EUs straff – tusentals vargar

EUs straff: Fri tillväxt för varg!

Sverige sökte 2010 – 2011 med jakt bromsa tillväxten av varg, vilket ådrog sig EUs ogillande. EU fordrade att jakten stoppades och att EUs regler tillämpades strikt och att det inte skulle finnas något tak som hindrade vargstammens tillväxt och att jakt inte löser problemet. Ambitionen tycks vara att Sverige skall te sig som ett varnande exempel för andra som inte följer vad EUs regelverk – enligt EUs tolkning – kräver och demonstrera för Sveriges medborgare att det har konsekvenser att stöta sig med ansvarig kommissionär. Jag börjar nu skönja vad som väntar: fri tillväxt för varg tills trängsel och svält sätter stopp.

I december 2014 konfirmerade riksdagen att varg har gynnsam bevarandestatus (dvs uppfyller EU direktivets krav) och Naturvårdsverket bestämde att det räckte med 270 vargar. Alla räknade då med att vargens explosiva tillväxt skulle bromsas upp, när den nått det antal EUs regelverk kräver, och rubrikerna i december utryckte farhågor för att vargstammen skulle halveras om en månad. Naturvårsverket beslutade jakt på 30 vargar av de cirka 400 som finns. Även Naturvårdsverket har framfört uppfattningen att jakt kan användas som ett inslag i förvaltning när gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det stoppades av förvaltningsdomstolen, med åberopande av strikt tillämpning av EUs regelverk.

Förra året inhiberades jakt på 16 vargar och det ärendet dras fortfarande i juridisk långbänk. EU framför sitt ständigt upprepade ogillande av vargjakt och att fördragsbrottsåtal väntar om Sverige inte följer direktivet. EU har inte dragit tillbaks överträdelseärendet trots att varg nu uppfyller EU direktivets krav och att de svenska domstolarna har visat tänderna. Naturskyddsföreningen ochWWF säger att de överklagade till EU bara för att det inte gick att överklaga nationellt. Det sista dryga året har det gått, men detta får inte EU att dra sig tillbaks. Tvärtom har WWF och Naturskyddsföreningen yrkat att de svenska domstolarna skall begära förhandsbesked av EU-domstolen. EU drar åt tumskruvarna ytterligare ett varv och förbereder sig  att förhindra att vargjakten skall få bli den regionala angelägenheten, som Sveriges Statsmakter planerat. Ett ärende med den innebörden har inletts av EU.

Det höjs krav för att vargjakten skall vila på vetenskaplig grund även nu när varg uppfyller EU direktivets krav. En del forskare tycker att den nu föreslagna vargjakten vilar på vetenskaplig grund, en del delar inte den uppfattningen. En möjlighet att lösa problem av denna karaktär är att riksdagen och Naturvårdsverket försöker uttolka meningsskiljaktigheterna mellan forskarna, och sedan sliter tvisten. Detta har skett i detta fall, ett stort antal relevanta forskare har i ett långt och nyanserat vetenskapligt resonerande dokument givit sin åsikt tillkänna att svensk varg uppfyller EUs GYBS krav för såväl golv som andra krav. Besluten vilar förvisso på vetenskaplig grund. Varg är dock för kontroversiellt för att denna metod för problemlösning skall vara användbart, och inte heller EU verkar uppskatta metoden.

