävdes cirka 4000 vargar. Det är alltså först över detta antal beståndsbegränsande svält blir aktuellt.

Vi vet att det hänt en del sedan Laikres uttalande. Inaveln har sjunkit avsevärt trots att vargantalet inte ökat till vad Laikre tyckte fordrades för att bromsa ökningen av inaveln.

Vi vet att det finns massor med exempel på etableringar av däggdjur som gått bra trots lågt antal grundare och formellt hög inavel. Vi vet att en isolerad vargstam på något tiotal har överlevt 70 år på en ö i de stora sjöarna trots en inavel som är dubbelt så stor som den svenska. Att också en stam med få grundare kan bli livskraftig vet man inte under de första generationerna av etableringsfasen. Utdöenderisken kan då antas vara stor. Varg borde dock rimligen nu också kunna föras till kategorin av lyckade etableringar, trots den formellt höga men sjunkande inaveln.

Vissa hävdar att det är skyddsjakt som skall prioriteras för att bromsa tillväxten och att procedurerna borde underlättas. Men ribban för skyddsjakt – förenlig med EUs regler – har höjts sedan förvaltningsdomstolarna började tillämpa regelverket mer juridiskt strikt. Det är inte förenligt med EUs vilja att i Sverige bedriva skyddsjakt i sådan omfattning, så de nämnvärt bromsar upp den nuvarande exponentiella tillväxten. Skyddsjakten som trovärdigt instrument förutsätter också korta beslutsprocedurer, men förvaltningsdomstolarna låter ärenden hamna i juridiska kvarnar som mal i åratal.

Tidigare så tyckte jag det verkade en verklighetsfrämmande tanke med fri tillväxt av varg tills svält och trängsel satte gränsen. Om inte annat så skulle väl Regering och Riksdag och Naturvårdsverk gripa in och stoppa det, och inte är EU så grymt och politiskt okänsligt så att de inte ser genom fingrarna om det nu skulle finnas legala tveksamheter. Men att EU inte vill ge möjligheten för Regering, Riksdag eller Naturvårdsverk att bromsa tillväxten har nu tydliggjorts, så just de uppräknade organen kan medborgarna inte lite på, om någon nu tycker visionen är obehaglig. Det ter sig som en ofrånkomlig vetenskaplig och logisk konsekvens av drevet mot de som inte vill att politikerna skall bestämma och lyhördheten som förvaltningsdomstolarna visar för det kravet. Det är intellektuellt ohederligt av de som ställer krav på ”vetenskapligt grundat” vargantal, att inte också redovisa vad det leder till om man bara selektivt lyssnar på vissa forskare, som framhävs som föredömen för att de inte bryr sig om konsekvenserna, och inte det ganska stora antal forskare som stödjer riksdagsbeslutet och tycker det är vetenskapligt grundat. Detta om man med vetenskapligt grundat menar följer EU-direktivet, och inte lägger in egna subjektiva tolkningar med svagt stöd i vetenskap om vad direktivet kräver. Själv tolkar jag mycket av forskarnas och andras utsagor om genetik som genetikmissbruk, och kan inte se att det finns vetenskaplig grund för förvaltningsrättens beslut, även om de kanske kan försvaras med strikta juridiska tolkningar.

Det verkar nu som att folket får acceptera att vargens tillväxt regleras av andra krafter än jakt, som svält och trängsel. Myndigheterna får vänja sig vid låg acceptans och legitimitet som man inte kan göra något åt, och att skylla på statsmakterna är nu för genomskinligt ohållbart. Det blir många tusen vargar innan tillväxten stoppar. Inaveln blir mycket högre än den hade blivit om vargantalet hållits nere, trots att en del vargvärnare påstår att skälet till många vargar är att det är ett motmedel mot inavel!!! Tala om dubbelmoral hos alla de som eftersträvar fri tillväxt för varg!

Genom att åberopa genetiken som ett problem motverkas förbättringen av vargens genetik med EU i spetsen och med förvaltningsrättens stöd. Den typen av vargförvaltning som drevet åberopar som ovetenskaplig saknar vetenskaplig grund såväl som det krav på vetenskaplig ärlighet som bör ställas på vetenskap.

Besöksrekord för den här webben slogs av den här sidan 140207. En värdig slutfas på webben – eftersom nästa artikel blir webbens sista!

Den sista artikeln på min andra vargweb har redan skrivits http://vargweb.wordpress.com/

,

6 kommentarer

Förvaltningsdomstol och varg

Förvaltningsdomstol och licensjakt på varg

Naturvårdsverket beslutade om licensjakt om högst 30 vargar i februari. Beslutet har lett till ett antal överklaganden. Huvudsakligen siktar överklagandena på inhibering av jakten. Överklagandena ledde till att jakten inhiberades. Denna text är till stor del skriven före inhiberingsbeslut 140115.  Dock ej MVP delen

Om vargjakten 2014 inhiberas så leder detta till:

* Avsevärt förlängd period med polarisering och kaos i vargförvaltningen;

* Fortsatt lågt förtroende mellan olika ”stakeholders”;

* Möjligheter att kontrollera och styra ytterligare försvagas;

* Undergrävt förtroende för beslut av statsmakterna (huvudsakligen Riksdag, Regering, Naturvårdsverk, Förvaltningsrätt och Kammarrätt);

* Ökad administrativ tröghet; mer byråkrati, mer formaliteter;

* Fler tids- och resurskrävande juridiska processer;

* Minskad möjligheter och färre frihetsgrader för statsmakterna att kontrollera företeelser och problem i Sverige;

* Låg förutsägbarhet;

* Låg legitimitet för vargstammen i icke entusiasters ögon;

* Intryck av dålig planering, inte genomtänkt och inte långsiktig;

* Större vikt vid enstaka isolerade faktorer och begränsande faktorer och mindre helhetssyn;

* Kravet på ”vetenskaplighet” leder till att vargens tillväxt inte kommer att upphöra förrän svält och trängsel stoppar stammens tillväxt;

* Det är som med krig – det första offret är sanningen eller i det här fallet snarare tilltron till intellektuell hederlighet från forskningen

* Negativare syn mot EU och dess entusiasm för att detaljstyra och överutnyttja viljan att göra EU till lags till nackdel för de svenska statsmakterna, detta kommer säkert att påverka det förestående valet till EU parlamentet och göra en skeptisk inställning till EU en viktigare faktor i valet. Viljan för statsmakterna att stödja EU gemenskapen påverkas negativt;

* Konsekvenserna gäller i första hand varg, men frågan har tragglats så länge nu att det spiller över till många andra områden;

* Att dömma av vad jag sett av miljörättsprofessorn Darpö så får förvaltningsdomstolarna en missvisande bild av vargstammens genetik och genetiska konsekvenser av till exempel jaktens effekter. Förtroendet för inslag av sunt förnuft i den rättsliga processen undergrävs.

Mitt motiv är huvudsakligen att förvaltningsdomstolen inte skall inhibera jakten, men också att förvaltningsdomstolen inte skall agera så det uppmuntrat till ytterligare långdragna traggliga processer. Långvarig ovisshet medan ärenden mals i långsamma rättsprocesser är definitivt dåligt. Vargjakt har redan malts med i fyra år, som tycks domineras av juridiska processer. Det gör inte ett gott intryck på någon att vargläget ännu inte verkar ha kommit närmare en normalisering. Detta motiv tycks nu bortfallit men texten finns kvar.

Ett skrämmande exempel på brist på kommunikation trots försök. Varken jag eller Olof Liberg eller en massa andra förstod att bakgrunden till Naturvårdsverkets förslag om 380 vargar var att först skulle det tillföras 20. Det var så verklighetsfrämmande för oss att utgå från att så uppenbart orealiserbara förutsättningar förelåg, så att GYBS aldrig skulle uppnås. Visserligen såg vi rent intellektuellt att det stod, men vi trodde bara det var någon brasklapp och ingen lyckades förklara för oss att det var djupt allvarligt menat. Det är intellektuellt oärligt och bedrägligt av bevarandevetenskapen att låtsas som om det bara var frågan om att uppfylla vissa villkor som de vet inte är uppfyllbara innan vad de talar om innan, så jag kanske felaktigt anklagade Laikre och Ryman för genetikmissbruk men däremot kände de tydligen inget ansvar för att andra verkligen förstod och förstod att det var tillämpbart. Det är ett sjukt samhälle när EU kallar det för regelbrott när de ställer krav som leder till orimliga konsekvenser utan att låtsas om det och som direkt motverkar det krav de sätter som prioriterat. Det är extremt intellektuellt oärligt att påstå att skälet för den bristande legitimeten för varg är enbart jägarnas motvilja mot att släppa in ett element som är mycket besvärligt för dem utan annan fördel än att vädja till deras respekt för naturen. Orsaken är lika mycket den intellektuella ohederligheten hos NGOs och stödd av  bevarandeforskningen och EU att kompromisslöst ställa ouppfyllbara krav, men inte låtsas om att detta leder till en vargstam ständigt växer tills den slår i det biologiska taket. Det finns en del som gillar detta och en del som försvarar det vetenskapligt men att dölja denna bieffekt genom att framföra rimligare numerära konsekvenser är inte hederligt.

En civilisation som inte kan hantera konflikter bättre efter fyra års tragglande i en fråga där det vetenskapliga underlaget är bättre än i någon annan förvaltningsfråga om en rödlistad art tror jag inte har den mognad som behövs för långsiktig överlevnad. Även förvaltningsdomstolarna borde beakta vad deras antingen brådstörtade eller så utdragna sega procedurer leder till.

Kan en rimlig model konstrueras, som garanterar att risken för vargen utdöende hundra år är mindre än en promille?

Jag har gjort en kortare nyare version av resonemangen här i en annan bloggartikel

Svaret är självklart nej, och det förstår alla utan att det behöver fästas uppmärksamhet på det. Framtidens detaljer är för oförutsebara för att kunna förutsägas med så hög säkerhet. Att signifikansen bara avser scenoriot är en självklarhet, som inte behöver understrykas i korta debattinlägg. Däremot är ett av de viktigaste redskapen att fatta beslut som rör vargens framtid att göra datasimuleringar vad som händer med en så noggrannt som möjligt simulerad varg förvaltad med olika algoritmer. Detta är MVP skattningarnas syfte. Sannolikheterna gäller om den simulerade vargen och förvaltningen fungerar som i verkligheten. Sannolikheterna under förutsättning att verkligheten är perfekt återgiven är av stort intresse.

Bakgrund

Jag gjorde ett debattinlägg på Svensk Jakts webupplaga som ledde till en diskussion i kommentarerna här. För att skilja den del som har med den av Svensk Jakt webartiklen initierade diskussionen magentafärgar jag. Den del av diskussionen, som jag mycket gärna skulle vilja få ett enkelt rätt eller fel svar, är om sannolikheten att alla tre oberoende stammarna dör ut är rätt beräknad på det sätt jag gjort.  Tills vidare utgår jag från att jag har rätt. De som läser detta och känner för att få frågan prövad kan väl be någon trovärdig och kunnig att skriva någon kommentar om den frågan.

