BetygDags

Jag tar tillfället i akt att tycka till lite om de viktigaste vargaktörerna. Detta är den sista artikeln på den här bloggen. Jag har redan skrivit en avskedsartikel på min andra vargblogg http://vargweb.wordpress.com/ , ganska centrerad på min egen roll. Nu granskar jag andra aktörer och betygsätter deras roller:

Vargläget mardröm
Fri tillväxt av varg bortom politisk kontroll eller förklarlig legitimitet är det mardrömsläge Sverige befinner sig i. Ingen har stoppat detta, fast många försökt (Regering, Riksdag, Naturvårdsverk, Många forskare (bl a på Skandulv)). Domstolar inhiberar i avvaktan på utredning och överklaganden som tar åratal. Det som är känt är, att om det påstås att den fria tillväxten slutar om något år, så kan man inte lita på det. ”Mardröm” syftar i första hand på samhällets oförmåga att få ett fungerande system som får förtroende, jag förstår att det för många vargvärnare vad som skett ter sig som något skönt och lustfyllt. Mitt huvudmål med denna blogg har varit att förhindra denna situation, och jag har hittills misslyckats. Fast jag är verkligen inte ensam om att ha misslyckats, vilket jag utvecklar nedan.

Vad skulle jag kunna göra åt misslyckandet?
Riksdag och Naturvårdsverket har fattat beslut om GYBS och konstaterat att EU-direktivets krav är tillfredställda. Enda sättet att få ordning på vargfrågan de närmaste åren och så småningom gå mot samlevnad, är att dessa beslut accepteras och efterlevs av Naturvårdsverket. Men Naturvårdsverket tycks sväva på målet och av något skäl. Naturvårdsverket har inte förklarat tillfredställande väl för förvaltningsdomstolen motiven för en begränsad licensjakt 2014. Ett skäl till att situationen är okontrollerad är att många organisationer inte anser att beslutet att vargen är GYBS vilar på vetenskaplig grund. Exempel: Helena Leander (MP) skriver: ”Vi menar därför att licensjakt på varg inte bör tillåtas förrän vargstammen blivit långsiktigt livskraftig enligt vedertagen vetenskap”. GYBS beslutet vilar på vetenskaplig grund och vedertagen vetenskap enligt ett betydande antal forskare, och det finns de som bättre kan uttala sig om nyanserna i detta än ledande politiker (eller de många andra som säger samma sak). Men det sammanfattande dokument som finns kunde kompletteras, förklaras och förstärkas för att ytterligare styrka den vetenskapliga grunden. Jag tyckte en lämplig huvuduppgift för mig fram till årets slut kunde vara att bygga upp en webb för den vetenskapliga grunden för GYBS beslutet. Vad jag nu skrivit står utspritt över många bloggartiklar, som skrivits utan syfte att motivera just denna GYBS och FRP, men ger en gedigen kunskapsbas om den systematiseras för att ge vetenskaplig motivation för det samlade beslut som nu föreligger. Det går också att utveckla några tankelinjer. Jag skulle då kunna trappa ned alla andra aktiviteter, eftersom det skulle vara det effektivaste sättet att nå målet med utnyttjande av min kompetens som genetiker. Jag påbörjade ett sådant arbete på http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/Start.htm Men det är meningslöst om ingen tittar och tänker, så jag slutade efter några dagar. Den nya webben var tänkt att vara mer strikt vetenskaplig och mindre polemisk och inte vara byggd på nyheter. Den nya webben skulle vara riktad mot de som faktiskt är ärligt intresserade av den vetenskapliga grunden och har tillräckliga grundkunskaper för att tillgodogöra sig den, men inte är motiverade att söka på webben mer än nödvändigt. För att det skulle vara känt att den överhuvudtaget finns och är seriös så måste det finnas länkar till den från (t ex) Skandulv. Skandulv vill inte länka till den nya webben eller samarbeta omkring den, och då är det för osannolikt att underlaget skulle beaktas av Naturvårdsverket eller tas på allvar av grupperingar som vill ha många vargar. Det känns då meningslöst att fortsätta att försöka lösa Sveriges vargproblem för mig som bedriver det som en hobby.

Betygssättning av aktörerna

Detta är något man kan ägna sig åt bara när man tänker sluta försöka påverka förloppet, eftersom det kan komma surt efter. Jag uppträder som privatperson i denna artikel. En fördel med en privat blogg är att man är fri att politisera och recensera. Bedömningen avser huvudsakligen tiden från sommaren 2012 – januari 2014, tidigare historia är för grötig att ta upp och beakta, även om den bortre tidsgränsen inte är helt fix. Skalan är mellan AB (med beröm godkänd) och C (underkänd) (ingen har gjort sig förtjänt av A eller a för varg, och betygen blir inte höga – det har inte gått något vidare). Givetvis blir detta bli mycket subjektivt och säkert orättvist och jag missar en del information, men jag tror det livar upp och kan ge anledning till eftertanke med en genomgång av de viktigaste aktörerna. Eftersom jag är en av de bäst informerade, som samtidigt inte är part, inte är lierad med en enda aktör, och nu inte behöver tänka på eventuella framtida konsekvenser, så måste det vara ganska relevant vad jag tycker. Eftersom det på vetenskaplig grund gagnar vargarnas genetiska status bäst med få vargar (<270 faktiskt) är det obefogat med mycket fler vargar än 270, detta påverkar min betygssättning. Att jag tycker det är bra om statsmakterna har läget under kontroll och inte vill främja anarki och att det också så småningom ger bätte samlevnad påverkar också rankningen. Jag går nedan igenom aktörerna i betygsordning.

AB Med beröm godkänd. Regeringen, Alliansen, Sverigedemokraterna. Det var mycket bra att ett nytt rovdjursbeslut togs och inte ytterligare förhalades. Det var redan ett års till synes onödig fördröjning jämfört riksdagens planer 2009 och varg var sedan 2012 helt okontrollerat av riksdagsbeslut. Det kumulerade kunskapen för varg är ovanligt stor i förhållande till ärendets faktiska betydelse, och någon ny information var inte att vänta. Det hade varit oansvarigt att fördröja beslutet ytterligare. Naturvårdsverket har redan haft åratal på sig att få fram ett användbart GYBS underlag. Att Naturvårdsverket inte ville ta ställning om GYBS för varg var inte regeringens fel. Regeringen hade goda skäl att hoppas att tillfället för riksdagsbehandling var lämpligt, eftersom vargkommitten just berett marken för mer samförstånd mellan olika ”stakeholders”. Regeringen hade ambitionen och försökte, ytterligare förhalning skulle inte förbättrat samförståndet. Tack vare riksdagsbeslutet finns nu förutsättningar för en normaliserad vargförvaltning. Även om domstolar valt att uppskjuta normalisering, ter det sig mycket troligt att vargförvaltningen är normaliserad inom två år.

AB Med beröm godkänd. GYBSbrevförfattarna. Ett forskarbrev till Naturvårdsverket gav ett vetenskapligt underlag till dagens GYBS beslut, och därmed en viktig komponent för normalisering av vargförvaltningen.

Ba Icke utan beröm godkänd. Skandulv. Skandulv har i utredningar till Naturvårdsverket försökt lägga en grund för Naturvårdsverkets ställningstaganden. Det blev ändå fel, men felet är eliminerades förtjänstfullt med forskarbrevet (se ovan). Det första dokumentet var en kompetent genomförd demografisk sårbarhetsanalys. Den innehöll för många reservationer att genetiken inte var beaktad och skriftliga påpekanden om samma sak, vilket gav grund för framtida nedvärderande av rapporten. Sanningen är att en sårbarhetsanalys, som beaktat genetiken skulle ge ett något lägre värde på MVP, än om genetiken inte beaktat. Detta eftersom inavelsdepressionen hos varg säkert är lägre om hundra år än hos de vargar sårbarhetsanalysen bygger på. Men detta enkla faktum försummade Skandulv att nämna vara sig i den demografiska sårbarhetsanalysen eller en efterföljande genetisk sårbarhetsanalys. Jag nekades uttryckligen att bidra med beräkningar, som stödde detta resonemang. Genom dessa turer uppstod problem, som orsakar kvarstående tvivel. Skandulv har legat bakom ett orealiserat valpflyttprogram som en lösning på vargens inavel. Detta slår tillbaks, eftersom det inte gick. Det gör det svårare för omvärlden att acceptera att valpflytt faktiskt inte behövdes, vargen klarar sig ändå. Skandulv har i en underlagsrapport till Naturvårdsverket förtjänstfullt visat att selektiv jakt (all aktuell vargjakt är selektiv) avsevärt förbättrar genetiskt status och att ett lägre vargantal bidrar till bättre genetiskt status.  Det kritiseras att rapporten inte är anpassad för en vidare grupp av läsare (publicerad i vetenskaplig tidskrift), men efter mer än ett år har Skandulv inte ens kommit till läsbart manuskript av en publicerbar artikel. Artiklar i Conservation Biology och Science med bäring på svensk vargförvaltning borde bemötas i respektive tidskrifter av Skandulv, men det görs inte.  Skandulv kanske kunde förbättra sin kompetens i populationsgenetik, det skulle måhända minska det omfattande genetikmissbruket inom vargforskningen.

B+ Klart godkänd. Jägareförbundet. Jägareförbundet är den enda brukarorganisationen, som förstår en del av biologin och genetiken och kraven för GYBS (även om privatpersoner bland brukarna också börjar lära sig det). Det finns ett mycket starkt skäl för få vargar: Ju färre de är, ju snabbare förbättras genetiskt status. Jägareförbundet (och brukargruppen) borde kört stenhårt med det som första och tyngsta argument, istället för att ta de utpräglade jägarintressena först. I den mån det inte anses tillräckligt belagt så skulle man också belagt det bättre. Nu framhävs det inte ens i överklagandet på licensjakten 2014 http://jagareforbundet.se/press/press/pressmeddelanden/2014/01/jagareforbundet-overklagar-forvaltningsrattens-beslut-att-stoppa-licensjakten-pa-varg/ . Jaktsynpunkter betraktas som särintressen som står i konflikt till allemansrätt och att Sveriges mark i många avseenden bör betraktas som en gemensam resurs, därför bör huvudvikten i extern argumentation inriktas mot naturvetenskap. Politiskt kanske jägarsynpunkterna har genomslag och bidrog till riksdagsbeslutet, men nu ges de liten vikt i de mest inflytelserikas ögon. Jägarna har goda skäl att känna sig åsidosatta i avvägningar rörande de negativa sidorna av varg. Förbundet ägnar sig mest åt att klargöra de olika socioekonomiska problemen med varg, det är nödvändigt inför medlemmarna och OK, när GYBS och vargjaktens berättigande väl säkerställts med delvis naturvetenskapliga argument. Får jägareförbundet godkänt på licensjakterna 2013 eller 2014 i domstol, blir uppräkning av betyget till AB motiverat, men normalt kan en organisation eller förening för att bevaka särintressen, knappast förvänta sig mer än Ba i en sådan här betygssättning.

B Godkänd. Socialdemokraterna. Verkade distansera sig från alliansen och därmed försvaga riksdagsbeslutet och samlevnaden med varg av partitaktiska skäl, och inte faktiska motsättningar. Detta i högre grad än jag tycker är acceptabelt för ett politiskt parti med anspråk på att kunna vara statsbärande. Jag formulerar här en kritik mot en genomgående inställning som riktar sig till många aktörer som jag ger låga betyg, men den dyker upp först hos socialdemokraterna. Man säger att riksdagen inte borde besluta GYBS, utan Naturvårdsverket efter att ha konsulterat forskarna, och underförstår då att ”forskarna” nog skulle finna skäl för fler vargar än regeringens proposition. Man har framställt propositionen och riksdagsbeslutet som illegala vilseledningsförsök. Det är dåligt att riksdagspartier är så illojala mot riksdagen att de understödjer aktioner för att minska statsmakternas kontroll över t ex rovdjurspolitiken. Att framföra sådana åsikter leder ofelbart till ökad anarki och ökade problem för statsmakterna i framtiden. Genom denna inställning håller vargpolitiken på att kapsejsa trots ett riksdagsbeslut. Det är också tveksamt att riksdagspartier manövrerar in Sverige i situationer som leder till att EUs överträdelseärende förlängs och relationerna med EU försvåras och uppmuntrar domstolarna att sätta sig över riksdagsbeslut. Motargument 1) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 2) EU vill att politikerna tar besluten, inte forskarna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ ; 3) Lena Eks gick punktvis igenom EUs krav för GYBS; 4) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, som under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer; 5) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg, Naturvårdverket har inte försökt påverka regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skall få fullt ansvar när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft. 6) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 7) Naturvårdsverket har redan gjort rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så det enda skälet att framföra synpunkten är att jävlas med riksdagsmajoriteten och försvåra för vargen att få acceptans och legalitet.

B?? Med tvekan godkänd, Vänsterpartiet Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen och att de sk vetenskapliga motiven är vinklade. Attityden närmar sig kunskapsförakt. Riksdagapartier borde i högre grad slå vakt om riksdagens auktoritet än dessa partier gjort och de har gjort det i någon högre grad än socialdemokraterna. Det är inte riksdagspartierna som blockerar vargförvaltningen även om de förefaller väldigt förtjusta i det rabalde rättsprocesserana väcker och hoppas kunna skörda politiska poäng på. Se synpunkter om partiers agerande för socialdemokraterna.

B? Med tvekan godkänd Naturskyddsföreningen, WWF, Rovdjursföreningen. Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen. De vetenskapliga motiven är dåligt underbygda och ensidiga. De vidare konsekvenserna nonchaleras. Men detta är något mindre allvarligt för föreningar än för politiska partier. Organisationerna bidrar till ökad polarisering, sämre samlevnad och den effekten är mycket långvarig. Det är tveksamt om den maktdemonstration organisationerna åstadkommit verkligen kommer att vara positiv varken för organisationerna eller för samhället på lite sikt. Lägre ansvar bör ställas på föreningar än på partier, liksom mindre vikt bör läggas vid deras synpunkter. Även om vargmotståndarna ibland överdriver, så ökar polariseringen av överdriven bagatellisering av problemen. Naturvårdsverk, politiska partier och domstolar skulle – om de fungerade ordentligt – kunna genomskåda argumenten. Fast detta har hittills fungerat ganska dåligt i Sverige. Motargument mot att lyssna på ”värnarföreningarnas” synpunkt att inte lägga ansvar på riksdag utan Naturvårdsverk efter hörande av forskare 1) Värnarföreningarna är selektiva i den forskning de vill lyssna på och föra vidare till sina medlemmar. Jag har personligen nekats publicering i Rovdjursföreningens tidskrift, när jag erbjöd mig. Det var en misstänksam attityd och föredrog publicering av andra. 2) På denna och min andra vargblogg kan man få frågor eller annat kommenterat av en på varg väl inläst genetikprofessor. Det finns en frågelåda om någon inte tycker det passar någonstans som inte fått någon fråga 2013 och frågor dyker upp på andra ställen också. Men det kommer ytterst sällan en seriös fråga av den typen vargvärnarorganisationerna för fram. I den mån identifierbara vargvärnare hör av sig är en hög frekvens i en insinuant stil med avsikt att förklena, knappast att få en fråga belyst. Det finns alltså ett klart ointresse från ”värnarintressena” att söka fullständig information. 3) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 4) Det finns en oherrens massa underlag och papper och utredningar om varg, unikt många för ett så ”litet” ärende; 5) EU vill att politikerna tar de slutliga besluten, inte forskarna eller myndigheterna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ Detta tycker jag verkar en bra idé i en sådan här kontroversiell och känslig fråga även frånsett vad EU tycker; 6) Lena Ek gick punktvis igenom EUs krav för GYBS och konstaterade att de var uppfyllda; 7) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, och Naturvårdsverket har under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer vilket utmynnade i nu gällande FRP; 8) Huvudskälet till den här artikeln är att jag motarbetas när jag ville systematisera skälen FÖR nuvarande GYBS. Det inte är ”fritt” för vetenskapen att motivera nuvarande GYBS, kan det knappast kallas ”fri” vetenskap att kritisera GYBS.  9) Naturvårdsverket hade ett expertmöte omkring FRP för varg 130426 dit bl a Ryman och Laikre inbjudits. Då måste man haft en allsidig diskussion då alla åsikter belystes. Således har Naturvårdsverket granskat och tagit ställning emot de olika förslag som värnarorganisationerna nu för fram. 10) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg under sommaren eller sen sommaren på annat sätt. Naturvårdverket har inte meddelat ledning till regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skulle få fullt ansvar nu, när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft hittills. 11) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 12) genom att definiera viss forskning som riktig och annan som fel så driver föreningarna forskningen till subjektivitet och minskar förtroendet för forskningens resultat; 13) Naturvårdsverket har redan gjort §17 rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) som gäller till 2019 och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så frågan är avförd från dagordningen. Kan tas upp igen 2018. 14) Så det enda skälet att framföra synpunkter på vad som fordras är att jävlas med riksdagsmajoriteten och Naturvårdsverket och försvåra för vargen att få acceptans för samexistens. 15) Samt hoppet om att Naturvårdsverket kommet att ha en ordentlig marginal mellan vargantal och FRP och hoppet om att domstolar skall stoppa försök till vargjakt, tyvärr verkar det som värnarorganisationerna här har viss framgång beroende på en tillmötesgående inställning på de som borde slå vakt om reglerna, det kanske kommer surt efter för alla. 16) Utnyttjandet av EU fortsätter trots att de svenska domstolarna nu tar upp föreningarnas ärenden, eftersom förhandsbesked från EU-domstolen begärts

BC Icke fullt Godkänd. Vargkommitten. Kommitten skapade inte förståelse mellan dem som har motsatta ståndpunkter eller någon utgångspunkt för fortsatt dialog. Några månader efter uppdraget fullföljts var polariseringen större än tidigare, och normaliserades inte heller när den politiska processen slutförts. Vargkommittens misslyckande bevisar att det blir dags att diskutera hur polarisering kan minskas först när vargantalet slutat att öka. Till dess får Sverige leva med dålig samlevnad med varg, att det finns många som känner sig motiverade att föra en polariserad dialog. Samhället måste acceptera att det inte är något att göra åt (annat än se till att tillväxten stoppas förstås, om nu Naturvårdsverket skulle vilja arbeta seriöst med detta). Idén med intervall var vargkommittens, inte regeringens.  Det värsta är att kommitténs ordförande vid upprepade tillfällen pläderat för att riksdagen inte skall fatta beslut om antal utan att det skall Naturvårdsverket göra. Det är mycket illa när en hög regeringsrepresentant (landshövding) med uppgift att verka för samlevnad och samförstånd på detta sätt markerar mot regering och riksdag, och försvårar för dem att få sina beslut implementerade och bidrar till att jaga upp stämningarna och polariseringen omkring varg och försöker bidra till den falska historieskrivningen att det var regeringens fel att samarbetsandan sprack. Var det någons fel så var det vargkommitténs! Hade varit mer klädsamt att erkänna misslyckandet att minska polariseringen! Dessutom har ju faktiskt Naturvårdsverket bestämt som vargkommitten önskade om än inom vissa politiskt fastlagda ramar, och Naturvårdsverket har också viss handlingsfrihet att bestämma inom det fastlagda golvet. Sakargumenten emot liknar vad som är rött ovan.

BC Icke fullt Godkänd. Miljäpartiet. Detta är en nedklassning från med tvekan godkänd 140508 utöst av att Åsa Romson verkar bedömma forskares integritet efter huruvida deras slutsatser överenstämmer med miljöpartiets i vargfrågan. En ledande politiker får bara inte ha inställningen till forskning att sådan forskning som ger ett resultat som inte överenstämmer med politikerns världsbild har sin förklaring i någon slags påtryckningar av företrädare för andra politiska schatteringar. Särskilt inte seniora forskare som fått i uppdrag av behörig myndighet att framställa beslutsunderlag i frågan.  Det underminerar förtroendet för hela systemet. Dessutom är varg så känsligt att politiker bör undvika att underblåsa den polariserade debatten. Riksdagsledamöter och i synnerhet partiledare för stora partier bör vara försiktiga med att motarbeta riksdagens auktoritet genom att långvarigt käbbla emot och underminera trovärdigheten och acceptansen av fattade riksdagsbeslut. Det finns gränser för hur mycket riksdagspartier kan göra politiska poänger på statsmakternas bekostnad. 

BC Icke fullt Godkänd. Domstolarna (förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten). Man får ha viss förståelse för att: 1) sakfrågorna är radikalt nya för domstolarna; 2) ovana vid hur subjektiva många partsinlagor är och hur infekterat ärendet är; 3) EUs negativa juridiska inställning är känd och frestande för domstolarna att bygga på, även om underlaget är murket; 4) de goda kontakterna mellan naturskyddsföreningen och den relevanta avdelningen på EU underlättar starkt för naturskyddsföreningen att få gehör i de första faserna; 5) det imponerande arbete Naturskyddsföreningen lagt ned på att dokumentera hur dåligt vargärendet fungerat av alla aktörer.  Inte desto mindre har domstolarna ur genetisk synpunkt gjort ett dåligt arbete, i det avseendet får domarna inte godkänt av den genetikprofessor som skriver detta. Det ligger massor med vargjaktärenden hos domstolarna, det går snabbt att inhibera men därefter tar det år. Domstolarna verkar helt sakna fingertoppskänsla för vad folket och Naturvårdsverket tidigare tyckt om EUs regler, utan vill bryta ny mark med sina egna rigidare tolkningar. Domstolarnas inhibitioner av vargjakterna gör att acceptans och även legitimitet för varg försvinner i vida kretsar. Förut kunde lokala viltförvaltare hänvisa till att beslut kunde härledas till riksdagsbeslut, nu får de förklara det med att frågan ligger hos domstolar och samlar damm, eftersom domstolarna har viktigare saker än gamla vargärenden att syssla med.  Att domstolarna snabbt och reflexmässigt underkänner selektiva jakt är ett uppenbart bevis på domstolarnas bristande genetikkunskaper. Domstolar borde inte besluta i frågor de har så lite kunskaper om. Förtroende för domstolsväsendet urholkas om domstolarna inte förmår fatta beslut, som verkar vetenskapligt sakliga.

BC Icke fullt Godkänd. LRF. LFR är passivt och har svag egen kompetens på rovdjursfrågor i relation till problemets storlek och vinklingen av samhällets resurser.

C Underkänd. EU-kommissionen.
EU kommissionen har hela tiden haft insyn i och ”dialog” med svenska företrädare och haft möjligheter att göra inspel och påverka den svenska vargpolitiken fast dialogen har mest varit lyssnande. EU har inte gjort något inspel mellan proposition och riksdagsbeslut, EU hade säkert haft möjlighet att påverka men avstod. Men sin insyn har EU missbrukat till att höja polariseringsnivån om varg och minska acceptansen för varg i Sverige. De negativa effekterna av EUs inblanding är mycket långsiktiga.

Det svenska vargkriget rör sig delvis om olika tolkningar av EU-direktivet och det är EU-kommissionen som skapat konflikten genom ett svårtolkat direktiv som ger underlag för stora konflikter och vitt olika tolkningar. Inte har EU-kommissionen heller kunnat tolka direktivet genom sina frågor om inaveln och planen för vad Sverige skulle göra åt den. Enigheten som kommissionen ibland åberopar är att inaveln var för hög, med det är den inte längre. Om det nu hade någon betydelse så det är inget EU skall tjata om. Det nämns ingenting i direktivet om inavel, och vad som nämns om migrationen är att den skall vara över en migrant per generation. Inte har Naturvårdsverket, efter att ha levt med direktivet under lång tid, lyckats förstå vad som står, de misslyckas ju mycket ofta med tolkningen när Naturvårdsverket inte har tolkningsföreträde. EUs klantiga direktivskrivande måste vara en huvudorsak till alla svårigheter Sverige drabbas av. Det verkar direkt falskt av EU att betona att Sverige måste följa direktivet, när direktivet är så obegripligt för alla – inklusive EU-kommissionen – vad det faktiskt innebär och tvisterna om vad det innebär är en mycket viktig orsak till polariseringen och minskning av acceptansen.

EU säger uttryckligen att politikerna skall ta ansvaret för besluten http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ , men när svenska politiker försöker leva upp till vad EU påstår så motverkar EU aktivt att politikernas beslut skall fungera. Överträdelseärendet mot Sverige är fyra är gammalt och inaktuellt eftersom vargens status ändrats så mycket att det ur vettighetssynpunkt knappast är rimligt att nu driva det dammiga ärendet, men ändå upprepar EU med jämna mellanrum hotet att dra Sverige inför EU-domstolen. Trots att EU åskådligt ser att de svenska domstolarna fungerar så som EU önskar, så törs EU inte överlåta ärendet åt dem, EU måste vara medvetet om att de svenska domstolarna måste känna EUs tryck och förväntningar för att inte förslappas. Eller lurpassar EU på att ogiltigförklara de svenska GYBS beslut som rapporterats in till EU, så att den svenska riksdagen får sig en läxa? Att låta en talman med jämna mellanrum upprepa att vargjakt inte löser några problem verkar vara ett effektivt sätt för EU att förhindra vargjakt. EU-kommissionärens metoder hade troligen karaktäriserats som ministerstyre om de tillämpats nationellt. Att det finns intima kontakter mellan EU-direktoratet och Naturskyddsföreningen verkar uppenbart.

Att EU-kommsiisonären omedelbart underkände den selektiva jakten är ett uppenbart bevis på EUs bristande genetikkunskaper. EU borde inte kommentera frågor EU har så lite insikt i. EU förringar uppsåtligen Sveriges försök att bedriva vargförvaltning och den svenska regeringens vilja att göra detta. EU missbrukar grovt Sveriges vilja att ha en dialog utan betänkande på vad de långsiktiga konsekvenserna blir.

EU har uppmuntrat till samråd och delaktighet av stakeholders. Detta visade sig ett dåligt råd, de försök regeringen gjorde genom vargkommitten ökade polariseringen. EU har bl a genom att vara förebild i att använda juridiska hot gjort att juridiska processer är den ideella naturvårdens metod för flera vargar. EUs ensidiga stöd till den ideella naturvården stimulerar till ökad polarisering. Det är möjligt det blir fler vargar men på bekostnaden av acceptansen och den politiska legitimiteten. EUs övertro på den juridiska vägen att få fler rovdjur och nonchalans för acceptansaspekten är förödande. Att rovdjuren skall kännas som något påtvingat oönskat ger dem inte en bra plats i samhället.

Det kan vara att en enstaka händelse som en del i ett oroande mönster är värt juridiskt hot, men att låta detta pågå år efter år trots att Sveriges politiska ledare försäkrar att de vill följa EUs regler och har gjort allt för att göra det är en politisk ovärdig såpopera och surdeg som kommer att påverka andra ärenden.

Det finns en stark uppslutning och enighet i Sverige om att EU-direktivet skall följas och en stor del av Sverige tror att det också sker. Det är resursslöseri med EUs resurser och förtroendekapital att så i detalj övervaka och detaljstyra och ifrågasätta precis hur detta sker.

Att EU fortfarande engagerar sig aktivt mot staten Sverige visar de förberedelser EU gjort för att göra regionala jaktbeslut bättre överklagbara. Statsmakternas önskan har varit att regionalisera kontrollen av jakten, detta önskar uppenbarligen EU försvåra.

EU är det viktigaste skälet att varg kommer att få usel acceptans de närmaste åren av många brukare och att vargförvaltningen kommer att ses som illegitim. EU är ett hot mot svensk rovdjursförvaltning. Att vända en kraftig uppgång av svenska rovdjur från något positivt värt beröm, till något negativt som orsakar problem och leder till bråk, är en följd av EUs attityder.

Jag skrev nyss en debattartikel där jag lade mycket av skulden på EU.

C Underkänd. Naturvårdsverket.
EU kommissionären har i brev 120710 uttryckt specifika önskemål om förbättring av vargförvaltningsplanen. Vad jag kan se har Naturvårdsverket sedan dess gjort anmärkningsvärt få ändringar för att tillmötesgå kommissionärens önskemål, och därigenom försatt Sverige i ett dåligt läge gentemot EU, Naturvårdsverket borde undvikit att öka EUs irritation, även om irritationen formellt riktar sig mer mot regeringen än Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har varit ansvarig för att utföra/beställa de utredningar/expertmöten/konsultationer som Naturvårdsverket ansåg behövdes för GYBS och ta ställning. Detta har Naturvårdsverket inte gjort trots att åtskilliga år stått till förfogande. Ibland har Naturvårdsverket hänvisat till att de väntat på politiska beslut, men nu har de kommit. Naturvårdsverket har utan ett vedertaget vetenskapligt underlag bakom bedrivit offentlig polemik mot regeringen på ett sätt som försvagar förtroendet för framtida vargpolitik. Naturvårdsverket har minskat förtroendet för den demografiska sårbarhetsanalysen utan att kunns erbjuda alternativ. Naturvårdsverket har inte rapporterat GYBS till EU sommaren 2013, trots att Naturvårdsverket fullgjort sina skyldigheter beträffande rapportering i övrigt, om än inte felfritt. När det väntade riksdagsbeslutet kom hade Naturvårdsverket, trots att de legat på ärendet ytterligare ett halvår, inte förberett någon anständigt lång motivering, vilket sänker förtroendet för riksdagen och beslutet, och höjde risken för att licensjakt inhiberades vilket också skedde. Naturvårdsverkets jurister förhindrade inte inhiberingen, vilket tyder på ett anmärkningsvärt halvhjärtat engagemang. När Naturvårdsverket inte uttryckt någon egen åsikt i vargfrågan måste Naturvårdsverket rimligen ställa upp helhjärtat för regering och riksdag och inte bedriva subversiv verksamhet. Det verkar inte utåt som om Naturvårdsverkets tjänstemän backar upp verkets formella beslut.

Naturvårdsverket skyller förseningar på överklaganden. Att allt kommer att överklagas var känt för Naturvårdsverket för ett år sedan, och riksdagabeslutet var förutsägbart när propositionen lagts, och dessutom ofta inte nödvändigt att veta. Naturvårdverket hade kunnat arbeta med långt större framförhållning i sina beslut, t ex delegeringen till län. Överklaganden är inte en acceptabel generell förklaring för Naturvårdsverkets oförmåga att implementera vargförvaltningen.

Det är förvånansvärt att inte Naturvårdsverket vill hänga på den lösning vargforskarna på Skandulv erbjöd, och därigenom alenierar Skandulv från att engagera sig i GYBS frågan. När Naturvårdsverket behandlar forskarna (inklusive mig) så nonchalant, och samtidigt inte har kompetens som kan sätta sig i respekt genom sina kunskaper parat med förnuft, så försämras ytterligare möjligheterna att få fram något, som i någon vidare bemärkelse kommer att accepteras som ett vetenskapligt underlag till GYBS. Jag går så långt som att säga att det nu är en omöjlighet. Och att då bara bedriva obstruktionspolitik för någon slags ny förutsättningslös utredning förefaller mycket mycket ovist.

Får Naturvårdsverket godkänt i domstol på licensjakt i efterhand 2013 eller 2014 räknas betyget upp till B. Får Naturvårdsverket igenom licensjakt 2015, så vargantalet våren 2015 understiger 330, förtjänar Naturvårdsverket Ba eller kanske ändå högre om andra skäl att höja betyget tillkommer.

Naturvårdsverket har aldrig brytt sig om att lära sig EU-direktivet. Liljelund som tidigare var GD föreslog att vargantalet skulle höjas långsamt och stegvis mot FRP, otroligt naiv inställning till EUs krav som de nu ter sig. Naturvårdsverket har spridit föreställningen att licensjakt blir möjlig när GYBS uppnås. Naturvårdsverket får bakläxa i domstol på nästan alla jaktframställningar som bedömts. Naturvårdsverket har bibringat Sverige en för sangviniskt missvisande inställning till EU direktivet och vad det skulle medföra att gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Eller – troligare – är att Naturvårdsverket har dåliga och oengagerade jurister. Domstolarnas domsskäl verkar så ihåliga att det inte är ett högt betyg till Naturvårdsverket att de inte klarat av att bemöta dem. Nu har jägarorganisationen börjat satsa på egen juridisk expertis och egna partsöverklaganden, det hade varit bättre om Naturvårdsverket hade ansträngt sig mer att backa upp sina egna beslut, så att överklaganden parallella till Naturvårdsverket inte initierats. Visserligen skulle Naturvårdsverket behöva förkovra sig i grunderna för direktivet, men när Naturvårdsverket ger 5 miljoner för att Chapron skall forska om GYBS i projektet ”Claws and Laws” kommer det nog bara att leda till ytterligare förvirring om vad GYBS egentligen är, och trovärdigheten för GYBS i omvärlden minskar när Naturvårdsverkets GYBS uppfattning kommer att formas av en forskare som argumenterar för tjuvjakt som vargbeståndsregleringsmetod! Även juristprofessorn Darpö skall få de av det nya anslaget och han har visat sig aktiv i att stödja förslag som brukarorganisationerna är skeptiska mot.  Anslag går genomgående till projekt som det kan förutsägas kommer att verka för många vargar. Olika upplysningsprojekt har också en vinkling mot många vargar. Jag uppfattar det som att vargsamhället direkt undertrycker mina (en genetikprofessors) försök att föra fram synpunkter, senast för att försvara Naturvårdsverkets egen officiella politik!!!!  Det juridiska ifrågasättandet som framför allt görs av Naturskyddsföreningen finansieras till största delen av Naturskyddsverket http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/verket-finansierar-overklagan-av-egna-vargbeslut/  . Detta verkar även röra en del i samband med EUs juridiska agerande http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/mer-snf-bidrag-ska-driva-klagomal-till-eu-kommissionen/ .  Dessa långdragna processer  ökar polarisering och det kommer att ytterligare försämra kontakterna med brukarna när det förstår att det är Naturvårdsverket som ligger bakom de långdragna överklagandena och den oförutsägbarhet i vargförvaltningen detta innebär. Det framstår som en orättvisa om jägareförbundet får bära sina överklagandekostnader för att försvara naturvårdsverkets beslut själva.  När Naturvårdsverket medverkar till att faktorer som skulle gynna ett lägre vargantal inte kommer fram, så blir eventuella forskningsresultat som pekar mot högre vargantal mindre trovärdiga. Jag har dock i mars noterat att Naturvårdsverkets anslag till rovdjursföreningen (en miljon om året) dragits in vilket – med anledning av att rovdjursföreningen bidrar till polariseringshöjningen efter riksdagsbeslutet – ter sig berättigat och blir ett i betygssättningen obeaktat plus till Naturvårdsverket.  Naturvårdsverket borde som statlig myndighet ha en mer objektiv inställning till vad man finansierar

Naturvårdsverket skulle ju kunna tänka så att även om Naturvårdsverket tycker det kan finnas motiv för fler vargar och Naturvårdsverket inte tycker frågan utretts tillräckligt, så är det till nästa EU-rapportering viktigare att få en stabil situation och därför fokusera på detta istället. Detta är visare än att ägna resurserna åt att ifrågasätta den biologiska bakgrunden till riksdagsbeslut och inge olika grupperingar hoppet att de genom att ligga på idogt kan omintetgöra riksdagens intentioner. Om en fastlagd vargpolitik med stabiliserat vargantal bedrivs några år, så kommer de mesta av polariseringen att trappas ned, eftersom motivationen för de som driver den försvinner i en stabil situation. 

Statsmakternas intentioner har sedan 2009 varit att regionalisera ansvaret och detta skulle omfatta även licensjakt av rovdjur. Naturvårdsverket har systematiskt fördröjt denna delegering. Denna förhalning av att genomföra statsmakternas intentioner med regionalisering medför: minskar acceptans; minskat förtroende för vargförvaltning; minskad delaktighet på regional nivå; minskar delansvaret på regional nivå. Naturvårdsverket har velat hålla i en nationell kontroll som man upplever att Naturvårdsverket inte klarar av. Vargförvaltningen blir en mer byråkratiserad procedur än för något annat djur, vilket ökar de friktioner som i sin tur underhåller polariseringen.

Det finns inte bara vargar här i världen. Genom att tolerera höga vargantal och den förknippade låga acceptansen ökar Naturvårdsverket ytterligare fokus på varg, och ger därmed mindre utrymme för alla andra naturvårdsproblem. Det blir mindre trovärdigt att Naturvårdsverket beaktar sin andra varguppgift – att verka för samlevnad. Samtidigt minskar förtroendet från stora delar av omvärlden för att Naturvårdsverket sköter sina andra uppgifter kompetent och väl om man inte uppvisar en välskött och accepterad vargförvaltning. De flesta stora svenska ”generationsmålen” för miljökvalitet där Naturvårdsverket spelar en central roll, kommer inte att nås. Varför då fokusera uppmärksamheten kring ett enstaka rovdjur där målet (gynnsam bevarandestatus) faktiskt nåtts? 

Genetik och genetisk förstärkning har blivit fula ord som betraktas med hög misstänksamhet och skepsis rörande varg. Detta hade förmodligen inte blivit fallet om Naturvårdsverket premierat samexistens och acceptans hos brukarna istället. Naturvårdsverket skyller bla på att vargvalpar inte skulle accepteras av markägaren utan att ha prövat. Jag har svårt att tro att en markägare skulle säga nej till en ekonomisk kompensation bara den är tillräckligt stor (X miljoner) om man nu inte kan ge kompensation på annat direkt märkbart sett. Att Naturvårdsverket inte fått hög trovärdighet i vargpolitikfrågor gör det hopplöst att bara erbjuda diffusa icke bindande framtidslöften. Därigenom försämrar Naturvårdsverket möjligheterna till en mycket önskvärd genetisk förstärkning. 

Vålådalen. En årlig konferens i mars, mest om varg, arrangör är Naturvårdsverket tillsammans med bl a några vargvärnarorganisationer (vilket är en konstellation jag tycker naturvårdsverket borde ligga lågt med i dagens situation). Den aktuella situationen är att 1) Misslyckandet av vargkommitten att få en samsyn mellan olika parter visar att tanken på samsyn måste avskrivas de närmaste åren. GYBS har just fastställts men kritiseras, och domstolar har stoppat vargförvaltning, det finns inte underlag för samexistens idag, men kanske det kan finnas om två år med en klok hantering om Naturvårdsverket håller fast vid fattade beslut. Enligt programmet i slutet på januari hade dag 2 har tema samexistens. Inlet med Darpö, miljöjurist, själva sinnebilden för den brist på legalitet och samexistens som kommer att prägla svensk vargförvaltning det närmaste året. Därefter ett föredrag av den som givit en vetenskaplig grund (fast inte okontroversiell) till de andra rovdjuren. Sedan var det en paneldiskussion med temat: Gynnsam bevarandestatus – den hetaste frågan i svensk rovdjursförvaltning. Förutom de två föredragshållarna med kända fler vargar synpunkter deltande av pensionären Olof Liberg – som möjligen vill försvara beslutet han själv ligger bakom – men kommer att göra ett relativt svagt intryck i panelen. Han får inte något inledande föredrag, som de två andra paneldeltagarna. Ingen företrädare för FRP <270 får delta i panelen, trots att det finns gott om sådana. Naturvårdsverket anordnar en konferens och paneldebatt, som ifrågasätter gynnsam bevarandestatus via ett vinklat urval av deltagare!! GYBS är något Naturvårdsverket redan bestämt, där Naturvårdsverket rimligen borde motivera sina egna beslut, istället för att göra dem till föremål för uppslitande kritik. Naturvårdverket medverkar aktivt till en uppläggning, som undergräver förtroendet för riksdagsbeslutet och Naturvårdsverkets eget beslut. Därigenom försämrar Naturvårdsverket samlevnaden med varg och försvagar legitimiteten och förtroendet för politiken på regional nivå. I artiklar efter Vålådalsmötet står inte mycket, intrycket är att uppmärksamheten minskat jämfört med för ett år sedan, och andra vargfrågor får även under synposiet lika stor uppmärksamhet som Vålådalen. Ingen artikel som uttrycker stöd till den fortsatta fria tillväxten framkommer.  

Naturvårdsverket är inte ensamt ansvarigt, också t ex otillfredsställande agerande av Skandulv bidrar. Skandulv levererade en demografisk sårbarhetsanalys som Helena Leander kommenterar så här: ” Forskarna skulle enligt uppdraget utgå från en utdöenderisk på 10 procent på 100 år och helt bortse från genetiska faktorer. I en population med en inavelsgrad på 0,24, det vill säga så gott som syskonparning, gör detta hela räkneövningen ointressant för att bedöma långsiktig livskraft. Forskarna själva betonar särskilt att deras resultat endast gäller under förutsättningen att de genetiska problem, som idag förekommer i vår vargpopulation, är lösta, och varnar för att övertolka resultaten.  Det naturliga hade varit att ta fram gynnsam bevarandestatus enligt samma kriterier och metodik som för alla de andra arter som Naturvårdsverket tar fram sådana värden för.”. Naturvårdsverket anstränger sig verkligen inte för att försvara sig mot den här typen av argument. Det hade varit enkelt att visa att den demografiska sårbarhetsanalysen gällde mycket hyggligt även om genetiska faktorer beaktades. Istället valde Naturvårdsverket en genetisk sårbarhetsanalys som blandade bort korten. I sista ögonblicket insåg Naturvårdsverket att deras beräkning var uppåt väggarna och riskerade att granskas seriöst om den kvarstod till propositionen, men hade ingen plan B att sätta istället, utan lät bli att rapportera till EU eller regeringen i somras. Sedan när Naturvårdsverket överlåtit beslutet på regeringen borde Naturvårdsverket klarare uttryckt motivationen, omvärlden efterfrågar den informationen. Genom att inte ha någon egen uppfattning inför propostionen har Naturverket förverkat rätten att indirekt kritisera fattade beslut på mycket oklara grunder. Genom dessa upprepat dåliga val under lång tid har Naturvårdsverket visat sig inte klara sina uppgifter. Vad som är särskilt oroande att aktörer kan medvetet vilja lägga ansvaret på Naturvårdsverket för att fastlägg GYBS i dialog med vissa forskare utan några som helst restriktioner, vilket är helt uppenbart att Naturvårdsverket inte klarat av hittills för varg. Fortsatt vargkaos blir resultatet av den draksådd Naturvårdsverket nu sår. Istället borde Naturvårdsverket utnyttja detta engångstillfälle att påbörja en normalisering av vargförvaltningen som så småningom förbättrar samlevnaden.

Ett erkännande till Naturvårdsverket är dock på sin plats. Genom att 1) lägga ned valpflytten ”i förtid” och 2) genom att driva ärendet om skyddsjakten på Junselevargen, klargör Naturvårdsverket att de inte anser den höga inaveln är ett hot mot gynnsam bevarandestatus och att den nuvarande höga inaveln inte är ett argument emot vargens GYBS status. Att Naturvårdsverket erkänner detta bidrar också till att ett så högt värde på FRP som 270 kan vara motiverat, eftersom det inte är så prioriterat att reducera inaveln längre. Däremot tycker jag förbättring av genetiskt status borde vara ett viktigt uttalat förvaltningsmål för Naturvårdsverket, vilket borde klarare tydliggöras.