Hanne Köller preciserar vad som menas med vetenskapligt grund i en artikel i DN 17 januari http://www.dn.se/ledare/signerat/ratten-pa-vargens-sida/  med rubriken: ”Rätten på vargens sida.”  Som ett exempel på exemplarisk hållning inför ”vetenskaplig grund”, skriver hon i artikeln: ”Utgångspunkten för professor Linda Laikre är som alltid genetiken. Politiska avväganden överlåter hon åt andra. Således uttalar hon sig om vad som krävs för en långsiktig respektive kortsiktig överlevnad av en viss art – inte vad som vore bäst politiskt eller ur något slags acceptansperspektiv. Hennes hållning är strikt professionell.” vad Linda Laikre framför refereras i artikeln så här: ” inavelsgraden ligger på 30 procent”…” Om vi stärker vargstammen till 500–1000 individer så fortsätter inaveln att öka, om än inte lika starkt.” ”Det krävs 20 nya djur för att snabbt komma ned till en rimlig nivå”, ”men sedan ökar inaveln igen om inget mer görs”.. ”på sikt krävs kontinuerlig påfyllnad”. Laikre’s beräkning och uppfattning av vad som krävs har legat till underlag för planerna för Svensk vargförvaltning till för ett halvår sedan. Naturvårdsverket tolkade antalet vargar utgående från Laikre´s beräkningar av kravet på kontinuerlig påfyllnad, det hamnade på 380 vargar. Att vargen som en logisk konsekvens aldrig skulle nå gynnsam bevarandestatus och såledeles aldrig kunna utsättas för populationsbegränsande jakt enligt Naturvårdsverkets uppfattning hade Naturvårdsverket inte den intellektuella hederligheten att tydliggöra för regering eller folk, men förvaltningsdomstolen verkar insett det. Skälet är förstås att förutsättningen var 20 tillförda djur. Om vi tittar i backspegeln så har det kommit 4 nya djur, möjligheten att tillföra nya djur med valpflytt har i praktiken avskrivits, men antalet nya djur som måste tillföras har å andra sidan fördubblats eftersom vargstammen fördubblats sedan beräkningen, så behovet av ytterligare tillförda djur ligger nu enligt ”vetenskapen” på ungefär 30.

Det må vara hänt att det finns många, inklusive bevarandeforskare, media och andra, som gillar tanken på ohämmad fri tillväxt av varg. Men även de som gör det, borde ha den intellektuella ärligheten att berätta om denna konsekvens av sin argumentation. Detta gjordes också alldeles nyligen i en artikel i DN då ekologerna förklarade att för att väsentligt ändra Sveriges ekologi krävdes cirka 4000 vargar. Det är alltså först över detta antal beståndsbegränsande svält blir aktuellt.

Vi vet att det hänt en del sedan Laikres uttalande. Inaveln har sjunkit avsevärt trots att vargantalet inte ökat till vad Laikre tyckte fordrades för att bromsa ökningen av inaveln.

Vi vet att det finns massor med exempel på etableringar av däggdjur som gått bra trots lågt antal grundare och formellt hög inavel. Vi vet att en isolerad vargstam på något tiotal har överlevt 70 år på en ö i de stora sjöarna trots en inavel som är dubbelt så stor som den svenska. Att också en stam med få grundare kan bli livskraftig vet man inte under de första generationerna av etableringsfasen. Utdöenderisken kan då antas vara stor. Varg borde dock rimligen nu också kunna föras till kategorin av lyckade etableringar, trots den formellt höga men sjunkande inaveln.

Vissa hävdar att det är skyddsjakt som skall prioriteras för att bromsa tillväxten och att procedurerna borde underlättas. Men ribban för skyddsjakt – förenlig med EUs regler – har höjts sedan förvaltningsdomstolarna började tillämpa regelverket mer juridiskt strikt. Det är inte förenligt med EUs vilja att i Sverige bedriva skyddsjakt i sådan omfattning, så de nämnvärt bromsar upp den nuvarande exponentiella tillväxten. Skyddsjakten som trovärdigt instrument förutsätter också korta beslutsprocedurer, men förvaltningsdomstolarna låter ärenden hamna i juridiska kvarnar som mal i åratal.