Jag har aldrig modererat bloggen förut men skälet att jag gjorde det ett par dagar var att det tydligen öppnade möjligheten för andra att ändra sina frågor och också att jag ville ha viss betänketid som jag i efterhand borde gjort längre. 

En personlig webb ägs av den som sköter den och det är ingen självklar männsklig rättighet att få en kommentar publicerad. Jag ändrar i artikeln och mina egna svar. Det ingår i intellektuell ärlighet att inte cencurera en kommentar för att den är kritisk, istället skall man i bästa mån försöka kommentera sakliga frågor och kritik. I det här fallet har mycket mer av min tid lagts ned på detta eftersom jag i ett svagt ögonblick trodde att kritiken var riktig, men så länge det inte fått trovärdig bekräftelse från någon annan så tror jag inte på det.  

En ny ”artikel” bara publicerad här, som bygger på ett annat material och resonemang, presenteras (i italics):

Risken för att en vargstam på 100 inavlade vargar skall dö ut inom ett sekel är 10 % – givet de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig. Nu har Naturvårdsverket bestämt att det behövs minst 300 vargar (varav 30 i Norge). Detta måste resultera i en högre säkerhet.

Studerar man de sårhetsanalyser som faktiskt finns så är steget i antal individer från hög risk för utdöende till extremt låg risk förvånansvärt liten och ungefär konstant.

Teoretiskt förväntas sannolikheten följa vad som gäller för en kumulerad normalfördelning (påminner om students t-fördelning)    

Vad som beräknas är väntevärdet (medelvärdet) av den del av en normalfördelningen som kumulerat ger sannolikhetsnivån för MVP.

Värden på kvoten mellan MVP för 10% och MVP för 1%  finns i Torbjörn Nilssons  rapport på länken över Demografisk MVP = 10% och 1% för järv, björn och lo

http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6549-2.pdf

http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2013/sarbarhetsanalys/population-viability-analyses-%20bear-lynx-wolverine-2013.pdf

Kvot mellan MVP för 10% och 1% genomsnitt 20 värden både med och utan katastrof Kvot genomsnitt 1.71  Dvs MVP1%  = 1.71*MVP10%

För varg MVP10% = 100, alltså MVP1% = 171

Troligt är att MVP% följer ”medelvärdet av den kumulerade normalfördelningen” (kallas selektionsintenstet)  Dessa är 10% = 1.75, 1%= 2.66 och 0.1%=3,34

Kvoten mellan MVP1% och MVP10% är då 1.52 stämmer något så när med observerat 1.71. Kvoten mellan MVP 0.1% och MVP10% blir 1.9 dvs om det finns fler än 190 vargar så är sannolikheten för utdöende de närmaste 100 åren mindre än en promille.

Detta resonemang tycks stämma  med det  budskap jag gav att risken för utdöende för varg är i storleksordningen 0.1% (eller om man nu skall tolka det bostavligt mycket lägre, det finns gott om utrymme för de förklaringar att det var för lågt jag gav). 

Genomsnitt 20 värden, både med och utan katastrof beaktas

Kvot genomsnitt 1.71  Dvs MVP1% = 1.71*MVP10%

För varg MVP10%=100, MVP1%=171

Troligt är att MVP% följer ”normalfördelningen” (statistik)  Dessa är

10% = 1.28, 1%= 2.31 och 0.1%=2,97

Kvoten mellan MVP1% och MVP10% är då 1.8 dvs stämmer bra kvoten mellan MVP 0.1% och MVP10% blir 2.3 dvs om det finns mer än 230 vargar så är sannolikheten för utdöende de närmast 100 åren mindre än en promille.

Detta resonemang gör att det inte finns anledning att betvivla att det lugnande budskap jag givit att risken för utdöende för varg är i storleksordningen 0.1% (eller om man nu skall tolka det bostavligt mycket lägre, det finns gott om utrymme för de förklaringar att det var för lågt jag gav). Den här analysen ger samma storleksordningar som den förra.

Även att säga att utdöenderisken är en promille verkar dock vara en överskattning av risken eftersom:

1) vargförvaltning är adaptiv och sjunker antalet så vidtar man åtgärder (mindre skyddsjakt kanske)
2) uträkningen försummar att beakta genetiken. Inaveln kan förutses minska och därför sjunker utdöenderisken över tid;
3) den sk förvaltningsmarginalen gör att stammarna i praktiken skulle komma att hållas högre än 100;
4) katastrofrisken rymmer nog en säkerhetsmarginal;
5) det finns vargar i öster som regelbundet vandrar in, vilket sänker utdöenderisken. Förmodligen skulle de återetablera vargstammen inom några decennier även om den tillfälligt utrotades

I vetenskapliga sammanhang så brukar det räcka med trestjärnig signifikans (en promille) och räkneexemplet tycks tyda på att utdöenderisken är väsentligt lägre. Trots det påstås från vissa håll att det inte finnas någon ”seriös” forskning, som på ”vetenskaplig grund” kan bekräfta att dagens stam på drygt 400 djur räcker. Men en påtaglig mer eller mindre slumpmässiga variationen i MVP omkring väntevärdet, och möjligheten av fel i simulator, metod och sådant motiverar en viss säkerhetsmarginal och att sannolikheten är mindre än en promille eller högre kan vara sant i fallet svensk varg, men det vet man inte och eftersom det inte finns något förnuftmässigt sätt att kontrollera så ligger nog sannolikheten för utdöende avsevärt högre. Det säger nog inget annat än att sannoliheten är låg.

Här klistras artikeln från Svensk Jakt

Risken för att en vargstam på 100 inavlade vargar ska dö ut inom ett sekel är 10 procent – givet de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig. Nu har Naturvårdsverket bestämt att det behövs minst 300 vargar (varav 30 i Norge).

Ett räkneexempel: De 300 vargarna kan tänkas fördelade på tre isolerade vargstammar med vardera 100 (till exempel områdena Dalarna, Värmland och Västmanland). Då blir risken för att alla tre isolerade stammarna dör ut inom ett sekel 10 procent x 10 procent x 10 procent = 1 promille.

Även att säga att utdöenderisken är en promille verkar dock vara en stor överskattning av risken eftersom:

1) Verkliga vargar vandrar mellan områden och tillfälligt tomma områden skulle snabbt återbevargas.

2) Uträkningen försummar att beakta genetiken. Inaveln kan förutses minska och därför sjunker utdöenderisken över tid.

3) Den så kallade förvaltningsmarginalen gör att stammarna i praktiken skulle komma att hållas högre än 100.

4) Katastrofrisken rymmer nog en säkerhetsmarginal. 


5) Det finns vargar i öster som regelbundet vandrar in, vilket ytterligare sänker utdöenderisken.

I vetenskapliga sammanhang så brukar det räcka med trestjärnig signifikans (en promille) och räkneexemplet tycks tyda på att utdöenderisken är väsentligt lägre.
Trots det påstås från vissa håll att det inte finnas någon ”seriös” forskning, som på ”vetenskaplig grund” kan bekräfta att dagens stam på drygt 400 djur räcker.

Dag Lindgren

Är värden från de tre olika stammarna multiplikativa?

För att multiplicera sannolikheter måste de vara oberoende. MVP värden kan multipliceras på det sätt jag gjort om de inte beror av varandra, tes genom att påverkas på samma sätt av tillfälligt inträffade ändringar av den simularade vargen som katastrofer. Katastrofer bör belysas i en MVP. I den MVP analys som ligger till grund för svensk vargpolitik har risker på flera olika nivåer använts för olika MVP scenarior. Troliga förväntade ganska begränsade katastrofer ger MVP i storleksordningen 50. Worst case scenario är katastrofer som det egentligen inte finns stöd för att tro att de någonsin kommer att inträffa för varg, som torde vara relativt lite utsatt för katastrofer. Men det är ändå meningsfullt att se vad vargen klarar och intressant att testa olika katastrofscenarior.  Worst case katastrofer kan kan vara ”regionala” eller globala. I Svensk Jakt beräknas sannolikheten för ett scenario med regionala worst case katastrofer. Vilket är ett helt legitimt sätt att belysa en möjlig katastrof. Just beträffande denna nyans skulle läsaren kunna missletts eftersom texten antyder att worst case scenario beaktats, trots att det Faktiskt bara är second worst case. 

Om MVP stämmer med verkligheten och alltså de simulerade vargarna och vargförvaltningen beter sig exakt som de verkliga så blir sannolikheten för vargens utdöende som de sannolikheter som anges. För extrema katasstrofscenarior, är det inte är någon effektiv metod att öka antal vargar i Sverige. Sannolikheten beror mycket mer på den hypotetiska katastrofens utformning än antalet. Och extrema katastrofer kan helt enkelt inte förutses och alla möjligheter kan inte belysas. 

Det finns många skäl att spekulera över att simulerade vargar (MVP) inte stämmer med verkligheten, därför finns en ”säkerhetsmarginal” så att man hamnat på 270 vargar. Många av dessa skäl att de verkliga vargarna kan avvika fråm modellens kan leda till att MVP överskattar behovet och istället för att underskatta. Jag är ganska säker på att förökningstakten nu är större än i de simulerade vargarna (den viktigaste faktorn för de simulerade vargarna). De sannolikheter det medför om simuleringens förutsättningar perfekt realiseras kan förmodas vara mer rättvisande än de överväganden som gjort att man beslutat FRP 270. Därmed inte sagt att säkerhetstänkandet var obefogat men jag avråder från att gå avsevärt längre för en ökad säkerhetsmarginal.

Många frågor är bedömningar som visserligen skiljer sig från mina, men som jag accepterar som vettiga när det gäller att bestämma FRP till 270. Men nu ifrågasätts det tydligen på allvar om stammen är alltför skör för att tåla ett uttag på några tiotal vargar. 

Ingen normalt funtat person inbillar sig att man kan förutsäga framtidens detaljer om 100 år med trestjärnig signifikans, det är helt uppenbart att signifikansen rör scenariot, som alltså är ett rimligt utfall av ett MVP scenario.

Bakgrund:

De tre viktigaste vargvärnarorganisationerna har gjort en gemensamt överklagande av jaktbeslutet som finns här http://www.rovdjur.se/objfiles/1/SNFWWFSRFOverkl_-1226366028.pdf. Dokumentet är väl formulerat, mycket utförligt och övertygar vid en snabb överläsning. Men det är en partsinlaga och med ett subjektivt urval av information och argument.

De nya dokument om vargförvaltning Naturvårdsverket presterat är inte lika bra och övertygande formulerade. Detta gäller speciellt de nya dokument, som berör motiven att varg nu har gynnsam bevarandestatus. Motiven i det svenska Naturvårdsverkets beslut om gynnsam bevarandestatus

http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/vilt/efter-rovdjurspropositionen/referensvarden-rovdjur-131216.pdf.

och ”uppdateringen” av förvaltningsplanen omfattar inte referat eller referenser till de nya dokument och uppsatser, som tillkommit de senaste åren av betydelse för vargförvaltningen. Delvis rör det dokument som tillkommit på uppdrag av eller med stöd från Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2012/varg-forvaltningsplan/forvaltningsplan-varg-reviderad-december-2013.pdf En del tips till uppdateringar finns i överklagandet. Intrycket är att Naturvårdsverket inte helhjärtat kommer att stödja och försvara vargjakten.

