Frågelåda – 2012

Om du har någon bra relevant och kvalificerad fråga som du söker ett svar på eller något argument som du vill ha kommenterat och som passar denna blogg och som du tror jag – med min intresse och kompetensprofil – är speciell lämplig att svara på/kommentar, så försök att ställa den i en kommentar, hittills har jag kommenterat alla frågor. Denna frågelåda har blivit så lång att det tar lång tid att komma till de senaste frågorna så jag gör en ny frågelåda nu för frågor 2013 och framåt. 

  1. #1 av Vargjägare på 23 november, 2011 - 13:47

    Du Dag har ju förespråkat att behålla dagens vargantal (säg 28 föryngringar i Skandinavien) för att få större inavelsminskande effekt genom eliminering av inavlade men skydd åt genetiskt värdefulla. Skulle du möjligen kunna tänka dig att gå under 28 föryngringar? Vi jägare skulle gilla att höra en kompetent genetiker uttala att tanken nog kan tänkas med lite färre vargar?

    Anhängare till jägareförbundets policy att det räcker med 150 vargar i Sverige

    • #2 av DagL på 1 december, 2011 - 22:45

      Det var en bra fråga!

      Bevarandeekologer har en 50/500 tumregel som säger att ett effektivt antal på 50 är minimum för kortsiktigt bevarande. En föryngring har 2 föräldrar, dvs 2 nästan effektiva vargar per föryngring. För varg stämmer det ganska bra med 28 föryngringar, fast ganska många anser att det räcker med något färre för att nå ett effektivt antal 50. Den skandinaviska vargstammen är alltså tillräckigt stor för att med stor sannolikhet överleva många år framåt på ett uthålligt sätt. Nu vore egentligen tiden mogen för att reflektera hur vi skall gå vidare utan att omedelbart öka vargantalet. Gå vidare för att reducera inaveln och för att öka utbredningsområdet snarare än – att som EU vill – hetsa fram fler vargar. Antalet föryngringar varierar och man kan oroa sig för att chansen för utdöende inom hundra år blir oacceptabelt stor med en mindre stam. Stammen skall klara oförutsedda händelser som en ökande och effektivare tjuvjakt. Det blir också stora och oförutsägbara regionala och temporala fluktuationer i en mindre stam, som gör den mindre hanterlig. Den finska stammen har exempelvis nästan halverats och koncentrerats mot ryska gränsen på mindre än ett decennium, vilket illustrar de oförutsedda fluktuationer som kan uppstå. Inaveln är problematiskt hög och skulle i en isolerad stam växa till mycker oroande nivåër om stammen var mindre. Vargen skall ha en närvaro inom sitt ”naturliga utbredningsområde” och skall en väsentlig större del av Sverige täckas, så kanske närvaron inte blir tillräckligt tät med en mindre vargstam. Att bestämma den lägsta gränsen bygger inte på någon säker kunskap och mycket på värderingar och därför är det knappast görligt att bygga beslut på tolkningar som ligger lägre än vad många av forskarna känner sig rimligt säkra på.

      För långsiktig uthållighet (tillräcklig genetisk variation och evolutionär potential, säkring mot ackumulation av dåliga mutationer) anser bevarandebiologer att det behövs en tio gånger så stor stam. Den finska och delar av den ryska stammen kan räknas in, men man får gå bortom ryska Karelen för att det skall bli tillräckligt stor stam och man kan inte gå hur långt som helst, då blir genutbytet för svagt, men det går nog att skrapa ihop ett område som nu omfattar 5000 nordeuropeiska gråvargar som på lång sikt kan betraktas som en population. Fast vargen minskar nog i numerär i Ryssland också (därför tycker jag området kan ha nära 5000 vargar istället för 2500 vilket egentligen är formellt tillräckligt). För att det glest befolkade och geografiskt omfattande Skandinavien skall ta sin rimliga del av bevarandet av denna internationella vargpopulation behövs nog åtminstone 28 föryngringar och troligen fler.