Tidigare så tyckte jag det verkade en verklighetsfrämmande tanke med fri tillväxt av varg tills svält och trängsel satte gränsen. Om inte annat så skulle väl Regering och Riksdag och Naturvårdsverk gripa in och stoppa det, och inte är EU så grymt och politiskt okänsligt så att de inte ser genom fingrarna om det nu skulle finnas legala tveksamheter. Men att EU inte vill ge möjligheten för Regering, Riksdag eller Naturvårdsverk att bromsa tillväxten har nu tydliggjorts, så just de uppräknade organen kan medborgarna inte lite på, om någon nu tycker visionen är obehaglig. Det ter sig som en ofrånkomlig vetenskaplig och logisk konsekvens av drevet mot de som inte vill att politikerna skall bestämma och lyhördheten som förvaltningsdomstolarna visar för det kravet. Det är intellektuellt ohederligt av de som ställer krav på ”vetenskapligt grundat” vargantal, att inte också redovisa vad det leder till om man bara selektivt lyssnar på vissa forskare, som framhävs som föredömen för att de inte bryr sig om konsekvenserna, och inte det ganska stora antal forskare som stödjer riksdagsbeslutet och tycker det är vetenskapligt grundat. Detta om man med vetenskapligt grundat menar följer EU-direktivet, och inte lägger in egna subjektiva tolkningar med svagt stöd i vetenskap om vad direktivet kräver. Själv tolkar jag mycket av forskarnas och andras utsagor om genetik som genetikmissbruk, och kan inte se att det finns vetenskaplig grund för förvaltningsrättens beslut, även om de kanske kan försvaras med strikta juridiska tolkningar.

Det verkar nu som att folket får acceptera att vargens tillväxt regleras av andra krafter än jakt, som svält och trängsel. Myndigheterna får vänja sig vid låg acceptans och legitimitet som man inte kan göra något åt, och att skylla på statsmakterna är nu för genomskinligt ohållbart. Det blir många tusen vargar innan tillväxten stoppar. Inaveln blir mycket högre än den hade blivit om vargantalet hållits nere, trots att en del vargvärnare påstår att skälet till många vargar är att det är ett motmedel mot inavel!!! Tala om dubbelmoral hos alla de som eftersträvar fri tillväxt för varg!

Genom att åberopa genetiken som ett problem motverkas förbättringen av vargens genetik med EU i spetsen och med förvaltningsrättens stöd. Den typen av vargförvaltning som drevet åberopar som ovetenskaplig saknar vetenskaplig grund såväl som det krav på vetenskaplig ärlighet som bör ställas på vetenskap.

Besöksrekord för den här webben slogs av den här sidan 140207. En värdig slutfas på webben – eftersom nästa artikel blir webbens sista!

Den sista artikeln på min andra vargweb har redan skrivits http://vargweb.wordpress.com/

,

  1. #1 av Anders Hermansson på 5 februari, 2014 - 11:38

    Bäste Dag Lindgren, det är glädjande att du tycks alltmer komma till insikt om att vargfrågan har blott intet positivt att göra med biologiskt mångfald, att rädda en utrotningshotad art eller vetenskap. Det handlar om en brutal strid om resurser och makt. Jag var en gång en tillräckligt snäll pojke som gick till skolan precis som min mamma ville, jag gick länge i skolan, for vida omkring och lärde mig mycket. Nu äger jag skog och jord men fått erfara att många vill sko sig på min skog. De vill roffa åt sig, förstöra, och vill mig inte väl. De vill rent ut av det ha bort mig, och de vill bestämma över min mark utan att ta vare sig ekonomiskt eller moraliskt ansvar för sina gärningar. Och det gäller inte bara mig, det gäller oss många som äger och bor på landsbygden, i skogsbygder och i glesbygd. Det påminner mig om ramsan som slutar med, citat: ”Och katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktaren och slaktaren på oxen och oxen på vattnet och vattnet på elden och elden på riset och riset på pojken och pojken till skolan.” Som du förstår är toppredatorn katten den internationella, icke-produktiva (miljö/klimat)-kapitalismen, råttan är deras NGOs, repet åsiktskorrumperade tjänstemän, naiva vetenskapsmän och alla förförda disciplar mfl, slaktaren är till exempel EU, oxen är till exempel Sverige, vattnet är allmänheten, elden är Naturvårdsverket, riset är rovdjuren, pojken är jag och skolan är mina barn, mina djur, min skog och jord. Du vet, oxen låter sig föras till slakt och vattnet rinner dit det lutar utan egen vilja, repet låter sig användas och böjas i det oändliga, elden river det som byggts och riset gör ont osv. Men katten, råttan och slaktaren är inte kända för godhet, och pojkar kan vara svåra att prediktera.
    Hur det skall sluta? Illa för mig, dvs. illa för Sverige och illa för svensk landsbygd. Det är den givna utgången som alltfler inser redan är långt framskriden men som ingen kan/kommer göra något åt. Jag brukar ”roa” mig med att då och då ställa frågan till Glöersen/Widemo hur det skall gå till att bringa den svenska varg- och rovdjursstammen under mänsklig kontroll. De har självklart inget svar, kan därför inte svara och blir naturligt nog upprörda och ber mig mer eller mindre hövligt hålla käften, och jag är ju fortfarande en snäll skolpojke. På samma vis kniper svenska politiker käft – de är ju också snälla pojkar (men illa skolade) som inte bråkar utan låter oxen med repets hjälp ledas till slaktaren.