Det finns en betydande osmidighet i hur statsmakterna, Naturvårdsverket och EU hanterat frågan vilken lätt till att konflikten eskalerat.

Naturvårdsverket har presterat ett förslag på beräkning av FRP, som inte klarat en vetenskaplig granskning. Trots uppmaningar har Naturvårdsverket inte levererat ett förslag till regeringen som skulle kunnat användas som ett underlag till propositionen och trots att det var Naturvårdsverkets åliggande har inte heller en rapport om status av den svenska vargen inlämnats.

Varken varg eller den nordeuropeiska underrasen av varg är internationellt hotad (”least concern”). Viss fragmentering av utbredningsområdet har skett och vargstammen har fluktuerat i olika delar. De sista decennierna har vargen i EU generellt minskad fragmentering och ökad närvaro. Hur detta påverkar uthålligheten mot evigheten för den svenska stammen finns bara förslag av starkt spekulativ art med inslag av vedertagna tumregler för bevarandegenetik och fragmentariska data om fragmentationens omfattning och betydelse, som knappast kan betraktas som mogen vetenskap.

Allmänna synpunkter

Det borde ses som utomordentligt positivt ur ”biodiversitetssynpunkt” att vargen efter att varit i praktiken utrotad och nu har uthålligt säkrat sin långsiktiga existens i Sverige. Detta borde ha lett till nationell och internationell uppskattning. Istället ägnar sig alla åt att hitta fel och svagheter och misstänkliggöra såväl kompetens som goda vilja. Likaså har Sverige satsat stora resurser på att förbättra vargstammens genetiska status och därigenom ådagalagt en hög ambitionsnivå för att säkra vargens framtid i Sverige. Bl a har Sverige/Norge satsat på i förhållande till vargens praktiska betydelse mycket stora forskarresurser och fått många relevanta resultat och en bra internationell renomme. Sverige har haft tre offentliga utredningar om olika aspekter på vargen. Regeringen har anslagit speciella medel för att möjligöra att låta en migrant bilda familjegrupp i renbetesland, men Naturvårdsverket avbröt detta ”praktiska utvecklingsarbete” i förtid eftersom skadorna ansågs för stora. Försök att ta tillvara generna hos denna migrant (Junselevargen) har kostat storleksordningen tio millioner kronor, vilket demonstrerar den politiska viljan att satsa på att ta tillvara den naturliga migrationen. Vad blev resultatet av allt detta: ett baserat på de många resultaten och kvalificerade expertanalyserna en ihållande kritik från tunga NGO och EU-kommissionären för långa listor av misstag och fel och tveksamheter, dåliga relationer med relevanta NGO, kritik för bristande forskningsbaserade underlag, vetenskaplig granskning och upprepade anklagelser för fördragsbrott och insinuationer för att föröka utnyttja kryphål och undanflykter. Stora ansträngningar har lagts ned på att ge svar på EUs frågor och Sverige har hela tiden diskuterat med EUs funktionärer även om det bara finns kommentarer från dessa överläggningar. Sverige har omedelbart tagit bort taket på antal vargar och avskrivit iden att detta skulle kunna ge bättre förutsebarhet vart vargpolitiken syftade. Men trots den visade ambitionen av Sverige att normalisera situationen för varg. Sverige har haft en speciell utredning om samlevnad med varg där representanter för olika ”stakeholders” fick samarbeta, men nästan omedelbart konstaterade NGO (interfolierat av misstänksamma kommentarer av EU) att statsmakterna saboterat det begynnande samförståndet genom att inte låta Naturvårdsverket vetenskapligt bestämma när Naturvårdsverket inte lyckats åstadkomma något vetenskapligt underbyggt ställningstagande under det år de haft på sig och haft det som en skyldighet. Man kan fråga sig vad som blir resultatet när andra ser effekterna av att försöka satsa hårt på att lösa problemet men det kvarstår lika polariserat och kritiserat som förut.

EUs roll

Jag tror i likhet med många andra att det vore till fördel om EU avvecklade sitt intresse för den svenska vargförvaltningen. EUs hand och övervakning i detta ärende har i alltför hög grad på ett destruktivt sätt inriktats på att försvaga, komplicera och misstänkliggöra de svenska statsmakternas kontroll över vargförvaltning och även förstöra ryktet för vår mycket välrenommerade vargforskning. Jag har för avsikt att utveckla detta i ytterligare ett dokument, förhoppningsvis den sista i den här bloggen. Om jag sett den svenska vargförvaltningen på väg att normaliseras och en vilja till nedtrappad polarisering från de viktigaste aktörerna, i första hand de som önskar fler vargar, så skulle jag troligen låtit bloggen förbli avslutad och mitt eget engagemang nedtrappat långt tidigare.

Ekologisk hazard

Ekologi är till stor del en frågan om ”balans” mellan olika komponenter. När en enstaka ekologisk nyckelart får expandera mycket snabbt så kan det uppstå många effekter för andra arter. En del positiva en del negativa. Somliga arter påverkas positivt andra negativt. Så länge tätheten är måttlig så kan dessa effekter förmodas vara ekologiskt tolerabla och att vargen ryms är förmodligen ekologiskt bra förutom att det ger biodiversitet, men kommer förvaltningen att leda till en ytterligare förtätning så kan det medföra stora oönskade ekologiska förändringar som totala överraskningar eller bara befarade i debatten. Man kan säga att man skall låta naturen ha sin gång men ”naturen” är starkt människopåverkad och denna påverkan ändras raskt. Naturen är nu något som vårdas och förvaltas, det går knappast att lämna enstaka komponenter med en möjlig stark påverkan helt utan kontroll. Jag tycker de känns som NGO inte utgår från en ekologiskt helhetssyn, när de fordrar åtgärder som om de går igenom kommer att leda till fortsatt fri okontrollerad snabb numerär tillväxt.

Förvaltningsdomstolarnas arbete:

Om förvaltningsdomstolen inhiberar beslutet så resulterar det i fortsatt obromsad mycket snabb tillväxt av vargstammen. De flesta hade säkert förväntat sig åtgärder med vargstammen som troliggjorde att en uppbromsning av tillväxten skulle komma till stånd. Nu ter sig alternativet att vargtillväxten slutar först när vargen när födotillgången tryter och den tilltagande trångboddheten ökar frekvensen av vargkonflikter och förmodligen också sjukdomar.

EUs regelverk är tydligen restriktivare än vad naturvårdsverket tidigare trott, eftersom förvaltningsdomstolen underkänt naturvårdsverkets bedömningar. Inriktningen mot utökad skyddsjakt, som utlovats av regeringen i mitten av 2011 och rekommenderats av vargkommitten och som vargvärnarorganisationerna och EU sagt sig acceptera eller den gradvisa långsamma stegring av vargantalet med ungefär 20 mer per år som rovdjursutredningen föreslog eller den förvaltningsjakt som föreslogs med syfte att sänka vargens inavel har tydligen enligt förvaltningsdomstolens tidigare beslut varit oförenlig med lag och rätt.

Förvaltningsdomstolen borde inte överpröva riksdagens och regeringens beslut. Riksdagen har beslutat att varg har gynnsam bevarandestatus och att det räcker med 270 vargar för att upprätthålla detta och att ”vargtrycket” bör minskas i de vargtätaste länen. EU anser att ansvaret för beslut om gynnsam bevarandestatus ligger på politikerna, dvs ytterst riksdagen. http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/. Om detta politiska beslut var taget på felaktig grund, så bör det vara en fråga för konstitutionsutskottet eller EU-domstolen, men knappast förvaltningsrätten?

Specifika kommentarer (ref till överklagandet)

Klarsynt professor i miljörätt (9/37)
Överklagandet hänvisar till en ”klarsynt” analys av en professor i miljörätt från 2011. EU kan förväntas har stort genomslag eftersom den är på engelska och ger intryck av att vara från en kunnig expert.  Han har skrivit en artikel på engelska där han framför att han tror att Sverige bryter mot EUs regler, som förmodligen EUs handläggare av det svenska vargproblemet såväl som register tagit del av och färgats http://www.sieps.se/sites/default/files/2011_8epa_2.pdf  Det har därför sitt intresse att studera hur välinformerad han är om den svenska vargsituationen. I artikeln skriver han “there is consensus between all parties involved that the wolf population in Sweden/Norway does not have favourable conservation status.” Ser man på hur detta ställningstagande motiveras (not 37), så framgår dock att det är den norska vargstammen, som – om den betraktas som isolerad – inte har gynnsam bevarandestatus. ”This actually goes without saying, as only 20 wolves are allowed to reside in Norway. That country made a reservation to the Habitats Directive, mainly because of the wolf issue and conflict with the widespread sheep farming. Norway is still a party to the Bern Convention, but owing to weak compliance mechanisms Norwegians are not hampered in their keeping down the species to the limits of existence.” Experten tror att den svenska och norska vargstammen betraktas som två fristående enheter, fast grunden för Sveriges ställningstaganden är att Sverige och Norge delar på en gemensam vargstam och kraven för gynnsam bevarandestatus gäller den gemensamma stammen.  Det förefaller alltså missvisande att när vargvärnarna kallar analysen för klarsynt. Även de biologiska förutsättningarna för artikeln är föråldrade. Darpö har redan tagit ställning för att situationen inte påverkas av att gynnsam bevarandestatus nåtts  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5743190.

”Naturvårdsverkets” modell (10/37)

Naturvårdsverket föreslog RFP 380 vargar enligt ett kriterium som föreslagits att den genetiska variationen inte skall öka med mer än 5 procent enheter på hundra år. Förväntad inavel vid slumpmässig korsning kan ses som ekvivalen med genetisk variation.  Eftersom inaveln (den genetiska variationen) i den svenska vargstammen avtar hur liten populationen än är under förutsättning att det kommer in mer än en migrant per generation så är villkoret inte begränsande och det blir bara den demografiska MVPn som sätter gränsen. https://vargdag.wordpress.com/2012/12/03/95-av-vadda-naturvardsverket/ Värdet 5% är orealistisk och förutsätter in ideal källpopulation som inte finns i praktiken. Konstruktörerna av vargmodellen själva räknar med ett alternativ 10 %, valet 5%, som knappast har en motsvarighet i verkligheten, görs av Naturvårdsverket utan diskussion. Det ter sig djupt inkonsekvent att välja 5% förlust av genetisk variation på 100år, när (nedersta) gränsen för den demografiska utdöendet sätts till 10%. Värdet 5% är snarare ett förslag än en oomtvistad sanning.

De fyra senaste reproduktiva vargarna har kommit under en femårsperiod, naturvårdsverkets skattning av sju reproduktiva per tioårsperiod (utan annat än flyttningar för att skydda renbetesland) verkar riktig.

