Skandinaviens viktigaste varg – bakgrund

Denna post är bakgrund till posten ”ovanför” i denna blogg om Skandinaviens viktigaste varg – Idrevargen. Titta på den posten först istället och återvänd sedan till den här posten för detaljer om intresset kvarstår. En artikel i Dalarnas tidningar 11-11-01 med argument för att inte verkställa vargflytt för Idrevargen! En artikel i DN 11-11-01 berättar att det fattasts beslut om lämpliga utsläppsplatser, någon av dem kan den närmaste månaden få sina invigningsvargar. En sida på naturvårdsverket ger en översikt och också responsen från de individulla länsstyrelserna. Grafik finns här. Eftersom Dalarna inte hittat någon lämplig utsläppsplats för importerade vargar, kan det vargpar (Idrevargen) Dalarna vill exportera istället stanna kvar i Dalarna.

I slutet på 2010 invandrade en varg från öster till Sverige, den betecknas G82-10 och är av östligt ursprung (Finland eller Ryssland). Jag betecknar den i fortsättningen ”Idrevargen”. Det är en tik, den föddes troligen 2009 och väger drygt 40 kg. Det är den enda tik som invandrat till Skandinavien sedan stammen grundlades, och hon har rört sig unikt långt och unikt länge (över ett år) för en tik i sin strävan att finna ett lämpligt revir. Ett foto av henne pryder omslaget till årets huvudrapport om den skandinaviska vargstammen.

Idrevargen påträffades 16 november 2010 i Norrbotten. I februari 2011 var den kring Bräcke och Länstersjön. Spillningsprover har givit DNA och frånvaro av ”bandmask”. DNA proverna bevisar att det är en invandrare och att det inte är en bastard med hund. Hon bär inte rabiessmitta, den skulle redan brutit ut. Tiken har under vintern 2010/2011 tidvis uppehållit sig i gränslandet mellan Dalarna, Jämtland och Gävleborg.

Vargflytt med koppling till Idrevargen
Naturvårdsverkets vargflyttsida visar två genomförda vargflytt 2011. Efter att jag skrivit detta i slutet på oktober så gjorde Naturvårdsverket i mitten på november sidan hemlig, dvs lösenordsskyddad. I slutet av november hade sidan tagits bort.
Idrevargen flyttades 21 mars från Jämtland till Kilsbergen i Örebro län. Vargen sövdes från helikopter med en bedövningspil. Det är samma metod och medel som man använder då stora rovdjur förses med sändare av forskningsskäl. Man följde vargen tills bedövning tog. Därefter tog man en del prover och vargen försågs med radiosändare, samt avmaskades. Veterinär var med under sövning och biltransport till utsläppsplatsen (Kilsbergen). Vargens rörelsemönster följs noga via radiosändaren för att man ska kunna konstatera att allt går bra.

Vargflytt är inte  ofarligt. Sövningen är farlig, två genetiskt viktiga vargar från Galvenreviret dog i slutet av 2010 i samband med uppvaknandet

Efter flytten av Idrevargen
Vargen höll sig kvar i Kilsbergen de första dygnen, men gick sedan åt nordväst och in i Norge den 5 april. Den 3 maj återvände hon till Sverige, Idre i norra Dalarna. Ett tag såg det ut som om den var på väg mot Idre nya sameby, men den har fortsatt österut och gick sedan in i Jämtland för att den 8 maj återvända till Dalarna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargretur-forvanar-inte-forskare Liberg spekulerar att vargar som vandrat långt förut kommer att vandra långt igen efter vargflytt och föreslår att det kanske inte fungerar bra med vargar med stark vandringsdrift. 

