Inlägg taggade förvaltning

EUs straff – tusentals vargar

EUs straff: Fri tillväxt för varg!

Sverige sökte 2010 – 2011 med jakt bromsa tillväxten av varg, vilket ådrog sig EUs ogillande. EU fordrade att jakten stoppades och att EUs regler tillämpades strikt och att det inte skulle finnas något tak som hindrade vargstammens tillväxt och att jakt inte löser problemet. Ambitionen tycks vara att Sverige skall te sig som ett varnande exempel för andra som inte följer vad EUs regelverk – enligt EUs tolkning – kräver och demonstrera för Sveriges medborgare att det har konsekvenser att stöta sig med ansvarig kommissionär. Jag börjar nu skönja vad som väntar: fri tillväxt för varg tills trängsel och svält sätter stopp.

I december 2014 konfirmerade riksdagen att varg har gynnsam bevarandestatus (dvs uppfyller EU direktivets krav) och Naturvårdsverket bestämde att det räckte med 270 vargar. Alla räknade då med att vargens explosiva tillväxt skulle bromsas upp, när den nått det antal EUs regelverk kräver, och rubrikerna i december utryckte farhågor för att vargstammen skulle halveras om en månad. Naturvårsverket beslutade jakt på 30 vargar av de cirka 400 som finns. Även Naturvårdsverket har framfört uppfattningen att jakt kan användas som ett inslag i förvaltning när gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Det stoppades av förvaltningsdomstolen, med åberopande av strikt tillämpning av EUs regelverk.

Förra året inhiberades jakt på 16 vargar och det ärendet dras fortfarande i juridisk långbänk. EU framför sitt ständigt upprepade ogillande av vargjakt och att fördragsbrottsåtal väntar om Sverige inte följer direktivet. EU har inte dragit tillbaks överträdelseärendet trots att varg nu uppfyller EU direktivets krav och att de svenska domstolarna har visat tänderna. Naturskyddsföreningen ochWWF säger att de överklagade till EU bara för att det inte gick att överklaga nationellt. Det sista dryga året har det gått, men detta får inte EU att dra sig tillbaks. Tvärtom har WWF och Naturskyddsföreningen yrkat att de svenska domstolarna skall begära förhandsbesked av EU-domstolen. EU drar åt tumskruvarna ytterligare ett varv och förbereder sig  att förhindra att vargjakten skall få bli den regionala angelägenheten, som Sveriges Statsmakter planerat. Ett ärende med den innebörden har inletts av EU.

Det höjs krav för att vargjakten skall vila på vetenskaplig grund även nu när varg uppfyller EU direktivets krav. En del forskare tycker att den nu föreslagna vargjakten vilar på vetenskaplig grund, en del delar inte den uppfattningen. En möjlighet att lösa problem av denna karaktär är att riksdagen och Naturvårdsverket försöker uttolka meningsskiljaktigheterna mellan forskarna, och sedan sliter tvisten. Detta har skett i detta fall, ett stort antal relevanta forskare har i ett långt och nyanserat vetenskapligt resonerande dokument givit sin åsikt tillkänna att svensk varg uppfyller EUs GYBS krav för såväl golv som andra krav. Besluten vilar förvisso på vetenskaplig grund. Varg är dock för kontroversiellt för att denna metod för problemlösning skall vara användbart, och inte heller EU verkar uppskatta metoden.