      Men jag skall nämna ett möjligt scenario då jag ur genetiskt synpunkt tycker det vore motiverat att under några år gå ner till jägareförbundets policy, kanske 20 föryngringar i Skandinavien. Antag att enligt regeringens vargflytt-program 20 vargvalpar flyttas från zoologiska trädgårdar till vilda lyor under 2012-2014, varav förmodligen fem utvecklas till föräldravargar, och att ”Idretiken” får valpar snart. Då kommer man efter 2014 att stå inför en situation när många nya vargar sätter upp revir och flockar. För att öka deras andel av vargstammen och därigenom ytterligare sänka inaveln kan det i det läget te sig genetiskt optimalt att under några år gå ned något under vad som egentligen behövs för kortsiktigt bevarande. Detta ger bättre möjlighet att sas skjuta bort de inavlade vargarna och ge plats för de som inte belastas av inavel. Man kan ta en risk, som är oacceptabel under hundra år, men kanske acceptabel under något år, med hänsyn till att fördelen för bevarandet med sänkt inavel vore så stor. Men jag tvivlar på att ”systemet” accepterar det här resonemanget, även om jag som genetiker tycker det är riktigt.

      Nu i juli 2012 har det kommit en sårbarhetsanalys som gör troligt vargstammen inte behöver vara större än 50 eller kanske 100 vargar för att med 10% chans överleva i 100 år. Mot skenet av den verkar det ju som 150 vargar borde vara tillräckligt.

  2. #3 av Vargkramaren på 4 december, 2011 - 22:42

    Hej
    Du verkar förtjust i få vargar, kan du inte se några fördelar med många?
    Vargkramare

    • #4 av DagL på 10 december, 2011 - 21:45

      Jag tänker huvudsakligen på det närmaste decenniet, då huvudmålet är att reducera inaveln. Det blir nästan omöjligt med flera vargar i en växande stam. När inaveln reducerats finns inte avgörande rent genetiska nackdelar med en stor vargstam och vissa fördelar. Samhället är dock mest intresserat av kvantifiering av de långsiktiga nackdelarna med en ganska liten stam jämfört med en stor.
      Det finns nackdelar med en stor stam även ur långsiktig genetisk synpunkt även om dessa är ganska marginella. T ex blir det nog omöjligt eller väldigt dyrt att upprätthålla den höga grad av genetisk kontroll som finns för svensk varg idag.

      Jag ser genetiska fördelar för den skandinaviska vargstammen med en omedelbar ökning av vargstammen i Finland (där antalet sägs vara nere i 130) och – fast i lägre grad – ryska Karelen.

      Det behövs en stor internationell meta-population (minst 2000 och gärna större) för att vargen eller den nordeuropeiska vargpopulationen med tillräcklig säkerhet skall tillförsäkras evolutionär potential, att inte den genetiska variationen minskar, att inaveln inte så småningom blir stor och att genomet inte förstörs av ackumulation av mutationer. Men det är för tidigt att diskutera detta innan de mer akuta problemen för den svenska vargen lösts, och när det görs skall det vara en internationell gränsöverskridande sk metapopulation som man vet lite om hur de bäst konstrueras.

  3. #5 av Michael Ericson på 4 januari, 2012 - 21:07

    Hej?
    Vad är sanningen bakom argumentet med inaveln? Vid vargjakten 2010 sköts ingen ”genetiskt viktig” varg. Vid obduktionen av de skjutna vargarna (som då kunde missstänkas vara inavlade), hittades ett enda bettfel som e v e n t u e l l t kunde härledas till inavel.

