Vargjakt stödjer genetiken

Visst kan varg skjutas till bättre hälsa!

Det förundrar mig varför så få tagit till sig den praktiskt viktigaste tråden på den här bloggen: att selektiv vargjakt är bra för vargens genetik. Gentemot det etablerade vargetablissemanget känner jag mig nu som en dissident, som sprider budskapet genom de ”utomsystemkanaler” som står till buds. Men jag trodde de ”utomsystemskanaler” som fanns var effektivare, att ”systemet” skulle lyssna mer på synpunkter utifrån och nu har det förflutit tillräcklig tid, så förklaringen kan inte vara att det tar lite tid. Jag insåg det begränsade genomslaget när jag läste remissvaren till rovdjursutredningen, som lagts ut på regeringens web. Jag funderar på vad detta kan bero på.

Vargjakt är bra och förstärker effekten av immigranter med friskt blod genom två mekanismer som man kan se som olika:

(1) I en liten population utgör immigranterna och deras friska gener en större andel än i en större population. Populationen kan begränsas med slumpmässigt jaktuttag.

(2) Immigranternas gener blir en större del av populationens gener om man skyddar vargar som bär dem och skjuter vargar som inte bär dem. Denna effekt av riktad selektiv jakt tillkommer utöver den första mekanismen.

Små populationer. Att det kan ha genetiska fördelar att hålla populationen låg. Tillförda vargar blir en större del om populationen är mindre. Detta har tagits upp av några ”dissident-bloggar” (exvis http://www.vargfakta.se/nyheter/genetisk-forstarkning-i-olika-stora-vargpopulationer/ och http://michaelericson.wordpress.com/2012/02/20/mitt-basta-drinkrecept/ ) och det nämns i några remissvar från ganska ”tunga” instanser. En begränsad population kan åstadkommas med slumpmässig avskjutning. Skyddsjakt eller förvaltningsjakt styrd av andra kriterier än genetiskt värde borde ge denna effekt.

Selektiv vargjakt.
Det finns goda motiv för selektiv vargjakt. Utöver att inte låta vargstammen bli inoptimalt stor, bör man skjuta selektivt så att inaveln minskar. Detta har effekt EFTER att vargarna tillförts och innebär att de införda vargarna skyddas och att deras efterkommande, som bär de tillförda generna, får en viss grad av skydd. Omvänt riktas jakten mot vargar som inte har några tillförda värdefulla gener. Ökningen beror på jaktens utformning och intensitet men jag har räknat ut att Det approximativt fördubblar den inavelssänkande effekten av migranter jämfört med slumpmässig jakt av samma styrka om jakt sker i framtiden ungefär som licensjakterna 2010 och 2011.

