Sansa debatten efter riksdagsbeslutet

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Riksdagsbeslutet är en stor händelse, eftersom vargpolitiken sedan 2012 inte kan sägas vara förankrad i riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Tidigare rovdjurspolitiskt riksdagsbeslut 2009 sattes ur kraft av EU. Således har vargförvaltningen saknat politisk förankring i riksdagsbeslut sedan 2011. 1) riksdagsbeslutet 2009 auktoriserade vargjakt utan att det auktoriserats att varg har gynnsam bevarandestatus 2) riksdagsbeslutet 2009 preciserade ett tak på vargantalet (i avvaktan på att kraven för gynnsam bevarandestatus preciserades). 3) riksdagsbeslutet skulle följas av utredning och nytt riksdagsbeslut till slutet av 2012. Det försämrar acceptansen och förstärker polariseringen att varg inte haft formell legitimitet under 2013, och att det inte funnits någon långsiktighet eller förutsebarhet under mer än ett år. Dessa fundamentala brister kan ha rättats till genom riksdagsbeslutet 2013. EU har givit uttryck för att det är politikerna som bestämmer och såledeles anger riksdagsbeslutet tämligen snäva ramar för framtida hantering, och rikspolitikerna inflytande i fortsättningen blir mer begränsat. 

Riksdagsbeslutet kan rivas upp det närmaste åren genom att 1) EU driver krav på att ogiltigförklara det; eller 2) politiska partier (MP och V) aktivt driver att det skall rivas upp, eller 3) Naturvårdsverket obstruerar våldsamt eller (troligare) med passivt motstånd. Då avstannar en process mot ökad legitimitet, acceptans, förtroende, förutsägbarhet och samsyn. Sveriges rovdjurspolitik skulle då karaktäriseras av ryckighet, partipolitik och kortsiktighet, som minskar trovärdighet, långsiktighet och förutsägbarhet lång tid framöver. Det var en massiv riksdagsmajoritet för att förslaget utgjorde en grund för fortsatt rovdjursförvaltning, endast 41 riksdagsledamöter (MP och V) röstade på avslag, därför är 2) ovan otroligt, V och MP vill nog inte riva upp grunden för rovdjursförvaltning de närmaste åren. Om riksdagsbeslutet rivs upp av EU eller sätts ur funktion av Naturvårdsverket kan diskontinuiteten 2011 -2013 inte längre betraktas som en parantes, en tillfällig störning orsakad av ett utländskt element, i en annars kontinuerlig och politiskt förankrad process.

Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Delar av riksdagsbeslutet hade inte en massiv majoritet, de vetenskapliga ställningstaganden var oklara i detaljer, det uttrycktes tveksamhet om intervallen verkligen är förenliga med direktivet, EU ”hotet” finns troligen kvar, även om styrkan återstår att se, en ström av tvivel med negativa ställningstagande och negativa tidningsartiklar kom. Demonstrationer, negativa mediepresentationer och överklaganden kan förutses vid eventuell licensjakt liksom vid tidigare jakter även om motståndet mot själva riksdagsbeslutet var ganska lamt. Tidfönstret mellan riksdagsbeslut över myndighetsbeslut till jaktbeslut för vargjakt till början av 2014 är väldigt kort. Det ter sig för mig ytterst otroligt den svenska vargstammen kommer att vara mindre om ett år än nu, trots de farhågor företrädare för ideell naturvård framfört och förhoppningarna hos de intressen som tycker det finns för många vargar nu.

Min tro är att det kommer att finnas (minst) lika många vargar om ett år som nu, och kanske väsentligt fler. Detta gäller även om EU skulle deklarera att de lägger ned hotet av åtal mot Sverige före vargjakten börjar. Den administrativa trögheten och de konservativa instinkterna i systemet, gör att beslutsproceduren inte  så snabbt som det behövs förmår acceptera tillräckligt omfattande jakt. Naturvårdsverket håller i ärendet i den förutsebara framtiden och tycks avse att rätta sig efter beslutet. Riksdagsbeslutet ger ett intervall för Naturvårdsverket att besluta inom, och det tar tid för Naturvårdsverket att formellt bestämma var i intervallet Naturvårdsverket väljer att ligga, även om ett stalltips är att Naturvårdsverket kommer att genomgående toppa. Även om det är solklart att riksdagen fastställt att varg nu har gynnsam bevarandestatus, kommer Naturvårdsverket att tveka att omsätta detta i licensjakt. Naturvårdsverket kommer sannolikt att hävda behovet av en förvaltningsmarginal dvs t ex +40 vargar, för att vara säker att inte hamna under ”golvet”. En licensjakt på säg 80 vargar efter att jakter på 1-3 vargar stoppats av domstol ter sig svårsmält för många. Det kommer att te sig taktiskt för beslutsfattarna att 2014 ”testa systemet” med mindre omfattande jakt (2013 misslyckades ju testen). Även om EU skulle formellt avveckla överträdelseärendet har EU ett ont öga till svensk rovdjursförvaltning och en kvarstående önskan att slå tillbaks på något sätt. Gissningen är att EU gör som EU gjort de tre senaste åren, deklarerar diffust missnöje utan att vara precis och utan att lägga ned överträdelseärendet, vilket tjänar syftet att det blir fler vargar än annars, men också bidrar till en fortsatt tämligen kaotisk svensk rovdjurförvaltning, försvagning av riksdagens auktoritet och legitimitet i rovdjursfrågor, och ökade tveksamheter mot hur EU förvaltar sin överstatliga makt.

