Skandulv – Bringa ordning i varg-kaos!

Tillägg 130620. Skandulv har försökt göra vad jag uppmanat till, klicka här!

I slutet av mars publicerades ett brev i Science från forskare knutna till Grimsö och det tedde sig då lämpligt att ta upp det i den här artikeln på nedre halvan av artikeln

Länken nedan går till ett dokumentet riktat till Skandulv/Grimsö. Dokumentet innehåller bl a

  • Hur regeringens 180 vargar görs till enda möjligheten i naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan med utnyttjande av den senaste informationen i natuvårdsverkets beställda beslutsunderlag och med beaktande av EUs krav på en klarare och entydigare plan
  • Hur varg GYBSas omedelbart, vilket skulle bringa ordning i kaos
  • Varför den höga inaveln inte behöver åtgärdas för GYBS
  • Varför reproduktiva immigranter inte behöver vara fler än som kommer naturligt
  • Varför inte lyckad djurparksvalpinplantering behöver föregå beståndsbegränsande jakt
  • Varför Skandulv/Grimsö överdrivit vad som fordras till den grad att domstolar blivit det viktigaste inslaget i vargförvaltning
  • Varför inaveln kommer att sjunka snabbt så de genetiska problemen löser sig utan trasslig genetisk sårbarhetsanalys
  • Varför förvaltningsplanen inte vilar på vetenskaplig grund
  • Varför förvaltningsplanen borde göras om från scratch när det gäller GYBS
  • Varför få vargar minskar inaveln
  • Hur EU-direktivet uppmanar Sverige att göra det enkelt i det socioekonomiskas och svenska särdragens anda
  • Uppmanar Skandulv att klättra ned från elfenbenstornet och bringa reda i vargkaoset
  • Hur Sverige visat att landet saknar den kompetens i varggenetik, som behövs för att göra genetiska sårbarhetsanalyser (och några tröstande ord, det ÄR svårt det här med genetik)
  • Hur den demografiska sårbarhetsanalysen lätt kompletteras för att beakta genetiken, så att den visar att det bara behövs några hundra vargar
  • EUs miljökommission agerar nu genom ombud för tusentals vargar i Sverige!
  • Kolla att en genetikprofessor inte accepterar att det behövs fler än några hundra vargar av enbart genetiska skäl
  • Hur Sverige förfallit till genetikmissbruk, genetik används i vargsammanhang för att lägga slöjor och lura de lättrogna istället för som en objektiv vetenskap
  • Varför det inte behövs många vargar i Sverige för att vargstammen skall ingå i en internationell stam med många tusen vargar
  • Vägar naturvårdsverket kunde höja trovärdigheten

SkandulvNormalisera  Detta är ett brev med synpunkter på Skandulv men observera att det har uppdaterats och den senaste versionen som man når om man klickar är från 130401

GYBS = GYnnsam BevarandeStatus = krav som skall uppfyllas enligt EU-direktivet. I första hand definieras dessa krav av medlemsstaten själv, med ledning av EU-direktivets inklusive rovdjursriktlinjer ganska luddiga text, som är öppen för nationella tolkningar. Det gäller antal vargar, men också andra saker än antal (se rovdjursutredningen).

Olof Liberg och Håkan Sand (=Skandulv) har framträtt i samband med Vålådalen. Bollen sägs ligga på EU och värnarsidan fast den i själva verket ligger hos Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Genom att skylla på andra (som är ideologiskt motiverade för många vargar och inte lär kapitulera när de får vind i seglen) föser Skandulv undan det egna ansvaret. Det är Skandulv som möjliggjort (det bristfälliga) underlaget för minst 380 vargar som i sin tur skapat kaos (fast 380 är Naturvårdsverkets val och inte Skandulvs och bygger på beräkningar av Laikre och Ryman). Det är bara Skandulv som har en auktoritet som kan övertyga Naturvårdsverket, vilket Skandulv väljer att inte göra.

Selektiv jakt och endast ett par hundra vargar är bra för vargstammen säger Skandulv visserligen, men varför reflekteras detta inte i förslag på gynnsam bevarandestatus, så det kan tillämpas i praktiken, och det står i mycket få tidningar? Ett möjligt svar ges nedan:

Tillägg andra april. Missbruk av Vetenskap på Grimsö!

Fyra forskare vid Grimsö har skrivit ett brev i Science.  Brevet behandlar missbruk av vetenskap i vargförvaltning. Jag betraktar detta brev som ett missbruk av vetenskap i vargförvaltning, däremot betraktar jag det som författarna betraktar som missbruk som ett korrekt bruk av vetenskap i vargförvaltning.

Referensen är  ”Misuse of Scientific Data in Wolf Policy” Guillaume Chapron, José Vicente López-Bao, Petter Kjellander, and Jens Karlsson Science 29 March 2013: 1521. Samtliga författare  är verksamma vid Grimsö (Skandulv).

Först diskuteras brevet till Science:

Citat från brevet: ”the case of wolf conservation in Sweden reinforces concerns that scientific data can be misapplied to real-world problems.”; ”reducing the inbreeding coefficient has become the main policy target”; ” vocal interest groups have been calling to reduce population size because of negative impacts on hunting and farming. Under pressure from these groups, Swedish authorities recently opened a wolf hunt, which selectively targets the most inbred wolves.”; ”Unfortunately, this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context. In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding”; ”If found lawful by a pending court case, this approach may have far-reaching consequences for biodiversity conservation in Europe, as it may legitimize the government’s selective use of biodiversity science to spuriously justify biodiversity-damaging policies” ”O. Liberg, H. Sand, Effects of migration and selective harvest for the genetic status of the Scandinavian wolf population: A report to Naturvårdsverket , 2012.”

  • Brevet ifrågasätter inte uttryckligen resultaten av Liberg och Sand, men utgör ändå ett angrepp mot resultaten, som är meningen att ligga till underlag för tillämpning.
  • Resultaten från Liberg och Sand (2012) kan sägas vara att selektiv jakt 2013 skulle sänkt inaveln eftersom det skulle förstärkt effekten av invandrarna 2008. Den inavelssänkande effekten av invandrare ungefär tredubblas jämfört med ingen jakt och fördubblas jämfört med slumpmässigt uttag om resultaten tillämpas kommande år. Eftersom man kan utnyttja varje invandrarna bättre om resultaten tillämpas, så behövs färre migranter. Behovet av valpflytt minskar. Det blir det lägre kostnader.
  • Brevet framställer åtgärden som framforcerad av särintressen. Men åtgärden gynnar den målsättning vargförvaltningen eftersträvar: att sänka inaveln bortsett från effekt på ”särintressen”. 
  • Det framställs som missbruk av vetenskap att sänka inaveln av den svenska vargstammen. Det är ju att sänka inaveln som är ett centralt syfte med både forskning och förvaltning!
  • Det talas om ”ignoring the broader scientific context” eftersom… only immigration can lead to lasting reduction of inbreeding. Detta måste vara en avsiktlig förvanskning av rapportens resultat! Rapporten finner att selektiv beståndsbegränsande jakt mångfaldigar effekten av varje migrant! Visserligen behövs migranter som råmaterial men de utnyttjas drastiskt mycket bättre med selektiv jakt.
  • Forskarna försöker påverka en svensk pågående rättsprocess genom att framställa ett dokument som kommer att användas som partsinlaga, som påstår att tillämpningen av rapporten är ett exempel på missbruk av vetenskap.

