Kostnad för varg

Vargens årliga samhällskostnad skattas till 120 millioner för de första 200 vargarna (2010 års situation) och 0.5 miljoner för varje ytterligare varg. 2012 blir kostnaden 160 millioner och när 500 vargar nåtts 270 millioner.  Tillkommer 0.3 döda per år vid 200 vargar och 0.75 vid 500 vargar. Beräkningen nedan.

Rovdjursutredningen  gjorde inga kostnadsuppskattningar, men konstaterade att de kan vara betydande och att det vore vore intressant med bättre belysning av frågan. När statsmakterna nu inte sett till att användbara kostnadsskattningar gjorts blir det angelägnare de tas fram på annat sätt inför politiska beslut, som jag här försöker göra.

Statsbudgetens kostnad för alla rovdjur är enligt senaste och tidigare rovdjursutredning i storleksordningen 160 miljoner. Förmodligen är det lite mer för utredande och diskuterande, polis och rättsväsende mm. Jan Milds hemsida har en kostnadsuppställning och riksdagens utredningstjänst har gjort ett försök att sammanställa en del kostnader. En uppskattning av olika samhällskostnader här. Det är lite förvånande att dessa kostnader inte ökat med ökande vargantal de sista fem åren, knappast ens inflationskompensation. Inte heller den senaste rovdjursutredningen har lyckats särskilja vargens del. Det är dock att förmoda att varg är en relativt stor del. Den senaste rovdjursutredningen har inte lyckats utreda vargens kostnader bättre än den föregående. Den senaste rovdjursutredningen konstaterar resursbrist och det har länsstyrelserna också påpekat. Den största enskilda posten är rennäringens skador och är 55 miljoner, och där är varg en liten del (någon eller några miljoner).  Bara en mindre del av ”kostnaden” hamnar direkt hos staten och skattebetalarna. Staten har ett intresse att skatta andra kostnader lågt för att undvika att de hamnar på statsbudgeten. Vargens kostnader konkurrerar med andra anslag för ”värdefull natur” och gör att det blir mindre pengar för andra ändamål inom sektorn.Eftersom skador och stängsel delvis ersätts får de räknas lågt i nedanstående kalkyler, men de är en begränsad del av kostnaderna. För förvaltning, inventering, skyddsjakt, forskning, genetisk förstärkning, information, polis, utredande etc räknar jag med 40 miljoner för de tvåhundra första och 0.1 för varje ytterligare eller 20 miljoner i baskostnad + 0.1 miljoner per varg.

Vargens ”kostnader” (nackdelar) diskuteras och kvantifieras. Det kan röra sig om försäkringsutbetalningar eller utbetalningar från samhället för vargdödade hundar, får eller andra ”ägda” djur. Det kan röra sig om förluster i minskat jaktutbyte av kött. Det kan röra sig om minskat jaktarrende. Jaktindustrin generar stora kostnader och ett stort rekreationsvärde. Det kan vara tilläggskostnader i merarbete för ägare och utsatta. Det kan vara kostnader för anläggning och underhåll av vargstängsel. Det kan vara ideella kostnader i minskat utbyte av jakt (betraktat som en fritidssysselsättning). Det är förvaltningskostnader. Det är juridiska och polisiära kostnader, exempelvis tjuvjaktrelaterade. Närvaro av varg konkurrerar med andra utgifter, framförallt sådana som syftar till landsbygdsutveckling och naturvård. Det går inte att göra en exakt kostnadsberäkning.