När Naturvårdsverket efter konsultation med jordbruksverket fastställer en minsta nivå för vargstammen ter det sig inte troligt det blir i den lägre delen av intervallet 170-270. Det vore politiskt oklokt av Naturvårdsverket att förespråka ett miniantal under 200, eftersom den politiska uppbackningen blir svag om ett värde lägre än 200 väljs, men däröver står S står bakom. Ett golv mellan 200-270 har ett starkt parlamentariskt stöd, och kan nog vinna stöd i det sunda förnuftet hos många. Många forskare har nyligen direkt officiellt uttalat sitt stöd för golvet 270. Men med lägre värde på golvet blir det svårare att finna kvalificerade forskare, som är villiga att stå som författare till en vetenskaplig motivering, och Naturvårdsverket vill nog gärna ha ett visst forskarstöd, som kan backa upp Naturvårdsverkets val. Den viktigaste orsaken att forskarna hamnat på så olika nivåer är tidsperspektivet. För uthållighet minst ett sekel räcker hundra vargar, men för ett millenium eller längre känns tusen säkrare. Här borde en kompromiss mellan forskar- och expert- skolor kunna göras, där det är enighet om att trehundra vargar (golv 250) ger säkerhet  betydligt längre än ett sekel, men att det finns tveksamheter om tillståndet efter ett millenium och längre bort. Och vid 300 vargar (faktiskt antal) så är den väsentligaste osäkerheten inte av sådan karaktär att det hjälper med flera vargar.

Naturvårdsverket talar om sina planer men man får intrycket att mycket går före licensjakt på varg och att detta därför inte kommer att hinnas med. Licensjakt på varg – om än i begränsad skala – är det tidigaste och – om det respekteras – trovärdigaste tecknet på att riksdagsbeslutet resulterat i att något faktiskt hänt. Det är svårt att förstå varför inte en begränsad vargjakt kan drivas med prioritet medan annat läggs på is. Man behöver ju inte veta mer än att FRP inte är högre än 270 för licensjakt på 30 vargar.  Naturvårdsverket kan damma av och genomföra den genetiska urvalsjakten som avbröts i förtid i början av 2013. Om det inte blir någon licensjakt alls 2014 och inte en starkt utökad skyddsjakt, så är det stor risk att de vinster i en trovärdig långsiktig förvaltning som riksdagsbeslutet kunde givit underlag till elimineras i sommar. Kanske jag får fel i slutsatsen att vargantalet inte kommer att bli större än 500, inträffar det så uppfattas det nog inte som riksdagen återupprättat sin trovärdighet. Och det kan t ex leda till att centerpartiet åker ur riksdagen trots att de sjösatt en övergång till förvaltning, men övergången tog för lång tid. Kanske kan utvidgad licensjakt på lo och björn upprätthålla trovärdigheten att rovdjurstrycket inte kommer att ytterligare öka.

Det är inte troligt vargantalet sjunker nära ”golvet” de närmaste åren. Avsikten är att överföra besluten om jakt till länsnivån och lokala viltförvaltningsdelegationer. I dessa är olika partier och olika intressen representerade. Företrädare för jägare, samer, jordbrukare och centerpartister, dvs representanter för de intressen, som tycker det finns för många vargar nu, utgör små minoriteter. De lokala organen kommer nog inbördes bättre överens och har lättare för samsyn än de nationella. Det blir nog en bättre balans och mindre knivkastning mellan de etablerade organisationerna. Finns det en lokal folkvilja för många rovdjur, så reflekteras det förmodligen i rovdjursantal, som ligger en bra bit över ”golvet”. Viltförvaltningsdelegationerna kommer nog att såväl orienteras om, som inhämta olika synpunkter från olika forskare, så besluten får forskningsanknytning. Men även överföringen till län är en beslutsprocess som det är ytterst tveksamt om Naturvårdsverket orkar med i tid för vinterns vargjakt. Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän bör inte påräkna julledigt i år. Ävcn om jag tycker det borde vara enkelt att omedelbart utvidga den delegation som redan gjorts för skyddsjakt att inkludera fler vargar och möjlighet till licensjakt inom det givna antalet också. Om inte annat så för att skapa många beslut som överklagas i olika former, det blir för lätt för det juridiska systemet om en förvaltningsrätt kan stoppa all jakt i ett enda verställighetsförbud.

300 i faktiskt antal med ett något lägre golv (250 kanske) verkar vara en rimlig kompromiss. Jägareförbundet tycker 150 räcker. Samerna och LRF har inga problem med detta. Enskilda grupper (Svenljunga gruppen, gruppen runt Hedin t ex) har hamnat i den storleksordning. Den ideella Naturvården vill ha fler. Av riksdagen så ligger det nog på medianen och riksdagen sedan 2001 har tyckt att 200 har räckt som etappmål, då borde 300 kunna accepteras som slutmål. Blir det 300 är det solklart att ”jägarnas lobbyorganisation” inte fått som de velat och att vargstammen orsakar betydande störningar, vilket är viktigt för de som deltagit i beslutet att kunna hävda gentemot populistiska påhopp att man vikt sig för ”särintressen”.  Av ”forskarna” så kan nog hälften skriva under på att det räcker. Det går inte att styrka i opinonsundersökningar att ”folket” vill ha fler. Så ett golv som när det tillämpas praktiskt resulterar i 300 vargar tycker jag verkar en rimlig kompromiss som Sverige borde kunna anpassa sig till.  Som genetiker tycker jag det vore bättre med 200 tills inaveln sjunkit, men kan också se fördelar med något högre antal, 300 är inte genetiskt orimligt mycket om än fler än genetiskt optimalt de närmaste decennierna.

