Inlägg taggade förvaltning

EUs straff – tusentals vargar

EUs straff: Fri tillväxt för varg!

Sverige sökte 2010 – 2011 med jakt bromsa tillväxten av varg, vilket ådrog sig EUs ogillande. EU fordrade att jakten stoppades och att EUs regler tillämpades strikt och att det inte skulle finnas något tak som hindrade vargstammens tillväxt och att jakt inte löser problemet. Ambitionen tycks vara att Sverige skall te sig som ett varnande exempel för andra som inte följer vad EUs regelverk – enligt EUs tolkning – kräver och demonstrera för Sveriges medborgare att det har konsekvenser att stöta sig med ansvarig kommissionär. Jag börjar nu skönja vad som väntar: fri tillväxt för varg tills trängsel och svält sätter stopp.

I december 2014 konfirmerade riksdagen att varg har gynnsam bevarandestatus (dvs uppfyller EU direktivets krav) och Naturvårdsverket bestämde att det räckte med 270 vargar. Alla räknade då med att vargens explosiva tillväxt skulle bromsas upp, när den nått det antal EUs regelverk kräver, och rubrikerna i december utryckte farhågor för att vargstammen skulle halveras om en månad. Naturvårsverket beslutade jakt på 30 vargar av de cirka 400 som finns. Även Naturvårdsverket har framfört uppfattningen att jakt kan användas som ett inslag i förvaltning när gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det stoppades av förvaltningsdomstolen, med åberopande av strikt tillämpning av EUs regelverk.

Förra året inhiberades jakt på 16 vargar och det ärendet dras fortfarande i juridisk långbänk. EU framför sitt ständigt upprepade ogillande av vargjakt och att fördragsbrottsåtal väntar om Sverige inte följer direktivet. EU har inte dragit tillbaks överträdelseärendet trots att varg nu uppfyller EU direktivets krav och att de svenska domstolarna har visat tänderna. Naturskyddsföreningen ochWWF säger att de överklagade till EU bara för att det inte gick att överklaga nationellt. Det sista dryga året har det gått, men detta får inte EU att dra sig tillbaks. Tvärtom har WWF och Naturskyddsföreningen yrkat att de svenska domstolarna skall begära förhandsbesked av EU-domstolen. EU drar åt tumskruvarna ytterligare ett varv och förbereder sig  att förhindra att vargjakten skall få bli den regionala angelägenheten, som Sveriges Statsmakter planerat. Ett ärende med den innebörden har inletts av EU.

Det höjs krav för att vargjakten skall vila på vetenskaplig grund även nu när varg uppfyller EU direktivets krav. En del forskare tycker att den nu föreslagna vargjakten vilar på vetenskaplig grund, en del delar inte den uppfattningen. En möjlighet att lösa problem av denna karaktär är att riksdagen och Naturvårdsverket försöker uttolka meningsskiljaktigheterna mellan forskarna, och sedan sliter tvisten. Detta har skett i detta fall, ett stort antal relevanta forskare har i ett långt och nyanserat vetenskapligt resonerande dokument givit sin åsikt tillkänna att svensk varg uppfyller EUs GYBS krav för såväl golv som andra krav. Besluten vilar förvisso på vetenskaplig grund. Varg är dock för kontroversiellt för att denna metod för problemlösning skall vara användbart, och inte heller EU verkar uppskatta metoden.

Hanne Köller preciserar vad som menas med vetenskapligt grund i en artikel i DN 17 januari http://www.dn.se/ledare/signerat/ratten-pa-vargens-sida/  med rubriken: ”Rätten på vargens sida.”  Som ett exempel på exemplarisk hållning inför ”vetenskaplig grund”, skriver hon i artikeln: ”Utgångspunkten för professor Linda Laikre är som alltid genetiken. Politiska avväganden överlåter hon åt andra. Således uttalar hon sig om vad som krävs för en långsiktig respektive kortsiktig överlevnad av en viss art – inte vad som vore bäst politiskt eller ur något slags acceptansperspektiv. Hennes hållning är strikt professionell.” vad Linda Laikre framför refereras i artikeln så här: ” inavelsgraden ligger på 30 procent”…” Om vi stärker vargstammen till 500–1000 individer så fortsätter inaveln att öka, om än inte lika starkt.” ”Det krävs 20 nya djur för att snabbt komma ned till en rimlig nivå”, ”men sedan ökar inaveln igen om inget mer görs”.. ”på sikt krävs kontinuerlig påfyllnad”. Laikre’s beräkning och uppfattning av vad som krävs har legat till underlag för planerna för Svensk vargförvaltning till för ett halvår sedan. Naturvårdsverket tolkade antalet vargar utgående från Laikre´s beräkningar av kravet på kontinuerlig påfyllnad, det hamnade på 380 vargar. Att vargen som en logisk konsekvens aldrig skulle nå gynnsam bevarandestatus och såledeles aldrig kunna utsättas för populationsbegränsande jakt enligt Naturvårdsverkets uppfattning hade Naturvårdsverket inte den intellektuella hederligheten att tydliggöra för regering eller folk, men förvaltningsdomstolen verkar insett det. Skälet är förstås att förutsättningen var 20 tillförda djur. Om vi tittar i backspegeln så har det kommit 4 nya djur, möjligheten att tillföra nya djur med valpflytt har i praktiken avskrivits, men antalet nya djur som måste tillföras har å andra sidan fördubblats eftersom vargstammen fördubblats sedan beräkningen, så behovet av ytterligare tillförda djur ligger nu enligt ”vetenskapen” på ungefär 30.

Det må vara hänt att det finns många, inklusive bevarandeforskare, media och andra, som gillar tanken på ohämmad fri tillväxt av varg. Men även de som gör det, borde ha den intellektuella ärligheten att berätta om denna konsekvens av sin argumentation. Detta gjordes också alldeles nyligen i en artikel i DN då ekologerna förklarade att för att väsentligt ändra Sveriges ekologi krävdes cirka 4000 vargar. Det är alltså först över detta antal beståndsbegränsande svält blir aktuellt.

Vi vet att det hänt en del sedan Laikres uttalande. Inaveln har sjunkit avsevärt trots att vargantalet inte ökat till vad Laikre tyckte fordrades för att bromsa ökningen av inaveln.

Vi vet att det finns massor med exempel på etableringar av däggdjur som gått bra trots lågt antal grundare och formellt hög inavel. Vi vet att en isolerad vargstam på något tiotal har överlevt 70 år på en ö i de stora sjöarna trots en inavel som är dubbelt så stor som den svenska. Att också en stam med få grundare kan bli livskraftig vet man inte under de första generationerna av etableringsfasen. Utdöenderisken kan då antas vara stor. Varg borde dock rimligen nu också kunna föras till kategorin av lyckade etableringar, trots den formellt höga men sjunkande inaveln.

Vissa hävdar att det är skyddsjakt som skall prioriteras för att bromsa tillväxten och att procedurerna borde underlättas. Men ribban för skyddsjakt – förenlig med EUs regler – har höjts sedan förvaltningsdomstolarna började tillämpa regelverket mer juridiskt strikt. Det är inte förenligt med EUs vilja att i Sverige bedriva skyddsjakt i sådan omfattning, så de nämnvärt bromsar upp den nuvarande exponentiella tillväxten. Skyddsjakten som trovärdigt instrument förutsätter också korta beslutsprocedurer, men förvaltningsdomstolarna låter ärenden hamna i juridiska kvarnar som mal i åratal.

Tidigare så tyckte jag det verkade en verklighetsfrämmande tanke med fri tillväxt av varg tills svält och trängsel satte gränsen. Om inte annat så skulle väl Regering och Riksdag och Naturvårdsverk gripa in och stoppa det, och inte är EU så grymt och politiskt okänsligt så att de inte ser genom fingrarna om det nu skulle finnas legala tveksamheter. Men att EU inte vill ge möjligheten för Regering, Riksdag eller Naturvårdsverk att bromsa tillväxten har nu tydliggjorts, så just de uppräknade organen kan medborgarna inte lite på, om någon nu tycker visionen är obehaglig. Det ter sig som en ofrånkomlig vetenskaplig och logisk konsekvens av drevet mot de som inte vill att politikerna skall bestämma och lyhördheten som förvaltningsdomstolarna visar för det kravet. Det är intellektuellt ohederligt av de som ställer krav på ”vetenskapligt grundat” vargantal, att inte också redovisa vad det leder till om man bara selektivt lyssnar på vissa forskare, som framhävs som föredömen för att de inte bryr sig om konsekvenserna, och inte det ganska stora antal forskare som stödjer riksdagsbeslutet och tycker det är vetenskapligt grundat. Detta om man med vetenskapligt grundat menar följer EU-direktivet, och inte lägger in egna subjektiva tolkningar med svagt stöd i vetenskap om vad direktivet kräver. Själv tolkar jag mycket av forskarnas och andras utsagor om genetik som genetikmissbruk, och kan inte se att det finns vetenskaplig grund för förvaltningsrättens beslut, även om de kanske kan försvaras med strikta juridiska tolkningar.

Det verkar nu som att folket får acceptera att vargens tillväxt regleras av andra krafter än jakt, som svält och trängsel. Myndigheterna får vänja sig vid låg acceptans och legitimitet som man inte kan göra något åt, och att skylla på statsmakterna är nu för genomskinligt ohållbart. Det blir många tusen vargar innan tillväxten stoppar. Inaveln blir mycket högre än den hade blivit om vargantalet hållits nere, trots att en del vargvärnare påstår att skälet till många vargar är att det är ett motmedel mot inavel!!! Tala om dubbelmoral hos alla de som eftersträvar fri tillväxt för varg!

Genom att åberopa genetiken som ett problem motverkas förbättringen av vargens genetik med EU i spetsen och med förvaltningsrättens stöd. Den typen av vargförvaltning som drevet åberopar som ovetenskaplig saknar vetenskaplig grund såväl som det krav på vetenskaplig ärlighet som bör ställas på vetenskap.

Besöksrekord för den här webben slogs av den här sidan 140207. En värdig slutfas på webben – eftersom nästa artikel blir webbens sista!

Den sista artikeln på min andra vargweb har redan skrivits http://vargweb.wordpress.com/

,

6 kommentarer

Sansa debatten efter riksdagsbeslutet

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Riksdagsbeslutet är en stor händelse, eftersom vargpolitiken sedan 2012 inte kan sägas vara förankrad i riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Tidigare rovdjurspolitiskt riksdagsbeslut 2009 sattes ur kraft av EU. Således har vargförvaltningen saknat politisk förankring i riksdagsbeslut sedan 2011. 1) riksdagsbeslutet 2009 auktoriserade vargjakt utan att det auktoriserats att varg har gynnsam bevarandestatus 2) riksdagsbeslutet 2009 preciserade ett tak på vargantalet (i avvaktan på att kraven för gynnsam bevarandestatus preciserades). 3) riksdagsbeslutet skulle följas av utredning och nytt riksdagsbeslut till slutet av 2012. Det försämrar acceptansen och förstärker polariseringen att varg inte haft formell legitimitet under 2013, och att det inte funnits någon långsiktighet eller förutsebarhet under mer än ett år. Dessa fundamentala brister kan ha rättats till genom riksdagsbeslutet 2013. EU har givit uttryck för att det är politikerna som bestämmer och såledeles anger riksdagsbeslutet tämligen snäva ramar för framtida hantering, och rikspolitikerna inflytande i fortsättningen blir mer begränsat. 

Riksdagsbeslutet kan rivas upp det närmaste åren genom att 1) EU driver krav på att ogiltigförklara det; eller 2) politiska partier (MP och V) aktivt driver att det skall rivas upp, eller 3) Naturvårdsverket obstruerar våldsamt eller (troligare) med passivt motstånd. Då avstannar en process mot ökad legitimitet, acceptans, förtroende, förutsägbarhet och samsyn. Sveriges rovdjurspolitik skulle då karaktäriseras av ryckighet, partipolitik och kortsiktighet, som minskar trovärdighet, långsiktighet och förutsägbarhet lång tid framöver. Det var en massiv riksdagsmajoritet för att förslaget utgjorde en grund för fortsatt rovdjursförvaltning, endast 41 riksdagsledamöter (MP och V) röstade på avslag, därför är 2) ovan otroligt, V och MP vill nog inte riva upp grunden för rovdjursförvaltning de närmaste åren. Om riksdagsbeslutet rivs upp av EU eller sätts ur funktion av Naturvårdsverket kan diskontinuiteten 2011 -2013 inte längre betraktas som en parantes, en tillfällig störning orsakad av ett utländskt element, i en annars kontinuerlig och politiskt förankrad process.

Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Delar av riksdagsbeslutet hade inte en massiv majoritet, de vetenskapliga ställningstaganden var oklara i detaljer, det uttrycktes tveksamhet om intervallen verkligen är förenliga med direktivet, EU ”hotet” finns troligen kvar, även om styrkan återstår att se, en ström av tvivel med negativa ställningstagande och negativa tidningsartiklar kom. Demonstrationer, negativa mediepresentationer och överklaganden kan förutses vid eventuell licensjakt liksom vid tidigare jakter även om motståndet mot själva riksdagsbeslutet var ganska lamt. Tidfönstret mellan riksdagsbeslut över myndighetsbeslut till jaktbeslut för vargjakt till början av 2014 är väldigt kort. Det ter sig för mig ytterst otroligt den svenska vargstammen kommer att vara mindre om ett år än nu, trots de farhågor företrädare för ideell naturvård framfört och förhoppningarna hos de intressen som tycker det finns för många vargar nu.

Min tro är att det kommer att finnas (minst) lika många vargar om ett år som nu, och kanske väsentligt fler. Detta gäller även om EU skulle deklarera att de lägger ned hotet av åtal mot Sverige före vargjakten börjar. Den administrativa trögheten och de konservativa instinkterna i systemet, gör att beslutsproceduren inte  så snabbt som det behövs förmår acceptera tillräckligt omfattande jakt. Naturvårdsverket håller i ärendet i den förutsebara framtiden och tycks avse att rätta sig efter beslutet. Riksdagsbeslutet ger ett intervall för Naturvårdsverket att besluta inom, och det tar tid för Naturvårdsverket att formellt bestämma var i intervallet Naturvårdsverket väljer att ligga, även om ett stalltips är att Naturvårdsverket kommer att genomgående toppa. Även om det är solklart att riksdagen fastställt att varg nu har gynnsam bevarandestatus, kommer Naturvårdsverket att tveka att omsätta detta i licensjakt. Naturvårdsverket kommer sannolikt att hävda behovet av en förvaltningsmarginal dvs t ex +40 vargar, för att vara säker att inte hamna under ”golvet”. En licensjakt på säg 80 vargar efter att jakter på 1-3 vargar stoppats av domstol ter sig svårsmält för många. Det kommer att te sig taktiskt för beslutsfattarna att 2014 ”testa systemet” med mindre omfattande jakt (2013 misslyckades ju testen). Även om EU skulle formellt avveckla överträdelseärendet har EU ett ont öga till svensk rovdjursförvaltning och en kvarstående önskan att slå tillbaks på något sätt. Gissningen är att EU gör som EU gjort de tre senaste åren, deklarerar diffust missnöje utan att vara precis och utan att lägga ned överträdelseärendet, vilket tjänar syftet att det blir fler vargar än annars, men också bidrar till en fortsatt tämligen kaotisk svensk rovdjurförvaltning, försvagning av riksdagens auktoritet och legitimitet i rovdjursfrågor, och ökade tveksamheter mot hur EU förvaltar sin överstatliga makt.

När Naturvårdsverket efter konsultation med jordbruksverket fastställer en minsta nivå för vargstammen ter det sig inte troligt det blir i den lägre delen av intervallet 170-270. Det vore politiskt oklokt av Naturvårdsverket att förespråka ett miniantal under 200, eftersom den politiska uppbackningen blir svag om ett värde lägre än 200 väljs, men däröver står S står bakom. Ett golv mellan 200-270 har ett starkt parlamentariskt stöd, och kan nog vinna stöd i det sunda förnuftet hos många. Många forskare har nyligen direkt officiellt uttalat sitt stöd för golvet 270. Men med lägre värde på golvet blir det svårare att finna kvalificerade forskare, som är villiga att stå som författare till en vetenskaplig motivering, och Naturvårdsverket vill nog gärna ha ett visst forskarstöd, som kan backa upp Naturvårdsverkets val. Den viktigaste orsaken att forskarna hamnat på så olika nivåer är tidsperspektivet. För uthållighet minst ett sekel räcker hundra vargar, men för ett millenium eller längre känns tusen säkrare. Här borde en kompromiss mellan forskar- och expert- skolor kunna göras, där det är enighet om att trehundra vargar (golv 250) ger säkerhet  betydligt längre än ett sekel, men att det finns tveksamheter om tillståndet efter ett millenium och längre bort. Och vid 300 vargar (faktiskt antal) så är den väsentligaste osäkerheten inte av sådan karaktär att det hjälper med flera vargar.

Naturvårdsverket talar om sina planer men man får intrycket att mycket går före licensjakt på varg och att detta därför inte kommer att hinnas med. Licensjakt på varg – om än i begränsad skala – är det tidigaste och – om det respekteras – trovärdigaste tecknet på att riksdagsbeslutet resulterat i att något faktiskt hänt. Det är svårt att förstå varför inte en begränsad vargjakt kan drivas med prioritet medan annat läggs på is. Man behöver ju inte veta mer än att FRP inte är högre än 270 för licensjakt på 30 vargar.  Naturvårdsverket kan damma av och genomföra den genetiska urvalsjakten som avbröts i förtid i början av 2013. Om det inte blir någon licensjakt alls 2014 och inte en starkt utökad skyddsjakt, så är det stor risk att de vinster i en trovärdig långsiktig förvaltning som riksdagsbeslutet kunde givit underlag till elimineras i sommar. Kanske jag får fel i slutsatsen att vargantalet inte kommer att bli större än 500, inträffar det så uppfattas det nog inte som riksdagen återupprättat sin trovärdighet. Och det kan t ex leda till att centerpartiet åker ur riksdagen trots att de sjösatt en övergång till förvaltning, men övergången tog för lång tid. Kanske kan utvidgad licensjakt på lo och björn upprätthålla trovärdigheten att rovdjurstrycket inte kommer att ytterligare öka.

Det är inte troligt vargantalet sjunker nära ”golvet” de närmaste åren. Avsikten är att överföra besluten om jakt till länsnivån och lokala viltförvaltningsdelegationer. I dessa är olika partier och olika intressen representerade. Företrädare för jägare, samer, jordbrukare och centerpartister, dvs representanter för de intressen, som tycker det finns för många vargar nu, utgör små minoriteter. De lokala organen kommer nog inbördes bättre överens och har lättare för samsyn än de nationella. Det blir nog en bättre balans och mindre knivkastning mellan de etablerade organisationerna. Finns det en lokal folkvilja för många rovdjur, så reflekteras det förmodligen i rovdjursantal, som ligger en bra bit över ”golvet”. Viltförvaltningsdelegationerna kommer nog att såväl orienteras om, som inhämta olika synpunkter från olika forskare, så besluten får forskningsanknytning. Men även överföringen till län är en beslutsprocess som det är ytterst tveksamt om Naturvårdsverket orkar med i tid för vinterns vargjakt. Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän bör inte påräkna julledigt i år. Ävcn om jag tycker det borde vara enkelt att omedelbart utvidga den delegation som redan gjorts för skyddsjakt att inkludera fler vargar och möjlighet till licensjakt inom det givna antalet också. Om inte annat så för att skapa många beslut som överklagas i olika former, det blir för lätt för det juridiska systemet om en förvaltningsrätt kan stoppa all jakt i ett enda verställighetsförbud.

300 i faktiskt antal med ett något lägre golv (250 kanske) verkar vara en rimlig kompromiss. Jägareförbundet tycker 150 räcker. Samerna och LRF har inga problem med detta. Enskilda grupper (Svenljunga gruppen, gruppen runt Hedin t ex) har hamnat i den storleksordning. Den ideella Naturvården vill ha fler. Av riksdagen så ligger det nog på medianen och riksdagen sedan 2001 har tyckt att 200 har räckt som etappmål, då borde 300 kunna accepteras som slutmål. Blir det 300 är det solklart att ”jägarnas lobbyorganisation” inte fått som de velat och att vargstammen orsakar betydande störningar, vilket är viktigt för de som deltagit i beslutet att kunna hävda gentemot populistiska påhopp att man vikt sig för ”särintressen”.  Av ”forskarna” så kan nog hälften skriva under på att det räcker. Det går inte att styrka i opinonsundersökningar att ”folket” vill ha fler. Så ett golv som när det tillämpas praktiskt resulterar i 300 vargar tycker jag verkar en rimlig kompromiss som Sverige borde kunna anpassa sig till.  Som genetiker tycker jag det vore bättre med 200 tills inaveln sjunkit, men kan också se fördelar med något högre antal, 300 är inte genetiskt orimligt mycket om än fler än genetiskt optimalt de närmaste decennierna.

Den ambition som vissa aktörer visar att hålla det polariserade debattklimatet vid liv även efter riksdagsbeslutet är oroande http://vlt.se/asikt/debatt/1.2307503-regeringen-splittrar-och-polariserar ___ Riksdagsbeslut_minskar_VargkonfliktenVK131129 Här rör det sig om en aktör som nog många förväntar sig mindre extremism och mer kompromissvilja ifrån.

Mitt bestämda råd till EU är att omedelbart avveckla överträdelseärendet. Att vargantalet kommer att fortsätta att öka 2014 kommer att leda till kraftig frustration och detta leder lätt till fortsatt polarisering och misstro. Om detta kan härledas eller skyllas på EU kommer många att se EUs klumpiga agerande som huvudorsak och detta kommer ytterligare att försämra EUs ställning i Sverige.  De flesta svenskar ogillar nog att EU går i direkt strid mot Sveriges riksdag efter fyra års dialog, där de svenska företrädarena och riksdagsmajoriteten hävdar att Sverige följt EUs direktiv och gjort vad EU önskat. Många svenskar tycker också att EU har viktigare och för Sverige mindre kontroversiella frågor att syssla med och att EU dispyten avlänkar stora svenska ansträngningar från andra väsentligare problem än om det kommer att finnas 280 eller 560 vargar i Sverige 2019.

Tidigare har jag varit mest genetiker och mina facksynpunkter hittills framgår av andra artiklar. Men nu går jag allt mer över till att verka för en politik och förvaltning som är sociopsykologiskt uthållig vid sidan om den genetiska uthålligheten. Detta kritiseras i kommentar. Jag påminner om att jag tänker avveckla bloggandet så småningom och ganska snabbt om EU avvecklar överträdelseförfarandet. Att jag verkar så angelägen om vargjakt och att antalet hålls nere är för att jag vill att selektiv vargjakt i låga antal drivs för att förstärka effekten av den migration som varit medan det fortfarande är möjligt och skapa utrymme för det nya friska blodet från Tiveden.

Dagen efter riksdagsbeslutet verkar intresset mycket lågt. Inga tidningar har stort upplagda artiklar om vad beslutet som riksdagen tagit egentligen innebär. De flesta tidningar har bara notiser. WWF, rovdjursföreningen och SNF protesterar på sina hemsidor men det syns mycket mindre av detta i media än det gjort förut om vargnyheter. Visserligen var nyhetsflödet stort med Nobelpris, Mandelas begravning och FRA, men nog kunde det ändå stått mer om det viktigaste rovdjursbeslutet på flera år.

, ,

15 kommentarer

Varg-bollen hos Naturvårdsverket

Bollen hos Naturvårdsverket!!!

Naturvårdsverket har gynnsam bevarandestatus för varg i uppdrag av regeringen. Frågan om nödvändigt antal diskuterades vid ett expertmöte på Naturvårdsverket 26/4.