Det är tragikomiskt att forskares exemplifiering av missbruk av vetenskap utgör ett utmärkt exempel på forskares missbruk av vetenskap. Det är en vetenskapligt oetiskt tillämpning av vetenskap. Forskarna kritiserar andra forskare fast de inte förstått eller velat förstå den vetenskapliga rapport som är i centrum för kritiken. Forskarna kallar det för missbruk av vetenskap att sänka vargstammens inavel, fast det råder stor enighet om att det är ett mål i vargförvaltning, som kan sägas vara i linje med en ökning av biodiversiteten. Forskarna försöker påverka en svensk domstolsprövning med en medvetet inkomplett och missledande argumentering i en form som motparten (Naturvårdsverket) har begränsad kompetens att bemöta.

Hur resultaten reflekterats i media.

Hur nästan samtliga svenskar (inklusive de som är mycket intresserade av varg) tolkar resultaten beror på hur de framställs i media. Eftersom brevet offentliggjordes i media samtidigt med publiceringen i Science, måste forskarna själva ha agerat för att synas i media och kontrollera hur resultaten framställdes. I artiklarna (TT meddelandet) står Chapron citerad för en del, man måste utgå från att han talar för alla författarna. Annat som står är det inte säkert att det kommer från forskarna, men det är troligt att det gör det och forskarna har ett solidariskt ansvar för påståendena. Liberg uttalar sig (”dementerar”), media uppträdde korrekt genom att låta den som angreps kommentera. Som exempel  SvD och DN, men det förekommer andra formuleringar i andra media.

Citat från massmedia ”Det är rent nonsens att döda djur för att minska inavel. Skulle vi göra på samma sätt om det hade handlat om hackspettar? Självklart inte. Folk skulle tro att du var galen”; ” de svenska myndigheterna kapitulerat för de särintressen som vill minska vargstammen. Dessutom har man blandat ihop begrepp som ”gynnsam bevarandestatus” och ”minsta livskraftiga population”; ”Detta ledde till att regeringen gick ut och förespråkade en vargstam på högst 180 djur”;  ”Forskare … borde försäkra sig om att resultaten inte missbrukas”.

Den som vill höra mer vad Chapron tycker om ”minsta livskraftiga population” och kanske få förklarat varför det behövs så mycket fler djur för gynnsam bevarandestatus än livskraft kan gå och lyssna på Chaprons docentföresläsning i Uppsala 17 april.

Reflektioner

Två av författarna till brevet har förklarat sina motiv för att underteckna i kommentarer till den här bloggartikeln.Detta, tillsammans med det relativt låga antalet kommentarer/reaktioner i media, tyder på att genomslaget inte är radikalt. Av kommentarerna från författarna får man intrycket att de inte är riktigt medvetna om vad som står i det brev till Science de underteckat, och undviker att ta upp hur de ser på formuleringarna i Science. Undertecknarna tycks mena att det väsentliga i kritiken är att politiker av forskare lurats att tillmäta den höga inaveln (=låga diversiteten) och behovet av dess åtgärdande överdriven vikt.

Mer utförliga analyser av brevet i Science och vad som egentligen kan ha menats har förutom den här artikeln vad jag kan finna bara utförts i två artiklar med kommentarer på jägareförbundets blogg.  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/03/fransk-forskare-vill-forbjuda-renskotsel-till-forman-for-vargar/ och  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/04/svar-fran-science-skribent/  . Reaktionen har inte varit omfattande, faktiskt rent förvånande lite omfattande på den sista.

”Nonsens” och ”galen” är den uppfattning som några Grimsö forskare vill förmedla om att reducera inaveln med riktad jakt, efter att några andra Grimsö forskare visat att det är möjligt och räknat ut hur stora effekterna blir. Den vetenskapliga motiveringen i brevet varför inaveln inte kan reduceras med riktad jakt håller sig inte till sanningen, och är direkt missbruk av vetenskap, eftersom sanningen mörkas genom påståendet, som isolerade kan sägas vara sanna, men tillsammans genom vad de utelämnar blir en lögn. Bara forskare kan manipulera forskningsresultat så skickligt, att de kan få en lögn att framstå som en sanning när forskarna anstränger sig. Detta är ett viktigt skäl att forskare bör undvika att utnyttja dessa talanger, eftersom det minskar tilltron till, inte bara till de som missbrukar sina talanger, utan också andra forskare. Utnyttjande av tekniken att förlöjliga forskningsresultat som forskare av subjektiva skäl ogillar kanske fyller det specifika syfte forskarna önskar, att minska chansen för vargjakt 2014, men får lätt vidare och långsiktigare konsekvenser vid sidan av det åsyftade målet (”collateral damage”).

Massmedia spelar på nationalism Massmedia (TT) betonar att uttalandena kom från en fransk forskare. Därmed bibringas läsaren uppfattningen att kritiken mot den svenska vargjakten kommer utomlands ifrån, och bibringas misstanken att den som framför kritik inte är fullt insatt. Detta är oetisk användning av journalistik. Det finns ingen anledning att tro att Chapron vet mindre om svenska vargar än svenska vargforskare, och det är således irrelevant att betona Chaprons franska bakgrund. Dessutom är två av undertecknare svenskar, som det inte står något om i media. I detta fall bidrar även detta till att inflammera debatten, det är nog en allmänt spridd uppfattning att svenska myndigheter skall ha ett väsentligt inflytande över förvaltningen av vargar i Sverige.