Den här artikeln är inte ristad i sten och kommer att ses över/editeras marginellt åtminstone drygt en månad framåt. Nya saker kan inträffa. Saker kan komma till min kännedom som jag inte var medveten om. Referenser till mycket aktuella tidsspecifika händelser kan tas bort. Läsarna kan föra viktiga faktorer, som jag förbisett, till min kännedom, chansen för detta ökar genom den här artikeln (någon sådan synpunkt har dock inte kommit mig tillhanda två dagar efter publiceringen av artikeln). Eftersom det är den sista artikeln så kommer den nog att läsas till årets slut. Det skall ta till vargjakten 2015 innan artikeln – förhoppningsvis – ter sig helt föråldrad.

Fin avslutning: De tre senaste artiklarna på mina webber inklusive denna har troligen fått tittarrekord.  Känns en värdig avslutning på vargwebbandet.

24 kommentarer

EUs straff – tusentals vargar

EUs straff: Fri tillväxt för varg!

Sverige sökte 2010 – 2011 med jakt bromsa tillväxten av varg, vilket ådrog sig EUs ogillande. EU fordrade att jakten stoppades och att EUs regler tillämpades strikt och att det inte skulle finnas något tak som hindrade vargstammens tillväxt och att jakt inte löser problemet. Ambitionen tycks vara att Sverige skall te sig som ett varnande exempel för andra som inte följer vad EUs regelverk – enligt EUs tolkning – kräver och demonstrera för Sveriges medborgare att det har konsekvenser att stöta sig med ansvarig kommissionär. Jag börjar nu skönja vad som väntar: fri tillväxt för varg tills trängsel och svält sätter stopp.

I december 2014 konfirmerade riksdagen att varg har gynnsam bevarandestatus (dvs uppfyller EU direktivets krav) och Naturvårdsverket bestämde att det räckte med 270 vargar. Alla räknade då med att vargens explosiva tillväxt skulle bromsas upp, när den nått det antal EUs regelverk kräver, och rubrikerna i december utryckte farhågor för att vargstammen skulle halveras om en månad. Naturvårsverket beslutade jakt på 30 vargar av de cirka 400 som finns. Även Naturvårdsverket har framfört uppfattningen att jakt kan användas som ett inslag i förvaltning när gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det stoppades av förvaltningsdomstolen, med åberopande av strikt tillämpning av EUs regelverk.

Förra året inhiberades jakt på 16 vargar och det ärendet dras fortfarande i juridisk långbänk. EU framför sitt ständigt upprepade ogillande av vargjakt och att fördragsbrottsåtal väntar om Sverige inte följer direktivet. EU har inte dragit tillbaks överträdelseärendet trots att varg nu uppfyller EU direktivets krav och att de svenska domstolarna har visat tänderna. Naturskyddsföreningen ochWWF säger att de överklagade till EU bara för att det inte gick att överklaga nationellt. Det sista dryga året har det gått, men detta får inte EU att dra sig tillbaks. Tvärtom har WWF och Naturskyddsföreningen yrkat att de svenska domstolarna skall begära förhandsbesked av EU-domstolen. EU drar åt tumskruvarna ytterligare ett varv och förbereder sig  att förhindra att vargjakten skall få bli den regionala angelägenheten, som Sveriges Statsmakter planerat. Ett ärende med den innebörden har inletts av EU.

Det höjs krav för att vargjakten skall vila på vetenskaplig grund även nu när varg uppfyller EU direktivets krav. En del forskare tycker att den nu föreslagna vargjakten vilar på vetenskaplig grund, en del delar inte den uppfattningen. En möjlighet att lösa problem av denna karaktär är att riksdagen och Naturvårdsverket försöker uttolka meningsskiljaktigheterna mellan forskarna, och sedan sliter tvisten. Detta har skett i detta fall, ett stort antal relevanta forskare har i ett långt och nyanserat vetenskapligt resonerande dokument givit sin åsikt tillkänna att svensk varg uppfyller EUs GYBS krav för såväl golv som andra krav. Besluten vilar förvisso på vetenskaplig grund. Varg är dock för kontroversiellt för att denna metod för problemlösning skall vara användbart, och inte heller EU verkar uppskatta metoden.

Hanne Köller preciserar vad som menas med vetenskapligt grund i en artikel i DN 17 januari http://www.dn.se/ledare/signerat/ratten-pa-vargens-sida/  med rubriken: ”Rätten på vargens sida.”  Som ett exempel på exemplarisk hållning inför ”vetenskaplig grund”, skriver hon i artikeln: ”Utgångspunkten för professor Linda Laikre är som alltid genetiken. Politiska avväganden överlåter hon åt andra. Således uttalar hon sig om vad som krävs för en långsiktig respektive kortsiktig överlevnad av en viss art – inte vad som vore bäst politiskt eller ur något slags acceptansperspektiv. Hennes hållning är strikt professionell.” vad Linda Laikre framför refereras i artikeln så här: ” inavelsgraden ligger på 30 procent”…” Om vi stärker vargstammen till 500–1000 individer så fortsätter inaveln att öka, om än inte lika starkt.” ”Det krävs 20 nya djur för att snabbt komma ned till en rimlig nivå”, ”men sedan ökar inaveln igen om inget mer görs”.. ”på sikt krävs kontinuerlig påfyllnad”. Laikre’s beräkning och uppfattning av vad som krävs har legat till underlag för planerna för Svensk vargförvaltning till för ett halvår sedan. Naturvårdsverket tolkade antalet vargar utgående från Laikre´s beräkningar av kravet på kontinuerlig påfyllnad, det hamnade på 380 vargar. Att vargen som en logisk konsekvens aldrig skulle nå gynnsam bevarandestatus och såledeles aldrig kunna utsättas för populationsbegränsande jakt enligt Naturvårdsverkets uppfattning hade Naturvårdsverket inte den intellektuella hederligheten att tydliggöra för regering eller folk, men förvaltningsdomstolen verkar insett det. Skälet är förstås att förutsättningen var 20 tillförda djur. Om vi tittar i backspegeln så har det kommit 4 nya djur, möjligheten att tillföra nya djur med valpflytt har i praktiken avskrivits, men antalet nya djur som måste tillföras har å andra sidan fördubblats eftersom vargstammen fördubblats sedan beräkningen, så behovet av ytterligare tillförda djur ligger nu enligt ”vetenskapen” på ungefär 30.

Det må vara hänt att det finns många, inklusive bevarandeforskare, media och andra, som gillar tanken på ohämmad fri tillväxt av varg. Men även de som gör det, borde ha den intellektuella ärligheten att berätta om denna konsekvens av sin argumentation. Detta gjordes också alldeles nyligen i en artikel i DN då ekologerna förklarade att för att väsentligt ändra Sveriges ekologi krävdes cirka 4000 vargar. Det är alltså först över detta antal beståndsbegränsande svält blir aktuellt.

Vi vet att det hänt en del sedan Laikres uttalande. Inaveln har sjunkit avsevärt trots att vargantalet inte ökat till vad Laikre tyckte fordrades för att bromsa ökningen av inaveln.

Vi vet att det finns massor med exempel på etableringar av däggdjur som gått bra trots lågt antal grundare och formellt hög inavel. Vi vet att en isolerad vargstam på något tiotal har överlevt 70 år på en ö i de stora sjöarna trots en inavel som är dubbelt så stor som den svenska. Att också en stam med få grundare kan bli livskraftig vet man inte under de första generationerna av etableringsfasen. Utdöenderisken kan då antas vara stor. Varg borde dock rimligen nu också kunna föras till kategorin av lyckade etableringar, trots den formellt höga men sjunkande inaveln.

Vissa hävdar att det är skyddsjakt som skall prioriteras för att bromsa tillväxten och att procedurerna borde underlättas. Men ribban för skyddsjakt – förenlig med EUs regler – har höjts sedan förvaltningsdomstolarna började tillämpa regelverket mer juridiskt strikt. Det är inte förenligt med EUs vilja att i Sverige bedriva skyddsjakt i sådan omfattning, så de nämnvärt bromsar upp den nuvarande exponentiella tillväxten. Skyddsjakten som trovärdigt instrument förutsätter också korta beslutsprocedurer, men förvaltningsdomstolarna låter ärenden hamna i juridiska kvarnar som mal i åratal.

Tidigare så tyckte jag det verkade en verklighetsfrämmande tanke med fri tillväxt av varg tills svält och trängsel satte gränsen. Om inte annat så skulle väl Regering och Riksdag och Naturvårdsverk gripa in och stoppa det, och inte är EU så grymt och politiskt okänsligt så att de inte ser genom fingrarna om det nu skulle finnas legala tveksamheter. Men att EU inte vill ge möjligheten för Regering, Riksdag eller Naturvårdsverk att bromsa tillväxten har nu tydliggjorts, så just de uppräknade organen kan medborgarna inte lite på, om någon nu tycker visionen är obehaglig. Det ter sig som en ofrånkomlig vetenskaplig och logisk konsekvens av drevet mot de som inte vill att politikerna skall bestämma och lyhördheten som förvaltningsdomstolarna visar för det kravet. Det är intellektuellt ohederligt av de som ställer krav på ”vetenskapligt grundat” vargantal, att inte också redovisa vad det leder till om man bara selektivt lyssnar på vissa forskare, som framhävs som föredömen för att de inte bryr sig om konsekvenserna, och inte det ganska stora antal forskare som stödjer riksdagsbeslutet och tycker det är vetenskapligt grundat. Detta om man med vetenskapligt grundat menar följer EU-direktivet, och inte lägger in egna subjektiva tolkningar med svagt stöd i vetenskap om vad direktivet kräver. Själv tolkar jag mycket av forskarnas och andras utsagor om genetik som genetikmissbruk, och kan inte se att det finns vetenskaplig grund för förvaltningsrättens beslut, även om de kanske kan försvaras med strikta juridiska tolkningar.

Det verkar nu som att folket får acceptera att vargens tillväxt regleras av andra krafter än jakt, som svält och trängsel. Myndigheterna får vänja sig vid låg acceptans och legitimitet som man inte kan göra något åt, och att skylla på statsmakterna är nu för genomskinligt ohållbart. Det blir många tusen vargar innan tillväxten stoppar. Inaveln blir mycket högre än den hade blivit om vargantalet hållits nere, trots att en del vargvärnare påstår att skälet till många vargar är att det är ett motmedel mot inavel!!! Tala om dubbelmoral hos alla de som eftersträvar fri tillväxt för varg!

Genom att åberopa genetiken som ett problem motverkas förbättringen av vargens genetik med EU i spetsen och med förvaltningsrättens stöd. Den typen av vargförvaltning som drevet åberopar som ovetenskaplig saknar vetenskaplig grund såväl som det krav på vetenskaplig ärlighet som bör ställas på vetenskap.

Besöksrekord för den här webben slogs av den här sidan 140207. En värdig slutfas på webben – eftersom nästa artikel blir webbens sista!

Den sista artikeln på min andra vargweb har redan skrivits http://vargweb.wordpress.com/

,

6 kommentarer

Förvaltningsdomstol och varg

Förvaltningsdomstol och licensjakt på varg

Naturvårdsverket beslutade om licensjakt om högst 30 vargar i februari. Beslutet har lett till ett antal överklaganden. Huvudsakligen siktar överklagandena på inhibering av jakten. Överklagandena ledde till att jakten inhiberades. Denna text är till stor del skriven före inhiberingsbeslut 140115.  Dock ej MVP delen

Om vargjakten 2014 inhiberas så leder detta till:

* Avsevärt förlängd period med polarisering och kaos i vargförvaltningen;

* Fortsatt lågt förtroende mellan olika ”stakeholders”;

* Möjligheter att kontrollera och styra ytterligare försvagas;

* Undergrävt förtroende för beslut av statsmakterna (huvudsakligen Riksdag, Regering, Naturvårdsverk, Förvaltningsrätt och Kammarrätt);

* Ökad administrativ tröghet; mer byråkrati, mer formaliteter;

* Fler tids- och resurskrävande juridiska processer;

* Minskad möjligheter och färre frihetsgrader för statsmakterna att kontrollera företeelser och problem i Sverige;

* Låg förutsägbarhet;

* Låg legitimitet för vargstammen i icke entusiasters ögon;

* Intryck av dålig planering, inte genomtänkt och inte långsiktig;

* Större vikt vid enstaka isolerade faktorer och begränsande faktorer och mindre helhetssyn;

* Kravet på ”vetenskaplighet” leder till att vargens tillväxt inte kommer att upphöra förrän svält och trängsel stoppar stammens tillväxt;

* Det är som med krig – det första offret är sanningen eller i det här fallet snarare tilltron till intellektuell hederlighet från forskningen

* Negativare syn mot EU och dess entusiasm för att detaljstyra och överutnyttja viljan att göra EU till lags till nackdel för de svenska statsmakterna, detta kommer säkert att påverka det förestående valet till EU parlamentet och göra en skeptisk inställning till EU en viktigare faktor i valet. Viljan för statsmakterna att stödja EU gemenskapen påverkas negativt;

* Konsekvenserna gäller i första hand varg, men frågan har tragglats så länge nu att det spiller över till många andra områden;

* Att dömma av vad jag sett av miljörättsprofessorn Darpö så får förvaltningsdomstolarna en missvisande bild av vargstammens genetik och genetiska konsekvenser av till exempel jaktens effekter. Förtroendet för inslag av sunt förnuft i den rättsliga processen undergrävs.

Mitt motiv är huvudsakligen att förvaltningsdomstolen inte skall inhibera jakten, men också att förvaltningsdomstolen inte skall agera så det uppmuntrat till ytterligare långdragna traggliga processer. Långvarig ovisshet medan ärenden mals i långsamma rättsprocesser är definitivt dåligt. Vargjakt har redan malts med i fyra år, som tycks domineras av juridiska processer. Det gör inte ett gott intryck på någon att vargläget ännu inte verkar ha kommit närmare en normalisering. Detta motiv tycks nu bortfallit men texten finns kvar.

Ett skrämmande exempel på brist på kommunikation trots försök. Varken jag eller Olof Liberg eller en massa andra förstod att bakgrunden till Naturvårdsverkets förslag om 380 vargar var att först skulle det tillföras 20. Det var så verklighetsfrämmande för oss att utgå från att så uppenbart orealiserbara förutsättningar förelåg, så att GYBS aldrig skulle uppnås. Visserligen såg vi rent intellektuellt att det stod, men vi trodde bara det var någon brasklapp och ingen lyckades förklara för oss att det var djupt allvarligt menat. Det är intellektuellt oärligt och bedrägligt av bevarandevetenskapen att låtsas som om det bara var frågan om att uppfylla vissa villkor som de vet inte är uppfyllbara innan vad de talar om innan, så jag kanske felaktigt anklagade Laikre och Ryman för genetikmissbruk men däremot kände de tydligen inget ansvar för att andra verkligen förstod och förstod att det var tillämpbart. Det är ett sjukt samhälle när EU kallar det för regelbrott när de ställer krav som leder till orimliga konsekvenser utan att låtsas om det och som direkt motverkar det krav de sätter som prioriterat. Det är extremt intellektuellt oärligt att påstå att skälet för den bristande legitimeten för varg är enbart jägarnas motvilja mot att släppa in ett element som är mycket besvärligt för dem utan annan fördel än att vädja till deras respekt för naturen. Orsaken är lika mycket den intellektuella ohederligheten hos NGOs och stödd av  bevarandeforskningen och EU att kompromisslöst ställa ouppfyllbara krav, men inte låtsas om att detta leder till en vargstam ständigt växer tills den slår i det biologiska taket. Det finns en del som gillar detta och en del som försvarar det vetenskapligt men att dölja denna bieffekt genom att framföra rimligare numerära konsekvenser är inte hederligt.

En civilisation som inte kan hantera konflikter bättre efter fyra års tragglande i en fråga där det vetenskapliga underlaget är bättre än i någon annan förvaltningsfråga om en rödlistad art tror jag inte har den mognad som behövs för långsiktig överlevnad. Även förvaltningsdomstolarna borde beakta vad deras antingen brådstörtade eller så utdragna sega procedurer leder till.

Kan en rimlig model konstrueras, som garanterar att risken för vargen utdöende hundra år är mindre än en promille?

Jag har gjort en kortare nyare version av resonemangen här i en annan bloggartikel

Svaret är självklart nej, och det förstår alla utan att det behöver fästas uppmärksamhet på det. Framtidens detaljer är för oförutsebara för att kunna förutsägas med så hög säkerhet. Att signifikansen bara avser scenoriot är en självklarhet, som inte behöver understrykas i korta debattinlägg. Däremot är ett av de viktigaste redskapen att fatta beslut som rör vargens framtid att göra datasimuleringar vad som händer med en så noggrannt som möjligt simulerad varg förvaltad med olika algoritmer. Detta är MVP skattningarnas syfte. Sannolikheterna gäller om den simulerade vargen och förvaltningen fungerar som i verkligheten. Sannolikheterna under förutsättning att verkligheten är perfekt återgiven är av stort intresse.

Bakgrund

Jag gjorde ett debattinlägg på Svensk Jakts webupplaga som ledde till en diskussion i kommentarerna här. För att skilja den del som har med den av Svensk Jakt webartiklen initierade diskussionen magentafärgar jag. Den del av diskussionen, som jag mycket gärna skulle vilja få ett enkelt rätt eller fel svar, är om sannolikheten att alla tre oberoende stammarna dör ut är rätt beräknad på det sätt jag gjort.  Tills vidare utgår jag från att jag har rätt. De som läser detta och känner för att få frågan prövad kan väl be någon trovärdig och kunnig att skriva någon kommentar om den frågan.

Jag har aldrig modererat bloggen förut men skälet att jag gjorde det ett par dagar var att det tydligen öppnade möjligheten för andra att ändra sina frågor och också att jag ville ha viss betänketid som jag i efterhand borde gjort längre. 

En personlig webb ägs av den som sköter den och det är ingen självklar männsklig rättighet att få en kommentar publicerad. Jag ändrar i artikeln och mina egna svar. Det ingår i intellektuell ärlighet att inte cencurera en kommentar för att den är kritisk, istället skall man i bästa mån försöka kommentera sakliga frågor och kritik. I det här fallet har mycket mer av min tid lagts ned på detta eftersom jag i ett svagt ögonblick trodde att kritiken var riktig, men så länge det inte fått trovärdig bekräftelse från någon annan så tror jag inte på det.  

En ny ”artikel” bara publicerad här, som bygger på ett annat material och resonemang, presenteras (i italics):

Risken för att en vargstam på 100 inavlade vargar skall dö ut inom ett sekel är 10 % – givet de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig. Nu har Naturvårdsverket bestämt att det behövs minst 300 vargar (varav 30 i Norge). Detta måste resultera i en högre säkerhet.

Studerar man de sårhetsanalyser som faktiskt finns så är steget i antal individer från hög risk för utdöende till extremt låg risk förvånansvärt liten och ungefär konstant.

Teoretiskt förväntas sannolikheten följa vad som gäller för en kumulerad normalfördelning (påminner om students t-fördelning)    

Vad som beräknas är väntevärdet (medelvärdet) av den del av en normalfördelningen som kumulerat ger sannolikhetsnivån för MVP.

Värden på kvoten mellan MVP för 10% och MVP för 1%  finns i Torbjörn Nilssons  rapport på länken över Demografisk MVP = 10% och 1% för järv, björn och lo

Klicka för att komma åt 978-91-620-6549-2.pdf

http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2013/sarbarhetsanalys/population-viability-analyses-%20bear-lynx-wolverine-2013.pdf

Kvot mellan MVP för 10% och 1% genomsnitt 20 värden både med och utan katastrof Kvot genomsnitt 1.71  Dvs MVP1%  = 1.71*MVP10%

För varg MVP10% = 100, alltså MVP1% = 171

Troligt är att MVP% följer ”medelvärdet av den kumulerade normalfördelningen” (kallas selektionsintenstet)  Dessa är 10% = 1.75, 1%= 2.66 och 0.1%=3,34

Kvoten mellan MVP1% och MVP10% är då 1.52 stämmer något så när med observerat 1.71. Kvoten mellan MVP 0.1% och MVP10% blir 1.9 dvs om det finns fler än 190 vargar så är sannolikheten för utdöende de närmaste 100 åren mindre än en promille.

Detta resonemang tycks stämma  med det  budskap jag gav att risken för utdöende för varg är i storleksordningen 0.1% (eller om man nu skall tolka det bostavligt mycket lägre, det finns gott om utrymme för de förklaringar att det var för lågt jag gav). 

Genomsnitt 20 värden, både med och utan katastrof beaktas

Kvot genomsnitt 1.71  Dvs MVP1% = 1.71*MVP10%

För varg MVP10%=100, MVP1%=171

Troligt är att MVP% följer ”normalfördelningen” (statistik)  Dessa är

10% = 1.28, 1%= 2.31 och 0.1%=2,97

Kvoten mellan MVP1% och MVP10% är då 1.8 dvs stämmer bra kvoten mellan MVP 0.1% och MVP10% blir 2.3 dvs om det finns mer än 230 vargar så är sannolikheten för utdöende de närmast 100 åren mindre än en promille.

Detta resonemang gör att det inte finns anledning att betvivla att det lugnande budskap jag givit att risken för utdöende för varg är i storleksordningen 0.1% (eller om man nu skall tolka det bostavligt mycket lägre, det finns gott om utrymme för de förklaringar att det var för lågt jag gav). Den här analysen ger samma storleksordningar som den förra.

Även att säga att utdöenderisken är en promille verkar dock vara en överskattning av risken eftersom:

1) vargförvaltning är adaptiv och sjunker antalet så vidtar man åtgärder (mindre skyddsjakt kanske)
2) uträkningen försummar att beakta genetiken. Inaveln kan förutses minska och därför sjunker utdöenderisken över tid;
3) den sk förvaltningsmarginalen gör att stammarna i praktiken skulle komma att hållas högre än 100;
4) katastrofrisken rymmer nog en säkerhetsmarginal;
5) det finns vargar i öster som regelbundet vandrar in, vilket sänker utdöenderisken. Förmodligen skulle de återetablera vargstammen inom några decennier även om den tillfälligt utrotades

I vetenskapliga sammanhang så brukar det räcka med trestjärnig signifikans (en promille) och räkneexemplet tycks tyda på att utdöenderisken är väsentligt lägre. Trots det påstås från vissa håll att det inte finnas någon ”seriös” forskning, som på ”vetenskaplig grund” kan bekräfta att dagens stam på drygt 400 djur räcker. Men en påtaglig mer eller mindre slumpmässiga variationen i MVP omkring väntevärdet, och möjligheten av fel i simulator, metod och sådant motiverar en viss säkerhetsmarginal och att sannolikheten är mindre än en promille eller högre kan vara sant i fallet svensk varg, men det vet man inte och eftersom det inte finns något förnuftmässigt sätt att kontrollera så ligger nog sannolikheten för utdöende avsevärt högre. Det säger nog inget annat än att sannoliheten är låg.

Här klistras artikeln från Svensk Jakt

Risken för att en vargstam på 100 inavlade vargar ska dö ut inom ett sekel är 10 procent – givet de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig. Nu har Naturvårdsverket bestämt att det behövs minst 300 vargar (varav 30 i Norge).

Ett räkneexempel: De 300 vargarna kan tänkas fördelade på tre isolerade vargstammar med vardera 100 (till exempel områdena Dalarna, Värmland och Västmanland). Då blir risken för att alla tre isolerade stammarna dör ut inom ett sekel 10 procent x 10 procent x 10 procent = 1 promille.

Även att säga att utdöenderisken är en promille verkar dock vara en stor överskattning av risken eftersom:

1) Verkliga vargar vandrar mellan områden och tillfälligt tomma områden skulle snabbt återbevargas.

2) Uträkningen försummar att beakta genetiken. Inaveln kan förutses minska och därför sjunker utdöenderisken över tid.

3) Den så kallade förvaltningsmarginalen gör att stammarna i praktiken skulle komma att hållas högre än 100.

4) Katastrofrisken rymmer nog en säkerhetsmarginal. 


5) Det finns vargar i öster som regelbundet vandrar in, vilket ytterligare sänker utdöenderisken.

I vetenskapliga sammanhang så brukar det räcka med trestjärnig signifikans (en promille) och räkneexemplet tycks tyda på att utdöenderisken är väsentligt lägre.
Trots det påstås från vissa håll att det inte finnas någon ”seriös” forskning, som på ”vetenskaplig grund” kan bekräfta att dagens stam på drygt 400 djur räcker.

Dag Lindgren

Är värden från de tre olika stammarna multiplikativa?

För att multiplicera sannolikheter måste de vara oberoende. MVP värden kan multipliceras på det sätt jag gjort om de inte beror av varandra, tes genom att påverkas på samma sätt av tillfälligt inträffade ändringar av den simularade vargen som katastrofer. Katastrofer bör belysas i en MVP. I den MVP analys som ligger till grund för svensk vargpolitik har risker på flera olika nivåer använts för olika MVP scenarior. Troliga förväntade ganska begränsade katastrofer ger MVP i storleksordningen 50. Worst case scenario är katastrofer som det egentligen inte finns stöd för att tro att de någonsin kommer att inträffa för varg, som torde vara relativt lite utsatt för katastrofer. Men det är ändå meningsfullt att se vad vargen klarar och intressant att testa olika katastrofscenarior.  Worst case katastrofer kan kan vara ”regionala” eller globala. I Svensk Jakt beräknas sannolikheten för ett scenario med regionala worst case katastrofer. Vilket är ett helt legitimt sätt att belysa en möjlig katastrof. Just beträffande denna nyans skulle läsaren kunna missletts eftersom texten antyder att worst case scenario beaktats, trots att det Faktiskt bara är second worst case. 

Om MVP stämmer med verkligheten och alltså de simulerade vargarna och vargförvaltningen beter sig exakt som de verkliga så blir sannolikheten för vargens utdöende som de sannolikheter som anges. För extrema katasstrofscenarior, är det inte är någon effektiv metod att öka antal vargar i Sverige. Sannolikheten beror mycket mer på den hypotetiska katastrofens utformning än antalet. Och extrema katastrofer kan helt enkelt inte förutses och alla möjligheter kan inte belysas. 

Det finns många skäl att spekulera över att simulerade vargar (MVP) inte stämmer med verkligheten, därför finns en ”säkerhetsmarginal” så att man hamnat på 270 vargar. Många av dessa skäl att de verkliga vargarna kan avvika fråm modellens kan leda till att MVP överskattar behovet och istället för att underskatta. Jag är ganska säker på att förökningstakten nu är större än i de simulerade vargarna (den viktigaste faktorn för de simulerade vargarna). De sannolikheter det medför om simuleringens förutsättningar perfekt realiseras kan förmodas vara mer rättvisande än de överväganden som gjort att man beslutat FRP 270. Därmed inte sagt att säkerhetstänkandet var obefogat men jag avråder från att gå avsevärt längre för en ökad säkerhetsmarginal.

Många frågor är bedömningar som visserligen skiljer sig från mina, men som jag accepterar som vettiga när det gäller att bestämma FRP till 270. Men nu ifrågasätts det tydligen på allvar om stammen är alltför skör för att tåla ett uttag på några tiotal vargar. 

Ingen normalt funtat person inbillar sig att man kan förutsäga framtidens detaljer om 100 år med trestjärnig signifikans, det är helt uppenbart att signifikansen rör scenariot, som alltså är ett rimligt utfall av ett MVP scenario.

Bakgrund:

De tre viktigaste vargvärnarorganisationerna har gjort en gemensamt överklagande av jaktbeslutet som finns här http://www.rovdjur.se/objfiles/1/SNFWWFSRFOverkl_-1226366028.pdf. Dokumentet är väl formulerat, mycket utförligt och övertygar vid en snabb överläsning. Men det är en partsinlaga och med ett subjektivt urval av information och argument.

De nya dokument om vargförvaltning Naturvårdsverket presterat är inte lika bra och övertygande formulerade. Detta gäller speciellt de nya dokument, som berör motiven att varg nu har gynnsam bevarandestatus. Motiven i det svenska Naturvårdsverkets beslut om gynnsam bevarandestatus

http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/vilt/efter-rovdjurspropositionen/referensvarden-rovdjur-131216.pdf.

och ”uppdateringen” av förvaltningsplanen omfattar inte referat eller referenser till de nya dokument och uppsatser, som tillkommit de senaste åren av betydelse för vargförvaltningen. Delvis rör det dokument som tillkommit på uppdrag av eller med stöd från Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2012/varg-forvaltningsplan/forvaltningsplan-varg-reviderad-december-2013.pdf En del tips till uppdateringar finns i överklagandet. Intrycket är att Naturvårdsverket inte helhjärtat kommer att stödja och försvara vargjakten.

Det finns en betydande osmidighet i hur statsmakterna, Naturvårdsverket och EU hanterat frågan vilken lätt till att konflikten eskalerat.

Naturvårdsverket har presterat ett förslag på beräkning av FRP, som inte klarat en vetenskaplig granskning. Trots uppmaningar har Naturvårdsverket inte levererat ett förslag till regeringen som skulle kunnat användas som ett underlag till propositionen och trots att det var Naturvårdsverkets åliggande har inte heller en rapport om status av den svenska vargen inlämnats.

Varken varg eller den nordeuropeiska underrasen av varg är internationellt hotad (”least concern”). Viss fragmentering av utbredningsområdet har skett och vargstammen har fluktuerat i olika delar. De sista decennierna har vargen i EU generellt minskad fragmentering och ökad närvaro. Hur detta påverkar uthålligheten mot evigheten för den svenska stammen finns bara förslag av starkt spekulativ art med inslag av vedertagna tumregler för bevarandegenetik och fragmentariska data om fragmentationens omfattning och betydelse, som knappast kan betraktas som mogen vetenskap.

Allmänna synpunkter

Det borde ses som utomordentligt positivt ur ”biodiversitetssynpunkt” att vargen efter att varit i praktiken utrotad och nu har uthålligt säkrat sin långsiktiga existens i Sverige. Detta borde ha lett till nationell och internationell uppskattning. Istället ägnar sig alla åt att hitta fel och svagheter och misstänkliggöra såväl kompetens som goda vilja. Likaså har Sverige satsat stora resurser på att förbättra vargstammens genetiska status och därigenom ådagalagt en hög ambitionsnivå för att säkra vargens framtid i Sverige. Bl a har Sverige/Norge satsat på i förhållande till vargens praktiska betydelse mycket stora forskarresurser och fått många relevanta resultat och en bra internationell renomme. Sverige har haft tre offentliga utredningar om olika aspekter på vargen. Regeringen har anslagit speciella medel för att möjligöra att låta en migrant bilda familjegrupp i renbetesland, men Naturvårdsverket avbröt detta ”praktiska utvecklingsarbete” i förtid eftersom skadorna ansågs för stora. Försök att ta tillvara generna hos denna migrant (Junselevargen) har kostat storleksordningen tio millioner kronor, vilket demonstrerar den politiska viljan att satsa på att ta tillvara den naturliga migrationen. Vad blev resultatet av allt detta: ett baserat på de många resultaten och kvalificerade expertanalyserna en ihållande kritik från tunga NGO och EU-kommissionären för långa listor av misstag och fel och tveksamheter, dåliga relationer med relevanta NGO, kritik för bristande forskningsbaserade underlag, vetenskaplig granskning och upprepade anklagelser för fördragsbrott och insinuationer för att föröka utnyttja kryphål och undanflykter. Stora ansträngningar har lagts ned på att ge svar på EUs frågor och Sverige har hela tiden diskuterat med EUs funktionärer även om det bara finns kommentarer från dessa överläggningar. Sverige har omedelbart tagit bort taket på antal vargar och avskrivit iden att detta skulle kunna ge bättre förutsebarhet vart vargpolitiken syftade. Men trots den visade ambitionen av Sverige att normalisera situationen för varg. Sverige har haft en speciell utredning om samlevnad med varg där representanter för olika ”stakeholders” fick samarbeta, men nästan omedelbart konstaterade NGO (interfolierat av misstänksamma kommentarer av EU) att statsmakterna saboterat det begynnande samförståndet genom att inte låta Naturvårdsverket vetenskapligt bestämma när Naturvårdsverket inte lyckats åstadkomma något vetenskapligt underbyggt ställningstagande under det år de haft på sig och haft det som en skyldighet. Man kan fråga sig vad som blir resultatet när andra ser effekterna av att försöka satsa hårt på att lösa problemet men det kvarstår lika polariserat och kritiserat som förut.

EUs roll

Jag tror i likhet med många andra att det vore till fördel om EU avvecklade sitt intresse för den svenska vargförvaltningen. EUs hand och övervakning i detta ärende har i alltför hög grad på ett destruktivt sätt inriktats på att försvaga, komplicera och misstänkliggöra de svenska statsmakternas kontroll över vargförvaltning och även förstöra ryktet för vår mycket välrenommerade vargforskning. Jag har för avsikt att utveckla detta i ytterligare ett dokument, förhoppningsvis den sista i den här bloggen. Om jag sett den svenska vargförvaltningen på väg att normaliseras och en vilja till nedtrappad polarisering från de viktigaste aktörerna, i första hand de som önskar fler vargar, så skulle jag troligen låtit bloggen förbli avslutad och mitt eget engagemang nedtrappat långt tidigare.

Ekologisk hazard

Ekologi är till stor del en frågan om ”balans” mellan olika komponenter. När en enstaka ekologisk nyckelart får expandera mycket snabbt så kan det uppstå många effekter för andra arter. En del positiva en del negativa. Somliga arter påverkas positivt andra negativt. Så länge tätheten är måttlig så kan dessa effekter förmodas vara ekologiskt tolerabla och att vargen ryms är förmodligen ekologiskt bra förutom att det ger biodiversitet, men kommer förvaltningen att leda till en ytterligare förtätning så kan det medföra stora oönskade ekologiska förändringar som totala överraskningar eller bara befarade i debatten. Man kan säga att man skall låta naturen ha sin gång men ”naturen” är starkt människopåverkad och denna påverkan ändras raskt. Naturen är nu något som vårdas och förvaltas, det går knappast att lämna enstaka komponenter med en möjlig stark påverkan helt utan kontroll. Jag tycker de känns som NGO inte utgår från en ekologiskt helhetssyn, när de fordrar åtgärder som om de går igenom kommer att leda till fortsatt fri okontrollerad snabb numerär tillväxt.

Förvaltningsdomstolarnas arbete:

Om förvaltningsdomstolen inhiberar beslutet så resulterar det i fortsatt obromsad mycket snabb tillväxt av vargstammen. De flesta hade säkert förväntat sig åtgärder med vargstammen som troliggjorde att en uppbromsning av tillväxten skulle komma till stånd. Nu ter sig alternativet att vargtillväxten slutar först när vargen när födotillgången tryter och den tilltagande trångboddheten ökar frekvensen av vargkonflikter och förmodligen också sjukdomar.

EUs regelverk är tydligen restriktivare än vad naturvårdsverket tidigare trott, eftersom förvaltningsdomstolen underkänt naturvårdsverkets bedömningar. Inriktningen mot utökad skyddsjakt, som utlovats av regeringen i mitten av 2011 och rekommenderats av vargkommitten och som vargvärnarorganisationerna och EU sagt sig acceptera eller den gradvisa långsamma stegring av vargantalet med ungefär 20 mer per år som rovdjursutredningen föreslog eller den förvaltningsjakt som föreslogs med syfte att sänka vargens inavel har tydligen enligt förvaltningsdomstolens tidigare beslut varit oförenlig med lag och rätt.

Förvaltningsdomstolen borde inte överpröva riksdagens och regeringens beslut. Riksdagen har beslutat att varg har gynnsam bevarandestatus och att det räcker med 270 vargar för att upprätthålla detta och att ”vargtrycket” bör minskas i de vargtätaste länen. EU anser att ansvaret för beslut om gynnsam bevarandestatus ligger på politikerna, dvs ytterst riksdagen. http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/. Om detta politiska beslut var taget på felaktig grund, så bör det vara en fråga för konstitutionsutskottet eller EU-domstolen, men knappast förvaltningsrätten?

Specifika kommentarer (ref till överklagandet)

Klarsynt professor i miljörätt (9/37)
Överklagandet hänvisar till en ”klarsynt” analys av en professor i miljörätt från 2011. EU kan förväntas har stort genomslag eftersom den är på engelska och ger intryck av att vara från en kunnig expert.  Han har skrivit en artikel på engelska där han framför att han tror att Sverige bryter mot EUs regler, som förmodligen EUs handläggare av det svenska vargproblemet såväl som register tagit del av och färgats http://www.sieps.se/sites/default/files/2011_8epa_2.pdf  Det har därför sitt intresse att studera hur välinformerad han är om den svenska vargsituationen. I artikeln skriver han “there is consensus between all parties involved that the wolf population in Sweden/Norway does not have favourable conservation status.” Ser man på hur detta ställningstagande motiveras (not 37), så framgår dock att det är den norska vargstammen, som – om den betraktas som isolerad – inte har gynnsam bevarandestatus. ”This actually goes without saying, as only 20 wolves are allowed to reside in Norway. That country made a reservation to the Habitats Directive, mainly because of the wolf issue and conflict with the widespread sheep farming. Norway is still a party to the Bern Convention, but owing to weak compliance mechanisms Norwegians are not hampered in their keeping down the species to the limits of existence.” Experten tror att den svenska och norska vargstammen betraktas som två fristående enheter, fast grunden för Sveriges ställningstaganden är att Sverige och Norge delar på en gemensam vargstam och kraven för gynnsam bevarandestatus gäller den gemensamma stammen.  Det förefaller alltså missvisande att när vargvärnarna kallar analysen för klarsynt. Även de biologiska förutsättningarna för artikeln är föråldrade. Darpö har redan tagit ställning för att situationen inte påverkas av att gynnsam bevarandestatus nåtts  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5743190.

”Naturvårdsverkets” modell (10/37)

Naturvårdsverket föreslog RFP 380 vargar enligt ett kriterium som föreslagits att den genetiska variationen inte skall öka med mer än 5 procent enheter på hundra år. Förväntad inavel vid slumpmässig korsning kan ses som ekvivalen med genetisk variation.  Eftersom inaveln (den genetiska variationen) i den svenska vargstammen avtar hur liten populationen än är under förutsättning att det kommer in mer än en migrant per generation så är villkoret inte begränsande och det blir bara den demografiska MVPn som sätter gränsen. https://vargdag.wordpress.com/2012/12/03/95-av-vadda-naturvardsverket/ Värdet 5% är orealistisk och förutsätter in ideal källpopulation som inte finns i praktiken. Konstruktörerna av vargmodellen själva räknar med ett alternativ 10 %, valet 5%, som knappast har en motsvarighet i verkligheten, görs av Naturvårdsverket utan diskussion. Det ter sig djupt inkonsekvent att välja 5% förlust av genetisk variation på 100år, när (nedersta) gränsen för den demografiska utdöendet sätts till 10%. Värdet 5% är snarare ett förslag än en oomtvistad sanning.

De fyra senaste reproduktiva vargarna har kommit under en femårsperiod, naturvårdsverkets skattning av sju reproduktiva per tioårsperiod (utan annat än flyttningar för att skydda renbetesland) verkar riktig.

Vad modellen beaktar är ”effektiva migranter”. Denna har schablonmässigt satts lika med reproduktiva vargar. ”Effektiva” storleken är troligen större än den verkliga, eftersom invandrarna genomgående visar heterosis, dvs obesläktade invandrare verkar avsevärt reproduktivt effektivare än de inavlade. ”Heterosis” är en slags omvänd inavel. De exempel som tidigare fanns (den tredje immigranten till Sverige och en invandrare på Isle Royale) kunde möjligen vara undantag, men när nu den fjärde och femte invandraren också får så mycket avkomma är det dags att förmoda att detta är en regel. Jag skattar att detta ökar den effektiva migrationen med 1.25, den observerade ökningen är större men detta är så förvånande och oväntat och trots allt byggt på ett begränsat antal observationer så jag antar inte en högre faktor. Genom selektiv jakt ungefär fördubblas effekten av migranter (tidigare grova skattningar) men ”tumregeln” bekräftas av Liberg och Sand 2013.

Den sammanlagda effekten av dessa två effekter räcker för att med den nu troliga skattningen av effektiva migranter per decennium skall bli ungefär 17. Det räcker då med <<100 vargar för att kriteriet enligt Naturvårdsverkets (Laikre och Rymans) tabell skall vara uppfyllt. Den genetiska MVPn visar sig alltså mindre begränsande än den demografiska, och detta gäller även vid en långt lägre effektiv migration.

Lena Eks inspel (10/37)

Vargvärnarnas skrivning ironiserar över ett inspel av Lena Ek som tycker det räcker med 180 vargar. Ur naturlig invandringsynpunkt bekräftar jag alltså förefaller det alltså räcka med de 180 vargar Lena Ek föreslog även utan valputsättning. Jag anser dock Naturvårdsverket skall fortsätta att utveckla valputsättningstekniken som en säkerhetsåtgärd om den naturliga invandringen i framtiden skulle anses otillräcklig. Jag föreslår också att högst en familjegrupp tolereras i renbetesland trots de stora negativa effekterna om flyttförsök misslyckas och att förberedelser görs för ett försök med soft release.

Ett lägre vargantal gör också att den inavelsreduktion och genetiska variation som anses önskvärd kan nås snabbare, om vargen tillåtas växa fritt tills dessa angivna förvaltningsmål nås kommer gynnsam bevarandestatus inte att uppnås innan andra faktorer (brist på näring och utrymme) kommer att

På lång sikt blir invandrarna mer besläktade med recepientpopulationen, så de effektiva migranterna blir färre. Men å andra sidan är populationerna så nära genetiskt förbundna med varandra, att de inte behöver räknas som olika populationer utan del i en gemensam ”megapopulation” på samma sätt som den svenska och norska stammen.

Jag har analyserat hur ”genetiken” förändras under hundra år, bla https://vargdag.wordpress.com/2012/07/23/inavel_om_ett_sekel/ T ex förväntas vargstammens formella inavel vara storleksordningen F=0.1- F=0.05 eller ännu lägre med dagens invandring.

Att i förbigående perifert välja förutsättningar, som Naturvårdsverket som ansvarig myndighet för valpflytten självklart insett inte skulle uppfyllas och inte heller finns någon motivering varför just 20 valts. Det tolkas ofta som att vissa tjänstemän på Naturvårdsverket liksom vargvärnarförträdarena önskar se en vargstam, som tillväxer tills den slog i ”det biologiska taket” ”låta naturen ha sin gång”. Naturvårdsverket undlät att göra de beräkningar/planer som EU önskade se.   Redan när jag såg planen såg jag de finstilta brasklapparna, men trodde uppriktigt sagt inte de var allvarligt menade bara sånt forskare häver ur sig för att slippa lova för mycket, https://vargdag.wordpress.com/2013/01/21/hur-manga-2015/ . Men nu ångrar jag faktiskt att jag trots samtal inte riktigt insett att Naturvårdsverket faktiskt inte var så heltokigt, men istället svekfullt missledande, eftersom Naturvårdsverket förutsatte något när tabellen skrevs som Naturvårdsverket visste de inte skulle kunna leverera.