Reflexioner efter expertmöte på Naturvårdsverket 26/4

Tillägg 130701. Naturvårdsverkets rapportering till EU har gjorts. http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/Arter_boreal.pdf  Det framgår av dokumentet att Naturvårdsverket inte tagit ställning till om det finns tillräckligt många vargar eller huruvida varg har gynnsam bevarandestatutus. En kommentar i ett pressmeddelande ger intryck av att Naturvårdsverket förbereder en minskning av nödvändigt vargantal i en osäker framtid. Kommentarer: 1) Det förefaller som Naturvårdsverket påverkats av forskarskrivelsen; 2) Denna brist på ställningstagande ger inte vargkommitteen vad som fordras för att fullfölja sitt arbete på ett tillfredställande sätt och inte heller regeringen för att initiera skrivandet av en proposition. Titta på Naturvårdsverkets lägesrapporter april-juni. Expertmötet, forskarskrivelsen eller uppdraget att ta ställning till och motivera vargens gynnsamma bevarandestatus nämns inte, så det verkar inte ha hög prioritet hos Naturvårdsverket. Det var känt för Naturvårdsverket redan 22 oktober (möte med EU) att en omarbetning av förvaltningsplanen var nödvändig och att den borde vara baserad på ett vidare samråd. Naturvårdsverkets ansvariga åberopar vid intervju : ”Det är ännu inte klart vad som krävs. Det som diskuterats länge är inavelssituationen, och vi har fortfarande inte riktigt fått något klart och tydligt svar. Vi ska ha en öppen process där vi kan väga de olika forskarnas argument mot varandra, säger Marissink.”  Och ett annat uttalande:” ” Man frågar sig vad expertmötet 26/4 var tänkt att fylla för funktion om inte en process där naturvårdsverket kunde väga olika forskares argument mot varandra, och ställa kompletterande frågor om något var oklart för någon vid Naturvårdsverket. Naturvårdsverket borde utnyttjat tillfället, även om Naturvårdsverket huvudlinje inför expertmötet fastställts till att inte ändra sig.  Men istället tänker Naturvårdsverket tillsätta en ny expertgrupp med nya fräscha experter, i hopp om att Naturvårdsverket skall få något underlag till beslut i GYBS-frågan.

Här är en kommentar till Naturvårdsverkets misslyckande att bestämma GYBS för varg.

Tillägg 130620. Grimsö/Skandulv med flera har 130618 skrivit ett brev till Naturvårdsverket. Brevet kan nås genom att klicka här! Brevet påpekar att det framkom vid forskarmötet att den modell och de beräkningar som Naturvårdsverket byggt sin FRP på inte är relevant (minsta vargantal = 380). Dvs forskarmötet 26/4 stödjer inte att Naturvårdsverkets FRP bygger på vetenskaplig grund. Brevet föreslår att Naturvårdsverket minskar svårigheterna med vargförvaltning på det sätt jag föreslagit, genom att deklarera att svensk varg nu har gynnsam bevarandestatus. Brevet argumenterar för FRP =270 istället för Naturvårdsverkets 380, och utan att några övriga bivillkor skall uppföljas. Brevet följer min uppmaning till Skandulv/Grimsö att bringa ordning i vargkaoset! Bland undertecknarna finns sju från Skandulv/Grimsö. Nu återstår att se om Naturvårdsverket vill fortsätta att följa sin egen – av ingen expertis stödda – linje, som leder till fortsatt kaos i vargförvaltningen med de spin-off effekter det medför.  http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/06/kritiserad-vargmodell-underkanns-av-ansvariga-forskare/ . http://www.jaktojagare.se/aktuellt/slu-forskare-det-racker-med-270-svenska-vargar  . http://www.vargfakta.se/nyheter/forskare-270-vargar-ar-ett-lampligt-golv/.  http://michaelericson.wordpress.com/2013/06/25/somliga-gar-i-trasiga-skor/;  http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=131&oid=4196  ; http://bilderblogg.se/politik/at-vem-forskar-man-pa-slu.htm ;  

Detta avsnitt är skrivet efter mötet (efter 26 april) och avser att beskriva vad det ledde till och hur det kan sättas i ett sammanhang i den mån jag får reda på något. Deltagare framgår av följande länk . Detta är hur Skandulvs nyhetsbrev beskriver mötet:  ”SKANDULV hade ett arbetsmöte med Naturvårdsverket 26 april ang. vargstammens genetiska status och hur genetiken ska bedömas vid resonemangen om kriterierna för s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS). Tre externa internationella populationsgenetiker deltog i seminariet. NV ska senast 30 juni rapportera till EU vargstammens status och vilken nivå man anser vara s.k. ”Favourable Reference Population”.  Uppnåendet av den nivån är ett av kraven för att stammen ska ha uppnått GYBS”  Det noteras att de forskare som valt modell och gjort de räkningar som Naturvårdsverkets starkt kritiserade åsikter bygger på (Laikre och Ryman) inte deltog vid mötet. Det spekuleras om att Laikre och Ryman inte utfört beräkningarna  vilket jag påstår (se sid 65 och Fig 1a i Liberg m fl 2009 rapport till Naturvårdsverket) och att Ryman inte ställer sig bakom förvaltningsplanen. Men Naturvårdsverket ordnade också ett forskarmöte om liknande frågor för alla rovdjur omedelbart före vargmötet. Inget om planerna inför mötena nämns såvitt jag kan se i Naturvårdsverkets ofta återkommande lägesrapporter om viltförvaltning. Tydligen var detta det föregående mötet med Ryman rum före konferensen, där han inte tyckte att beräkningarna var användbara, medan Burman, som bara var på vargkonferensen, verkade vilja hålla fast vid Ryman/Laikre beräkningarna. Som nämns nedan är 1500 vargar fortfarande en möjlighet. Svensk Jakt ansåg det vare en följd av mötet att Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsmodell skulle skrotas.  Här är Vargfaktas version av konferensen och turerna omkring.  Uppslutningen från Grimsö verkade förvånansvärt stor. Naturvårdsverket ställningstagande i GYBS frågan för varg är fortfarande ställd i dunkel bara två månader före rapportering till EU. Den 29/4 mötte Naturvårdsverket Svenljungagruppen (enligt nedan), en rapport ges på Svenljungagruppens hemsida, det verkar inte som om Naturvårdsverket ändrat uppfattning märkbart sedan före mötet 26/4, men Naturvårdsverket kanske verkade något mindre säkra på modellen. Att Naturvårdsverket inte ändrat inställning innebär också att vad som tillkommit 2013 som skulle kunna användas som motiv för högre golv inte accepterats av Naturvårdsverket som motiv för högre golv. Det förefaller uppenbart att mötet fredag 26/4 inte var tänkt att ge upphov till någon ändring, annars skulle ett möte med SvenLjungagruppen inte lagts in redan nästa vardag 29/4.  SvenLjungagruppens kritik i delar som jag hoppades skulle klarats upp på sammanträdet 26/4 ”Vi hävdade att vi med bred marginal redan i dag uppnått GYBS enligt art och habitatdirektivet. Men NVV påstod som väntat att genetiken måste förbättras. De kunde inte bemöta den kritik vi framförde att de utgår från en felaktig genetisk modell där deras referenspopulation har en inavelsgrad om F=0”…”Naturvårdsverket och EU-kommissionen själva hittar på krav som inte finns med i art och habitatdirektivet. Som till exempel att det ska krävas en inavelsgrad om högst F=0.10 och att vargstammen inte skall förlora mer än 5% genetisk variation på 100 år. Dessa krav finns inte i det avtal som Sverige har undertecknat och skulle därför inte hålla i en domstol”.

Forskarmötet
Naturvårdsverket har sedan hösten 2012 närt tanken på att bjuda in några forskare till en diskussion omkring varg-genetiken och FRP (behövligt vargantal) som en del av GYBS. Detta realiseras i slutet 26 april. En del av bakgrunden till diskussionen är att jag hävdar NV-planen är ovetenskaplig och missbruk av genetik. Bland de forskare som bereddes möjlighet att deltaga var: Olof Liberg, Håkan Sand, Linda Laikre, Ilik Saccheri, Pär Ingvarsson och Nils Ryman. Även jag skulle kunnat delta, men gjorde det inte. Jag har tidigare haft en liknande diskussion på Naturvårdsverket för ett halvår sedan som inte verkar givit någon effekt. Det kan ju också ha fördelar om den som kritiserat inte deltar, då blir de andra deltagarna mindre finkänsliga i eventuell motkritik. Det visade sig väcka en viss uppmärksamhet att varken jag, Laikre eller Ryman deltog. Ett bildspel jag delgav Naturvårdsverket då är här, bättre men inte mycket annorlunda siffror har beräknats sedan dess av Liberg och Sand (2012). Jag ger synpunkter inför den planerade diskussionen i denna bloggartikel, men de flesta synpunkterna är kända. Jag svarar troligen på frågor per email om det behövs. Så jag tror inte jag skulle tillföra så mycket, och har redan givit vad jag kan ge.

Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Mina initiala kommentarer om Naturvårdsverkets beslut här.  Jag befarar att Naturvårdsverket ämnar fortsätta den okloka hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket måste kunna förklara och motivera sina ställningstaganden och de måste också kunna motiveras av lokalt ansvariga på ett förståeligt sätt, och frågor måste också kunna besvaras på ett sätt så det framgår av den lokalt ansvariga förstår, tror inte nuvarande motiv går att förklara på ett trovärdigt sätt. Funkar inte detta blir politiken mindre trovärdig och legitim, och det får mindre acceptans att det är krav från EU och de svenska statsmakterna. Jag fruktar att detta blir svårt med nuvarande motivering. Jag hade hoppats att Skandulv/Grimsö skulle kunna använda sitt inflytande för att åstadkomma en förnuftigare vargförvaltning, men nu tror jag inflytandet på Naturvårdsverket är litet och Skandulv/Grimsö själv för disperat. Även om jag hoppas att det kommer att visa sig att jag har fel! Jag kommer i rött nedan att tillföra reflektioner om huruvida mötet kommer att leda till någon förändring, fast jag gissar att man får vänta till sista Juli med att få svaret.

Varför kommer inte Naturvårdsverket förändra beräkning om behövligt vargantal?

Den som har skrivit Naturvårdsverkets dokument är Per Sjögren-Gulve. Det är samma person som kallar till diskussionen, väljer deltagarna, organiserar och leder diskussionen, utformar ett dokument med ett förslag som distribueras inför mötet, för minnesanteckningar och verkställer eventuellt behövliga ändringar. Det är samma person, som skulle förlora mest prestige och anseende på en märkbar förändring.  Trots att NV haft ett halvår på sig att ändra uppfattning på grundval av kritiken har detta inte skett eller antytts att det övervägs, knappast ens inför mötet. Från den planerade diskussionen till dess att NV skall rapportera till EU är det två månader. Det är för knappt om tid om avsikten hade varit att förutsättningslöst tänka över ändringar, diskutera internt, utforma ändringar och fatta formellt beslut. Jag betvivlar att huvudavsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Nej, jag tror diskussionen motiveras av andra skäl. Det viktigaste kanske är att den kommer att minska kritiken mot NV genom att forskare konsulterats. Diskussionen kan användas som ett ”alibi” av NV. Det är bra för Sveriges relationer med EU att hänvisa till att utarbetandet av rapporten till EU har föregåtts av seriösa diskussioner med Laikre och Ryman (se nedan). Dessa har ju framlagt ett eget alternativ, och har utpekats av EU-kommissionären som lämpliga granskare. Det är ju i och för sig inte fel att diskutera ibland. Beträffande varggenetikfrågorna existerar inte något objektivt diskussionsforum, men däremot stora motsättningar om hur den genetiska teorin bör tillämpas. Detta är självklart ett viktigt motiv för diskussion, även om jag knappast tror att resultatet kommer att reflekteras i de krav Naturvårdsverket avser att ställa för GYBS.