Den ambition som vissa aktörer visar att hålla det polariserade debattklimatet vid liv även efter riksdagsbeslutet är oroande http://vlt.se/asikt/debatt/1.2307503-regeringen-splittrar-och-polariserar ___ Riksdagsbeslut_minskar_VargkonfliktenVK131129 Här rör det sig om en aktör som nog många förväntar sig mindre extremism och mer kompromissvilja ifrån.

Mitt bestämda råd till EU är att omedelbart avveckla överträdelseärendet. Att vargantalet kommer att fortsätta att öka 2014 kommer att leda till kraftig frustration och detta leder lätt till fortsatt polarisering och misstro. Om detta kan härledas eller skyllas på EU kommer många att se EUs klumpiga agerande som huvudorsak och detta kommer ytterligare att försämra EUs ställning i Sverige.  De flesta svenskar ogillar nog att EU går i direkt strid mot Sveriges riksdag efter fyra års dialog, där de svenska företrädarena och riksdagsmajoriteten hävdar att Sverige följt EUs direktiv och gjort vad EU önskat. Många svenskar tycker också att EU har viktigare och för Sverige mindre kontroversiella frågor att syssla med och att EU dispyten avlänkar stora svenska ansträngningar från andra väsentligare problem än om det kommer att finnas 280 eller 560 vargar i Sverige 2019.

Tidigare har jag varit mest genetiker och mina facksynpunkter hittills framgår av andra artiklar. Men nu går jag allt mer över till att verka för en politik och förvaltning som är sociopsykologiskt uthållig vid sidan om den genetiska uthålligheten. Detta kritiseras i kommentar. Jag påminner om att jag tänker avveckla bloggandet så småningom och ganska snabbt om EU avvecklar överträdelseförfarandet. Att jag verkar så angelägen om vargjakt och att antalet hålls nere är för att jag vill att selektiv vargjakt i låga antal drivs för att förstärka effekten av den migration som varit medan det fortfarande är möjligt och skapa utrymme för det nya friska blodet från Tiveden.

Dagen efter riksdagsbeslutet verkar intresset mycket lågt. Inga tidningar har stort upplagda artiklar om vad beslutet som riksdagen tagit egentligen innebär. De flesta tidningar har bara notiser. WWF, rovdjursföreningen och SNF protesterar på sina hemsidor men det syns mycket mindre av detta i media än det gjort förut om vargnyheter. Visserligen var nyhetsflödet stort med Nobelpris, Mandelas begravning och FRA, men nog kunde det ändå stått mer om det viktigaste rovdjursbeslutet på flera år.

, ,

  1. #1 av KE på 10 december, 2013 - 15:04

    Du är ”rolig” du Dag Lindgren!

    Borde inte du som stöder dig på vetenskap hålla dig för god för att inveckla dig i ett meningslöst resonemang om ”lämpligt antal” i siffror. Är det egentligen vetenskapligt?

    Tidigare har du förespråkat 200 vargar, eller lägre för att rätta till den genetiska biten, nu går det lika bra med 300, eller som du avslutar inlägget med, 280 eller 560.

    Du skriver också om forskare och vad de troligen anses tycka. Minsann låter det vrickat när forskare, av vad slag det månde vara, inte på ett vetenskapligt förtroendeingivande sätt kan förklara varför det ska finnas varg i Skandinavien över huvud tagit.

    Lika ur spår anser jag dig vara när du använder ord som sociapsykologiskt uthållig, du siktar nu 1000 år framåt. Tror du verkligen att vi kommer att ha den åsikten över den tiden? Varför?

    Jag anser du skulle nöjt dig med de 3 första , ev. även det 4:e stycket. Resten är ointressant och endast för den spekulative. Lycka till som politiker Dag Lindgren.

    Värnar vi demokratin är det ett absolut nödvändigt krav att politikerna tar de avgörande besluten.

    Mvh
    KE

    • #2 av DagL på 10 december, 2013 - 16:08

      Svar till KE
      1) Lämpligt antal i siffror bör diskuteras mot bakgrund av ”vetenskap”
      2) Det framgår att jag – som genetiker – tycker 300 är mer än optimalt. Men det är ändå inte så inoptimalt att det inte är acceptabelt som en kompromiss ur genetisk synpunkt.
      3) Antalet 560 motsätter jag mig som genetiker – men den nämns som en trolig målsättning för EU. EU borde ha både viktigare och mindre vetenskapligt tveksamma frågor att driva
      4) Jag tycker det är överfödigt att dra en lång harang om varför det skall finnas varg i Skandinavien, när Sveriges riksdag är helt enig. Förresten står det nog någonstans på min blogg om man letar, så var försiktigare med att påstå att ingen vetenskapsman någonsin förklarar.
      5) Nej jag tycker inte vi skall hårddra frågan om vargens uthålliga överlevnad i evighet, eller ens tusen år, men de forskare som talar om tusen vargar tycker det. Och då måste jag ju tänka på argumenten.
      6) Jag håller med om att artikeln går lite längre än ett vetenskapligt expertutlåtande skulle göra. Men jag är pensionerad och kan glida lite åt det politiska hållet. Jag håller med EU representantens uttalande om att det är politikerna som skall ta de slutliga besluten och ansvaret men de skall lyssna på forskarna och experterna först. De flesta forskare är då för rädda för att analysera konsekvenserna på omvärlden. Som att jag inte tycker EUs överträdelseförfarande är bra genetisk synpunkt eller ur någon annan vargförvaltnings synpunkt.
      Men tack för uppskattningen av de 3-4 första styckena och att du tyckte de var roliga.