En fri debatt är ett viktigt inslag i en Universitetsmiljö och att den kan ha ett visst pris måste tolereras utan att det påtalas eller åtgärdas. Även en fri diskussion om den fria diskussionen och dess yttringar bör betraktas som ett viktigt del i en akademisk miljö, denna diskussion är ett viktigt bidrag. Eventuella åtgärder kan ha olika karaktär och behöver inte vara märkbara. Direkta åtgärder kan vara i sak fel och även om de är i sak rätt kan de slå fel. Om man tycker att andra har fel så är det inte säkert det är rätt och även om det är rätt kan orsakerna vara mer bagatellartade än de verkar. Mycket kan ligga i missförstånd av ordval. Att en åsikt framförs är sällan ett brott mot den akademiska friheten men när man kommer in på missbruk av forskning utförd av namngivna forskare kan det vara problematiskt. Kanske vad jag skriver här också. Att jag är pensionär och skriver på min egen blogg dessutom med kommenteringsrätt, gör att gränsen för vad som är rätt, ligger något högre än vad som framförs i de viktigaste vetenskapliga och populär medierna.  Inte lätt. Forskare kan också vara naiva i sina kontakter med omvärlden utan att inse konsekvenserna, det kanske inte är bra att ta kol på denna naivitet?

Är det missbruk av vetenskap att inte varna för eventuella följder i detta fall? Det låter sig säga att forskare skall varna om de tror deras resultat skall missbrukas, men situationen var sådan att detta inte var relevant. I remissbehandlingen av en preliminär version av förvaltningsplanen kom det fram starka önskemål att kvantitativt utvärdera jaktens i kombination med populationsstorlekens betydelse, och rovdjursutredningen hade rekommenderat att hålla populationsstorleken låg (med populationsbegränsande selektiv jakt) tills den önskvärda inavelsreduktionen realiserats. Detta förfarande har alltså diskuterats under ett år och vad Liberg och Sand (2012) gjorde var en mer exakt numerisk beräkning inför en sedan länge diskuterad aktivitet, som dock kom till stånd först efter en bedömning att det inte skulle strida mot EU-direktivet. Ärendet har inte heller förts till EU-domstolen utan en Svensk förvaltningsdomstol, vars beslut knappast kommer att få stor prejudicerande betydelse. Kan knappast betecknas som missbruk. Det är det första ärendet överhuvudtaget av den här karaktären så domstolen är nog ganska osäker, men Science brevet kommer otvivelaktig att sändas in till domstolen och påverka den, medan innehållet i den här webbartikeln nog går domstolen förbi. Målet är mellan Naturskyddsföreningen, som otvivelaktig observerat Science artikeln, och Naturvårdsverket som inte är intresserade av bloggar som den här. Inför vargjakt 2014 är nu myndigheterna medvetandegjorda om problematiken, så man kan utgå från att de har tänkt över den då.

Vargforskare är ofta ett ”särintresse”. Vargforskare kan ofta antas vara ett ”särintresse”. De vill slå vakt om vad de uppfattar som vargens intresse. Vargforskare rekryteras säkert bland människor som har ett positivt intresse för detta djur. Det är naturligt att forskare forskar om sånt de är intresserade av och blir successivt mer intresserade av när de forskar, och det är också naturligt att vargforskare har många vargpositiva kontakter. Detta behöver inte vara ett stort problem om de kan skilja sin faktaproducerande funktion från sina subjektiva åsikter, och förmår objektivt väga in negativa faktorer som de kanske subjektivt tycker ges för stor vikt i förhållande till vargstammens. Chapron har medverkat till en tidigare artikel i DN om tjuvjakt, där han säger att hade inte vargstammen förötts genom tjuvjakt så hade det funnits tusen vargar nu. Läsaren får klart för sig att Chaprons subjektiva preferens är att GYBS fordrar minst tusen vargar. En jägarrepresentant beskrev någon månad före brevet till Science en extremt fundamentalistisk vargprioriterande vargforskare utan att identiteten avslöjades. Men efter publiceringen av brevet avslöjades att det var Chapron. Det är då svårt att tolka det annat än att brevet präglats av en subjektiv önskan av om många vargar och ingen vargjakt snarare än en allmän maning att undvika missbruk av vetenskap. Vetenskapsmän skall vara objektiva och även om de tycker något speciellt, bör de vara mycket försiktiga med hur det påverkar deras presentation av forskningsresultat och försöka hålla sig till objektiva fakta i sådana sammanhang som det förväntas av dem. Brevet utgör ett vetenskapligt oetiskt agerande!

Nya ideér som strider mot vad som är ”allmänt känt” är ofta svårsmält. Att vargjakt och låga antal vargar kan reducera inaveln är inte väletablerad kunskap, som får många rovdjursforskare med lång erfarenhet att reagera med misstro. Ett gott råd till forskare är att ifall en tanke kommer från eller bekräftas av en trovärdig källa (Liberg t ex) tänka efter och reflektera en tid, innan de skriver brev till Science om hur galet det är.

Inkonsekvent? Det ter sig egendomligt att Chapron är medförfattare till flera förslag om ”uttag” (dvs jakt) i den svenska vargstamme till myndigheterna, som inte innehållit några reservationer och ofta verkställts och huvudförfattare till den demografiska sårbarhetsanalys, som ofta åberopas som ett motiv för få vargar. Å andra sidan länder det honom till heder att dessa arbeten tydligen inte påverkats i märkbar grad. Det verkar vara först nu som Chapron mfl gjort ett övertramp. Det är önskvärt att forskare sprider resultat populärt, att de deltar i debatten i anslutning till vad de är experter på och att de har synpunkter på relationen mellan forskning och tillämpning, och då blir det lätt övertramp och dessa förstärks ofta i media och om det rör sig om ett känsligt område. Så kanske man kan leva med det här?

Liberg och Sand (2012) har gjort beräkningar som visar att inaveln sjunker vid selektiv jakt och en vargpopulation som hålls vid mindre storlek (säg Regeringens 200 istället för Naturvårdsverkets 400). Varje invandrare får ungefär dubbelt så stor effekt med selektiv jakt som med slumpmässig skörd. Stor population ger avsevärt mindre effekt per migrant.  Även effekten av redan skedd invandring hade kunnat förstärkas med jakt 2013. Jag håller med och det stämmer hygglig med de beräkningar och artiklar jag skrivit om bland annat på den här bloggen och i Svensk Jakt.

Vargkriget och vetenskapliga tidskrifter. Vargdebatten påminner om ett krig. ”Det första offret i kriget är sanningen”; ”I krig och kärlek är allt tillåtet”; ”Ändamålen helgar medlen”. De vetenskapliga tidskrifterna (Laikre m fl 2013 & Chapron m fl 2013) har inte spelat den restriktiva granskande roll de borde gjort att undvika bidrag från vetenskapsmän, som påverkas för mycket av dessa subjektiva krafter. Det leder till minskad trovärdighet av sk peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter.