Skäl att behövligt vargantal borde ändras

Naturvårdsverket har för genetisk sårbarhet av den svenska vargstammen ställt kravet att högst fem procent av den genetiska variationsgraden får gå förlorad på 100 år enligt ett förslag från Allendorf och Ryman (2002). Enligt skriftlig uppgift från Naturvårdsverket i början av mars exemplifieras detta med att heterozygotigraden (ett mått på genetisk variation) för fem år sedan skattats till 0.57 och inte får sjunka under 0.54 om 100 år. Naturvårdsverket hävdar att detta fordrar 4 invandrare per varggeneration vid en vargstam på 180 och 3.5 invandrare vid 380. Detta stämmer inte alls med data från den verkliga skandinaviska vargpopulationen. Sedan de två invandrare kom in 2008 har den observerade heterozygotigraden ökat från 0.57 till 0.63, och antalet genvarianter (alleler) har under samma period ökat med 29 %, och om de tre senaste invandrarna inkluderas blir ökningen 49 %.(siffror enligt Liberg/Grimsö). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar borde den låga invandringen i stället lett till en minskning av den genetiska variationen! Teorin säger att det räcker med en invandrare per varggeneration för att den genetiska variationsgraden skall öka samtidigt som inaveln minskar. Naturvårdsverkets påståenden däremot stämmer varken med teori eller observationer. EUs rovdjursriktlinjer (guidelines) kräver bara en invandrare per varggeneration, men Naturvårdsverket kräver alltså mer än tre gånger så mycket!

De forskare som uttalat sig har inte stött Naturvårdsverkets beräkning. Naturvårdsverkets förslag bygger på en gemensam rapport 2009 med kapitel med olika författare (leverantörer). Laikre och Rymans bidrag var det som Naturvårdsverket gjort till sitt. Det noterades vad man inte var överens om. De fem forskare som deltog utöver Laikre och Ryman ansåg att det räckte med mindre invandring (och alltså färre vargar vid samma invandring) än Laikre och Ryman. En majoritet av de forskare Naturvårdsverket anlitade ansåg alltså att det behövs färre vargar och lägre invandring för att nå GYBS. Det blir än mer anmärkningsvärt att förslaget inte utsatts för någon extern granskning när det fick så dåligt forskarstöd första gången det lades fram. Möjligen kan man se att den ansvariga faktiskt talat med mig som en granskning, Då blir vi sex forskare (mot två) som tycker kraven för GYBS ställts för strängt som det framförs i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Enbart det borde kunna vara motiv att sänka krav, som inte kan väl motiveras.

Vad är vetenskapligt fel? De värden Naturvårdsverket presenterat på grundval av beräkningar av Laikre och Ryman (2009) bygger på att en vargpopulation med konstant storlek avskärmas från en mer omfattande homogen moderpopulation. Då stämmer beräkningarna matematiskt, men saknar relevans för svensk varg! Den svensk/norska vargstammen har grundats av ett mycket litet antal invandrare. Eftersom grundarna var så få har den svensk/norska vargstammen avsevärt lägre genetisk variation än ”moderpopulationen”, och då krävs radikalt mycket lägre invandring för att hindra den genetiska variationen att minska.

Skäl för Naturvårdsverket att anpassa sig till alliansens/regeringens förslag!

Regeringen/alliansen har på grundval av Naturvårdsverkets beräkning föreslagit att 180 vargar skulle vara tillräckligt för att uppfylla kravet på tillräckligt bevarande av genetisk variation. Naturvårdsverket ansåg då detta skulle fordra alltför stor immigration. Men eftersom migrationsbehovet är långt lägre, och den naturliga invandringstakt vi haft senare tid räcker, så bör Naturvårdsverket ansluta sig till regeringens linje. Det viktigaste skälet är att beslutet då blir vetenskapligt grundat, eftersom den genetiska variationen inte sjunker alls. Beslutet uppfyller det krav som Naturvårdsverket självt valt på genetisk sårbarhet i Naturvårdsverkets tolkning, och hållit fast vid ett halvår utan att själv ifrågasätta trots kritik. Att inte gå lägre i antal kan motiveras med några lättformulerade skäl, ett är att undvika att komma nära det golv som den demografiska sårbarhetsanalysen ger. Ett beslut i denna riktning skulle ge principiell enighet mellan regering, huvuddelen av de politiska partierna och naturvårdsverk. Stor riksdagsmajoritet kan påräknas med måttliga komplikationer och justeringar (kanske en uppjustering till 200 för att få med socialdemokraterna). Det skulle dessutom medföra acceptans från huvuddelen av de som bor och verkar nära varg och större acceptans för varg- och valpflytt eftersom konstruktioner kan göras så att operationerna kopplas till en sänkning av vargtrycket. Behovet av framgångsrika valp-flytt och varg-flytt blir lägre och hanterbart stort. Ökning av genetisk variation och minskning av inavel uppnås snabbare och till lägre kostnad. GYBS behöver inte invänta att valp-flytt lyckas eller förutsätta en svårnåbar immigrationsnivå. EUs önskemål om förvaltningsplanens innehåll (se nedan) blir lätt att tillfredsställa. Osäkerheten om hur många vargar NVs krav faktiskt kommer att medföra undanröjs. Det blir svårt att fälla Sverige i en juridisk instans om Sverige vetenskapligt motiverat att varg har gynnsam bevarandestatus. Eventuell juridik blir då beroende av vetenskapliga detaljdiskussioner, vilket nog verkar avkylande på juridiska instanser. Meningsfull vargförvaltning kan påbörjas omedelbart. Handlingsförlamning, osäkerhet och uppgivenhet skulle brytas.

Sakkunniga forskare har nämnt olika uppfattningar om det vargantal som borde räcka för GYBS, det sista året inom intervallet 125-1500, det är inte svårt att uttrycka vetenskapligt stöd för lägre krav än Naturvårdsverkets. LCEIs rovdjursriktlinjer är inte allvarligare menade än att de nu är svåra att hitta, men här är senaste länken.

Om Naturvårdsverket skriver att varg har gynnsam bevarandestatus återgår kontrollen av varg till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket slipper förödmjukelsen och minskningen i trovärdighet genom att Naturvårdsverkets beslut upphävs av domstolar. Det finns inget i EU-direktivet som hindrar att ge varg gynnsam bevarandestatus, det är bara Naturvårdsverkets egna ambitioner som hindrar.

Kritik från värnare och EU kommer hur Sverige än gör. Rättsliga förfaranden och fortsatt polarisering kan inte undvikas med säg 400 vargar, men effekterna av rättsliga förfaranden och polarisering mildras av ett bestämt och klart agerande stött av Naturvårdsverk, Regering och Riksdag. Minst 180 vargar bör enligt min mening innebära omkring 200. Att den naturliga invandringen stödd med vargflytt räcker stöds av att två nya invandrare efter flyttning till Tiveden inte verkar vandra mot norr. Det finns tungt vägande allmänna skäl för att ha minst en migrant per generation, eftersom det hindrar att den Skandinaviska vargstammen genetiskt driver allt längre bort från resten av den Nordeuropeiska metapopulationen och en mindre migration gör det långsiktigt svårt att betrakta den nordeuropeiska metapopulationen som en enhet. Skälen för högre immigration är dock långt mer specifika och kontroversiella och kopplade till subjektivt satta överdrivet höga krav.

Händelse i slutet av mars. Dels möte Svenljungagruppen Lena Ek och dels gjordes ett uttalande från Helene Lindahl att naturvårdsverket var helt inställda på 380 medan Lena Ek klargjorde att regeringen arbetade för ett lägre värde ner till 180.  Det framgår att Naturvårdsverket har uppdrag att utarbeta GYBS till slutet av juni. Svenljungagruppen påpekade att Naturvårdsverkets beräkning är fel, vi skulle istället utgå från hur vi kan få en bättre vargstam. De ansåg (som jag) att dagens varg kan ges gynnsam bevarandestatus. Man avser att följa NVs arbete med GYBS (hur nu detta skall gå till).   Det verkar inte som regeringen givit upp att Naturvårdsverket skall finna vägar till >180 vargarDet är en klar målsättning för regeringen och då måste Naturvårdsverket tydliggöra för regeringen varför detta inte kan uppnås med andra argument än de felaktiga som använts hittills. Tydligen skall förutom forskarna också Svenljungagruppen ha ett möte med Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän, undrar vad som kommer först, forskarna eller Svenljunga? Svenljungagruppens föredragning visas här.

Beställd underlagsinformation, som inte var känd vid Naturvårdsverkets ställningstagande, stödjer regeringens 180 alternativ

I december färdigställde Liberg/Sand på Naturvårdsverkets uppdrag en rapport om selektiv riktad jakt. Denna visade att sådan jakt kan fördubbla effekten av invandrare och att lågt vargantal förstärker effekten. Hänsyn till denna nya information har inte tagits vid Naturvårdsverkets nuvarande FRP-analys. Först när alla tre underlagsrapporterna från Skandulv/Grimsö inför GYBS-beslutet kommit in har Naturvårdsverkets beställda underlag blivit komplett. Denna tillkommande information stödjer både lägre antal och effektivare invandring, och ställer alltså regeringens 180 vargar i en väsentligt gynnsammare dager än höstens FRP-analys. Visserligen var rapporten rykande ny när den presenterades och tillämpades på jakten 2013, men sedan dess har tiden medgivit tillräcklig granskning.

EUs kritik angående förvaltningsplanen har inte resulterat i någon märkbar reaktion eller åtgärd på Naturvårdsverket

I pressrelease 10 juli 2012 skrev EU-kommissionären: “…the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population. The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves.” I brev 19 dec 2012 skrev EU-kommissionären: ”…no scientific review…not convinced …able to withstand scientific scrutiny…there seems to have been none on this very first attempt at defining favourable conservation status…lack of information on measures to improve the genetic status…..too hypothetical… making the status of the population dependent on future, unpredictable events…no clarity on how the genetic status will be effectively improved….unless some real and concrete steps to improve the genetic status.” Det förekommer även ett missförstånd av kommissionären orsakad av förvaltningsplanens utformning: “immigration is central for the … loss of genetic variation”, kommissionären borde skrivit “…increase of genetic variation”.

Det verkar inte som Naturvårdsverkets förvaltningsplan hittills påverkats av EUs kritik. Efter dessa påpekanden från EU kommer FRP-avsnittet att genomgå hård prövning i kritisk anda under hösten. Den planerade diskussionen kan kanske i obetydlig mån ses som tillmötesgående mot EU. Jag är dock övertygad om att mycket av EU-kritiken skulle bortfalla om Naturvårdsverket kunde bestämma sig för att dagens varg har GYBS eller ännu hellre att vargen 2010 hade det. Granskningen under hösten skulle då förmodligen bli mer saklig omkring denna sakfråga, istället för att lämna fältet fritt med den nu föreliggande icke vetenskapligt underbyggda beräkningen.

Förvaltningsmål och GYBS krav är inte samma sak

Önskemål på immigration och inavel. En intressant fråga är hur Naturvårdsverket i rapporten till EU kommer att behandla immigrantkravet? För att uppfylla riktlinjernas krav räcker det med att en migrant per generation. Varför göra det svårare för Sverige genom att ställa högre svenska krav?; Och huruvida Naturvårdsverket avser att ta upp något krav på inavelsreduktion – där har ju EU-direktivet inte några krav alls – skall Sverige lägga in det som GYBS-krav och på eget initiativ påfordra hårda svåruppfyllda krav som det inte finns någon massivt forskarstöd för? Kommer sådana ingredienser angående GYBS i rapporten bli föremål för någon form av extern diskussion?

Förvaltningsmål bör sättas högre än GYBS-krav. Jag tycker NV kan skriva in förvaltningsplanen: ”NV eftersträvar att sex flyttade djurparksvalpar skall träda i reproduktion i den svenska vargstammen före 2024”; ”NV eftersträvar att åtta nya immigranter skall reproducera sig i den skandinaviska vargstammen före 2023”; ”NV avser att anpassa uttaget till en stam på minst 220 vargar intill dess en ny immigrant trätt i reproduktion”; ”NV har inte för avsikt att medge ett så stort uttag, så att stammen beräknas bli mindre än 200”; ”NV eftersträvar att inaveln i den svenska vargstammen skall reduceras till F=0.15 och den genetiska variationen höjas i motsvarande grad före 2026”. Problem med sådana målsättningar uppstår först när de görs till förutsättningar för GYBS och därigenom hinder för förvaltning; hinder för att nå förvaltningsmål; försämrad samlevnad med varg; försämrat förtroendet för myndigheter och statsmakter, och ger varg en oproportionerlig stor roll i miljövård.