Detta berörs bara i något enstaka remissvar. Varför har detta varit så svårt att ta till sig? När jag ställde frågan fick jag följande svar: http://michaelericson.wordpress.com/2012/08/29/svar-till-dagl/#comment-273 . Vargskeptiker har svårt med att vargar skall undantas från jakt för att de är värdefulla, instinktivt värjer de sig mot själva idén att det skulle kunna finns värdefulla vargar. Kanske det är för självklart att jakt riktad mot inavlade minskar inaveln. Jägareförbundet anser att vargjakten sänkte inaveln http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Jakten-pa-stora-rovdjur/Vargjakten/Fragor-och-svar-om-vargjakten/Har-jakten-minskat-inaveln/. Men varför används då inte argumentet och varför har inte den kvantitativa betydelsen räknat ut annat än min grova skattning? Förstår man inte att det är praktiskt enkelt att se skillnade mellan inavlade och mindre inavlade vargar genom att avlysa jakt i vissa revir och höja tilldelningen i andra? Jag har inte ens lyckats förmå vargfakta att ta upp fördelarna med selektiv jakt!
Licensjakten var selektiv liksom kommande förvaltningsjakt! Bara det blev licensjakt så skulle den utföras så att huvuddelen av den potentiellt invalsreducerande effekten tillgodogjordes. Licensjakterna 2010 och 2011 utfördes så att genetiskt värdefulla revir undantogs. Av de fällda djuren var inget ”genetiskt värdefullt”. Det var inte stora protester mot denna utformning av licensjakten, och att hålla sig inom tillåtet område är naturligt för jägare. Det gäller huvudsakligen att erkänna och i kalkyler tillgodoräkna sig de positiva effekterna, men detta har varken vargskeptikerna eller ”vargetablissemanget” gjort.
Det finns goda motiv för selektiv jakt. Om inavelssänkning framfördes som ett viktigt motiv för förvaltningsjakt skulle det:
* vara ett starkt argument att omedelbart återuppta licensjakt för att utnyttja den inavelsminskning som de två invandrarna 2008 möjliggör. En mindre population ger effekt först när ytterligare migranter kommer (får sin första avkomma) och det blir nog först 2016 eventuellt tillförda valpar får barn. Men att använda selektiv jakt ger effekt redan 2013 eftersom inaveln nu när olika fördelad i vargpopulationen huvudsakligen beroende på bidraget från 2008 års invandrare. Väntar man med att återuppta selektiv vargjakt så smetas de införda generna ut över hela populationen.
* ge ett motiv för förvaltningsjakt som nästan alla kan vara överens om – jägare, jordbrukare, markägare, naturvårdare – både de som ville ha fler och de som vill ha färre vargar – och därmed minska polariseringen.
* ge en bevarandebiologisk motivering för vargjakt, som gör det svårt för EU att komma med invändningar eller driva ärendet i EU-domstolen.
* göra att det nya blod som faktiskt rinner in från Finland blir tillräckligt omfattande för att problemet med den låga migrationen skall kunna betraktas som nödtorftigt ”löst”.
* reducera behovet av valpflytt och låta den naturliga migrationen spela en större roll i inavelsreduktionen.
* vargmotståndare skulle se positivare på vargflytt eftersom förstärkning av migranteffekten blir ett motiv för intensivare beståndsreducerande vargjakt.
* jägarmas jakt skulle få karaktären av ”vargvårdsförvaltning”, som är den roll ”jägarna” själva vill spela gentemot det svenska viltet. Vargförvaltningen skulle ”normaliseras” och inte längre vara ett utpräglat och uppmärksammat specialfall, utan behandlas som annat vilt.
* Svensk vargpolitik sägs vila på tre ben varav ett är genetisk förstärkning, förvaltningsjakt kan framställas som en del av den genetiska förstärkningen istället för att bara motiveras med en ökad acceptans, den ökade acceptansen skulle bli något man får på köpet.
Det är mycket svårt för mig att förstå att såväl vargetablissemanget som remissinstanserna nästan helt negligerar möjligheten att utnyttja dessa fördelar. Istället bedrivs det en kampanj mot den genetiska förstärkningen, kanske eftersom vargskeptikerna uppfattar sig som svikna när 2009 års vargpolitiska beslut inte realiserats, och man då tycker man kan slå tillbaks mot andra delar av vargpolitiken.
Den genetiska förstärkning har systematiskt smutskastats av de som inte önskar fler vargar och stöds inte entydigt av de som styr vargförvaltningen, några exempel:
* I manifestationen mot rovdjurpolitiken 24/3 var ett av kraven att alla åtgärder gällande genetisk förstärkning omgående stoppas.
* Motståndet mot vargökningen manifesterar sig som ett motstånd mot den genetiska förstärkningen http://www.vargjakt.nu/
* I nästan varje vargdebattsammanhang kommer påståenden eller insinuanta frågor om inte den invandrartik som flyttats tre gånger är en varg-hundhybrid eller att varg-hundhybrider kan vara vanligt förekommande och är en stor risk. Detta upprepas i tämligen seriösa dokument, exempelvis som motivering för eftersöksbojkott.
* En ihållande kritik föranledd att av flyttade vargar från renbeteslandet till vargbältet återvänt till renbeteslandet. Denna kritik är inte bara från vargskeptiker, utan den nya rovdjursutredaren (Peter Egardt) inleder sin karriär med att kritisera insatser menade att förstärka genetiken.
*Djurparksvalp flytten ifrågasätts och de som förhållit sig positiva till vissa aspekter utsätts för påtryckningar. Utsättning av valpar försvåras på olika sätt, som leder till att det kan förutses att det för de flesta annars lämpliga vargföryngringar blir omöjligt att få markägarens tillåtelse.
* Urval av platser för utsläpp av vuxna vargar såväl som de faktiska släpp som gjorts har mötts av protester. De mest uppseendeväckande är mötena i samband med utseendet av Svenljunga som lämpligt utsläppsplats och utsläppet i Karlsborg som resulterade i ett symboliskt vargdrev som protest. Nu är eftersöksbojkott aktuell.
* Skyddsjakter överrepresenterar genetiskt värdefulla (ungefär en tredjedel av vid tidigare skyddsjakter fällda vargar har varit genetiskt värdefulla, någon aktuell statistik förs inte) och markerar inte i motiveringar eller riktlinjer att det tas stor hänsyn till om en skyddsjagad varg är genetiskt värdefull; SNV för inte register över när genetiskt värdefulla vargar dör och varför; SNV har inte gjort en instruktion för skyddsjakt, där det tydligt framhävs att genetiskt värdefull vägs in; SNV har (i ännu ej tillämpade dokument) tillmötesgått jaktliga synpunkter på att inte hålla genetiskt värdefulla revir skyddade i maximal utsträckning.