      En reaktion på beslutet från ”älgflugornas herre”

      En röst från en nöjd riksdagsman:

      Naturvårdsverkets chef verkar inte ha utnyttjat månaderna sedan propositionen lades till att förbereda Nauturvårdsverket, men utesluter inte vargjakt i vinter.

      På länsstyrelsenivå i varglänen verka det inte bli några tidsödande problem att hantera vargjakt om förutsättningarna klargörs.

  2. #3 av ...Otur när jag tänkeer.... på 10 december, 2013 - 15:17

    Sanna ord K E!

  3. #4 av KE på 10 december, 2013 - 19:00

    Dag Lindgren.
    Du vet bättre och därför undviker du den avgörande punkten, och i detta fall hänvisar du till politikerna i.st.f. forskarna (som i resten av ditt resonerande), i det du skriver under 4! Du vet fuller väl att det inte går att med stöd av vetenskapen påstå att vi behöver varg.
    Jag tycker dina 3-4 första stycken är helt ok objektiva och informativa, någon uppskattning är inte formulerad. Du har skrivit så mycket seriöst och ingående i denna fråga tidigare, det rider du på ännu.
    Dock, fr.o.m. ditt 5.e stycke och till slutet blir det fel. Du resonerar om antal som om riksdagsbeslutet inte gäller och när tanken inföll måste jag fråga. Nu har vi ett beslut på att samerna inte ska behöva tolerera mer förluster till rovdjuren än 10%. Tycker du då ändå att de ska till att börja med att acceptera att skadenivån kommer att öka ett tag ifrån den nuvarande uppgivna förlusten om 50%, till 60% kanske? Ska samerna därefter tvingas ta det tillståndet för att först om något – några år få uppleva att ansvariga myndigheter börjar ta i beslutet, men att det ändå aldrig blir så tydligt att skadenivån kommer ner till 10%? Ungefär så tycker jag du resonerar med siffrorna om antalet vargar. Bergt-Anders Johansson har sagt att han tycker att 400 vargar är för mycket, och att han siktar på vargjakt redan i vinter. Vad finns då för skäl att inte skrida till verket snarast möjligt? Det kan väl ändå inte vara för att lindra vargkramares stolthet och uppfattning?

    Dag Lindgren, överge inte fakta och vetenskap och sluta inte tänka rationellt och ekonomiskt. Du vet också att det är är den globala konkurrensen, och hur vi klarar den, som är avgörande för vår framtid, inte vargarna. Tänk också på att de intressen som missgynnas av riksdagsbeslutet är desamma som riskerar att ditt värv på den skogliga banan är förgäves.

    • #5 av DagL på 10 december, 2013 - 20:48

      ”4)” Frågan om vi behöver varg i Sverige envisas du med att jag skall kommenterara. Det är inte en fråga om att bevisa att vi behöver just varg i just Sverige. Men civilisationens konsekvenser är ett hot mot civilisationens överlevnad och då definieras biodiversitetetsförlusten som ett av de allvarligaste hoten och vi avvärjer det genom att följa EUs direktiv. Det är ett allmännt mål. Men det innebär inte att vi måste ha fler vargar än absolut nödvändigt. Och jag tror nu att det allmänna målet klaras så bra (takten i diversitetsförlusten har minskat mycket under det sista seklet) så det allmänna målet behöver inte ges lika hög prioritet längre (Ett exempel är de hotade viltstammarna inte lika hotade längre).

      Jag stödjer Bengt-Anders Johansson. Jag försöker beskriva varför Naturvårdsverket är trögt. Det är kanske direkt obstruktion, de har ju ändå vetat sedan mitten av september att proppen skulle gå igenom som den stod med 98% sannolikhet, och då borde de inte förefalla så oberedda, som generaldirektören verkade. De borde ha haft besluten utskrivna och klara att expedieras före julafton tillsammans inklusive en utökad delegation på länsnivå. Och ett genetiskt jaktbeslut som kunde utgått från förra årets underlag dessutom, detta för att mata på med lite olika beslut så domstolarnas reaktion på överklaganden ger ledning.

      Naturvårdsverket kunde vara mer konstruktiva med varg. En längre utsträckt jakttid för varg kanske? Skall jakttiden bara vara en fråga om minimering av vargens preferenser, kan inte olägenheten för människorna vägas in? Om vargen nu inte respekterar riksdagsbeslutet att inte föröka sig allt för mycket över referensvärdet kan den väl inte räkna med samma hänsyn? Och när de tidigare beslutsfattarna i orderkedjan tar så lång tid på sig kan man göra lite engångsgrejor i slutändan. Många säger att det är det totala vilttrycket som räknas, och kan man då inte minska björn och lo ordenligt, om man inte hinner få igång vargjakt?