    • #6 av DagL på 4 januari, 2012 - 21:43

      Vid licensjakterna 2010 och 2011 sköts ingen ”genetiskt viktig” varg. Dvs ingen av de två invandrare som började få avkomma 2008 eller deras barn eller barnbarn eller partners (partners är icke ”värdefulla” i sig, men däremot viktiga för reproduktionen av de värdefulla generna). Eftersom samtidigt en femtedel av de ”inavlade” vargarna sköts, så är det logiskt att detta ledde till en minskning av inaveln, jag betraktar det som en i princip säker slutsats. Markörgensammanställningar gör också en sådan sänkning trolig. Alla skjutna vargar var med säkerhet inavlade, hos några (framförallt 2011) hittades defekter, som möjligen kan bero på inaveln. Det är inte oväntat att inaveln kan orsaka någon sådan defekt. Det råder stor enighet om att den höga inaveln eller snarare släktskapen är en svaghet för den svenska vargstammen. Detta borde uppskattas av de som vill ha få vargar eftersom statsmakterna och rovdjursutredningen vill prioritera inavelssänkning framför antalshöjning och inaveln sänks effektivare om vargantalet hålls lågt med licensjakt som skonar de genetiskt värdefulla.

      Mer med beröring till det här står i olika artiklar på den här bloggen.

  4. #7 av DagL på 11 april, 2012 - 17:43

    Gunnar Glöerssen: Om jag minns rätt framförde Laikre i Vålådalen att jakten ledde till att 2 procent av genvarianterna försvann. Har du någon kommentar till det? Är det allvarligt?
    Liberg har visat att den genetiska variationen har ökat markant sedan 80-talet. Om jag minns rätt fanns det ursprungligen 70 genvarianter. Idag finns drygt 120. Har du en kommentar?

    • #8 av DagL på 11 april, 2012 - 18:16

      Det är för komplicerat att ge ett något så när exakt svar och det skulle knappast bli begripligt. Så jag förenklar.

      Gener kan förekomma i många genvarianter. Varianter försvinner kontinuerligt ur stammen för att slumpen gör att ingen varg för den vidare. En varg kan vara bärare av två genvarianter (en från mamma och en från pappa). Om man tittar på en ”founder” så får en varg i den växande svenska vargpopulationen i genomsnitt fyra avkommor som för generna vidare (blir föräldrar). Dvs fyra chanser för en genvariant att föras vidare. 1/16 = 6% chans att genvarianten försvinner ur stammen. Stannar den kvar så kan den överföras till flera vargar och chansen att den försvinner minskar per generation, men någon procents chans för försvinnande verkar inte orimligt mycket efter några generationer. I en liten stam så förloras fler genvarianter än i en större, men beror det inte bara på att jakten gör stammen mindre och är det ett argument mot jakt eller för en större stam? Om genvarianter verkligen försvinner, hur skulle det kopplas till jakten och varför skulle det innebära något problem. De flesta specifika genvarianter är helt betydelselösa, men det finns betydelsefulla och förlust av ”markörer” indikerar en negativ genförlust. Om man har fler exemplar av de fortfarande existerande genvarianterna som fanns i de ursprungliga vargarna så kommer färre av dessa att försvinna. De ursprungliga genvarianterna kan sägas bevaras bättre i en större stam.

      Tre nya vargar har invandrat efter 80-talet, dessa bär sina unika genvarianter. En del av dessa varianter kommer att försvinna, men en mindre del än av de som kom in på 80-talet. När inventeringen senast gjordes var väl de två senaste invandrarna i livet, och då har ingenting ännu gått förlorat från dem.

      Vad vi eftersträvar är många genvarianter och att genvarianterna från olika founders skall ha liknande andeler. Inte att bevara just de genvarianter som kom med de tre första founders, det kommer lika bra genvarianter med nya founders och att de får större utrymme minskar inaveln. Heterozygoti anses vara gynnsamt och det motverkas av om man envist håller fast vid de genvarianter som kom in först i populationen.

      Det är mycket viktigare för vargstammens genetiska variation att det kommer in nya genvarianter, än att några av de älsta fortfarande försvinner. Proportioner av gener från de tre tidigare grundarna bör reduceras och proportionen av de två nya invandrarna öka, då minskar inaveln. Detta resulterar i att antalet genvarianter i vargstammen ökar (vid konstant storlek).
      De gamla som försvinner är ganska sällan oersättliga, kommer många nya vargar in kommer också många av de genvarianter som försvann att tillföras stammen igen. Även om förlorade inte kan ersättas så kommer det ändå in många fler ”lika värdefulla” med nytillskott.