Vad modellen beaktar är ”effektiva migranter”. Denna har schablonmässigt satts lika med reproduktiva vargar. ”Effektiva” storleken är troligen större än den verkliga, eftersom invandrarna genomgående visar heterosis, dvs obesläktade invandrare verkar avsevärt reproduktivt effektivare än de inavlade. ”Heterosis” är en slags omvänd inavel. De exempel som tidigare fanns (den tredje immigranten till Sverige och en invandrare på Isle Royale) kunde möjligen vara undantag, men när nu den fjärde och femte invandraren också får så mycket avkomma är det dags att förmoda att detta är en regel. Jag skattar att detta ökar den effektiva migrationen med 1.25, den observerade ökningen är större men detta är så förvånande och oväntat och trots allt byggt på ett begränsat antal observationer så jag antar inte en högre faktor. Genom selektiv jakt ungefär fördubblas effekten av migranter (tidigare grova skattningar) men ”tumregeln” bekräftas av Liberg och Sand 2013.

Den sammanlagda effekten av dessa två effekter räcker för att med den nu troliga skattningen av effektiva migranter per decennium skall bli ungefär 17. Det räcker då med <<100 vargar för att kriteriet enligt Naturvårdsverkets (Laikre och Rymans) tabell skall vara uppfyllt. Den genetiska MVPn visar sig alltså mindre begränsande än den demografiska, och detta gäller även vid en långt lägre effektiv migration.

Lena Eks inspel (10/37)

Vargvärnarnas skrivning ironiserar över ett inspel av Lena Ek som tycker det räcker med 180 vargar. Ur naturlig invandringsynpunkt bekräftar jag alltså förefaller det alltså räcka med de 180 vargar Lena Ek föreslog även utan valputsättning. Jag anser dock Naturvårdsverket skall fortsätta att utveckla valputsättningstekniken som en säkerhetsåtgärd om den naturliga invandringen i framtiden skulle anses otillräcklig. Jag föreslår också att högst en familjegrupp tolereras i renbetesland trots de stora negativa effekterna om flyttförsök misslyckas och att förberedelser görs för ett försök med soft release.

Ett lägre vargantal gör också att den inavelsreduktion och genetiska variation som anses önskvärd kan nås snabbare, om vargen tillåtas växa fritt tills dessa angivna förvaltningsmål nås kommer gynnsam bevarandestatus inte att uppnås innan andra faktorer (brist på näring och utrymme) kommer att

På lång sikt blir invandrarna mer besläktade med recepientpopulationen, så de effektiva migranterna blir färre. Men å andra sidan är populationerna så nära genetiskt förbundna med varandra, att de inte behöver räknas som olika populationer utan del i en gemensam ”megapopulation” på samma sätt som den svenska och norska stammen.

Jag har analyserat hur ”genetiken” förändras under hundra år, bla https://vargdag.wordpress.com/2012/07/23/inavel_om_ett_sekel/ T ex förväntas vargstammens formella inavel vara storleksordningen F=0.1- F=0.05 eller ännu lägre med dagens invandring.

Att i förbigående perifert välja förutsättningar, som Naturvårdsverket som ansvarig myndighet för valpflytten självklart insett inte skulle uppfyllas och inte heller finns någon motivering varför just 20 valts. Det tolkas ofta som att vissa tjänstemän på Naturvårdsverket liksom vargvärnarförträdarena önskar se en vargstam, som tillväxer tills den slog i ”det biologiska taket” ”låta naturen ha sin gång”. Naturvårdsverket undlät att göra de beräkningar/planer som EU önskade se.   Redan när jag såg planen såg jag de finstilta brasklapparna, men trodde uppriktigt sagt inte de var allvarligt menade bara sånt forskare häver ur sig för att slippa lova för mycket, https://vargdag.wordpress.com/2013/01/21/hur-manga-2015/ . Men nu ångrar jag faktiskt att jag trots samtal inte riktigt insett att Naturvårdsverket faktiskt inte var så heltokigt, men istället svekfullt missledande, eftersom Naturvårdsverket förutsatte något när tabellen skrevs som Naturvårdsverket visste de inte skulle kunna leverera.

Effekten av inavel avklingar så småningom, och genetisk variation tillkommer så småningom. Om populationen omfattar tusentals så kompenserar det fullständigt ökningen av inavel och förlusten av genetisk variation och stammen blir livskraftig i all framtid. Annorlunda uttryckt är inavel och förlust av genetisk variation som har orsaker långt tillbaka i tiden mindre allvarligt än ny. Den genetiska driften de sista generationerna är något allvarligare än för 100 år (20 generationer) sedan. Även med 800 vargar sker en betydlig sådan minskning. Betydelsen av formellt beräknad förväntan för förlust av genetisk variation och ökning av inavel överdriver alltså konsekvenserna. Egentligen blir alltså kravet på FRP något lägre.

Socioekonomiska konsekvenser (30/37):

Vargvärnarna tvivlar på att det finns betydelsefulla socioekonomiska konsekvenser. Det är mycket egendomligt att ”acceptans” (”samlevnad eller vad det innebär) så allmänt anses betydelselöst i vargförvaltning och ges så lite vikt av EU och  https://vargdag.wordpress.com/2012/10/03/acceptansfri-vargforvaltning/

Det är statsmakternas bedömning att flera vargar än nödvändigt har negativa socioekonomiska effekter. Enligt direktivets portalparagraf skall detta beaktas och kan resultera i jakt. Det är inte Naturvårdsverket som är en part i detta.

Justification of FRP =270 with a new approach.

Det finns en metod att göra vad som kan kallas genetisk MVP som Naturvårdsverket har använt för att fastställa FRP för lo utgående från att den genetiska variationen inte får falla mer än 5% per hundra år i en population utan immigration.  Laikre och Ryman använde denna modell för att härleda vargantalet under förutsättningen att tillräckligt många vargar först tillfördes (20) för att bibehålla den genetiska variation på samma värde som i moderpopulationen. Tillämpad under antagandet att inga nya migranter tillkommer ger den FRP=800, med de antaganden om migration som naturvårdsverket gjort ger den FRP=380. För den svensk/norska vargstammen ger modellen orealistisk låga resultat eftersom inaveln är så mycket högre än i källpopulationen.

Den karelska (Finska + ryska Karelen tillhör källpopulationen). Eftersom den svensk/norska stammen etablerats av få vargar alldeles nyligen och den genetiska variationen snabbt ökar pga av migrationen och det är då trivialt att modellen inte ger högre FRP än den demografiska sårbarhetsmodellen. Den forskningspanel rovdjursutredningen en gång använde utgick i sin skattning av vargbehovet i Sverige (700) från en genetisk modell som siktar mot överlevnad i evigheten utgående från en isolerad gemensam vargstam i Sverige, Norge, Finland och Ryska Karelen. NGOs have written to the Governments of the Nordic countries suggesting to use such a joint wolf population as the basis for wolf number. Using the suggested commonly agreed approach for the geographic delimitation of the wolf population one arrives at FRP=800 with the unrealistically pessimistic assumption of no immigration. A reasonable share of Sweden is FRP=270 When the assumption of the model that an independent population is cut off from a source population will be fulfilled. There are now >800 wolves in the area and >270 in Sweden. Thus the genetic MVP according to the suggestions made is not much different from 270. Trots det påstås från vissa håll att det inte finnas någon ”seriös” forskning, som på ”vetenskaplig grund” kan bekräfta att dagens stam på drygt 400 djur räcker.

28 kommentarer

200 – bra golv

200 – ett stabilt golv!

Förslag: minsta antal vargar sätts till 200 (FRP, Favorable Reference Population, referenspopulation, golv =200).

Jag är genetikprofessor och försäkrar att FRP=200 är vetenskapligt underbyggt.

Grunden för förslaget är det allmänt accepterade faktumet att inaveln minskar snabbare vid ett lägre vargantal. Utförligare detaljer finns i artiklar på denna blogg och andra ställen. Liberg och Sand 2012 styrker huvudidéerna och är helt fristående från mig, mina ställningstaganden gjordes tidigare men bekräftas av fristående forskare. Jag anför nu inga andra referenser än denna, tynger inte med numeriska exempel/beräkningar och recenserar inte eventuella avvikande åsikter i just denna artikel (det går att kommentera om någon vill invända eller browsa webben). Effektens storlek är beroende av exakt vilka antaganden om framtiden som görs. Givetvis bör Naturvårdsverket, som beslutar, inte ta mitt förslag utan vidare, utan låta en annan kompetent forskare vara huvudförfattare till den mera finslipade motivering, som bör åtfölja ett FRP beslut. Först då kan det betraktas som tillräckligt vetenskapligt underbyggt. Jag tycker det räcker med att jag och en av Naturvårdsverket utsedd kompetent forskare stöder FRP=200 och utformar en motivering ungefär enligt mitt resonemang här för att Naturvårdsverket skall göra det till sitt officiella ställningstagande. Detta kommer inte att ske eftersom Naturvårdsverket sedan jag skrev detta fattat ett beslut (se slutet av artikeln).

Naturvårdsverket kan förstås bestämma och motivera ett annat FRP. En god motivering på engelska (så EU kan läsa) är viktigt, vilket FRP Naturvårdsverket än väljer. För 270 finns det elva forskare som skrivit under på att FRP=270 räcker, som kan precisera motiveringen, framförallt borde önskemålet från genetiker beträffande ”effektiv populationstorlek” på minst 500 behandlas något utförligare. De elva brevskrivarna förutsätter och anser att kontakten med andra vargstammar är tillräckligt stor, vilket innebär att det finns tillräckligt med vargar för långsiktig ”genetisk” uthållighet.

Om EU inte avvecklar överträdelseärendet för varg eller det inte ser ut att bli någon vargjakt, så kommer det nog någon artikel om relationerna till EU härnäst. Eftersom det nu har tillkommit att EU kan se vart den nya  vargpolitiken leder, ger jag EU en ny chans att skriver inget mer förrän efter nyår. Så detta kanske blir bloggens sista artikel.