Vargkostnad som vargens del i viltets kostnader för samhället Så här tror jag man kan resonera för att få en vargkostnad ur samhällets synpunkt. Det finns en viltstam i Sverige. Den orsakar dödsfall (älgkrockar, vådaskjutning, älgdödade etc.) och stora kostnader (viltstängsel efter vägar, trafikolyckor med vilt, skogsskador, trädgårdskador). Den totala kostnaden kan förmodas vara av storleksordningen 10 döda och 2 miljarder årligen. Hur stora skadorna egentligen är beror på många gränsdragningar och avvägningar och det skulle gå att göra en lång utredning. När någon väjt eller bromsat för ett djur utan att djuret skadats är det ofta det inte kommer in i statistiken som djurskada även om djuret är den primära skadeorsaken. Bara älgskadorna och de förknippade kostnaderna skattas ofta till 2 miljarder och 5 döda, så skattningen här är en underskattning av totala viltskador, men jag vill inte göra vad som av många uppfattas som en överskattning, och det är viktigt att kvantitativa skattningar görs. ”Vargfoder” för 200 vargar innebär att vargen utnyttjar drygt 6% av älgarna , fast mindre i ”köttandel” eftersom vargarna företrädelsevis tar kalvar och lite av den annat än älg går åt, så vargfodrets del i de totala viltskadorna är 3%. Detta innebär 0.3 döda och 60 miljoner i skador årligen som vargarnas viltrelaterade kostnader vid 200 vargar. Detta är  300 000 och 0.0015 männsikoliv per varg för vargens andel i viltets samhällskostnader, denna kan kanske antas oberoende av vargantalet och ingen del ligger i ”statens kostnader”. Möjligen skulle det kunna vara så att om det blir tätare med vargar och färre bytesdjur, så äter de en större del av fällt byte, isåfall skulle marginalkostnaden bli något lägre.  Det här tillämpade sättet att räkna kan sägas innebära att man fixerar viltstammen (genom jakt) och ser den som en samhällskostnad där vargen har en del. För huvuddelen av viltet finns en reell och ideell inkomstsida, detta kanske gäller för vargen också, men det diskuteras inte i den här artikeln. Med detta sätt att räkna behöver ”samhället” inte beakta vinster och förluster ur jägarenas eller jaktrelaterade intressenters synpunkt, vilket lätt väcker motargument och polarisering.

Det förefaller nu som om närvaron av varg snarast ökade älgantal och älgskador. Jägarna minskar sitt uttag av älg mer än ökningen av uttaget som vargen gör. Dels vill jägarna ofta kompensera och hålla älgstammen genom att minska sitt uttag, dels blir det olustigare att jaga när risken blir stor att vargen tar hunden. När verkligen älgstammen blir låg kanske jägarna inte betraktar den som jaktbar. Det hävdas ibland att vargnärvaro gör älgen mindre jaktvärd, dels genom att det blir färre älgar och dels genom att jägarna tvekar att använda löshund. Därigenom kan varg leda till fler älgar och därigenom större skogsskador. Jag ifrågasätter om detta inte i huvudsak kommer att kompenseras genom lägre arrende och på andra sätt minskade kostnader för jägaren Men räknesättet förutsätter att älgstammen blir oförändrad och därmed skadorna hålls konstanta och att det minskade jägaruttaget precis kompenserar det ökade varguttaget.