Vetenskapligt debattklimat Jag påpekar i brevet till Skandulv/Grimsö, som man kan nå från den här webartikeln, att diskussionen om varg inte förs i normala vetenskapliga former (jag gör en analogi med vargspråk). Jag påpekar också hur svårt varggenetik är och tendensen att man tror sig begripa utan att göra det, den genetiska effekten av genetisk selektion är ämnet för brevet till Science, även professionella populationsgenetiker gör här misstag. Dessa intryck bestyrks av Grimsöforskarnas brev. Grimsö är en liten plats, man tycker resultat en grupp vargforskare på Grimsö kommer fram till, som en annan grupp vargforskare på Grimsö inte tror är tillämpbara forskningsresultat skulle kunna diskuteras tillsammans över kaffebordet och inte skulle fordra brev till Science. Dessutom verkar det som den kritiserande gruppen inte ens gjort ett allvarligt försök att förstå vad som faktiskt står i den anklagade gruppens rapport. Kaffebordet kunde kommit till användning för att klargöra det. Vargforskare som anser sig insatta är mycket välkomna att göra invändningar på t ex den här bloggen eller Skandulv-möten eller Vålådalsmötet. Men nej, det är brev till Science i kombination med exponering i de mest betydelsefulla svenska medierna, som gäller om forskare skall uttrycka sin uppfattning om vargforskning och dess tillämpning. Brev i Science är det enklaste sättet att få uppmärksamhet i medierna för forskare som klarar av det.

Vad skall vargforskare göra på Skandulv? Forskares uppgift är delvis att på begäran eller vid behov göra utredningar inom sitt fackområde. Ur Skandulvs målsättningar klipps: .. ”og utføre øvrige genetiske analyser som har betydning for forvaltningen” .. ”Rådgivning til skandinavisk forvaltning om hvordan ulvebestanden bør forvaltes”… ”Opprette dialog med lokale aktører i ulveområder om hvordan forskningen kan tilpasses lokale forhold og interesser.” Detta stämmer bra in på Liberg och Sands rapport.

Regeringen vill inte färre än vad forskarna rekommenderat! Det utpekas som missbruk av forskningsresultat att tillämpa dem om de som stödjer begränsningar i vargstammens tillväxt. Endast resultat som stödjer många vargar och ingen jakt må tillämpas, annat tillämpning är missbruk. Dessa Grimsö-forskare verkar anse det är självklart att 180 vargar i Sverige inte kan ha gynnsam bevarandestatus, det vore missbruk av forskning att föra fram något annat. Men forskningen har (i höstens arbete med FRC) aldrig har valt mellan 180 och 380 vargar, det är Naturvårdsverket som gjort valet ur en Tabell där också 180 finns med. Tabellen med olika alternativ har gjorts av Laikre och Ryman (2009) och vidarebefordrats av Liberg och Sand (2012) vid en översikt över vad som föreslagits. Alternativen härrör från forskare, men inte valet av preferens.

Skillnaden mellan sårbarhet och GYBS. Chapron är huvudförfattare till en demografisk studie av minsta livskraftiga population, som gav till resultat att 40 vargar i Skandinavien räcker om vargstammen beter sig demografiskt som den gjort de sista 13 åren. Om Regeringen eller Naturvårdsverket hade påtvingat 30 i Sverige (det finns >10 i Norge) vore det berättigat att påtala missbruk av begreppet ”minsta livskraftiga population”, även om brev till Science verkar en mycket olämplig form. Men regeringens 180 ligger ligger sex gånger högre. Så varför gnälla om hopblandning av minsta livskraftiga population och GYBS när regeringen ligger så mycket högre?

Den kritik kritik som kommit från EU rör inte vilket antal (FRC) Sverige kommit fram till och kritiken mot jakten är att den bedrivits innan GYBS definierats av Sverige som stat. Det fanns nog berättigad anledning för EU att misstänka att Sverige skulle hamna på högre FRC än stammen nått vintern 2013 eftersom de auktoriserade förslag som gjorts har legat något högre (380 resp 425).  Det är en ganska subjektiv operation att ange GYBS som beror på ställningstaganden som jag (och Liberg och många andra) karaktäriserar som politiska även om det är en het potatis, som politikerna vill att någon annan (forskare) skall hålla i. Själv ställer jag mig härmed till förfogande som genetikprofessor för en tillräckligt hög potentat för att skriva ett underskrivet utlåtande att FRC=180 räcker. Om FRC vore 180 eller en bra bit över vilket är möjligt så skulle vargjakten 2013 inte ens bryta mot det. Fast de här resonemangen står inte i Science artikeln utan är vad forskarna eller Chapron vill lägga in i det.

Är Chapron orsaken till varg-kaoset? Chapron m fl gjorde en demografisk sårbarhetsanalys som inlämnades till Naturvårdsverket sommaren 2012. I denna analys betonades väl ofta att analysen gav en nedre gräns, att FRC vårdet skulle sättas mycket högre, och att den genetiska faktorn utelämnats. Detta trots att jag tyckte den genetiska faktorn beaktats. Detta ledde till att Naturvårdsverket baserade sina resultat på en genetisk sårbarhetsanalys, som var missbruk av vetenskap och bidrar till nuvarande kaos. Så reservations formuleringar i den demografiska sårbarhetsanalysen, som sannolikt genomdrevs av huvudförfattaren Chapron, kan ha varit grundorsaken, som ledde vargfrågans urspårning istället för att den sattes på spåret igen.

Kanske jag är orsak till brevet? Brevet kanske är kanske orsakad av och riktad mot mig, som skrivit detta och mest tänkt på hur man skall minska inaveln så effektivt som möjligt och därigenom bedrivit vad Grimsögruppen tycker är oansvarig forskning som inte för fram tillräckligt att detta skulle kunna leda till färre vargar. Jag har flera år pläderat för att man kan minska inaveln med vargjakt, synd att Liberg och Sand hängde på så sent, för det är en så radikal tanke så man måste vänja sig vid den om man har en lång bakgrund som sett det som hädelse. Och jag har skrivit ett brev riktat mot Grimsö där jag manade till att bringa ordning i varg-kaoset utan att riktigt fatta hur många på Grimsö som vill bevara varg-kaoset. Fast jag har säkert en tendens att få mig att framstå som märkligare än jag är, så ta det med en nypa salt🙂

Selektiv inavelsänkande vargjakt har tillämpats förut, utan att någon då ifrågasatt principen.  Jakterna 2010 och 2011 var selektiva i samma mening som Liberg och Sand (2012) analyserar. Ingen invandrare eller barn till invandrare fälldes då. Man får intrycket att Chapron m fl (2013) tror att det var ett helt onödigt påbud att skydda invandrare och deras avkommor, lika vansinnigt som att jaga hackspettar för att minska inaveln? Totalt utan effekt? Hoppas han är ganska ensam om det.