  5. #9 av Johan på 23 oktober, 2012 - 22:54

    Hej !
    Och tack för en mycket läsvärd blogg !
    Min undran är om vart underlaget för att vår svenska vargstam mår ”dåligt” på grund av hög inavelsgrad finns att läsa, dvs forskning som faktiskt visar att dom är missbildade eller lider av ökad dödlighet eller sterilitet med mera jämfört med andra ”friskare” populationer i världen.

    • #10 av DagL på 24 oktober, 2012 - 06:30

      Ur Laikre och Ryman rapport till naturvårdsverket
      http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/varg/vargflytt/N-laikre.pdf
      saxar jag
      Inaveln leder till inavelsdepression uttryckt som minskad kullstorlek (inavlade
      kullar är mindre än icke-inavlade). I relation till studier av andra arter är
      depressionen dramatisk. Det finns även tecken på att tikarnas reproduktion minskar
      med ökad inavelsgrad (Liberg et al. 2005).
      Det finns tydliga tecken på att skadliga arvsanlag nått hög frekvens i populationen.
      Detta indikeras av förekomsten av förmodat ärftliga defekter som ryggkotsdefekter
      (skattad förekomst 10%; Räikkönen et al. 2006), och kryptorchism (skattad
      förekomst 8%). Ryggkotsdefekten har visat sig kunna leda till förlamning och
      kryptorchismen resulterar i partiell eller fullständig sterilitet.
      Räikkönen, J, Bignert, A, Mortensen, P & Fernholm, B. 2006. Congential defects in a highly inbred wild wolf
      population (Canis lupus). Mammalian Biology 71: 65-73.

      Liberg, O, Andrén, H, Pedersen, C-H, Sand, H, Sejberg, D, Wabakken, P, Åkesson, M. & Bensch, S. 2005.
      Severe inbreeding depression in a wild wolf Canis lupus population. Biology Letters 1: 17-20.

      En mer detaljerad sammanställning hos Laikre och Ryman i http://www.popgen.su.se/pdf/Genetisk%20forstarkn%20av%20skand%20varg%20Rapport%20till%20NV%204%20feb%2009.pdf

      Men trots handikappen är den svenska vargstammen tillräckigt vital och fertil, inte märkbart mindre fertil än andra jämförliga vargpopulationer

      • #11 av Johan på 31 oktober, 2012 - 09:26

        tack för ditt svar.
        Har läst en del och finner det mycket underligt att man trycker på den akuta genetiska situationen när varken kullstorleken i stammen går att särskilja från helt friska stammar i USA och att ”inavelsskadorna” inte heller förekommer i högre frekvens än i några andra populationer (förrutom en specefik ryggkotedeformation)
        dessutom har ju faktiskt genetiken förbättras sedan denna rapport.(din andra länk ovan)

  6. #12 av Ingvar Nolin på 31 oktober, 2012 - 09:55

    Hej Dag,

    Jag har ett annat ämne som jag skulle vilja höra om du är intresserad att svara på, nämligen – Björn.

    Min verksamhet har drabbats oerhört hårt av björn de senaste åren och myndigheten tycker i princip att man får ”skylla sig själv” och det är upp till mig att förebygga bort problemet. Men att förebygga bort problemet är inte så lätt/realistiskt – gäller både arbetsmässigt och ekonomiskt.
    Det effektivaste sättet att förebygga skador är att ha så få individer som möjligt som kan åstadkomma skador, därför undrar jag: Hur många björnar behövs i vårt land för att de uppfylla kriteriet GYBS (eller vilka kriterier som nu finns)?

    Utgångsläget i Sverige sägs ju vara ett 30-tal björnar i början av 1900-talet och idag är det 3000-4000 enligt uppskattningar.
    Är detta antal verkligen nödvändigt för att säkerhetsställa björnstammen? Jämför man med vargar så verkar det räcka med några hundra med lite hjälp och runt 800 om inte människan hjälper till.