Tusen år framåt En generell föreskrift för långsiktig hållbarhet (tusentals år) är Ne>500 dvs N>2000. Jag håller i princip med om detta, men anser att detta inte är ett motiv för ett högre golv än man kommer fram till med andra resonemang. Skälet är att det inte behövs större kontakt med andra populationer än som behövs av andra skäl och att kontakten kan sträcka sig längre och göras vidare med valpflytt. Jag tycker dock det är en god idé att i förvaltningsplanen ha ett kort resonemang varför man inte tror att det behövs mer omfattande migration än av andra skäl (minst en effektiv immigrant/generation) och påpekandet att migrationen med valpflytt troligen kan göras både större och ”djupare” om så skulle fordras. Kunskapen om hur meta-populationer fungerar i allmänhet och för varg är låg, vilket dock inte motiverar höga vargantal. Det ter sig osannolikt det behövs en större population i Sverige för tusenårigt bevarande av en internationell population än hundraårigt bevarande av en svensk med minskad inavel och ökad genetisk variation. Därför bör man inte kräva en större vargstam av detta skäl. Om mot förmodan kunskapen eller utvecklingen (drastiskt minskat vargantal i Ryssland) om några decennier skulle motivera det, så finns möjligheten till omprövning.

Det kanske blir 1500 vargar…

Laikre, Ryman mfl. har i en artikel i Conservation Biology 2013 föreskrivit 1500 vargar för Sverige (minst tusen sexuellt mogna, dvs. två-åringar). Artikeln argumenterar emot jakt bl a eftersom vargjakten påstås ha signifikant ökat inaveln. Deras signifikanstest betecknar jag ”statistikmissbruk” och de data som visas är även i övrigt tendentiöst för att motsäga att jakten minskade inaveln. Detta är en tidskrift med ”peer-review system” och författarna anses vara auktoriteter på området. Eftersom studien bekostats av Naturvårdsverket finns det anledning att förmoda att resultaten kommer att falla i god jord hos Naturvårdsverket. Kopior har cirkulerat sedan november, då uppsatsen presenterades som en del i en licentiatavhandling, och några av resultaten har presenterats via dagen eko i höstas. Kopior har bifogats de överklaganden rörande vargjakt som Naturskyddsföreningen genom sin advokat Alarik lämnat in. Alarik är vän med den EU-jurist som handlagt den svenska vargfrågan och dess möjliga framtid vid EU-domstolen. EU har säkert både haft tillgång till och sympatiserat med artikeln, och har kanske samarbetat omkring den. Att EU-kommissionären i brev i slutet på december till Lena Ek föreslog Laikre och Ryman som lämpliga granskare för den svenska vargförvaltningen kan ses som en fingervisning om vad EU önskar.

Ett brev till tidskriften Science har publicerats i slutet av mars. Brevet påstår att selektiv jakt inte kan minska inavelnVäsentligt längre diskussion om brevet på nederdelen av den artikel som länkas till här. Författarna har utnyttjat tillfället till att komma med subjektiva värderingar i tidningsreferaten istället för att i objektiva ordalag klargöra resultatet. ”this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context.” In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding.” Den rapport som författarna hänvisar till visar dock att reduktionen av inavel per migrant kan mångdubblas genom selektiv beståndsbegränsande jakt, vilket är viktigt just eftersom det inte kommer så många migranter, även effekten av redan skedd immigration kunde förstärkas genom den begränsade jakt som föreslagits som inte skulle hindra en fortsatt tillväxt av vargstammen och slutligen har åtgärden att flytta vargar från norr till söder fått framgång genom att två invandrare från Finland vid finska gränsen nu flyttats till vargbältet och tycks stanna där och sannolikt kommer att få valpar i vår. Således ger brevet till Science en direkt missledande bild av situationen och jag betraktar brevet som ett exempel på det missbruk av vetenskap, inte för hur den appliceras men hur vetenskapen läggs fram av författarna till brevet. Bilden förvirras ytterligare genom att den muntliga beskrivning de två som uttolkat sitt syfte med brevet inte stämmer med brevet, men det har väl mindre betydelse. Brevet indikerar en strävan till stora vargantal (1000 eller mer).  Uppsatsen och brevet garanterar att ”vargvärnarorganisationerna” med visst fog under de närmaste åren kommer att hävda att den mest kvalificerade delen av vetenskapen kommit fram till att det behövs fler vargar och man inte får avliva någon. Den höga polariseringsgraden kommer säkerligen att vidmakthållas några år till.

Brevet inskärper ytterligare vikten av att Naturvårdsverket ger vargen gynnsam bevarandestatus nu, så att en inavelsreduktion Naturvårdsverket, Regeringen och alla andra är överens om är önskvärd kan genomföras på effektivaste sätt.

Det är därför mycket bra att Naturvårdsverket nu diskuterat hur Naturvårdsverket ser på och hantera förslagen/påståendena i Laikre mfl. (2013) och även Chapron mfl. (2013). Naturvårdsverkets inställning klargörs förhoppningsvis vid diskussionen med forskarna.  Det är tragiskt att vargkriget nu nått så långt att forskarnas publicering i vetenskapliga organ nu måste betraktas med misstänksamhet eftersom det ofta är för subjektivt, vad utfallet än blir kommer det inte att räcka för acceptans att hänvisa till att ”forskarna” har sagt det. Ett mer vetenskapligt synsätt på FRC frågan från Naturvårdsverket kanske skulle reducerat utvecklingen åt det hållet och då kanske också givit bättre acceptans för det beslut som väl så småningom kommer.

Naturvårdsverket skall (vad jag förstår) rapportera Sveriges ställningstaganden om GYBS till EU i slutet av juni. Sedan blir det en diskussion på EU-planet om Sverige och andra EU-länders rovdjursförvaltning. Har Sverige då lämnat en vetenskapligt bristfällig GYBS-rapport ökar sannolikheten att Sverige uppmanas att följa föreskrifterna i Laikre mfl. (2013). Det vore intressant att höra Naturvårdsverkets attityd till en sådan utveckling. Jag delger inte här min inställning till artikelns slutsatser, men det står en del i andra blogginlägg.

, , ,

32 kommentarer

Vargjakt

Det blirev selektiv jakt på 163 vargar i tvåtta identifierade revir vintern 2013!

Ur genetisk synpunkt är detta bra, eftersom inaveln reduceras.

Eftersom kammarrätten har beslutat att ställa in vargjakten, så modifierar jag den här artikeln, modifieringar i rött! En skildring från Naturvårdsverket i turerna omkring jakten ges här!

Förutom det viktigaste, reduktionen av inaveln, har beslutet följande positiva konsekvenser:

* Naturvårdsverket visar att de är övertygade om att selektiv jakt och lägre antal är positivt för inaveln

* Det blir inte odelat enkelt för EU att gå till domstol. Går EU-kommissionen till EU-domstol och begär omedelbar inhibering, så kan detta förmodligen omedelbart och på goda grunder överklagas. För övrigt tror jag inte EU är så snabb i reaktionen. Det borde på samma sätt vara möjligt för representanter för viktiga intressenter att juridiskt hävda att kammarrättens inhibering omedelbart skall hävas.

* Det blir svårare för EU-domstolen att fälla Sverige med de nya argumenten.

* Sverige får ett vetenskapligt välmotiverat inslag i vargpolitiken, den blir inte längre odelat passiv ”inte skjuta” utan vilar i någon mån på vetenskaplig grund.

* Naturvårdsverket är ansvarigt, inte regeringen. Även om regeringen och alliansen uttryckt sådana önskemål, så har naturvårdsverket demonstrerat att naturvårdsverket för sin egen ”politik”. Naturvårdsverket har tidigare uttalat sig positivt om riktad jakt, den enda invändningen var oro för vad EU skulle göra, men naturvårdsverkets uppgift är väl bara att tolka direktivet, så det går inte att direkt skylla på ”ministerstyre”.

* Det höjer trovärdigheten för regeringens politik med färre vargar, men genetiskt bättre.

* Det sänker trovärdigheten hos naturvårdsverkets egen politik att det fordras fler vargar och en enorm migration.

* EU måste nu bestämma sig att antingen gå till domstol eller lägga ned ärendet, det går inte att som de föregående åren trovärdigt styra svensk rovdjurspolitik med hot. Hur EU än gör blir det inte begränsande på samma sätt: antingen lägger EU ned ärendet och isåfall återgår Sverige till normaltillståndet; eller så förs ärendet till EU-domstolen och då kan Sverige ha sin inställning tills domen fallit och man sett vad som står i den. EU-kommissionen ter sig inte trovärdig om  den bara fortsätter med diffusa klagomål i brev och på facebook med halvsanningar och svåruppfyllda önskemål utan att fullfölja överträdelseärendet vid EU-domstolen eller att leva upp till hotet att även formellt ta över vargförvaltning.

* Sverige får tid på sig till sommaren att revidera förvaltningsplanen. Alla EU-medlemsstater skall formellt lämna in redogörelser till EU om gynnsam bevarandestatus, den nuvarande förvaltningsplanen är ännu inte officiellt definitiv rörande gynnsam bevarandestatus, och måste ändå göras om eftersom, EU-kommissionären inte var nöjd och eftersom den inte uppfyller rimliga krav på förnuft och vetenskaplighet. När vargfrågan diskuteras för hela EU gemensamt har EU-kommissionen inte samma tyngd, en eventuell svensk synpunkt kan komma att backas upp av andra länders expertis.

* Centerpartiet kan peka på en partiell framgång för politiken ”få men genetiskt bättre vargar”. Detta minskar chansen att vargfrågan orsakar att partiet förlorar riksdagsplatsen efter nästa val.

* Strömavhoppet från jägareförbundet för att förbundet accepterar frilevande varg i Sverige upphör förhoppningsvis.

* En marginell förbättring av inställningen till vårens vargflytt. Att förbättrad genetik kan motivera vargjakt och reducerat vargantal kan göra att genetiskt värdefull associeras med något positivt för vargskeptiker, som nu ser negativt på genetisk förstärkning eftersom det blir fler vargar som försvårar jakt. Denna omsvängning i mentalitet tar dock tid. En försämring av inställningen till årets vargflytt ter sig trolig för stora och viktiga grupper.

* Beslutet kan kanske ses som en kompromiss, som kan vara en inledning till en mer avspänd och mindre polariserad vargpolitik.

* Vargjakten 2013 kommer rimligen att tilldra sig mindre negativ uppmärksamhet än licensjakterna 2010-2011. Jag håller med naturvårdsverket att något, som kallades vanlig licensjakt, vore provokativt 2013.

* I den förra posten på den här webben skisserade jag att vargantalet kunde förväntas fördubblas inom överskådlig framtid jämfört med nuläget om naturvårdsverket fick ”som de ville med minst 380” och ingen förvaltningsjakt utfördes innan vargen nått vad naturvårdsverket kalla gynnsam bevarandestatus. Sannolikheten för detta har i hög grad minskat, sedan naturvårdsverket nu visat sig kunna acceptera förvaltningsjakt utan att naturvårdsverket anser gynnsam bevarandestatus föreligger.

* Vargvärnarna, som ser all vargjakt som odelat negativ och fler vargar som odelat positivt, kommer att få det besvärligare.   Den hittills framgångsrika proteströrelsen mot vargjakt kommer att fortsätta. Det vore bra om vargvärnarna fick klart för sig att jakt är ett normalt inslag i viltförvaltning. Vad som diskuteras är inte om omfattande vargjakt kommer att förekomma om några år, utan i vilken omfattning jaktens omfattning kommer att trappas upp de närmaste åren.

* Jag tvivlar på att fler än 12 vargar kommer att fällas, även om naturvårdsverket tillåter max 2 i vart och ett av 8 revir =16. Jägarna är inte så entusiastiska för vargjakt, när det inte har nyhetens behag och när vargjakt i licensjaktsliknande former fått så mycket kritik. Den planerade vargjakten bygger på sas rent ideella insatser. Det är kort tid att organisera jakt för jakträttsinnehavarna. Först måste reviren identieras och verifieras, jaktrevir har ändrats. Revir kan komma att avlysas under jaktens gång av olika skäl som leder till att jaktkvoten sänks. Sedan förväntas jägarna lägga ned mycket tid på svåra och osäkra identifikationer av alfadjur versus valpar. Ett misstag kan lätt leda till problem av juridisk karaktär eller avlyst jakt. Svårspådda slumpfaktorer spelar stor roll, den viktigaste är spårsnöförhållanden.  Någon som håller emot och tror att 16 vargar kommer att fällas? Man kan konstatera att jag fick rätt i min prognos att inte fler än 12 vargar skulle fällas, fast det var ingen som höll emot.