Naturvårdsverkets månadsrapporter och information om förestående förnyad vargflytt av Idrevargen
Naturvårdsverket uppdaterar aktuell varginformation I maj 2011 uttalade generaldirektören: ”Det kan inte uteslutas att vi kommer att flytta Kilsbergsvargen igen om det blir problem och om det är möjligt att fånga in den på barmark”   Nu är barmarksperioden över och vargen är inte flyttad och familjeskäl försvårar förflyttningen, så det är logiskt att låta den stanna. Av annan information drar jag dock slutsatsen att vargflytt utanför barmarksperioden inte längre ses som en möjlighet av naturvårdsverket. I slutet av maj stod om ”Idrevargen”: ”Den östliga vargtik som flyttades till Kilsbergen är kvar i norra Dalarna. Hittills har inga skador rapporterats. Naturvårdsverket hade under några dagar hög beredskap att flytta vargen på nytt om tiken kommit nära renhjorden samebyn i Idre norra under kalvningstiden. Så skedde inte och vi har återgått till normal beredskap att vidta åtgärder vid behov. Den andra flyttade vargen avlivades i skyddsjakt sedan den återvänt till Norrbotten och närmade sig Gällivare skogssameby. Vargen avlivades från helikopter innan den nått fram till renarna. Risken var stor för allvarliga skador på rennäringen och vi bedömde att vi inte kunde vänta in ett angrepp eftersom ljudet från helikoptern kunnat skrämma även renarna.” Daterat sista oktober stod: ”Planering inför flytt av vargar i Idre. Planeringen rör två vargar som rör sig i vinterbetes- samt åretruntmarkerna för Idre sameby. Efter att Länsstyrelsen i Dalarna avslog en ansökan om skyddsjakt på vargarna planerar Naturvårdsverket nu för en flytt av vargparet. Det rör sig om den genetiskt värdefull tik som invandrat från Ryssland och den hanne som slagit följe med henne. Tiken har tidigare blivit flyttad. Vart vargarna flyttas är inte bestämt. Naturvårdsverket kommer att överväga de områden som länsstyrelserna pekat ut.

Från Rovdjurssymposium våren 2011: Trots ganska många alternativ så finns det nackdelar och risker med alla och Helene Lindahl Vik framhöll att spontan immigration är det allra bästa alternativet.

Funkar flyttning av vuxna vargar?
Av fyra fall i Skandinavien där vargflytt genomförts har ingen visats fylla syftet. Den Nordamerikanska erfarenheten är bättre. Vargarna överlever, men vart de går är mycket osäkert, och det kan bli mycket långt. Metoden kan inte betraktas som väl beprövad och tillräckligt förutsägbar när det gäller vargarnas beteende efter flyttet, vilket var en besvikelse, det fanns förra vintern skäl att hoppas att det skulle fungera bättre utgående från utländska erfarenheter. Men det är för tidigt att dömma ut metoden som sådan, den kan fungera i många fall och man får försöka söka sig till de närmare omständigheterna när det är lämplig, men den förefallet inte tillräckligt säker och beprövad för att använda på Idrevargsparet, där det är viktigast att lyckas.

Att vargar har en tendens att flytta långt (hem) efter flyttning finns ett exempel på i tidiga diskussioner http://www.vargfakta.se/nyheter/dokument-fran-1979-anger-flyttning-av-varg-som-omojlighet/ 

Nya artiklar om skador och annat rörande Idrevargen
Länsstyrelsen i Dalarna avslog 111021 skyddsjakt i Idre med hänvisning till planerad flytt.

Idrevargen orsakar också skador och problem för Idre sameby!  Och…

Samebyn har möjligheten att skjuta vargarna med stöd av paragraf 28 om de kommer in bland renarna och inte går att skrämma. – Min uppfattning är att länsstyrelsen nu vill att vi ska göra det, så vi får stå för det och de kan säga att det var vi som sköt de värdefulla djuren, säger Benny Jonsson. – Vi har bra stöd av länsstyrelsens personal här i Idre, men de som sitter på kontor långt bort ger oss inte det stöd och hjälp vi behöver.

Ansökan om skyddsjakt för genetiskt värdefull varg nära Tossåsen sameby i början av 2011 ledde till att den sköts eftersom vargflytt då ej var administrativt reglerat.

Socialdemokraterna i Idre har protesterat mot Idrevargen i en insändare. Ett tydligare stöd i en större och mindre lokal organisation emot Idrevargen verkar inte kunnat mobiliseras och det blir inte många kommentarer. Den politiska redaktören i Dala tidningarna noterar motståndet i en krönika utan att ta ställning. 11 kommentarer som inte refererar speiciellt till Idrevargen 

En sammanfattning om Idrevargens öden till mitten av oktober finns i en norsk tidningsartikel

Olika skyddsjaktsärenden i Dalarna med beröring till Samebyar i norra Dalarna mitten av 2010 till mitten av 2011 enligt lista på Naturvårdsverkets jaktsida, jag har inte analyserat dem  

11-04-20 bifall, Rufhten Sijte sameby (pdf 1MB)
11-04-13 avslag, Idre nya sameby (pdf 149 kB)

10-12-22 avslag, Idre (pdf 134 kB)

10-12-01 bifall, Idre (och Ruvhten) samebyar (pdf 382 kB)

10-11-04 bifall, Idre nya sameby (pdf 2 mB)

10-09-14 avslag, Idre nya sameby (pdf 100 kB)

10-06-17 avslag, Idre nya sameby (pdf 97 kB)

Intrycket är att Idre är en vargsänka, mycket skyddsjakt och stort skyddsjaktsbehov (åtminstone subjektivt), så tycker man att eftersom frekvensen icke genetiskt värdefulla vargar skall reduceras, så är det positivt att hålla området öppet och underlätta för nya skyddsjakter. Det kan vara ett skäl att flytta de värdefulla därifrån.