Politiska överväganden

(S) vill inte ha FRP under 200 och att FRP skall formuleras av forskare och inte politiker. Förslaget FRP=200 har alltså ett brett parlamentariskt stöd om det görs en vetenskaplig motivering, mindre än en femtedel av parlamentarikerna kan tänkas vara emot, och motståndet från denna femtedel försvagas just eftersom FRP=200 bygger på vetenskaplig grund. Det tidigare rovdjurspolitiska beslutet hade 200 som etappmål, att sätta 200 som golv innebär en ökning med 30 eller mer, som är politiskt önskvärt när man går från etappmål till långsiktig förvaltning. De grupper av i huvudsak jaktanknutna (inklusive jägareförbundet) som försökt förstå och bygga upp en vetenskapligt hållbar motivation ligger vanligen under ekvivalenten till FRP=150. FRP=200 innebär uppenbarligen inte att ”vika sig för jägarlobbyn”, vilket i sig är politiskt värdefullt. Inte heller faller förslaget till föga för den motsatta lobbyns tolkningar av vetenskap, ”vargvärnarlobbyn”, omkring SNF, WWF och rovdjursföreningen. FRP som inte backar upp ytterkanterna från NGO, utan ligger inom acceptansen för sex av åtta partier, har en självklar politisk fördel. Utvecklingen av varg i Finland är dålig och det resulterar i färre och närmare besläktade migranter till Sverige. Men Sverige blir inte trovärdigt om Sverige argumenterar för många fler vargar i Finland än Sverige självt accepterar. Dessa ”politiska” begränsningar gör att jag inte just nu vill överväga ett lägre FRP än 200. Varg är känsligt och bred politisk uppbackning viktigt och jag vill inte riskera det stora partiet socialdemokraternas stöd för vald FRP – skillnaden mellan ett starkt parlamentariskt stöd och ett bräckligt – genom att nu göra en ”skarp” motivering för ett FRP<200, som inte skulle accepteras av Naturvårdsverket, utan bara skulle försämra uppslutningen för det värde som bestäms. Det är bra för förtroendet för att vargförvaltningen vilar på vetenskaplig grund om FRP inte sätts till intervallets gränser 170 eller 270. T ex FRP = 200 klargör att det är ett självständigt vetenskapligt underbyggt beslut av Naturvårdsverket och inte underdånighet mot ett politiskt beslut. Höga vargantal i Sverige kan irritera Norge och kanske också Finland, vilket talar emot att ligga nära intervallets övre gräns. Ett FRP under 200 skulle innebära att EU agerat heltokigt och dåligt underbyggt när ett överträdelseförfarande om den svenska vargjakten 2010 inleddes, och det är aldrig bra att förödmjuka en motståndare och agera så denna tappar ansiktet. FRP = 200 är det lägsta FRP som inte innebär att var ett allvarligt och obefogat misstag av EU att ifrågasätta den svenska vargjakten. Men samtidigt erkänns det inte att Sverige gjort mer än ett bagatellartat liten misstag och riskerar inte mer än lätt ogillande av EU-domstolen och absolut inte inhibering eller förlust av kontroll av rovdjurspolitiken i fortsättningen. Sverige har inte erkänt att vargjakten 2010 stred mot direktivet och ett val av FRP nära den högre gränsen strider nog mot Sveriges officiella linje. Om FRP skulle sättas till 200 så är det rätt så troligt att det verkliga vargantalet skulle bli 300 vilket jag föreslog som en ”politisk” kompromiss i föregående artikel. Men med denna artikel vill jag dock göra helt klart att jag som genetiker under det närmaste decenniet stödjer vargantal i den nedre delen av intervallet.

Adaptiv förvaltning

Riksdagsbeslutet ger ett intervall för FRP bl. a, för att enligt vargkommittens intentioner med ett intervall möjliggöra adaptiv förvaltning, dvs justeringar av FRP med hänsyn till ändrade omständigheter kan göras av Naturvårdsverket. FRP betraktas inte längre som en helt fix storhet, utan en dynamisk som kan justeras. FRP=200 är ett förslag för de närmaste decennierna. Avsikten är att FRP skall höjas när inaveln sjunkit och inavelssänkning inte längre gagnas av ett lågt antal. Förslaget är alltså förenligt med förslaget FRP=270, som lämnats av 11 ledande forskare i juni och avsåg ett i tiden konstant hållbart FRP. Skrivelsen betonade visserligen det adaptiva, men forskarna visste inte att detta skulle reflekteras i utformningen av ett riksdagsbeslut. Men det är inte något radikalt nytt, det är en helt normal procedur att mindre justeringar sker i verksamheter som löper långsiktigt. Nya FRP estimat inrapporteras till EU vart 6:e år, nästa gång 2019, så även EU ser det som en helt normal process att Naturvårdsverket gör mindre ändringar inom de givna intervallen. Och ett nytt riksdagsbeslut i rovdjursfrågan kommer säkert inom ett decennium då intervallet för Naturvårdsverkets handlingsfrihet kommer att ses över.

Tyngdpunkt på att sänka inaveln

Svensk vargs allvarligaste problem idag är hög inavel och brist på genetisk variation. Det enda som hjälper är migration. Migrationens effekter förstärks av låga vargantal. Lämpligt utformad vargförvaltning inom ramen FRP=200 kan troligen tredubbla effekten av migration och leda till tre gånger snabbare inavelsreduktion jämfört med det begränsade inflytandet på vargförvaltning som karaktäriserar 2013 och (troligen) 2014. Mer preciserade kvantifieringar bör göras inom ramen för en mer detaljerad motivering med högre upplösning.

När inaveln sänkts kan FRP ökas!

När inaveln väl sjunkit bör andra faktorer ges högre vikt och detta kommer att motivera ett högre FRP. På kort sikt spelar FRP stor roll för hur snabbt inaveln faller, men på lång sikt uppnås ett jämviktstillstånd där inaveln är oberoende av FRP. Ju längre inaveln sjunker, ju lägre blir mervinsten i inavelssänkning av ett lågt vargantal. Andra aspekter är överlevnad och uthållighet i ett evighetsperspektiv, ekologiska aspekter, evolutionär potential och ett större effektivt utbredningsområde och högre fysisk närvaro. Förslaget FRP=270 bör ses i det perspektivet. Större värden har figurerat, men varit baserade på ett kategoriskt antagande att varggener kommer att vara oförmögna att flytta sig (eller kunna flyttas) över långa sträckor i ett millenium perspektiv, vilket inte har stöd i observationer. Men varg har gynnsam bevarandestatus med FRP =200 om Naturvårsverket så bestämmer och det finns forskarstöd från någon mer än mig, och meningen med intervallet är just att vargförvaltningen skall vara adaptiv inom intervallet och det gagnar vargens uthålliga överlevnad även i ett långt tidsperspektiv att inaveln sänks snabbt. Möjligheterna att förbättra det genetiska statuset är inget man bör bortse från i vargförvaltning. Genetik och biologi bör vara viktigare inslag i förvaltning än byråkratisk enkelspårighet.

Säkrare och långsiktigare än minikravet

Den minimala FRP enligt den sårbarhetsanalys som betraktas som absolut minimum (skamgräns) av rovdjursriktlinjerna ligger på ungefär 40 (+ 30 i Norge). Den demografiska sårbarhetsanalysen visar att FRP = 230 (30 i Norge) ger mindre än någon procents risk för utdöende (om relationerna mellan risknivåer i andra sårbarhetsanalyser stämmer) inom en längre period än ett sekel och risken blir liten även om man räknar med värre katastrofer än som någonsin dokumenterats. FRP = 200 för Sverige ligger många gånger över ”skamgränsen”. Vid FRP = 200 är det inte få vargar i Sverige som är den största risken för vargens uthålliga framtid i Sverige. Förutom de norska vargarna, som lever så nära de svenska, att det populationsgenetiskt kan betraktas som en enhetlig population är inte den svenska vargstammen isolerad från resten av utbredingen för den nordeuropeiska vargen, migrationen till Sverige överträffar med råge gränsen för att en stam inte skall räknas som isolerad, inte heller en geografiskt mer omfattande helt isolerad sk megapopulation kan avgränsas.

Lätt att identifiera genetiskt värde

Det är mycket lätt jakttekniskt att anpassa jakten till vargarnas genetiska status. Stamtavlan är känd för den svenska vargstammen. Det genetiska statuset av vargarna i ett revir är väl känd genom stamtavlan för revirets föräldrapar. Reviren är geografiskt avgränsade områden. En sådan jakt planerades 2013 enligt Liberg och Sand 2012. Vid licensjakterna 2010 och 2011 sköts ingen ”genetiskt värdefull varg” av misstag. Men EU tyckte inte det var tillräckligt vetenskapligt granskat för att motivera avsteg från principen att licensjakt inte skall bedrivas när gynnsam bevarandestatus inte är uppnådd. Nu föreligger gynnsam bevarandestatus och dessutom förmodar jag att Liberg och Sand (2012) granskats bättre och en sk. vetenskaplig uppsats sägs vara på gång. Det föreligger praktiska erfarenhet av implementeringen som kan göra denna praktiskt bättre 2014. Det finns utrymme för misstag, imperfektioner och att ha huvudsakligen andra kriterier för en del av ”avskjutningen”. Möjligheten till genetiskt selektiv jakt är ganska unik för svensk varg och inte lätt kopieras under andra förhållanden.

Andra överväganden om FRP

Frekvensen reproduktiva migranter kan bli låg om antal och täthet är låg. Så var det med den svenska vargen fram till för ett decennium sedan. De sista fem åren har fyra reproduktiva migranter kommit. Detta visar att FRP=200 är tillräckligt.

Det har framförts att FRP kravet kan vara högre om man ser på mycket lång sikt (önskemål om en megapopulation med Ne>500). Detta är i princip riktigt och när jag föreslår FRP=200 är tanken att detta skall omprövas och förmodligen ökas om några decennier, och att vid övergången vargens genetiska status och förutsättningar för fortsatt uthålligt bevarande att vara bättre än om en högre FRP väljs de kommande decennierna.

Det har påpekats att genetiken inte beaktats i den demografiska sårbarhetsanalysen. Men eftersom inaveln är högst i början av simuleringarna och de demografiska parametrarna utgår från dessa inavlade vargar och inaveln faktiskt sjunker fast simuleringarna antar den är konstant, så överdriver sårbarhetsanalysen erforderligt antal vargar. Naturvårdsverket har försökt göra en genetisk sårbarhetsanalys som gav intuitivt konstiga resultat men ändå tog nio månader att förkasta, eftersom den inte vilade på vetenskaplig grund. Detta visar att man lätt hamnar fel om man litar på för komplicerade ”black box” modeller. Det är enklare att bara accetera den FRP den demografiska sårbarhetsanalysen gav.

Att ha en fullständig stamtavla för svensk varg har stort inomvetenskapligt värde och är i sig ett gott argument för FRP=200, med ett dubbelt så stort FRP skulle det förmodligen bli logistiskt och ekonomiskt omöjligt. Utan fullständig stamtavla blir genetiskt selektiv jakt omöjligt och då kan inaveln inte reduceras så snabbt och det värde inaveln så småningom stabiliseras på blir ganska högt (betydligt högre än de rekommendationer som en del genetiker givit uttryck för, men jag tror F=0.15 är acceptabelt och det nås nog utan selektiv jakt.

Rovdjursutredningen

Rovdjursutredningen accepterade tanken att man skulle öka vargantalet successivt till slutantalet under 12 år. Ett skäl var att reducera inaveln i en mindre population på ett tidigare stadium innan populationen vuxit till slutlig storlek och därmed blivit trögare att få ned inaveln i. Rovdjursutredaren insåg inte att denna idé stred mot EU-direktivet. Tyvärr är EU-direktivet för stelt och byråkratiskt för att medge de bästa lösningarna ur biologiskt/genetiskt/kostnadssynpunkt, sådant behandlas av EU som fördragsbrott. Men med det nya riksdagsbeslutet med adaptiv förvaltning enligt vargkommitténs förslag med dynamisk FRP gör det möjligt att förena EUs direktiv med rationell vargförvaltning.