Effekt på polarisering. Eftersom forskare anser att det är missbruk av forskning att tillämpa forskning på vargförvaltning kommer det generellt att åberopas emot forskning som inte stödjer den egna uppfattningen i vargfrågan. Det ökar polariseringen att forskningsresultat som motsäger institutionella åsikter får minskad kraft. Det styrker polarisering.

Påståendet att den nya kunskapen om selektiv jakt har fått politikerna att negligera andra rekommendationer. Det var Naturvårdsverkets preferens med 380 som golv, vad jag vet är det ingen “forskare” som rekommenderat just detta val. Naturvårdsverket publicerade en tabell med möjliga alternativ och utgående från den gav regeringen en annan preferens, ett golv närmare 180 än 380. Chaprons bidrag är huvudförfattare till en sårbarhetsanalys som var ett av flera beslutsunderlag och den hamnade på att 40 vargar räcker utgående från den inavlade vargstammen och dess demografi 13 år tillbaka. Men beaktande värsta katastrof Chapron m fl kunde tänka sig blev det 100 för Skandinavien, säg 80 för Sverige. Så regeringen ligger mer än en faktor två över sårbarhetsanalysen Chapron mfl gjorde. Varför är det missbruk av den kunskap Chapron m fl gav, varför är det bara att utnyttja en del av den? Och vad har det med selektiv jakt att göra? Rapporten om selektiv jakt kom först i december och regeringen gjorde sin preferensdeklaration i oktober samtidigt med att Naturvårdsverket gjorde en beställning av en utredning av selektiv jakt. Regeringen kunde inte förutspå resultaten av rapporten om selektiv jakt när den fattade sitt preferensbeslut. Jaktbeslutet är Naturvårdsverkets och inte regeringens och innebar inte att Naturvårdsverket ruckade på golvet 380. Förstår alltså inte mekanismen som politikerna (alliansen, regeringen) föreslås förmåtts av ”särintressen” att tubba på forskarnas förslag pga rapporten om selektiv jakt. Socialdemokraterna har inte heller ändrat uppfattning (200, väl i linje med alliansens). Cirka 200 kan väl sägas ha varit den politiska målsättningen med en kraftig riksdagsmajoritet bakom hela tiden. Fast ”ruckningen” är väl att det överhuvudtaget bedrevs jakt. Sakkunniga från departementet hänvisade till något ställningstagande i EU-domstolens process mot Finland som öppnade för den möjligheten, får se vad den svenska domstolen säger om det. (Finland ligger under sitt FRC-värde, men verkar ändå bedriva en del vargjakt).

Svensk varg specialfall Den svenska vargstammen är en mycket speciell situation. Stamtavlan är fullständigt känd, i princip känner man inavel och släktskap för varenda varg. Vargarna är identifierade genom var de finns geografiskt, i ett visst revir uppehåller sig bara vargar med en viss genetik. Vargar är avgränsade kärnfamiljer. Reviren består några år så kunskapen hinner utnyttjas. Inventering och kartläggning av detta är mycket dyr, men det finns få vargar och mycket pengar. Dessa faktorer möjliggör selektiv jakt för svenska vargar, men detta recept skulle fungera i mycket få andra situationer. Därför är det inte så konstigt som de brevskrivande forskarna tycker att exakt samma förfaranden inte aktualiserats för hackspettar. Det är en missvisande analogi utan annat syfte en att svartmåla en företeelse som forskarna ogillar av andra skäl. Återigen används missbruk av genetikvetenskapen som slagträ i vargdebatten.

Tydligen är Skandulv som organisation inte så lämplig för att hantera vargkaoset, utan snarare tvärtom. Detta behöver ju inte hindra att det finns individuella forskare som kan bidra till att bringa ordning i kaoset. Men artikeln gör inte den uppgiften lättare.

Den kritik som riktas mot försöken att sänka inaveln understryker angelägenheten i att Naturvårdsverket verkligen ger GYBS åt den vargstam som finns idag i Sverige för att möjliggöra de åtgärder Naturvårdsverket finner behövliga för att reducera vargens inavel och öka dess genetiska variation så Naturvårdsverkets beslut inte framstår ändå tandlösare pga av ständiga juridiska processer och kritik från EU som inte är särskilt konstruktiv.

, ,

  1. #1 av Mats Näslund på 1 mars, 2013 - 19:08

    Bra och sakligt skrivet om denna varg cirkus som pågår.
    ”Vad Bryssel och naturskyddsföreningen håller på med minskar chansen för uthållig överlevnad av civilisationen”
    Tack för den meningen. Det är nog det mest vettiga som skrivits i vargdebatten på länge.

  2. #2 av Wolf is my Soul på 5 mars, 2013 - 10:02

    Reblogged this on Carinas space.

  3. #3 av Mats Näslund på 12 mars, 2013 - 17:19

    Har Skandulv lämnat något svar?

    • #4 av DagL på 12 mars, 2013 - 20:45

      Skandulv har hört av sig. Det är ju lite retoriska frågor så ”svaret” har inte så stort intresse. I mycket av vad jag säger håller de med och de avråder mig inte från ytterligare inblandning. Men jag tänker hoppa av. Det går inte att få de som inte vill ha många vargar (inklusive alliansen) att reagera/agera förnuftigt. Och det är för lätt för EU och värnarna att bara se till att vargar inte får avlivas och därmed att anatalet växer okontrollerat.

      • #5 av Mats Näslund på 12 mars, 2013 - 21:28

        Nej, särskilt förnuftigt har det inte varit från någon av sidorna den sista tiden. Politiker har varit rädda för frågan och tjänstemän har agerat i egen sak. Om du tänker hoppa av har jag förståelse för men det vore mycket tråkigt. Det behövs någon med genetisk kompetens som inte har genetiken som svepskäl för ett maximalt antal vargar. Dessutom tror jag faktiskt att politikerna har börjat engagera sig mer i frågan, för de har börjat inse allvaret i den. Speciellt efter alla turer med överklagningar. Politiker vill nämligen tro att de är dom som styr landet och inte domstolarna eller EU.