Tidigare förflyttningar (före 2011)
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-rovdjur-och-vilt/Rovdjur/Regeringsuppdrag-om-rovdjur/Regeringsuppdrag-om-vargflytt/ Regeringsuppdrag om vargflytt 2010. bilaga 1. Liberg m fl Utdrag ”Från Skandinavien finns mycket begränsade erfarenheter av flyttning av varg. Vi känner endast till två fall, flyttningen av den s.k. Skåne-vargen 1984, och den s.k. Galventiken som av norska myndigheter nyligen flyttades från sitt etableringsområde norr om Kongsvinger utanför den s.k. vargzonen, till en plats nära svenska gränsen.”  ”Den första vargen som flyttades i Skandinavien, den s.k. Skånevargen (hanvarg), utvandrade från Värmland försommaren 1984 och gick söderut, tills den i juli hamnade på Falsterbonäset i sydvästligaste Skåne. Den sövdes och släpptes sedan 600 km längre norrut, i västra Dalarna. Efter släppet rörde den sig lokalt en kortare tid och gav sig sedan av söderut igen och följde samma färdriktning som vid den ursprungliga utvandringen, tills den sköts i Halland den 12 september 1984, c:a 450 km från släpp-platsen” Galventiken är ännu för tidigt att säga vad som hände.
Erfarenheterna från USA är att det verkar gå bra att flytta familjegrupper till hägn och då håller de ihop efteråt, släpps de direkt är chansen större att de separerar.
”….en buffert-zon på 150 km från norska gränsen och från renskötselområdet räcka. Det skulle innebära att av 20 släppta vargar skulle vi förvänta oss att högst 5 -6 skulle ta sig in i de olämpliga områdena”. Dokumentet byggde på amerikanska erfarenheter, som inte tycks vara tillämpliga, av 3 svenska förflyttningar har alla 3 flyttat avsevärt längre 150 km.

Rennäringen lider skada om Idrevargen får stanna
Genomförs inte flytten och en vargflock bildas och blir kvar förhoppningsvis fem år, så får detta konsekvenser för rennäringen. Det har hittills funnits ett undantag för vargrevir som stör rennäringen. Jag förstår inte mycket om rennäring och har inte tillgång till alla handlingar, men tecknar ned några möjliga argument/handlingsalternativ. 

* ”Det genetiska värdet” på detta vargpar är större än vad rennäringen konfronterat i modern tid
* Myndigheterna har redan investerat stora summor och omfattande åtgärder inklusive skyddsjakter för att skydda de utsatta samebyarna, dvs gjort mycket för att skydda rennäringen i detta område.
*  Dessa vargars revir sträcker sig också utanför renbetesland, konflikten upplevdes som begränsad i början och kanske aldrig blir SÅ svår.
*  Givetvis har samebyarna rätt till full kompensation för detta ingrepp i rennäringen. Det kan bli dyrt, detta bör samhället acceptera.
* Förvaltningen av detta vargpar och den förutsedda flocken är värd mycket för Sverige, vinsterna är stora, då borde beredvilligheten att vid behov betala mycket också vara stora
* Den största vinsten är att landets framtida vargstam kanske kan sättas lägre, detta medför mycket stora vinster för landet.
* En kompensation som står under Dalarnas rovdjursförvaltnings kontroll kan vara att i möjligaste mån i gengäld eliminera trycket från andra rovdjur och andra vargar
* Man kan kompensera länet genom att uttryckligen – så länge tiken finns kvar i länet – kompensera genom att eliminera minst dubbla vargtrycket på andra ställen i länet
* Myndigheten kan lova att ingen mer stationär närvaro av varg kommer att tillåtas i ”renbeteslandet” till minst tom 2016 om detta lyckas.
*  EU-kommissionen och den ideella naturvården har anmärkt på att norra halvan av Sverige är undantaget, denna uppluckring av skyddet för norra Sverige skulle fungera som motargument en tid.
* Renskötseln har under lång tid varit skyddad från varg med skyddsjakt. Näringen har därför utvecklats så att den blir sårbart för varg. Om man någonstans exponerar rennäringen för varg kan metoder att klara vargtrycket kanske utvecklas. Om det inte går, blir svårigheterna klarare bevisade och dokumenterade på ett modernt underlag.
* Vargtrycket medför oundvikligen skador, kostnader och olägenheter. Det känns orättvist för södra halvan av landet om inte norra halvan får någon del av olägenheterna, och det bidrar inte till acceptans. Fördubblas vargstammen minskar också acceptansen för en bibehållen total fredning av landets norra halva.
* Rennäringen är ett ursprungsfolks klassiska näring och har kulturellt och historiskt värde. För hundra år sedan och tidigare var varg ett mycket viktigt inslag i denna näring, det har historiskt och kulturellt värde att (i liten skala) återintroducera ett lokalt vargtryck i näringen.
* Statsmakterna har redan brutit mot de formella och reella begränsningarna av vargstammen i 2009 års riksdagsbeslut, så styrkan av eventuellt andra tidigare åtaganden av statsmakterna i vargförvaltning har försvagats.
* I oktober 2009 beslöt riksdagen enligt en proposition ”att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status”. Någon direkt kraftfull åtgärd som stärker den genetiska statusen kan sedan dess inte sägas ha framgångsrikt genomförts. Men nu finns chansen att visa kraftfullhet genom att helt enkelt inte göra någonting (fast därmed komma i värre konflikt med rennnäringsskyddet)!
* Varg är svårhanterat och måste ha ett inslag av kompromisser mellan önskemål och överkörningar, alla heliga kor inte kan inte bevara heligheten för evigt, detta gäller nog för varg i norra Sverige också.