Hanne Köller preciserar vad som menas med vetenskapligt grund i en artikel i DN 17 januari http://www.dn.se/ledare/signerat/ratten-pa-vargens-sida/  med rubriken: ”Rätten på vargens sida.”  Som ett exempel på exemplarisk hållning inför ”vetenskaplig grund”, skriver hon i artikeln: ”Utgångspunkten för professor Linda Laikre är som alltid genetiken. Politiska avväganden överlåter hon åt andra. Således uttalar hon sig om vad som krävs för en långsiktig respektive kortsiktig överlevnad av en viss art – inte vad som vore bäst politiskt eller ur något slags acceptansperspektiv. Hennes hållning är strikt professionell.” vad Linda Laikre framför refereras i artikeln så här: ” inavelsgraden ligger på 30 procent”…” Om vi stärker vargstammen till 500–1000 individer så fortsätter inaveln att öka, om än inte lika starkt.” ”Det krävs 20 nya djur för att snabbt komma ned till en rimlig nivå”, ”men sedan ökar inaveln igen om inget mer görs”.. ”på sikt krävs kontinuerlig påfyllnad”. Laikre’s beräkning och uppfattning av vad som krävs har legat till underlag för planerna för Svensk vargförvaltning till för ett halvår sedan. Naturvårdsverket tolkade antalet vargar utgående från Laikre´s beräkningar av kravet på kontinuerlig påfyllnad, det hamnade på 380 vargar. Att vargen som en logisk konsekvens aldrig skulle nå gynnsam bevarandestatus och såledeles aldrig kunna utsättas för populationsbegränsande jakt enligt Naturvårdsverkets uppfattning hade Naturvårdsverket inte den intellektuella hederligheten att tydliggöra för regering eller folk, men förvaltningsdomstolen verkar insett det. Skälet är förstås att förutsättningen var 20 tillförda djur. Om vi tittar i backspegeln så har det kommit 4 nya djur, möjligheten att tillföra nya djur med valpflytt har i praktiken avskrivits, men antalet nya djur som måste tillföras har å andra sidan fördubblats eftersom vargstammen fördubblats sedan beräkningen, så behovet av ytterligare tillförda djur ligger nu enligt ”vetenskapen” på ungefär 30.

Det må vara hänt att det finns många, inklusive bevarandeforskare, media och andra, som gillar tanken på ohämmad fri tillväxt av varg. Men även de som gör det, borde ha den intellektuella ärligheten att berätta om denna konsekvens av sin argumentation. Detta gjordes också alldeles nyligen i en artikel i DN då ekologerna förklarade att för att väsentligt ändra Sveriges ekologi krävdes cirka 4000 vargar. Det är alltså först över detta antal beståndsbegränsande svält blir aktuellt.

Vi vet att det hänt en del sedan Laikres uttalande. Inaveln har sjunkit avsevärt trots att vargantalet inte ökat till vad Laikre tyckte fordrades för att bromsa ökningen av inaveln.

Vi vet att det finns massor med exempel på etableringar av däggdjur som gått bra trots lågt antal grundare och formellt hög inavel. Vi vet att en isolerad vargstam på något tiotal har överlevt 70 år på en ö i de stora sjöarna trots en inavel som är dubbelt så stor som den svenska. Att också en stam med få grundare kan bli livskraftig vet man inte under de första generationerna av etableringsfasen. Utdöenderisken kan då antas vara stor. Varg borde dock rimligen nu också kunna föras till kategorin av lyckade etableringar, trots den formellt höga men sjunkande inaveln.

Vissa hävdar att det är skyddsjakt som skall prioriteras för att bromsa tillväxten och att procedurerna borde underlättas. Men ribban för skyddsjakt – förenlig med EUs regler – har höjts sedan förvaltningsdomstolarna började tillämpa regelverket mer juridiskt strikt. Det är inte förenligt med EUs vilja att i Sverige bedriva skyddsjakt i sådan omfattning, så de nämnvärt bromsar upp den nuvarande exponentiella tillväxten. Skyddsjakten som trovärdigt instrument förutsätter också korta beslutsprocedurer, men förvaltningsdomstolarna låter ärenden hamna i juridiska kvarnar som mal i åratal.

Tidigare så tyckte jag det verkade en verklighetsfrämmande tanke med fri tillväxt av varg tills svält och trängsel satte gränsen. Om inte annat så skulle väl Regering och Riksdag och Naturvårdsverk gripa in och stoppa det, och inte är EU så grymt och politiskt okänsligt så att de inte ser genom fingrarna om det nu skulle finnas legala tveksamheter. Men att EU inte vill ge möjligheten för Regering, Riksdag eller Naturvårdsverk att bromsa tillväxten har nu tydliggjorts, så just de uppräknade organen kan medborgarna inte lite på, om någon nu tycker visionen är obehaglig. Det ter sig som en ofrånkomlig vetenskaplig och logisk konsekvens av drevet mot de som inte vill att politikerna skall bestämma och lyhördheten som förvaltningsdomstolarna visar för det kravet. Det är intellektuellt ohederligt av de som ställer krav på ”vetenskapligt grundat” vargantal, att inte också redovisa vad det leder till om man bara selektivt lyssnar på vissa forskare, som framhävs som föredömen för att de inte bryr sig om konsekvenserna, och inte det ganska stora antal forskare som stödjer riksdagsbeslutet och tycker det är vetenskapligt grundat. Detta om man med vetenskapligt grundat menar följer EU-direktivet, och inte lägger in egna subjektiva tolkningar med svagt stöd i vetenskap om vad direktivet kräver. Själv tolkar jag mycket av forskarnas och andras utsagor om genetik som genetikmissbruk, och kan inte se att det finns vetenskaplig grund för förvaltningsrättens beslut, även om de kanske kan försvaras med strikta juridiska tolkningar.