    Jag blir förtvivlad över hur litet värde samhället ger för livsmedelsproduktion och vilket högt värde de ger till rovdjur – Detta är ett i-landsproblem.
    Jag tycker inte vi ska ha mer björnar än nödvändigt, då det drabbar vår livsmedelsproduktion och enskilda näringsidkare, därför skulle det vara intressant att höra från dig, hur många björnar som genetiskt behövs.

    Med vänliga hälsningar
    Ingvar Nolin

    • #13 av DagL på 31 oktober, 2012 - 10:36

      Hej Ingvar
      Jag är inte intresserad att vidga mitt intresseområde och varg är ett specialfall där det finns starka speciella skäl att ha minimumantal. Men björnantalet ligger avsevärt över ”gynnsam bevarandestatus” (GYBS) och björn är inte ”rödlistad”, dvs en måttlig reduktion av björnantalet strider inte mot några fördrag, åtaganden eller riksdagsbeslut.
      Så jag kan ge ett klart svar – ”forskningen” anser att vi ur bl a genetisk synpunkt kan klara oss med färre björnar än som finns nu i Sverige. Men hur mycket färre vill jag inte försöka att ta ställning till.
      Det finns ett uppdrag hos naturvårdsverket att förnya ställningstagandet till juni 2013, och rovdjursutredningen har givit förslag
      Mvh Dag.

      .

  7. #14 av Johan på 7 november, 2012 - 12:34

    Hej !
    och återigen tack för en mycket läsvärd blogg.

    hur ser den svenska vargstammen ut rent matematiskt/ genetiskt om man bortser från eventuella mutationer om vi säger att stammen härstammar från 5 individer…
    Hur många möjliga genetiska variationer finns det i 1:a 2:a 3:e generationen osv och när kommer brytpunkten från att vara en stam med varierad genuppsättning till att bli inavlad med väldigt få genuppsättningar?

    eller om man ställer frågan så här hur många unika genuppsättningar kan det finnas i en stam med den svenska stammens storlek utgångspunkt och dagens inavelsvärde?

    MVH, Johan

    • #15 av DagL på 7 november, 2012 - 15:22

      Hej Johan

      ”Unika genuppsättningar” finns en förfärlig massa Lätt förenklat: varje varg i världen och under artens historia har en unik genuppsättning och det gäller också de mest inavlade. Vi kommer aldrig att nå ett stadium så att det blir väldigt få genuppsättningar, så det är inget bra mått. Det är också knepigt med definitionen av en gen (större delen av DNAt har inte en kodande funktion och en del olikheter i DNA reflekteras inte i olikheter i genernas funktion, gener kan i varierande grad hålla ihop vid generationskiften). Det är inte matematiskt hanterbart. Det finns inte heller något man kan kalla en brytpunkt, inaveln och dess effekter ökar kontinuerligt.

      Och det är fel att utgå från att det inte kommer nya fräscha vargar.

      Men med tilltagande inavel och avtagande heterozygoti så ökar antalet gener som är kopia av en gen i en gemensam förfader och det minskar chansen att gener är olika vilket minskar gendiversiteten och kan sägas göra individerna mindre unika fast ändå unika och går att räkna på.

      Inavelskoefficienten F hos de svenska vargarna grundade på fem individer är 0.23. Det innebär att chansen att de två varianter av gener vi har (en från pappa och en frän mamma) är olika är F0=0.77. (index 0 anger startpopulationen. Hur snabbt detta avtar beror på den sk effektiva populationsstorleken som är en fjärdedel av antalet vargar (förenklat kan man se det som antalet föräldravargar), men däremot inte antalet grundare.

      Den effektiva populationsstorleken kan man sätta till 100 för att få ett enkelt värde (det svarar mot 400 vargar i Sverige/Norge).

      Från detta kan inaveln i följande generationer härledas matematiskt. Men jag gör inte det för jag tror inte intresset här är tillräckligt stort och det är inte tillräckligt relevant som svar på frågan.