    • #6 av DagL på 12 mars, 2013 - 21:56

      Jag reagerar vanligen om någon hör av sig. Det är inte vanligt. På den här bloggen får jag mer SPAM än verkliga inlägg nu. Jag fick en så ovettig kommentar på det här inlägget så jag tog bort den (jag beskyldes bl a för att vara ”jägare” vilket är fel och visar att det var onyanserat ovett som bara tror att särintressen kan motivera en önskan om en förnuftigare vargpolitik) det har knappast hänt förut. Vargmotståndare typ jägare har inte lyssnat tillräckligt bra. Om viktiga politiker hör av sig och vill få reda på genetiska argument mot fler än 180 vargar och hur de kan agera för att slippa det så ställer jag säkert upp. Det har hänt och jag skriver till politiker också. Och jag tror jag fick igenom vargjakten 2013. Det var förstås inte bara jag, och Liberg och Sandrapporten var avgörande, men utan mig tror jag inte Liberg och Sand-rapporten skulle kommit eller fått tillräckligt snabbt genomslag. Som du påpekar så är det missbruket av genetiken för att ensidigt motivera många vargar jag vänder mig mot, och jag upplever inte att mina argument och resonemang resulterar i en ordentlig diskussion. Jag håller förresten med om att det bör vara många tusen nordeuropeiska vargar, det är huruvida det behövs mer än några hundra av dem i Sverige som jag kan argumentera emot och inte tycker man skall köpa. Men om ryssarna avlivade alla sina vargar tror jag att jag skulle tycka att vi borde ta en större del än 180.

      • #7 av Mats Näslund på 12 mars, 2013 - 22:11

        Jag tror tvärt om att det är många som har lyssnat, men det är ett svårt ämne och jag ska ärligt erkänna att jag har inte förstått allt i resonemanget. Det är nog därför det inte blir någon större diskussion. Människor och då speciellt politiker vill nog inte öppna munnen och visa sin kunskapsbrist. På andra sidan har vi forskare och genetiker som förstår men eftersom slutsatserna inte har gagnat deras syften har de valt att försöka tiga ihjäl argumenten.

      • #8 av DagL på 13 mars, 2013 - 08:12

        Kritiska genetiska frågor man inte förstår har man ju här chansen att ställa till en professionell erkänd genetiker med lång erfarenhet av frågor som inavel. släktskap, urvalets effekter, antal, genetisk variation och migration, och som nu dessutom är inläst på vargar. Dessutom inriktad och van att göra vetenskap av ”praktikens” (skogsbrukets, skogsstyrelsens) aktuella problem och de avvägningar som då är aktuella. Men det kommer mycket få initierade frågor (dvs. frågor från någon som först tillbringat några timmar med webben och försökt förstå innan frågan ställts. Det finns några frågor, som är för svåra för mig och också. Det finns frågor som är för komplicerade att utreda bara som svar på en fråga, Men jag försöker besvara alla seriösa frågor och kommentarer. Det finns en frågelåda som är tom sedan början av 2013.
        Nä problement är att de som inte vill ha många vargar inte försöker argumentera vetenskapligt mot argumenten får många vargar. När det gäller att det skulle fordras 3-4 invandrare per generation för att heterozygotin inte skall sjunka verkar det barnsligt enkelt att påvisa att så inte är fallet men ändå utnyttjas inte argumentet ofta. När det gäller det långsiktiga behovet av en internationell metapopulation på ett par tusen vargar så är det svårare att argumentera varför det inte behövs fler än 200 i Sverige. Men ändå görs inga försök att sätta sig in i frågan utöver att det finns tillräckligt med vargar i Ryssland, men man måste också argumentera för att deras gener kan vara relevanta för svensk varg och det hör man inget om.

  4. #9 av Sten Malmgren på 23 mars, 2013 - 10:21

    Som husdjursagronom med specialinriktning på husdjursförädling kan jag inte undgå att förundras över genetikdebatten kring varg. Visserligen är det 35 år sedan jag lämnade den teoretiska förädlingen för att bli mjölkbonde men det talas så mycket om vargforskare som uttalar sig om än det ena än det andra de har en helt overklig uppfattning om. Var och en talar visserligen utifrån sin profession men det är bara att konstatera att det är en enorm skillnad mellan bevarandesidans forskare som huvudsakligen kommer från biologiundervisning på främst Stockholms universitet (Ryman,Laikre, Liberg, Sand), och husdjursgenetiker med decennier av framgångsrikt avelsarbete i praktiken. Det är bara att konstatera att det svenska avelsprogrammet för mjölproduktion varit världsledande under lång tid.I avelsbasen ligger omfattande data från mer än 1 million kor.
    Bevarandegenetiken från naturmuppar är en ren lekstuga. Tänk om en kompetent husdjursgenetiker kunde konsulteras i vargprogrammet! Det talas om genetiskt värdefulla vargar. Det är rent struntprat. ”Forskarna” vet inget om de värdefulla vargarnas egenskaper.De kan mycket väl vara genetiskt undermåliga och bärare av allvarliga genetiska defekter.Junselevargens genetiska status vet man ingenting om. Det enda kända sätt hon skiljer sig från våra sk inavlade vargar är att hon inte är besläktad med dem. En egenskap hon delar med några 100.000 andra vargar.
    Gå gärna in på http://www.vikinggenetics.se och se hur man jobbar för att fastställa vilka tjurar och kor som är genetiskt värdefulla. En länk att börja med är

    http://www.sweebv.info/Dokument/Avelsv%C3%A4rdering%20versionVIII.pdf

    • #10 av DagL på 23 mars, 2013 - 11:09

      Jag värdesätter mycket detta nya perspektiv i kommentaren.

      Jag håller med om att en kompetent husdjursgenetiker vore en värdefull tillgång i vargprogrammet och har rekommenderat just det.
      Husdjursförädlare är vana att räkna på effekten av urval och varg är exponerad för urval med t ex jakt men också andra faktorer som människan kontrollerar såsom trafikolyckor.
      Jag tycker också, som framgår i min artikel, att effekterna av inaveln i den svenska vargstammen något överdrivs.

      Men jag tycker ändå de få grundarna och den därav orsakade höga inaveln och begränsade genetiska variationen i den svenska vargstammen är ett problem.
      Det enda man menar med genetiskt värdefull i vargsammanhang är, som framgår av kommentaren, att den är lite besläktad med andra svenska vargar. Det finns ingen ambition i att ändra egenskaper för varg, önskemålet är bara att den naturliga variationen i tex ”avelsvärde för olika egenskaper” skall bevaras. Men man vill motverka att ”negativa egenskaper” kommer till högre uttryck än i naturen genom en ”onaturligt” hög inavel.