Effekten av inavel avklingar så småningom, och genetisk variation tillkommer så småningom. Om populationen omfattar tusentals så kompenserar det fullständigt ökningen av inavel och förlusten av genetisk variation och stammen blir livskraftig i all framtid. Annorlunda uttryckt är inavel och förlust av genetisk variation som har orsaker långt tillbaka i tiden mindre allvarligt än ny. Den genetiska driften de sista generationerna är något allvarligare än för 100 år (20 generationer) sedan. Även med 800 vargar sker en betydlig sådan minskning. Betydelsen av formellt beräknad förväntan för förlust av genetisk variation och ökning av inavel överdriver alltså konsekvenserna. Egentligen blir alltså kravet på FRP något lägre.

Socioekonomiska konsekvenser (30/37):

Vargvärnarna tvivlar på att det finns betydelsefulla socioekonomiska konsekvenser. Det är mycket egendomligt att ”acceptans” (”samlevnad eller vad det innebär) så allmänt anses betydelselöst i vargförvaltning och ges så lite vikt av EU och  https://vargdag.wordpress.com/2012/10/03/acceptansfri-vargforvaltning/

Det är statsmakternas bedömning att flera vargar än nödvändigt har negativa socioekonomiska effekter. Enligt direktivets portalparagraf skall detta beaktas och kan resultera i jakt. Det är inte Naturvårdsverket som är en part i detta.

Justification of FRP =270 with a new approach.

Det finns en metod att göra vad som kan kallas genetisk MVP som Naturvårdsverket har använt för att fastställa FRP för lo utgående från att den genetiska variationen inte får falla mer än 5% per hundra år i en population utan immigration.  Laikre och Ryman använde denna modell för att härleda vargantalet under förutsättningen att tillräckligt många vargar först tillfördes (20) för att bibehålla den genetiska variation på samma värde som i moderpopulationen. Tillämpad under antagandet att inga nya migranter tillkommer ger den FRP=800, med de antaganden om migration som naturvårdsverket gjort ger den FRP=380. För den svensk/norska vargstammen ger modellen orealistisk låga resultat eftersom inaveln är så mycket högre än i källpopulationen.

Den karelska (Finska + ryska Karelen tillhör källpopulationen). Eftersom den svensk/norska stammen etablerats av få vargar alldeles nyligen och den genetiska variationen snabbt ökar pga av migrationen och det är då trivialt att modellen inte ger högre FRP än den demografiska sårbarhetsmodellen. Den forskningspanel rovdjursutredningen en gång använde utgick i sin skattning av vargbehovet i Sverige (700) från en genetisk modell som siktar mot överlevnad i evigheten utgående från en isolerad gemensam vargstam i Sverige, Norge, Finland och Ryska Karelen. NGOs have written to the Governments of the Nordic countries suggesting to use such a joint wolf population as the basis for wolf number. Using the suggested commonly agreed approach for the geographic delimitation of the wolf population one arrives at FRP=800 with the unrealistically pessimistic assumption of no immigration. A reasonable share of Sweden is FRP=270 When the assumption of the model that an independent population is cut off from a source population will be fulfilled. There are now >800 wolves in the area and >270 in Sweden. Thus the genetic MVP according to the suggestions made is not much different from 270. Trots det påstås från vissa håll att det inte finnas någon ”seriös” forskning, som på ”vetenskaplig grund” kan bekräfta att dagens stam på drygt 400 djur räcker.

28 kommentarer

200 – bra golv

200 – ett stabilt golv!

Förslag: minsta antal vargar sätts till 200 (FRP, Favorable Reference Population, referenspopulation, golv =200).

Jag är genetikprofessor och försäkrar att FRP=200 är vetenskapligt underbyggt.

Grunden för förslaget är det allmänt accepterade faktumet att inaveln minskar snabbare vid ett lägre vargantal. Utförligare detaljer finns i artiklar på denna blogg och andra ställen. Liberg och Sand 2012 styrker huvudidéerna och är helt fristående från mig, mina ställningstaganden gjordes tidigare men bekräftas av fristående forskare. Jag anför nu inga andra referenser än denna, tynger inte med numeriska exempel/beräkningar och recenserar inte eventuella avvikande åsikter i just denna artikel (det går att kommentera om någon vill invända eller browsa webben). Effektens storlek är beroende av exakt vilka antaganden om framtiden som görs. Givetvis bör Naturvårdsverket, som beslutar, inte ta mitt förslag utan vidare, utan låta en annan kompetent forskare vara huvudförfattare till den mera finslipade motivering, som bör åtfölja ett FRP beslut. Först då kan det betraktas som tillräckligt vetenskapligt underbyggt. Jag tycker det räcker med att jag och en av Naturvårdsverket utsedd kompetent forskare stöder FRP=200 och utformar en motivering ungefär enligt mitt resonemang här för att Naturvårdsverket skall göra det till sitt officiella ställningstagande. Detta kommer inte att ske eftersom Naturvårdsverket sedan jag skrev detta fattat ett beslut (se slutet av artikeln).

Naturvårdsverket kan förstås bestämma och motivera ett annat FRP. En god motivering på engelska (så EU kan läsa) är viktigt, vilket FRP Naturvårdsverket än väljer. För 270 finns det elva forskare som skrivit under på att FRP=270 räcker, som kan precisera motiveringen, framförallt borde önskemålet från genetiker beträffande ”effektiv populationstorlek” på minst 500 behandlas något utförligare. De elva brevskrivarna förutsätter och anser att kontakten med andra vargstammar är tillräckligt stor, vilket innebär att det finns tillräckligt med vargar för långsiktig ”genetisk” uthållighet.

Om EU inte avvecklar överträdelseärendet för varg eller det inte ser ut att bli någon vargjakt, så kommer det nog någon artikel om relationerna till EU härnäst. Eftersom det nu har tillkommit att EU kan se vart den nya  vargpolitiken leder, ger jag EU en ny chans att skriver inget mer förrän efter nyår. Så detta kanske blir bloggens sista artikel.

Politiska överväganden

(S) vill inte ha FRP under 200 och att FRP skall formuleras av forskare och inte politiker. Förslaget FRP=200 har alltså ett brett parlamentariskt stöd om det görs en vetenskaplig motivering, mindre än en femtedel av parlamentarikerna kan tänkas vara emot, och motståndet från denna femtedel försvagas just eftersom FRP=200 bygger på vetenskaplig grund. Det tidigare rovdjurspolitiska beslutet hade 200 som etappmål, att sätta 200 som golv innebär en ökning med 30 eller mer, som är politiskt önskvärt när man går från etappmål till långsiktig förvaltning. De grupper av i huvudsak jaktanknutna (inklusive jägareförbundet) som försökt förstå och bygga upp en vetenskapligt hållbar motivation ligger vanligen under ekvivalenten till FRP=150. FRP=200 innebär uppenbarligen inte att ”vika sig för jägarlobbyn”, vilket i sig är politiskt värdefullt. Inte heller faller förslaget till föga för den motsatta lobbyns tolkningar av vetenskap, ”vargvärnarlobbyn”, omkring SNF, WWF och rovdjursföreningen. FRP som inte backar upp ytterkanterna från NGO, utan ligger inom acceptansen för sex av åtta partier, har en självklar politisk fördel. Utvecklingen av varg i Finland är dålig och det resulterar i färre och närmare besläktade migranter till Sverige. Men Sverige blir inte trovärdigt om Sverige argumenterar för många fler vargar i Finland än Sverige självt accepterar. Dessa ”politiska” begränsningar gör att jag inte just nu vill överväga ett lägre FRP än 200. Varg är känsligt och bred politisk uppbackning viktigt och jag vill inte riskera det stora partiet socialdemokraternas stöd för vald FRP – skillnaden mellan ett starkt parlamentariskt stöd och ett bräckligt – genom att nu göra en ”skarp” motivering för ett FRP<200, som inte skulle accepteras av Naturvårdsverket, utan bara skulle försämra uppslutningen för det värde som bestäms. Det är bra för förtroendet för att vargförvaltningen vilar på vetenskaplig grund om FRP inte sätts till intervallets gränser 170 eller 270. T ex FRP = 200 klargör att det är ett självständigt vetenskapligt underbyggt beslut av Naturvårdsverket och inte underdånighet mot ett politiskt beslut. Höga vargantal i Sverige kan irritera Norge och kanske också Finland, vilket talar emot att ligga nära intervallets övre gräns. Ett FRP under 200 skulle innebära att EU agerat heltokigt och dåligt underbyggt när ett överträdelseförfarande om den svenska vargjakten 2010 inleddes, och det är aldrig bra att förödmjuka en motståndare och agera så denna tappar ansiktet. FRP = 200 är det lägsta FRP som inte innebär att var ett allvarligt och obefogat misstag av EU att ifrågasätta den svenska vargjakten. Men samtidigt erkänns det inte att Sverige gjort mer än ett bagatellartat liten misstag och riskerar inte mer än lätt ogillande av EU-domstolen och absolut inte inhibering eller förlust av kontroll av rovdjurspolitiken i fortsättningen. Sverige har inte erkänt att vargjakten 2010 stred mot direktivet och ett val av FRP nära den högre gränsen strider nog mot Sveriges officiella linje. Om FRP skulle sättas till 200 så är det rätt så troligt att det verkliga vargantalet skulle bli 300 vilket jag föreslog som en ”politisk” kompromiss i föregående artikel. Men med denna artikel vill jag dock göra helt klart att jag som genetiker under det närmaste decenniet stödjer vargantal i den nedre delen av intervallet.

Adaptiv förvaltning

Riksdagsbeslutet ger ett intervall för FRP bl. a, för att enligt vargkommittens intentioner med ett intervall möjliggöra adaptiv förvaltning, dvs justeringar av FRP med hänsyn till ändrade omständigheter kan göras av Naturvårdsverket. FRP betraktas inte längre som en helt fix storhet, utan en dynamisk som kan justeras. FRP=200 är ett förslag för de närmaste decennierna. Avsikten är att FRP skall höjas när inaveln sjunkit och inavelssänkning inte längre gagnas av ett lågt antal. Förslaget är alltså förenligt med förslaget FRP=270, som lämnats av 11 ledande forskare i juni och avsåg ett i tiden konstant hållbart FRP. Skrivelsen betonade visserligen det adaptiva, men forskarna visste inte att detta skulle reflekteras i utformningen av ett riksdagsbeslut. Men det är inte något radikalt nytt, det är en helt normal procedur att mindre justeringar sker i verksamheter som löper långsiktigt. Nya FRP estimat inrapporteras till EU vart 6:e år, nästa gång 2019, så även EU ser det som en helt normal process att Naturvårdsverket gör mindre ändringar inom de givna intervallen. Och ett nytt riksdagsbeslut i rovdjursfrågan kommer säkert inom ett decennium då intervallet för Naturvårdsverkets handlingsfrihet kommer att ses över.

Tyngdpunkt på att sänka inaveln

Svensk vargs allvarligaste problem idag är hög inavel och brist på genetisk variation. Det enda som hjälper är migration. Migrationens effekter förstärks av låga vargantal. Lämpligt utformad vargförvaltning inom ramen FRP=200 kan troligen tredubbla effekten av migration och leda till tre gånger snabbare inavelsreduktion jämfört med det begränsade inflytandet på vargförvaltning som karaktäriserar 2013 och (troligen) 2014. Mer preciserade kvantifieringar bör göras inom ramen för en mer detaljerad motivering med högre upplösning.

När inaveln sänkts kan FRP ökas!

När inaveln väl sjunkit bör andra faktorer ges högre vikt och detta kommer att motivera ett högre FRP. På kort sikt spelar FRP stor roll för hur snabbt inaveln faller, men på lång sikt uppnås ett jämviktstillstånd där inaveln är oberoende av FRP. Ju längre inaveln sjunker, ju lägre blir mervinsten i inavelssänkning av ett lågt vargantal. Andra aspekter är överlevnad och uthållighet i ett evighetsperspektiv, ekologiska aspekter, evolutionär potential och ett större effektivt utbredningsområde och högre fysisk närvaro. Förslaget FRP=270 bör ses i det perspektivet. Större värden har figurerat, men varit baserade på ett kategoriskt antagande att varggener kommer att vara oförmögna att flytta sig (eller kunna flyttas) över långa sträckor i ett millenium perspektiv, vilket inte har stöd i observationer. Men varg har gynnsam bevarandestatus med FRP =200 om Naturvårsverket så bestämmer och det finns forskarstöd från någon mer än mig, och meningen med intervallet är just att vargförvaltningen skall vara adaptiv inom intervallet och det gagnar vargens uthålliga överlevnad även i ett långt tidsperspektiv att inaveln sänks snabbt. Möjligheterna att förbättra det genetiska statuset är inget man bör bortse från i vargförvaltning. Genetik och biologi bör vara viktigare inslag i förvaltning än byråkratisk enkelspårighet.

Säkrare och långsiktigare än minikravet

Den minimala FRP enligt den sårbarhetsanalys som betraktas som absolut minimum (skamgräns) av rovdjursriktlinjerna ligger på ungefär 40 (+ 30 i Norge). Den demografiska sårbarhetsanalysen visar att FRP = 230 (30 i Norge) ger mindre än någon procents risk för utdöende (om relationerna mellan risknivåer i andra sårbarhetsanalyser stämmer) inom en längre period än ett sekel och risken blir liten även om man räknar med värre katastrofer än som någonsin dokumenterats. FRP = 200 för Sverige ligger många gånger över ”skamgränsen”. Vid FRP = 200 är det inte få vargar i Sverige som är den största risken för vargens uthålliga framtid i Sverige. Förutom de norska vargarna, som lever så nära de svenska, att det populationsgenetiskt kan betraktas som en enhetlig population är inte den svenska vargstammen isolerad från resten av utbredingen för den nordeuropeiska vargen, migrationen till Sverige överträffar med råge gränsen för att en stam inte skall räknas som isolerad, inte heller en geografiskt mer omfattande helt isolerad sk megapopulation kan avgränsas.

Lätt att identifiera genetiskt värde

Det är mycket lätt jakttekniskt att anpassa jakten till vargarnas genetiska status. Stamtavlan är känd för den svenska vargstammen. Det genetiska statuset av vargarna i ett revir är väl känd genom stamtavlan för revirets föräldrapar. Reviren är geografiskt avgränsade områden. En sådan jakt planerades 2013 enligt Liberg och Sand 2012. Vid licensjakterna 2010 och 2011 sköts ingen ”genetiskt värdefull varg” av misstag. Men EU tyckte inte det var tillräckligt vetenskapligt granskat för att motivera avsteg från principen att licensjakt inte skall bedrivas när gynnsam bevarandestatus inte är uppnådd. Nu föreligger gynnsam bevarandestatus och dessutom förmodar jag att Liberg och Sand (2012) granskats bättre och en sk. vetenskaplig uppsats sägs vara på gång. Det föreligger praktiska erfarenhet av implementeringen som kan göra denna praktiskt bättre 2014. Det finns utrymme för misstag, imperfektioner och att ha huvudsakligen andra kriterier för en del av ”avskjutningen”. Möjligheten till genetiskt selektiv jakt är ganska unik för svensk varg och inte lätt kopieras under andra förhållanden.

Andra överväganden om FRP

Frekvensen reproduktiva migranter kan bli låg om antal och täthet är låg. Så var det med den svenska vargen fram till för ett decennium sedan. De sista fem åren har fyra reproduktiva migranter kommit. Detta visar att FRP=200 är tillräckligt.

Det har framförts att FRP kravet kan vara högre om man ser på mycket lång sikt (önskemål om en megapopulation med Ne>500). Detta är i princip riktigt och när jag föreslår FRP=200 är tanken att detta skall omprövas och förmodligen ökas om några decennier, och att vid övergången vargens genetiska status och förutsättningar för fortsatt uthålligt bevarande att vara bättre än om en högre FRP väljs de kommande decennierna.

Det har påpekats att genetiken inte beaktats i den demografiska sårbarhetsanalysen. Men eftersom inaveln är högst i början av simuleringarna och de demografiska parametrarna utgår från dessa inavlade vargar och inaveln faktiskt sjunker fast simuleringarna antar den är konstant, så överdriver sårbarhetsanalysen erforderligt antal vargar. Naturvårdsverket har försökt göra en genetisk sårbarhetsanalys som gav intuitivt konstiga resultat men ändå tog nio månader att förkasta, eftersom den inte vilade på vetenskaplig grund. Detta visar att man lätt hamnar fel om man litar på för komplicerade ”black box” modeller. Det är enklare att bara accetera den FRP den demografiska sårbarhetsanalysen gav.

Att ha en fullständig stamtavla för svensk varg har stort inomvetenskapligt värde och är i sig ett gott argument för FRP=200, med ett dubbelt så stort FRP skulle det förmodligen bli logistiskt och ekonomiskt omöjligt. Utan fullständig stamtavla blir genetiskt selektiv jakt omöjligt och då kan inaveln inte reduceras så snabbt och det värde inaveln så småningom stabiliseras på blir ganska högt (betydligt högre än de rekommendationer som en del genetiker givit uttryck för, men jag tror F=0.15 är acceptabelt och det nås nog utan selektiv jakt.

Rovdjursutredningen

Rovdjursutredningen accepterade tanken att man skulle öka vargantalet successivt till slutantalet under 12 år. Ett skäl var att reducera inaveln i en mindre population på ett tidigare stadium innan populationen vuxit till slutlig storlek och därmed blivit trögare att få ned inaveln i. Rovdjursutredaren insåg inte att denna idé stred mot EU-direktivet. Tyvärr är EU-direktivet för stelt och byråkratiskt för att medge de bästa lösningarna ur biologiskt/genetiskt/kostnadssynpunkt, sådant behandlas av EU som fördragsbrott. Men med det nya riksdagsbeslutet med adaptiv förvaltning enligt vargkommitténs förslag med dynamisk FRP gör det möjligt att förena EUs direktiv med rationell vargförvaltning.

Det är inte bråttom med FRP

För den nya rovdjurspolitiken trovärdighet är ett viktigt inslag en licensjakt i vinter, även om den bara blir symbolisk. För en liten licensjakt behöver man inte ha några andra beslut på plats, omfattningen kan göras så att man hamnar långt över minimum FRP=270. Resten av pappersarbetet, såsom fastställande av FRP för överskådlig framtid, kan vänta till våren och göras mer genomdiskuterad. Dock kan det vara bråttom att få fram ett manuskript med motivering snabbt, för att användas t ex i eventuella rättsliga tvister eller gentemot EU, eller inför jakt, eller andra svårförutsedda situationer. Det blir lättare att formulera om det då är ett givet FRP som motiveras. Kanske det är bra att Naturvårdsverket omedelbart tar ett provisoriskt formellt beslut om FRP=270 med stöd i forskardokumentet för att legitimera begränsad selektiv jakt och aviserar att det är under prövning om ett lägre FRP värde.

Selektiv jakt – Ny situation

Jakten 2014 kan utformas som genetiskt selektiv jakt som bara berör områden där vargtätheten är hög och lokalt behov att reducera tätheten finns och utan att tagit ställning till om FRP skall sättas lägre än 270 och så att vargstammen någon ökar 2014. Selektiv jakt har gjorts förut och stoppats av domstol, ärendet prövas nu i högre rätt. Domstolen ifrågasätter dock inte att en selektiv jakt kan gynna vargens genetik. Men då var det ett skäl för att jaga varg fast FRP fortfarande var under utredning och jakt i princip förbjuden och det för domstolen tedde sig troligt att gynnsam bevarandestatus icke uppnåtts. Nu är det högsta möjliga värdet på FRP fastlagt av Sveriges riksdag. Det skall mycket till för att en svensk domstol inte skall rätta sig efter ett riksdagsbeslut.  Värdet FRP=270 är vetenskapligt väl styrkt genom ett brev i juni från 11 mycket kompetenta och relevanta forskare, och synpunkterna är behandlade vid ett expertsammanträde på Naturvårdsverket i april 2013.  Så även om det inte hade varit genetiskt selektiv jakt hade det varit försvarligt. Frågan om Naturvårdsverket skall bestämma en lägre FRP föreslås fortfarande vara under utredning, eftersom svaret inte behövs för en begränsad förvaltningsjakt 2014.  Hittill hoppades Sverite att kunna förbättra genetiskt status med translokationer men dels har det visat sig logistikst besvärligt och framförallt finns inte lokal acceptans för metoden så länge den förknippas med fler vargar, ”genetiskt värdefull” har fått en negativ värdeladdning. Därför planeras inte längre valpflyttar och den lösningen har avskrivits. Försök att låta vargar etablera sig i renbetesland (Junsele) har kostat 10 miljoner kr hittills, och det anses knappast en framkomlig väg att förbättra migrationen. Den låga acceptansen av varg för att sk mjuka släpp av translokerade vargar inte anses vara en möjlighet. Alternativa vägar att sänka inaveln som fortfarande tedde sig möjliga för ett år sedan kan nu avskrivas och selektiv jakt ter sig som det enda alternativet att åstadkomma en rimligt snabb sänkning av inaveln.

Tillägg: Naturvårdsverket har 131216 deklarerat att de inte avser att ändra FRP förrän till nästa inrapporering till EU 2019. Det är Naturvårdsverket som fått förtroendet att sköta detta. Att besluten sker snabbt är bra mot EU som nu ser vart svensk rovdjursförvaltning hamnat i realiteten. Att FRP ligger fast till 2019 har den stora fördelen att det gör rovdjurspolitiken blir förutsebar och långsiktig. Rivs inget av värdena upp eller följs av en intensiv kampanj eller ifrågasätts av Naturvårdsverket själv så finns nog skäl att inte fullfölja en kampanj just för FRP varg. Jag tolkade forskarskrivelsens krav på adaptiv vargförvaltning och Egardts förslag på ett handlingsutrymme som en möjlighet att ändra när det fanns övertygande skäl och inte först 2019. Men förutom de strategiska skälen att deklarerar att värdena ligger fast finns det ett taktiskt skäl att EU inte skall tro alla FRP-värdena sänks om ett halvår så fort EU har avvecklat överträdelseärendet, vilket kunde blivit fallet om man följt mitt förslag.

Personligen kan jag som genetikprofessor känna mig nöjd eftersom jag förhindrat att varg FRP blev 380 vilande på en vetenskapligt undermålig motivering och bidragit till att den höga inaveln inte tilläts leda till en vargstam långt över tusen starkt inavlade vargar eftersom EUs regelverk blockerar populationsbegränsning om gynnsam bevarandestatus icke uppnås.

, , ,

12 kommentarer

Sansa debatten efter riksdagsbeslutet

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Riksdagsbeslutet är en stor händelse, eftersom vargpolitiken sedan 2012 inte kan sägas vara förankrad i riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Tidigare rovdjurspolitiskt riksdagsbeslut 2009 sattes ur kraft av EU. Således har vargförvaltningen saknat politisk förankring i riksdagsbeslut sedan 2011. 1) riksdagsbeslutet 2009 auktoriserade vargjakt utan att det auktoriserats att varg har gynnsam bevarandestatus 2) riksdagsbeslutet 2009 preciserade ett tak på vargantalet (i avvaktan på att kraven för gynnsam bevarandestatus preciserades). 3) riksdagsbeslutet skulle följas av utredning och nytt riksdagsbeslut till slutet av 2012. Det försämrar acceptansen och förstärker polariseringen att varg inte haft formell legitimitet under 2013, och att det inte funnits någon långsiktighet eller förutsebarhet under mer än ett år. Dessa fundamentala brister kan ha rättats till genom riksdagsbeslutet 2013. EU har givit uttryck för att det är politikerna som bestämmer och såledeles anger riksdagsbeslutet tämligen snäva ramar för framtida hantering, och rikspolitikerna inflytande i fortsättningen blir mer begränsat. 

Riksdagsbeslutet kan rivas upp det närmaste åren genom att 1) EU driver krav på att ogiltigförklara det; eller 2) politiska partier (MP och V) aktivt driver att det skall rivas upp, eller 3) Naturvårdsverket obstruerar våldsamt eller (troligare) med passivt motstånd. Då avstannar en process mot ökad legitimitet, acceptans, förtroende, förutsägbarhet och samsyn. Sveriges rovdjurspolitik skulle då karaktäriseras av ryckighet, partipolitik och kortsiktighet, som minskar trovärdighet, långsiktighet och förutsägbarhet lång tid framöver. Det var en massiv riksdagsmajoritet för att förslaget utgjorde en grund för fortsatt rovdjursförvaltning, endast 41 riksdagsledamöter (MP och V) röstade på avslag, därför är 2) ovan otroligt, V och MP vill nog inte riva upp grunden för rovdjursförvaltning de närmaste åren. Om riksdagsbeslutet rivs upp av EU eller sätts ur funktion av Naturvårdsverket kan diskontinuiteten 2011 -2013 inte längre betraktas som en parantes, en tillfällig störning orsakad av ett utländskt element, i en annars kontinuerlig och politiskt förankrad process.

Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Delar av riksdagsbeslutet hade inte en massiv majoritet, de vetenskapliga ställningstaganden var oklara i detaljer, det uttrycktes tveksamhet om intervallen verkligen är förenliga med direktivet, EU ”hotet” finns troligen kvar, även om styrkan återstår att se, en ström av tvivel med negativa ställningstagande och negativa tidningsartiklar kom. Demonstrationer, negativa mediepresentationer och överklaganden kan förutses vid eventuell licensjakt liksom vid tidigare jakter även om motståndet mot själva riksdagsbeslutet var ganska lamt. Tidfönstret mellan riksdagsbeslut över myndighetsbeslut till jaktbeslut för vargjakt till början av 2014 är väldigt kort. Det ter sig för mig ytterst otroligt den svenska vargstammen kommer att vara mindre om ett år än nu, trots de farhågor företrädare för ideell naturvård framfört och förhoppningarna hos de intressen som tycker det finns för många vargar nu.

Min tro är att det kommer att finnas (minst) lika många vargar om ett år som nu, och kanske väsentligt fler. Detta gäller även om EU skulle deklarera att de lägger ned hotet av åtal mot Sverige före vargjakten börjar. Den administrativa trögheten och de konservativa instinkterna i systemet, gör att beslutsproceduren inte  så snabbt som det behövs förmår acceptera tillräckligt omfattande jakt. Naturvårdsverket håller i ärendet i den förutsebara framtiden och tycks avse att rätta sig efter beslutet. Riksdagsbeslutet ger ett intervall för Naturvårdsverket att besluta inom, och det tar tid för Naturvårdsverket att formellt bestämma var i intervallet Naturvårdsverket väljer att ligga, även om ett stalltips är att Naturvårdsverket kommer att genomgående toppa. Även om det är solklart att riksdagen fastställt att varg nu har gynnsam bevarandestatus, kommer Naturvårdsverket att tveka att omsätta detta i licensjakt. Naturvårdsverket kommer sannolikt att hävda behovet av en förvaltningsmarginal dvs t ex +40 vargar, för att vara säker att inte hamna under ”golvet”. En licensjakt på säg 80 vargar efter att jakter på 1-3 vargar stoppats av domstol ter sig svårsmält för många. Det kommer att te sig taktiskt för beslutsfattarna att 2014 ”testa systemet” med mindre omfattande jakt (2013 misslyckades ju testen). Även om EU skulle formellt avveckla överträdelseärendet har EU ett ont öga till svensk rovdjursförvaltning och en kvarstående önskan att slå tillbaks på något sätt. Gissningen är att EU gör som EU gjort de tre senaste åren, deklarerar diffust missnöje utan att vara precis och utan att lägga ned överträdelseärendet, vilket tjänar syftet att det blir fler vargar än annars, men också bidrar till en fortsatt tämligen kaotisk svensk rovdjurförvaltning, försvagning av riksdagens auktoritet och legitimitet i rovdjursfrågor, och ökade tveksamheter mot hur EU förvaltar sin överstatliga makt.

När Naturvårdsverket efter konsultation med jordbruksverket fastställer en minsta nivå för vargstammen ter det sig inte troligt det blir i den lägre delen av intervallet 170-270. Det vore politiskt oklokt av Naturvårdsverket att förespråka ett miniantal under 200, eftersom den politiska uppbackningen blir svag om ett värde lägre än 200 väljs, men däröver står S står bakom. Ett golv mellan 200-270 har ett starkt parlamentariskt stöd, och kan nog vinna stöd i det sunda förnuftet hos många. Många forskare har nyligen direkt officiellt uttalat sitt stöd för golvet 270. Men med lägre värde på golvet blir det svårare att finna kvalificerade forskare, som är villiga att stå som författare till en vetenskaplig motivering, och Naturvårdsverket vill nog gärna ha ett visst forskarstöd, som kan backa upp Naturvårdsverkets val. Den viktigaste orsaken att forskarna hamnat på så olika nivåer är tidsperspektivet. För uthållighet minst ett sekel räcker hundra vargar, men för ett millenium eller längre känns tusen säkrare. Här borde en kompromiss mellan forskar- och expert- skolor kunna göras, där det är enighet om att trehundra vargar (golv 250) ger säkerhet  betydligt längre än ett sekel, men att det finns tveksamheter om tillståndet efter ett millenium och längre bort. Och vid 300 vargar (faktiskt antal) så är den väsentligaste osäkerheten inte av sådan karaktär att det hjälper med flera vargar.

Naturvårdsverket talar om sina planer men man får intrycket att mycket går före licensjakt på varg och att detta därför inte kommer att hinnas med. Licensjakt på varg – om än i begränsad skala – är det tidigaste och – om det respekteras – trovärdigaste tecknet på att riksdagsbeslutet resulterat i att något faktiskt hänt. Det är svårt att förstå varför inte en begränsad vargjakt kan drivas med prioritet medan annat läggs på is. Man behöver ju inte veta mer än att FRP inte är högre än 270 för licensjakt på 30 vargar.  Naturvårdsverket kan damma av och genomföra den genetiska urvalsjakten som avbröts i förtid i början av 2013. Om det inte blir någon licensjakt alls 2014 och inte en starkt utökad skyddsjakt, så är det stor risk att de vinster i en trovärdig långsiktig förvaltning som riksdagsbeslutet kunde givit underlag till elimineras i sommar. Kanske jag får fel i slutsatsen att vargantalet inte kommer att bli större än 500, inträffar det så uppfattas det nog inte som riksdagen återupprättat sin trovärdighet. Och det kan t ex leda till att centerpartiet åker ur riksdagen trots att de sjösatt en övergång till förvaltning, men övergången tog för lång tid. Kanske kan utvidgad licensjakt på lo och björn upprätthålla trovärdigheten att rovdjurstrycket inte kommer att ytterligare öka.

Det är inte troligt vargantalet sjunker nära ”golvet” de närmaste åren. Avsikten är att överföra besluten om jakt till länsnivån och lokala viltförvaltningsdelegationer. I dessa är olika partier och olika intressen representerade. Företrädare för jägare, samer, jordbrukare och centerpartister, dvs representanter för de intressen, som tycker det finns för många vargar nu, utgör små minoriteter. De lokala organen kommer nog inbördes bättre överens och har lättare för samsyn än de nationella. Det blir nog en bättre balans och mindre knivkastning mellan de etablerade organisationerna. Finns det en lokal folkvilja för många rovdjur, så reflekteras det förmodligen i rovdjursantal, som ligger en bra bit över ”golvet”. Viltförvaltningsdelegationerna kommer nog att såväl orienteras om, som inhämta olika synpunkter från olika forskare, så besluten får forskningsanknytning. Men även överföringen till län är en beslutsprocess som det är ytterst tveksamt om Naturvårdsverket orkar med i tid för vinterns vargjakt. Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän bör inte påräkna julledigt i år. Ävcn om jag tycker det borde vara enkelt att omedelbart utvidga den delegation som redan gjorts för skyddsjakt att inkludera fler vargar och möjlighet till licensjakt inom det givna antalet också. Om inte annat så för att skapa många beslut som överklagas i olika former, det blir för lätt för det juridiska systemet om en förvaltningsrätt kan stoppa all jakt i ett enda verställighetsförbud.

300 i faktiskt antal med ett något lägre golv (250 kanske) verkar vara en rimlig kompromiss. Jägareförbundet tycker 150 räcker. Samerna och LRF har inga problem med detta. Enskilda grupper (Svenljunga gruppen, gruppen runt Hedin t ex) har hamnat i den storleksordning. Den ideella Naturvården vill ha fler. Av riksdagen så ligger det nog på medianen och riksdagen sedan 2001 har tyckt att 200 har räckt som etappmål, då borde 300 kunna accepteras som slutmål. Blir det 300 är det solklart att ”jägarnas lobbyorganisation” inte fått som de velat och att vargstammen orsakar betydande störningar, vilket är viktigt för de som deltagit i beslutet att kunna hävda gentemot populistiska påhopp att man vikt sig för ”särintressen”.  Av ”forskarna” så kan nog hälften skriva under på att det räcker. Det går inte att styrka i opinonsundersökningar att ”folket” vill ha fler. Så ett golv som när det tillämpas praktiskt resulterar i 300 vargar tycker jag verkar en rimlig kompromiss som Sverige borde kunna anpassa sig till.  Som genetiker tycker jag det vore bättre med 200 tills inaveln sjunkit, men kan också se fördelar med något högre antal, 300 är inte genetiskt orimligt mycket om än fler än genetiskt optimalt de närmaste decennierna.

Den ambition som vissa aktörer visar att hålla det polariserade debattklimatet vid liv även efter riksdagsbeslutet är oroande http://vlt.se/asikt/debatt/1.2307503-regeringen-splittrar-och-polariserar ___ Riksdagsbeslut_minskar_VargkonfliktenVK131129 Här rör det sig om en aktör som nog många förväntar sig mindre extremism och mer kompromissvilja ifrån.

Mitt bestämda råd till EU är att omedelbart avveckla överträdelseärendet. Att vargantalet kommer att fortsätta att öka 2014 kommer att leda till kraftig frustration och detta leder lätt till fortsatt polarisering och misstro. Om detta kan härledas eller skyllas på EU kommer många att se EUs klumpiga agerande som huvudorsak och detta kommer ytterligare att försämra EUs ställning i Sverige.  De flesta svenskar ogillar nog att EU går i direkt strid mot Sveriges riksdag efter fyra års dialog, där de svenska företrädarena och riksdagsmajoriteten hävdar att Sverige följt EUs direktiv och gjort vad EU önskat. Många svenskar tycker också att EU har viktigare och för Sverige mindre kontroversiella frågor att syssla med och att EU dispyten avlänkar stora svenska ansträngningar från andra väsentligare problem än om det kommer att finnas 280 eller 560 vargar i Sverige 2019.

Tidigare har jag varit mest genetiker och mina facksynpunkter hittills framgår av andra artiklar. Men nu går jag allt mer över till att verka för en politik och förvaltning som är sociopsykologiskt uthållig vid sidan om den genetiska uthålligheten. Detta kritiseras i kommentar. Jag påminner om att jag tänker avveckla bloggandet så småningom och ganska snabbt om EU avvecklar överträdelseförfarandet. Att jag verkar så angelägen om vargjakt och att antalet hålls nere är för att jag vill att selektiv vargjakt i låga antal drivs för att förstärka effekten av den migration som varit medan det fortfarande är möjligt och skapa utrymme för det nya friska blodet från Tiveden.

Dagen efter riksdagsbeslutet verkar intresset mycket lågt. Inga tidningar har stort upplagda artiklar om vad beslutet som riksdagen tagit egentligen innebär. De flesta tidningar har bara notiser. WWF, rovdjursföreningen och SNF protesterar på sina hemsidor men det syns mycket mindre av detta i media än det gjort förut om vargnyheter. Visserligen var nyhetsflödet stort med Nobelpris, Mandelas begravning och FRA, men nog kunde det ändå stått mer om det viktigaste rovdjursbeslutet på flera år.

, ,

15 kommentarer

EU lamslår Sverige

EU hotar att åtala Sverige vid EU domstolen. Det långvariga överträdelseförfarandet har haft och har ett mycket negativt inflytande på Sverige, jag har skrivit till EU och påpekat detta (se nedan).

Vad jag påpekar är bl a:

* Alla Sveriges politiska partier och alla viktiga ”stakeholders” har starkt understrukit att de vill följa EUs direktiv för varg. Det är grovt förolämpande och insinuant att -som EUs talesmän gör – vid nästan varje tillfälle – understryka att lagen måste följas, och antyda att ”svenskar” är laglösa.

* Vad som är diskutabelt är hur lagen (direktivet) kan tolkas. Sveriges ansvariga hävdar att kontakter med EU sker kontinuerligt medan EU ilsket insisterar att Sverige inte eftersträvar en överenskommelse. De ansvariga i Sverige säger att Sverige gjort allt vad EU begärt.

* Om det uppstår stora oklarheter och tvister om tolkningen, är det till största delen EUs skuld, eftersom EUs lagregler, riktlinjer och information ger anledning för de svenska statsmakterna att tro att reglerna medger de tolkningar Sveriges statsmakter gör.

* Sverige har internationellt omfattande och respektererad vargforskning och bevarandebiologisk forskning. Sverige/Norge har en internationellt unik kontroll av den svensk/norska vargstammen. Det är mycket tveksamt av EU kommissionen att underkänna vad viktiga delar av denna svenska kompetens kommit fram till som resulterat i ett riksdagsbeslut.

* Det inhemska svenska juridiska systemet har demonstrerat att de anser sig ha kompetens och vilja att tolka EU-direktivet, tydligen till EUs belåtenhet. Den ideella naturvården har givits befogenhet att driva vargärenden i domstol och dess engagemang är en garanti för att vargfrågor kommer att granskas juridiskt i fortsättningen. Det finns därför knappast någon anledning längre för EU att driva ärendet i EU-domstolen även om EU misstänkte brott mot direktivet.

* Genom att kontinuerligt under många år ifrågasätta de svenska statsmakternas beslut och sätta dem ur kraft undergräver EU förtroendet för Sveriges statsmakter (riksdag och regering) gentemot Sveriges folk. Detta gör Sverige mer anarkistiskt och minskar statsmakternas förmåga att kontrollera situationer. Detta leder i sin tur till att det blir mindre acceptans i segment av befolkningen för vargpolitiken och dess implementering hur den än förs, än vad som vore fallet utan EUs anarkistiska strävanden.

* EU uppmanar till att involvera stake-holders och folket i beslutsprocessen. Diskussionen om varg tar stort utrymme och uppmärksamhet, och skymmer därigenom viktigare frågor, så att indirekt kritisera Sverige för att inte ha tillräckligt bred debatt om varg är orättfärdigt. Den breda debatten om varg gör också att specialistdebatten får mindre omfattning och blir mer underordnad, vilket också har negativa effekter.

* Mycket av vargdebatten drivs av genetiska argument, där EU bidrar till att trivialisera och överförenkla problemställningarna och tumreglerna, till vad jag som yrkesgenetiker karaktäriserar som direkt missbruk av genetik.

* Varken acceptansen av de svenska rovdjuren eller acceptansen för värdet av EU tjänar, på det sätt som EU driver överträdelseärendet.

Jag har skrivit ett brev till EU 130919 i hopp om att detta skall inses och att EU skall avveckla överträdelseärendet nu när ett riksdagsbeslut fattas. Detta skulle göra att en avklingning av konflikten kan inledas, och en övergång kan ske till att betrakta varg som ett djur bland andra. Brevet finns här:   EU-Letter130919  Det har sänts i ett antal kopior och varit tillgängligt från denna webb – om än ej lätt att hitta. Mitt hopp när jag skrev brevet var att EU skulle uttalat sig så att en avveckling av överträdelseförfarandet före jul skulle tett sig troligt – eller någon som var med vid de faktiska överläggningarna som ändå skett skulle bedömt det troligt – och att jag då skulle kunna släppa ärendet och den här bloggen. Men detta har inte inträffat.

EU svarade dock på brevet och jag bedömde svaret som positivt, eftersom det inte bara var tack för intresset, utan uttryckligen nämnde att avslutande av överträdelseärendet var en möjlighet, och eftersom de viktigaste EU-aktörerna fick kopia. Därför avvaktade jag med att återkomma till bloggossfären längre än jag ursprungligen tänkt. Jag avser att återkomma med en uppdatering av lägesbeskrivningen i brevet. Det verkar som EU inte har för avsikt att avsluta ärendet bara för Sverige efter mycket lång utredning tagit ett riksdagsbeslut utan upprepar sina hot, ofta via Naturskyddsföreningen och WWF som fortfarande eftersträvar att Sverige döms.

,

Lämna en kommentar

EU kontakt hösten 2013

Vad allmänheten fått veta om kontakter med EU-kommissionen om överträdelseärendet för varg under hösten 2013 med kommentarer

Jag återvänder till mitt bloggande efter ett uppehåll med huvudinriktning att kommentera EUs roll om svensk varg och vargjakt. EU har följt ärendet sedan början av 2010 och EUs önskemål har haft genomgripande betydelse för praktisk vargförvaltning sedan senvintern 2011 på ett som jag tycker olyckligt sätt. Men nu säger de ansvariga politikerna att alla krav uppfyllts för att EU skall avveckla överträdelseärendet. Ett undantag är dock att Naturvårdsverket av okänd anledning (troligen oenighet bland forskare) inte kompletterat förvaltningsplanen för varg med ledning av vetenskaplig granskning. Jag önskar att EU slutar att hota med att föra Sverige till EU domstolen, och avser att sluta komma med nya artiklar på denna blogg permanent, när EU-kommissionen lagt ned sitt överträdelseärende alternativt åtalat Sverige i EU-domstolen.

Sverige lade en rovdjurspolitisk proposition till riksdagen i mitten av september 2013 där det redogjordes för att villkoren för gynnsam bevarandestatus var uppfyllda för de fem stora rovdjuren. Jag fokuserar huvudsakligen på varg och denna blogg har inte rört sig om annat hittills. Jag förutsätter här att propositionen kommer att antas av Sveriges riksdag inom den nära framtiden.

Min text i kursiverat fett, annars text som klippts in.

Bakgrunden är att EU-kommissionen sedan 2010 har ogillat sättet varg behandlats av Sverige. http://www.europaportalen.se/2012/07/eu-kommissionen-inte-nojd-med-sveriges-vargplan  De frågor som kommissionären tar upp berörs bl a i propositionen (ett intervall för referensantal specificeras och den assisterade invandringen har visat sig tillräcklig för att reducera inaveln). Dessutom färbättras ju vargens bevarandestatus varje år,

Intervju med EUs talesman (Joe Hennon) i mitten av november 2013 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5710083

Under hösten har Sverige fört samtal med kommissionen som också har granskat den svenska regeringens förslag till rovdjurspolitik. Regeringen försöker få Bryssel att acceptera licensjakt på varg, med argumentet att det redan finns tillräckligt många vargar för att stammen ska vara långsiktigt hållbar.