* Att jakten 2013 bedrivs med så låg intensitet innebär att det genetiska motivet för jakt 2014 blir starkare än det varit om vargjakten bedrivits med full intensitet 2013. Det finns också tid att granska räkningarna bakom noggrannare och EUs övervakning kommer att försvagas. Det finns nog goda förutsättningar att vargantalet inte ökar mellan början och slutet av 2014.

* Vargantalet kommer att öka under 2013. Men uppbromsningen av ökningen kan ses som  en kompromiss mellan EU-kommissionärens ståndpunkt att all vargjakt utom restriktiv skyddsjakt skall förhindras och regeringens/alliansens ställningstagande att det räcker med färre vargar än idag. Nästa år behöver hänsyn till EU kommissionens specifika tolkning av direktivet knappast att behöva tas och jakten utökas, även om direktivet och dess tolkning förblir fortsatt viktiga.

* Vad ”Sveriges” tolkning av EU-direktivet kommer att bli efter att förvaltningsplanen genomgått en nödvändig revision är svårförutsägbart. Min tolkning av EU-direktivet är att ett vargantal runt 200 räcker och att minimigränsen skulle kunna sättas något lägre än regeringens 180, se tidigare artiklar på den här bloggen och på Newsmill. Det ter sig för mig troligt den nya förvaltningsplanen kommer att ligga närmare detta än den nu gällande. Eftersom naturvårdsverket misslyckats att beakta genetiken på ett korrekt sätt i den nu gällande förvaltningsplanen, borde verket vara försiktigare vid nästa försök och inrikta sig mer på rimliga krav på inavelsreduktion.

Kommentarer

Inavel I den utförliga motiveringen passar naturvårdsverket på att upprepa hur allvarlig inaveln är. Jag anser Naturvårdsverkets beskrivning skruvad och bidrar till en närmast hysterisk inställning till vargens inavel. Naturvårdsverket skriver ”ligger långt över den nivå (F=0,0625) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för ”hundar” men tittar man på referensen står det ”SKK rekommenderar inte parning mellan två individer där avkommans inavelsgrad överstiger 6,25% d v s kusinparning.” Naturvårdsverket skriver ”Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter som t.ex. minskad reproduktionsförmåga och missbildningar i skelett och tänder.” Men skriver inte att få missbildningar som troligen kan tillskrivas inaveln upptäcktes vid obduktion av vargar skjutna vid  jakterna 2010 och 2011, eller framförallt att vitaliten av den faktiska inavlade vargstammen vid den i somras presenterade sårbarhetsanalysen visade att 38 inavlade vargar räckte för långsiktig hållbarhet och det kommenterades att det inte blivit mycket lägre om det varit icke inavlade vargar. Dvs inaveln är inte det hot mot vargstammens uthålliga överlevnad, som naturvårdsverket vill ge sken av. Jag tycker genetisk förstärkning är motiverad, men inte är så viktig att den bör ingå som ett krav för gynnsam bevarandestatus mer än att migrationen styrkt av beståndsbegränsande förvaltningsjakt räcker för att inaveln skall fortsätta att minska. Om man nu vill ha den med räcker det med att nå ungefär F=0.15. 

Vargjakten 2013 blir mycket lik licensjakten. Om man haft licensjakt 2013 skulle man skyddat 1/3 av vargflockarna, som var genetiskt värdefulla, nu skyddar man 2/3, men jaktmetoderna är lika, i princip vem som helst får jaga (man kan köpa in sig som gäst). Jaktledarna utses inte av länsstyrelserna.

Domstolsprövning Så länge det inte leder till att vargjakten inhiberas, ser jag det som positivt om den överklagas. Det kan framtvinga en argumentering inför domstol, vilket innebär att den selektiva jaktens effekter blir bättre och oberoende granskade. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kommer att entydigt fördöma förvaltningsjakt, som enligt naturvårdsverket och forskarna kommer att minska inaveln och det är ytterst osannolikt man kan leda i bevis att jakten gör vägen till gynnsam bevarandestatus svårare. Både naturvårdsverket och regeringen kommer att anstränga sig för att försvara beslutet. En domstol tar inte hänsyn till ”opinion” eller ”politiska överväganden”. Jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle finna att ett fel blev begånget om det inte blir en fällande dom i EU-domstolen, och särskilt om kommissionen inte vill föra ärendet till domstolen trots upprepade försäkringar att kommissionen inte tänker lägga fingrarna emellan om jakten verkligen strider mot direktivet. Föreställer mig det blir ännu svårare att föra ärendet till EU domstolen efter att endast tre vargar fällts, något sinne för ”proportionalitet” måste väl finnas.

När det gäller Junselehonan så är det så uppenbart att jaktbeslutet motverkade en genetisk förstärkning så att chansen för fällande dom där är avsevärt större. Jag ser nog just Junsele som ett motiv att det ”bara” blev 18 vargar, eftersom naturvårdsverket just ådagalagt begränsat intresse för genetisk förstärkning. Även vargjakten 2010 som EU överväger att föra till domstol är svårare att försvara än jakten 2013. Om en svensk förvaltningsdomstol inte underkänner jakten 2013 som följd av ett överklagande, så minskar chansen att EU-domstolen dömmer Sverige.

EU. EU förlorar trovärdighet om överträdelseärendet varken förs till domstol eller avskrivs, och Sverige kan ta eventuellt upprepade hot mer avspänt. Om EU-kommissionen inte för ärendet till domstol visar det att Naturvårdsverket gör för snäva bedömningar av vad som är förenligt med direktivet, eftersom Naturvårdsverket först inte ville ha jakt eftersom de trodde det skulle leda till att Sverige ställdes inför EU-domstolen. EU kommer också att förlora trovärdighet för vargvärnarna om EU inte för till domstol något av vad vargvärnarna för till domstol.

Incest. Två kommentarer har fäst uppmärksamheten på att inaveln kan öka som en följd av att en varg i ett par skjuts, eftersom det kan leda till att det kvarvarande alfadjuret bildar par med sin avkomma. Detta skulle kunna hända och leder nog tvärtom mot vad kommentatorerna förmodade till att inaveln (och vargantalet) på lite sikt minskas. Förmodligen är detta svårt att förstå. När jag talar om inavel i de här sammanhangen så tänker jag på något annat än inaveln hos individerna, jag och andra mer avancerade genetiker tänker på inaveln i hela populationen (jag kallar det ”gruppsläktskap” på svenska). Detta är vad som spelar roll för stammen i framtiden. För detta spelar det ingen roll hur vargarna parar sig, ”grupp-släktskapet” beror inte av detta. Men det gör det ändå genom en annan mekanism, som jag analyserat i den skandinaviska vargstammen i en tidigare artikel på denna web. ”Incestvargarna” (helsyskon eller förälder-barn) är mycket dåliga på att sätta fertil avkomma till världen. Incestvargarna fick bara en fjärdedel så mycket fertil avkomma som normalt inavlade vargar. Incest är alltså genetiska blindgångare nästan som om de skjutits, men det blir två blindgångare och inte bara en som om den kvarvarande i alfaparet skjutits. Om den ena föräldern skjuts och den andra bildar ett nytt par med sin avkomma, så minskar både vargantal och vargarnas inavel mer än om den andra i paret skjutits. Men föräldra-avkommeparning är inte vanligt, av alla fertila par i den skandinaviska vargstammens historia var det bara två som är sådana incestpar.

Den beslutade jakten är knappast optimal eller optimerad, men det räcker med att den sänker inaveln för att den skall vara motiverad. Förhållandena ändras och de revir som angivits är inte exakt de jakten kommer att bedrivas inom. Det föreligger knappast skäl till kritik att det inte är precis vad forskarna räknat på. Jag hoppas de räknat rimligt rätt, men jag är ganska övertygad de gjort det. Denna jakt följer en helt ny innovativ ide, man kan inte vänta sig att det skall fungera optimalt och friktionsfritt första gången man prövar något nytt. Men jag kan peka på många sätt att få bättre optimering, exempelvis kan det vara bättre att öka tilldelningen till 3 i de genetiskt sämsta reviren istället för att lägga till nya revir när det visar sig att de tidigare beslutade inte fungerar. 

För mig personligen känns denna jakt som en framgång. Jag har under mer än två år talat för och lobbat för att inaveln kan sänkas med selektiv förvaltningsjakt. Jag tror att jag har de första dokumenterade artiklarna som talar om detta 2011 (bl a Svensk Jakt och Land). Kanske de första artiklarna överhuvudtaget som talar om rovdjursjakt som en direkt metod för genetisk förstärkning och inte bara som ett led att öka acceptansen. Dessutom en massa artiklar på denna webb, Men det var först under de sista självande minuterna av 2012 de etablerade vargforskarna publicerade data som stödde dessa slutsatser. Det hade varit bättre om naturvårdsverket sett till att detta material kom fram ett halvår tidigare och exponerats mer för andra forskare, så hade argumentet haft större kraft och kanske förhindrat att vargjakten stoppades och hade legat bättre till vid domstolsprövning. Men det är ju inte för sent att få domstolen på naturvårdsverkets linje att vargens bevarandestatus försämras genom att jakten inställs.

, ,

9 kommentarer

Är varg viktigt?

Varg betraktas som mycket viktig i relation till dess betydelse för Sveriges ekonomi och ekologi.

Hur viktig vargen är kan analysera med hur stor plats varg tar jämfört med andra frågor. Detta har jag gjort på en sida som uppdaterades nyår 2013, Denna artikel är ett sammandrag

Jag använde sökfunktionerna på DN, SvD, Naturvårdsverket (NV) och Naturskyddsföreningen  och jämförde varg i förhållande till andra artrelaterade sökbegrepp och fick då följande procenttal:

__________________________DN_SvD_NV_Naturskyddsföreningen
varg/(varg+björn+lo)                   96    89      77    96
varg/(varg+björn+lo+vilt+älg)        86    70      52     89

Vargartiklar var över tre gånger så vanliga i DN som SvD.

Kommentar: Varg betraktas som den i särklass viktigaste viltarten och det viktigaste rovdjuret.  Den dominerar helt i DN och Naturskyddsföreningen (som har en starkt vargpositiv attityd), men inte lika mycket i SvD och Naturvårdsverket.

Varg fick enormt mycket större uppmärksamhet än får och betydligt mycket större uppmärksamhet än ren i DN, SvD och Naturskyddsföreningen. För Naturvårdsverket är vargen mindre dominerande jämfört med får och ren får fler träffar.

Reservation: Det finns tekniska svårigheter att få jämförbarhet mellan träffarna, och träffarna kan ha olika ”värde”, men det går knappast att få bättre med en rimlig arbetsinsats, och allvarligt missvisande blir nog inte resultaten.

Newsmill: Newsmill är ett diskussionsforum som är öppen för alla ämnen. Artiklar är ordnade ämnesvis. Vargen har nästan 70 artiklar.  Det är ungefär lika många artiklar som klimatfrågan (som är det mest omskrivna miljöämnet) men avsevärt fler än kärnkraft.

Jägartidningen Jakt och Jägare har 1.77 gånger fler artiklar om varg än om älg. För naturskyddsföreningen är det 25 gånger mer om varg.

Trend över tiden:  För media där 2012 och 2011 kan jämföras verkar det som intresset för varg sjunkit avsevärt under 2012, och förmodligen stod i zenit 2010-2011.

Kommentar: Det förefaller uppenbart att varg är väldigt intressant jämfört med den praktiska betydelsen för samhällsekonomin eller Sveriges miljö. Fokuseringen på varg undantränger intresset för andra frågor och påverkar andra frågor. Vargfrågans indirekta betydelse är långt större än dess fysiska betydelse. Man kan diskutera orsaker till detta. Naturvården, och då särskilt den ideella,  har gjort det till en profilfråga att Sverige ska ha relativt många vargar och detta gäller ända upp på EU-nivå. Miljöpartiet vill visa demonstrera sin miljövänlighet, medan centerpartiet vill demonstrera sitt stöd till landsbyggden.  Viktiga och inflytelserika fraktioner av de som lever nära naturen har gjort det till en profilfråga med få vargar. Hur många vargar som behövs är delvis en naturvetenskaplig fråga, men naturvetenskapen förmår inte klart avgöra om en naturvetenskaplig tolkning av EU-direktivet och direktivets intentioner visar att det behövs 150 eller 1000 vargar i Sverige och hur dessa skall vara fördelade och vilken migration som behövs. Inom ungefär det intervallet väger andra ”politiska” och ”subjektiva” värderingar tyngre, fast de ”förkläs” ofta till naturvetenskap och saknar inte naturvetenskapliga argument.