Min slutsats är att om det gjordes tydligare i praktiskt agerande (t ex trovärdig ”kompensation” för valpflytt) att inavelsminskning är viktigare än antal (vilket alla forskare tycker), så skulle det bli bättre förutsättningar för en livskraftig vargstam med långsiktig acceptans. Det räcker inte med allmänt formulerade fraser, utan måste vara mer påtagligt än hittills.

Vad tycker de etablerade vargforskarna?
I sitt senaste nyhetsmeddelande framför Skandulv att – om de förstått saken rätt – det behövs FLER immigranter för att få genomslag i en liten population, verkar tvärtemot vad jag framför (försökt diskutera saken, men hittills inte hört något argument): http://skandulv.nina.no/Nyhetsarkivoginfobrev/Artikkel/tabid/2350/ArticleId/1955/Info-fran-SKANDULV-PVA-on-Scandinavian-wolves.aspx. Vad gäller ”jakteffekt” så förekom flera media-inlägg av forskare från vargetablissemanget, som förnekade ”jakteffekten” i början av 2010, exempelvis http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/274691-experten-inavel-inget-skal-att-jaga-varg och http://www.rovdjur.se/objfiles/1/Forskarkritik_-1362681685.pdf. Vargetablissemanget verkar inte ändrat mening sedan dess. Så jag betraktas som en dissident, som måste framföra budskapet att det inte är som det sägs utanför de ordinarie kanalerna.

Är mitt budskap rätt? Ända sedan jag började sprida ”budskapet” i början av 2011 hoppades jag att det skulle undersökas närmare med simuleringsstudier av någon inom etablissemanget. men efter snart två år har sådant arbete inte ens inletts. Jag känner mig säker på att jag har rätt i princip, men mer exakta kvantitativa beräkningar borde göras innan applikation. Jag har inte fått någon ”vetenskapligt” kvalificerad invändning, trots att jag ansträngt mig att exponera iden.

Hur har jag försökt framföra ”budskapet”? (förutom på den här bloggen)?
Jag räknar inte de första försöken på den SLU-plats jag har
Jag räknar inte heller upp de försök jag gjort att få kontakt genom personliga email (ibland till många, och initierat redan 2010, och brev till Andreas Carlgren, detta har inte resulterat i någon invändning mot jakteffekterna och i några fall (som dock har liten vikt) har jag fått stöd för mina ideér.
På SLUs forskarblogg http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?cat=73
I Svensk Jakt http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svensk-Jakt/2011/Licensjakt-minskar-inavel/ och http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svensk-Jakt/Juni—Ge-vargen-gynnsam–bevarandestatus-nu/
I tidningen Land https://vargdag.files.wordpress.com/2011/10/landvargeu.pdf
I en vargsatsning på Sveriges radio http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4061&grupp=14046&artikel=4412619
På Newsmill dels genom kommentarer till varginlägg, och senast genom en egen vargartikel http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/25/regeringen-b-r-s-tta-m-let-f-r-vargstammen-l-gre-n-i-dag

Dissidenter: En allmän svårighet med att vara dissident är att det i alla sammanhang med hetta framförs en del dåligt underbyggda resonemang. Ett exempel är kreationism eller i modern tappning ”intelligent design”. Inom svensk varg är ett exempel på en seglivad vandringsägen att vargen är införd och att jägareförbundet har en roll i detta http://www.vargmysteriet.se/ Att det nyinvandrade tiken skulle vara en hundhybrid kan bli en lika seglivad vandringsägen. (Även erkända vetenskapsmän som jag samverkat med har spritt underliga ideer (fast utanför sitt fack).)  Detta bidrar till misstänksamheten mot dissidenter. Å andra sidan stöder även de som är inom systemet ibland underliga ideer och när det är politiska dissidenter så anses de ofta stå på det godas sida. Problemt är väl att man granskar källan för mycket och innehållet för lite.