      För en kospecialist är detta förvirrande. Kospecialister associerar genetiskt värde med högt avelsvärde, vilket det inte alls är fråga om för vargar. Just att Junselevargen är obesläktad med de svenska vargarna gör henne genetiskt värdefull i Sverige även om det finns 100 000 andra vargar som skulle vara lika värdefulla om de funnes i Sverige. Det blir en diskussion om semantik snarare än genetik. Även för kor är inavel och nytt blod något som diskuteras och inavel anses negativt, se tex http://www.atl.nu/lantbruk/kons-gener-kartlagda-liten-risk-inavel.

  5. #11 av DagL på 1 april, 2013 - 14:39

    Denna kommentar till brevet till Science av Grimsö forskare är skriven av Jens Karlsson, en av författarna, troligen den som är bäst insatt i den interna svenska debatten och har längst erfarenhet av Grimsö. Den är kopierad från http://www.facebook.com/storarovdjuren.varmland

    Att forskningsresultat spetsas till eller vinklas av olika media, intresseorganisationer eller debattörer hör till och kan ibland föra diskussionen ett steg framåt genom att tydliggöra poänger och skillnader. Ibland framålls fakta som stöder den egna linjen medan mer besvärliga resultat lämnas åt sidan. Till och från tycker någon (forskare eller annan person som tagit fram grunddatat) att snedvridningen har gått för långt åt endera hållet och kastar sig in i diskussionen. Jag är inte helt positiv till att just forskare gör det. Dels eftersom vi forskare överlag är usla debattörer och trots goda intentioner, alltför ofta skapar ännu mer oreda genom våra djupdykningar i någon sakfråga som råkar intressera oss särskilt mycket. Men också därför att jag uppfattar vi i vår roll ska ta fram fakta, fakta som folkvalda politiker, intresseorganisationer och enskilda privatpersoner ska kunna använda för att bilda sig uppfattningar om och fatta beslut i alla möjlig frågor. Varje gång vi går utanför den rollen och uttrycker egna åsikter istället för objektiva fakta så tror jag att vi, även för det som faktiskt är objektiva forskningsresultat, naggar förtroendet i kanten.
    Debattartikeln i Science har, som jag ser det, två syften. Dels få igång en internationell diskussion om i vilka situationer vi som forskare bör delta i offentliga diskussioner och hur vi ska göra det på ett bra sätt. Det andra syftet är mer lokalt svenskt och utgör ett konkret exempel på den föregående problematiken med snedvriden diskussion.

    Att inavel bland de Skandinaviska vargarna är ett problem som bör hanteras med långsiktighet är ett faktum. Så även att det sannolikt blir svårt att uppfylla kraven för t ex “gynnsam bevarandestatus” utan någon form av regelbunden invandring av vargar österifrån. Jakt på vargar med hög inavelsgrad eller en utplanterad kull med djurparksvargar löser inte inavelsproblematiken. Inaveln är ett problem på lång sikt, som under de senaste åren i första hand har hanterats med akuta åtgärder.

    Som vi påpekar i vår text så är vargens återkolonisation av Sverige kontroversiell även på andra sätt än att inavelsgraden är ovanligt hög. Det finns således andra problem vargförvaltningen också bör hantera, som just nu är lika viktiga som, eller viktigare än inavelsfrågan. Det gäller t ex vargangrepp på tamdjur och hundar, eller det faktum att en tredjedel av alla svenskar är rädda för att vistas utomhus i områden med varg. Länsstyrelserna gör ett hästjobb med att dokumentera skador, försöka förebygga dem och möta de människor som upplever problem, samtidigt som de också ska inventera varg och andra rovdjursarter. Det finns en verktygslåda med åtgärder som kan användas för att på allvar minska t ex antalet angripna tamdjur och hundar, men naturligtvis inte obegränsat med skattepengar för att vidta dem. Eftersom såväl politiker som forskare, tjänstemän och andra (gudskelov) ägnar sig åt mycket annat än frågor som rör varg, är även tiden för att diskutera vargpolitiska frågor starkt begränsad.

    Från mitt perspektiv tycks diskussionen ha gått över styr och inavelsproblematiken tagit oproportionerligt mycket tid och resurser i anspråk, på bekostnad av de andra problemens hantering. Svenska politiker väljer att lägga relativt mycket av sin egen, länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets tillgängliga tid på åtgärder som selektiv jakt på inavlade vargar, flytt av vargar och utplantering av djurparksvalpar, vilka inte löser vare sig inavelsproblemtiken eller minskar antalet angrepp på tamdjur och hundar. Jag är försiktigt uttryckt, tveksam till att det är en klok fördelning av resurserna. En bred politisk diskussion med efterföljande beslut rörande mål i form av exempelvis miniminåver för antalet vargar, eventuell geografisk zonering av vargstammen och toleransnivåer t ex för hur stora skador fårnäringen, rennäringen, fäbodbrukare eller andra intressen maximalt ska behöva tåla skulle skapa förutsättningar för att använda skattemedel på ett kostnadseffektivt sätt i syfte att förebygga vargangrepp på tamdjur och hundar. Det skulle också ge olika intressen den förutsägbarhet som ofta sägs vara grunden för en framgångsrik rovdjursförvaltning.

    Att föra diskussionen om vart man vill med vargpolitiken i stort och sedan landa det i konkreta beslut är svårt, det inser jag. Det är lätt att förstå hur diskussionen vrids mot tekniska detaljer som rör inavel och praktiskt greppbara åtgärder som genetisk förstärkning genom t ex “inavelsjakt” eller utplantering av valpar istället för att arbeta sig igenom grundläggande frågor som hur många vargar det minst behövs för att tillgodose vissa intressen och hur stora problem de tillåts tillfoga andra intressen. Det sker säkerligen inte medvetet, men det är sannolikt förrädiskt mycket lättare att diskutera och enas kring teknikaliteter än att värdera olika intressen och enas kring beslut som garanterat blir impopulära i något/några led.

    Den som för tre år sedan upplevde problem med vargförekomsten och var skeptisk till den rådande rovdjurspolitiken och inte visste om antalet vargar skulle komma att fördubblas, tredubblas eller tiodubblas under de närmaste 10 åren, vet lika lite nu som då. Den som för tre år sedan var orolig för att vargstammen sakta skulle förtvina och till slut försvinna, vet inte heller mer nu än då. Det saknas i allt väsentligt konkreta mål för svensk vargpolitik, vilket gör det extremt svårt (i praktiken omöjligt) för Naturvårdsverket att ta fram en förvaltningsplan som tydligt visar hur vargstammen ska förvaltas för att nå målen (som ju inte finns uttalade). Personal på myndigheter som Naturvårdsverket och länsstyrelserna får utstå mycket kritik för sådant som de är ansvariga för men inte har mandat att påverka. Om det fanns klart uttalade mål för vargförvaltningen kunde man diskutera, ifrågasätta och förbättra myndigheternas planer för att nå målen. De målen saknades för tre år sedan, de målen saknas idag.