, ,

6 kommentarer

EU och svensk varg

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 121217  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

The commissioner issued a statement 121219 after the meeting urging banning ”hunting”. En kommentar från Lena Ek härPressmeddelande från Naturvårdsverket 121220 här

Detta stycke är skrivet efter att regeringen uttalat att den inte tänker förbjuda vargjakt formellt. Detta tycker jag är ett bra beslut, det lägger mer av ansvaret för eventuell riktad jakt på naturvårdsverket. EU kan knappast rikta anklagelser mot Sverige för detta så länge ingen riktad jakt faktiskt påbörjats. Tyvärr är det provokativt att naturvårdsverket samtidigt sätter igång skyddsjakt på Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg, men det är direkt emot andemeningen i regerinsbeslutet att söka andra lösningar fram till sommaren och kan knappast tas för skäl till kritik mot regeringen om än mot Sverige. Skyddsjakten kan betraktas som EUs skuld, eftersom EU hela tiden betonat att skyddsjakt är tillåtet och uppmuntras och villkoren för skyddsjakt verkar vara uppfyllda, om man inte tillmäter det genetiska värdet av vargen någon vikt, och detta har inte EU propagerat för, och dessutom har regeringen lagt större vikt vid genetiskt värde än naturvårdsverket.

Jag reagerar starkt mot att EU-kommissionären – som omedelbar reaktion på uppgiften att inavel kan reduceras med vargjakt 2013 och 2014 – uttryckte att sådan jakt inte var förenlig med EU-direktivet, den tillgängliga tiden har knappast medgivit annat än impulsiva oövertänkta reaktioner. Enligt Grimsöforskarna skulle minskningen av inaveln bli 12% 2013-2014 utan ytterligare migration. Om en reducering av inaveln med hälften sattes som mål skulle en fjärdedel av inavelsproblemet kunna avlägsnas på två år utan ytterligare migration. Tänk om vi hade en EU-kommission och ett naturvårdsverket som var huvudakligen intresserat av att förbättra genetiskt status på den svenska vargen omedelbart istället för att markera sina maktpositioner och huvudsakligen eftersträvade jaktförbud med irreversibelt högt vargantal som mål. Jag ser den misstro och inkompetens som EU-kommissionären ådagalägger som det största hotet mot legitimitet för vargförvaltningen och minskning av inaveln. När Sverige vill tillämpa genetisk vargvård och förstärka effekten av den migration som redan skett, ter det sig patetiskt av EU att förneka forskningens resultat. Parallellen mellan EU-kommissionärens förnekande av den genetiska effekten av vargjakt och de som förnekar evolutionen som en effekt av urval ligger nära. För att förstärka  migrationen effekter med jakt fordras förstås en fortsatt migration i framtiden, men 2013 till 2014 kan effekten av redan skedd migration utnyttjas till fullo. Jag skrev i VK om detta 13011o,

Vad vill EU-kommissionären ha? Han har inte uttalat sig om nödvändigt antal vargar eller nödvändig migration, invändningarna är av formell karaktär och gör inte ett övervägt intryck (vilket är naturligt eftersom han inte haft mer än högst ett veckoslut på sig att tänka). EU vill inte man börjar jakt förrän valpflytt har lyckats, men det finns inget uttalande om vad som menas med ”lyckas” (det tar några år från att en valp utplanteras tills den går i reproduktion) eller vad som händer om det inte lyckas alls fast vargstammen växer snabbt hela tiden. Inte heller är en åsikt att man inte kan skjuta vargar innan något hänt samma sak som ett löfte att det går bra att skjuta vargar när något hänt, som bara påverkar prognosen av när gynnsam bevarandestatus kan inträffa. Något klargörande uttalande om att vargstammen inte kommer att tillåtas växa till tusen vargar har inte gjorts, bara att en högsta gräns inte får finnas. EU verkar inte medveten om att den naturliga invandringen på sen tid räcker för att sänka den nuvarande inaveln ytterligare.  Men EU tar ställning i en kontroversiell fråga. Ordet utrotning nämns i samband med regeringens förslag, det uppfattar jag som mycket illvillig propaganda, jag tycker tvärtom att det är bäst ur genetisk synpunkt. Det må så vara att det inte – på förfrågan från en av naturskyddsföreningen beställd undersökning – finns någon majoritet att sänka vargstammen med jakt, men detta säger inte att det finns en majoritet av svenskar för att öka vargstammen vilken betydelse detta nu skall tillmätas. Jakten 2013 som EU förbjudit skulle alldeles säkert varken vara licensjakt eller minska vargstammen.

EU-kommissionären underkänner förvaltningsplanen för att den inte redogör för hur inaveln skall minskas, men samtidigt förhindrar han Sverige att minska inaveln med den enda säkra, omedelbart tillgängliga och väl beprövade metoden utan några egentliga sakargument. Den inavelsminskning selektiv jakt medför för inte hela vägen fram, men varför skall Sverige förnekas att göra vad som är omedelbart möjligt för att komma närmare gynnsam bevarandestatus? Om Sverige nu inte redan uppfyller villkoren för gynnsam bevarandestatus? Här är de villkor jakt måste uppfylla, om villkoren tolkas stringent så kan det vara svårt att uppfylla villkoren om inte villkoren för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda vilket nog är enklare. Att genetiskt förbättrande jakt är så svårt att genomföra utan gynnsam bevarandestatus är ett av skälen att jag vill att varg får gynnsam bevarandestatus nu.

EU tycker att den förvaltningsplan naturvårdsverket upprättat inte uppfyller EUs krav. Jag tycker naturvårdsverket förtjänar mycket klander för detta.  EU-kommissionären anklagar den svenska regeringen för att inte hålla vad man kommit överens om, hur denna överenskommelse nu dokumenterats? Jag har bara tillgång till en ensidig deklaration från EU-kommissionären skrivet innan sommarens sammanträffande ägde rum, som jag beskriver nedan. Lena Ek deklararer i pressmeddelandet att Sverige gjort vad EU begärt, ord står mot ord. Att Sverige ansträngt sig är säkert och förtjänar respekt, även om det inte lyckades leva upp till kommissionärens något diffusa krav.

EU framförde – enligt kommissionärens uppgift i brevet – redan 22 oktober (dvs snabbast möjligt efter den reviderade förvaltningsplanens offentliggörande) – allvarlig kritik mot förvaltningsplanen, som den utformats . Ändå har naturvårdsverket inte gjort det minsta synliga försök att modifiera den eller utsätta den publicerade delen för vetenskaplig kritik eller kommenterat varför man inte reagerat på kritiken, utan tvärtom vidmakthåller naturvårdsverket tillägget till förvaltningsplanen som det presenterades i mitten på oktober. Trots att naturvårdsverket har haft två månader på sig.

Jag förstår inte alla detaljer i EU-direktivet eller hur det skall tolkas, men det är uppenbart att naturvårdsverket inte heller förstår det och därför inte har erforderlig kompetens och dessutom inte förberett sig på för förvaltningen de närmaste åren centrala frågeställningar i god tid (framförallt de som berör jakt). Naturvårdsverkets inkompetenta handläggning och of’örmåga att göra en korrekt utförd förvaltningsplan har nu lett till att den våta filten kommer att vila över svensk rovdjursförvaltning ett år till, och att förtroendet för naturvårdsverkets eventuella beslut eller beslutsunderlag kommer att förlora ytterligare i trovärdighet. Det kommer nog inte att underlätta arbetet med förvaltningsplanerna för de andra rovdjuren att man inte lyckats bli klar med vargen.

Den tidigare chefen för naturvårdsverkets behandling av frågan om vargens bevarandestatus betraktas inte som ett seriöst försök att fastställa vargens bevarandestatus, skälen till varför det avfärdas nämns inte, vilket också förefaller som ett dåligt betyg åt naturvårdsverkets kompetens. Rovdjursutredaren föreslog att man först skulle åtgärda genetiken och först sedan låta antalet växa visar att han feltolkade EU-direktivet.

Det finns inget som säger att en av naturvårdsverket iscensat förvaltningsjakt 2013 som inte också inneburit en faktiskt ökning av vargstammen. Naturvårdsverkets avsikt var säkert inte att eliminera 10 revir 2013, som nämndes i forskarrapporten, det bara avsett som ett räkne-exempel. Jag hoppades det ändå var så att låg man nära antalet för gynnsam bevarandestatus så kunde en sparsam förvaltningsjakt i syfte att förbättra stammen vara förenlig med habitat direktivet och nu är det ju 300 vargar jämfört med de 380 naturvårdsverket tycker behövs dvs 80%.  EUs fundamentala inställning visar att EU inte ser det som viktigt att sänka inaveln och således kan Sverige trappa ned på hysterin hur allvarlig inaveln är och klassificera sänkt inavel och därtill hörande genetisk variation som ett viktigt förvaltningsmål ner till F=0.15, och inte en förutsättning för gynnsam bevarandestatus.

Man kan inte undvika att förundra sig över hur outvecklad bevarandebiologin är som praktisk tillämpbar vetenskap.

Tidgare kritik mot naturvårdsverket från mig. Jag tyckte naturvårdsverket för lättvindigt avfärdade den demografiska sårbarhetsanalysen för att den inte beaktade genetik. Inaveln skulle rimligen fortsätta att falla i framtiden!  Den lösning på nödvändigt vargantal naturvårdsverket presenterade var inte rätt! Jag tycker naturvårdsverket skulle angripit problemet på ett seriösare sätt! Genetiska motiv används för att driva upp hypotetiska farhågor på ett närmast hysteriskt sätt som jag -som genetikprofessor – ser som ett allvarligt missbruket. Först skrev jag ett email till kanske tio tjänstemän i början av juli, sedan ett formellt brev och slutligen en bloggartikel om det okloka naturvårdsverket. Formellt sätt kom det då en seriös och klok motaktion från naturvårdsverket. Jag fick en lång och personlig diskussion med den närmast berörda handläggaren. Men ändå upplever jag kontakten med naturvårdsverket som ”att hälla vatten på en gås”, felen och genetikmissbruket kvarstod, och har nu spritt sig till EU-kommissionären.

Det känns underligt att naturvårdsverket skall sätta gränsen som nödvändigt vargantal räknas ut från vid fem procent förlust av genetisk variation på 100 år, när EU direktivet talar om 10% risk för utrotning av stammen på 100 år. Naturvårdsverkets verkar ställa avsevärt större krav på geners bevarande än vargstammens bevarande!

Bättre dialog Sverige – EU. Jag tycker EU-kommissionärens kritik är orättvist hård både i sak och i ordval. EU-kommissionären har en stil som ganska arrogant överbetonar makthavarens roll och inte främjar en förtroendefull dialog. Jag tycker inte Sverige som stat skall finna sig i detta, utan i fortsättningen följa den svenska tolkningen av EU-direktivet när man väl kommit fram till det. Det är inte bra att ens naturvårdsverket och regeringen kan ha en bra dialog. Kanske det ter sig kortsiktigt effektivt för miljökommissionären, men på längre sikt är det inte bra att kommisionärer uppför sig på ett sätt som förödmjukar och försvagar medlemsländers regeringar inför sina medborgare.