Det är inte bråttom med FRP

För den nya rovdjurspolitiken trovärdighet är ett viktigt inslag en licensjakt i vinter, även om den bara blir symbolisk. För en liten licensjakt behöver man inte ha några andra beslut på plats, omfattningen kan göras så att man hamnar långt över minimum FRP=270. Resten av pappersarbetet, såsom fastställande av FRP för överskådlig framtid, kan vänta till våren och göras mer genomdiskuterad. Dock kan det vara bråttom att få fram ett manuskript med motivering snabbt, för att användas t ex i eventuella rättsliga tvister eller gentemot EU, eller inför jakt, eller andra svårförutsedda situationer. Det blir lättare att formulera om det då är ett givet FRP som motiveras. Kanske det är bra att Naturvårdsverket omedelbart tar ett provisoriskt formellt beslut om FRP=270 med stöd i forskardokumentet för att legitimera begränsad selektiv jakt och aviserar att det är under prövning om ett lägre FRP värde.

Selektiv jakt – Ny situation

Jakten 2014 kan utformas som genetiskt selektiv jakt som bara berör områden där vargtätheten är hög och lokalt behov att reducera tätheten finns och utan att tagit ställning till om FRP skall sättas lägre än 270 och så att vargstammen någon ökar 2014. Selektiv jakt har gjorts förut och stoppats av domstol, ärendet prövas nu i högre rätt. Domstolen ifrågasätter dock inte att en selektiv jakt kan gynna vargens genetik. Men då var det ett skäl för att jaga varg fast FRP fortfarande var under utredning och jakt i princip förbjuden och det för domstolen tedde sig troligt att gynnsam bevarandestatus icke uppnåtts. Nu är det högsta möjliga värdet på FRP fastlagt av Sveriges riksdag. Det skall mycket till för att en svensk domstol inte skall rätta sig efter ett riksdagsbeslut.  Värdet FRP=270 är vetenskapligt väl styrkt genom ett brev i juni från 11 mycket kompetenta och relevanta forskare, och synpunkterna är behandlade vid ett expertsammanträde på Naturvårdsverket i april 2013.  Så även om det inte hade varit genetiskt selektiv jakt hade det varit försvarligt. Frågan om Naturvårdsverket skall bestämma en lägre FRP föreslås fortfarande vara under utredning, eftersom svaret inte behövs för en begränsad förvaltningsjakt 2014.  Hittill hoppades Sverite att kunna förbättra genetiskt status med translokationer men dels har det visat sig logistikst besvärligt och framförallt finns inte lokal acceptans för metoden så länge den förknippas med fler vargar, ”genetiskt värdefull” har fått en negativ värdeladdning. Därför planeras inte längre valpflyttar och den lösningen har avskrivits. Försök att låta vargar etablera sig i renbetesland (Junsele) har kostat 10 miljoner kr hittills, och det anses knappast en framkomlig väg att förbättra migrationen. Den låga acceptansen av varg för att sk mjuka släpp av translokerade vargar inte anses vara en möjlighet. Alternativa vägar att sänka inaveln som fortfarande tedde sig möjliga för ett år sedan kan nu avskrivas och selektiv jakt ter sig som det enda alternativet att åstadkomma en rimligt snabb sänkning av inaveln.

Tillägg: Naturvårdsverket har 131216 deklarerat att de inte avser att ändra FRP förrän till nästa inrapporering till EU 2019. Det är Naturvårdsverket som fått förtroendet att sköta detta. Att besluten sker snabbt är bra mot EU som nu ser vart svensk rovdjursförvaltning hamnat i realiteten. Att FRP ligger fast till 2019 har den stora fördelen att det gör rovdjurspolitiken blir förutsebar och långsiktig. Rivs inget av värdena upp eller följs av en intensiv kampanj eller ifrågasätts av Naturvårdsverket själv så finns nog skäl att inte fullfölja en kampanj just för FRP varg. Jag tolkade forskarskrivelsens krav på adaptiv vargförvaltning och Egardts förslag på ett handlingsutrymme som en möjlighet att ändra när det fanns övertygande skäl och inte först 2019. Men förutom de strategiska skälen att deklarerar att värdena ligger fast finns det ett taktiskt skäl att EU inte skall tro alla FRP-värdena sänks om ett halvår så fort EU har avvecklat överträdelseärendet, vilket kunde blivit fallet om man följt mitt förslag.

Personligen kan jag som genetikprofessor känna mig nöjd eftersom jag förhindrat att varg FRP blev 380 vilande på en vetenskapligt undermålig motivering och bidragit till att den höga inaveln inte tilläts leda till en vargstam långt över tusen starkt inavlade vargar eftersom EUs regelverk blockerar populationsbegränsning om gynnsam bevarandestatus icke uppnås.

, , ,

12 kommentarer

Sansa debatten efter riksdagsbeslutet

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Riksdagsbeslutet är en stor händelse, eftersom vargpolitiken sedan 2012 inte kan sägas vara förankrad i riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Tidigare rovdjurspolitiskt riksdagsbeslut 2009 sattes ur kraft av EU. Således har vargförvaltningen saknat politisk förankring i riksdagsbeslut sedan 2011. 1) riksdagsbeslutet 2009 auktoriserade vargjakt utan att det auktoriserats att varg har gynnsam bevarandestatus 2) riksdagsbeslutet 2009 preciserade ett tak på vargantalet (i avvaktan på att kraven för gynnsam bevarandestatus preciserades). 3) riksdagsbeslutet skulle följas av utredning och nytt riksdagsbeslut till slutet av 2012. Det försämrar acceptansen och förstärker polariseringen att varg inte haft formell legitimitet under 2013, och att det inte funnits någon långsiktighet eller förutsebarhet under mer än ett år. Dessa fundamentala brister kan ha rättats till genom riksdagsbeslutet 2013. EU har givit uttryck för att det är politikerna som bestämmer och såledeles anger riksdagsbeslutet tämligen snäva ramar för framtida hantering, och rikspolitikerna inflytande i fortsättningen blir mer begränsat. 

Riksdagsbeslutet kan rivas upp det närmaste åren genom att 1) EU driver krav på att ogiltigförklara det; eller 2) politiska partier (MP och V) aktivt driver att det skall rivas upp, eller 3) Naturvårdsverket obstruerar våldsamt eller (troligare) med passivt motstånd. Då avstannar en process mot ökad legitimitet, acceptans, förtroende, förutsägbarhet och samsyn. Sveriges rovdjurspolitik skulle då karaktäriseras av ryckighet, partipolitik och kortsiktighet, som minskar trovärdighet, långsiktighet och förutsägbarhet lång tid framöver. Det var en massiv riksdagsmajoritet för att förslaget utgjorde en grund för fortsatt rovdjursförvaltning, endast 41 riksdagsledamöter (MP och V) röstade på avslag, därför är 2) ovan otroligt, V och MP vill nog inte riva upp grunden för rovdjursförvaltning de närmaste åren. Om riksdagsbeslutet rivs upp av EU eller sätts ur funktion av Naturvårdsverket kan diskontinuiteten 2011 -2013 inte längre betraktas som en parantes, en tillfällig störning orsakad av ett utländskt element, i en annars kontinuerlig och politiskt förankrad process.

Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Delar av riksdagsbeslutet hade inte en massiv majoritet, de vetenskapliga ställningstaganden var oklara i detaljer, det uttrycktes tveksamhet om intervallen verkligen är förenliga med direktivet, EU ”hotet” finns troligen kvar, även om styrkan återstår att se, en ström av tvivel med negativa ställningstagande och negativa tidningsartiklar kom. Demonstrationer, negativa mediepresentationer och överklaganden kan förutses vid eventuell licensjakt liksom vid tidigare jakter även om motståndet mot själva riksdagsbeslutet var ganska lamt. Tidfönstret mellan riksdagsbeslut över myndighetsbeslut till jaktbeslut för vargjakt till början av 2014 är väldigt kort. Det ter sig för mig ytterst otroligt den svenska vargstammen kommer att vara mindre om ett år än nu, trots de farhågor företrädare för ideell naturvård framfört och förhoppningarna hos de intressen som tycker det finns för många vargar nu.

Min tro är att det kommer att finnas (minst) lika många vargar om ett år som nu, och kanske väsentligt fler. Detta gäller även om EU skulle deklarera att de lägger ned hotet av åtal mot Sverige före vargjakten börjar. Den administrativa trögheten och de konservativa instinkterna i systemet, gör att beslutsproceduren inte  så snabbt som det behövs förmår acceptera tillräckligt omfattande jakt. Naturvårdsverket håller i ärendet i den förutsebara framtiden och tycks avse att rätta sig efter beslutet. Riksdagsbeslutet ger ett intervall för Naturvårdsverket att besluta inom, och det tar tid för Naturvårdsverket att formellt bestämma var i intervallet Naturvårdsverket väljer att ligga, även om ett stalltips är att Naturvårdsverket kommer att genomgående toppa. Även om det är solklart att riksdagen fastställt att varg nu har gynnsam bevarandestatus, kommer Naturvårdsverket att tveka att omsätta detta i licensjakt. Naturvårdsverket kommer sannolikt att hävda behovet av en förvaltningsmarginal dvs t ex +40 vargar, för att vara säker att inte hamna under ”golvet”. En licensjakt på säg 80 vargar efter att jakter på 1-3 vargar stoppats av domstol ter sig svårsmält för många. Det kommer att te sig taktiskt för beslutsfattarna att 2014 ”testa systemet” med mindre omfattande jakt (2013 misslyckades ju testen). Även om EU skulle formellt avveckla överträdelseärendet har EU ett ont öga till svensk rovdjursförvaltning och en kvarstående önskan att slå tillbaks på något sätt. Gissningen är att EU gör som EU gjort de tre senaste åren, deklarerar diffust missnöje utan att vara precis och utan att lägga ned överträdelseärendet, vilket tjänar syftet att det blir fler vargar än annars, men också bidrar till en fortsatt tämligen kaotisk svensk rovdjurförvaltning, försvagning av riksdagens auktoritet och legitimitet i rovdjursfrågor, och ökade tveksamheter mot hur EU förvaltar sin överstatliga makt.

När Naturvårdsverket efter konsultation med jordbruksverket fastställer en minsta nivå för vargstammen ter det sig inte troligt det blir i den lägre delen av intervallet 170-270. Det vore politiskt oklokt av Naturvårdsverket att förespråka ett miniantal under 200, eftersom den politiska uppbackningen blir svag om ett värde lägre än 200 väljs, men däröver står S står bakom. Ett golv mellan 200-270 har ett starkt parlamentariskt stöd, och kan nog vinna stöd i det sunda förnuftet hos många. Många forskare har nyligen direkt officiellt uttalat sitt stöd för golvet 270. Men med lägre värde på golvet blir det svårare att finna kvalificerade forskare, som är villiga att stå som författare till en vetenskaplig motivering, och Naturvårdsverket vill nog gärna ha ett visst forskarstöd, som kan backa upp Naturvårdsverkets val. Den viktigaste orsaken att forskarna hamnat på så olika nivåer är tidsperspektivet. För uthållighet minst ett sekel räcker hundra vargar, men för ett millenium eller längre känns tusen säkrare. Här borde en kompromiss mellan forskar- och expert- skolor kunna göras, där det är enighet om att trehundra vargar (golv 250) ger säkerhet  betydligt längre än ett sekel, men att det finns tveksamheter om tillståndet efter ett millenium och längre bort. Och vid 300 vargar (faktiskt antal) så är den väsentligaste osäkerheten inte av sådan karaktär att det hjälper med flera vargar.