      Sedan 2010 har statsmakterna försökt överföra besluten på län. Om skadorna/olägenheterna bedöms stora av länets viltförvaltningsdelegationer (den lokala nivån) och riksdagen dessutom har uttalat sig för en minskning av de högsta koncentrationerna, så tror jag inte dagens antal kommer att upprätthållas. Och till de som gillar vargar säger jag att det kan bli 500 om folket stödjer vargarna dvs viltförvaltningsdelegationerna anser skadorna överkomliga och vargkoncentrationen låg. Sedan är det en annan sak att jag tvivlar på att massivt stöd för många vargar i viltförvaltningsdelegationerna kan mobiliseras. 80% av riksdagen vill inte ha många vargar, detta reduceras knappast till 30% av viltförvaltningsdelegationerna. Så jag tror det blir färre vargar än idag med delegering till länen om några år och manar till en nedtoning av konfrontationen. Men det ger vargvärnarna en hederlig chans att ”syna” deras uppfattning om det folkliga stödet för varg, kanske de har rätt och då blir det fler vargar. En vargvän fastnade ju på kroken och lade ut en koppling till det här med en rekommendation, så kanske betet var fett.

      Men tyvärr verkar ju inte värnarsidan vilja ha en nedtrappning att dömma av reaktionerna på riksdagsbeslutet, och det är svårt att se någon annan anledning för (S) att rösta mot propositionen än motvilja mot en nedtrappning och Naturvårdsverket verkar inte inställd på snabbt agerande för att överkomma svårigheterna och EU har inte dragit så ur, så vi får kanske leva i vargkaos ett och ett halvt år till trots att gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det är väl det vanliga ödet för fredsmäklare att bli ovän med båda sidor om man inte kan skylla på en tredje sida. Då tycker jag det verkar bäst att skylla på EU, så ökar chansen till samlevnad inom Sverige och det var ju ändå EU som satte igång det här kaoset.

      Tack för omsorgen om skogen, men trots hoten från miljörörelsen har det gått hyggligt hittills. Det finns mer skog än någonsin förr och den växer snabbare än någonsin förr och inom några år så är den.genetiska framtiden utmärkt relaterad till den fysiska miljön. Men det stora intresset för varg avlänkar överdriven fokuserig på skog och detta kan vara bra och ur den synpunkten är det nog positivt att vargdebatten fortsätter med hög svansföring. Fick kritik från mina skogliga kollegor för att jag skrivit en esså om Sveriges sexuellt framgångsrikaste individ men de bad mig att inte publicera det för det kunde väcka ovälkommen uppmärksamhet så jag nöjer mig med en undanskymd artikel på min blogg.

      Och tack för att du uppmuntrar min tendens att bli mer politisk och mindre vetenskaplig.

  4. #6 av Wolf is my Soul på 10 december, 2013 - 20:02

    Reblogga detta på Wolf Is My Soul and commented:
    Svenska rovdjurspolitiken synas välbehövligt i sömmarna.

  5. #7 av KE på 11 december, 2013 - 10:30

    Mycket bättre så DagL, jag delar det mesta du formulerar.
    Eftersom jag fortfarande tycker Du faktiskt är ”rolig” bör det väl för eventuella norska läsare förtydligas att ”rolig” i detta sammanhang betyder lustig, skojig och småkomisk. Det är du faktiskt, du använde nyss ordet hederlig. Så synd, du avlägsnar dig från detta begrepp med ett politiskt engagemang.
    EU är faktiskt inte orsaken till det kaos som råder på detta politikerområde. Det stavas i stället: ”Våra egna politiker missade undantag vid EU-inträdet” samt: Politiken initierades av utomparlamentariska intressen som med effektiv lobbying och propaganda nått målsättningen. Det fanns ingen önskan om stora rovdjur i vår omedlebara omgivning, eller alls, bland landets befolkning. Som vanligt är det särintressen som lobbar och ibland lyckas.
    Du du ironiserar också. Det gör inte jag med: God Jul!

    • #8 av DagL på 11 december, 2013 - 14:35

      Att jag gått över till mer politisering beror delvis på att ämnet känns uttröskat för mig ur vetenskaplig synpunkt, men däremot ger den mer politiska debatten nya uppslag.

      Det här med evigheten och över hur stort område Ne>500 skall räknas över är inte utröskat, men det är för tekniskt och djupt att dra djupare här och de få som skulle kunna vill inte diskutera det. Tycker det finns ett behov till den motivering jag tycker borde skrivas för att det finns vetenskapliga skäl för referensvärdet 250 (eller vad Naturvårdsverket nu väljer). Ett exakt ställningstagande för Naturvårdsverket är inte akut utan de får gärna ta ett halvår till på sig, För vinterns vargjakt räcker med att veta att den inte skall leda till ett lägre vargantal än 270. Även Bengt-Anders skulle nog vara nöjd med en jakt på 80 som för vargantalet ned till 320. Ginge Sverige lägre skulle det ändå ske i steg.

      Även Finland, som hade ett undantag vid inträdet till EU, har ställts inför EU-domstolen på den tiden Finland hade fler vargar än Sverige. Att gå med i EU var en stor grej och det är förståeligt att man inte ville vara extremt misstänksam om varje fråga, och det var oförutsägbart att EU skulle hänga upp sig på just vargjakt i Sverige på det bulldoggsliknande sätt de gjort. Så jag vill inte lägga stor skuld på svenska politiker för detta. EU är kanske för känsligt mot lobbying från ”bevarar”- NGO och misstolkar det med folkvilja?