Men hittills har kommissionen gjort en annan bedömning.

– Det vi båda är överens om är att vargen inte har uppnått gynnsam bevarandestatus. Det är i alla fall vad vi har varit överens om hittills. Vi får titta vidare på följderna av den svenska lagen, säger Joe Hennon.

Förvånande att EU tror att de varit överens med Sverige att vargen ännu inte uppnått gynnsam bevarandestatus. Uppenbarligen har företrädare för Sverige givit EU en missvisande bild av den svenska hållningen, vilket jag tycker är allvarligt. Möjligen kan man syfta på ett förslag från Naturvårdsverket enligt vilket vargen inte helt nått upp till gynnsam bevarandestatus när det presenterades. Men detta förslag underkändes av kommissionären eftersom det inte var vetenskapligt granskat och har nu tagits tillbaks efter att ha underkänts vid vetenskaplig granskning, så det kan inte ha legat till underlag för enighet. Men vargens numerär och migration har ju starkt förbättrats och inaveln sänkts kontinuerligt och därmed har bevarandestatus förbättrats, så enligt Naturvårdsverkets tidigare förslag skulle idag varg uppnått gynnsam bevarandestatus. Så var man överens om något, måste det ha varit att varg nu uppnått gynnsam bevarandestatus.

Det är kommissionären Janez Potocnik själv som på facebook sprider budskapet ”Vargen i Sverige har idag ogynnsam bevarandestatus, och det råder ingen oenighet kring detta faktum.”   https://www.facebook.com/potocnikjanez/posts/10151639029337067   När kommisionären bibringats en så felaktig bild beträffande den svenska inställningen, så bidrar detta till konfrontation och polarisering. Vad man vad jag förstår varit överens om är att villkoren för gynnsam bevarandestatus skall fastställas, och det har nu gjorts trotts att det tagit förvånansvärt lång tid. Men när Lena Ek säger att hon är nöjd med Naturvårdsverkets nu avvecklade förslag på 380 vargar så snäser kommissionären av henne.

Tidigare i höstas presenterade den svenska regeringen sin rovdjursproposition där man slår fast att det räcker med mellan 170 och 270 vargar. Eftersom Sverige redan har cirka 400 vargar skulle man därmed kunna tillåta jakt när som helst.

Men enligt Joe Hennon skulle en sådan licensjakt sannolikt vara ett brott mot EUs lagar, eftersom det redan pågår en process om detta.

– Ja, sannolikt är det det, eftersom vi är inne i en process för att utreda om Sverige bryter mot lagen. Licensjakt är inget sätt att lösa problemet, säger han.

Tidigare har det inte funnits en deklaration från det officiella Sverige att varg uppnått gynnsam bevarandestatus, nu har Sveriges riksdag deklarerat att så är fallet, detta ändrar radikalt på möjligheterna att bedriva licens- och skyddsjakt.Vad jag förstår kvarstår inget skäl för EU att fortsätta driva sitt ”överträdelseärende”. Hur skall EU kunna få Sverige dömd (för annat än en mindre förseelse) om det fastläggs att varg hade gynnsam bevarandestatus redan 2010 (eller låg nära och uppfyllandet fördröjdes endast marginellt).

Men vem vet, det kanske aldrig blir tillåtet med licensjakt? Något klart ställningstagande kanske aldrig kommer från EU-kommissionen om Sverige inte jagar varg, det är först då Sverige får reda på om Sverige får jaga varg när Sveriges riksdag bestämt att villkoren är uppfyllda. Enda sättet att få frågan avgjord är att EU-kommissionen tar ställning vid faktisk jakt och fullfäljer överträdelseärendet hos EU domstolen. Men inför EU-domstolen är det en styrka att Sveriges riksdag tagit ställning, så att EU inte bygger på en felaktiga uppfattningen om Sveriges inställning.

Forskare har kommit till helt olika slutsatser om hur stor vargstammen behöver vara för att kunna överleva på sikt. Och flera miljöorganisationer reagerade kraftigt mot regeringens förslag till rovdjurspolitik tidigare i höstas. Ändå var miljöminister Lena Eks budskap glasklart.

– EU-kommissionen har åtta väldigt tydliga riktlinjer för när gynnsam bevarandestatus är uppnådd. Vi uppfyller samtliga de åtta kraven, med råge. Därmed anser också regeringen att vi har gynnsam bevarandestatus för samtliga våra fem rovdjur, säger hon.

Men Joe Hennon konstaterar att det är ministerns åsikt och ingenting annat. Han säger att det är få medlemsländer som själva anser att de bryter mot lagen.

– Om du säger till en medlemsstat ”du bryter mot lagen”, så är det mycket ovanligt att de håller med. De svarar sannolikt ”nej, det gör vi inte”, säger Joe Hennon.

Någon bör klargöra för EU att det är Sveriges riksdags åsikt (från September till riksdagsbeslut regeringens) och inte en personlig åsikt hos en individ som EU hittills trott. Det är inte bara Sveriges åsikt utan också många svenska forskare, att man kan hitta forskare med en avvikande åsikt är inget starkt argument enot. Det är en förvrängd syn att någon, som inte tycker sig bryta mot lagen, skulle medge lagbrott bara för att tillfredställa den som frågar. Tycker EU att Thomas Quick skall vara norm för hur misstänkta brottslingar skall bete sig?

Kommissionen har läst det svenska förslaget till rovdjurspolitik och flera möten har hållits, både i Sverige och i Bryssel. Inom kort kommer kommissionen att besluta om den svenska vargfrågan ska avgöras i EU-domstolen.

Det är bra att EU är väl informerad och beretts möjlighet att framföra synpunkter på propositionen (höja intervallet 30 vargar eller något sånt). Vad jag hört har inga konkreta synpunkter framförts, utan det har mest varit information från Sverige. Att EU haft möjlighet att lämna synpunkter, men valt att inte utnyttja detta, styrker Sveriges sak inför EU-domstolen eller kommissionen. Det vore lämpligt att EU beslutet om att gå vidare till domstolen eller lägga ned överträdelseärendet togs omedelbart efter riksdagens beslut. Eller så har EU fortfarande möjlighet att föreslå ändringar innan riksdagsbeslutet är taget, jag tror att riksdagen om det fanns mycket konkreta krav, skulle acceptera att göra om riksdagens beredningsprocedur. Det blir svårare att ändra och lappa när riksdagsbeslutet väl är taget

Vissa punkter i ett från EU distribuerat dokument inför ett planerat seminarium i Bryssel 5 dec har givit upphov till oro om EUs avsikter. Själv tycker jag det vittnar om allt för hög ambition att gå in och detaljstyra medlemsländerna. Det är oroande att EU inte verkar förstå att denna ambition har negativa konsekvenser både för acceptansen av rovdjur och Sveriges engagemang i EU.

http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/10/eu-kommissionen-forvantas-inte-agera-pa-rovdjursproposition-innan-riksdagsbeslut/  Oktober 2013

Den 16 oktober åkte en svensk delegation ner till Bryssel för att informera EU-kommissionen om regeringens rovdjursproposition.
Magnus Blücher på miljödepartementet säger att mötet var rent informativt och att eventuella invändningar från kommissionen kan tänkas komma efter beslut i riksdagen eller till och med senare.

– Det var ett informationsmöte där vi svarade på frågor som kommissionen hade om propositionen, säger Magnus Blücher.

I delegationen var också Olof Liberg från Skandulv med och de fick bland annat svara på frågor om underlaget till propositionen och jaktförvaltningen.

Om kommissionen skulle ha några invändningar mot rovdjurspropositionen när skulle de i så fall komma?

– Det får man egentligen fråga kommissionen, säger Magnus Blücher, men ska jag spekulera så inväntar de nog beslut i riksdagen, eller kanske först när man tillämpar de nya reglerna.

När man frågar kommissionens talesman så får man inget besked annat än ”snart”, men det har EU sagt flera år nu, och när man frågar miljödepartementets jurist så förmodar han att EU-kommissionen kanske först hör av sig när de nya reglerna tillämpas. Dvs Sverige kommer inte att få reda på om licensjakt tillåts förrän det beslutas. Själv så tycker jag inte det är så påverkan skall ske. Det är också förbluffande att det tydligen inte pågått något man kan kalla förhandlingar eller dialog det sista året.

2 kommentarer

Bloggen på hyllan!

Jag lägger nog av med vargbloggandet nu eller lägger det på hyllan ett slag

Men jag har inte lyckats så bra att hålla mig borta från varg. Det har blivit några artiklar på min andra vargblogg: http://vargweb.wordpress.com/  och jag har agerat i några andra sammanhang. 130919 skrev jag ett surt brev till EU som den som söker på rätt ställe kan hitta men det verkar vara få som gör.

När jag började tänka på varg såg jag det som ett tidsbegränsat engagemang. Vargjakt och måttliga antal är bra för att sänka inaveln och öka den genetiska variationen. Samtidigt som jag tycker det är bra med lägre inavel och förstärkt immigration/valp-flytt, tyckte jag att den kvantitativa betydelsen överdramatiseras och framförallt inte borde användas som skäl för okontrollerad tillväxt, vilket leder till sämre genetisk kvalité. Som genetiker kunde jag i huvudsak ställa upp på statsmakternas målsättning (dvs riksdagsmajoritet och regering) och hjälpa till att slipa de genetiska argumenten. När idén med genetiskt motiverad vargjakt baxats upp till tillämpning, hade det kunnat vara ett bra tillfälle att hoppa av och hoppats detta blev en inledning till en nedtrappning av ”vargkriget”, men nu stoppade EU-andan understödd av den ideela Naturvården att det är med juridiska spetsfundigheter vargfrågan skall regleras.

Jag kunde se att Naturvårdsverket inte förmådde tillämpa genetik på ett bra sätt. Men eftersom jag hängt upp mig på detta, så har jag tröttnat och utvecklas inte och fortsatt bjäbbande mot Naturvårdsverket skulle ytterligare öka polariseringen och blir för repetitivt för jag skall vilja fortsätta med det. Vetenskaplighet tillmäts ändå ganska lite betydelse i vargfrågan (när vetenskapen inte drar åt samma håll som den subjektiva uppfattning någon eller tas som förevändning för att låta den okontrollerade varg). Som genetikprofessor retar jag upp mig för mycket på ”genetikmissbruket”, men det är en accepterad yrkesjukdom för professorer att lägga överdriven vikt vid vetenskaplighet och speciellt inom sitt ämne (jag tror förresten jag är mindre angripen än många inflytelserika kollegor och är ibland lite respektlös i förhållande till VETENSKAP).

Vargbevarande är inte särskild viktigt globalt och egentligen inte en nationell ödesfråga och jag har inget partsintresse eller professionell skyldighet att ägna mig åt det. Visserligen tycker jag det vore rätt korkat med tusen vargar, men det görs större dumheter än så. Jag skriver inte särskilt bra, samtidigt som den info och debattmöjlighet jag öppnar inte utnyttjas väl. De kommentarer som kommer är huvudsakligen SPAM och det är lite verkligt kvalificerad sakdebatt. De flesta kommentarerna är från den ena eller andra sidan, mest från vargmotståndare eftersom de uppfattar mig som allierad och inte som en objektiv forskare. Få är intresserade av verklig dialog som siktar till en djupare syn och förståelse för vargproblematiken.

Så därför tar jag nu time-out med vargbloggandet (utom som exempel på hur ovist världen styrs). Detta innebär dock inte att jag kanske inte utvecklar/rättar/aktualiserar i en befintlig bloggartikel. Jag fortsätter att svara på frågor. Jag skriver några dokument och brev. Och vill någon att jag hjälper till med något dokument eller argumentation på ”tillräckligt” hög nivå, så ställer jag i princip upp. Och kanske kommer jag tillbaks i oktober, speciellt om EU inte släppt greppet ännu då.

Mitt bloggande och agerande har också känts som ett misslyckande, påverkan har blivit för liten, vargkaoset har inte minskat sedan sommaren 2011 och kan inte förutses sluta till början av 2014. Kanske jag har bidragit till att det blev en liten selektiv jakt, men inhiberingen av den gjorde kaoset ännu värre. Visserligen har mitt påpekande att härledningen av nödvändigt vargantal är fel accepterats, men det bara lett till att Naturvårdsverket inte kan ta ställning till vargens GYBS, trots drygt ett års utredande, mycket underlag och ett vägledande forskarmöte. Naturvårdsverket har inte påverkats bestämma GYBS kraven, fast detta borde gjorts snarast efter att EU började klaga på att man jagade varg utan att den uppnått GYBS (vilket fortfarande är osäkert om det är sant). Naturvårdsverket verkar inte ha skrinlagt planerna på att ställa krav på GYBS som inte behöver specificeras för att uppfylla direktivet. Detta kommer att leda till att eventuella regerings/riksdagsbeslut i vargfrågan under hösten troligen kommer att framstå som ett ytterligare tydligt bevis för regering/riksdagens maktlöshet i vargfrågan.

13 kommentarer

Varg-bollen hos Naturvårdsverket

Bollen hos Naturvårdsverket!!!

Naturvårdsverket har gynnsam bevarandestatus för varg i uppdrag av regeringen. Frågan om nödvändigt antal diskuterades vid ett expertmöte på Naturvårdsverket 26/4.

Reflexioner efter expertmöte på Naturvårdsverket 26/4

Tillägg 130701. Naturvårdsverkets rapportering till EU har gjorts. http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/Arter_boreal.pdf  Det framgår av dokumentet att Naturvårdsverket inte tagit ställning till om det finns tillräckligt många vargar eller huruvida varg har gynnsam bevarandestatutus. En kommentar i ett pressmeddelande ger intryck av att Naturvårdsverket förbereder en minskning av nödvändigt vargantal i en osäker framtid. Kommentarer: 1) Det förefaller som Naturvårdsverket påverkats av forskarskrivelsen; 2) Denna brist på ställningstagande ger inte vargkommitteen vad som fordras för att fullfölja sitt arbete på ett tillfredställande sätt och inte heller regeringen för att initiera skrivandet av en proposition. Titta på Naturvårdsverkets lägesrapporter april-juni. Expertmötet, forskarskrivelsen eller uppdraget att ta ställning till och motivera vargens gynnsamma bevarandestatus nämns inte, så det verkar inte ha hög prioritet hos Naturvårdsverket. Det var känt för Naturvårdsverket redan 22 oktober (möte med EU) att en omarbetning av förvaltningsplanen var nödvändig och att den borde vara baserad på ett vidare samråd. Naturvårdsverkets ansvariga åberopar vid intervju : ”Det är ännu inte klart vad som krävs. Det som diskuterats länge är inavelssituationen, och vi har fortfarande inte riktigt fått något klart och tydligt svar. Vi ska ha en öppen process där vi kan väga de olika forskarnas argument mot varandra, säger Marissink.”  Och ett annat uttalande:” ” Man frågar sig vad expertmötet 26/4 var tänkt att fylla för funktion om inte en process där naturvårdsverket kunde väga olika forskares argument mot varandra, och ställa kompletterande frågor om något var oklart för någon vid Naturvårdsverket. Naturvårdsverket borde utnyttjat tillfället, även om Naturvårdsverket huvudlinje inför expertmötet fastställts till att inte ändra sig.  Men istället tänker Naturvårdsverket tillsätta en ny expertgrupp med nya fräscha experter, i hopp om att Naturvårdsverket skall få något underlag till beslut i GYBS-frågan.

Här är en kommentar till Naturvårdsverkets misslyckande att bestämma GYBS för varg.

Tillägg 130620. Grimsö/Skandulv med flera har 130618 skrivit ett brev till Naturvårdsverket. Brevet kan nås genom att klicka här! Brevet påpekar att det framkom vid forskarmötet att den modell och de beräkningar som Naturvårdsverket byggt sin FRP på inte är relevant (minsta vargantal = 380). Dvs forskarmötet 26/4 stödjer inte att Naturvårdsverkets FRP bygger på vetenskaplig grund. Brevet föreslår att Naturvårdsverket minskar svårigheterna med vargförvaltning på det sätt jag föreslagit, genom att deklarera att svensk varg nu har gynnsam bevarandestatus. Brevet argumenterar för FRP =270 istället för Naturvårdsverkets 380, och utan att några övriga bivillkor skall uppföljas. Brevet följer min uppmaning till Skandulv/Grimsö att bringa ordning i vargkaoset! Bland undertecknarna finns sju från Skandulv/Grimsö. Nu återstår att se om Naturvårdsverket vill fortsätta att följa sin egen – av ingen expertis stödda – linje, som leder till fortsatt kaos i vargförvaltningen med de spin-off effekter det medför.  http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/06/kritiserad-vargmodell-underkanns-av-ansvariga-forskare/ . http://www.jaktojagare.se/aktuellt/slu-forskare-det-racker-med-270-svenska-vargar  . http://www.vargfakta.se/nyheter/forskare-270-vargar-ar-ett-lampligt-golv/.  http://michaelericson.wordpress.com/2013/06/25/somliga-gar-i-trasiga-skor/;  http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=131&oid=4196  ; http://bilderblogg.se/politik/at-vem-forskar-man-pa-slu.htm ;  

Detta avsnitt är skrivet efter mötet (efter 26 april) och avser att beskriva vad det ledde till och hur det kan sättas i ett sammanhang i den mån jag får reda på något. Deltagare framgår av följande länk . Detta är hur Skandulvs nyhetsbrev beskriver mötet:  ”SKANDULV hade ett arbetsmöte med Naturvårdsverket 26 april ang. vargstammens genetiska status och hur genetiken ska bedömas vid resonemangen om kriterierna för s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS). Tre externa internationella populationsgenetiker deltog i seminariet. NV ska senast 30 juni rapportera till EU vargstammens status och vilken nivå man anser vara s.k. ”Favourable Reference Population”.  Uppnåendet av den nivån är ett av kraven för att stammen ska ha uppnått GYBS”  Det noteras att de forskare som valt modell och gjort de räkningar som Naturvårdsverkets starkt kritiserade åsikter bygger på (Laikre och Ryman) inte deltog vid mötet. Det spekuleras om att Laikre och Ryman inte utfört beräkningarna  vilket jag påstår (se sid 65 och Fig 1a i Liberg m fl 2009 rapport till Naturvårdsverket) och att Ryman inte ställer sig bakom förvaltningsplanen. Men Naturvårdsverket ordnade också ett forskarmöte om liknande frågor för alla rovdjur omedelbart före vargmötet. Inget om planerna inför mötena nämns såvitt jag kan se i Naturvårdsverkets ofta återkommande lägesrapporter om viltförvaltning. Tydligen var detta det föregående mötet med Ryman rum före konferensen, där han inte tyckte att beräkningarna var användbara, medan Burman, som bara var på vargkonferensen, verkade vilja hålla fast vid Ryman/Laikre beräkningarna. Som nämns nedan är 1500 vargar fortfarande en möjlighet. Svensk Jakt ansåg det vare en följd av mötet att Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsmodell skulle skrotas.  Här är Vargfaktas version av konferensen och turerna omkring.  Uppslutningen från Grimsö verkade förvånansvärt stor. Naturvårdsverket ställningstagande i GYBS frågan för varg är fortfarande ställd i dunkel bara två månader före rapportering till EU. Den 29/4 mötte Naturvårdsverket Svenljungagruppen (enligt nedan), en rapport ges på Svenljungagruppens hemsida, det verkar inte som om Naturvårdsverket ändrat uppfattning märkbart sedan före mötet 26/4, men Naturvårdsverket kanske verkade något mindre säkra på modellen. Att Naturvårdsverket inte ändrat inställning innebär också att vad som tillkommit 2013 som skulle kunna användas som motiv för högre golv inte accepterats av Naturvårdsverket som motiv för högre golv. Det förefaller uppenbart att mötet fredag 26/4 inte var tänkt att ge upphov till någon ändring, annars skulle ett möte med SvenLjungagruppen inte lagts in redan nästa vardag 29/4.  SvenLjungagruppens kritik i delar som jag hoppades skulle klarats upp på sammanträdet 26/4 ”Vi hävdade att vi med bred marginal redan i dag uppnått GYBS enligt art och habitatdirektivet. Men NVV påstod som väntat att genetiken måste förbättras. De kunde inte bemöta den kritik vi framförde att de utgår från en felaktig genetisk modell där deras referenspopulation har en inavelsgrad om F=0”…”Naturvårdsverket och EU-kommissionen själva hittar på krav som inte finns med i art och habitatdirektivet. Som till exempel att det ska krävas en inavelsgrad om högst F=0.10 och att vargstammen inte skall förlora mer än 5% genetisk variation på 100 år. Dessa krav finns inte i det avtal som Sverige har undertecknat och skulle därför inte hålla i en domstol”.

Forskarmötet
Naturvårdsverket har sedan hösten 2012 närt tanken på att bjuda in några forskare till en diskussion omkring varg-genetiken och FRP (behövligt vargantal) som en del av GYBS. Detta realiseras i slutet 26 april. En del av bakgrunden till diskussionen är att jag hävdar NV-planen är ovetenskaplig och missbruk av genetik. Bland de forskare som bereddes möjlighet att deltaga var: Olof Liberg, Håkan Sand, Linda Laikre, Ilik Saccheri, Pär Ingvarsson och Nils Ryman. Även jag skulle kunnat delta, men gjorde det inte. Jag har tidigare haft en liknande diskussion på Naturvårdsverket för ett halvår sedan som inte verkar givit någon effekt. Det kan ju också ha fördelar om den som kritiserat inte deltar, då blir de andra deltagarna mindre finkänsliga i eventuell motkritik. Det visade sig väcka en viss uppmärksamhet att varken jag, Laikre eller Ryman deltog. Ett bildspel jag delgav Naturvårdsverket då är här, bättre men inte mycket annorlunda siffror har beräknats sedan dess av Liberg och Sand (2012). Jag ger synpunkter inför den planerade diskussionen i denna bloggartikel, men de flesta synpunkterna är kända. Jag svarar troligen på frågor per email om det behövs. Så jag tror inte jag skulle tillföra så mycket, och har redan givit vad jag kan ge.

Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Mina initiala kommentarer om Naturvårdsverkets beslut här.  Jag befarar att Naturvårdsverket ämnar fortsätta den okloka hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket måste kunna förklara och motivera sina ställningstaganden och de måste också kunna motiveras av lokalt ansvariga på ett förståeligt sätt, och frågor måste också kunna besvaras på ett sätt så det framgår av den lokalt ansvariga förstår, tror inte nuvarande motiv går att förklara på ett trovärdigt sätt. Funkar inte detta blir politiken mindre trovärdig och legitim, och det får mindre acceptans att det är krav från EU och de svenska statsmakterna. Jag fruktar att detta blir svårt med nuvarande motivering. Jag hade hoppats att Skandulv/Grimsö skulle kunna använda sitt inflytande för att åstadkomma en förnuftigare vargförvaltning, men nu tror jag inflytandet på Naturvårdsverket är litet och Skandulv/Grimsö själv för disperat. Även om jag hoppas att det kommer att visa sig att jag har fel! Jag kommer i rött nedan att tillföra reflektioner om huruvida mötet kommer att leda till någon förändring, fast jag gissar att man får vänta till sista Juli med att få svaret.

Varför kommer inte Naturvårdsverket förändra beräkning om behövligt vargantal?

Den som har skrivit Naturvårdsverkets dokument är Per Sjögren-Gulve. Det är samma person som kallar till diskussionen, väljer deltagarna, organiserar och leder diskussionen, utformar ett dokument med ett förslag som distribueras inför mötet, för minnesanteckningar och verkställer eventuellt behövliga ändringar. Det är samma person, som skulle förlora mest prestige och anseende på en märkbar förändring.  Trots att NV haft ett halvår på sig att ändra uppfattning på grundval av kritiken har detta inte skett eller antytts att det övervägs, knappast ens inför mötet. Från den planerade diskussionen till dess att NV skall rapportera till EU är det två månader. Det är för knappt om tid om avsikten hade varit att förutsättningslöst tänka över ändringar, diskutera internt, utforma ändringar och fatta formellt beslut. Jag betvivlar att huvudavsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Nej, jag tror diskussionen motiveras av andra skäl. Det viktigaste kanske är att den kommer att minska kritiken mot NV genom att forskare konsulterats. Diskussionen kan användas som ett ”alibi” av NV. Det är bra för Sveriges relationer med EU att hänvisa till att utarbetandet av rapporten till EU har föregåtts av seriösa diskussioner med Laikre och Ryman (se nedan). Dessa har ju framlagt ett eget alternativ, och har utpekats av EU-kommissionären som lämpliga granskare. Det är ju i och för sig inte fel att diskutera ibland. Beträffande varggenetikfrågorna existerar inte något objektivt diskussionsforum, men däremot stora motsättningar om hur den genetiska teorin bör tillämpas. Detta är självklart ett viktigt motiv för diskussion, även om jag knappast tror att resultatet kommer att reflekteras i de krav Naturvårdsverket avser att ställa för GYBS.

Skäl att behövligt vargantal borde ändras

Naturvårdsverket har för genetisk sårbarhet av den svenska vargstammen ställt kravet att högst fem procent av den genetiska variationsgraden får gå förlorad på 100 år enligt ett förslag från Allendorf och Ryman (2002). Enligt skriftlig uppgift från Naturvårdsverket i början av mars exemplifieras detta med att heterozygotigraden (ett mått på genetisk variation) för fem år sedan skattats till 0.57 och inte får sjunka under 0.54 om 100 år. Naturvårdsverket hävdar att detta fordrar 4 invandrare per varggeneration vid en vargstam på 180 och 3.5 invandrare vid 380. Detta stämmer inte alls med data från den verkliga skandinaviska vargpopulationen. Sedan de två invandrare kom in 2008 har den observerade heterozygotigraden ökat från 0.57 till 0.63, och antalet genvarianter (alleler) har under samma period ökat med 29 %, och om de tre senaste invandrarna inkluderas blir ökningen 49 %.(siffror enligt Liberg/Grimsö). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar borde den låga invandringen i stället lett till en minskning av den genetiska variationen! Teorin säger att det räcker med en invandrare per varggeneration för att den genetiska variationsgraden skall öka samtidigt som inaveln minskar. Naturvårdsverkets påståenden däremot stämmer varken med teori eller observationer. EUs rovdjursriktlinjer (guidelines) kräver bara en invandrare per varggeneration, men Naturvårdsverket kräver alltså mer än tre gånger så mycket!

De forskare som uttalat sig har inte stött Naturvårdsverkets beräkning. Naturvårdsverkets förslag bygger på en gemensam rapport 2009 med kapitel med olika författare (leverantörer). Laikre och Rymans bidrag var det som Naturvårdsverket gjort till sitt. Det noterades vad man inte var överens om. De fem forskare som deltog utöver Laikre och Ryman ansåg att det räckte med mindre invandring (och alltså färre vargar vid samma invandring) än Laikre och Ryman. En majoritet av de forskare Naturvårdsverket anlitade ansåg alltså att det behövs färre vargar och lägre invandring för att nå GYBS. Det blir än mer anmärkningsvärt att förslaget inte utsatts för någon extern granskning när det fick så dåligt forskarstöd första gången det lades fram. Möjligen kan man se att den ansvariga faktiskt talat med mig som en granskning, Då blir vi sex forskare (mot två) som tycker kraven för GYBS ställts för strängt som det framförs i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Enbart det borde kunna vara motiv att sänka krav, som inte kan väl motiveras.

Vad är vetenskapligt fel? De värden Naturvårdsverket presenterat på grundval av beräkningar av Laikre och Ryman (2009) bygger på att en vargpopulation med konstant storlek avskärmas från en mer omfattande homogen moderpopulation. Då stämmer beräkningarna matematiskt, men saknar relevans för svensk varg! Den svensk/norska vargstammen har grundats av ett mycket litet antal invandrare. Eftersom grundarna var så få har den svensk/norska vargstammen avsevärt lägre genetisk variation än ”moderpopulationen”, och då krävs radikalt mycket lägre invandring för att hindra den genetiska variationen att minska.

Skäl för Naturvårdsverket att anpassa sig till alliansens/regeringens förslag!

Regeringen/alliansen har på grundval av Naturvårdsverkets beräkning föreslagit att 180 vargar skulle vara tillräckligt för att uppfylla kravet på tillräckligt bevarande av genetisk variation. Naturvårdsverket ansåg då detta skulle fordra alltför stor immigration. Men eftersom migrationsbehovet är långt lägre, och den naturliga invandringstakt vi haft senare tid räcker, så bör Naturvårdsverket ansluta sig till regeringens linje. Det viktigaste skälet är att beslutet då blir vetenskapligt grundat, eftersom den genetiska variationen inte sjunker alls. Beslutet uppfyller det krav som Naturvårdsverket självt valt på genetisk sårbarhet i Naturvårdsverkets tolkning, och hållit fast vid ett halvår utan att själv ifrågasätta trots kritik. Att inte gå lägre i antal kan motiveras med några lättformulerade skäl, ett är att undvika att komma nära det golv som den demografiska sårbarhetsanalysen ger. Ett beslut i denna riktning skulle ge principiell enighet mellan regering, huvuddelen av de politiska partierna och naturvårdsverk. Stor riksdagsmajoritet kan påräknas med måttliga komplikationer och justeringar (kanske en uppjustering till 200 för att få med socialdemokraterna). Det skulle dessutom medföra acceptans från huvuddelen av de som bor och verkar nära varg och större acceptans för varg- och valpflytt eftersom konstruktioner kan göras så att operationerna kopplas till en sänkning av vargtrycket. Behovet av framgångsrika valp-flytt och varg-flytt blir lägre och hanterbart stort. Ökning av genetisk variation och minskning av inavel uppnås snabbare och till lägre kostnad. GYBS behöver inte invänta att valp-flytt lyckas eller förutsätta en svårnåbar immigrationsnivå. EUs önskemål om förvaltningsplanens innehåll (se nedan) blir lätt att tillfredsställa. Osäkerheten om hur många vargar NVs krav faktiskt kommer att medföra undanröjs. Det blir svårt att fälla Sverige i en juridisk instans om Sverige vetenskapligt motiverat att varg har gynnsam bevarandestatus. Eventuell juridik blir då beroende av vetenskapliga detaljdiskussioner, vilket nog verkar avkylande på juridiska instanser. Meningsfull vargförvaltning kan påbörjas omedelbart. Handlingsförlamning, osäkerhet och uppgivenhet skulle brytas.

Sakkunniga forskare har nämnt olika uppfattningar om det vargantal som borde räcka för GYBS, det sista året inom intervallet 125-1500, det är inte svårt att uttrycka vetenskapligt stöd för lägre krav än Naturvårdsverkets. LCEIs rovdjursriktlinjer är inte allvarligare menade än att de nu är svåra att hitta, men här är senaste länken.

Om Naturvårdsverket skriver att varg har gynnsam bevarandestatus återgår kontrollen av varg till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket slipper förödmjukelsen och minskningen i trovärdighet genom att Naturvårdsverkets beslut upphävs av domstolar. Det finns inget i EU-direktivet som hindrar att ge varg gynnsam bevarandestatus, det är bara Naturvårdsverkets egna ambitioner som hindrar.

Kritik från värnare och EU kommer hur Sverige än gör. Rättsliga förfaranden och fortsatt polarisering kan inte undvikas med säg 400 vargar, men effekterna av rättsliga förfaranden och polarisering mildras av ett bestämt och klart agerande stött av Naturvårdsverk, Regering och Riksdag. Minst 180 vargar bör enligt min mening innebära omkring 200. Att den naturliga invandringen stödd med vargflytt räcker stöds av att två nya invandrare efter flyttning till Tiveden inte verkar vandra mot norr. Det finns tungt vägande allmänna skäl för att ha minst en migrant per generation, eftersom det hindrar att den Skandinaviska vargstammen genetiskt driver allt längre bort från resten av den Nordeuropeiska metapopulationen och en mindre migration gör det långsiktigt svårt att betrakta den nordeuropeiska metapopulationen som en enhet. Skälen för högre immigration är dock långt mer specifika och kontroversiella och kopplade till subjektivt satta överdrivet höga krav.

Händelse i slutet av mars. Dels möte Svenljungagruppen Lena Ek och dels gjordes ett uttalande från Helene Lindahl att naturvårdsverket var helt inställda på 380 medan Lena Ek klargjorde att regeringen arbetade för ett lägre värde ner till 180.  Det framgår att Naturvårdsverket har uppdrag att utarbeta GYBS till slutet av juni. Svenljungagruppen påpekade att Naturvårdsverkets beräkning är fel, vi skulle istället utgå från hur vi kan få en bättre vargstam. De ansåg (som jag) att dagens varg kan ges gynnsam bevarandestatus. Man avser att följa NVs arbete med GYBS (hur nu detta skall gå till).   Det verkar inte som regeringen givit upp att Naturvårdsverket skall finna vägar till >180 vargarDet är en klar målsättning för regeringen och då måste Naturvårdsverket tydliggöra för regeringen varför detta inte kan uppnås med andra argument än de felaktiga som använts hittills. Tydligen skall förutom forskarna också Svenljungagruppen ha ett möte med Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän, undrar vad som kommer först, forskarna eller Svenljunga? Svenljungagruppens föredragning visas här.

Beställd underlagsinformation, som inte var känd vid Naturvårdsverkets ställningstagande, stödjer regeringens 180 alternativ

I december färdigställde Liberg/Sand på Naturvårdsverkets uppdrag en rapport om selektiv riktad jakt. Denna visade att sådan jakt kan fördubbla effekten av invandrare och att lågt vargantal förstärker effekten. Hänsyn till denna nya information har inte tagits vid Naturvårdsverkets nuvarande FRP-analys. Först när alla tre underlagsrapporterna från Skandulv/Grimsö inför GYBS-beslutet kommit in har Naturvårdsverkets beställda underlag blivit komplett. Denna tillkommande information stödjer både lägre antal och effektivare invandring, och ställer alltså regeringens 180 vargar i en väsentligt gynnsammare dager än höstens FRP-analys. Visserligen var rapporten rykande ny när den presenterades och tillämpades på jakten 2013, men sedan dess har tiden medgivit tillräcklig granskning.

EUs kritik angående förvaltningsplanen har inte resulterat i någon märkbar reaktion eller åtgärd på Naturvårdsverket

I pressrelease 10 juli 2012 skrev EU-kommissionären: “…the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population. The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves.” I brev 19 dec 2012 skrev EU-kommissionären: ”…no scientific review…not convinced …able to withstand scientific scrutiny…there seems to have been none on this very first attempt at defining favourable conservation status…lack of information on measures to improve the genetic status…..too hypothetical… making the status of the population dependent on future, unpredictable events…no clarity on how the genetic status will be effectively improved….unless some real and concrete steps to improve the genetic status.” Det förekommer även ett missförstånd av kommissionären orsakad av förvaltningsplanens utformning: “immigration is central for the … loss of genetic variation”, kommissionären borde skrivit “…increase of genetic variation”.

Det verkar inte som Naturvårdsverkets förvaltningsplan hittills påverkats av EUs kritik. Efter dessa påpekanden från EU kommer FRP-avsnittet att genomgå hård prövning i kritisk anda under hösten. Den planerade diskussionen kan kanske i obetydlig mån ses som tillmötesgående mot EU. Jag är dock övertygad om att mycket av EU-kritiken skulle bortfalla om Naturvårdsverket kunde bestämma sig för att dagens varg har GYBS eller ännu hellre att vargen 2010 hade det. Granskningen under hösten skulle då förmodligen bli mer saklig omkring denna sakfråga, istället för att lämna fältet fritt med den nu föreliggande icke vetenskapligt underbyggda beräkningen.

Förvaltningsmål och GYBS krav är inte samma sak

Önskemål på immigration och inavel. En intressant fråga är hur Naturvårdsverket i rapporten till EU kommer att behandla immigrantkravet? För att uppfylla riktlinjernas krav räcker det med att en migrant per generation. Varför göra det svårare för Sverige genom att ställa högre svenska krav?; Och huruvida Naturvårdsverket avser att ta upp något krav på inavelsreduktion – där har ju EU-direktivet inte några krav alls – skall Sverige lägga in det som GYBS-krav och på eget initiativ påfordra hårda svåruppfyllda krav som det inte finns någon massivt forskarstöd för? Kommer sådana ingredienser angående GYBS i rapporten bli föremål för någon form av extern diskussion?

Förvaltningsmål bör sättas högre än GYBS-krav. Jag tycker NV kan skriva in förvaltningsplanen: ”NV eftersträvar att sex flyttade djurparksvalpar skall träda i reproduktion i den svenska vargstammen före 2024”; ”NV eftersträvar att åtta nya immigranter skall reproducera sig i den skandinaviska vargstammen före 2023”; ”NV avser att anpassa uttaget till en stam på minst 220 vargar intill dess en ny immigrant trätt i reproduktion”; ”NV har inte för avsikt att medge ett så stort uttag, så att stammen beräknas bli mindre än 200”; ”NV eftersträvar att inaveln i den svenska vargstammen skall reduceras till F=0.15 och den genetiska variationen höjas i motsvarande grad före 2026”. Problem med sådana målsättningar uppstår först när de görs till förutsättningar för GYBS och därigenom hinder för förvaltning; hinder för att nå förvaltningsmål; försämrad samlevnad med varg; försämrat förtroendet för myndigheter och statsmakter, och ger varg en oproportionerlig stor roll i miljövård.

Tusen år framåt En generell föreskrift för långsiktig hållbarhet (tusentals år) är Ne>500 dvs N>2000. Jag håller i princip med om detta, men anser att detta inte är ett motiv för ett högre golv än man kommer fram till med andra resonemang. Skälet är att det inte behövs större kontakt med andra populationer än som behövs av andra skäl och att kontakten kan sträcka sig längre och göras vidare med valpflytt. Jag tycker dock det är en god idé att i förvaltningsplanen ha ett kort resonemang varför man inte tror att det behövs mer omfattande migration än av andra skäl (minst en effektiv immigrant/generation) och påpekandet att migrationen med valpflytt troligen kan göras både större och ”djupare” om så skulle fordras. Kunskapen om hur meta-populationer fungerar i allmänhet och för varg är låg, vilket dock inte motiverar höga vargantal. Det ter sig osannolikt det behövs en större population i Sverige för tusenårigt bevarande av en internationell population än hundraårigt bevarande av en svensk med minskad inavel och ökad genetisk variation. Därför bör man inte kräva en större vargstam av detta skäl. Om mot förmodan kunskapen eller utvecklingen (drastiskt minskat vargantal i Ryssland) om några decennier skulle motivera det, så finns möjligheten till omprövning.

Det kanske blir 1500 vargar…

Laikre, Ryman mfl. har i en artikel i Conservation Biology 2013 föreskrivit 1500 vargar för Sverige (minst tusen sexuellt mogna, dvs. två-åringar). Artikeln argumenterar emot jakt bl a eftersom vargjakten påstås ha signifikant ökat inaveln. Deras signifikanstest betecknar jag ”statistikmissbruk” och de data som visas är även i övrigt tendentiöst för att motsäga att jakten minskade inaveln. Detta är en tidskrift med ”peer-review system” och författarna anses vara auktoriteter på området. Eftersom studien bekostats av Naturvårdsverket finns det anledning att förmoda att resultaten kommer att falla i god jord hos Naturvårdsverket. Kopior har cirkulerat sedan november, då uppsatsen presenterades som en del i en licentiatavhandling, och några av resultaten har presenterats via dagen eko i höstas. Kopior har bifogats de överklaganden rörande vargjakt som Naturskyddsföreningen genom sin advokat Alarik lämnat in. Alarik är vän med den EU-jurist som handlagt den svenska vargfrågan och dess möjliga framtid vid EU-domstolen. EU har säkert både haft tillgång till och sympatiserat med artikeln, och har kanske samarbetat omkring den. Att EU-kommissionären i brev i slutet på december till Lena Ek föreslog Laikre och Ryman som lämpliga granskare för den svenska vargförvaltningen kan ses som en fingervisning om vad EU önskar.

Ett brev till tidskriften Science har publicerats i slutet av mars. Brevet påstår att selektiv jakt inte kan minska inavelnVäsentligt längre diskussion om brevet på nederdelen av den artikel som länkas till här. Författarna har utnyttjat tillfället till att komma med subjektiva värderingar i tidningsreferaten istället för att i objektiva ordalag klargöra resultatet. ”this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context.” In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding.” Den rapport som författarna hänvisar till visar dock att reduktionen av inavel per migrant kan mångdubblas genom selektiv beståndsbegränsande jakt, vilket är viktigt just eftersom det inte kommer så många migranter, även effekten av redan skedd immigration kunde förstärkas genom den begränsade jakt som föreslagits som inte skulle hindra en fortsatt tillväxt av vargstammen och slutligen har åtgärden att flytta vargar från norr till söder fått framgång genom att två invandrare från Finland vid finska gränsen nu flyttats till vargbältet och tycks stanna där och sannolikt kommer att få valpar i vår. Således ger brevet till Science en direkt missledande bild av situationen och jag betraktar brevet som ett exempel på det missbruk av vetenskap, inte för hur den appliceras men hur vetenskapen läggs fram av författarna till brevet. Bilden förvirras ytterligare genom att den muntliga beskrivning de två som uttolkat sitt syfte med brevet inte stämmer med brevet, men det har väl mindre betydelse. Brevet indikerar en strävan till stora vargantal (1000 eller mer).  Uppsatsen och brevet garanterar att ”vargvärnarorganisationerna” med visst fog under de närmaste åren kommer att hävda att den mest kvalificerade delen av vetenskapen kommit fram till att det behövs fler vargar och man inte får avliva någon. Den höga polariseringsgraden kommer säkerligen att vidmakthållas några år till.

Brevet inskärper ytterligare vikten av att Naturvårdsverket ger vargen gynnsam bevarandestatus nu, så att en inavelsreduktion Naturvårdsverket, Regeringen och alla andra är överens om är önskvärd kan genomföras på effektivaste sätt.

Det är därför mycket bra att Naturvårdsverket nu diskuterat hur Naturvårdsverket ser på och hantera förslagen/påståendena i Laikre mfl. (2013) och även Chapron mfl. (2013). Naturvårdsverkets inställning klargörs förhoppningsvis vid diskussionen med forskarna.  Det är tragiskt att vargkriget nu nått så långt att forskarnas publicering i vetenskapliga organ nu måste betraktas med misstänksamhet eftersom det ofta är för subjektivt, vad utfallet än blir kommer det inte att räcka för acceptans att hänvisa till att ”forskarna” har sagt det. Ett mer vetenskapligt synsätt på FRC frågan från Naturvårdsverket kanske skulle reducerat utvecklingen åt det hållet och då kanske också givit bättre acceptans för det beslut som väl så småningom kommer.

Naturvårdsverket skall (vad jag förstår) rapportera Sveriges ställningstaganden om GYBS till EU i slutet av juni. Sedan blir det en diskussion på EU-planet om Sverige och andra EU-länders rovdjursförvaltning. Har Sverige då lämnat en vetenskapligt bristfällig GYBS-rapport ökar sannolikheten att Sverige uppmanas att följa föreskrifterna i Laikre mfl. (2013). Det vore intressant att höra Naturvårdsverkets attityd till en sådan utveckling. Jag delger inte här min inställning till artikelns slutsatser, men det står en del i andra blogginlägg.