Naturvårdsverket talar om sina planer men man får intrycket att mycket går före licensjakt på varg och att detta därför inte kommer att hinnas med. Licensjakt på varg – om än i begränsad skala – är det tidigaste och – om det respekteras – trovärdigaste tecknet på att riksdagsbeslutet resulterat i att något faktiskt hänt. Det är svårt att förstå varför inte en begränsad vargjakt kan drivas med prioritet medan annat läggs på is. Man behöver ju inte veta mer än att FRP inte är högre än 270 för licensjakt på 30 vargar.  Naturvårdsverket kan damma av och genomföra den genetiska urvalsjakten som avbröts i förtid i början av 2013. Om det inte blir någon licensjakt alls 2014 och inte en starkt utökad skyddsjakt, så är det stor risk att de vinster i en trovärdig långsiktig förvaltning som riksdagsbeslutet kunde givit underlag till elimineras i sommar. Kanske jag får fel i slutsatsen att vargantalet inte kommer att bli större än 500, inträffar det så uppfattas det nog inte som riksdagen återupprättat sin trovärdighet. Och det kan t ex leda till att centerpartiet åker ur riksdagen trots att de sjösatt en övergång till förvaltning, men övergången tog för lång tid. Kanske kan utvidgad licensjakt på lo och björn upprätthålla trovärdigheten att rovdjurstrycket inte kommer att ytterligare öka.

Det är inte troligt vargantalet sjunker nära ”golvet” de närmaste åren. Avsikten är att överföra besluten om jakt till länsnivån och lokala viltförvaltningsdelegationer. I dessa är olika partier och olika intressen representerade. Företrädare för jägare, samer, jordbrukare och centerpartister, dvs representanter för de intressen, som tycker det finns för många vargar nu, utgör små minoriteter. De lokala organen kommer nog inbördes bättre överens och har lättare för samsyn än de nationella. Det blir nog en bättre balans och mindre knivkastning mellan de etablerade organisationerna. Finns det en lokal folkvilja för många rovdjur, så reflekteras det förmodligen i rovdjursantal, som ligger en bra bit över ”golvet”. Viltförvaltningsdelegationerna kommer nog att såväl orienteras om, som inhämta olika synpunkter från olika forskare, så besluten får forskningsanknytning. Men även överföringen till län är en beslutsprocess som det är ytterst tveksamt om Naturvårdsverket orkar med i tid för vinterns vargjakt. Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän bör inte påräkna julledigt i år. Ävcn om jag tycker det borde vara enkelt att omedelbart utvidga den delegation som redan gjorts för skyddsjakt att inkludera fler vargar och möjlighet till licensjakt inom det givna antalet också. Om inte annat så för att skapa många beslut som överklagas i olika former, det blir för lätt för det juridiska systemet om en förvaltningsrätt kan stoppa all jakt i ett enda verställighetsförbud.

300 i faktiskt antal med ett något lägre golv (250 kanske) verkar vara en rimlig kompromiss. Jägareförbundet tycker 150 räcker. Samerna och LRF har inga problem med detta. Enskilda grupper (Svenljunga gruppen, gruppen runt Hedin t ex) har hamnat i den storleksordning. Den ideella Naturvården vill ha fler. Av riksdagen så ligger det nog på medianen och riksdagen sedan 2001 har tyckt att 200 har räckt som etappmål, då borde 300 kunna accepteras som slutmål. Blir det 300 är det solklart att ”jägarnas lobbyorganisation” inte fått som de velat och att vargstammen orsakar betydande störningar, vilket är viktigt för de som deltagit i beslutet att kunna hävda gentemot populistiska påhopp att man vikt sig för ”särintressen”.  Av ”forskarna” så kan nog hälften skriva under på att det räcker. Det går inte att styrka i opinonsundersökningar att ”folket” vill ha fler. Så ett golv som när det tillämpas praktiskt resulterar i 300 vargar tycker jag verkar en rimlig kompromiss som Sverige borde kunna anpassa sig till.  Som genetiker tycker jag det vore bättre med 200 tills inaveln sjunkit, men kan också se fördelar med något högre antal, 300 är inte genetiskt orimligt mycket om än fler än genetiskt optimalt de närmaste decennierna.

Den ambition som vissa aktörer visar att hålla det polariserade debattklimatet vid liv även efter riksdagsbeslutet är oroande http://vlt.se/asikt/debatt/1.2307503-regeringen-splittrar-och-polariserar ___ Riksdagsbeslut_minskar_VargkonfliktenVK131129 Här rör det sig om en aktör som nog många förväntar sig mindre extremism och mer kompromissvilja ifrån.

Mitt bestämda råd till EU är att omedelbart avveckla överträdelseärendet. Att vargantalet kommer att fortsätta att öka 2014 kommer att leda till kraftig frustration och detta leder lätt till fortsatt polarisering och misstro. Om detta kan härledas eller skyllas på EU kommer många att se EUs klumpiga agerande som huvudorsak och detta kommer ytterligare att försämra EUs ställning i Sverige.  De flesta svenskar ogillar nog att EU går i direkt strid mot Sveriges riksdag efter fyra års dialog, där de svenska företrädarena och riksdagsmajoriteten hävdar att Sverige följt EUs direktiv och gjort vad EU önskat. Många svenskar tycker också att EU har viktigare och för Sverige mindre kontroversiella frågor att syssla med och att EU dispyten avlänkar stora svenska ansträngningar från andra väsentligare problem än om det kommer att finnas 280 eller 560 vargar i Sverige 2019.

Tidigare har jag varit mest genetiker och mina facksynpunkter hittills framgår av andra artiklar. Men nu går jag allt mer över till att verka för en politik och förvaltning som är sociopsykologiskt uthållig vid sidan om den genetiska uthålligheten. Detta kritiseras i kommentar. Jag påminner om att jag tänker avveckla bloggandet så småningom och ganska snabbt om EU avvecklar överträdelseförfarandet. Att jag verkar så angelägen om vargjakt och att antalet hålls nere är för att jag vill att selektiv vargjakt i låga antal drivs för att förstärka effekten av den migration som varit medan det fortfarande är möjligt och skapa utrymme för det nya friska blodet från Tiveden.

Dagen efter riksdagsbeslutet verkar intresset mycket lågt. Inga tidningar har stort upplagda artiklar om vad beslutet som riksdagen tagit egentligen innebär. De flesta tidningar har bara notiser. WWF, rovdjursföreningen och SNF protesterar på sina hemsidor men det syns mycket mindre av detta i media än det gjort förut om vargnyheter. Visserligen var nyhetsflödet stort med Nobelpris, Mandelas begravning och FRA, men nog kunde det ändå stått mer om det viktigaste rovdjursbeslutet på flera år.

, ,

15 kommentarer

EU lamslår Sverige

EU hotar att åtala Sverige vid EU domstolen. Det långvariga överträdelseförfarandet har haft och har ett mycket negativt inflytande på Sverige, jag har skrivit till EU och påpekat detta (se nedan).

Vad jag påpekar är bl a:

* Alla Sveriges politiska partier och alla viktiga ”stakeholders” har starkt understrukit att de vill följa EUs direktiv för varg. Det är grovt förolämpande och insinuant att -som EUs talesmän gör – vid nästan varje tillfälle – understryka att lagen måste följas, och antyda att ”svenskar” är laglösa.

* Vad som är diskutabelt är hur lagen (direktivet) kan tolkas. Sveriges ansvariga hävdar att kontakter med EU sker kontinuerligt medan EU ilsket insisterar att Sverige inte eftersträvar en överenskommelse. De ansvariga i Sverige säger att Sverige gjort allt vad EU begärt.

* Om det uppstår stora oklarheter och tvister om tolkningen, är det till största delen EUs skuld, eftersom EUs lagregler, riktlinjer och information ger anledning för de svenska statsmakterna att tro att reglerna medger de tolkningar Sveriges statsmakter gör.

* Sverige har internationellt omfattande och respektererad vargforskning och bevarandebiologisk forskning. Sverige/Norge har en internationellt unik kontroll av den svensk/norska vargstammen. Det är mycket tveksamt av EU kommissionen att underkänna vad viktiga delar av denna svenska kompetens kommit fram till som resulterat i ett riksdagsbeslut.

* Det inhemska svenska juridiska systemet har demonstrerat att de anser sig ha kompetens och vilja att tolka EU-direktivet, tydligen till EUs belåtenhet. Den ideella naturvården har givits befogenhet att driva vargärenden i domstol och dess engagemang är en garanti för att vargfrågor kommer att granskas juridiskt i fortsättningen. Det finns därför knappast någon anledning längre för EU att driva ärendet i EU-domstolen även om EU misstänkte brott mot direktivet.

* Genom att kontinuerligt under många år ifrågasätta de svenska statsmakternas beslut och sätta dem ur kraft undergräver EU förtroendet för Sveriges statsmakter (riksdag och regering) gentemot Sveriges folk. Detta gör Sverige mer anarkistiskt och minskar statsmakternas förmåga att kontrollera situationer. Detta leder i sin tur till att det blir mindre acceptans i segment av befolkningen för vargpolitiken och dess implementering hur den än förs, än vad som vore fallet utan EUs anarkistiska strävanden.

* EU uppmanar till att involvera stake-holders och folket i beslutsprocessen. Diskussionen om varg tar stort utrymme och uppmärksamhet, och skymmer därigenom viktigare frågor, så att indirekt kritisera Sverige för att inte ha tillräckligt bred debatt om varg är orättfärdigt. Den breda debatten om varg gör också att specialistdebatten får mindre omfattning och blir mer underordnad, vilket också har negativa effekter.

* Mycket av vargdebatten drivs av genetiska argument, där EU bidrar till att trivialisera och överförenkla problemställningarna och tumreglerna, till vad jag som yrkesgenetiker karaktäriserar som direkt missbruk av genetik.

* Varken acceptansen av de svenska rovdjuren eller acceptansen för värdet av EU tjänar, på det sätt som EU driver överträdelseärendet.

Jag har skrivit ett brev till EU 130919 i hopp om att detta skall inses och att EU skall avveckla överträdelseärendet nu när ett riksdagsbeslut fattas. Detta skulle göra att en avklingning av konflikten kan inledas, och en övergång kan ske till att betrakta varg som ett djur bland andra. Brevet finns här:   EU-Letter130919  Det har sänts i ett antal kopior och varit tillgängligt från denna webb – om än ej lätt att hitta. Mitt hopp när jag skrev brevet var att EU skulle uttalat sig så att en avveckling av överträdelseförfarandet före jul skulle tett sig troligt – eller någon som var med vid de faktiska överläggningarna som ändå skett skulle bedömt det troligt – och att jag då skulle kunna släppa ärendet och den här bloggen. Men detta har inte inträffat.