    Om vi forskare, som producerar delar av det underlag som beslutsfattare använder sig av, har större ansvar än andra att säga ifrån när det underlaget vinklas för hårt åt det ena eller andra hållet vet jag inte. Men jag tror våra möjligheter att tala om att vi tycker det har gått för långt är större. T ex genom debattartiklar i Science. Jag har just använt mig av den möjligheten och därmed sannolikt bekräftat mina påståenden om att forskare överlag är dåliga debattörer som ställer till mer oreda än de undanröjer. Om artikeln även leder till den diskussion jag efterfrågar är mer osäkert.

  6. #12 av Björn Isaksson på 8 april, 2013 - 08:11

    Det var väl inte det här du menade med att Skandulv skulle bringa reda i vargdebatten? Med sin insändare har de ökat den. Även om Jens Karlsson och Petter Kjellander mer eller mindre ångrar sig i olika webinägg är skadan skedd och rovdjursfanatikerna på NVV gnuggar händerna av förtjusning.

    • #13 av DagL på 10 april, 2013 - 18:52

      Jag klistrar in den förklaring Petter Kjellander givit på jägareförbundets blogg nedan

      Man måste skilja på äpplen och päron…
      Gunnar, eftersom jag uppenbart missat denna ”heta” debatt som blåst upp pga vår insändare i Science så kommenterar jag först nu din blogg… du kommenterar en artikel som få verkar ha läst, men som många har synpunkter på… Som medförfattare till originalartikeln kan jag dock avslöja att den ur mitt perspektiv handlar om hur vi forskare ser på att politiker selektivt, fel- eller misstolkar forskningsresultat och sen fattar beslut baserade på osaklig grund. Vi tog svenska vargpolitiken som exempel, där politiker och tjänstemän avsiktligt eller oavsiktligt plockat såväl vetenskapliga som ovetenskapliga argument, som stöd för sin politik. Till exempel nämner Naturvårdsverket i en av sina rapporter att vargjakten i vintras var det enda sättet att kunna förstärka den svenska vargpopulationens genetiska status för att på så sätt uppnå gynnsam bevarandestatus. Detta menar jag är fel. Hade man sagt att syftet var att tillfälligt minska inavelsgraden, hade jag köpt det. Hade man dessutom angett att jaktbeslutet fattats för att förhoppningsvis stötta folk på landsbyggden, fäbobruket, hundjakten, för att minska den illegala jakten eller för att man helt enkelt ville bromsa tillväxten så hade jag stöttat det också. Detta sagt som en introduktion för dig som inte läst den ursprungliga artikeln (eller snarare vår insändare i Science)…
      Din ”tolkning” av artikeln innan du ens läst den utan endast grundat dina åsikter på intervjuer med huvudförfattaren, var ett grovt misstag. Jag uppskattar ofta dina åsikter och ser dig som en som bryr sig om fakta. Men här har du missat målet å det grövsta.
      Eftersom du uttalar dig så kategoriskt om vad vi författare står för, så väljer jag nu att komma ut i denna fråga. Min åsikt i denna vargfråga är att det minsta problemet för vargarna i Sverige, är deras inavelsgrad. Det är väl uppenbart för de allra flesta att det helt saknas en förvaltning och att denna fixering vid inavelsgrad och genetisk status, är ett missgrepp och ytterligare en dikeskörning, baserad på misstolkningar av vetenskap. Det finns, mig veterligen, inga vetenskapliga publikationer om alvarliga effekter ännu, av den väldigt höga inavelsgraden. Det finns en publikation som rapporter en påverkan på kullstorleken, precis som i är vanligt hos olika hundraser. Dvs de mest inavlade paren får något färre valpar, men inte mycket. Men vargstammen växer och frodas, som alla vet. Genetiken är därför det minsta problemet som vargstammen och förvaltningen har just nu. Att då som Naturvårdsverket börja argumentera för en ”genetiskt selektiv jakt” och att börja sätta ut djurparksvalpar är ju rena snurren.
      Jag är jägare, har alltid varit… jag är också för vargjakt! Hur många vargar vi skall ha i Sverige är jag inte helt säker på än, men jag tror att vi kan klara oss länge på en vargstam runt 150 vargar i södra Sverige, utan att några nya och alvarliga inavelsproblem uppstår. Skulle sådana alvarliga problem med inavel uppstå, så löser vi det då. Detta är mina personliga tyckanden, avvägningar och ställningstaganden, det är INTE vetenskap… de baseras såklart mina yrkeskunskaper men i stor utsträckning också på mina privata värderingar av hur vargen påverkar mig direkt som jägare, jag är också djurägare och glesbygdsbo. Detta tyckande är därför egentligen inte särskilt intressant att läsa om, varken för andra forskare eller för allmänheten. Den beskriver dock vad min utgångspunkt för insändaren till Science INTE är… dvs artikeln i Science är inte ett knivhugg i ryggen på dom som vill ha vargjakt, det är snarare ett försök att få förvaltare och politiker att sluta låtsas bedriva vargförvaltning på saklig, vetenskaplig grund. Kanske begår jag tjänstefel, men jag vill hävda att Svensk vargförvaltning just nu kräver mer ideologi, förankring och principer, inte mer forskning om inavel.
      Vi har valt våra politiker för att de skall fatta beslut. Oftast fattar dessa beslut på ideologisk grund. Det är precis så det skall vara. Men i vargfrågan låtsas många plötsligt att det är vetenskapligt baserade beslut. Om vi anser människor vara mer värda och viktigare än vargar så skall man säga det och inte gömma sig bakom osanna argument. Jag som skattebetalare tycker det är viktigt att kunna lita på andra forskare och att kräva av våra politiker och vargförvaltande myndigheter att de skall vara uppriktiga. Detta handlar alltså om yrkesheder. Den dag som det i publicerade forskningsartiklar visas att man räddar en art från utdöende pga inavel genom att skjuta 12 stycken av den arten, så kommer jag att stötta det beslutet fult ut även som forskare.
      Mvh
      Petter Kjellander

  7. #14 av Björn Isaksson på 8 april, 2013 - 16:46

    Jag menar förstås att de har ökar oredan i debatten….

  8. #15 av Björn Isaksson på 12 april, 2013 - 11:16

    Ja, det verkar ju som om Jens Karlsson och Petter Kjellander inte vet vad dom skrivit på egentligen. Båda gör ju pudlar, men skadan är tyvärr redan skedd. jag tycker Fredrik Widemos svar i GG:s blogg var bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s