  2. #2 av Anders Hermansson på 5 februari, 2014 - 18:35

    Tillägg: Jag glömde vad jag tänkt börja med, din rubrik, citat: EUs straff – tusentals vargar. EUs straff: Fri tillväxt för varg!”
    Nej, jag tror inte att EU vill ”straffa” Sverige genom att påtvinga oss fri tillväxt av vargar, vilket ofrånkomligen leder till tusentals vargar. Nej, det är frågan om mål, detta är och har varit ett av många EU-mål. Som Lindgren säkerligen känner till så antog EU-kommissionen 2013-09-20 en ny skogspolitik – svenska rikspolitiker höll nog för öronen och hoppades att väljarna inget hörde. Ett beslut av oerhörd stor betydelse för Sverige, men i svensk offentlig debatt har det varit tämligen tyst. Ty i detta beslut väver kommissionen ihop miljö-, klimat-, sysselsättnings- och tillväxtmål som skall nås till år 2020. Miljö- och klimatmålen skall nås huvudsakligen i utkant-EU, emedan sysselsättning och tillväxt skall ske i unionens kärnområden. Man har en tro på att alla problem kan lösas i en jättebyråkrati, och ekosofi blir alltmer uttalad officiell ideologi, nu skall även EU:s skogspolitik vara baserad på en ”holistic approach”. Tyvärr kommer detta inte att fungera, byråkratier och ideologier har aldrig varit bra på forskning och teknisk utveckling – och det är vad som kan lösa eventuella miljö- och energiproblem. Unionens sönderfall kommer troligen att accelerera. Planerna innebär ledsamt nog att Sverige och andra marginella områden skall bli EU:s vildmarksområden. EU har stora resurser att använda på planerna, WWF och dylika NGOs är snuskigt rika och ser enorma förtjänstmöjligheter i EU:s planer, så vi har i Sverige väldigt lite att sätta emot. Nej, straff är det inte frågan om – snarare en kontinental utrymmesneuros kombinerad med dödssynder i form av högmod och girighet.

    • #3 av DagL på 5 februari, 2014 - 18:49

      På Skogsstyrelsens hemsida står: ” i september 2013 släppte Kommissionen ett förslag på ny strategi, en Skogsstrategi för skogarna och den skogsbaserade sektorn. Den nya skogsstrategin kommer nu att diskuteras i Rådet och i Europaparlamentet innan den kan antas”.

  3. #4 av Anders Hermansson på 5 februari, 2014 - 23:15

    Här finns bättre information:
    http://ec.europa.eu/agriculture/forest/strategy/
    Men det är rätt att även om kommissionen antagit den så är den inte godkänd av ministerrådet.

  4. #5 av Wolf is my Soul på 6 februari, 2014 - 19:30

    Reblogged this on Wolf Is My Soul.

  1. ”EU:s straff – fri tillväxt för varg”Svensk Jakt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s