      Man kan notera att även inavlade vargar för vidare en hel del genetisk mångformighet. De mest inavlade vargarna i Sverige ligger omkring F=0.5 och kan alltså sägas föra vidare hälften så mycket genetisk variaion som icke inavlade vargar. Men i de flesta sammanhang skall denna betraktelse inte ryckas från sitt sammanhang. T ex får de mest inavlade vargarna mindre avkomma och för alltså vidare färre gener. Det finns en hel del ytterligare som kunde tilläggas om man skall börja dra slutsatser.

      Mvh Dag

  8. #16 av Johan på 10 november, 2012 - 00:11

    Hej Dag

    jag hoppas din presentation på NVV gick bra och får genomslag.

    Har lyssnat lite på bland annat Laikres radio intervju och tror att jag kan sammanfatta mina funderingar ovan på ett bättre sätt och göra dom lite klarare.

    Laikre påstår att även de inavlade vargarna bär på viktig genetisk information som kan vara relevant för artens överlevnad i framtiden och att man därför inte bör tillåta jakt.
    För mig känns det som att hon i så fall måste utgå från att de svenska vargstammen är helt isolerad och dessutom inte besläktad med den ryska.
    Annars måste ju samma viktiga genetiska material finnas där ? kan vi resonera så ?

    Mitt klargörande från tidigare frågor blir med lite tankgångar och ditt svar ovan blir så här:

    Är det bra/smart/korrekt att avla vidare på de mest inavlade vargarna,är deras genetiska status fortfarande så pass unik att deras blodlinje är minst lika viktig som vilken annan individ i den svenska stammen?

    Hur mycket relevanta gener riskerar man att mista, som då inte skulle finnas hos andra individer, om vi säger att vi skulle ta ner stammen till regeringens mål(?) om 180 individer ? (vi sparar dom 180 ”friskaste”)

    jaa… jag vet inte om det blev så mycket klarare eftersom ny funderingar hela tiden poppar upp….

    Trevlig helg.

    • #17 av DagL på 10 november, 2012 - 07:09

      Felet med inavlade gener är att det finns för mycket av dem. Det är inte generna det är fel på utan deras frekvens. Det är en del gener som har svagheter. Vi har en gen från pappa och en från mamma, om den ena genen har en svaghet och den andra inte gör det inte så mycket, det räcker med att den ena genen är bra, Men generna är kopior av samma gen så går det sämre. Chansen att de är kopior av samma gen ökar med inaveln. Därför vill man ha läg inaveln dvs få kopior av samma gen i populationen. Slår man vakt om de inavlade individerna konserverar man att de gener de bär finns i för mänga kopior. Färvi in färska nya gener coh låter dem exandera på de gamla ”inavlades” bekostnad.sjunker den framtida inaveln. De inavlade är per individ inte bättre eller sämre än mindre inavlade, felet är att det finns för mycket av dem. Det är inget annat fel på de inavlades blodlinje än att den är för stor del av populationen..
      ”Genförlusten” av de inavlade generna blir marginellt liten om vi har 180 istället för 380 vargar. Inaveln härrör väsentligen från 3 ursprungliga vargar med 6 gener, med ungefår samma genresentation i dagens vargstam. Säg 180 vargar med 360 gener dividerat med 6 blir det 60 gener av varje, det blir inte många av dem som försvinner av slumpskäl så populationen behöver inte vara större för att bevara de generna eller det har mycket liten effekt. Rena dimridåer som planteras ut av naturvårdsverkets lierade forskare.
      De svenska vargarna är besläktade med de ryska, men de har bara ett litet stickprov av deras gener, fast dessa stickprov har för stor del av populationen..Vi vill ha in fler gener som nu bara finns i den ´ryska populationen. Sedan kan gener vara lika genom arv som ligger långt längre tillbaks än vi räknar inavel. Räknar man så kommer de flesta gener som faktiskt går förlorade i den svenska populationen att så småningom ersättas av samma gener i invandrare.