      Jag har faktiskt i Newsmill förespråkat referensvärde 125 (dessutom 25 i Norge), men det tror jag att jag tar tillbaks. Min mening var inte att Sveriges normalläge skulle vara 150 utan 200 vargar. Men skulle kunna gå under tillfälligt om det kom många migranter. Om valpflytten gick bra kunde man gå under 200 i Sverige tillfälligt för att bereda plats för de nya generna. Men nu har man mer eller mindre lagt ned hoppet om att få valpflytt att fungera (vilket jag tycker är dumt), man har fått en större acceptans för att den inavlade vargen klarar sig ganska bra, trycket att permanent gå under 200 skulle bli för stort om referensvärdet låg mycket lägre och slutlligen är Naturvårdsverket inte tillräckligt sofistikerat för att hantera något sånt här. Det går att argumentera så här nu också, För att ge genomslag för Tivedenvargarnas gener kan FRP sättas till 170 2017-2018 (det är för tidigt att gå ned så mycket i vargantal 2015-2016 eftersom de nya generna ännu inte spridit sig fullt ut) Från 2019 kan FRP successivt stiga för varje år utan ny migration, så att den genetiska driften ökar inaveln långsammare.

      En reflekion så här dagen efter det viktigaste rovdjurspolitiska beslutet i Sverige de senaste åren och kanske någonsin eftersom det markerar övergången från etableringsfas till långsiktigt förvaltande. Det står inte mycket i tidningarna och märks inte mycket. Inga helsidor som förklarar vad beslutet faktiskt innebär. Inga ledarsidor i större tidningar. Det verkar inte ens bli notiser i mindre tidningar. Inte ens protesterna från RDF NSF och WWF kommer längre än deras hemsidor. Inga demonstranter utanför riksdagshuset eller någonannanstans. Luften verkar gått ur frågan. Naturvårdsverkets hemsida ligger nere när jag skriver det här just som de tänkte publicera en försonande pressrelease men det har troligen inget samband

      God jul och Gott Nytt år…

  6. #9 av Åke Skogevall på 20 december, 2013 - 01:20

    I kommentar 4 säger Dag L:
    ” Men civilisationens konsekvenser är ett hot mot civilisationens överlevnad och då definieras biodiversitetetsförlusten som ett av de allvarligaste hoten och vi avvärjer det genom att följa EUs direktiv.”

    Men man har inte följt EUs direktiv!

    Läs Konventionen om biologisk mångfald, CBD! (som var ursprungsmotivet för att rehabilitera de stora rovdjuren)

    -Här skall inga hotade arter prioriteras framför andra mera hotade arter.
    Men det är ju det man har gjort. Mera hotade arter finns i betesbiotoper i synnerhet fäbodsbiotoperna. Förutom plikten mot biotoperna med dess arter finns i konventionen en egen artikel som kräver skydd för ”lokala samhällen med traditionella brukningsmetoder” som gäller renskötsel, fäbodbruk, vissa fiskarsamhällen och kanske även jakttraditioner. Detta har de forskare och tjänstemän som drivit fram rödlistning av varg i Sverige helt ignorerat, t o m filtrerat bort i alla beredningar av rovdjurslagarna 2001, 2009 och även nu 2013. Vargen har inget stöd för skydd enligt denna – den är inte hotad som art!

    -Portal paragrafer och syfte med CBD, men även i Bernkonventionen, Art- och habitatdirektivet och svenska miljökvatitetsmålen skall kräver helhetssyn, hållbar utveckling och även hänsyn till mänskliga aktiviteter. FAO begär dessutom att vi ska skydda våra lantrasdjur bland tamdjuren. Vad är den gynnsamma bevarandestatusen för fjällkor, jämtgetter, fäbodkogsgetter med flera lantrasdjur? I Sverige ritar man milsvida vargrevir men fäbodar ritar man bar ut fäbodstugan som skyddsvärda.

    Man har fortfarande inte gjort någon konsekvensanalys. Eller miljöprövning!

    Som du mycket riktigt sa i en kommentar så bekymrar sig inte forskarna för konsekvenserna av sina projekt.
    Trots att Liberg, Tom Arnbom m fl instämmer i att det inte går att bedriva fäboddrift med fritt skogsbete i områden med vargrevir så låter man vargreviren etableras fritt och hänvisar fäboddriften till att acceptera samexistens och diverse teorier om skyddsmetoder, som trots decennier av forskning inte lyckats hitta något acceptabelt sätt att skydda dessa betesdjur.

    Så forskarna och deras meningsfränder bland tjänstemännen och mediafolk är tydligen ett av civilisationen hot mot biodiversitet och därmed civilisationen? Hm – tänkvärt!

    Om du ska bli politiker gäller det att skaffa brun tunga och bara välja att bry sig om lagar som tjänstemännen väljer att använda på det sätt de tycker man ska tolka lagarna. (Lärdom från Annmarie Pålssons tid i Knapptryckarkompaniet).

    Jag har faktiskt aldrig fått något argument mot mina påståenden. Bara tystnad, och vid direkt konfrontation beskedet att man inte kan fördärva förhandlingsklimatet ens bland jägar-, same- och naturskyddsorganisationer.
    Med såna vänner vilka tamdjur behöver fiender?