EU svarade dock på brevet och jag bedömde svaret som positivt, eftersom det inte bara var tack för intresset, utan uttryckligen nämnde att avslutande av överträdelseärendet var en möjlighet, och eftersom de viktigaste EU-aktörerna fick kopia. Därför avvaktade jag med att återkomma till bloggossfären längre än jag ursprungligen tänkt. Jag avser att återkomma med en uppdatering av lägesbeskrivningen i brevet. Det verkar som EU inte har för avsikt att avsluta ärendet bara för Sverige efter mycket lång utredning tagit ett riksdagsbeslut utan upprepar sina hot, ofta via Naturskyddsföreningen och WWF som fortfarande eftersträvar att Sverige döms.

,

Lämna en kommentar

EU kontakt hösten 2013

Vad allmänheten fått veta om kontakter med EU-kommissionen om överträdelseärendet för varg under hösten 2013 med kommentarer

Jag återvänder till mitt bloggande efter ett uppehåll med huvudinriktning att kommentera EUs roll om svensk varg och vargjakt. EU har följt ärendet sedan början av 2010 och EUs önskemål har haft genomgripande betydelse för praktisk vargförvaltning sedan senvintern 2011 på ett som jag tycker olyckligt sätt. Men nu säger de ansvariga politikerna att alla krav uppfyllts för att EU skall avveckla överträdelseärendet. Ett undantag är dock att Naturvårdsverket av okänd anledning (troligen oenighet bland forskare) inte kompletterat förvaltningsplanen för varg med ledning av vetenskaplig granskning. Jag önskar att EU slutar att hota med att föra Sverige till EU domstolen, och avser att sluta komma med nya artiklar på denna blogg permanent, när EU-kommissionen lagt ned sitt överträdelseärende alternativt åtalat Sverige i EU-domstolen.

Sverige lade en rovdjurspolitisk proposition till riksdagen i mitten av september 2013 där det redogjordes för att villkoren för gynnsam bevarandestatus var uppfyllda för de fem stora rovdjuren. Jag fokuserar huvudsakligen på varg och denna blogg har inte rört sig om annat hittills. Jag förutsätter här att propositionen kommer att antas av Sveriges riksdag inom den nära framtiden.

Min text i kursiverat fett, annars text som klippts in.

Bakgrunden är att EU-kommissionen sedan 2010 har ogillat sättet varg behandlats av Sverige. http://www.europaportalen.se/2012/07/eu-kommissionen-inte-nojd-med-sveriges-vargplan  De frågor som kommissionären tar upp berörs bl a i propositionen (ett intervall för referensantal specificeras och den assisterade invandringen har visat sig tillräcklig för att reducera inaveln). Dessutom färbättras ju vargens bevarandestatus varje år,

Intervju med EUs talesman (Joe Hennon) i mitten av november 2013 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5710083

Under hösten har Sverige fört samtal med kommissionen som också har granskat den svenska regeringens förslag till rovdjurspolitik. Regeringen försöker få Bryssel att acceptera licensjakt på varg, med argumentet att det redan finns tillräckligt många vargar för att stammen ska vara långsiktigt hållbar.

Men hittills har kommissionen gjort en annan bedömning.

– Det vi båda är överens om är att vargen inte har uppnått gynnsam bevarandestatus. Det är i alla fall vad vi har varit överens om hittills. Vi får titta vidare på följderna av den svenska lagen, säger Joe Hennon.

Förvånande att EU tror att de varit överens med Sverige att vargen ännu inte uppnått gynnsam bevarandestatus. Uppenbarligen har företrädare för Sverige givit EU en missvisande bild av den svenska hållningen, vilket jag tycker är allvarligt. Möjligen kan man syfta på ett förslag från Naturvårdsverket enligt vilket vargen inte helt nått upp till gynnsam bevarandestatus när det presenterades. Men detta förslag underkändes av kommissionären eftersom det inte var vetenskapligt granskat och har nu tagits tillbaks efter att ha underkänts vid vetenskaplig granskning, så det kan inte ha legat till underlag för enighet. Men vargens numerär och migration har ju starkt förbättrats och inaveln sänkts kontinuerligt och därmed har bevarandestatus förbättrats, så enligt Naturvårdsverkets tidigare förslag skulle idag varg uppnått gynnsam bevarandestatus. Så var man överens om något, måste det ha varit att varg nu uppnått gynnsam bevarandestatus.

Det är kommissionären Janez Potocnik själv som på facebook sprider budskapet ”Vargen i Sverige har idag ogynnsam bevarandestatus, och det råder ingen oenighet kring detta faktum.”   https://www.facebook.com/potocnikjanez/posts/10151639029337067   När kommisionären bibringats en så felaktig bild beträffande den svenska inställningen, så bidrar detta till konfrontation och polarisering. Vad man vad jag förstår varit överens om är att villkoren för gynnsam bevarandestatus skall fastställas, och det har nu gjorts trotts att det tagit förvånansvärt lång tid. Men när Lena Ek säger att hon är nöjd med Naturvårdsverkets nu avvecklade förslag på 380 vargar så snäser kommissionären av henne.

Tidigare i höstas presenterade den svenska regeringen sin rovdjursproposition där man slår fast att det räcker med mellan 170 och 270 vargar. Eftersom Sverige redan har cirka 400 vargar skulle man därmed kunna tillåta jakt när som helst.

Men enligt Joe Hennon skulle en sådan licensjakt sannolikt vara ett brott mot EUs lagar, eftersom det redan pågår en process om detta.

– Ja, sannolikt är det det, eftersom vi är inne i en process för att utreda om Sverige bryter mot lagen. Licensjakt är inget sätt att lösa problemet, säger han.

Tidigare har det inte funnits en deklaration från det officiella Sverige att varg uppnått gynnsam bevarandestatus, nu har Sveriges riksdag deklarerat att så är fallet, detta ändrar radikalt på möjligheterna att bedriva licens- och skyddsjakt.Vad jag förstår kvarstår inget skäl för EU att fortsätta driva sitt ”överträdelseärende”. Hur skall EU kunna få Sverige dömd (för annat än en mindre förseelse) om det fastläggs att varg hade gynnsam bevarandestatus redan 2010 (eller låg nära och uppfyllandet fördröjdes endast marginellt).

Men vem vet, det kanske aldrig blir tillåtet med licensjakt? Något klart ställningstagande kanske aldrig kommer från EU-kommissionen om Sverige inte jagar varg, det är först då Sverige får reda på om Sverige får jaga varg när Sveriges riksdag bestämt att villkoren är uppfyllda. Enda sättet att få frågan avgjord är att EU-kommissionen tar ställning vid faktisk jakt och fullfäljer överträdelseärendet hos EU domstolen. Men inför EU-domstolen är det en styrka att Sveriges riksdag tagit ställning, så att EU inte bygger på en felaktiga uppfattningen om Sveriges inställning.

Forskare har kommit till helt olika slutsatser om hur stor vargstammen behöver vara för att kunna överleva på sikt. Och flera miljöorganisationer reagerade kraftigt mot regeringens förslag till rovdjurspolitik tidigare i höstas. Ändå var miljöminister Lena Eks budskap glasklart.

– EU-kommissionen har åtta väldigt tydliga riktlinjer för när gynnsam bevarandestatus är uppnådd. Vi uppfyller samtliga de åtta kraven, med råge. Därmed anser också regeringen att vi har gynnsam bevarandestatus för samtliga våra fem rovdjur, säger hon.

Men Joe Hennon konstaterar att det är ministerns åsikt och ingenting annat. Han säger att det är få medlemsländer som själva anser att de bryter mot lagen.

– Om du säger till en medlemsstat ”du bryter mot lagen”, så är det mycket ovanligt att de håller med. De svarar sannolikt ”nej, det gör vi inte”, säger Joe Hennon.

Någon bör klargöra för EU att det är Sveriges riksdags åsikt (från September till riksdagsbeslut regeringens) och inte en personlig åsikt hos en individ som EU hittills trott. Det är inte bara Sveriges åsikt utan också många svenska forskare, att man kan hitta forskare med en avvikande åsikt är inget starkt argument enot. Det är en förvrängd syn att någon, som inte tycker sig bryta mot lagen, skulle medge lagbrott bara för att tillfredställa den som frågar. Tycker EU att Thomas Quick skall vara norm för hur misstänkta brottslingar skall bete sig?

Kommissionen har läst det svenska förslaget till rovdjurspolitik och flera möten har hållits, både i Sverige och i Bryssel. Inom kort kommer kommissionen att besluta om den svenska vargfrågan ska avgöras i EU-domstolen.

Det är bra att EU är väl informerad och beretts möjlighet att framföra synpunkter på propositionen (höja intervallet 30 vargar eller något sånt). Vad jag hört har inga konkreta synpunkter framförts, utan det har mest varit information från Sverige. Att EU haft möjlighet att lämna synpunkter, men valt att inte utnyttja detta, styrker Sveriges sak inför EU-domstolen eller kommissionen. Det vore lämpligt att EU beslutet om att gå vidare till domstolen eller lägga ned överträdelseärendet togs omedelbart efter riksdagens beslut. Eller så har EU fortfarande möjlighet att föreslå ändringar innan riksdagsbeslutet är taget, jag tror att riksdagen om det fanns mycket konkreta krav, skulle acceptera att göra om riksdagens beredningsprocedur. Det blir svårare att ändra och lappa när riksdagsbeslutet väl är taget

Vissa punkter i ett från EU distribuerat dokument inför ett planerat seminarium i Bryssel 5 dec har givit upphov till oro om EUs avsikter. Själv tycker jag det vittnar om allt för hög ambition att gå in och detaljstyra medlemsländerna. Det är oroande att EU inte verkar förstå att denna ambition har negativa konsekvenser både för acceptansen av rovdjur och Sveriges engagemang i EU.

http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/10/eu-kommissionen-forvantas-inte-agera-pa-rovdjursproposition-innan-riksdagsbeslut/  Oktober 2013

Den 16 oktober åkte en svensk delegation ner till Bryssel för att informera EU-kommissionen om regeringens rovdjursproposition.
Magnus Blücher på miljödepartementet säger att mötet var rent informativt och att eventuella invändningar från kommissionen kan tänkas komma efter beslut i riksdagen eller till och med senare.

– Det var ett informationsmöte där vi svarade på frågor som kommissionen hade om propositionen, säger Magnus Blücher.

I delegationen var också Olof Liberg från Skandulv med och de fick bland annat svara på frågor om underlaget till propositionen och jaktförvaltningen.

Om kommissionen skulle ha några invändningar mot rovdjurspropositionen när skulle de i så fall komma?

– Det får man egentligen fråga kommissionen, säger Magnus Blücher, men ska jag spekulera så inväntar de nog beslut i riksdagen, eller kanske först när man tillämpar de nya reglerna.

När man frågar kommissionens talesman så får man inget besked annat än ”snart”, men det har EU sagt flera år nu, och när man frågar miljödepartementets jurist så förmodar han att EU-kommissionen kanske först hör av sig när de nya reglerna tillämpas. Dvs Sverige kommer inte att få reda på om licensjakt tillåts förrän det beslutas. Själv så tycker jag inte det är så påverkan skall ske. Det är också förbluffande att det tydligen inte pågått något man kan kalla förhandlingar eller dialog det sista året.

2 kommentarer