Vargen är en ren köttätare. En varg behöver 500 till 800 kg föda per år. I genomsnitt äter en varg två kg per dag. Men vargen dödar och förstår mycket mer än vad den äter. Säg att en varg dödar 2000 kg per år – varav den äter kanske en tredjedel – och att köttet i producentledet är värt 50kr/kg, så skulle varje vargs föda vara värt 100 000 kronor/år. En normalstor vargflock dödar mellan 100 och 120 älgar på ett år. Det rör sig då främst om kalvar och ungdjur, som väger mindre. Säg varje djur är värt 5000 då blir det 500 000 per år dvs storleksordningen 100 000 per varg.  Viltet kostar mycket mer i de skador det orsakar än köttvärdet, vilket är något att tänka på!  Jägareförbundet har räknat ut vargens årliga kostnader för jägare med 2010 års vargstam till drygt 80 millioner för förlorat kött och förlorat rekreationsvärde.  För ”bruttovärdet” (snarare omsättningen) av all jakt har siffran 3 miljarder per år nämnts, det är samma storleksordning som skadorna jag utgår från. Folkaktionen redovisar årliga jaktliga förluster i storleksordningen en million per varg och förluster i fastigheters taxeringsvärde anges till 47 miljoner per varg.  Visserligen ”äger” jägarna inte det ”levande” köttet men jag tycker det kan vara rätt att betrakta förlust av kött för human konsumption som en samhällskostnad. Man framför att vargen reducerar älgantalet och därmed minskar skogsskador och trafikolyckor, men om man jämför vid lika många älgar rör det sig om kött som antingen går till varg eller till human konsumption, då måste det som inte går till human konsumption ses som en samhällskostnad.  Förlorat rekreationsvärde, arrendeförluster och minskade markvärden är däremot mycket svårt att kostnadsbedömma. Om man bara ser till viltets effekter utanför jägarna och jakt och intressenter kommer man ifrån svårigheterna med värderingar ur intressenters synpunkt.

En mycket stor kostnad ur ett samhällsperspektiv är underlaget för vargens födointag. Växtätare, för vargens födas del huvudsakligen älg, lever huvudsakligen på att beta vegetation eller böka i vegetation. En del viltproduktionsförmåga kan man troligen hävda är given av marken och gratis och skulle inte ge någon annan nyttighet om det fanns mindre vilt. Vegetationskadorna (för älg huvudsakligen skador på skogstillväxten, skador på trädgårdar och andra odlingar) medför årliga miljardkostnader. Viltet orsakar också andra kostnader, som trafikolyckor och stängselkostnader (mot älg, rådjur, vildsvin och sånt). Stängsel till skydd mot vilt fragmentiserar och gör naturen mindre tillgänglig (och t ex vägstängsel mot älg hindrar i hög grad vargens rörelsefrihet). Älgkött är inte heller klimatsmartare än kokött, vilket nog skulle kunna ses som en viltkostnad (jmfr värdet av utsläppsrätter).

Ersättning för döda tamdjur och hundar I ersättning för tamdjur angripna av varg utgick 2011 ca 1 miljon och hundar angripna av varg en halv miljon. Detta är försumbart små belopp jämfört med andra vargrelaterade kostnader. En ytterligare kostnad för staten och enskilda som förmodligen är lika stor som ersättningen är administrationen omkring skadeersättningarna.

Stängselkostnad En stor post är stängselkostnader för att skydda framförallt får. Den tillkommande stängselkostnaden verkar bli en mycket större post än utbetalningen för skador. och en stor del faller på privatpersoner och egenföretagares egna arbete. Ett staket kanske skyddar mot annat än varg (hund t ex), men ger inget hundraprocentigt skydd. Staket fordrar underhåll (elektricitet leds från den understa tråden till marken varför det är viktigt att röja). Behovet av staket är olika på olika platser och det varierar i tiden. I många fall kan det räcka med enkla ”naturliga” staket. Vargstaket har också en immateriell kostnad, det minskar ”tillgängligheten” av naturen och bidrar till fragmentisering. VSC lär ha räknat fram att det skulle kosta 1,2 miljarder att reducera angreppen på får med 50 % i södra Sverige. Jag tror emellertid inte det är ekonomiskt att bygga ut överallt, det är så mycket billigare att ta skadorna när skaderisken inte är hög. Rimligen hålls vargtätheten lägre där skaderisken är högre. I viss mån anpassar sig fårnäringen till vargtrycket så att stängselbehovet i någon grad minskar. Stängselkostnaden blir högre när vargantalet ökar eftersom vargen kommer att expandera in i fårtätare områden.  Säg att vargstängsel skall debiteras 500 miljoner i kapitalkostnad för 500 vargar i 20 år, det blir 50 000 per år, och lika mycket för underhåll, det blir 100 000 kr per varg i årlig vargstängselkostnad. Som årligt bidrag föreslår rovdjursutredningen 6 miljoner per år vilket ligger väsentlig under de belopp jag kalkylerar så jag kanske räknat fel. Men det är nog snarare ett uttryck för att vargen förväntas att sprida sig mycket långsamt till nya fårtätare områden, den har ju knappast spritt sig söderut alls under sista decenniet. En stor del av vargstängseln är nog inte lönsamma ur den enskildas synpunkt ens om ingen skadeersättning utgår men bidrag till stängslet ges, och därför behöver man nog inte kalkylera att statens kostnader till bidrag blir jättestora. Det är nog inte ekonomiskt att sträva efter mycket låga skador genom stängsel varken för stat eller enskild.   Rovdjursutredningens underlag från naturvårdsverket räknar bara på bidragsbehov och anser att kostnaden kan vara flera gånger större.