    • #10 av DagL på 21 december, 2013 - 15:27

      Det är principiellt viktigt att inte göra undantag för enstaka arter i enstaka länder – även om det ter sig befogat – eftersom det då kan dra med sig för många undantag. I Sverige har ekologiskt och kulturellt varg varit mycket viktig. Det är ett fåtal som förespråkar ingen varg och det anses inte stämma med dvs konventioner och fördrag. Däremot tycker inte jag det är självklart att man inte kan tolka in mer än naturvetenskap i de beslut som tas när det gäller en art som inte är internationellt hotad. Fundamentalistiskt överdrivna krav och överfokusering på ett problem gör att jag tror det sätt vi hanterat vargfrågan minskar förhoppningarna om civilisationens långsiktiga överlevnad.

      Kraven på överlevnad bortom hundra år kan ställas lägre. Upptagningsområdet för den metapopulation den svenska stammen är en del av kan göras större. En större inavel kan accepteras långsiktigt. OSV.

      Kanske riksdagsbeslutet med intervall kan ses som just att det öppnar möjligheter för vägningar. Riksdagen gör bedömningar av vad de tror är möjligt med något sänkta krav med fortfarande inom direktivet för dessa problemarter, en vädjan till naturvetenskapen att kompromissa nedåt. Men Naturvårdsverket bestämmer att principiella naturvetenskapliga expertsynpunkter måste väga mer.

      Men själv anser jag som jag säger senast på nästa post att ur genetisk synpunkt är lägre vargantal än de nuvarande bättre. Set är inte en kompromiss, utan Naturvårdsverket väljer en sämre lösning för att få fler vargar och därmed större problem av den typ du värnar om. För detta har de ett så massivt stöd från andra sakkunniga att jag också måste tro på det och genetiken är ett särintresse. Dessa andra känner till mer om fäbodar och sånt en jag, jag är relativt sett för siffror analyser och logik mer än empati. De måste ju väga sånt tyngre än mig.

  7. #11 av Åke Skogevall på 23 december, 2013 - 00:37

    Dag L, har du växlat helt från vetenskaplig stringens till politisk korrekthet?

    Har du läst CBD, Konventionen om biologisk mångfald?
    Gör det!

    Den är ”grundlagen” för biodiversitet, som du ville värna genom att följa EUs direktiv.
    Officiell text finns på http://www.cbd.int/doc/legal/cbd-en.pdf .
    Enligt denna har Sverige åtagit sig skydda hotade arter och hela biotoper.

    De mest hotade arterna framgår bl a av:
    Biologisk mångfald som SNF beskriver det 2010, Återges nedan.
    Och deras brochyr: Rädda livet på landet (länk: http://www.pdfio.com/k-3048767.html )

    Kan du inte ge en seriös värdering av dessa grunder och visa på vilket sätt man visat den helhetssyn, hållbar utveckling och hänsyn som CBD och flera av konventionerna och direktiven stipulerar?
    Var visas någon hänsyn till (och åtagande om skydd av) de hotade arterna i betesbiotoperna?

    —-
    Som SNF skrev 2010:
    ”Så mycket som två tredjedelar av Sveriges rödlistade växter är knutna till odlingslandskapet liksom hälften av alla insekter. Närmare tre fjärdedelar av alla grod- och kräldjur är rödlistade! En tredjedel av alla rödlistade fågelarter hör hemma i och häckar i någon av odlingslandskapets många miljöer.”

    ”Orsakerna till att mångfalden minskar är många. Men förluster av biotoper på grund av igenväxning och igenplantering av betesmark, äng och åker tillsammans med minskat bete är det i särklass viktigaste skälet till att jordbrukslandskapets mångfald har minskat under 1900-talet.”
    —-
    Mest hotad och med unika arter av både vild och domesticerad flora och fauna är – fäbodbetet.
    För fäbodbruk är rovdjurspolitiken det största hotet, kryddat med småskaleförträngning i landsbygdsprogram och djurskydd. SNF och WWF har offrat betet och räknar in framgångar genom vargdebatten.

    Du liksom Svenska Jägareförbundet tycker att det är någon annans sak att beakta fäbodbetets problem! SJF tycker dessutom att fäbodbrukarna är överrepresenterade (kanske 200 familjer som beror av det). Men det är ju en hotad biotop. Skall de som sliter med att hålla dessa vid liv köras över av tjänstemän och forskare som (ibland mot bättre vetande) omvandlar dessa betesbiotoper till vargrevir! Och genom decennier mörkar konsekvenserna!
    Att köra över minoriteter så kallas majoritetsdiktatur, en underavdelning till demokrati genom allmänna val.

    Siffror och logik ville du tillämpa. Gör det på den gynnsamma bevarandestatusen på de hotade arterna i fäbodbetesbiotoperna! Och på logiken att basera debatt och prövning i EU mot lagar baserade på varg som rödlistad och deras offer ignorerade (jakt på ”strikt” rödlistade arter).

    Argument med vetenskaplig stringens och logik skulle uppskattas!
    Eller sunt förnuft.