, , ,

32 kommentarer

Skandulv – Bringa ordning i varg-kaos!

Tillägg 130620. Skandulv har försökt göra vad jag uppmanat till, klicka här!

I slutet av mars publicerades ett brev i Science från forskare knutna till Grimsö och det tedde sig då lämpligt att ta upp det i den här artikeln på nedre halvan av artikeln

Länken nedan går till ett dokumentet riktat till Skandulv/Grimsö. Dokumentet innehåller bl a

  • Hur regeringens 180 vargar görs till enda möjligheten i naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan med utnyttjande av den senaste informationen i natuvårdsverkets beställda beslutsunderlag och med beaktande av EUs krav på en klarare och entydigare plan
  • Hur varg GYBSas omedelbart, vilket skulle bringa ordning i kaos
  • Varför den höga inaveln inte behöver åtgärdas för GYBS
  • Varför reproduktiva immigranter inte behöver vara fler än som kommer naturligt
  • Varför inte lyckad djurparksvalpinplantering behöver föregå beståndsbegränsande jakt
  • Varför Skandulv/Grimsö överdrivit vad som fordras till den grad att domstolar blivit det viktigaste inslaget i vargförvaltning
  • Varför inaveln kommer att sjunka snabbt så de genetiska problemen löser sig utan trasslig genetisk sårbarhetsanalys
  • Varför förvaltningsplanen inte vilar på vetenskaplig grund
  • Varför förvaltningsplanen borde göras om från scratch när det gäller GYBS
  • Varför få vargar minskar inaveln
  • Hur EU-direktivet uppmanar Sverige att göra det enkelt i det socioekonomiskas och svenska särdragens anda
  • Uppmanar Skandulv att klättra ned från elfenbenstornet och bringa reda i vargkaoset
  • Hur Sverige visat att landet saknar den kompetens i varggenetik, som behövs för att göra genetiska sårbarhetsanalyser (och några tröstande ord, det ÄR svårt det här med genetik)
  • Hur den demografiska sårbarhetsanalysen lätt kompletteras för att beakta genetiken, så att den visar att det bara behövs några hundra vargar
  • EUs miljökommission agerar nu genom ombud för tusentals vargar i Sverige!
  • Kolla att en genetikprofessor inte accepterar att det behövs fler än några hundra vargar av enbart genetiska skäl
  • Hur Sverige förfallit till genetikmissbruk, genetik används i vargsammanhang för att lägga slöjor och lura de lättrogna istället för som en objektiv vetenskap
  • Varför det inte behövs många vargar i Sverige för att vargstammen skall ingå i en internationell stam med många tusen vargar
  • Vägar naturvårdsverket kunde höja trovärdigheten

SkandulvNormalisera  Detta är ett brev med synpunkter på Skandulv men observera att det har uppdaterats och den senaste versionen som man når om man klickar är från 130401

GYBS = GYnnsam BevarandeStatus = krav som skall uppfyllas enligt EU-direktivet. I första hand definieras dessa krav av medlemsstaten själv, med ledning av EU-direktivets inklusive rovdjursriktlinjer ganska luddiga text, som är öppen för nationella tolkningar. Det gäller antal vargar, men också andra saker än antal (se rovdjursutredningen).

Olof Liberg och Håkan Sand (=Skandulv) har framträtt i samband med Vålådalen. Bollen sägs ligga på EU och värnarsidan fast den i själva verket ligger hos Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Genom att skylla på andra (som är ideologiskt motiverade för många vargar och inte lär kapitulera när de får vind i seglen) föser Skandulv undan det egna ansvaret. Det är Skandulv som möjliggjort (det bristfälliga) underlaget för minst 380 vargar som i sin tur skapat kaos (fast 380 är Naturvårdsverkets val och inte Skandulvs och bygger på beräkningar av Laikre och Ryman). Det är bara Skandulv som har en auktoritet som kan övertyga Naturvårdsverket, vilket Skandulv väljer att inte göra.

Selektiv jakt och endast ett par hundra vargar är bra för vargstammen säger Skandulv visserligen, men varför reflekteras detta inte i förslag på gynnsam bevarandestatus, så det kan tillämpas i praktiken, och det står i mycket få tidningar? Ett möjligt svar ges nedan:

Tillägg andra april. Missbruk av Vetenskap på Grimsö!

Fyra forskare vid Grimsö har skrivit ett brev i Science.  Brevet behandlar missbruk av vetenskap i vargförvaltning. Jag betraktar detta brev som ett missbruk av vetenskap i vargförvaltning, däremot betraktar jag det som författarna betraktar som missbruk som ett korrekt bruk av vetenskap i vargförvaltning.

Referensen är  ”Misuse of Scientific Data in Wolf Policy” Guillaume Chapron, José Vicente López-Bao, Petter Kjellander, and Jens Karlsson Science 29 March 2013: 1521. Samtliga författare  är verksamma vid Grimsö (Skandulv).

Först diskuteras brevet till Science:

Citat från brevet: ”the case of wolf conservation in Sweden reinforces concerns that scientific data can be misapplied to real-world problems.”; ”reducing the inbreeding coefficient has become the main policy target”; ” vocal interest groups have been calling to reduce population size because of negative impacts on hunting and farming. Under pressure from these groups, Swedish authorities recently opened a wolf hunt, which selectively targets the most inbred wolves.”; ”Unfortunately, this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context. In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding”; ”If found lawful by a pending court case, this approach may have far-reaching consequences for biodiversity conservation in Europe, as it may legitimize the government’s selective use of biodiversity science to spuriously justify biodiversity-damaging policies” ”O. Liberg, H. Sand, Effects of migration and selective harvest for the genetic status of the Scandinavian wolf population: A report to Naturvårdsverket , 2012.”

  • Brevet ifrågasätter inte uttryckligen resultaten av Liberg och Sand, men utgör ändå ett angrepp mot resultaten, som är meningen att ligga till underlag för tillämpning.
  • Resultaten från Liberg och Sand (2012) kan sägas vara att selektiv jakt 2013 skulle sänkt inaveln eftersom det skulle förstärkt effekten av invandrarna 2008. Den inavelssänkande effekten av invandrare ungefär tredubblas jämfört med ingen jakt och fördubblas jämfört med slumpmässigt uttag om resultaten tillämpas kommande år. Eftersom man kan utnyttja varje invandrarna bättre om resultaten tillämpas, så behövs färre migranter. Behovet av valpflytt minskar. Det blir det lägre kostnader.
  • Brevet framställer åtgärden som framforcerad av särintressen. Men åtgärden gynnar den målsättning vargförvaltningen eftersträvar: att sänka inaveln bortsett från effekt på ”särintressen”. 
  • Det framställs som missbruk av vetenskap att sänka inaveln av den svenska vargstammen. Det är ju att sänka inaveln som är ett centralt syfte med både forskning och förvaltning!
  • Det talas om ”ignoring the broader scientific context” eftersom… only immigration can lead to lasting reduction of inbreeding. Detta måste vara en avsiktlig förvanskning av rapportens resultat! Rapporten finner att selektiv beståndsbegränsande jakt mångfaldigar effekten av varje migrant! Visserligen behövs migranter som råmaterial men de utnyttjas drastiskt mycket bättre med selektiv jakt.
  • Forskarna försöker påverka en svensk pågående rättsprocess genom att framställa ett dokument som kommer att användas som partsinlaga, som påstår att tillämpningen av rapporten är ett exempel på missbruk av vetenskap.

Det är tragikomiskt att forskares exemplifiering av missbruk av vetenskap utgör ett utmärkt exempel på forskares missbruk av vetenskap. Det är en vetenskapligt oetiskt tillämpning av vetenskap. Forskarna kritiserar andra forskare fast de inte förstått eller velat förstå den vetenskapliga rapport som är i centrum för kritiken. Forskarna kallar det för missbruk av vetenskap att sänka vargstammens inavel, fast det råder stor enighet om att det är ett mål i vargförvaltning, som kan sägas vara i linje med en ökning av biodiversiteten. Forskarna försöker påverka en svensk domstolsprövning med en medvetet inkomplett och missledande argumentering i en form som motparten (Naturvårdsverket) har begränsad kompetens att bemöta.

Hur resultaten reflekterats i media.

Hur nästan samtliga svenskar (inklusive de som är mycket intresserade av varg) tolkar resultaten beror på hur de framställs i media. Eftersom brevet offentliggjordes i media samtidigt med publiceringen i Science, måste forskarna själva ha agerat för att synas i media och kontrollera hur resultaten framställdes. I artiklarna (TT meddelandet) står Chapron citerad för en del, man måste utgå från att han talar för alla författarna. Annat som står är det inte säkert att det kommer från forskarna, men det är troligt att det gör det och forskarna har ett solidariskt ansvar för påståendena. Liberg uttalar sig (”dementerar”), media uppträdde korrekt genom att låta den som angreps kommentera. Som exempel  SvD och DN, men det förekommer andra formuleringar i andra media.

Citat från massmedia ”Det är rent nonsens att döda djur för att minska inavel. Skulle vi göra på samma sätt om det hade handlat om hackspettar? Självklart inte. Folk skulle tro att du var galen”; ” de svenska myndigheterna kapitulerat för de särintressen som vill minska vargstammen. Dessutom har man blandat ihop begrepp som ”gynnsam bevarandestatus” och ”minsta livskraftiga population”; ”Detta ledde till att regeringen gick ut och förespråkade en vargstam på högst 180 djur”;  ”Forskare … borde försäkra sig om att resultaten inte missbrukas”.

Den som vill höra mer vad Chapron tycker om ”minsta livskraftiga population” och kanske få förklarat varför det behövs så mycket fler djur för gynnsam bevarandestatus än livskraft kan gå och lyssna på Chaprons docentföresläsning i Uppsala 17 april.

Reflektioner

Två av författarna till brevet har förklarat sina motiv för att underteckna i kommentarer till den här bloggartikeln.Detta, tillsammans med det relativt låga antalet kommentarer/reaktioner i media, tyder på att genomslaget inte är radikalt. Av kommentarerna från författarna får man intrycket att de inte är riktigt medvetna om vad som står i det brev till Science de underteckat, och undviker att ta upp hur de ser på formuleringarna i Science. Undertecknarna tycks mena att det väsentliga i kritiken är att politiker av forskare lurats att tillmäta den höga inaveln (=låga diversiteten) och behovet av dess åtgärdande överdriven vikt.

Mer utförliga analyser av brevet i Science och vad som egentligen kan ha menats har förutom den här artikeln vad jag kan finna bara utförts i två artiklar med kommentarer på jägareförbundets blogg.  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/03/fransk-forskare-vill-forbjuda-renskotsel-till-forman-for-vargar/ och  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/04/svar-fran-science-skribent/  . Reaktionen har inte varit omfattande, faktiskt rent förvånande lite omfattande på den sista.

”Nonsens” och ”galen” är den uppfattning som några Grimsö forskare vill förmedla om att reducera inaveln med riktad jakt, efter att några andra Grimsö forskare visat att det är möjligt och räknat ut hur stora effekterna blir. Den vetenskapliga motiveringen i brevet varför inaveln inte kan reduceras med riktad jakt håller sig inte till sanningen, och är direkt missbruk av vetenskap, eftersom sanningen mörkas genom påståendet, som isolerade kan sägas vara sanna, men tillsammans genom vad de utelämnar blir en lögn. Bara forskare kan manipulera forskningsresultat så skickligt, att de kan få en lögn att framstå som en sanning när forskarna anstränger sig. Detta är ett viktigt skäl att forskare bör undvika att utnyttja dessa talanger, eftersom det minskar tilltron till, inte bara till de som missbrukar sina talanger, utan också andra forskare. Utnyttjande av tekniken att förlöjliga forskningsresultat som forskare av subjektiva skäl ogillar kanske fyller det specifika syfte forskarna önskar, att minska chansen för vargjakt 2014, men får lätt vidare och långsiktigare konsekvenser vid sidan av det åsyftade målet (”collateral damage”).

Massmedia spelar på nationalism Massmedia (TT) betonar att uttalandena kom från en fransk forskare. Därmed bibringas läsaren uppfattningen att kritiken mot den svenska vargjakten kommer utomlands ifrån, och bibringas misstanken att den som framför kritik inte är fullt insatt. Detta är oetisk användning av journalistik. Det finns ingen anledning att tro att Chapron vet mindre om svenska vargar än svenska vargforskare, och det är således irrelevant att betona Chaprons franska bakgrund. Dessutom är två av undertecknare svenskar, som det inte står något om i media. I detta fall bidrar även detta till att inflammera debatten, det är nog en allmänt spridd uppfattning att svenska myndigheter skall ha ett väsentligt inflytande över förvaltningen av vargar i Sverige.

En fri debatt är ett viktigt inslag i en Universitetsmiljö och att den kan ha ett visst pris måste tolereras utan att det påtalas eller åtgärdas. Även en fri diskussion om den fria diskussionen och dess yttringar bör betraktas som ett viktigt del i en akademisk miljö, denna diskussion är ett viktigt bidrag. Eventuella åtgärder kan ha olika karaktär och behöver inte vara märkbara. Direkta åtgärder kan vara i sak fel och även om de är i sak rätt kan de slå fel. Om man tycker att andra har fel så är det inte säkert det är rätt och även om det är rätt kan orsakerna vara mer bagatellartade än de verkar. Mycket kan ligga i missförstånd av ordval. Att en åsikt framförs är sällan ett brott mot den akademiska friheten men när man kommer in på missbruk av forskning utförd av namngivna forskare kan det vara problematiskt. Kanske vad jag skriver här också. Att jag är pensionär och skriver på min egen blogg dessutom med kommenteringsrätt, gör att gränsen för vad som är rätt, ligger något högre än vad som framförs i de viktigaste vetenskapliga och populär medierna.  Inte lätt. Forskare kan också vara naiva i sina kontakter med omvärlden utan att inse konsekvenserna, det kanske inte är bra att ta kol på denna naivitet?

Är det missbruk av vetenskap att inte varna för eventuella följder i detta fall? Det låter sig säga att forskare skall varna om de tror deras resultat skall missbrukas, men situationen var sådan att detta inte var relevant. I remissbehandlingen av en preliminär version av förvaltningsplanen kom det fram starka önskemål att kvantitativt utvärdera jaktens i kombination med populationsstorlekens betydelse, och rovdjursutredningen hade rekommenderat att hålla populationsstorleken låg (med populationsbegränsande selektiv jakt) tills den önskvärda inavelsreduktionen realiserats. Detta förfarande har alltså diskuterats under ett år och vad Liberg och Sand (2012) gjorde var en mer exakt numerisk beräkning inför en sedan länge diskuterad aktivitet, som dock kom till stånd först efter en bedömning att det inte skulle strida mot EU-direktivet. Ärendet har inte heller förts till EU-domstolen utan en Svensk förvaltningsdomstol, vars beslut knappast kommer att få stor prejudicerande betydelse. Kan knappast betecknas som missbruk. Det är det första ärendet överhuvudtaget av den här karaktären så domstolen är nog ganska osäker, men Science brevet kommer otvivelaktig att sändas in till domstolen och påverka den, medan innehållet i den här webbartikeln nog går domstolen förbi. Målet är mellan Naturskyddsföreningen, som otvivelaktig observerat Science artikeln, och Naturvårdsverket som inte är intresserade av bloggar som den här. Inför vargjakt 2014 är nu myndigheterna medvetandegjorda om problematiken, så man kan utgå från att de har tänkt över den då.

Vargforskare är ofta ett ”särintresse”. Vargforskare kan ofta antas vara ett ”särintresse”. De vill slå vakt om vad de uppfattar som vargens intresse. Vargforskare rekryteras säkert bland människor som har ett positivt intresse för detta djur. Det är naturligt att forskare forskar om sånt de är intresserade av och blir successivt mer intresserade av när de forskar, och det är också naturligt att vargforskare har många vargpositiva kontakter. Detta behöver inte vara ett stort problem om de kan skilja sin faktaproducerande funktion från sina subjektiva åsikter, och förmår objektivt väga in negativa faktorer som de kanske subjektivt tycker ges för stor vikt i förhållande till vargstammens. Chapron har medverkat till en tidigare artikel i DN om tjuvjakt, där han säger att hade inte vargstammen förötts genom tjuvjakt så hade det funnits tusen vargar nu. Läsaren får klart för sig att Chaprons subjektiva preferens är att GYBS fordrar minst tusen vargar. En jägarrepresentant beskrev någon månad före brevet till Science en extremt fundamentalistisk vargprioriterande vargforskare utan att identiteten avslöjades. Men efter publiceringen av brevet avslöjades att det var Chapron. Det är då svårt att tolka det annat än att brevet präglats av en subjektiv önskan av om många vargar och ingen vargjakt snarare än en allmän maning att undvika missbruk av vetenskap. Vetenskapsmän skall vara objektiva och även om de tycker något speciellt, bör de vara mycket försiktiga med hur det påverkar deras presentation av forskningsresultat och försöka hålla sig till objektiva fakta i sådana sammanhang som det förväntas av dem. Brevet utgör ett vetenskapligt oetiskt agerande!

Nya ideér som strider mot vad som är ”allmänt känt” är ofta svårsmält. Att vargjakt och låga antal vargar kan reducera inaveln är inte väletablerad kunskap, som får många rovdjursforskare med lång erfarenhet att reagera med misstro. Ett gott råd till forskare är att ifall en tanke kommer från eller bekräftas av en trovärdig källa (Liberg t ex) tänka efter och reflektera en tid, innan de skriver brev till Science om hur galet det är.

Inkonsekvent? Det ter sig egendomligt att Chapron är medförfattare till flera förslag om ”uttag” (dvs jakt) i den svenska vargstamme till myndigheterna, som inte innehållit några reservationer och ofta verkställts och huvudförfattare till den demografiska sårbarhetsanalys, som ofta åberopas som ett motiv för få vargar. Å andra sidan länder det honom till heder att dessa arbeten tydligen inte påverkats i märkbar grad. Det verkar vara först nu som Chapron mfl gjort ett övertramp. Det är önskvärt att forskare sprider resultat populärt, att de deltar i debatten i anslutning till vad de är experter på och att de har synpunkter på relationen mellan forskning och tillämpning, och då blir det lätt övertramp och dessa förstärks ofta i media och om det rör sig om ett känsligt område. Så kanske man kan leva med det här?

Liberg och Sand (2012) har gjort beräkningar som visar att inaveln sjunker vid selektiv jakt och en vargpopulation som hålls vid mindre storlek (säg Regeringens 200 istället för Naturvårdsverkets 400). Varje invandrare får ungefär dubbelt så stor effekt med selektiv jakt som med slumpmässig skörd. Stor population ger avsevärt mindre effekt per migrant.  Även effekten av redan skedd invandring hade kunnat förstärkas med jakt 2013. Jag håller med och det stämmer hygglig med de beräkningar och artiklar jag skrivit om bland annat på den här bloggen och i Svensk Jakt.

Vargkriget och vetenskapliga tidskrifter. Vargdebatten påminner om ett krig. ”Det första offret i kriget är sanningen”; ”I krig och kärlek är allt tillåtet”; ”Ändamålen helgar medlen”. De vetenskapliga tidskrifterna (Laikre m fl 2013 & Chapron m fl 2013) har inte spelat den restriktiva granskande roll de borde gjort att undvika bidrag från vetenskapsmän, som påverkas för mycket av dessa subjektiva krafter. Det leder till minskad trovärdighet av sk peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter.

Vetenskapligt debattklimat Jag påpekar i brevet till Skandulv/Grimsö, som man kan nå från den här webartikeln, att diskussionen om varg inte förs i normala vetenskapliga former (jag gör en analogi med vargspråk). Jag påpekar också hur svårt varggenetik är och tendensen att man tror sig begripa utan att göra det, den genetiska effekten av genetisk selektion är ämnet för brevet till Science, även professionella populationsgenetiker gör här misstag. Dessa intryck bestyrks av Grimsöforskarnas brev. Grimsö är en liten plats, man tycker resultat en grupp vargforskare på Grimsö kommer fram till, som en annan grupp vargforskare på Grimsö inte tror är tillämpbara forskningsresultat skulle kunna diskuteras tillsammans över kaffebordet och inte skulle fordra brev till Science. Dessutom verkar det som den kritiserande gruppen inte ens gjort ett allvarligt försök att förstå vad som faktiskt står i den anklagade gruppens rapport. Kaffebordet kunde kommit till användning för att klargöra det. Vargforskare som anser sig insatta är mycket välkomna att göra invändningar på t ex den här bloggen eller Skandulv-möten eller Vålådalsmötet. Men nej, det är brev till Science i kombination med exponering i de mest betydelsefulla svenska medierna, som gäller om forskare skall uttrycka sin uppfattning om vargforskning och dess tillämpning. Brev i Science är det enklaste sättet att få uppmärksamhet i medierna för forskare som klarar av det.

Vad skall vargforskare göra på Skandulv? Forskares uppgift är delvis att på begäran eller vid behov göra utredningar inom sitt fackområde. Ur Skandulvs målsättningar klipps: .. ”og utføre øvrige genetiske analyser som har betydning for forvaltningen” .. ”Rådgivning til skandinavisk forvaltning om hvordan ulvebestanden bør forvaltes”… ”Opprette dialog med lokale aktører i ulveområder om hvordan forskningen kan tilpasses lokale forhold og interesser.” Detta stämmer bra in på Liberg och Sands rapport.

Regeringen vill inte färre än vad forskarna rekommenderat! Det utpekas som missbruk av forskningsresultat att tillämpa dem om de som stödjer begränsningar i vargstammens tillväxt. Endast resultat som stödjer många vargar och ingen jakt må tillämpas, annat tillämpning är missbruk. Dessa Grimsö-forskare verkar anse det är självklart att 180 vargar i Sverige inte kan ha gynnsam bevarandestatus, det vore missbruk av forskning att föra fram något annat. Men forskningen har (i höstens arbete med FRC) aldrig har valt mellan 180 och 380 vargar, det är Naturvårdsverket som gjort valet ur en Tabell där också 180 finns med. Tabellen med olika alternativ har gjorts av Laikre och Ryman (2009) och vidarebefordrats av Liberg och Sand (2012) vid en översikt över vad som föreslagits. Alternativen härrör från forskare, men inte valet av preferens.

Skillnaden mellan sårbarhet och GYBS. Chapron är huvudförfattare till en demografisk studie av minsta livskraftiga population, som gav till resultat att 40 vargar i Skandinavien räcker om vargstammen beter sig demografiskt som den gjort de sista 13 åren. Om Regeringen eller Naturvårdsverket hade påtvingat 30 i Sverige (det finns >10 i Norge) vore det berättigat att påtala missbruk av begreppet ”minsta livskraftiga population”, även om brev till Science verkar en mycket olämplig form. Men regeringens 180 ligger ligger sex gånger högre. Så varför gnälla om hopblandning av minsta livskraftiga population och GYBS när regeringen ligger så mycket högre?

Den kritik kritik som kommit från EU rör inte vilket antal (FRC) Sverige kommit fram till och kritiken mot jakten är att den bedrivits innan GYBS definierats av Sverige som stat. Det fanns nog berättigad anledning för EU att misstänka att Sverige skulle hamna på högre FRC än stammen nått vintern 2013 eftersom de auktoriserade förslag som gjorts har legat något högre (380 resp 425).  Det är en ganska subjektiv operation att ange GYBS som beror på ställningstaganden som jag (och Liberg och många andra) karaktäriserar som politiska även om det är en het potatis, som politikerna vill att någon annan (forskare) skall hålla i. Själv ställer jag mig härmed till förfogande som genetikprofessor för en tillräckligt hög potentat för att skriva ett underskrivet utlåtande att FRC=180 räcker. Om FRC vore 180 eller en bra bit över vilket är möjligt så skulle vargjakten 2013 inte ens bryta mot det. Fast de här resonemangen står inte i Science artikeln utan är vad forskarna eller Chapron vill lägga in i det.

Är Chapron orsaken till varg-kaoset? Chapron m fl gjorde en demografisk sårbarhetsanalys som inlämnades till Naturvårdsverket sommaren 2012. I denna analys betonades väl ofta att analysen gav en nedre gräns, att FRC vårdet skulle sättas mycket högre, och att den genetiska faktorn utelämnats. Detta trots att jag tyckte den genetiska faktorn beaktats. Detta ledde till att Naturvårdsverket baserade sina resultat på en genetisk sårbarhetsanalys, som var missbruk av vetenskap och bidrar till nuvarande kaos. Så reservations formuleringar i den demografiska sårbarhetsanalysen, som sannolikt genomdrevs av huvudförfattaren Chapron, kan ha varit grundorsaken, som ledde vargfrågans urspårning istället för att den sattes på spåret igen.

Kanske jag är orsak till brevet? Brevet kanske är kanske orsakad av och riktad mot mig, som skrivit detta och mest tänkt på hur man skall minska inaveln så effektivt som möjligt och därigenom bedrivit vad Grimsögruppen tycker är oansvarig forskning som inte för fram tillräckligt att detta skulle kunna leda till färre vargar. Jag har flera år pläderat för att man kan minska inaveln med vargjakt, synd att Liberg och Sand hängde på så sent, för det är en så radikal tanke så man måste vänja sig vid den om man har en lång bakgrund som sett det som hädelse. Och jag har skrivit ett brev riktat mot Grimsö där jag manade till att bringa ordning i varg-kaoset utan att riktigt fatta hur många på Grimsö som vill bevara varg-kaoset. Fast jag har säkert en tendens att få mig att framstå som märkligare än jag är, så ta det med en nypa salt 🙂

Selektiv inavelsänkande vargjakt har tillämpats förut, utan att någon då ifrågasatt principen.  Jakterna 2010 och 2011 var selektiva i samma mening som Liberg och Sand (2012) analyserar. Ingen invandrare eller barn till invandrare fälldes då. Man får intrycket att Chapron m fl (2013) tror att det var ett helt onödigt påbud att skydda invandrare och deras avkommor, lika vansinnigt som att jaga hackspettar för att minska inaveln? Totalt utan effekt? Hoppas han är ganska ensam om det.

Effekt på polarisering. Eftersom forskare anser att det är missbruk av forskning att tillämpa forskning på vargförvaltning kommer det generellt att åberopas emot forskning som inte stödjer den egna uppfattningen i vargfrågan. Det ökar polariseringen att forskningsresultat som motsäger institutionella åsikter får minskad kraft. Det styrker polarisering.

Påståendet att den nya kunskapen om selektiv jakt har fått politikerna att negligera andra rekommendationer. Det var Naturvårdsverkets preferens med 380 som golv, vad jag vet är det ingen “forskare” som rekommenderat just detta val. Naturvårdsverket publicerade en tabell med möjliga alternativ och utgående från den gav regeringen en annan preferens, ett golv närmare 180 än 380. Chaprons bidrag är huvudförfattare till en sårbarhetsanalys som var ett av flera beslutsunderlag och den hamnade på att 40 vargar räcker utgående från den inavlade vargstammen och dess demografi 13 år tillbaka. Men beaktande värsta katastrof Chapron m fl kunde tänka sig blev det 100 för Skandinavien, säg 80 för Sverige. Så regeringen ligger mer än en faktor två över sårbarhetsanalysen Chapron mfl gjorde. Varför är det missbruk av den kunskap Chapron m fl gav, varför är det bara att utnyttja en del av den? Och vad har det med selektiv jakt att göra? Rapporten om selektiv jakt kom först i december och regeringen gjorde sin preferensdeklaration i oktober samtidigt med att Naturvårdsverket gjorde en beställning av en utredning av selektiv jakt. Regeringen kunde inte förutspå resultaten av rapporten om selektiv jakt när den fattade sitt preferensbeslut. Jaktbeslutet är Naturvårdsverkets och inte regeringens och innebar inte att Naturvårdsverket ruckade på golvet 380. Förstår alltså inte mekanismen som politikerna (alliansen, regeringen) föreslås förmåtts av ”särintressen” att tubba på forskarnas förslag pga rapporten om selektiv jakt. Socialdemokraterna har inte heller ändrat uppfattning (200, väl i linje med alliansens). Cirka 200 kan väl sägas ha varit den politiska målsättningen med en kraftig riksdagsmajoritet bakom hela tiden. Fast ”ruckningen” är väl att det överhuvudtaget bedrevs jakt. Sakkunniga från departementet hänvisade till något ställningstagande i EU-domstolens process mot Finland som öppnade för den möjligheten, får se vad den svenska domstolen säger om det. (Finland ligger under sitt FRC-värde, men verkar ändå bedriva en del vargjakt).

Svensk varg specialfall Den svenska vargstammen är en mycket speciell situation. Stamtavlan är fullständigt känd, i princip känner man inavel och släktskap för varenda varg. Vargarna är identifierade genom var de finns geografiskt, i ett visst revir uppehåller sig bara vargar med en viss genetik. Vargar är avgränsade kärnfamiljer. Reviren består några år så kunskapen hinner utnyttjas. Inventering och kartläggning av detta är mycket dyr, men det finns få vargar och mycket pengar. Dessa faktorer möjliggör selektiv jakt för svenska vargar, men detta recept skulle fungera i mycket få andra situationer. Därför är det inte så konstigt som de brevskrivande forskarna tycker att exakt samma förfaranden inte aktualiserats för hackspettar. Det är en missvisande analogi utan annat syfte en att svartmåla en företeelse som forskarna ogillar av andra skäl. Återigen används missbruk av genetikvetenskapen som slagträ i vargdebatten.

Tydligen är Skandulv som organisation inte så lämplig för att hantera vargkaoset, utan snarare tvärtom. Detta behöver ju inte hindra att det finns individuella forskare som kan bidra till att bringa ordning i kaoset. Men artikeln gör inte den uppgiften lättare.

Den kritik som riktas mot försöken att sänka inaveln understryker angelägenheten i att Naturvårdsverket verkligen ger GYBS åt den vargstam som finns idag i Sverige för att möjliggöra de åtgärder Naturvårdsverket finner behövliga för att reducera vargens inavel och öka dess genetiska variation så Naturvårdsverkets beslut inte framstår ändå tandlösare pga av ständiga juridiska processer och kritik från EU som inte är särskilt konstruktiv.

, ,

15 kommentarer

Återför kontrollen av vargpolitiken till statsmakterna!

Naturvårdsverket kan omedelbart återställa kontrollen av vargpolitiken till Sveriges Regering och Riksdag och samtidigt följa regeringens intentioner

Mitt förslag (se nedan) har följande fördelar:

Det blir mycket svårt att döma Sverige för olaglig vargjakt i en juridisk instans!

Det blir svårare för svenska domstolar att förhindra verkställandet av naturvårdsverkets beslut.

Naturvårdsverket och statsmakternas vargförvaltning höjer sitt anseende.

Vargförvaltningen framstår som  mer legitim.

Naturvårdsverket möjliggör sänkning av vargens inavel till lägre kostnad, med snabbare resultat och med mindre utnyttjande av högteknologi!

Naturvårdsverket förbättrar sina relationer till viktiga segment av dem som lever i och av Naturen.

Acceptansen för förestående vargflytt blir större

Risken för ökande tjuvjakt minskar och tjuvjakt ter sig mindre acceptabelt

Misstänksamheten mot ”dolda agenda” (=fler vargar) i Naturvårdsverkets vargförvaltning minskar!

Risken att bli fälld eller åtalad vid domstol minskar om domstolarna måste fokusera på vad begreppet gynnsam bevarandestatus innebär och uppgiften är att överbevisa Sverige eller Naturvårdsverket om att deras uppfattning ligger mycket långt från ”den sanna” uppfattningen om vad gynnsam bevarandestatus är och hur det kopplar till jakt. I dagsläget räcker det tyvärr med att Naturvårdsverket trots påstötningar inte lyckats åstadkomma en med hänsyn till EU-direktivets krav formellt acceptabel förvaltningsplan. Detta räcker för att med fog på juridisk grund kritisera och troligen döma Sverige – i realiteten Naturvårdsverket – för vargjakt, även utan egentliga bevarandebiologiska skäl.

Lösningen är att naturvårdsverket förklarar (upptäcker) att dagens svenska varg uppfyller EU direktivets krav på gynnsam bevarandestatus.

Och därefter sätter det på papper på ett enligt EUs krav formellt korrekt sätt. Beträffande nödvändigt antal vargar finns en betydande flexibilitet i direktivet att sätta det lägre än det nuvarande.

Det finns inget hinder att i vargförvaltning ha högre ambitioner än de minimikrav, som skall vara uppfyllda för gynnsam bevarandestatus.

Det finns inget hinder i EU-reglerna att sätta sänkning av inaveln som ett ”förvaltningsmål” istället för ett krav för gynnsam bevarandestatus, naturvårdsverket kan göra den distinktionen. Sverige kan sänka inaveln utan att sätta det som formellt krav! Det finns inget i EU-direktivet eller rovdjursriktlinjerna om att inaveln inte får vara högre än si eller så.

Det finns inget hinder att vänta med att sänka vargantalet med jakt utan man kan nöja sig med att ligga kvar på dagens nivå tills en ny migrant fått valpar, trots att man ligger över lägsta antal för GYBS, vilket naturvårdsverket själv tycks önska. Vargantalet behöver inte ligga på den fastställda miniminivån utan kan läggas närmare nuvarande nivå tills detta önskemål tillgodosetts, det blir en sporre. Genom ett nationellt förvaltningsbeslut av Naturvårdsverket, som är ”frivilligt svenskt” och inte påtvingat genom ständigt upprepade delvis arroganta hot från EU eller svenska domstolsförfaranden, som gör den sk vargpolitiken kaotiskt oförutsägbar och ostyrbar, bortom kontroll av regering, riksdag eller naturvårdsverk. Dessa organ har visat sig notoriskt såväl opålitliga som okunniga om vad som tycks gälla, i frånvaro av ett dokument som klart fastslår att kraven är uppfyllda.

I propagandan påstås att Sverige hotas av höga böter om Sverige inte följer EU-fördraget, Jag tror det är ett missvisande sätt att framställa det. Vad jag förstår blir det inte aktuellt med böter från EU förrän Sverige trotsar ett beslut i EU-domstolen. Dvs straffet för vargjakt 2013 kan inte bli höga böter, även om EU-domstolen senare skulle betrakta det som fördragsbrott. Sverige har aldrig förut dömts till böter , men får nu sannolikt böter för att Sverige varit sent att genomföra datalagringsdirektivet.

Dagens inavlade varg är tillräckligt fertil och vital för att det skall räcka med 40 vargar för att den skandinaviska stammen skall överleva i hundra år. Detta har visats i sårbarhetsanalyser. Detta är en absolut bottennivå och det finns goda skäl skäl att ha fler än så, även om  just de rent genetiska skälen för detta inte är så vägande. 180, som är den politiska intentionen eller 150 som är jägareorganisationens krav är nog sakligt tillräcklig miniminivå, men då bör man ändå ligga på en högre förvaltningsnivå och 180 skulle säkert få parlamentarisk majoritet, och en viss eftergift mot de starka krafter som önskar fler vargar kan te sig rimlig. Man ska ta hänsyn till genetiken också. Inaveln skulle kunna vara ett hot om den ökade avsevärt, men dagens invandring (knappt 1 varg per generation) räcker för att undvika inavelsökning (se mina tidigare artiklar).  EU tycker i  sina riktlinjer att det räcker med minst en invandrare per generation (minst två per decennium), så naturvårdsverket kan använda sin redan utförda prognos om 7 per decennium för naturlig invandring och påpeka att det ligger långt över gränsen för EUs krav, och påpeka ytterligare åtgärder och att ytterligare förstärkning av invandringen kan påräknas som ett resultat av dem. Rent destruktivt av naturvårdsverket att klämma till med ett krav på 7 vargar per decennium, när EU är nöjt med minst 2 per decennium. Naturvårdsverket borde inte höja ribban för godkännande och lägga stenar i vägen, utan istället lägga ribban så lågt som möjligt! Och naturvårdsverket måste också redovisa en tidtabell för hur snabbt gynnsam bevarandestatus uppnås, och sätt inte dessa krav så högt så att orimliga vargantal uppnås innan gynnsam bevarandestatus uppnås. Naturvårdsverket har övertygande demonstrerat att det inte står i naturvårdsverkets makt att bromsa vargens tillväxt innan det av naturvårdsverket fastställda ”gynnsam bevarandestatus” uppnåtts. Naturvårdsverket gör det ofantligt mycket lättare för sig om de fastställer att gynnsam bevarandestatus redan uppnåtts! Och med en viss marginal, så att risken för inhiberingsbeslut i domstol minimeras!!!

Naturvårdsverket har försökt fullfölja spåret att beakta genetiken, men tyvärr misslyckades naturvårdsverket, så naturvårdsverkets beräkning framstår som ett grovt missbruk av genetikämnet. Därför måste naturvårdsverkets ställningstaganden i förvaltningsplanen baseras på andra kriterier och räkneövningar, och då får naturvårdsverket samtidigt med en nödvändig ändring möjlighet att göra en enklare och förståeligare och mer entydig beräkning. Naturvårdsverket och svensk vargforskning har visat sig inte ha den genetiska kompetens, som fordras för mer sofistikerade bevarandegenetiska överväganden (det är inte lätt, det erkänns!), så sofistikerade genetikberäkningar med krångliga svårförståeliga resultat kommer fortsättningsvis inte göra ett trovärdigt intryck hur korrekta de än är. Övervägandena måste vara så enkla, så att de är transparenta för ett bredare spektrum än genetikspecialister så fler kan genomskåda svagheter. Förvaltningsplanens nuvarande kriterier karaktäriserar jag som heltokiga.  Vad jag vet finns det ingen sakkunnig som har påstått att naturvårdsverkets tillämpning är korrekt, inte bland de forskare som möjligen skulle kunna åberopas som underlagskällor. Jag har skrivit en tidningsartikel om vad jag tycker borde ställas för krav på de krav naturvårdsverket försöker ställa på Sverige.

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan verkar ha en ”dold agenda” att leda till fler än 600 vargar (fördubbling mot idag) fast det inte klart uttrycks. Vargförvaltningen borde istället göras mer förutsägbar genom att i klartext klargöra hur många vargar naturvårdsverket egentligen syftar till.

Jag har föreslagit ett alternativ för den relevanta delen av förvaltningsplanen på Newsmill. Jag inser inte att man inte skulle kunna göra så. De ganska omfattande kommentarerna förslaget fick får mig inte heller att inse att det är ett oacceptabelt alternativ till förvaltningsplan. Naturvårdsverket borde tolerera en vetenskaplig diskussion av olika förslag i ett kreativt klimat och bemöta eller låta väl insatta detaljkritisera istället för att förkasta vad naturvårdsverket inte hittat på själv eller fått direkt från en tillfrågad favoritforskare. Till sådana förslag som nu borde allvarligt diskuteras istället för att förtigas och okommenterade läggas i papperskorgen hör mitt. Naturvårdsverket skulle kunna dra nytta av en vetenskaplig debatt omkring vad som är behövs istället för att undertrycka det. Jag har i flera artiklar på den här webben argumenterat för att dagens varg kan tilldelas gynnsam bevarandestatus, där går det bra att kommentera och ta del av de kommentarer andra gjort. En öppen vetenskaplig debatt kan kompensera den kritik för bristande granskning och frånvaro av deltagande i beslutsprocessen, som framförs av EU!

EU kommissionären har vid upprepade tillfällen kritiserat att förvaltningsplanen inte är tillräckligt specifik och inte klargör exakt hur och när gynnsam bevarandestatus uppnås med tidtabell och plan för vägen dit. Hittills har denna kritik från EU förvånansvärt nog inte överhuvudtaget reflekterats i någon ändring i förvaltningsplanen, man får verkligen hoppas att naturvårdsverket ser till att det sker, även om det är väl sent att uppvisa lyhördhet och flexibilitet och är för lite tid kvar för att få något överarbetat alternativ. Hur skall naturvårdsverket kunna göra en adaptiv förvaltning, när de inte ens lyssnar på kritik från EU-kommissionären? EU-kommissionären har inte uttryckt synpunkter på t ex antalet vargar utan bara formella synpunkter på vad förvaltningsplanen presenterat. Kritiken är analog till att naturvårdsverket inte utnyttjat rätt formulär, inte fyllt i alla nödvändiga uppgifter och missförstått några av blankettens frågor. Denna del borde varit lätt avklarat av naturvårdsverket, vad det nu kan bero på att inte EU-kommissionärens formella önskemål blev bättre tillgodosedda.

Är habitatdirektivet förenligt med att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus? Svaret förefaller mig att vara ja! Habitatdirektivet och dess anda uppmanar till socio-ekonomisk hänsyn. Så här inleds det: ”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.” Regeringen skrev till EU och föreslog ändring av EUs habitat-direktiv för att utvidga möjligheterna att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer. Kommissionären svarade (daterat 110926) att ”Direktivet ger t.ex. medlemsstaterna all den flexibilitet som de behöver för att förvalta sina stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Det verkar mer eller mindre i klartext stå att ”om ni har en speciell uppfattning om varg (exvis lågt antal och klarar inaveln bra utan mycket migration) så står det er fritt att tolka direktivet i den andan”. Det är inte i habitatdirektivets anda att tolka det, så det får de konsekvenser det fått i Sverige senvintern 2013!!!!! Tolka direktivet bättre!

Sverige skall göra en ordinarie rapportering till EU om bl a vargens bevarandestatus till sommaren, det är inte längre jäktigt att bli klar i tid för vargjakten 2013, fast om naturvårdsverket inte börjar bums kan det bli jäktigt. I första omgången blev det lite jäktigt eftersom allt beställt underlag för beslutet inte låg på bordet förrän strax före julafton och beslutsunderlagsdokumenten kom i fel ordning med det viktigaste sist. Men nu är underlagsdokumenten på bordet och det är dags för beslut, och om så är nödvändigt så finns det någon månad för att ta fram ett nytt beslutsunderlag. Nu gäller det att naturvårdsverket inte sumpar chansen att göra behövliga ändringar utan överdriven stress. Diskuteras sedan Sveriges inlämnade förvaltningsplan parallellt med andra länders under hösten tror jag det blir svårare att för EU centralt att kritisera specifikt Sverige, och jag tror allierade kan finnas bland andra länder som också har problem med vargens snabba expansion.

Jag har tidigare i ett obesvarat brev (fast jag bad om svar) karaktäriserat naturvårdsverkets agerande i vargfrågan som oklokt. En viss kursändring till klokhet märktes efter jul, men när jakten 2013 gav så lite utdelning i genetisk förbättring, ökad acceptans, övergång till en mer kompromissinriktad fas i svensk vargförvaltning, så var det väl bara en tillfällig fluktuation i naturvårdsverkets spretiga inkonsekventa handlingsmönster, där det hade behövts en ny trend.