Årlig kostnad för varg

De samhällsekonomiska huvudkostnaderna är förvaltning, del i viltskador och vargavvisande stängsel. Detta är 20 miljoner +  (100 000+ 300 000+100 000)* antalet vargar. Det kan formuleras: årlig vargskostnad för samhället i miljoner kr = 20 +0.5*antalet vargar   Detta blir 120 miljoner för läget 2010 (200 vargar) + 0.5 miljoner för varje ytterligare.  2012 fanns det kanske 240 vargar dvs 160 miljoner i årlig kostnad. Därutöver blir det en årlig kostnad i människoliv  på 0.0015* antalet vargar, dvs 0.75 liv vid 500 vargar.

En sådan här beräkning blir osäker och det kan finnas vissa dubbelräkningar. Stängselkostnaden kan ha överskattats på grund av vargens långsamma spridning, och det finns en viss dubbelräkning för stängsel. Viltskadekostnaden har förmodligen underskattats.

Andra uppskattningar:  Nerelius och Engstrand gör en skattning för alla rovdjur drygt 2 miljarder per år för 450 vargar, posterna skiljer sig mycket från min.

Reflektioner Den stora kostnaden är jakt och viltrelaterad, och här finns inte mycket positivt ur de ”drabbades” synpunkt, och det är de som rör sig mest i den del av naturen där vargarna finns, och också de som är kunnigast, så det är inte förvånande ur samhällets synpunkt att det blir reaktioner. Kostnaderna som går till ersättning av skador orsakade av varg på tamdjur, hundar och renar är en mycket liten del av kostnadsproblematiken. Kostnadsersättningar gör inte vargen till en vinsthistoria för vargutsatta grupper, och är nog mer ett sätt att få legitimitet för vargen för utomstående betraktare (riksdagsmän t ex). En varg medför årliga kostar i samma storleksordning eller lite mer som en människa medför, det är kanske inte orimligt att då satsa på några hundra vargar. Och satsar man istället på hundratals människor så dör fler av dem årligen än vargens kostnad i liv. Sveriges vargkostnad blir någon eller några hundra millioner vilket inte ter sig helt orimligt om det verkligen kan påvisas nödvändigt, andra aspekter än samhällskostnaden är nog viktigare i specialfallet varg.

Tidigare version: Det står en del kompletterande information (bl a ”inkomster” och huruvida ”folket” kanske tycker det är värt kostnaden vilket är långtifrån otroligt) i en tidigare post om detta.  Jag har räknat upp kostnaderna väsentligt jämfört med mina tidigare beräkningar efter att Rovdjursutredningen kom i april 2012 och naturvårdsverket i juni. Jag ville ligga lågt innan jag såg om utredningarna hade gjort användbara skattningar. Rovdjurstredningen gjorde inga kostnadsuppskattningar, men konstaterade att de kan vara betydande och att det vore vore intressant med bättre belysning av frågan. När statsmakterna nu inte sett till att användbara kostnadsuppskattningar kommit till, blir det angelägnare de tas fram på annat sätt inför politiska beslut som här.

,

  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s