    Åke Skogevall

    Appendix – utdrag ur SNFs hemsida 2010

    Biologisk mångfald
    En stor del av odlingslandskapets myllrande mångfald är på väg att försvinna. Många av de arter som är knutna till odlingslandskapet är idag rödlistade.
    Så mycket som två tredjedelar av Sveriges rödlistade växter är knutna till odlingslandskapet liksom hälften av alla insekter. Närmare tre fjärdedelar av alla grod- och kräldjur är rödlistade! En tredjedel av alla rödlistade fågelarter hör hemma i och häckar i någon av odlingslandskapets många miljöer. Hälften av alla rödlistade däggdjur lever i det av bonden präglade landskapet, däribland många arter av fladdermöss. Dessutom hör en stor del av de rödlistade lavarna, stora svamparna och mossorna hemma i det brukade landskapet.
    Hoten mot mångfalden
    Orsakerna till att mångfalden minskar är många. Men förluster av biotoper på grund av igenväxning och igenplantering av betesmark, äng och åker tillsammans med minskat bete är det i särklass viktigaste skälet till att jordbrukslandskapets mångfald har minskat under 1900-talet.
    Hur kommer det sig att så stora delar av vårt tidigare öppna odlingslandskap har förmörkats? Den främsta orsaken kan vi finna i efterkrigstidens strukturrationalisering då jordbruket skulle effektiviseras. Handelsgödselanvändningen ökade dramatiskt och gårdarna var inte längre beroende av att ha djur för att kunna odla. Djurhållningen har konstant koncentrerats till färre och större jordbruksföretag. Mycket av betet sker idag på speciella odlade betesvallar eller på återväxten av slåttervallarna. Sedan mitten av seklet har den sammanlagda arealen ängs- och betesmark i Sverige halverats.

  8. #12 av DagL på 23 december, 2013 - 15:01

    Nä, det verkar inte som om EU har läst eller tagit åt sig art- och habitatdirektivet, men när Sverige förslogs att det skulle oformuleras så förklarade kommissionären att det gav alla flexibilitet som behövdes, så EU kommissionären tycks inte anse de överväganden du gör nödvändig. Inte heller lammindustrien nämner fäbodsbruk eller rovdjur i sin analys i SvD nyligen (inte heller någon kommentar).
    Men jag tycker vargkommitten och Naturvårdsverket klarare skulle motiverat sina ställningstaganden.
    Tycker en konsekvens av mer varg måste vara en överföring av öppen mark till skogsmark. Eftersom jag gillar skog tänker jag inte gå i bräschen för att protestera mot åtgärder för mer skogsmark. De som talar för varg tycker väl inte öppen mark är så viktigt som de låtsas.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/satsa-pa-okad-svensk-lammproduktion_8844830.svd

    • #13 av Åke Skogevall på 25 december, 2013 - 00:55

      Om jag tolkar dig rätt så håller du med om att man inte följt konventioner och direktiv i forskning och politik både på EU-nivå och nationell nivå vad avser rovdjursrehabiliteringen i Sverige!

      Istället för lagens tydliga krav och verklighetens motstridiga konsekvenser ansluter även du ditt ställningstagande till kommissionärers ”förklaring att det är flexibelt” och vad de ”tycks” anse om någon begäran om omformulering från Sverige (opreciserad, men garanterat inte av hänsyn till fäbodnäringen) och att lammforskardebattörer (likt de flesta berörda tjänstemän) inte nämner fäbodar och rovdjur?

      Du inser att de brukade biologiskt hotade och unika betesbiotoperna kommer att omvandlas från öppna landskap och byar till skogsmark!

      Är det OK enligt dig att driva bort brukare och lokalbefolkning från sina näringar genom forskningsprojekt som drivs av särintressen, utan att följa direktiven, utan att iaktta i direktiven påbjuden hänsyn och utan att beakta forskaretikens riktlinjer – att inte med sina projekt oskäligt skada tredje man?

      När du hävdar att analys och logik är din specialitet är det motsägande om du baserar dina ställningstaganden på ovanstående urval av tjänstemanna- och politikertyckanden, ansvarigas okunnighet om betesbiotoper, direkt motstridig tillämpning av internationell och nationell lagstiftning för att förhandla med de mobbare som fördriver biodiversiteten i betesbiotoperna.

      Är inte detta ett förräderi mot civilisationen eftersom du skrev ”Men civilisationens konsekvenser är ett hot mot civilisationens överlevnad och då definieras biodiversitetetsförlusten som ett av de allvarligaste hoten och vi avvärjer det genom att följa EUs direktiv.”

      Att motivera ditt ställningstagande med att du tycker om mer skog istället för brukad jord verkar inte professionellt eller rättfärdigt!

      Vill du offra sina forskarheder på att som pensionär bli politker och slicka uppåt?

  9. #14 av KE på 25 december, 2013 - 22:29

    Det är tveksamt om du kunnat formulerat dig bätere Åke Skogevall. Jag anser Dag Lindgren mer som en vargvän än som en vetenskapsman.

    • #15 av Åke Skogevall på 26 december, 2013 - 00:34

      Jag vill ge Dag erkänsla för att ha fört genetikdebatten på ett sakligt och trovärdigt sätt gentemot de politiskt korrekta och upphaussade mediala genetikerna. Och mot tjänstemännens ”naiva” tro på dessa.

      Men inte borde en forskare betona sin analytiska och logiska kompetens när han gör rekommendationer baserat på ”tycker bättre om skog än betesbiotoper”. Jag hoppas att jag misstolkat honom.

      Jag våndas av debattens brist på långsiktighet och helhetssyn. Och dess brist på grundläggande värderingar om ärlighet, rättvisa, jämlikhet, samarbete och hänsyn till utsatta minoriteter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s