Naturvårdsverket borde minska den stora spänning det skapar och den bristande logiken, som ligger i att naturvårdsverket verbalt överdriver inavelns betydelse, samtidigt som den praktiska vargpolitik utnyttjar möjligheten till inavelsreduktioner anmärkningsvärt dåligt och försämrar acceptansen för framtida genetikförstärkning (vargflytt). Ett led i detta vore att tona ned visionen av inavel som det stora utrotningshotet  När naturvårdsverket själv inte i praktisk handling (framförallt skyddsjakter på invandrare) verkar tro på värdet av genetisk förstärkning, så förstärker naturvårdsverkets formuleringar om det allvarliga inavelsproblemet och vikten av att beakta genetiken så det resulterar i en fyrdubbling av nödvändigt vargantal inte trovärdigheten, utan verkar utslag av dubbelmoral. Om naturvårdsverket praktiskt omöjliggör en framtida inavelsreduktion med vargflytt, valpflytt och selektiv jakt genom att sätta ett så högt nödvändigt minsta antal, så den höga inaveln konserveras, blir det en uppvisning i dubbelmoral. Att inte ens ha beredskap att underlätta en inavelssänkning, om valpflytt visar sig fungera, genom att låsa den höga inaveln i en stor stam vars storlek är helig och oberörbar skulle vara utomordentligt inkonsekvent.

Det är naturvårdsverket som fattat de beslut som nu förhindrar en avspänningsperiod med gradvis minskad fokusering på varg och minskad polarisering och politisk förankring inletts i början av 2013, som hade varit ett möjligt alternativ. Sverige har nog nu missat chansen för en meningsfylld riksdagsbehandling av rovdjurspolitiken våren 2013. Orsaken är att naturvårdsverket inte på ett trovärdigt sätt klarat ut och i en förvaltningsplan dokumenterat vad som gäller för varg. Det går knappast att skylla på påtryckningar från regeringen mot naturvårdsverket, naturvårdsverket har uppenbart följt sin egen agenda och inte varit lyhörda för de politiska intentionerna. Även den inställda vargjakten 2013 kan tillskrivas att naturvårdsverket förhalade vargjaktbeslutet och framställningen av det vetenskapliga underlaget. Naturvårdsverket bör fortsättningsvis arbeta med större framförhållning och med en större medvetenhet om de långsiktiga konsekvenserna av att inte förbättra beslutsmiljön, acceptans, harmoni med statsmakterna och legitimitet.

Den sociala fällan gör kompromisser om vargen omöjliga! Cullingman skrev om den sociala fällan, att fast alla skulle tjäna på att samverka/samarbeta/kompromissa så gör man inte det eftersom de andra inte gör det. Den kända vargvännen Henrik Ekman har nyligen manat till en kompromiss för att den stackars vargen skulle få bättre acceptans, det tog inte lång tid innan man påmindes hur det var med den kompromissviljan!  Cullingman påminde om min artikel om de största förlorarna på Sveriges misslyckade vargförvaltning hittills, de som engagerat sig mest för en kompromiss! Efter utvecklingen den senaste tiden, så får man nog också räkna naturvårdsverket till de stora förlorarna. Den sista spiken i likkistan var nog Naturvårdsverkets utspel till kompromiss med en begränsad selektiv vargjakt utan att ha mandat för att faktiskt genomdriva den. Så går det när man försöker kompromissa! En viktig hemläxa om någon till äventyrs skulle överväga en kompromiss: det går troligen illa för den som försöker! Vargkommittens ”kompromiss” visade sig inte bygga en bro över den sociala fällan!

Naturvårdsverket!: Naturvårdsverket är inte beroende av kompromisser utan kan fatta egna beslut inom myndighetens väggar! Naturvårdsverket är den enda som har bemyndigande att genom förvaltningsplanen bryta det nuvarande spektaklet och införa en vargförvaltning under kontroll. Tänk utanför boxen och hoppa ur den sociala fällan!!! Gör omedelbart den svenska vargen till en fullvärdig likaberättigad svensk medborgare genom att ge den gynnsam bevarandestatus nu istället för att förhala detta steg till en oviss och dimhöljd framtid som kanske aldrig kommer!  Avsluta vargkaoset och låt vargförvaltningen gå in i en fas som naturvårdsverk och statsmakter kan kontrollera!!! Sluta behandla vargarna som inavlade socialfall! Ge ökad acceptans för ”vargförvaltningen” och minska polariseringen istället för att kasta ved på brasan! Ge inte begreppet gynnsam bevarandestatus samma egenskap som horisonten: något man går och går emot utan att någonsin komma närmare! Allt som behövs är ett penndrag och lite handlingskraft!!! Detta skulle säkert att få statsmakternas välsignelse. De kommer inte att lägga hinder i vägen för att dagens vargstam får och gärna överträffar gynnsam bevarande status! Visa handlingskraft! Framhäv med stolthet Sveriges vargstams fina status istället för att framställa den som en sjukling på dödsbädden och i omedelbart behov av konstgjord andning och blodtransfusioner som dock troligen ändå inte räcker för att den skall tillfriskna!

,

8 kommentarer

Vargjakt

Det blirev selektiv jakt på 163 vargar i tvåtta identifierade revir vintern 2013!

Ur genetisk synpunkt är detta bra, eftersom inaveln reduceras.

Eftersom kammarrätten har beslutat att ställa in vargjakten, så modifierar jag den här artikeln, modifieringar i rött! En skildring från Naturvårdsverket i turerna omkring jakten ges här!

Förutom det viktigaste, reduktionen av inaveln, har beslutet följande positiva konsekvenser:

* Naturvårdsverket visar att de är övertygade om att selektiv jakt och lägre antal är positivt för inaveln

* Det blir inte odelat enkelt för EU att gå till domstol. Går EU-kommissionen till EU-domstol och begär omedelbar inhibering, så kan detta förmodligen omedelbart och på goda grunder överklagas. För övrigt tror jag inte EU är så snabb i reaktionen. Det borde på samma sätt vara möjligt för representanter för viktiga intressenter att juridiskt hävda att kammarrättens inhibering omedelbart skall hävas.

* Det blir svårare för EU-domstolen att fälla Sverige med de nya argumenten.

* Sverige får ett vetenskapligt välmotiverat inslag i vargpolitiken, den blir inte längre odelat passiv ”inte skjuta” utan vilar i någon mån på vetenskaplig grund.

* Naturvårdsverket är ansvarigt, inte regeringen. Även om regeringen och alliansen uttryckt sådana önskemål, så har naturvårdsverket demonstrerat att naturvårdsverket för sin egen ”politik”. Naturvårdsverket har tidigare uttalat sig positivt om riktad jakt, den enda invändningen var oro för vad EU skulle göra, men naturvårdsverkets uppgift är väl bara att tolka direktivet, så det går inte att direkt skylla på ”ministerstyre”.

* Det höjer trovärdigheten för regeringens politik med färre vargar, men genetiskt bättre.

* Det sänker trovärdigheten hos naturvårdsverkets egen politik att det fordras fler vargar och en enorm migration.

* EU måste nu bestämma sig att antingen gå till domstol eller lägga ned ärendet, det går inte att som de föregående åren trovärdigt styra svensk rovdjurspolitik med hot. Hur EU än gör blir det inte begränsande på samma sätt: antingen lägger EU ned ärendet och isåfall återgår Sverige till normaltillståndet; eller så förs ärendet till EU-domstolen och då kan Sverige ha sin inställning tills domen fallit och man sett vad som står i den. EU-kommissionen ter sig inte trovärdig om  den bara fortsätter med diffusa klagomål i brev och på facebook med halvsanningar och svåruppfyllda önskemål utan att fullfölja överträdelseärendet vid EU-domstolen eller att leva upp till hotet att även formellt ta över vargförvaltning.

* Sverige får tid på sig till sommaren att revidera förvaltningsplanen. Alla EU-medlemsstater skall formellt lämna in redogörelser till EU om gynnsam bevarandestatus, den nuvarande förvaltningsplanen är ännu inte officiellt definitiv rörande gynnsam bevarandestatus, och måste ändå göras om eftersom, EU-kommissionären inte var nöjd och eftersom den inte uppfyller rimliga krav på förnuft och vetenskaplighet. När vargfrågan diskuteras för hela EU gemensamt har EU-kommissionen inte samma tyngd, en eventuell svensk synpunkt kan komma att backas upp av andra länders expertis.

* Centerpartiet kan peka på en partiell framgång för politiken ”få men genetiskt bättre vargar”. Detta minskar chansen att vargfrågan orsakar att partiet förlorar riksdagsplatsen efter nästa val.

* Strömavhoppet från jägareförbundet för att förbundet accepterar frilevande varg i Sverige upphör förhoppningsvis.

* En marginell förbättring av inställningen till vårens vargflytt. Att förbättrad genetik kan motivera vargjakt och reducerat vargantal kan göra att genetiskt värdefull associeras med något positivt för vargskeptiker, som nu ser negativt på genetisk förstärkning eftersom det blir fler vargar som försvårar jakt. Denna omsvängning i mentalitet tar dock tid. En försämring av inställningen till årets vargflytt ter sig trolig för stora och viktiga grupper.

* Beslutet kan kanske ses som en kompromiss, som kan vara en inledning till en mer avspänd och mindre polariserad vargpolitik.

* Vargjakten 2013 kommer rimligen att tilldra sig mindre negativ uppmärksamhet än licensjakterna 2010-2011. Jag håller med naturvårdsverket att något, som kallades vanlig licensjakt, vore provokativt 2013.

* I den förra posten på den här webben skisserade jag att vargantalet kunde förväntas fördubblas inom överskådlig framtid jämfört med nuläget om naturvårdsverket fick ”som de ville med minst 380” och ingen förvaltningsjakt utfördes innan vargen nått vad naturvårdsverket kalla gynnsam bevarandestatus. Sannolikheten för detta har i hög grad minskat, sedan naturvårdsverket nu visat sig kunna acceptera förvaltningsjakt utan att naturvårdsverket anser gynnsam bevarandestatus föreligger.

* Vargvärnarna, som ser all vargjakt som odelat negativ och fler vargar som odelat positivt, kommer att få det besvärligare.   Den hittills framgångsrika proteströrelsen mot vargjakt kommer att fortsätta. Det vore bra om vargvärnarna fick klart för sig att jakt är ett normalt inslag i viltförvaltning. Vad som diskuteras är inte om omfattande vargjakt kommer att förekomma om några år, utan i vilken omfattning jaktens omfattning kommer att trappas upp de närmaste åren.

* Jag tvivlar på att fler än 12 vargar kommer att fällas, även om naturvårdsverket tillåter max 2 i vart och ett av 8 revir =16. Jägarna är inte så entusiastiska för vargjakt, när det inte har nyhetens behag och när vargjakt i licensjaktsliknande former fått så mycket kritik. Den planerade vargjakten bygger på sas rent ideella insatser. Det är kort tid att organisera jakt för jakträttsinnehavarna. Först måste reviren identieras och verifieras, jaktrevir har ändrats. Revir kan komma att avlysas under jaktens gång av olika skäl som leder till att jaktkvoten sänks. Sedan förväntas jägarna lägga ned mycket tid på svåra och osäkra identifikationer av alfadjur versus valpar. Ett misstag kan lätt leda till problem av juridisk karaktär eller avlyst jakt. Svårspådda slumpfaktorer spelar stor roll, den viktigaste är spårsnöförhållanden.  Någon som håller emot och tror att 16 vargar kommer att fällas? Man kan konstatera att jag fick rätt i min prognos att inte fler än 12 vargar skulle fällas, fast det var ingen som höll emot.

* Att jakten 2013 bedrivs med så låg intensitet innebär att det genetiska motivet för jakt 2014 blir starkare än det varit om vargjakten bedrivits med full intensitet 2013. Det finns också tid att granska räkningarna bakom noggrannare och EUs övervakning kommer att försvagas. Det finns nog goda förutsättningar att vargantalet inte ökar mellan början och slutet av 2014.

* Vargantalet kommer att öka under 2013. Men uppbromsningen av ökningen kan ses som  en kompromiss mellan EU-kommissionärens ståndpunkt att all vargjakt utom restriktiv skyddsjakt skall förhindras och regeringens/alliansens ställningstagande att det räcker med färre vargar än idag. Nästa år behöver hänsyn till EU kommissionens specifika tolkning av direktivet knappast att behöva tas och jakten utökas, även om direktivet och dess tolkning förblir fortsatt viktiga.

* Vad ”Sveriges” tolkning av EU-direktivet kommer att bli efter att förvaltningsplanen genomgått en nödvändig revision är svårförutsägbart. Min tolkning av EU-direktivet är att ett vargantal runt 200 räcker och att minimigränsen skulle kunna sättas något lägre än regeringens 180, se tidigare artiklar på den här bloggen och på Newsmill. Det ter sig för mig troligt den nya förvaltningsplanen kommer att ligga närmare detta än den nu gällande. Eftersom naturvårdsverket misslyckats att beakta genetiken på ett korrekt sätt i den nu gällande förvaltningsplanen, borde verket vara försiktigare vid nästa försök och inrikta sig mer på rimliga krav på inavelsreduktion.

Kommentarer

Inavel I den utförliga motiveringen passar naturvårdsverket på att upprepa hur allvarlig inaveln är. Jag anser Naturvårdsverkets beskrivning skruvad och bidrar till en närmast hysterisk inställning till vargens inavel. Naturvårdsverket skriver ”ligger långt över den nivå (F=0,0625) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för ”hundar” men tittar man på referensen står det ”SKK rekommenderar inte parning mellan två individer där avkommans inavelsgrad överstiger 6,25% d v s kusinparning.” Naturvårdsverket skriver ”Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter som t.ex. minskad reproduktionsförmåga och missbildningar i skelett och tänder.” Men skriver inte att få missbildningar som troligen kan tillskrivas inaveln upptäcktes vid obduktion av vargar skjutna vid  jakterna 2010 och 2011, eller framförallt att vitaliten av den faktiska inavlade vargstammen vid den i somras presenterade sårbarhetsanalysen visade att 38 inavlade vargar räckte för långsiktig hållbarhet och det kommenterades att det inte blivit mycket lägre om det varit icke inavlade vargar. Dvs inaveln är inte det hot mot vargstammens uthålliga överlevnad, som naturvårdsverket vill ge sken av. Jag tycker genetisk förstärkning är motiverad, men inte är så viktig att den bör ingå som ett krav för gynnsam bevarandestatus mer än att migrationen styrkt av beståndsbegränsande förvaltningsjakt räcker för att inaveln skall fortsätta att minska. Om man nu vill ha den med räcker det med att nå ungefär F=0.15. 

Vargjakten 2013 blir mycket lik licensjakten. Om man haft licensjakt 2013 skulle man skyddat 1/3 av vargflockarna, som var genetiskt värdefulla, nu skyddar man 2/3, men jaktmetoderna är lika, i princip vem som helst får jaga (man kan köpa in sig som gäst). Jaktledarna utses inte av länsstyrelserna.

Domstolsprövning Så länge det inte leder till att vargjakten inhiberas, ser jag det som positivt om den överklagas. Det kan framtvinga en argumentering inför domstol, vilket innebär att den selektiva jaktens effekter blir bättre och oberoende granskade. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kommer att entydigt fördöma förvaltningsjakt, som enligt naturvårdsverket och forskarna kommer att minska inaveln och det är ytterst osannolikt man kan leda i bevis att jakten gör vägen till gynnsam bevarandestatus svårare. Både naturvårdsverket och regeringen kommer att anstränga sig för att försvara beslutet. En domstol tar inte hänsyn till ”opinion” eller ”politiska överväganden”. Jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle finna att ett fel blev begånget om det inte blir en fällande dom i EU-domstolen, och särskilt om kommissionen inte vill föra ärendet till domstolen trots upprepade försäkringar att kommissionen inte tänker lägga fingrarna emellan om jakten verkligen strider mot direktivet. Föreställer mig det blir ännu svårare att föra ärendet till EU domstolen efter att endast tre vargar fällts, något sinne för ”proportionalitet” måste väl finnas.

När det gäller Junselehonan så är det så uppenbart att jaktbeslutet motverkade en genetisk förstärkning så att chansen för fällande dom där är avsevärt större. Jag ser nog just Junsele som ett motiv att det ”bara” blev 18 vargar, eftersom naturvårdsverket just ådagalagt begränsat intresse för genetisk förstärkning. Även vargjakten 2010 som EU överväger att föra till domstol är svårare att försvara än jakten 2013. Om en svensk förvaltningsdomstol inte underkänner jakten 2013 som följd av ett överklagande, så minskar chansen att EU-domstolen dömmer Sverige.

EU. EU förlorar trovärdighet om överträdelseärendet varken förs till domstol eller avskrivs, och Sverige kan ta eventuellt upprepade hot mer avspänt. Om EU-kommissionen inte för ärendet till domstol visar det att Naturvårdsverket gör för snäva bedömningar av vad som är förenligt med direktivet, eftersom Naturvårdsverket först inte ville ha jakt eftersom de trodde det skulle leda till att Sverige ställdes inför EU-domstolen. EU kommer också att förlora trovärdighet för vargvärnarna om EU inte för till domstol något av vad vargvärnarna för till domstol.

Incest. Två kommentarer har fäst uppmärksamheten på att inaveln kan öka som en följd av att en varg i ett par skjuts, eftersom det kan leda till att det kvarvarande alfadjuret bildar par med sin avkomma. Detta skulle kunna hända och leder nog tvärtom mot vad kommentatorerna förmodade till att inaveln (och vargantalet) på lite sikt minskas. Förmodligen är detta svårt att förstå. När jag talar om inavel i de här sammanhangen så tänker jag på något annat än inaveln hos individerna, jag och andra mer avancerade genetiker tänker på inaveln i hela populationen (jag kallar det ”gruppsläktskap” på svenska). Detta är vad som spelar roll för stammen i framtiden. För detta spelar det ingen roll hur vargarna parar sig, ”grupp-släktskapet” beror inte av detta. Men det gör det ändå genom en annan mekanism, som jag analyserat i den skandinaviska vargstammen i en tidigare artikel på denna web. ”Incestvargarna” (helsyskon eller förälder-barn) är mycket dåliga på att sätta fertil avkomma till världen. Incestvargarna fick bara en fjärdedel så mycket fertil avkomma som normalt inavlade vargar. Incest är alltså genetiska blindgångare nästan som om de skjutits, men det blir två blindgångare och inte bara en som om den kvarvarande i alfaparet skjutits. Om den ena föräldern skjuts och den andra bildar ett nytt par med sin avkomma, så minskar både vargantal och vargarnas inavel mer än om den andra i paret skjutits. Men föräldra-avkommeparning är inte vanligt, av alla fertila par i den skandinaviska vargstammens historia var det bara två som är sådana incestpar.

Den beslutade jakten är knappast optimal eller optimerad, men det räcker med att den sänker inaveln för att den skall vara motiverad. Förhållandena ändras och de revir som angivits är inte exakt de jakten kommer att bedrivas inom. Det föreligger knappast skäl till kritik att det inte är precis vad forskarna räknat på. Jag hoppas de räknat rimligt rätt, men jag är ganska övertygad de gjort det. Denna jakt följer en helt ny innovativ ide, man kan inte vänta sig att det skall fungera optimalt och friktionsfritt första gången man prövar något nytt. Men jag kan peka på många sätt att få bättre optimering, exempelvis kan det vara bättre att öka tilldelningen till 3 i de genetiskt sämsta reviren istället för att lägga till nya revir när det visar sig att de tidigare beslutade inte fungerar. 

För mig personligen känns denna jakt som en framgång. Jag har under mer än två år talat för och lobbat för att inaveln kan sänkas med selektiv förvaltningsjakt. Jag tror att jag har de första dokumenterade artiklarna som talar om detta 2011 (bl a Svensk Jakt och Land). Kanske de första artiklarna överhuvudtaget som talar om rovdjursjakt som en direkt metod för genetisk förstärkning och inte bara som ett led att öka acceptansen. Dessutom en massa artiklar på denna webb, Men det var först under de sista självande minuterna av 2012 de etablerade vargforskarna publicerade data som stödde dessa slutsatser. Det hade varit bättre om naturvårdsverket sett till att detta material kom fram ett halvår tidigare och exponerats mer för andra forskare, så hade argumentet haft större kraft och kanske förhindrat att vargjakten stoppades och hade legat bättre till vid domstolsprövning. Men det är ju inte för sent att få domstolen på naturvårdsverkets linje att vargens bevarandestatus försämras genom att jakten inställs.

, ,

9 kommentarer

>600 vargar 2018 om Naturvårdsverket får som de vill med >380?

De flesta tror att det kommer att finnas ca 400 vargar 2018 om naturvårdsverket får som de vill med >380, som står i förvaltningsplanen idag. De flesta är inte medvetna om att det snarare blir 600 vargar (dubbelt mot idag) om fem år.  Antag att valpflytt eller nya invandrare inte reproducerar sig, eller bara någon enstaka reproducerar sig de närmaste åren, vad händer då? Eller vad händer om inte uppsatta mål för gynnsam bevarandestatus nås? Eller om den naturliga invandringen inte ökar? Ett kvantitativt klargörande skulle bidra till att göra vargpolitiken mer förutsägbar om nu Naturvårdsverket skulle ha andra planer än som skisseras här.

Tabellen nedan visar vargantalets utveckling de närmaste åren utan förvaltningsjakt. En låg (14%) och en hög (20%) årlig tillväxt visas. Förutom biologi beror mortaliteten på faktorer som skyddsjaktens omfattning och trafikolycksfall. Mortaliteten av dessa skäl kan antas öka något med ökande vargtäthet. Vargantalet vid ingången av 2013 sätts till 300.

Vargar
Årlig tillväxt % 14 20
Början av 2013 300 300
2014 342 360
2015 390 432
2016 444 518
2017 507 622
2018 578 746

Om det blir ett ökat inslag av förvaltningsjakt utöver skyddsjakt blir tillväxten lägre och om förvaltningsjakten blev uppåt 60 vargar 2014 och senare, ter det sig troligt att vargantalet stannar i närheten av 400. Förvaltningsjakten 2013 blev det bara 3!

Naturvårdsverket och regeringen utnyttjar en tabell i förvaltningsplanden som beräknats av Laikre och Ryman (2009), som ger minsta vargantal som funktion av immigrantantalet

Migranter på fem år Vargbehov
0 817
1 730
2 625
3 500
3,5 416
4 210
5 104

I den första kolumnen står: ”Antal nya immigranter som reproducerar sig per 5-årsperiod”

I den andra kolumnen står: ”Motsvarande faktisk populationsstorlek för att uppfylla genetisk MVP och GYBS”, dvs minsta antal vargar i Sverige + Norge. Den svenska delen blir något mindre. Naturvårdverkets 380 svarar mot 3.5 migranter och regeringens 180 svarar mot 4 migranter.

Två migranter trädde i reproduktion 2008 (naturlig invandring). Naturvårdsverket har bestämt att invandrartiken i Junsele inte skall tillåtas reproducera sig. Att någon ny invandrare skulle träda i reproduktion till 2015 är osannolikt. Valpar utplanterade 2013 kan inte träda i reproduktion 2014, och det blir inte stor del av de valpar som någonsin går i reproduktion som gör det redan 2015. Reproduktion kan isåfall påverka jakten 2016. Vid överväganden om jakt 2016 kanske man kan säga att 3 migranter kommit sista 10 åren om en reproducerande migrant tillkommer 2014 eller 2015. Då ligger vargantalet i Sverige under vargbehovet enligt tabellen och förvaltningsjakt kommer inte att komma på fråga.

Beräkningar av Liberg och Sand (2014) ger anledning att tro att 3.5 invandrare per femårs period inte uppfyller förväntningarna på inavelsminskning och således inte heller uppfyllter förväntningarna på ökning av genetisk variation. Detta kan också bidra till att Naturvårdsverket inte finner invandringskravet uppfyllt med mindre än 600 vargar.

2015 när 380 vargar nås eller överträffas är det helt osannolikt att 3 nya immigranter trätt i reproduktion sedan 2010, och naturvårdsverket kan därför hänvisande till sitt beslut 2012 finna att antalet för gynnsam bevarandestatus inte är uppnått och att med de nya värdena på reproducerande migranter per femårsperiod det behövs minst 500 vargar. Även om man går 10 år tillbaks blir det troligen bara högst en migrant per femårsperiod. Går det inte väldigt bra med valpflytten hamnar man nog på över 600 vargar någon gång senast 2020. Den naturliga invandringen kanske ger 1 reproduktiv migrant per femårsperiod så det kanske är troligt att vargantalet kommer att bromsas vid 700 genom förvaltningsjakt någon gång 2018-2019.

Det finns andra skäl att det inte är troligt det stannar vid 380 vargar. Naturvårdsverket kommer att vilja ha en ”förvaltningsmarginal” och man kommer aldrig att känna vargantalet särskilt väl, så en säkerhetsmarginal kommer att kännas motiverad. I naturvårdsverkets antal ingår förmodandet att Norge tar sin del, men det ter sig otroligt att Norge gör, om det innebär fler vargar än idag i Norge. Exakt hur vargantalet skall bestämmas finns förmodligen inte definierat, antalen som anges är i början av året, kan ses som vinterstam före jakt, förmodligen vill naturverket ha vargar före reproduktion men efter jakt, och då sker uppbromsningen vid ett större vargantal vid årets början. Jag klarar inte av att bestämma hur man räknar, det borde vara lättare att förstå! Men har man ingen förvaltningsjakt, så blir denna skillnad marginell.  Det finns nog också krav på inavelsänkningar. Även om vargantalet överskrider vargbehovet enligt tabellen, kan inaveln fortfarande vara för hög för gynnsam bevarandestatus, inaveln sjunker inte omedelbart för att migrantantalet blir tillräckligt  och förvaltningsjakt kan därför kanske inte komma ifråga. I naturvårdsverkets förvaltningsplan står ”Detta förutsätter att den planerade genetiska förstärkningen som riksdagen beslutade om 2009 har genomförts fullt ut dvs. att högst 20 vargar har införlivats i den mellansvenska vargpopulationen senast 2014.” Fram till 2012 har ingen valpflytt genomförts, sannolikheten 2013-2014 det skall genomföras 20 år försumbar, naturvårdsverket hade inte behövt skriva det här om naturvårdsverket inte haft för avsikt att det skulle bli mycket fler vargar än cirka 400 framåt 2017. Naturvårdsverket skriver: ”Naturvårdsverket bedömer det inte rimligt att valpflytt ska behöva genomföras för all framtid. I dagsläget bedömer Naturvårdsverket att en ihållande invandringstakt på cirka 7 nya reproducerande invandrade vargar per  decennium långsiktigt verkar mer rimligt än ännu högre värden.” 2018 kommer förmodligen naturvårdsverket att bedömma att den naturliga invandringen är hälften av den optimistiska prognos de gör nu och detta resulterar i cirka 600 vargar även om valpflytt lyckas över förväntan.

Laikre och Ryman  betonar att detta vargantal är bara för” bevarande” på kortare sikt, en mer långsiktig syn på vargen fordrar långt större antal. Så 2018, när vargantalet börjat stabiliseras på 600-700 vargar, är det dags att börja diskussionen om vad som fordras på lite längre sikt. I en ny uppsats i Conservation Biology av Laikre m fl (2013) nämns behövliga vargantal en bit över 1000.

Att Lena Ek talar om att ”välja” ett lägre antal (180) förefaller meningslöst. Politisk vilja kan översättas i antal valpflytt genom att anslå medel, men det är inte medelsbrist som är begränsande – att det inte blev valpflytt 2012 berodde inte på medelbrist. Ett lägre antal skulle kunna ”väljas” genom en restriktivare inställning till att avliva invandrare i renbetesland, men den möjligheten verkar inte ha utnyttjats. Vad Lena Ek än säger så har hon genom att lovorda förvaltningsplanen 130116 ställt upp på minst 600 vargar.

Visserligen är naturvårdsverkets sätt att räkna  irrelevant och betecknas av mig i en tidigare artikel på denna web som heltokig och såvitt jag vet finns det ingen kompetent person som klart uttalat att naturvårdsverkets förvaltningplan är riktig och förankrad i vetenskap efter att jag påpekade att det var fel (Inte ens de som givit upphov till och fört vidare planen till implementering har klart uttalat att de tycker förvaltningsplanen är vetenskapligt korrekt underbyggd). Men att naturvårdsverket inte tillämpar vetenskap verkar inte innebära att det inte går att få politiskt stöd.

Antalet effektiva invandrare kan genom vargjakt fås större än antalet reproducerande invandrare och är större genom hybridiseringseffekt, men en riktigare beräkning blir alltså reella migrantbehovet lägre. Hittills har naturvårdsverket negligerat dessa effekter som kunnat minska behovet av reproduktiva migranter. Men det finns en faktor som minskar det effektiva värdet av en reproduktiv migrant. Migranterna är besläktade och blir mindre värda, ”mindre effektiva”, ju större den kumulerade migrationen blir. Migrantbehovet ökar med tiden, fast detta har kanske försumbar betydelse till 2020. Migrantantet blir större t ex om framgångsrikt tillförda valpar är syskon. Naturvårdsverket verkar mera medveten om denna faktor som minskar effekten av migranter.

Jag tycker klargöranden av naturvårdsverket om de kommer att agera för nämvärt fler än 380 vargar före 2018 vore på sin plats om detta inte är naturvårdsverkets avsikt.

Som Ekman påpekar i Svenska Dagbladet så är acceptansen det största problemet och jag tror begränsat högsta vargantal inom överskådlig framtid är det viktigaste för acceptans av vargmotståndare och för att få avklingande och successivt mindre polariserad debatt. Det vore så lätt att naturvårdsverket bara accepterade att dagens varg har gynnsam bevarandestatus. Så skulle acceptansproblemen snabbt avklinga. Jag inser inte att ett sånt beslut i morgon skulle komma i konflikt med EU-direktivet (den som tror att det kommer i konflikt inbjuds att argumentera med mig på den här bloggen). Om naturvårdsverket beslutade så, tror jag EU skulle sluta verka störande och avveckla ärendet.  Om naturvårdsverket inte fattar ett sånt beslut, kommer acceptans och legitimitet sannolikt att vara dominerande vargförvaltningsproblem till framåt 2019 och få ytterligare spridningseffekter på andra frågor. Naturvårdsverket kan väl inte i längden insistera på att hålla fast vid en förvaltningsplan som beror på att problemet  missuppfattats, jag tror trots allt det blir svårt att vidmakthålla att det är vetenskapligt i längden. Man tycker det vore naturligt för just naturvårdsverket att i detta val utgå från förhållandena i den svenska naturen istället för en idealiserad virtuell vargstam som genetiskt inte liknar den naturliga!

, , ,

Lämna en kommentar

Lena Ek och EU i januari

Sveriges miljöminister Lena Ek och EUs miljökommissionär Janez Potocnik  möttes 121217 och diskuterade vargförvaltningsplanen. Kommissionären skrev 121219 ett brev där han uttryckte kritik mot vargförvaltningsplanen, underlaget och svensk vargförvaltning och yrkade på jaktförbud. Jag har kommenterat detta i en artikel 130105 på denna webb. Lena Ek besvarade brevet 130116. Denna webbartikel är mina kommentarer till svaret.

Miljökommissionären framförde behovet av granskning av arbetet. Lena Ek påpekade att Skandulv, som framställt underlaget, består av forskare från nio institutioner och att Sverige i många avseenden ligger i internationell toppklass i vargforskning, det finns lång erfarenhet med kontinuitet, den svenska vargstammen är i många avseenden bra känd och studerad, det finns knappast skäl att betvivla forskarnas antal, lämplighet och kompetens. Det måste vara landets ansvar vilken process man väljer för att komma till resultat. Jag tycker inte det finns skäl att kritisera regeringens och Sveriges ambitioner att se till att ett bra och kompetent arbete blir gjort, att resultatet inte blivit bättre är bara regeringens ansvar i formell betydelse, det beror inte på att regeringen inte försökt.

Fast det ligger obesvarade brev från mig till Lena Ek, miljökommissionären och naturvårdsverket om dessa frågor, vilket kanske indikerar att man inte på någon nivå försökt komma till botten av frågorna.

Jag påpekar att underlagsrapporterna omgående har gjorts tillgängliga på webben, och därigenom utsatts för granskning och kommentarer av alla – t ex mig – vilket i praktiken fyller samma funktion som ”peer reveiw”. De mest kvalificerade forskarna i världen ingår i denna ”granskningsgrupp” eftersom det är öppet för hela världen. Rapporterna skrivs på engelska för att exponeras för kritik även från forskare, som inte kan tillgodogöra sig ett svenskt dokument. Många av de vargfrågor som diskuteras är inte nya och den nuvarande diskussionen och underlaget är till stor del en förlängning av tidigare kunskapsunderlag vilket i någon mån minskar det formella granskningsbehovet.

Lena Ek skriver att skillnaden mellan naturvårdsverkets 380 och 180 vargar är bara en invandrad varg på tio år. Det är en marginell skillnad i invandring/tillförsel, som ligger inom ”felmarginalen”). Men naturvårdsverkets uträkning är irrelevant!!! Detta behandlas bl a i webbartiklar 121027 ; 121203 ; 121201 etc. Det riktiga svaret är att 180 är bättre än 380, eftersom det går snabbare att nå gynnsam bevarandestatus och fordrar mindre total migration, se webbartikel 121217 . Det finns en tidningsartikel om min uppfattning om förvaltningsplanen. Det är anmärkningsvärt att naturvårdsverket fortsätter att missleda statsmakterna på denna centrala punkt.  Men naturvårdsverket har inte framfört andra invändningar mot 180, så när naturvårdsverkets argument för 380 nu kan avfärdas, kvarstår ingen invändning mot regeringsalternativet. Det går knappast att kalla 380 alternativet för vetenskapligt granskat, det har lagts fram vid en föredragning på naturvårdsverket av Laikre och Ryman och refererats av Liberg och Sand och tillämpats av en tjänsteman på naturvårdsverket. Det är uppenbart att det är vetenskapligt fel i problemställningen och inte relevant för den svenska vargstammen och att inget försök har gjorts för att lägga tillrätta.

Lena Ek skriver att det inte går att säga när gynnsam bevarandestatus nås och skriver ingenting om hur det går med populationsbegränsande vargjakt när det blir 380 vargar men inte gynnsam bevarandestatus, vilket är en mycket trolig händelseutveckling.

Riktad jakt 2013-2014 reducerar inaveln med 12 % enligt Skandulvs underlagsrapport till naturvårdsverket! Kommissionärens förslag om jaktförbud kommenteras i en tidningsartikel. Det förefaller som Lena Ek tror att Liberg m fl räknat på lägre jaktuttag än han gjort. Lena Ek påpekar att inaveln i vargstammen sjunkit pga naturlig invandring, vilket är riktigt, men hon nämner inte att licensjakterna 2010 och 2011 torde bidragit.

Vetenskap är inte bara en fråga om hur man exponerar och granskar, utan också hur man hanterar de påpekanden som kommer. I mitt fall har jag inbjudits till ett personligt och långt samtal på naturvårdsverket, vilket är ett berömligt och adekvat sätt att hantera kvalificerad kritik, så formellt var naturvårdsverket reaktion bra så långt. Men jag har kritik mot systemets vilja att ta åt sig och reagera för berättigad saklig kritik. I ”vetenskapligt underlag” ligger inte bara att exponera för kritik, utan också reaktionen när man blir medveten om ett misstag. ”Hög kompetens” är ingen garanti för felfrihet, och den kompetens som utgår från att den är felfri, skall inte kallas hög kompetens. Hög vetenskaplig komptetens skall innebära att den vill höja kompetensen, inte hävda en dogm om felfrihet. Det som borde vara norm i vetenskapssamhället och forskarutbildning att om en granskare hittar ett fel, skall man uttrycka sin stora uppskattning till den som på detta sätt förbättrat kvaliten och hindrat att dumheter sprids. Detta gäller i särskilt hög grad icke ombedda granskare. Jag har i min karriär både sänt och mottagit sådana reaktioner på kritik och betraktar dessa fall som mycket viktiga i vetenskapen. Vad man lär sig mest av är sina misstag! Kollegor har höjt min kompetens och jag har höjt kollegors kompetens. Det är så det skall fungera! Jag vill också säga att jag har en blogg där jag så vitt jag minns alltid kommenterat seriösa kommenterer där en kommentar var relevant och reagerat på kritik.

Sedan kan man ju räkna talmystik på intrikata sätt som är svåra att förstå även för en fackman och det blir ännu svårare att förstå eventuella luckor ”black box” beräkningar och vad de egentligen bygger på och hur godtyckliga eller välgrundade förutsättningar som valts. Det är därför viktigt att inte trassla till det för mycket så det blir förklarbart också i andra termer än att någon väldigt välrenommerad och duktig professor härlett det och att de som experter som acceptarat det inte upptäckt hur bristfälligt det är.

Lämna en kommentar

Är varg viktigt?

Varg betraktas som mycket viktig i relation till dess betydelse för Sveriges ekonomi och ekologi.

Hur viktig vargen är kan analysera med hur stor plats varg tar jämfört med andra frågor. Detta har jag gjort på en sida som uppdaterades nyår 2013, Denna artikel är ett sammandrag

Jag använde sökfunktionerna på DN, SvD, Naturvårdsverket (NV) och Naturskyddsföreningen  och jämförde varg i förhållande till andra artrelaterade sökbegrepp och fick då följande procenttal:

__________________________DN_SvD_NV_Naturskyddsföreningen
varg/(varg+björn+lo)                   96    89      77    96
varg/(varg+björn+lo+vilt+älg)        86    70      52     89

Vargartiklar var över tre gånger så vanliga i DN som SvD.

Kommentar: Varg betraktas som den i särklass viktigaste viltarten och det viktigaste rovdjuret.  Den dominerar helt i DN och Naturskyddsföreningen (som har en starkt vargpositiv attityd), men inte lika mycket i SvD och Naturvårdsverket.

Varg fick enormt mycket större uppmärksamhet än får och betydligt mycket större uppmärksamhet än ren i DN, SvD och Naturskyddsföreningen. För Naturvårdsverket är vargen mindre dominerande jämfört med får och ren får fler träffar.

Reservation: Det finns tekniska svårigheter att få jämförbarhet mellan träffarna, och träffarna kan ha olika ”värde”, men det går knappast att få bättre med en rimlig arbetsinsats, och allvarligt missvisande blir nog inte resultaten.

Newsmill: Newsmill är ett diskussionsforum som är öppen för alla ämnen. Artiklar är ordnade ämnesvis. Vargen har nästan 70 artiklar.  Det är ungefär lika många artiklar som klimatfrågan (som är det mest omskrivna miljöämnet) men avsevärt fler än kärnkraft.

Jägartidningen Jakt och Jägare har 1.77 gånger fler artiklar om varg än om älg. För naturskyddsföreningen är det 25 gånger mer om varg.

Trend över tiden:  För media där 2012 och 2011 kan jämföras verkar det som intresset för varg sjunkit avsevärt under 2012, och förmodligen stod i zenit 2010-2011.

Kommentar: Det förefaller uppenbart att varg är väldigt intressant jämfört med den praktiska betydelsen för samhällsekonomin eller Sveriges miljö. Fokuseringen på varg undantränger intresset för andra frågor och påverkar andra frågor. Vargfrågans indirekta betydelse är långt större än dess fysiska betydelse. Man kan diskutera orsaker till detta. Naturvården, och då särskilt den ideella,  har gjort det till en profilfråga att Sverige ska ha relativt många vargar och detta gäller ända upp på EU-nivå. Miljöpartiet vill visa demonstrera sin miljövänlighet, medan centerpartiet vill demonstrera sitt stöd till landsbyggden.  Viktiga och inflytelserika fraktioner av de som lever nära naturen har gjort det till en profilfråga med få vargar. Hur många vargar som behövs är delvis en naturvetenskaplig fråga, men naturvetenskapen förmår inte klart avgöra om en naturvetenskaplig tolkning av EU-direktivet och direktivets intentioner visar att det behövs 150 eller 1000 vargar i Sverige och hur dessa skall vara fördelade och vilken migration som behövs. Inom ungefär det intervallet väger andra ”politiska” och ”subjektiva” värderingar tyngre, fast de ”förkläs” ofta till naturvetenskap och saknar inte naturvetenskapliga argument.

, ,

6 kommentarer

EU och svensk varg

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 121217  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

The commissioner issued a statement 121219 after the meeting urging banning ”hunting”. En kommentar från Lena Ek härPressmeddelande från Naturvårdsverket 121220 här

Detta stycke är skrivet efter att regeringen uttalat att den inte tänker förbjuda vargjakt formellt. Detta tycker jag är ett bra beslut, det lägger mer av ansvaret för eventuell riktad jakt på naturvårdsverket. EU kan knappast rikta anklagelser mot Sverige för detta så länge ingen riktad jakt faktiskt påbörjats. Tyvärr är det provokativt att naturvårdsverket samtidigt sätter igång skyddsjakt på Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg, men det är direkt emot andemeningen i regerinsbeslutet att söka andra lösningar fram till sommaren och kan knappast tas för skäl till kritik mot regeringen om än mot Sverige. Skyddsjakten kan betraktas som EUs skuld, eftersom EU hela tiden betonat att skyddsjakt är tillåtet och uppmuntras och villkoren för skyddsjakt verkar vara uppfyllda, om man inte tillmäter det genetiska värdet av vargen någon vikt, och detta har inte EU propagerat för, och dessutom har regeringen lagt större vikt vid genetiskt värde än naturvårdsverket.