Hur objektiva är EUs tjänstemän? Tidigare trodde jag att EU tjänstemännen eftersträvade att verka objektiva, men hur de representeras på facebook ger inget intryck av objektivitet utan varg får vara en frontal symbol för EU tjänsemännens strävan för en bättre miljö. Den viktigaste tjänstemannen för den svenska vargfrågan presenterar sig med en varg som symbol och den svenska EUrepresentationens talesman låter sig representeras av fantomen, som ju hade en tam varg som följeslagare i sin kamp för det goda. Det väcker ju misstanken att EUs miljödirektorat ställer obefogat höga krav på efterlevnad av EU-direktivet. Det väcker också en undran om EUs inställning också bidrar till polariseringen. Man frågar sig om detta är förhållandet vid EU-domstolen också, men förmodligen inte. Finland fälldes bara för en bagatell och frikändes från det mesta när deras varg var uppe i EU-domstolen, som kommissionen önskade.

Acceptans. EU kritiserar att stakeholders inte fått vara en del av processen och att den inte utsatts för vetenskaplig granskning. Visserligen tycker jag den genetiska sårbarhetsanalysen var helt onödig och att naturvårdsverkets resonemang är en vantolkning av vetenskap och att naturvårdsverket ådagalägger inkompetens genom att hålla fast vid den (misstag kan även förekomma hos kompetenta personer som visar sin kompetens genom att inse dem) och visserligen tycker jag naturvårdsverket sedan sommaren bidrar till fördjupa klyftorna. Men jag tycker ändå Sverige och naturvårdsverket har gjort stora ansträngningar för att låta stakeholders vara med både genom en utförlig utredning om rovdjurens bevarandestatus och att naturvårdsverkets förvaltningsplan utsatts för ett frivilligt remissförfarande. Även om inte precis rätt frågor remissbehandlats på rätt sätt så är det orimligt att begära att ännu mer uppmärksamhet fästs vid att få ”stakeholders” synpunkter. Men det är klart de skriver till EU och klagar när det visar sig vara ett effektivt sätt att uttrycka sitt missnöje och frustration, så det är ganska anmärkningsvärt att kommissionären tycks anklaga Sverige för att han fått missnöjda brev.

Genetiks effekt blir snarare att minska acceptansen. Nu svartmålas också begreppet genetisk vargjakt för att det är ett motiv för vargjakt.

Jag delar uppfattningen att naturvårdsverkets agerande sedan de började arbeta med andra delen av förvaltningsplanen hittills inte kommer att leda till en bättre inställning hos ”stakeholders” utan tvärtom skärpt motsättningarna, Jag tror det ökar motsättningarna att EU nu vidhåller  ett strikt jaktförbud trots att det inte verkar finnas ett entydigt stöd ens hos naturvårdsverket. EU förväntade sig att arbetet med förvaltningsplanen tillsammans med stakeholders skulle leda till att de framtida motsättningarna mildrades, jag har svårt att se att grunden för att minska polarisering tagits. Men jag tycker det tyder på brist på realism hos EU-kommissionen att den förväntat sig något annat.

Ett ytterligare tecken på naturvårdsverkets olämplighet är att regeringen bad om diskussion om hur skrivelsen skulle hanteras bl a avseende vargjakt och då gick myndighetschefen ut i media (tydligen reflekterat i julkort också) och deklarerade sin uppfattning. Ett korrektare förfarande hade varit att hålla sina åsikter för sig själv, tills myndighetschefen tagit del av regeringens synpunkter. Det är olämpligt att myndigheter driver sin egen agenda och polemiserar mot regeringen. Det bidrar inte till minskad polarisering och ökat förtroende.

Jag anser att regeringskansliet i de närmaste åren bör sköta vargfrågorna, eftersom naturvårdsverkets hantering av dem underkänts av EU. Kritiken faller ju alltid mot regeringen även när problemet ligger hos naturvårdsverket och då kan ju regeringen ta ett direktare ansvar. Långsiktigt bör rovdjusrfrågorna överföras till landsbygdsdepartementet. Eftersom kompetensen ändå är så dålig  faller skälet att inte ha all viltförvaltning på samma departement. Jag anser också alliansregeringen bör ombildas så att centerpartiet inte längre sköter miljöministerposten, eftersom den misslyckade rovdjurspolitiken då skylls på miljöministern, vilket kan bidra till att centern förlorar sin riksdagsplats. Dessutom blir det en markering av respekt för EU att man inte behäller ministrar som inte lyckats med förhandlingarna med EU.

Sveriges påverkan på internationellt bevarandes av stora rovdjur. Jag tror inte det förbättrar Sveriges chanser att få gehör för eventuella åsikter om t ex tigrar, när det svenska naturvårdsverket och den associerade vetenskapliga kompetensen saknar förmåga att föja ett EU-direktivet eller minska de nationella motsättningarna. Klarar inte Sverige det så måste man ligga lågt med att ge råd till andra!

I sitt brev 120710 så ansåg EU-kommissionären att en ny förvaltningsplan skulle kunna träda i kraft från början av 2013, nu har han blivit så besviken på naturvårdsverkets arbete det sista halvåret med förvaltningsplanen, så att Sverige nu inte åstadkommit en förvaltningsplan som kan sättas i kraft.

EUs reaktion har också analyserats på Cullingmans blogg, klicka här.  Jag har tidigare analyserat EUs inverkan men med en något mer polemisk ton.

Här något om rovdjur i EU. Man ser att på huvudsidan att Sverige beträffande ytan där djuret finns förefaller ledande eller bland de ledande i EU beträffande lo, björn och järv. Så varför gör EU en principsak av vargen istället för att ge Sverige ett erkännande för de andra rovdjuren och att varg faktiskt ökat mycket? Vinjetten på huvudsidan är bara varg, annars är det bilder av alla fyra rovdjuren.

What is below in green is written before 121215

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 120710  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

On this occasion, Mr Potočnik made the following statement, som återges nedan på engelska, med mina kommentarer på svenska:

I welcome the management plan submitted by the Swedish authorities as an important step in achieving compliance with EU environmental rules. I’m reassured by the fact that Sweden has respected EU law regarding protective hunting during the 2012 season and I appreciate the efforts being made by the Swedish authorities. I think Sweden is on the right track.

I have encouraged Sweden to continue to act in a transparent and open manner with all stakeholders.  I see this management plan as an excellent opportunity for strengthening a process where all people would feel a real ownership of the policy. The more stakeholders are involved in the plan’s development, the less controversial its implementation will be.”

Vad har Sverige gjort för att involvera stakeholders sedan mötet? Försåvitt jag vet har Grimsö författat tre rapporter (den sista kommer om några dagar när detta skrivs) som lagts som underlag till beslut av naturvårdsverket. Grimsö har kontaktat utvalda forskare innan rapporterna var färdiga. Så utvalda forskare vid Grimsö och i Grimsös regi på andra ställen, samt de på naturvårdsverket som man valt att delta i beslutsprocessen till förändringar i förvaltningsplanen har varit de enda involverade. Vad jag förstår har inte heller vargkommitten varit involverade. Naturvårdsverkets ställningstaganden och underlagsrapporter är publicerade på nätet. Jag tror inte ”people” och ”stakeholders” känner sig involverade. Jag tror kommissionären blir sannspådd att tilläggen till naturvårdsverkets förvaltningsplan kommer att uppfattas som kontroversiella.

The management plan contains good elements but needs further improvement.  In particular, the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population.

Förvaltningsplanen anger inte hur och när favourable conservation status kommer att uppnås. Jag uppfattar det som naturvårdsverket anger två alternativ (180 och 380) för ”sustainable population size” och sedan för ganska marginella skillnader i tillförda vargar uttrycker en preferens för det ena alternativet. Regeringen preferar det andra. Knappast ett klart svar.

The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves. 

Min debattartikel i VK recenserar det så här: ”För att uppfattas som legitim och vinna respekt bör Sveriges vargförvaltning bygga på förnuft och vetenskaplig grund, samt ha förståelig och helst förankrad motivering. Inget av detta förefaller uppfyllt för det senaste tillskottet till svensk vargförvaltning.”

The European Commission is also looking forward to receiving the Swedish Government’s assessment of the Large Carnivore Investigator’s report.

Jag har inte sett detta, så förmodligen har inte kommissionen sett det heller.

Following our meeting I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.

De goda nyheterna: nytillskotten i förvaltningsplanen kommer att träda i kraft i januari 2013 om inte naturvårdsverket schabblar. Ytterligare förbättringar kan man ju alltid tala om.

, ,

1 kommentar

380 vargar är för mycket!

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan argumenterar att minst 380 vargar behövs, men har också analyserat minst 180 vargar, som enligt naturvårdsverket skulle fordra för stor invandring. Naturvårdsverkets resonemang är felaktigt. Inaveln reduceras snabbare och heterozygotin ökar snabbare med 180 vargar.

Då tycker naturvårdsverket rimligen det räcker med 180 vargar för gynnsamt bevarandestatus, eller kommer inte med någon invändning om regeringen skulle besluta 180. Det vore ologiskt och närmast obstinat agerande av en myndighet mot regeringen annars. Jag har skrivit en debattartikel om naturvårdsverkets ovetenskapliga hantering av vargantalsfrågan här. En bloggartikel här.

Inavel på lång sikt beror bara av migration, inte av antal, som naturvårdsverket tror. Bloggartikel här. En tillräckligt stor migration gör att inaveln sjunker, och dagens invandring räcker mer än väl till. Inaveln sjunker snabbare ju lägre antalet är! Bloggartikel här. Att inaveln sjunker snabbare med 180 vargar än 380 har bekräftats av en rapport från vargforskarna på Grimsö i mitten av december, se nedan.  Om man beaktar genetiken är 180 vargar bättre än 380!

Den skandinaviska vargen omges av seglivade genetiska myter som vi indoktrinerats med av natuvårdsverke och vissa forskare. Den höga inaveln påstås vara ett utomordentligt allvarlig och överhängande hot. Men forskarna visade i en rapport i somras att det räcker med 40 – eller möjligen 100 om de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig infrias – av dagens inavlade vargar för en livskraftig vargstam. Den av isoleringen från invandring från öst som vargstammen lider av har påståts leda till att inavelsproblemen skulle förvärras och vara ett hot. Men forskarna har visat att den naturliga migrationen räcker för att inaveln inte skall sjunka, så sårbarhetsanalysen ger lägre vargbehov – och inte högre – om genetiken beaktas. Jakt påstås förvärra vargens genetiska status, men Grimsö-forskarna har visat att beståndbegränsande jakt sänker inaveln och förbättrar den genetiska statusen.  Den genetiska variationen sägs utarmas om man inte har många vargar, men den naturliga  invandringen ökar den genetiska variationen! Kontakten med östliga vargpopulationer är tillräckligt stor enligt EUs krav, även om det finns ensktaka forskare som inte tycks hålla med om det.

Naturvårdsverkets hantering av vargfrågan leder till att konflikterna omkring varg förstärks och gör att vargfrågan kommer att dra mycket  uppmärksamhet från andra natuvårdsfrågor också nästa år.  Naturvårdsverket borde sett till att de viktiga underlagen och övervägandena gjordes i god tid och på ett sätt som gjorde det sannolikare fel och misstag upptäcktes. Bloggartikel här. Dock ser det ut som naturvårdsverket nu äntligen insett att selektiv riktad jakt sänker inaveln. Det tedde sig nu som oansvarigt mot målet att sänka vargens inavel om inte Naturvårdsverket före jul beslutade om en vargjakt som gör att vargantalet inte ökar under 2013 (40 vargar utöver skyddsjakt kanske räckte).

I en förnuftig värd skulle man dragit upp riktlinjerna för denna vargjakt tidigare, frågan om beståndsreglerande jakt säger sig naturvårdsverket behandla i mellandagarna. Artikel här. och länk till forskarrapporten från Grimsö i December här. Grimsöforskarna bekräftar att 1) vargjakt sänker inaveln och 2) högre vargantal leder till högre inavel. Huvudskälet att starta den här bloggen var att få de principerna accepterade. Nu har principerna accepterats hos forskarna, då vore det väl egendomligt om naturvårdsverket stretade emot längre. För mer detaljerade kommentarer börjar jag med att fylla på min gamla artikel om uppdraget till Grimsö om riktad jakt, tänker flytta det nya till en ny artikel så småningom, klicka här! I dagens eko 121217 höll Ruona Burman fast vid 380 vargar.

Men resultaten från Grimsö/Skandulv tycks ifrågasättas av institutionens forskare i ett brev till Science som tycks ha marknadsförts som en nyhet i Dagens Eko,

, , ,

13 kommentarer