Det verkar nu som att folket får acceptera att vargens tillväxt regleras av andra krafter än jakt, som svält och trängsel. Myndigheterna får vänja sig vid låg acceptans och legitimitet som man inte kan göra något åt, och att skylla på statsmakterna är nu för genomskinligt ohållbart. Det blir många tusen vargar innan tillväxten stoppar. Inaveln blir mycket högre än den hade blivit om vargantalet hållits nere, trots att en del vargvärnare påstår att skälet till många vargar är att det är ett motmedel mot inavel!!! Tala om dubbelmoral hos alla de som eftersträvar fri tillväxt för varg!

Genom att åberopa genetiken som ett problem motverkas förbättringen av vargens genetik med EU i spetsen och med förvaltningsrättens stöd. Den typen av vargförvaltning som drevet åberopar som ovetenskaplig saknar vetenskaplig grund såväl som det krav på vetenskaplig ärlighet som bör ställas på vetenskap.

Besöksrekord för den här webben slogs av den här sidan 140207. En värdig slutfas på webben – eftersom nästa artikel blir webbens sista!

Den sista artikeln på min andra vargweb har redan skrivits http://vargweb.wordpress.com/

,

6 kommentarer

Sansa debatten efter riksdagsbeslutet

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Riksdagsbeslutet är en stor händelse, eftersom vargpolitiken sedan 2012 inte kan sägas vara förankrad i riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Tidigare rovdjurspolitiskt riksdagsbeslut 2009 sattes ur kraft av EU. Således har vargförvaltningen saknat politisk förankring i riksdagsbeslut sedan 2011. 1) riksdagsbeslutet 2009 auktoriserade vargjakt utan att det auktoriserats att varg har gynnsam bevarandestatus 2) riksdagsbeslutet 2009 preciserade ett tak på vargantalet (i avvaktan på att kraven för gynnsam bevarandestatus preciserades). 3) riksdagsbeslutet skulle följas av utredning och nytt riksdagsbeslut till slutet av 2012. Det försämrar acceptansen och förstärker polariseringen att varg inte haft formell legitimitet under 2013, och att det inte funnits någon långsiktighet eller förutsebarhet under mer än ett år. Dessa fundamentala brister kan ha rättats till genom riksdagsbeslutet 2013. EU har givit uttryck för att det är politikerna som bestämmer och såledeles anger riksdagsbeslutet tämligen snäva ramar för framtida hantering, och rikspolitikerna inflytande i fortsättningen blir mer begränsat. 

Riksdagsbeslutet kan rivas upp det närmaste åren genom att 1) EU driver krav på att ogiltigförklara det; eller 2) politiska partier (MP och V) aktivt driver att det skall rivas upp, eller 3) Naturvårdsverket obstruerar våldsamt eller (troligare) med passivt motstånd. Då avstannar en process mot ökad legitimitet, acceptans, förtroende, förutsägbarhet och samsyn. Sveriges rovdjurspolitik skulle då karaktäriseras av ryckighet, partipolitik och kortsiktighet, som minskar trovärdighet, långsiktighet och förutsägbarhet lång tid framöver. Det var en massiv riksdagsmajoritet för att förslaget utgjorde en grund för fortsatt rovdjursförvaltning, endast 41 riksdagsledamöter (MP och V) röstade på avslag, därför är 2) ovan otroligt, V och MP vill nog inte riva upp grunden för rovdjursförvaltning de närmaste åren. Om riksdagsbeslutet rivs upp av EU eller sätts ur funktion av Naturvårdsverket kan diskontinuiteten 2011 -2013 inte längre betraktas som en parantes, en tillfällig störning orsakad av ett utländskt element, i en annars kontinuerlig och politiskt förankrad process.

Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Delar av riksdagsbeslutet hade inte en massiv majoritet, de vetenskapliga ställningstaganden var oklara i detaljer, det uttrycktes tveksamhet om intervallen verkligen är förenliga med direktivet, EU ”hotet” finns troligen kvar, även om styrkan återstår att se, en ström av tvivel med negativa ställningstagande och negativa tidningsartiklar kom. Demonstrationer, negativa mediepresentationer och överklaganden kan förutses vid eventuell licensjakt liksom vid tidigare jakter även om motståndet mot själva riksdagsbeslutet var ganska lamt. Tidfönstret mellan riksdagsbeslut över myndighetsbeslut till jaktbeslut för vargjakt till början av 2014 är väldigt kort. Det ter sig för mig ytterst otroligt den svenska vargstammen kommer att vara mindre om ett år än nu, trots de farhågor företrädare för ideell naturvård framfört och förhoppningarna hos de intressen som tycker det finns för många vargar nu.

Min tro är att det kommer att finnas (minst) lika många vargar om ett år som nu, och kanske väsentligt fler. Detta gäller även om EU skulle deklarera att de lägger ned hotet av åtal mot Sverige före vargjakten börjar. Den administrativa trögheten och de konservativa instinkterna i systemet, gör att beslutsproceduren inte  så snabbt som det behövs förmår acceptera tillräckligt omfattande jakt. Naturvårdsverket håller i ärendet i den förutsebara framtiden och tycks avse att rätta sig efter beslutet. Riksdagsbeslutet ger ett intervall för Naturvårdsverket att besluta inom, och det tar tid för Naturvårdsverket att formellt bestämma var i intervallet Naturvårdsverket väljer att ligga, även om ett stalltips är att Naturvårdsverket kommer att genomgående toppa. Även om det är solklart att riksdagen fastställt att varg nu har gynnsam bevarandestatus, kommer Naturvårdsverket att tveka att omsätta detta i licensjakt. Naturvårdsverket kommer sannolikt att hävda behovet av en förvaltningsmarginal dvs t ex +40 vargar, för att vara säker att inte hamna under ”golvet”. En licensjakt på säg 80 vargar efter att jakter på 1-3 vargar stoppats av domstol ter sig svårsmält för många. Det kommer att te sig taktiskt för beslutsfattarna att 2014 ”testa systemet” med mindre omfattande jakt (2013 misslyckades ju testen). Även om EU skulle formellt avveckla överträdelseärendet har EU ett ont öga till svensk rovdjursförvaltning och en kvarstående önskan att slå tillbaks på något sätt. Gissningen är att EU gör som EU gjort de tre senaste åren, deklarerar diffust missnöje utan att vara precis och utan att lägga ned överträdelseärendet, vilket tjänar syftet att det blir fler vargar än annars, men också bidrar till en fortsatt tämligen kaotisk svensk rovdjurförvaltning, försvagning av riksdagens auktoritet och legitimitet i rovdjursfrågor, och ökade tveksamheter mot hur EU förvaltar sin överstatliga makt.

När Naturvårdsverket efter konsultation med jordbruksverket fastställer en minsta nivå för vargstammen ter det sig inte troligt det blir i den lägre delen av intervallet 170-270. Det vore politiskt oklokt av Naturvårdsverket att förespråka ett miniantal under 200, eftersom den politiska uppbackningen blir svag om ett värde lägre än 200 väljs, men däröver står S står bakom. Ett golv mellan 200-270 har ett starkt parlamentariskt stöd, och kan nog vinna stöd i det sunda förnuftet hos många. Många forskare har nyligen direkt officiellt uttalat sitt stöd för golvet 270. Men med lägre värde på golvet blir det svårare att finna kvalificerade forskare, som är villiga att stå som författare till en vetenskaplig motivering, och Naturvårdsverket vill nog gärna ha ett visst forskarstöd, som kan backa upp Naturvårdsverkets val. Den viktigaste orsaken att forskarna hamnat på så olika nivåer är tidsperspektivet. För uthållighet minst ett sekel räcker hundra vargar, men för ett millenium eller längre känns tusen säkrare. Här borde en kompromiss mellan forskar- och expert- skolor kunna göras, där det är enighet om att trehundra vargar (golv 250) ger säkerhet  betydligt längre än ett sekel, men att det finns tveksamheter om tillståndet efter ett millenium och längre bort. Och vid 300 vargar (faktiskt antal) så är den väsentligaste osäkerheten inte av sådan karaktär att det hjälper med flera vargar.