Jag reagerar starkt mot att EU-kommissionären – som omedelbar reaktion på uppgiften att inavel kan reduceras med vargjakt 2013 och 2014 – uttryckte att sådan jakt inte var förenlig med EU-direktivet, den tillgängliga tiden har knappast medgivit annat än impulsiva oövertänkta reaktioner. Enligt Grimsöforskarna skulle minskningen av inaveln bli 12% 2013-2014 utan ytterligare migration. Om en reducering av inaveln med hälften sattes som mål skulle en fjärdedel av inavelsproblemet kunna avlägsnas på två år utan ytterligare migration. Tänk om vi hade en EU-kommission och ett naturvårdsverket som var huvudakligen intresserat av att förbättra genetiskt status på den svenska vargen omedelbart istället för att markera sina maktpositioner och huvudsakligen eftersträvade jaktförbud med irreversibelt högt vargantal som mål. Jag ser den misstro och inkompetens som EU-kommissionären ådagalägger som det största hotet mot legitimitet för vargförvaltningen och minskning av inaveln. När Sverige vill tillämpa genetisk vargvård och förstärka effekten av den migration som redan skett, ter det sig patetiskt av EU att förneka forskningens resultat. Parallellen mellan EU-kommissionärens förnekande av den genetiska effekten av vargjakt och de som förnekar evolutionen som en effekt av urval ligger nära. För att förstärka  migrationen effekter med jakt fordras förstås en fortsatt migration i framtiden, men 2013 till 2014 kan effekten av redan skedd migration utnyttjas till fullo. Jag skrev i VK om detta 13011o,

Vad vill EU-kommissionären ha? Han har inte uttalat sig om nödvändigt antal vargar eller nödvändig migration, invändningarna är av formell karaktär och gör inte ett övervägt intryck (vilket är naturligt eftersom han inte haft mer än högst ett veckoslut på sig att tänka). EU vill inte man börjar jakt förrän valpflytt har lyckats, men det finns inget uttalande om vad som menas med ”lyckas” (det tar några år från att en valp utplanteras tills den går i reproduktion) eller vad som händer om det inte lyckas alls fast vargstammen växer snabbt hela tiden. Inte heller är en åsikt att man inte kan skjuta vargar innan något hänt samma sak som ett löfte att det går bra att skjuta vargar när något hänt, som bara påverkar prognosen av när gynnsam bevarandestatus kan inträffa. Något klargörande uttalande om att vargstammen inte kommer att tillåtas växa till tusen vargar har inte gjorts, bara att en högsta gräns inte får finnas. EU verkar inte medveten om att den naturliga invandringen på sen tid räcker för att sänka den nuvarande inaveln ytterligare.  Men EU tar ställning i en kontroversiell fråga. Ordet utrotning nämns i samband med regeringens förslag, det uppfattar jag som mycket illvillig propaganda, jag tycker tvärtom att det är bäst ur genetisk synpunkt. Det må så vara att det inte – på förfrågan från en av naturskyddsföreningen beställd undersökning – finns någon majoritet att sänka vargstammen med jakt, men detta säger inte att det finns en majoritet av svenskar för att öka vargstammen vilken betydelse detta nu skall tillmätas. Jakten 2013 som EU förbjudit skulle alldeles säkert varken vara licensjakt eller minska vargstammen.

EU-kommissionären underkänner förvaltningsplanen för att den inte redogör för hur inaveln skall minskas, men samtidigt förhindrar han Sverige att minska inaveln med den enda säkra, omedelbart tillgängliga och väl beprövade metoden utan några egentliga sakargument. Den inavelsminskning selektiv jakt medför för inte hela vägen fram, men varför skall Sverige förnekas att göra vad som är omedelbart möjligt för att komma närmare gynnsam bevarandestatus? Om Sverige nu inte redan uppfyller villkoren för gynnsam bevarandestatus? Här är de villkor jakt måste uppfylla, om villkoren tolkas stringent så kan det vara svårt att uppfylla villkoren om inte villkoren för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda vilket nog är enklare. Att genetiskt förbättrande jakt är så svårt att genomföra utan gynnsam bevarandestatus är ett av skälen att jag vill att varg får gynnsam bevarandestatus nu.

EU tycker att den förvaltningsplan naturvårdsverket upprättat inte uppfyller EUs krav. Jag tycker naturvårdsverket förtjänar mycket klander för detta.  EU-kommissionären anklagar den svenska regeringen för att inte hålla vad man kommit överens om, hur denna överenskommelse nu dokumenterats? Jag har bara tillgång till en ensidig deklaration från EU-kommissionären skrivet innan sommarens sammanträffande ägde rum, som jag beskriver nedan. Lena Ek deklararer i pressmeddelandet att Sverige gjort vad EU begärt, ord står mot ord. Att Sverige ansträngt sig är säkert och förtjänar respekt, även om det inte lyckades leva upp till kommissionärens något diffusa krav.

EU framförde – enligt kommissionärens uppgift i brevet – redan 22 oktober (dvs snabbast möjligt efter den reviderade förvaltningsplanens offentliggörande) – allvarlig kritik mot förvaltningsplanen, som den utformats . Ändå har naturvårdsverket inte gjort det minsta synliga försök att modifiera den eller utsätta den publicerade delen för vetenskaplig kritik eller kommenterat varför man inte reagerat på kritiken, utan tvärtom vidmakthåller naturvårdsverket tillägget till förvaltningsplanen som det presenterades i mitten på oktober. Trots att naturvårdsverket har haft två månader på sig.

Jag förstår inte alla detaljer i EU-direktivet eller hur det skall tolkas, men det är uppenbart att naturvårdsverket inte heller förstår det och därför inte har erforderlig kompetens och dessutom inte förberett sig på för förvaltningen de närmaste åren centrala frågeställningar i god tid (framförallt de som berör jakt). Naturvårdsverkets inkompetenta handläggning och of’örmåga att göra en korrekt utförd förvaltningsplan har nu lett till att den våta filten kommer att vila över svensk rovdjursförvaltning ett år till, och att förtroendet för naturvårdsverkets eventuella beslut eller beslutsunderlag kommer att förlora ytterligare i trovärdighet. Det kommer nog inte att underlätta arbetet med förvaltningsplanerna för de andra rovdjuren att man inte lyckats bli klar med vargen.

Den tidigare chefen för naturvårdsverkets behandling av frågan om vargens bevarandestatus betraktas inte som ett seriöst försök att fastställa vargens bevarandestatus, skälen till varför det avfärdas nämns inte, vilket också förefaller som ett dåligt betyg åt naturvårdsverkets kompetens. Rovdjursutredaren föreslog att man först skulle åtgärda genetiken och först sedan låta antalet växa visar att han feltolkade EU-direktivet.

Det finns inget som säger att en av naturvårdsverket iscensat förvaltningsjakt 2013 som inte också inneburit en faktiskt ökning av vargstammen. Naturvårdsverkets avsikt var säkert inte att eliminera 10 revir 2013, som nämndes i forskarrapporten, det bara avsett som ett räkne-exempel. Jag hoppades det ändå var så att låg man nära antalet för gynnsam bevarandestatus så kunde en sparsam förvaltningsjakt i syfte att förbättra stammen vara förenlig med habitat direktivet och nu är det ju 300 vargar jämfört med de 380 naturvårdsverket tycker behövs dvs 80%.  EUs fundamentala inställning visar att EU inte ser det som viktigt att sänka inaveln och således kan Sverige trappa ned på hysterin hur allvarlig inaveln är och klassificera sänkt inavel och därtill hörande genetisk variation som ett viktigt förvaltningsmål ner till F=0.15, och inte en förutsättning för gynnsam bevarandestatus.

Man kan inte undvika att förundra sig över hur outvecklad bevarandebiologin är som praktisk tillämpbar vetenskap.

Tidgare kritik mot naturvårdsverket från mig. Jag tyckte naturvårdsverket för lättvindigt avfärdade den demografiska sårbarhetsanalysen för att den inte beaktade genetik. Inaveln skulle rimligen fortsätta att falla i framtiden!  Den lösning på nödvändigt vargantal naturvårdsverket presenterade var inte rätt! Jag tycker naturvårdsverket skulle angripit problemet på ett seriösare sätt! Genetiska motiv används för att driva upp hypotetiska farhågor på ett närmast hysteriskt sätt som jag -som genetikprofessor – ser som ett allvarligt missbruket. Först skrev jag ett email till kanske tio tjänstemän i början av juli, sedan ett formellt brev och slutligen en bloggartikel om det okloka naturvårdsverket. Formellt sätt kom det då en seriös och klok motaktion från naturvårdsverket. Jag fick en lång och personlig diskussion med den närmast berörda handläggaren. Men ändå upplever jag kontakten med naturvårdsverket som ”att hälla vatten på en gås”, felen och genetikmissbruket kvarstod, och har nu spritt sig till EU-kommissionären.

Det känns underligt att naturvårdsverket skall sätta gränsen som nödvändigt vargantal räknas ut från vid fem procent förlust av genetisk variation på 100 år, när EU direktivet talar om 10% risk för utrotning av stammen på 100 år. Naturvårdsverkets verkar ställa avsevärt större krav på geners bevarande än vargstammens bevarande!

Bättre dialog Sverige – EU. Jag tycker EU-kommissionärens kritik är orättvist hård både i sak och i ordval. EU-kommissionären har en stil som ganska arrogant överbetonar makthavarens roll och inte främjar en förtroendefull dialog. Jag tycker inte Sverige som stat skall finna sig i detta, utan i fortsättningen följa den svenska tolkningen av EU-direktivet när man väl kommit fram till det. Det är inte bra att ens naturvårdsverket och regeringen kan ha en bra dialog. Kanske det ter sig kortsiktigt effektivt för miljökommissionären, men på längre sikt är det inte bra att kommisionärer uppför sig på ett sätt som förödmjukar och försvagar medlemsländers regeringar inför sina medborgare.

Hur objektiva är EUs tjänstemän? Tidigare trodde jag att EU tjänstemännen eftersträvade att verka objektiva, men hur de representeras på facebook ger inget intryck av objektivitet utan varg får vara en frontal symbol för EU tjänsemännens strävan för en bättre miljö. Den viktigaste tjänstemannen för den svenska vargfrågan presenterar sig med en varg som symbol och den svenska EUrepresentationens talesman låter sig representeras av fantomen, som ju hade en tam varg som följeslagare i sin kamp för det goda. Det väcker ju misstanken att EUs miljödirektorat ställer obefogat höga krav på efterlevnad av EU-direktivet. Det väcker också en undran om EUs inställning också bidrar till polariseringen. Man frågar sig om detta är förhållandet vid EU-domstolen också, men förmodligen inte. Finland fälldes bara för en bagatell och frikändes från det mesta när deras varg var uppe i EU-domstolen, som kommissionen önskade.

Acceptans. EU kritiserar att stakeholders inte fått vara en del av processen och att den inte utsatts för vetenskaplig granskning. Visserligen tycker jag den genetiska sårbarhetsanalysen var helt onödig och att naturvårdsverkets resonemang är en vantolkning av vetenskap och att naturvårdsverket ådagalägger inkompetens genom att hålla fast vid den (misstag kan även förekomma hos kompetenta personer som visar sin kompetens genom att inse dem) och visserligen tycker jag naturvårdsverket sedan sommaren bidrar till fördjupa klyftorna. Men jag tycker ändå Sverige och naturvårdsverket har gjort stora ansträngningar för att låta stakeholders vara med både genom en utförlig utredning om rovdjurens bevarandestatus och att naturvårdsverkets förvaltningsplan utsatts för ett frivilligt remissförfarande. Även om inte precis rätt frågor remissbehandlats på rätt sätt så är det orimligt att begära att ännu mer uppmärksamhet fästs vid att få ”stakeholders” synpunkter. Men det är klart de skriver till EU och klagar när det visar sig vara ett effektivt sätt att uttrycka sitt missnöje och frustration, så det är ganska anmärkningsvärt att kommissionären tycks anklaga Sverige för att han fått missnöjda brev.

Genetiks effekt blir snarare att minska acceptansen. Nu svartmålas också begreppet genetisk vargjakt för att det är ett motiv för vargjakt.

Jag delar uppfattningen att naturvårdsverkets agerande sedan de började arbeta med andra delen av förvaltningsplanen hittills inte kommer att leda till en bättre inställning hos ”stakeholders” utan tvärtom skärpt motsättningarna, Jag tror det ökar motsättningarna att EU nu vidhåller  ett strikt jaktförbud trots att det inte verkar finnas ett entydigt stöd ens hos naturvårdsverket. EU förväntade sig att arbetet med förvaltningsplanen tillsammans med stakeholders skulle leda till att de framtida motsättningarna mildrades, jag har svårt att se att grunden för att minska polarisering tagits. Men jag tycker det tyder på brist på realism hos EU-kommissionen att den förväntat sig något annat.

Ett ytterligare tecken på naturvårdsverkets olämplighet är att regeringen bad om diskussion om hur skrivelsen skulle hanteras bl a avseende vargjakt och då gick myndighetschefen ut i media (tydligen reflekterat i julkort också) och deklarerade sin uppfattning. Ett korrektare förfarande hade varit att hålla sina åsikter för sig själv, tills myndighetschefen tagit del av regeringens synpunkter. Det är olämpligt att myndigheter driver sin egen agenda och polemiserar mot regeringen. Det bidrar inte till minskad polarisering och ökat förtroende.

Jag anser att regeringskansliet i de närmaste åren bör sköta vargfrågorna, eftersom naturvårdsverkets hantering av dem underkänts av EU. Kritiken faller ju alltid mot regeringen även när problemet ligger hos naturvårdsverket och då kan ju regeringen ta ett direktare ansvar. Långsiktigt bör rovdjusrfrågorna överföras till landsbygdsdepartementet. Eftersom kompetensen ändå är så dålig  faller skälet att inte ha all viltförvaltning på samma departement. Jag anser också alliansregeringen bör ombildas så att centerpartiet inte längre sköter miljöministerposten, eftersom den misslyckade rovdjurspolitiken då skylls på miljöministern, vilket kan bidra till att centern förlorar sin riksdagsplats. Dessutom blir det en markering av respekt för EU att man inte behäller ministrar som inte lyckats med förhandlingarna med EU.

Sveriges påverkan på internationellt bevarandes av stora rovdjur. Jag tror inte det förbättrar Sveriges chanser att få gehör för eventuella åsikter om t ex tigrar, när det svenska naturvårdsverket och den associerade vetenskapliga kompetensen saknar förmåga att föja ett EU-direktivet eller minska de nationella motsättningarna. Klarar inte Sverige det så måste man ligga lågt med att ge råd till andra!

I sitt brev 120710 så ansåg EU-kommissionären att en ny förvaltningsplan skulle kunna träda i kraft från början av 2013, nu har han blivit så besviken på naturvårdsverkets arbete det sista halvåret med förvaltningsplanen, så att Sverige nu inte åstadkommit en förvaltningsplan som kan sättas i kraft.

EUs reaktion har också analyserats på Cullingmans blogg, klicka här.  Jag har tidigare analyserat EUs inverkan men med en något mer polemisk ton.

Här något om rovdjur i EU. Man ser att på huvudsidan att Sverige beträffande ytan där djuret finns förefaller ledande eller bland de ledande i EU beträffande lo, björn och järv. Så varför gör EU en principsak av vargen istället för att ge Sverige ett erkännande för de andra rovdjuren och att varg faktiskt ökat mycket? Vinjetten på huvudsidan är bara varg, annars är det bilder av alla fyra rovdjuren.

What is below in green is written before 121215

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 120710  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

On this occasion, Mr Potočnik made the following statement, som återges nedan på engelska, med mina kommentarer på svenska:

I welcome the management plan submitted by the Swedish authorities as an important step in achieving compliance with EU environmental rules. I’m reassured by the fact that Sweden has respected EU law regarding protective hunting during the 2012 season and I appreciate the efforts being made by the Swedish authorities. I think Sweden is on the right track.

I have encouraged Sweden to continue to act in a transparent and open manner with all stakeholders.  I see this management plan as an excellent opportunity for strengthening a process where all people would feel a real ownership of the policy. The more stakeholders are involved in the plan’s development, the less controversial its implementation will be.”

Vad har Sverige gjort för att involvera stakeholders sedan mötet? Försåvitt jag vet har Grimsö författat tre rapporter (den sista kommer om några dagar när detta skrivs) som lagts som underlag till beslut av naturvårdsverket. Grimsö har kontaktat utvalda forskare innan rapporterna var färdiga. Så utvalda forskare vid Grimsö och i Grimsös regi på andra ställen, samt de på naturvårdsverket som man valt att delta i beslutsprocessen till förändringar i förvaltningsplanen har varit de enda involverade. Vad jag förstår har inte heller vargkommitten varit involverade. Naturvårdsverkets ställningstaganden och underlagsrapporter är publicerade på nätet. Jag tror inte ”people” och ”stakeholders” känner sig involverade. Jag tror kommissionären blir sannspådd att tilläggen till naturvårdsverkets förvaltningsplan kommer att uppfattas som kontroversiella.

The management plan contains good elements but needs further improvement.  In particular, the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population.

Förvaltningsplanen anger inte hur och när favourable conservation status kommer att uppnås. Jag uppfattar det som naturvårdsverket anger två alternativ (180 och 380) för ”sustainable population size” och sedan för ganska marginella skillnader i tillförda vargar uttrycker en preferens för det ena alternativet. Regeringen preferar det andra. Knappast ett klart svar.

The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves. 

Min debattartikel i VK recenserar det så här: ”För att uppfattas som legitim och vinna respekt bör Sveriges vargförvaltning bygga på förnuft och vetenskaplig grund, samt ha förståelig och helst förankrad motivering. Inget av detta förefaller uppfyllt för det senaste tillskottet till svensk vargförvaltning.”

The European Commission is also looking forward to receiving the Swedish Government’s assessment of the Large Carnivore Investigator’s report.

Jag har inte sett detta, så förmodligen har inte kommissionen sett det heller.

Following our meeting I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.

De goda nyheterna: nytillskotten i förvaltningsplanen kommer att träda i kraft i januari 2013 om inte naturvårdsverket schabblar. Ytterligare förbättringar kan man ju alltid tala om.

, ,

1 kommentar

Riksdagen, regeringen och vargen

Riksdagen fattade beslut om vargpolitiken 2009.

Sverige har inte levt upp till riksdagsbeslut.

Det rovdjurspolitiska riksdagsbeslutet innebar att vargstammen skulle omfatta (minst) 20 föryngringar och HÖGST 210 vargar (ett tidigare etappmål förlängdes). Vargstammen skulle kontrolleras genom beståndsbegränsande licensjakt. Genetiken skulle förstärkas. Vargens utbredningsområde skall på sikt sprida sig åt öster och söder (det naturliga utbredningsområdet) men fast närvaro skall inte finnas på rennäringens åretruntmarker. En utredning om vad som bör göras efter 2012 skulle tillsättas och ligga till underlag för ett nytt vargpolitiskt beslut av riksdagen före utgången av 2012. Att riksdagen bestämde sig för beståndsbegränsande vargjakt innebar implicit att riksdagen ansåg gynnsam bevarandestatus låg nära, vilket var den tidigare rovdjursutredningens åsikt. Här är en länk till regeringens proposition som klargör vad man siktade på.

År 2013 har börjat, och det finns anledning att granska hur Sverige levt upp till 2009 års riksdagsbeslut.

Någon riksdagsbehandling eller proposition eller proposition under utarbetande för eventuell riksdagsbehandling föreligger inte. Det naturliga när ett tidsbegränsat riksdagsbeslut har gått ut och inget nytt föreligger eller ens hamnat på riksdagens bord är att det föregående beslutet respekteras och i möjligaste grad tillämpas. Särskilt om det är ett riksdagsbeslut med bred majoritet som fullföljer en gammal strategi och som fortfarande har uttalat stöd av en riksdagsmajoritet. Men 2009 års riksdagsbeslut följs inte och kan sägas vara överspelat, vargförvaltning står därför inte under kontroll av vare sig riksdag eller regering. Vad som finns i maj 2013 är en ej komplett vargförvaltningsplan upprättad av Naturvårdsverket, som EU är tveksam till och en förbjuden vargjakt.

I den mån riksdagen tagit upp varg som frågor, har varken syfte eller krav blivit mycket klarare utan det har snarare understrukit polarisering och svårigheter. Rovdjursförvaltningen har inte tagits upp av konstitutionsutskottet. Det är tveksamt om en rovdjurspolitisk proposition kommer våren 2013, eftersom Svenska myndigheter (framförallt naturvårdsverket och dess tidigare generaldirektör såsom rovdjursutredare) inte har haft förmåga att specificera de krav som ställs för att Sverige inte skall begå avtalsbrott mot EU.

Det är uppenbart att vargantalet är mycket långt över den gräns ”högst 210” som riksdagen bestämt. Det är uppenbart att vargantalet är långt över de 20 föryngringar, som riksdagen satt som målsättning. Det är uppenbart att beståndsbegränsande jakt inte bedrivits 2012 och 2013. Sverige har haft en rovdjursutredning som presenterat förslag och remiss behandlats. Rovdjursutredningen föreslog att först sänka inaveln och sedan öka antalet, men antalet har ökat väsentligt utan att någon planerad valpflytt utförts. Rovdjursutredningen föreslog att sätta migrationskravet till fyra effektiva vargar per decennium, men den nuvarande förvaltningsplanen har fördubblat detta krav. Den nuvarande förvaltningsplanen bygger inte vidare på rovdjursutredningen.

Tanken med långsiktighet i rovdjursförvaltning tycks inte vara en framkomlig väg med nuvarande svårtolkade habitatdirektiv och riktlinjer. En huvudorsak till problemen är att naturvårdsverket inte tolkat EUs krav på samma sätt som EU kommissionen. Det finns också vitt devierande uppfattningar om hur tolkningen skall göras, t ex antog rovdjursutredningen att jakt (i begränsad omfattning) skulle vara förenlig med direktivet, denna tanke stöds också av författarna till EUs riktlinjer i ett uttalande om svensk vargjakt, men EU-kommissionen instämde inte.

Riksdagen bör därför verka för att EU uppmärksammas på att direktiv och riktlinjer ändras, så de blir mer transparenta, mindre öppna för oförutsebara tolkningar. Riksdagen bör också verka för att EU-kommissionen visar större respekt för nationell detaljutformning av förvaltningen. Portalparagraferna i EU-direktivet bör också få en striktare formulering, så att medborgarna inte missleds att tro att flexibiliteten i EU-direktivet är större än den faktiskt är.

Riksdagen kan inte skylla helt på EU och regeringsbeslutet augusti 2011. Beståndsbegränsande vargjakt ägde rum som planerat 2011 med syfte att hålla vargantalet under 210. Med ”högst” borde väl ha avsetts antalet innan det reducerats genom den icke verkställda vargjakten 2012, som ställts in. Om riksdagen menar att högst inte betyder högst utan skall tolkas att det lägsta vargantalet under året skall vara högst 210, ter det sig som en okonventionell tolkning av ”högst”. Den intensifierade skyddsjakten som regeringen initierade i augusti 2011 borde också ha påverkat dagens vargantal nedåt. Även om nu riksdagen skulle tolkat högst 210 som efter 2012 års inställda licensjakt, så skulle denna licensjakt behövt omfatta hela 90 vargar för att nå upp till riksdagens mål och det är inte trovärdigt. Det behövs egentligen en jakt på 100 vargar för riksdagens målsättning var nog 200 vargar, fast högst 210, inte exakt 210. Vargförvaltningen tycks planerats, så den skulle framtvinga en mer omfattande vargjakt 2012 och 2013, om dessa jakter verkställts.

Sverige har inte accepterat EU kommissionens tolkning av EU-direktivet. Visserligen är EUs direktiv överordnade beslut av Sveriges riksdag, men så länge EUs domstol inte har behandlat eller ens anhängiggjort ärendet, så förefaller det icke verkställda hotet om åtal inte vara tillräckligt skäl att gå emot ett Riksdagsbeslut. Ett underordnat organ (Sverige) kan ha tolkat EU-fördraget riktigare än ett överordnat (EU) och detta skall en domstol avgöra. Det är inte alltid det officiella Sverige har haft rätt mot privatpersoner.

Den genetiska förstärkningen. Den genetiska förstärkningen genom varg- och valpflytt har hittills misslyckats. Av fem vuxna vargar som flyttats söder från renbetesland har ingen stannat kvar söder om renbetesland. Däremot avbröt ”förstärkningsprogrammet” en familjebildning i renbetesområdet, som skulle resulterat i valpar 2012 av en ny reproduktiv invandrare om paret lämnats ifred och likadant 2013. . Det är också oklokt att utfärda så klara löften som Naturvårdsverket gjort. Dock finns gott hopp med förflyttningen av ett vargpar från Tornedalen till Tiveden.

Det optimistiska genetiska förstärkningsprogram som rovdjursutredningen skisserat med valpflytt och flytt av invandrare till hägn räcker inte för att sänka inaveln till nivån rovdjursutredningen föreslår på F=<0.1 ens på drygt tio år om vargantalet tillåts långsamt öka från dagens nivå (300). Än orimligare ter sig målsättningen i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Varg kommer således troligen aldrig att nå gynnsam bevarandestatus och något besked har inte givits om hur det påverkar antal och jakt.

Den ”genetiska förstärkningen” skulle tillföra högst 20 individer till vargstammen till 2014, men har 2011 eller 2012 inte tillfört en enda. Den ”genetiska förstärkningen” har sedan licensjakten 2011 resulterat en genetisk försvagning. En genetiskt förstärkning kan ske genom licensjakt, där man sparar genetiskt värdefulla revir och därigenom sänker inaveln. Då förstärks effekten av tidigare invandring. 2010 och 2011 genomfördes framgångsrik genetisk förstärkning på detta sätt (ingen av 47 fällda vargar var genetiskt värdefull), men nu har man valt att avstå från denna metod. Istället tillämpar man skyddsjakt där den förutsedda skadan är kriteriet och inte den genetiska effekten. En tredjedel av alla vargar som fällts vid skyddsjakt sedan början av 2011 har varit genetiskt värdefulla (F1 avkommor), de genetiskt värdefulla vargarna är starkt överrepresenterade i skyddsjaktsstatistiken. Man har också en genetisk drift, som långsamt ökar inaveln varje år om inte någon ny invandrare kommer eller effekten av de som invandrade 2008 förstärks med förvaltningsjakt. Minskningen av ”inaveln” invandrarna gav upphov till kommer att avklinga 2013 utan förvaltningsjakt. Sedan licensjakten 2011 ger vargpolitiken upphov till en genetisk försvagning av den svenska vargstammen, fortsätter vargförvaltningen på den inslagna vägen till årets slut, så har 60% av tiden riksdagsbeslutet avsåg ägnats åt genetisk försvagning.

Vargens utbredningsområde (föryngringar) verkar inte ha utvidgats nämnvärt söderut sedan riksdagsbeslutet och i mycket liten grad sedan milleniumskiftet.

Men målsättningen att hindra spridning i renbetets västliga delar  (i strid mot EUs direktiv) har varit framgångsrik.

Riksdagens ställningstagande till varg i renbetesland innebär att den naturliga invandringen från Finland inte utnyttjas väl. Ett nytt riksdagsbeslut att i genomsnitt en föryngring per år i renbetesland accepteras, även om det skulle orsaka betydande olägenheter för rennäringen, skulle vara ett väsentligt bidrag till genetisk förstärkning och skapa måttliga olägenheter för rennäringen.

Acceptans. Riksdagsbeslutet avsåg beträffande varg att höja acceptansen hos de av varg mest berörda grupperna och att öka det regionala inflytandet och delägarskapet av vargförvaltningen, men jag har inte sett positiva kommentarer hur detta i praktiken gått från företrädare för grupperingar med insyn i detta. Däremot är det gott om negativa indikationer. Jägarna har gått över från Jägareförbundet som accepterar begränsad närvaro av varg till Jägarnas Riksförbund som har nollvision, vilket polariserar. Samerna säger konsekvent nej till en uppgörelse vilket hittills varit relativt framgångsrikt. Ett politiskt enfrågeparti har bildats som dock hittills har begränsad framgång. Intrycket är definitivt att polarisering ökat sedan föregående riksdagsbeslut. Den minister som var huvudansvarig för att skapa en enighet i vargfrågan har flyttats ut från politiken.

Huvuddelen av de politiska partier som uttryckt en mening har legat under nuvarande vargantal. Det fordras då en bra motivering för att få acceptans för ett högre antal. Den motivering som nu ligger betraktar jag som myndighetsmissbruk av naturvårdsverket. Att göra ett misstag är förlåtligt om man erkänner det och vill rätta till det när man förstår att man gjort fel, men någon sådan tendens har jag icke iakttagit trots att det nu måste vara uppenbart att det är ett felaktigt resonemang. Det är inget bra statsskick som accepterar rent felaktiga beslutsunderlag och undergräver förtroendet för myndigheter och statsapparat. Det är därför viktigt för Sveriges som stat att regeringen ser till att det blir ett korrektare beslutsunderlag.

Sverige borde upphöra med ambitionen att vara ett föregångsland och försöka ligga i framkant, och vara försiktigare med att pricka andra inom område (som rovdjursförvaltning) där den nationella kompetensen på olika nivåer är svag, dåligt samordnad, bidrar till polarisering och tvister mellan regering och myndigheter, och inte inger förtroende.

Annars tycker jag riksdagen kan ta det ganska lugnt med EU-kommissionärens anmärkning att alla inte fått säga sin mening och han tagit emot många brev – det är få frågor som varit så kvantitativt diskuterade, och det har visat sig ge bättre resultat att skriva till kommissionären än till egna regeringen. Att utnyttja processen för fastställande av gynnsam bevarandestatus i högre grad till att ge delägarskap till folket tror jag inte på, det har försökts tillräckligt och ger nog snarast mer polarisering. Kravet på vetenskaplig granskning kan riksdagen också ta ganska lugnt,  det vetenskapliga har inte varit särskilt bra hittills och det kommer nog mycket att blir subjektivt färgat tyckande och de som forskar om bevarande är nästan alltid lite otillförlitligt sneda försvarare av bevarande, detta gäller nog Naturvårdsverket och berörd EU-kommissionär personligen också.

Naturvårdsverket har misslyckats med att göra en acceptabel förvaltningsplan i EU-s ögon och därigenom skadat både Sveriges rykte och framtida rovdjursförvaltning. Naturvårdsverket har gjort en felaktig beräkning av de viktigaste komponenterna i gynnsam bevarandestatus. Naturvårdsverket har agerat så att det tett sig som en strid mellan regering och och naturvårdsverk. Naturvårdsverket har inte bidragit tillräckligt att undvika att EUs inblandning fortsätter. Lena E har ägnat ganska lite tid åt vargfrågor utan att vara särskilt framgångsrik. Jag tycker att detta talar för att rovdjursfrågorna flyttas från miljödepartement till landsbygdsdepartementet så kanske departementets inflytande förbättras.

När det gäller folket som helhet lär det inte bli revolution för fler än 210 vargar, men det är mycket tveksamt om folkligt stöd i vargbältet eller bland de mer berörda grupperna kommer att åberopas. Det verkar mycket sannolikt att stödet för vargpolitiken minskat, och de negativa grupperna har nog blivit både större och mer inflytelserika. Förut var det knappast politiskt korrekt med att arbeta för nollvisionen, men nu är det så. Det blir mer legitimt att motsätta sig biologisk diversitet och därmed blir det politiskt svårare. Att uppfattningen om vad som är kärlek till natur och spelregler för utnyttjande av naturen skiljer sig mellan grupper som har mer praktisk kontakt med naturen och de som ser det mer som politik är olyckligt. Centerpartiets riksdagsplats sitter mycket löst, hur det nu kan påverka riksdagsarbetet om varg.

Man kan hävda att en stor minoritet som inte vill ha varg och lever relativt nära vargen bör betraktas som ett starkt argument för de folkvalda att inte ha fler vargar än absolut nödvändigt även om det finns organiserade grupper som vill ha fler vargar, och även om de flesta skulle acceptera det utan nämnvärd reaktion.

Dock är motviljan mot varg så djupt förankrad hos så stora grupper, så jag tror inte att ett riksdagsbeslut om t ex minst 400 vargar skulle vara hållbart. Nu har folket lärt sig att riksdagsbeslut inte är slutliga eller långsiktiga. Jag tror också misstänksamheten mot andra rovdjursanknutna beslut blir stor.

Vad det rovdjurspolitiska beslutet 2009 egentligen innebar kan riksdagen själv tar ställning till. Regeringen förklarar det med: ”Under tre år sätts ett tillfälligt tak på 210 vargar” … ”  En utredning har tillsatts med bred sammansättning som ska föreslå långsiktiga mål för rovdjursstammarna. Uppdraget ska redovisas under sommaren 2012.”

Problemet har hela tiden varit att få acceptans för vargvänner om behovet att undvika att vargen tillväxer kraftigt medan den fortfarande är starkt inavlad, eftersom det då knappast går att reducera inaveln med rimliga insatser på rimlig tid.

En riksdagsman skulle kunna möjligen kunna få klarhet i VARFÖR eller vad som är regeringens avsikt genom att ställa en enkel fråga i riksdagen, eller kanske rent av inge en anmälan till konstitutionsutskottet. Vi vanliga dödliga får nöja oss med egna iakttagelser och gissningar. Fast jag tror inte det skulle hjälpa att skapa klarhet eftersom ingen klarhet finns.

, , , ,

5 kommentarer

380 vargar är för mycket!

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan argumenterar att minst 380 vargar behövs, men har också analyserat minst 180 vargar, som enligt naturvårdsverket skulle fordra för stor invandring. Naturvårdsverkets resonemang är felaktigt. Inaveln reduceras snabbare och heterozygotin ökar snabbare med 180 vargar.

Då tycker naturvårdsverket rimligen det räcker med 180 vargar för gynnsamt bevarandestatus, eller kommer inte med någon invändning om regeringen skulle besluta 180. Det vore ologiskt och närmast obstinat agerande av en myndighet mot regeringen annars. Jag har skrivit en debattartikel om naturvårdsverkets ovetenskapliga hantering av vargantalsfrågan här. En bloggartikel här.

Inavel på lång sikt beror bara av migration, inte av antal, som naturvårdsverket tror. Bloggartikel här. En tillräckligt stor migration gör att inaveln sjunker, och dagens invandring räcker mer än väl till. Inaveln sjunker snabbare ju lägre antalet är! Bloggartikel här. Att inaveln sjunker snabbare med 180 vargar än 380 har bekräftats av en rapport från vargforskarna på Grimsö i mitten av december, se nedan.  Om man beaktar genetiken är 180 vargar bättre än 380!

Den skandinaviska vargen omges av seglivade genetiska myter som vi indoktrinerats med av natuvårdsverke och vissa forskare. Den höga inaveln påstås vara ett utomordentligt allvarlig och överhängande hot. Men forskarna visade i en rapport i somras att det räcker med 40 – eller möjligen 100 om de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig infrias – av dagens inavlade vargar för en livskraftig vargstam. Den av isoleringen från invandring från öst som vargstammen lider av har påståts leda till att inavelsproblemen skulle förvärras och vara ett hot. Men forskarna har visat att den naturliga migrationen räcker för att inaveln inte skall sjunka, så sårbarhetsanalysen ger lägre vargbehov – och inte högre – om genetiken beaktas. Jakt påstås förvärra vargens genetiska status, men Grimsö-forskarna har visat att beståndbegränsande jakt sänker inaveln och förbättrar den genetiska statusen.  Den genetiska variationen sägs utarmas om man inte har många vargar, men den naturliga  invandringen ökar den genetiska variationen! Kontakten med östliga vargpopulationer är tillräckligt stor enligt EUs krav, även om det finns ensktaka forskare som inte tycks hålla med om det.

Naturvårdsverkets hantering av vargfrågan leder till att konflikterna omkring varg förstärks och gör att vargfrågan kommer att dra mycket  uppmärksamhet från andra natuvårdsfrågor också nästa år.  Naturvårdsverket borde sett till att de viktiga underlagen och övervägandena gjordes i god tid och på ett sätt som gjorde det sannolikare fel och misstag upptäcktes. Bloggartikel här. Dock ser det ut som naturvårdsverket nu äntligen insett att selektiv riktad jakt sänker inaveln. Det tedde sig nu som oansvarigt mot målet att sänka vargens inavel om inte Naturvårdsverket före jul beslutade om en vargjakt som gör att vargantalet inte ökar under 2013 (40 vargar utöver skyddsjakt kanske räckte).

I en förnuftig värd skulle man dragit upp riktlinjerna för denna vargjakt tidigare, frågan om beståndsreglerande jakt säger sig naturvårdsverket behandla i mellandagarna. Artikel här. och länk till forskarrapporten från Grimsö i December här. Grimsöforskarna bekräftar att 1) vargjakt sänker inaveln och 2) högre vargantal leder till högre inavel. Huvudskälet att starta den här bloggen var att få de principerna accepterade. Nu har principerna accepterats hos forskarna, då vore det väl egendomligt om naturvårdsverket stretade emot längre. För mer detaljerade kommentarer börjar jag med att fylla på min gamla artikel om uppdraget till Grimsö om riktad jakt, tänker flytta det nya till en ny artikel så småningom, klicka här! I dagens eko 121217 höll Ruona Burman fast vid 380 vargar.

Men resultaten från Grimsö/Skandulv tycks ifrågasättas av institutionens forskare i ett brev till Science som tycks ha marknadsförts som en nyhet i Dagens Eko,

, , ,

13 kommentarer

Förvaltningskrav på lång och kort sikt

Naturvårdsverkets krav på svensk vargförvaltning att 95% av heterozygotin skall bevaras kan omformuleras: Sänk inaveln mot slutmålet F=0.05. Denna artikel diskuterar hur detta strategiska mål bäst nalkas de närmast åren.

Naturvårdsverket önskar att utgångspunkten för vargförvaltningen skall vara ett krav på att den genetiska variationen (mätt som heterozygotigrad) om hundra år inte kommer att vara lägre än 95% av vad den är i givarpopulationen. Mycket kritik mot detta har riktats i de föregående artiklarna, men låt oss anta att kravet skulle kvarstå. Detta kan ses som ekvivalent med att inaveln i den Skandinaviska vargstammen skall pressas ned till 5% (F=0.05). Detta bör ses som ett långt i framtiden liggande förvaltningsmål, som inte är realistiskt eller nödvändigt att uppfylla i den nära framtiden. Det är osäkert om det ens går att uppfylla målet. Målsättningen är diskutabel som förvaltningsmål och kan ändras innan målet nåtts. Hur snabbt det går är beroende av hur vargflytt tekniken utveckas. Innan någon framgångsrik valpflytt har genomförts är det ytters osäkert att ställa prognoser. Naturvårdsverket har inte analyserat hur effektiva migranter kan bli (med selektiv jakt och med hänsyn till den reproduktiva fördelen av migranterna och deras ättlingar). Det operativt viktigaste målet är att minska inaveln snabbast möjligt de närmaste åren, det finns inget skäl att ändra på något annat. Naturvårdsverket har i förvaltningsplanen inte nämnt operativa mål, bara strategiskt långsiktiga (utom något surr med innebörd att många valpflytt skall genomföras snarast som jag inte har någon invändning mot).

För GYBS föreslår jag:

  • lågt vargantal (t ex 180) eftersom högt vargantal (t ex 380) gör det svårare att sänka inaveln
  • hög migration, kanske 1.5 effektiva migranater per varggeneration för att tydliggöra att ambitionen ligger över EUs rovdjursriktlinjer och att redan den miniminivå som GYBS anger ger en påtaglig inavelsminskning. I ”effektiva” bör ingå faktorer som förstärkning genom selektiv jakt och hybridöverlägsenhet. Förvaltningsstrategin kan ligga på 4, men det är onödigt att kopplat det till GYBS och skylta med att vargen inte är GYBS decennier. GYBS omprövas vart 6.e år.

För att nå det operativa målet finns följande övergripande medel:

  1. Största möjliga immigration
  2. Största möjliga effekt av varje migrant
  3. Minsta möjliga vargantal, som är förenligt med andra önskemål

1. För att få största möjliga immigration: A) Det är önskvärt att utplantera så många djurparksvalpar som möjligt. B) Beståndsbegränsande vargjakt 2013 ökar acceptansen för valpflytt 2013 hos markägare och andra, och ökar därmed immigrationen.  C) En utvidgning av möjligheterna till föryngring i för invandrare i renbetsland som vägrar att låta sig flyttas. D) minst ett försök med flyttning från renbetesland till hägn av etablerat par bör göras snarast. E) Vargantalet i Finland bör inte vara för lågt (200 räcker) och en del bör finnas nära Sverige. F) Det bör finnas tillräckligt med vargar i Sverige och de bör ha tillräcklig spridning för att en invandrare som tagit sig igenom norra Sverige skall hitta en partner (180 räcker).

2. A) Immigranter och deras avkommer skyddas från jakt. B) övriga vargar jagas intensivt (beståndsbegränsande jakt) C) Konkurrensen för utplanterade djurparksvalpar minskas genom borttagande av inavlade valpar från kullen, vilket samtidigt minskar behovet av beståndsbegränsande jakt som väcker irritation och är omständigt. D) Förstärkning av djurparksvargarnas genetik (import från Ryssland inledd så punkten tillfredställande åtgärdad) F) Invandrarnas effekt avtar med antalet invandrare och när inaveln sjunker. Perioden där hög prioritet ges till hög migration bör därför göras kort och behovet av inavelsänkning inte överdrivas.

3. A) Naturvårdsverket har framfört 180 som ett alternativ som dock bedömdes som mindre lämpligt pga en anledning som visat sig irrelevant som motiv; B) Den senaste och mest relevanta sårbarhetsanalysen tolkas som minst 100, 180 är större med en betryggande marginal; C) Mitt eget förslag föreslår förvaltningssantal ca 200 (det framför några skäl till mer än 100 vargar), det är förenligt med minst 180;

Jag har skrivit en tidningsartikel där jag är starkt kritisk mot naturvårdsverket

, ,

4 kommentarer

Vaddå 95%?

Naturvårdsverket krav på att 95% av ursprungsvariationen skall bevaras är orealistiskt, obiologiskt och odefinierbart!  Skälet är att den skandinaviska vargstammen inte härrör från EN i tid och rum homogen vargpopulation, medan den hypotetiska vargpopulation naturvårdsverket utgår från kommer från ett mycket stort område under en lång tid.

Naturvårdsverket tycks tänka sig att bevara 95% den genomsnittliga heterozygotin uppfångade över ett geografiskt mycket stort område under lång tid. Via valpflytt fångas bla centrala Europeiska Ryssland in. Den genomsnittliga heterozygotin över ett stort område med varierande inte klart avgränsade subpopulationer blir större än i enstaka subpopulationer och större än vad den blivit i en avsnörd Skandinavisk population, som avgränsades till vargbältet när det fanns tusentals vargar och kontakt med Finland. Därför förefaller det ett starkt överdrivet krav att 95% av variationen i naturvårdsverkets hypotetiska population skall bevaras.

Variationer i variation är vanligen  mycker större än variationen i ett genomsnintt. Variationen i heterozygoti mellan populationer kan varierar med en faktor 30. 95%  av variationen i något som varierar våldsamt blir lätt väldigt godtyckligt!

Heterozygotin i källpopulationen är inte mätbar, så fördelen med heterozygotiförändringar – att de är mätbara – kan inte utnyttjas i den här situationen

Den finska vargpopulationens genetik har ändrats drastiskt under de sista 150 åren vilket visats genom analyser med museumvargar. Populationerna är inte konstanta över tiden. Historiken för genetisk variation i varg  har studerats med museumvargar. De skandinaviska vargarna före utrotningen skiljde sig genetiskt från dagens finska, så relevansen i att bevara heterozygotin i ”källpopulationen” är mycket tveksam.

I det nedanstående är FST en slags inavel som kan tolkas om hur subpopulationer på olika öar differentieras på ett sätt som kan tolkas som att de inavlas pga isoleringen

Ur uppsats om Manitoba vargar:
”Aspi et al. (2006) found kinship positively correlated with distances up to 163 km in a continuous Finnish wolf population followed by significant isolation by distance on a limited spatial scale”;
”Biological interpretation of FST values is difficult and values within the range of 0.05–0.15 are generally considered as moderate (Balloux and Lugon-Moulin 2002)”
”Thiessen found similar divergence values (FST = 0.0306–0.0552) between four populations (n = 92–129) separated by larger geographic distances ([100 km).”