      Det finns gener från två färska inandrare. Att gallra de inavlade kan sägas vara för att minska frekvensen av kopior ov de urspungliga 3 inviderna. De nya generna finns hittills i så få kopior så att de riskerar att gå förlorade..
      . . . .

  9. #18 av Johan på 2 januari, 2013 - 11:53

    Hej Dag !
    vet inte om det framgått i dina tidigare artiklar men har du räknat nåt på en icke beståndsreglerad stam. Jag tänker hur långt fram i tiden och till vilket antal kommer vargarna nå inavelsmålet 0,1 och kommer det någonsin ske utan att man sätter ut valpar i all framtid.

    / Johan

    • #19 av DagL på 2 januari, 2013 - 14:45

      Bra frågor som jag tycker du skulle ställa till naturvårdsverket. På facebook http://www.facebook.com/storarovdjuren.varmland ställde jag en liknande fråga 22 dec, som inte besvarats och troligen inte kommer att besvaras på ett vettigt sätt.
      EU har förbjudit Sverige att sätta en övre gräns för vargantalet.
      Nej jag tror inte F<0.1 kommer att nås utan reglerad stam före den "naturliga" gränsen för vargens utbredning i södra Sverige nås. Ökat uttag i skyddsjakt spelar roll, man kan räkna med fler fårangrepp per varg i en större vargstam. Det blir också fler vargar som förolyckas i traffikolyckor när de sprider sig till mer tätbefolkade områden. Jag räknade ut denna balanspunkt till 1200 vargar i södra Sverige, men minns inte i vilken post och tyckte det var så orimligt så jag kanske inte skulle skriva något så alarmistiskt.. Jag tror inte numera den gränsen kan upprätthållas utan att sätta ut valpar i all framtid och det fordrar då också en omfattande tillförsel av vargar till valpkällan, djurparkerna.
      Den nya forskarrapporten ger belysande siffror.
      Men naturvårdsverket är stolligare än så, eftersom de bestämt att målet skall vara 5% förlust av variation i en fiktiv icke existerande stam, som den svenska vargen knoppas av från, och det svarar mot F=0.05, vilket har förvinnande små förutsättningar att någonsin uppnås.

  10. #20 av Johan på 5 januari, 2013 - 00:26

    tack för ditt svar !
    hur ställer du dig till kritiken till libergs rapport om den genetiskt viktiga vargtiken på denna hemsida ?

    http://rovdjurspolitik.wordpress.com/2012/03/05/genetiskt-viktig-varg-eller-vad/

    är det möjligt att man mörkar nära släktskap till hund ? som jag förstått det kan man inte säkert fastställa ,med de analyser man använder idag, hundinblandning mer än 2 generationer bakåt och inte heller återkorsningar (kommer inte ihåg vart jag läst det) en hybrid är ju hybrid i 5 generationer utan återkorsning för att räknas som renrasig ?

    • #21 av DagL på 5 januari, 2013 - 08:01

      Jag tycker inte det finns någon anledning att tro annat än att det är en varg och inte en hybrid, Det finns inte anledning att tro att ”Grimsö” mörkar något. Det är riktigt att det inte går att säkerställa att en av de åtta förfäderna tre led tillbaks är en hund. Det beror inte bara på att det behövs en mer omfattande analys utan också att det inte finns tillräckligt bra data för genetiksa variationsbredden för varken varg eller hund. Det är ”normalt” med ett lågt och varierande hundgeninslag hos varg. Se vidare artikeln https://vargdag.wordpress.com/2011/10/31/hundgener-i-varg/

  11. #22 av Johan på 5 januari, 2013 - 00:29

    PS.
    vilken nya forskarrapport nämner du ovan ?
    försökt att söka i publikationerna både på slu nvv och grimsö men det verkar ligga nere av någon anledning, lpå alla hemsidor.
    DS
    Svar: jag har påbörjat en analys av rapporten på https://vargdag.wordpress.com/2012/10/17/uppdrag-fran-naturvardsverket/ och där finns också en länk till rapporten som funkade när jag prövade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s