Förslag till uppluckrad politisk skrivning för renbeteslandet
* Vargföryngring i norra Sverige kan i undantagsfall accepteras, när det rör sig om en ny invandrare, där flyttning försökts men vargen återvandrat och etablerat revir med partner.   Med denna uppluckring skulle ett fall liknande det här kunna bli acceptabelt.

Utvärdering av responsen på artikeln i Dalarnas Tidningar på webben, där den publicerades 31 oktober
Utförd på kvällen 2 november. Artikeln fick 26 kommentarer, mer än någon av de 19 andra artiklar man kunde kommentera på sidan.  3 eller 4 kan sägas vara direkt positiva till artikeln. Ungefär 3 verkar fientliga till rennäring medan ungefär 3 tycker det är riktigt att det finns lite mer utrymme för varg vid sidan om rennäringen. Ett par antydde tjuvjakt som en lämplig lösning. Några var allmänt fientliga utan att jag kunde utläsa exakt varför relaterat till dessa vargar. 2 angav troligen äkta för och efternamn. Ungefär åtta vargfientliga och mot dessa vargar i synnerhet. Två nämnde EU i negativa ordalag som verkade kopplat till varg. Bara 1-2 tog fasta på vad jag betraktar som huvudskäl. Ingen antydde att det var något fel i mina påståenden eller ifrågasatte dem utöver allmän vargfientlighet.
De flesta ”rovdjurlitteraturbevakningssidor” nämnde den, kanske normalt för Dalarnas Tidningar vargartiklar. Den refereras av Jaktjournalen http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=9859&avd1=0 och Svensk Jakt http://www.jaktojagare.se/varnar-for-en-andra-flytt-av-vargtiken. Trots att referaten var utförliga så har de missat de för vargfientliga jägare viktigaste poängerna, att om tiken får valpar 2012 så försvinner det genetiska motivet för fler vargar och inplantering. Inte heller kommentarerna vittnar om insikt i detta. Kommentarerna i den senare var genomgående vargfientliga (de flesta skulle nog i alla väder plädera för ”nollvisionen”). Det var dock inte solklart att alla var aggressivt negativa mot iden. En tredjedel påpekade att det är en varghundhybrid så den myten är väl förankrad. Ingen tog fasta på att det var bra med migration från Finland och att denna varg kunde göra vargantalet tillräckligt. Att det var renbetesland (samer) berördes av 3. I tidskriften brukar det dock vara fler kommentarer när det är något som retar upp jägarna, så reaktionen var måttlig (10). Hanteringen tycks visa att jägarna inte vill ha någon insikt i några resonemang omkring vargar och vad som är bäst, utan det som känns bäst är besinningslöst argumenterande för nollvisionen.

Även på denna web kom en grinig kommentar, dock inte en extrem nollvisionär utan kunde tänka sig några flockar längst i norr.

Annonser

, , ,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s