Har argumenten om den inavelsänkande effekten av jakt haft någon reell betydelse?
De argument jag framför kan sägas ha påverkat Rovdjursutredningen, som faktiskt föreslagit att antalsmålet skall nås efter att man sänkt inaveln. Emellertid har rovdjursutredningens förslag inte implementerats i praktiken. De har också påverkat förvaltningsplanen, där det näms relevanta frågor som skall utredas i en oviss framtid. Utformning av att skjuta av några speciellt inavlade revir skall dock tas upp redan 2012. När man vänder på resonemanget och framställer det som att man skjuter speciellt dåliga vargar istället för att skydda speciellt värdefulla, så tycks det bli lättare att acceptera. Detta kan ses som hoppingivande ur mina arguments synpunkt, jag skall snart fråga NVV hur det går. Men vi behöver uppgifter till förvaltningsplan och vargpolitik nu och de frågor jag tar upp behöver kvantitativt beaktas nu för att få förvaltningsjakt 2o13.

, , ,

  1. #1 av Allan.jacobsen@telia.com på 8 september, 2012 - 17:07

    Jag tycker att du missar biologin lite.
    Eventuella invandrare har större möjlighet att få lämna sina avtryck i populationen om denna är stor, innan dessa invandrare drabbas av våra ”viltvårdare” antingen vid legal jakt, skyddsjakt eller den egen förvaltning/tjuvjakt eller i trafiken.
    Saker och ting är lite mer komplicerade än att 1+1 = många

    Och vad är det som gör det så förbaskad svårt att hålla oss med 500 vargar eller fler, när samma klientel som vill hålla vargstammen på en mycket låg nivå glatt accepterar enorma klövviltstammer som i kombination med det moderna samhällets krav på att kunna förflytta sig fort med bil i de områden där dessa djur finns, orsakar skador och lidande som vida överstiger allt vad även tusentals vargar kan åstadkomma.

    Vad är DITT incitament för att förespråka en lägra vargpopulation än de 500 du tydligen tycker är för många?

    • #2 av DagL på 8 september, 2012 - 20:28

      Frågan på slutet: MITT viktigaste incitament är att det blir snabbare och billigare att sänka inaveln med konstant 200 vargar och vargjakt än fri tillväxt till 500. Rovdjursutredningen föreslår också att man sänker inaveln innan man ökar antalet. Jag tycker dock man (av genetiska skäl) kan börja gå lite över 200 om det inte kommit något nytillskott inom några år (för att reducera den genetiska driften), och gå under när och om det blivit ett avsevärt tillskott (valpflytt lyckats). Vad vargantalet skall bli efter 2024 tycker jag man skall vänta till 2023 med att bestämma, när man haft en diskussion om en nordeuropeisk metapopulation med medverkan av andra vargländer. Man kan då också beakta inavel och geografisk spridning 2022, samt annan tillkommande kunskap.

      Jag tycker som du att Sverige borde hålla lägre stammar av klövvilt (älg och vildsvin) för att minska trafikolyckor och skador på grödor. Jag delar helt din uppfattning att klövvilt orsakar fler döda människor än vad ”tusentals” vargar skulle göra. Jag tycker att vargarna skall bära sin del av de skador som viltet orsakar (den del vargen dödar) och att denna skall räknas som vargkostnad https://vargdag.wordpress.com/2012/05/14/kostnad-for-varg/

      Vad menar du med den första kommentaren? Skulle en invandrad varg ha mindre chans att bli skjuten eller överkörd om det fanns fler vargar i landet? Även om så vore måste skillnaden vara mycket stor om detta skulle vara ett motiv för många vargar.

      • #3 av Allan Jacobsen på 9 september, 2012 - 11:08

        Ju större population ju flera lediga partners finns det för den invandrande/inplanterade vargen och för den inplanterade vargvalpen som överlevt till vuxen ålder och gett sig ut på vandring.
        Ju flera vargar, ju större områden finns de över och ju större möjlighet finns det för dessa vargar att passera ett sånt område med en ledig partner.
        Tiden den får irra runt till ingen nytta reduceras och dens möjlighet att lämna sitt bidrag till genpoolen ökas.