Från Aspi  2009 (varg). ”The average expected heterozygosity in the Karelian population (0.709 ± 0.126) was significantly higher (Wilcoxon test: Z = -2.599, P = 0.009) than in the Arkhangelsk wolf population (0.636 ± 0.110).” Om Karelen förlorade 5% av sin variation skulle den fortfarande vara mer varierad än Archangelsk.

Wolves in Karelia are closest in distance to the Finnish wolf population but is genetically distinct from the Finnish wolf population (FST=0.151) (Aspi et al., 2009)

• Sweden/Finland (FST=0.177, p-value not given)
• Finland/Karelian (Russia) (FST=0.151, p<0.001)
• Finland/Arkhangelsk (Russia) (FST=0.176, p<0.001)
Karelian/Arkhangelsk (both Russia) (FST=0.051, p=0.048)
Bialowieza Primeval Forest (Poland/Belarus), (FST=0.024, p=0.025)

Genomsnittsheterozygotin över ett helt område är högre än i delarna. Omvänt kan man säga att ”de obesäktade” immigranterna till Skandinavien är ”obesläktade” i högre grad en obsläktade i beräkningar. De är ”negativt” besläktade!

Lyckas man bevara 95% av variationen, så innebär det att man får en subpopulation som är lika inavlad som de genomsnittligt andra subpopulationerna, dvs minst 100%.

Att fånga upp huvuddelen av den genetiska variation utanför Skandinavien borde kunna vänta tills man kommit en bit på vägen med att sänka inaveln och börjat fundera långsiktigt om metapopulationer.

Dessa problem diskuteras överhuvudtaget inte av underlagsrapporten. Det borde varit en ordentlig litteraturöversikt och analys bakom. Men det förefaller övertygande att naturliga subpopulationer har lite lägre heterozygoti i förhållande till den megapopulation invandrarna rekryteras från. Analogt skulle den hypotetiska population som fanns i Skandinavien innnan den avsnördes ha en lite lägre heterozygoti än megapopulationen som heterozygotin relateras till.

EUs rovdjursriktlinjer och annan bevarandebiologisk litteratur anger att det skall vara minst en migrant per generation för att subpopulationer i en metapopulation inte skall bli för genetiskt differentierade. Riktlinjerna tänker nog på den situation som nu råder att det finns en mottagarpopulation och en givarpopulation som inte skall komma för långt ifrån varandra. Eftersom en migrant per generation svararar mot en inavel F=0.2, så anser EU att populationer kan driva ifrån varandra som svarar mot Fst = 0.2 eller att heterozygotin driver iväg 20% från det värde som skulle råda om subpopulationerna alla vara samma jämviktspopulation. Det förefaller alltså som om Sverige ville lägga långt starkare krav än EUs riktlinjer.

Möjligen skulle man kunna formulera kravet så att en genomsnittlig vargpopulation av den geografiska omfattningen av den skandinaviska har nog har FST=0,05 mot den stora givarpopulationen. Det blir då ett krav på F=0.10. Det klaras av med två migranter per generation och är samma krav som ställs av rovdjursutredningen, och det finns en del belagda förslag att ändra kravet till att bevara 90% av variationen. Det vore nog mindre kontroversiellt och mer förståeligt att göra den modifikationen.

I samband med genetisk variation kan man påpeka att mycket få vargar fångar in huvuddelen av den genetiska variationen (genomsnittlig heterozygoti). Ett stickprov på två  (obesläktade och icke inavlade) vargar fångar in 75%. Ett stickprov på fem vargar fångar in 90%. Ett stickprov på 10 vargar 95%. Dvs vad naturvårdsverket vill bevara!  Detta är kanske en överförenkling, men kastar stor tveksamhet över kravet på 380 vargar.

Inavel och inavelsdepression kan bidra till att populatiponer dör ut, men kan också ge upphov till livskraftiga populationer, jag gav ett exempel med älg på Newfoundland som grundades av mycket få älgar som växt till en stor och livskraftig stam. Det finns ”lyckliga flaskhalsar”, där grundarna kanske antingen saknar de gener som ger upphov till inavelsdepression eller att de snabbt försvinner genom naturlig selektion. Ett intressant experiment genomfördes av Stefan Andersson i Lund mfl som drog upp ett antal inavelslinjer. 3/4 av inavelslinjerna gick snabbt under, men de återstående visade sig efter ett fåtal generationer både vitala och genetiskt variabla. Den skandinaviska vargen förefaller vara en sådan ”lycklig flaskhals”, som klarar sig bra trots hög inavel. Det borde därför räcka med en måttlig reduktion av inaveln! Den kan betraktas som uthållig med högre inavel än vad som gäller för en population där man saknar information av en art där man saknar information.

En blogg som diskuterar likartade problem som den här är: http://cullingman.wordpress.com/ 

,

Lämna en kommentar

Öka inaveln långsamt eller minska den snabbt?

Enligt naturvårdsverkets sätt att räkna skall inavelns ökning motverkas, och det görs bäst med många vargar. Det vore bättre om man utgick från att inaveln skall minskas effektivast möjligt, och det görs bäst med få vargar. Diametralt motsatta uppfattningar, som uppkommit på grund av att naturvårdsverket inte förstått hur man skall räkna!

En debattartikel med anknytning till denna artikel publicerades 1 december.

Naturvårdsverket föreslår det behövs minst 380 vargar och en immigration på 7 vargar per decennium, medan regeringen föredrar 180 vargar och en immigration på 8 vargar per decennium. Hur har naturvårdsverket kommit fram till dessa siffror? Naturvårdsverket utgår från att heterozygotin inte skall sjunka mer än 5% lägre än den population vargarna härrör från (den finsk/ryska). Olyckligvis har naturvårdsverket uppfattat detta som att i en hypotetisk skandinavisk vargpopulation med konstant storlek heterozygotin inte får falla mer än 5% på 100 år. Eftersom fallande heterozygoti är ekvivalent med ökande inavel uttrycker jag det som att inaveln inte får öka mer än 5% på hundra år i den  hypotetiska populationen. Inaveln ökar långsammare ju fler vargar (pga sk genetisk drift), det behövs alltså många vargar för att begränsa inavelsökningen.  Inaveln ökar också långsammare ju högre migrationstakten är, så det behövliga antalet vargar blir lägre ju högre migrationen är. Ur detta kan de siffror naturvårdsverket redovisat härledas.

Men om naturvårdsverket istället siktat på hur det mål naturvårdsverket bestämt sig för skulle erhållas í den skandinaviska vargpopulationen instället för en hypotetisk population, skulle naturvårdsverket kommit till helt annorlunda slutsatser. I den skandinaviska vargpopulationen gäller det att sänka inaveln, inte att öka den. Så länge migrationstakten är tillräcklig för att sänka inaveln trots den motverkande genetiska driften, så minskar inaveln snabbare och med färre ackumulerat antal migranter ju färre vargar som finns i stammen. Det behövs inte högre migrationstakt för att nå målet 5% inavel om hundra år som kompensation för att man har färre vargar.

Således har det  motivet (utöver felräkning och sk tjurskallighet) för naturvårdsverket att avråda från regeringens önskemål om 180 vargar bortfallit. Tvärtom är det bättre med 180 vargar, eftersom det angivna målet kan uppnås med lägre ackumulerat antal migranter.

Det finns inte heller något i vetenskap grundat motiv för naturvårdsverket att hålla fast vid den hotfulla  (om än till synes meningslösa) skrivningen  ”Detta förutsätter att den planerade genetiska förstärkningen som riksdagen beslutade      om 2009 har genomförts fullt ut dvs. att högst 20 vargar har införlivats i den mellansvenska vargpopulationen senast 2014”. Lyckas ingen genetisk förstärkning är det inget motiv för fler vargar än som kan motiveras av andra skäl om den naturliga migrationen ligger på en migrant per generation, vilket är vad rovdjursriktlinjerna rekommenderar.

, ,

Lämna en kommentar

Framtida inavel – funktion av enbart migration

Vad blir inaveln i den avlägsna framtiden?

Inavelns utveckling över tiden är en viktig fråga för vargförvaltning. I en enkel modell går inaveln mot ett jämviktsvärde som bara beror av migrationen och inte av populationsstorleken. Även den låga naturliga invandringen räcker för att inaveln skall sjunka. 

Denna webartikel är en, förenklad och renodlad variant av en tidigare artikel. med klarare motivationer och bättre strukturerad. Riktad jakt, migrantöverlägsenhet och de olika komplikationerna och osäkerheter detta medför behandlas i den tidigare artikeln. Riktad jakt troligen fördubblar troligen effekten av migration så effekten underdrivs kraftigt i denna artikel, men det blir enklare att förstå om man diskuterar utan denna effekt. Den har också en utförligare mer allmän diskussion och inaveln sätts i relation till en demografisk sårbarhetsanalys som rapporterades sommaren 2012.
 
Introduktion
Behövlig migration skall anges som ett av kriterierna för gynnsam bevarandestatus. Tillräcklig migration behövs för att sänka och bibehålla inaveln på en lägre nivå. Inaveln har börjat sjunka när migrationen ökat med det ökande antalet tillgängliga partner i den skandinaviska vargstammen, och att de nya invandrarnas avkomma fått genomslag. Tillförsel med valpflytt kommer att funka så småningom, även om metodutvecklingen tar längre tid än optimisterna räknade med. 

Vad är inavel?
Inavel är långtifrån ett enkelt och entydigt begrepp Men det är praktiskt för att alla tror sig veta vad det är och förstår att det är något icke önskvärt och i allmänhet ger detta rätt associationer. Man kan tala om inavel för individer, som är sannolikheten att en gen från fadern och en från modern är kopior av samma gen i en gemensam anfader. Men när man analyserar den långsiktiga utvecklingen tänker man ofta på inavel som ett populationsbegrepp, där inaveln är chansen att två slumpmässigt tagna gener från populationen (genpoolen) är kopior av samma gen från anfäderna. I en ”ideal” population ger de båda inavelsbegreppen samma värde. Man kan se denna inavel som den inavel som skulle uppkomma vid slumpmässig parning.  ”Förlust av heterozygoti” kan ses som ekvivalent med inavel. Båda begreppen är relativa en population av ”grundare”, ”de första anfäderna”, som betraktas som icke inavlade och icke besläktade.

Det finns ett jämviktsläge mellan migration och drift.
I det följande tänker vi på vargstammen som en isolerad ö med viss invandring.  Vid generationsskiften påverkas av två motverkande krafter, drift och migration. Den ändring som båda krafterna har på inaveln beror på samma sätt av populationsstorleken, men i motsatt riktning. Inaveln närmar sig ett jämviktsläge, när de motverkande krafterna blir lika stora. Denna jämvikt beror inte på populationsstorleken (vilket känns kontraintuitivt). Inaveln går med tiden mot ett jämviktsläge, som är oberoende av populationsstorleken. Genetisk drift leder till att inaveln ökar vid varje generationsskifte omvänt proportionellt mot populationsstorleken. Inaveln minskar vid immigration (invandring till populationen) proportionellt mot migrationen i förhållande till populationens storlek. Det finns ett jämviktsläge mellan immigration och drift. Vid jämviktsläget kvarstår inaveln oförändrad till nästa generation. Detta jämviktsläge beror inte på populationens storlek, effekten av immigrationens och driftens beroende av populationsstorleken tar ut varandra. Den som söker en referens kan titta i genetikboken (Hartl & Clark 2007). Följande är citat från till naturvårdsverket inlämnade rapporter: Liberg och Sand 2012: ”I små populationer ökar inaveln med tiden, men förekommer det en viss konstant invandringsfrekvens, till exempel en migrant vartannat år, uppstår efter en viss tid en stabilisering eller jämvikt av inavelsgraden, som är oberoende av populationsstorleken. De två modellerna som använts visade likartade resultat. Det krävs två migranter per varggeneration (ca 5 år) för att nå ned till stabila nivåer på inavelsnivån runt 15 % (inavelskoefficienten F = 0.15). ”; ”Dessa processer är alltså oberoende av den aktuella populationens storlek”; the equilibrium betwen inbreeding level and immigration rate is independent of population size (Hartl and Clarke 2007)”  och Pär Forslund (2009)  (sid 7): ”En intressant egenskap hos detta jämviktsläge är att det teoretiskt är oberoende av populationsstorleken (Hartl & Clark 2007). Det innebär t ex att en population på 500 individer kräver samma invandringsfrekvens som en population på 200 individer för att uppnå samma jämviktsläge för inavelskoefficienten”. Inavelns utveckling över tiden i de beräkningar som redovisats till naturvårdsverket av Liberg och Sand (2012) stödjer att det finns en jämvikt mellan migration och inavel som man så småningom närmar sig. Resonemangen omkring jämvikt bygger dock på förutsättningar som diskuteras nedan, praktiska tillämpningar bör åtföljas av sådana relevansdiskussioner (fast detta görs inte i någon av de svenska citeringar jag givit). Eftersom heterozygotigrad i förhållande till H0, startpopulationen, är ekvivalent med inavel borde det vara möjligt att finna motsvarande jämviktlägen för heterozygotigrad, men några sådana beräkningar relevanta för den svenska vargstammen har inte utförts.

Beräkning av inaveln vid jämvikt som funktion av migration

Ändringen per generation. En formel härleddes för att beräkna inaveln i en generation som en funktion av inavel och antal (av likvärdiga individer = effektiv populationsstorlek)  i den föregående generationen och immigration. Ett arbetsark där delar av beräkningarna redovisas och möjlighet till egna beräkningar ges finns på https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AqYR9aBmzEQSdF9memRkRnRURTJzdE4xLTcxRHFDbXc#gid=0 . Genom att finna vid vilken inavel i den föregående generationsen som inaveln i den senare inte förändrades kunde jämviktsläget finnas.

Beräkning enligt Wright. Teorin för balansen mellan genetisk drift och inavel utvecklades först av Sewell Wright En del av hans arbeten och antaganden refereras till som hans ö-modell. Vargstammen är isolerad på en ö men viss migration förekommer.   Han kom enligt en populationsgenetisk web fram till det approximativa sambandet (något förenklat) F=1/(4M+1) som är tillräckligt noggrant för vargtillämpningar. F = FST = ”probability of identity by descent  in subpopulations relative to the total metapopulation” dvs i den skandinaviska vargstammen jämfört med en referenspopulation som den skandinaviska vargstammen och immigranter kommer ifrån. Inavel står här för ”populationsinavel”. Wrights ”ö-modell” användes av Ryman och Laikre (2009) till de inavelsberökningar som redovisas i den genetiska sårbarhetsanalysen.

Det faktiska genomsnittet av individernas inavel beror också på hur de paras. Beroendet av drift och frekvensen migranter jämnar ut varandra så bara blir antalet migranter (M) kvar, Det går att tänka sig mer komplexa antaganden. Modellen bygger på en serie antaganden som inte är perfekt uppfyllda och det kan diskuteras hur väl uppfyllda de är.l Tex att ”metapopulationen” den aktuella populationen, härrör ifrån och en tänkt oändlig referenspopulationen är olika, då kan tolkningen bli annorlunda, men det blir finlir och det blir ändå så att situationen inte är helt ideal, migranterna blir gradvis allmer släkt med varandra och mottagarpopulationen, så i längden blir förhållandena mer komplexa.

De två metoderna ger nästan samma värden.  Jämviktsvärdena visas i nedanstående tabell. 

Tabell. Inavel vid jämvikt mellan immigration och drift. Inaveln går mot detta jämviktsvärde över tiden. Jämviktsvärdet är en funktion av migrationens omfattning. Raderna i tabellen täcker in olika värden på reproduktiva migranter per generation

Migranter/generation, M Inavel, F
0.5 (mindre än idag) 0.35
1     (idag, konservativ) 0.20
2     (idag, optimistisk) 0.11
4    (behov enligt naturvårdsverket) 0.06

M antalet immigranter som får avkomma per varggeneration

Värdena på F i tabellen verkar i rimlig överenstämmelse med andra tidigare utförda analyser av migrationens inverkan på vargstammens inavels utveckling över tiden (Liberg och Sand 2012), vilket styrker trovärdigheten av dessa beräkningar.

Tidigare presentationer av samma beräkningar, men gjorde i något annorlunda sammanhang som det kanske ökar förståelsen om man ser på finns i de tidigare skrivna webartikelarna  https://vargdag.wordpress.com/2011/12/07/immigration-balanserar-inavel/ och http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?p=591

Vad är farligt hög inavel? Inavel över F>0.40 skulle möjligen kunna vara ett direkt hot mot vargstammens överlevnad – även om Isle Royale vargstammen överlever trots en väsentlig högre inavel, och det finns åtskilliga exempel från andra organismer där livskraftiga stammar grundats av mycket få individer. Vår vargstam har inte erfarenhet av genomsnitt över F=0.31, och de fragment av dagens vargpopulation som ligger över F>0.4 verkar inte livskraftiga. Det är troligt att inavelsdepressionen så småningom minskar och gränsen när inaveln är ett hot mot populations överlevnad ökar med tiden, men det finns observationer som antyder att detta är en långsam process. Se mer på https://vargdag.wordpress.com/2011/12/05/hur-allvarlig-ar-inavel-i-svensk-varg/

En förändring av inavel tar lång tid i en population så stor som den svensk-norska. Det antal generationer en förändring tar beror på antalet. Om det effektiva antalet är 50 (lite mindre än vad dagens vargstam har), och ingen migration sker, tar det 20 generationer (100 år) för inaveln att öka från dagens 0.25 till farliga 0.39. Det är mycket troligt vargstammen faktiskt finns kvar om 100 år även om migrationen helt upphörde i morgon och numerären låg något under dagens. Och om den inte funnes kvar vore det avgörande troligen inte genetisk svaghet, som vore möjligt att förbättra med fler vargar idag!  Om genetisk drift är enda verksamma kraften så ökas inaveln som Ft = 1/(2Ne) + [1 – 1/(2Ne)]Ft-1, jag har använt ett analogt räkneförfarande för beräkningen ovan. Beräkningen finns på https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AqYR9aBmzEQSdF9memRkRnRURTJzdE4xLTcxRHFDbXc#gid=0 

Att lägre vargantal ger mycket snabbare inavelssänkning mot jämviktstillståndet har diskuterats i många artiklar på denna blogg och också på en del andra bloggar. 

Det var en liten vargstam i början. Den effektiva migrationen kan bli mindre i en liten population eftersom antalet potentiella partners till en migrant blir färre och det blir svårare att finna en partner. Under den svenska vargstammens två första decennier kom det tre immigranter. Det verkar därför rimligt att till en liten svensk varstam invandrar det (minst) en (reproduktivt effektiv) migrant per decennium, alltså en halv per generation. Detta räcker enligt tabellen för att hindra inaveln att växa till farligt hög nivå. Inaveln steg ju heller aldrig högre än drygt F=0.3 i situationen att vargstammen var så liten att ”jämvikten”  mycket snabbt uppnåddes.

Modellen och dess förutsättningar

Modellen bygger på förutsättningar som inte kommer att vara helt uppfyllda för praktiska applikationer och gör att inaveln kommer att bli högre än tabellerat. Det går bara att göra allmänna reflektioner omkring dessa, och att göra dessa alltför omfattande är inte meningsfullt eftersom de viktiga slutsatserna för vargar i Sverige egentligen bara är att de effekter som diskuteras (jakt och utavelseffekt) är så stora att de bör beaktas och nya beräkningar bör göras baserat på simuleringar eftersom det är för komplexa förlopp att förutsäga med formler. Kalkylerna bakom tabellen skulle ge mer rättvisande och säkrare resultat om de byggde på simuleringar av den faktiska vargpopulationen under olika antaganden. Men då skulle beräkningarna bara gälla speciella fall och en generell överskådlig tabell vore inte möjlig. Risken ökar också att svårgenomskådliga misstag får stora effekter utan att det avslöjas (det blir mer black box). Det finns alltså osäkerhet omkring simuleringar också. Simuleringsresultat bör jämföras med modellresultat och det bör te sig troligt att avvikelser kan förklaras av de effekter avvikelser från modellförutsättningarna som kan förväntas.

Vargarna antas ”ideala”  och de är det inte i en verklig population. Distinkta generationskiften antas och det är inte så i en verklig population. Etc. en modell är en modell av verkligheten och inte en exakt avbild och man får använda modellen om man inte har något bättre. Det är bättre att göra prognoser och estimat om framtiden med uppskattbar osäkerhet än att helt avstå från försök att skatta framtiden.

Gränser för när jämviktspunkten är meningsfull
Situationer där antalet migranter är mindre än 0.25 eller större än 4 per generation med motsvarande F större än F=0.5 eller mindre än F=0.06 är förmodligen mindre lämpade för att angripas med jämviktsresonemang. Finns det många vargar så tar det lång tid (ofta mer än 100 år) innan man kommer i närheten av jämviktssituationen, och det blir diskutablare vad inaveln vid jämvikt egentligen säger ju längre fram i tiden den nalkas, men det är ändå viktigt att se åt vilket håll den långsiktiga utvecklingen går.

Säger jämvikten något om den nära framtiden?
Ju längre fram i tiden jämvikten ligger, ju tveksammare är relevansen av värdet för jämvikten. Inavel med gamla orsaker tenderar att få mindre effekter än inavel som beror på nyligen uppkommet släktskap. För närvarande domineras den svenska vargstammen av gener från tre anfäder som är ungefär lika vanligt. Den största effekten av nytt blod på inaveln den närmaste generationerna är att dessa gener minskar i frekvens och det blir mindre sannolikt de räkar träffa varandra i samma individ. Det spelar i början liten roll hur släkt invandrarna är med varandra. Den tendens som jämviktsinaveln antyder är rättvisande i början oberoende av hur invandrarna är strukturerade. Det är först längre fram i tiden, bortom säg 20 invandrare till den skandinaviska vargstammen, som invandrarnas genetiska relationer till varandra börjar påverka inavelsgraden. Vid 200 vargar eller mer som i den skandinaviska stammen kommer situationen inte nära jämviktsinaveln de närmaste 100 åren om man inte ligger på migrationer över 2 (vilket jag tycker är max) och då blir inte jämviktsinaveln viktig annat än som mått på en tendens de närmaste decennierna.

Växande släktskap mellan migranterna och den skandinaviska vargstammen
En förutsättning som inte är helt uppfylld och som kan orsakar stora avvikelser från förväntan utgående från balansmodellen är att migranterna skall vara obesläktade med den mottagande vargstammen. Immigranterna kommer enligt modellantagandena från en oändligt stor population med obesläktade vargar. Detta stämmer uppenbarligen inte, men frågan är när avvikelserna blir viktiga. Modeller som används stämmer i praktiken aldrig exakt mot verkligheten, men när skillnaden orsakar stora skillnader bör det diskuteras. Importerar man mer än några få vargar så kommer de att vara inbördes släkt, och därigenom blir migranterna med tiden allt mer släkt med den vargstam där de skall sänka inaveln. Beroende på hur långt i tiden bak man går kan en migrant mycket väl vara släkt med de vargar som redan finns där. Ju större migrationen är, ju mer kommer tabellvärdena därför att underskatta jämviktsinaveln. Jag diskuterar därför frågan om hur kvantitativt viktigt det blir.

Först poängterar jag att vi vet lite om framtiden! Vi vet inte ens från hur stort område de naturligt invandrade vargarna kommer (ligger Archangelsk och ryska Karelen i området?) och även om vi visste det, så är fem invandrare för litet stickprov för att bedöma framtiden. Vi vet bara att en varg är kapabel att vandra hundra mil fågelvägen mellan födelse och död. Även om vi visste att de kom från Finland, så vet vi ändå inte hur stor del av deras förfäder i tionde ledet som kom från andra områden. Vi kan bara göra grova gissningar. Jag gör en gissning: Inaveln av finsk varg är nu tio procent vilket tolkas som att den finska vargstammen som nu invandrar till Sverige rekryteras från. Under knappt ett sekel förstärks källan till de invandrade vargarna med motsvarigheten till ytterligare fem obesläktade vargar. Men chansen är (i ett sekelperspektiv) att vi faktiskt lägger oss i på ett sätt som vidgar invandrarpoolen. Om några decennier bör vi börja tänka i internationella metapopulationer med tusentals vargar för att garantera evolutionär potential mm. Inte ens en svensk vargstam på 500 vargar är tillräckligt för att trygga arten vargs framtid på ett sätt som känns helt tillfredställande. Det är mycket troligt att vi då identifierar och åtgärdar källor till fragmentering (typ med vargflytt mellan Ryssland och Finland).

Sedan har vi den svenska djurparkspoolen. Där ligger också inaveln på 10 % motsvarande fem obesläktade vargar. Där har vi redan inlett ett arbete med att utvidga genpoolen genom import av ryska vargvalpar. Det får anses mycket sannolikt att det kommer mer liknande import de närmaste decennierna. Man kommer nog också att vidga rekryteringspoolen genom att vidga antalet länder som valpar rekryteras från.

För under en migrant per generation blir felet förmodligen litet för troliga scenarior, men för mer än en migrant per generation kan felet bli betydande. Jag rekommenderar mer detaljerad analys anpassad till de specifika förhållandena för de antagna migranterna för över en migrant per generation. Felet kan också bli betydande om man gör en snabb stöt typ tillförsel av femton djurparksvalpar de närmaste tio åren. Felet förväntas bli betydande vid tillförsel av fyra migranter per generation under hundra år. Det kan det tänkas att den formella inaveln blir dubbelt så stor som anges i tabellen.

Inaveln i Finland står i jämvikt med migrationen från Ryssland och är kanske i storleken knappt F=0.1. Migrationen är stor nog för att upprätthålla denna jämvikt. Om en migration från Finland (och ibland Ryssland) till Sverige på drygt en migrant per generation får inaveln att sänkas i Sverige nedåt F=0.15 finns inte anledning att befara att tilltagande släktskap med de finska immigranterna skulle få inaveln i Sverige att stiga över F=0.25 och därmed utgöra en fara på mycket lång sikt.

Det meningsfulla med att vid låg inavel förutspå den exakta inavelskoefficient eller heterozygotigrad vargförvaltningen resulterar i om hundra år är mycket diskutabelt, inavel och inavelseffekter kan förväntas avklinga med tiden och effekterna har knappast samma proportionalitet mot F som de har för större F efter kortare tid.

Valpflytt gör att invandrarna rekryteras från ett geografiskt större område än den svenska vargstammen härrör från. Detta kommer att göra att den inavelssänkande effekten blir större än om de kom från samma referenspopulation. Ö-modellen ser ett oändligt antal öar med lika obesläktade vargar, men i verkligheten är de avlägsna populationerna mer obesläktade, ett slags negativ inavel. Redan att vargstammarna nu är glesare gör att vargvandringarna blir längre och lokala stammar rekryteras från mer genetiskt olika populationer jämfört med situationen för två hundra år sedan.

Det är också en förutsättning att migranterna inte är inavlade, men effekten av troliga avvikelser från detta blir försumbar.

Drastiska beslut i dagens vargförvaltning får inte bygga på för osäkra spekulationer på status om hundra år
Det går inte att få någon säkerhet hundra år framåt. Det är meningsfullt att spekulera, men inte särskilt meningsfullt att dra långgående slutsatser som får stor betydelse för dagens vargförvaltning. Vi ser dagens trender i tex jämviktstabellens resultat, men förutsättningarna kommer att ändras på ett oförutsägbart sätt redan de närmaste decenniet.

Svensk vargstam vs finsk och rysk
Naturvårdsverket framför att Sverige borde ha 400 vargar för att det är ett svenskt intresse att det kommer fler och mindre besläktade immigranter från Finland, och det skulle det göra om Finland också ökade till 400. Man kan undra hur kraftfulla den typen av påtryckningar är, jag tror naturvårdsverket väsentligt överdriver argumtentets tyngd i förhållande till de olägenheter ytterligare 200 vargar orsakar i Sverige och den förväntade reaktionen hos ”naturbrukarna” om de blir varse argumentet. Däremot håller jag med om att önskemålet att Finland ökar sin vargstam förlorar i styrka och trovärdighet om Sverige/Norge samtidigt ändrar den långsiktiga vargpolitiken till att sänka vårt antal märkbart. Hur man skall påverka Ryssland (eller västra Ryssland) vet jag inte, men de förefaller nu ha en tillräckligt stor vargstam för att de skall vara möjligt att plocka ut åtminstone några tusen till en gemensam metapopulation och ingen starkt uttalad politik att dramatiskt och långsiktigt minska. Skulle Ryssarna starkt reducera sin stam, så kanske det blir problem med att Sverige bara bidrar med några hundra till den framtida metapopulationen. Men den tiden den sorgen och i första hand kan Sverige vänta tills kravet faktiskt ställs om det nu skulle finnas fog för det. Tills vidare räcker det med att det finns tillräckligt många på annat håll än Finland. Inaveln och släktskapen i Finland skapas och upprätthålls av migranter från Ryssland och kommer drygt en migrant per generation från Finland, så kan inaveln i Sverige knappast hamna högre än vad den är idag (F=0.25) pga släktskapen hos migranterna från Finland.

Migranter vs genflöde och fördelar med att få högt genflöde med få migranter
Begreppet genflöde används ofta i populationsgenetiska sammanhang. Genflödet är migranter/antal; m=M/N. Genflödet är omvänt proportionellt mot populations storlek. Ju mindre population är ju större genflöde genererar en migrant och ju snabbare nalkas jämviktsläget. Skäl att förbättra genflödet med en liten population:

  1. Färre migranter behövs för att nå en viss inavelsminskning;
  2. Kostnaden för en viss inavelsminskning blir lägre;
  3. Det tar kortare tid att nå en viss inavelsminskning
  4. Naturlig invandring kan stå för en större del av inavelsminskningen
  5. Migranternas släktskap med recepientpopulationen blir lägre och därmed minskar migrantbehovet mer än proportionellt mot populationsstorleken.

Modellens ideala individer
Modellen antar att antal migranter och vargpopulationen storlek mäts på samma sätt och med ”likvärdiga” individer och distinkta generationer. För den genetiska driften måste populationen mätas i effektiv populationsstorlek medan migranter mäts i reproduktiva migranter. Detta är ungefär men inte exakt samma sak. Jag skulle kunna komma ifrån denna svårighet genom att istället för ”reproduktiva immigranter” tala om ”effektiva immigranter” utan att definiera vad jag avsåg, men då skulle den som ville tänka praktiskt inte klara av att tolka begreppet, och förmodlingen knappast någon annan heller. Migration och drift torde ändå jämna ut varandra vid ett jämviktsvärde som inte beror av populationsstorleken eftersom en ändring med en konstant faktor knappast kan påverka detta. Men det kan leda till att jämviktsvärdet blir lite annorlunda och förmodligen något högre. Också antagandet om distinkta generationer kan påverka ”växelkursen” mellan effektiv population och reproduktiv immigrant. Distinktion gör också att man måste vara observant vid jämförelser med andra studier. Det är osäkert och beroende av exakt definition vad ”växelkursen” mellan reproduktiv varg och effektiv varg är och spelar förmodligen liten roll.  Jag utreder inte närmare hur detta kan slå, men kanske möjligen blir inverkan av migrationen något lägre än tabulerat, som kan beräknas med en multiplikator 0.9 eller så, och hur det skulle slå kan bedömmas genom interpolation mellan de tabulerade värdena. Ett skäl att man nog kan lita bättre på simuleringar är att denna effekt kommer med ”automatiskt”, fast det förutsätter att immigranter simuleras på rätt och jämförbart sätt vilket inte är trivialt.Inavel ger inavelsdepression och jag är säker på att inavelsdepressionen blir allvarligare ju närmare i tiden orsaken till inaveln (den gemensamma anfadern) ligger, det bör påpekas hur detta inverkar när tabellen tolkas för praktiskt agerande. Generellt sett överdriver den beräknade inavelskoffecienten om hundra år den inavelsdepression som farhågorna om inavelns effekter bygger på.

Inavel är inte den enda faktorn av betydelse för vargens genetik, men beräkningarna beaktar bara inavel. På kortare sikt är nästan alla överens om att det är viktigast att sänka inaveln. Andra genetiska mått (gruppsläktskap, allellantal, genetisk variation, värde som en del i en internatinell metapopulation) påverkas också positivt av genom immigration sänkt inavel.

, , , ,

8 kommentarer

Hel-tokigt naturvårdsverket! – rätt svar men på fel fråga!

Hel-tokigt Naturvårdsverket!  – rätt svar, men på fel fråga

Naturvårdsverkets förslag om behövligt vargantal (”gynnsam bevarandestatus”) 121019 är helt irrelevant och allvarligt missbruk av genetik.

Tillägg 131130. Vad som framförs i denna artikel ledde till att Naturvårdsverket 130701 tog tillbaks sin beräkning och deklarerade att man inte hade någon uppfattning om vargens bevarandestatus, men hade för utsikt att utarbeta en. Vad som hänt sedan är inte känt 131130.

Allendorf & Ryman (2002) föreslog kriteriet att 95 % av heterozygotin skall finnas kvar om 100 år (bevaras) jämfört med ett utgångstillstånd. Från detta kriterium har naturvårdsverket angivit värden i förvaltningsplanen.

Kriteriet är inte tillämpbart för svensk varg och dess gynnsamma bevarandestatus. De specifika förhållandena omkring svensk varg måste beaktas, i det här fallet går det inte att tillämpa detta kriterium, även om det är tillämpbart i många andra fall. Utgångstillståndet för naturvårdsverkets beräkning kallas för H0 och är heterozygotin i den population som heterozygotin skall vara minst 95% av efter 100 år. För de numeriska beräkningarna har man antagit en vargstam som har konstant antal och avsnörts från en stor vargstam varifrån de obesläktade invandrarna antas härröra (den svensk ryska), dvs väsentligt lägre inavel än den skandinaviska.

Naturvårdsverket använder inte den skandinaviska vargstammen som utgångspunkt
Naturvårdverkets förvaltningsplan beskriver hur man kan förvalta en hypotetisk vargpopulation med konstant antal, som är en avsnörd del av en ännu större (”oändlig”) vargpopulation ”utan inavel”, dvs med heterozygotin H0 som är utgångspunkt och svarar mot utgångsläget (man kan se det så att F=0). Den svenska vargpopulationen har nu hög inavel eftersom den består av ättlingar till endast fem vargar. Övergår man till ett konstant antal långt större än de fem migranterna, har man kvar samma höga inavel (F=0.25). Dessa båda situationer är olika.

Man kan nivålägga att H0 är för dagens vargstam (svarar mot F=0) och det vore bra för de som inte vill ha många vargar för att heterozygotin kommer med all sannolikhet att vara högre i framtidens vargstam än i dagens även för ett mycket lågt vargantal. Man skulle kunna formulera naturvårdsverkets kriterium så att inaveln om 100 inte får bli högre än F=0.30 (5% sänkning av heterozygotin = 5% ökning av inaveln) jämfört med dagens F=0.25, vilket med mycket stor sannolikhet är uppfyllt.

I naturvårdsverkets hypotetiska vargpopulation kan inaveln inte gärna annat än öka och heterozygotin minska. Då är det meningsfullt att försöka hindra att inaveln ökar. I den svenska vargpopulationen minskar inaveln med antalet migranter. Det räcker med knappt en vargmigrant per generation (troligen betydligt mindre) för att inaveln inte skall öka, vilket är samma sak som att heterozygotin inte minskar (det har nog visats att det är så med markörer i den svenska vargstammen.

Kriteriet förlust av heterozygoti (genetisk variation) är inte särskilt relevant för den svenska vargstammen. Heterozygotin i den svenska vargstammen kommer rimligen att öka och inte sjunka jämfört med dagens vargstam. Därför blir det rappakalja när naturvårdsverket använder förlust av heterozygotigrad som kriterium.

Heterozygotigrad och inavel hänger nära ihop. Inavel leder till homozygotisering och heterozygotigraden minskar. Ändring av heterozygotigrad är ändring av inavel! Att heterozygotigraden faller 5 % innebär att inaveln ökar 5 %. Att heterozygotigraden sjunkit till 95 % av vad den varit innebär att inaveln ökat 5 %. Men inaveln kommer att sjunka med migrationen i den svenska vargstammen, inte öka!!!!!!

Naturvårdsverket har försökt tillämpa förslaget att bevara 95 % av heterozygotigraden på fel sätt. Naturvårdsverket har utgått från att den svenska vargstammen består av konstant N vargar, som initialt var lika besläktade och inavlade som den stora vargstam de kommer från, och har samma heterozygotigrad. Sedan dess antas den skandinaviska vargstammen haft konstant storlek N och varit relativt isolerad från den vargstam den kom ifrån, men några migranter antas komma. Man har utgått från en fiktiv population på 100, 200, 400 och 800 vargar som snörpts av från en stor population med stor genetisk variation I denna hypotetiska situation skulle heterozygotigraden sjunka och aldrig kunna öka. Men den svenska vargen hade mycket lågt numerär i början och utvecklade en långt större inavel och lägre heterozygotigrad än den vargstam den härrörde från. Det är nu eller i framtiden den kommer att bli N (hundratals), inte när den började sin existens. Det förefaller som om natuvårdsverket vill påtvinga den skandinaviska vargstammen att bevara en genetisk vartiation som den aldrig haft, sas en virtuell hypotetisk variation, inte en verklig.

Varför använder forskare ofta heterozygotigrad istället för inavel?
För en population kan man mäta heterozygotin och dess förändring. Ökar inaveln minskar heterozygotin. Man kan skatta hur mycket heterozygotigraden minskat sedan förra mätningen och därmed hur mycket inaveln ökat. För att mäta heterozygotin behöver man inte känna till något om hur individerna i populationen är släkt eller hur de får avkomma tillsammans. Inavel som populationsbegrepp är mycket svårare att skatta, men inavelökning är lättare att skatta. Avsnörs en population med några hundra individer från en stor population går det att följa hur inaveln ökar som en minskning i heterozygotigraden över tiden.

Inavel är ett relativt mått och inte ett absolut
Inavel räknas från en referenspunkt, en nollpunkt. Det finns en naturlig referenspunkt i de vargar som grundar den skandinaviska vargstammen. De fem grundarvargarna har definitionsmässigt inaveln noll och är obesläktade. För den skandinaviska vargstammen har man en fullständig stamtavla från grundarna och kan beräkna inaveln från stamtavlan. Den svenska vargstammen är unik genom att det finns en fullständig stamtavla sedan stammens begynnelse och är inte större än att stamtavlan är under kontroll. Därför bör man använda ett kriterium som är anpassad till detta, och inte en metod som är mindre precis. Heterozygoti-ändringen räknar också från en nollpunkt, de vargar som grundlagt den svenska vargpopulationen. Men de vargarna är inte många (inte hundratals), som implicit antas i naturvårdsverkets kriterium.

Vad är viktigast i forskning?
Den viktigaste delen i forskning är att ställa rätt frågor och detta är långt mer problemfyllt än man skulle tro. Nu ställdes frågan fel och då fick naturvårdsverket rätt svar, men på fel fråga. Frågan skulle varit hur man skulle förvalta den svenska vargpopulationen, inte hur man skulle förvalta en hypotetisk population, där ett antal som hålls konstant avsnörts från en stor population.

Jämvikt mellan genetisk drift och migration
Inavel och genetisk drift går mot ett jämviktsvärde över tiden när migrationen är konstant och detta jämviktsvärde är inte beroende av populationens storlek. Jämviktslägena är som följer: en migrant per varggeneration ger inavel F=0.2; två migranter ger inavel F=0.11; fyra migranter ger inavel F=0.06. På hundra år kommer man nog nära jämviktsläget (dvs inaveln ökar inte mycket efter de första hundra åren). Naturvårdsverket inför en egen innovation i allra sista steget av beslutshierarkin, med en vargförvaltning som sänker inaveln till F=0.05-0.06.

Eftersträvad inavelsgrad
Det verkar som naturvårdsverket har en egen agenda, som resulterar i många valpflyttar genom att påtvinga ett kriterium, som innebär att vargens inavel skall sänkas till F=0.05-0.06. Rovdjursutredningen föreslog att eftersträvad nivå skall vara F=.010. Den forskarrapport naturvårdsverket påstår att de stödjer sig på föreslår F=0.15 (knappt hälften så stor inavelsreduktion).

Jämviktsläget nås snabbare med mindre population
Jämviktsvärdet nalkas långsammare ju större populationen är. Om man från en hög inavelsgrad vill sänka den snabbast möjligt så är det bra med ett lågt vargantal. Om man däremot från en låg inavelsgrad vill att den skall öka så långsamt som möjligt är det bra med ett högt vargantal. Därför resulterar naturvårdsverkets felaktiga tillämpning i att omotiverat höga vargantal kommer att krävas för gynnsam bevarandestatus. Dessutom framställs det på ett sätt som insinuerar att tidigare bloggutsagor av mig och andra skulle ifrågasättas av andra forskare om såväl påverkan av populationsstorlek som ett jämviktsläge, som inte beror på populationsstorleken.

Naturvårdsverkets genetikmissbruk
Jag har tidigare i mer lågmälda former anmärkt på genetikmissbruket inom vargetablissemanget. Jag försökte väcka en email-”diskussion” med många berörda från bl a naturvårdsverket i juli (med begränsad utsändningslista). Jag skrev ett formellt brev till naturvårdsverket 121008 med begäran om reaktion, där jag bl a framförde min oro för genetikmissbruket. På min blogg finns bl a:

Naturvårdsverkets värsta genetikmissbruk hittills var tillägget till förvaltningsplanen 121019, det blev kronan som krönte naturvårdsverkets genetikmissbrukskarriär!  Och troligen också det genetikmissbruk som får de största praktiska konsekvenserna.

Det är inte bra att naturvårdsverkets förvaltningsplan 121019, som fullständigt saknar vetenskaplig grund, skal ligga till underlag för Svensk vargpolitik och gynnsamma bevarandestatus, även för bedömningar utanför Sverige.
Jag har hållit Liberg och Sand underrättade under framväxten av den här artikeln, och uppmanat till kontakt om det var fel. De har hört av sig, och gav ingen signal på att ovanstående inte är i princip rätt. När Nils Ryman så småningom uttalade sig, sade han att han inte kan ta ansvar för hur naturvårdsverket tillämpar hans förslag. För att nå full säkerhet bad jag två juniorgenetiker, som jag ändå hade kontakt med i en annan fråga, att utreda och ta ställning till naturvårdsverkets förslag  De har kommit fram till att naturvårdsverkets slutsatser är fel och inte bygger på vetenskaplig grund. Deras namn och universitetshemvist framgår av emailen: David.Hall@slu.se   och henrik.hallingback@slu.se  De är villiga att ge sin version om någon läsare av detta känner ett behov av ytterligare bekräftelse på påståendena i denna artikel.   Jag betraktar alltså frågan om att naturvårdsverket förslags vetenskaplig underbyggnad som fullständigt utredd. Den har inget stöd från någon trovärdig källa.

, , ,

32 kommentarer