        Med 500 vargar, borde det finnas sådär dubbelt så många områden med lediga partners för den omkringirrande vargen att råka passera. Om sedan en dubbel så stor population även fördubblar en vargs möjlighet att hitta en partner vet jag inte, men inte blir det i alla fall sämre.
        Med fler vargar, med fler revir, finns så klart även risken att råka befinna sig på fel plats på fel tidspunkt och då bli dödad av en revirhävdande flock, antal konkurrenter till eventuell tänkvärda partners ökar med en stor population, lediga områden för ny revirbildning minskar och så vidare och så vidare.

        Det är därför att jag tycker du gör det lite för lätt för dig genom att förespråka en liten population som den bästa för att lösa problemen med inaveln. Det är inte i ett laboratoriemiljö dessa vargar finns eller i ett simuleringsprogram men ute i en mycket mer komplicerat verklighet.

      • #4 av DagL på 9 september, 2012 - 12:30

        Det är ett relevant argument att det kan bli svårare att hitta en partner för en invandrare om populationen är mycket liten. Jag berör det i kommentarer till https://vargdag.wordpress.com/2012/08/24/vargantalsforslag-efter-sarbarhetsanalys/#comment-237 varför jag föreslår fler vargar än nödvändigt för gynnsam bevarandestatus.
        Jag nämnde det också i https://vargdag.wordpress.com/2012/07/23/inavel_om_ett_sekel/ fast nu tydliggjorde jag det.
        Den effektiva migrationen är tillräcklig för att få inavelssänkning med naturlig migration vid 200 vargar. MellanSverige är ganska mättat, så att en invandrare passerar många andra vargar inklusiver potentiella partner på märkbart avstånd (revirmarkeringar och ylande) när den väl kommit ned till vargbältet, så sannolikheten att hitta en partner verkar ganska stor som det är. Med 500 vargar skulle möjligen jämvikten bli något lägre, men det tar mycket längre tid att nå den. Som du påpekar ökar nog chansen för dödliga revirstrider som även kan drabba invandraren om det finns 500 än om det finns 200 (vargdödade vargar är mycket ovanligt idag) och om det blir tätare med varg så vistas den nog också mera i mer befolkade områden med fler och mer trafikerade vägar och ökad trafikdödsrisk. Det är en dyr apparat att analysera vargar så att man i princip känner hela stamträdet och kan identifiera invandrare, det blir en omöjligt målsättning om det finns 500 vargar och då blir det svårare att skydda de genetiskt värdefulla, detta gör att den effektiva migrationen minskar om vargantalet blir stort. Konkurrensen om bytesdjuren ökar vilket leder till fler tamdjursattacker och högre chans att bli skjuten i skyddsjakt. Om vargtätheten är högre tenderar kanske invandrare att söka nya revir norr eller söder om vargbältet med åtföljande större konflikter med antingen samer eller fårägare, vilket kan leda till ökade svårigheter att etablera en flock. Det förefaller så osäkert att ett högre vargantal än 200 verkligen skulle leda till fler framgångsrika invandrare att jag avråder från att låta det argumentet väga in.
        Däremot tycker jag nya invandrare i princip skall helt undantas från skyddsjakt och reglerna för fast etablering av vargpar i renbetesområdet skall ändras, så de inte förhindrar ett redan etablerat vargpar med invandrarförälder att få valpar, såsom gjordes med ”den gula pendlaren” eller vad hon nu skall kallas. Jag håller tummarna för att hon finns kvar (det finns visst indikationer på det) och kan göra ett nytt, och denna gång av myndigheterna ostört, försök att bilda familj.

        Visst kan man säga att jag gör det lätt för mig och att min modell är förenklad, jag skulle vilja att de som har varg som uppgift gjorde simuleringar som kan ta hänsyn till mer komplexa situationer, och verkligheten kommer förstås inte att bete sig exakt som jag räknat ut. Jag kan bara göra mitt bästa på begränsad tid, men jag tycker det verkar vara bättre än vad vargetablissemanget kommer fram till hittills, och det har ju inte heller vargetablissemanget förnekat. Och jag tycker det är kritiskt viktigt att det fattas ett långsiktigt vargbeslut och då får det inte baseras på så subjektiva grunder som naturvårdsverkets tolkning av sårbarhetsanalysen.

  1. Svar angående ”Man kan inte skjuta vargstammen frisk” | Bild & Naturhistoria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s