Naturvårdsverket talar om sina planer men man får intrycket att mycket går före licensjakt på varg och att detta därför inte kommer att hinnas med. Licensjakt på varg – om än i begränsad skala – är det tidigaste och – om det respekteras – trovärdigaste tecknet på att riksdagsbeslutet resulterat i att något faktiskt hänt. Det är svårt att förstå varför inte en begränsad vargjakt kan drivas med prioritet medan annat läggs på is. Man behöver ju inte veta mer än att FRP inte är högre än 270 för licensjakt på 30 vargar.  Naturvårdsverket kan damma av och genomföra den genetiska urvalsjakten som avbröts i förtid i början av 2013. Om det inte blir någon licensjakt alls 2014 och inte en starkt utökad skyddsjakt, så är det stor risk att de vinster i en trovärdig långsiktig förvaltning som riksdagsbeslutet kunde givit underlag till elimineras i sommar. Kanske jag får fel i slutsatsen att vargantalet inte kommer att bli större än 500, inträffar det så uppfattas det nog inte som riksdagen återupprättat sin trovärdighet. Och det kan t ex leda till att centerpartiet åker ur riksdagen trots att de sjösatt en övergång till förvaltning, men övergången tog för lång tid. Kanske kan utvidgad licensjakt på lo och björn upprätthålla trovärdigheten att rovdjurstrycket inte kommer att ytterligare öka.

Det är inte troligt vargantalet sjunker nära ”golvet” de närmaste åren. Avsikten är att överföra besluten om jakt till länsnivån och lokala viltförvaltningsdelegationer. I dessa är olika partier och olika intressen representerade. Företrädare för jägare, samer, jordbrukare och centerpartister, dvs representanter för de intressen, som tycker det finns för många vargar nu, utgör små minoriteter. De lokala organen kommer nog inbördes bättre överens och har lättare för samsyn än de nationella. Det blir nog en bättre balans och mindre knivkastning mellan de etablerade organisationerna. Finns det en lokal folkvilja för många rovdjur, så reflekteras det förmodligen i rovdjursantal, som ligger en bra bit över ”golvet”. Viltförvaltningsdelegationerna kommer nog att såväl orienteras om, som inhämta olika synpunkter från olika forskare, så besluten får forskningsanknytning. Men även överföringen till län är en beslutsprocess som det är ytterst tveksamt om Naturvårdsverket orkar med i tid för vinterns vargjakt. Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän bör inte påräkna julledigt i år. Ävcn om jag tycker det borde vara enkelt att omedelbart utvidga den delegation som redan gjorts för skyddsjakt att inkludera fler vargar och möjlighet till licensjakt inom det givna antalet också. Om inte annat så för att skapa många beslut som överklagas i olika former, det blir för lätt för det juridiska systemet om en förvaltningsrätt kan stoppa all jakt i ett enda verställighetsförbud.

300 i faktiskt antal med ett något lägre golv (250 kanske) verkar vara en rimlig kompromiss. Jägareförbundet tycker 150 räcker. Samerna och LRF har inga problem med detta. Enskilda grupper (Svenljunga gruppen, gruppen runt Hedin t ex) har hamnat i den storleksordning. Den ideella Naturvården vill ha fler. Av riksdagen så ligger det nog på medianen och riksdagen sedan 2001 har tyckt att 200 har räckt som etappmål, då borde 300 kunna accepteras som slutmål. Blir det 300 är det solklart att ”jägarnas lobbyorganisation” inte fått som de velat och att vargstammen orsakar betydande störningar, vilket är viktigt för de som deltagit i beslutet att kunna hävda gentemot populistiska påhopp att man vikt sig för ”särintressen”.  Av ”forskarna” så kan nog hälften skriva under på att det räcker. Det går inte att styrka i opinonsundersökningar att ”folket” vill ha fler. Så ett golv som när det tillämpas praktiskt resulterar i 300 vargar tycker jag verkar en rimlig kompromiss som Sverige borde kunna anpassa sig till.  Som genetiker tycker jag det vore bättre med 200 tills inaveln sjunkit, men kan också se fördelar med något högre antal, 300 är inte genetiskt orimligt mycket om än fler än genetiskt optimalt de närmaste decennierna.

Den ambition som vissa aktörer visar att hålla det polariserade debattklimatet vid liv även efter riksdagsbeslutet är oroande http://vlt.se/asikt/debatt/1.2307503-regeringen-splittrar-och-polariserar ___ Riksdagsbeslut_minskar_VargkonfliktenVK131129 Här rör det sig om en aktör som nog många förväntar sig mindre extremism och mer kompromissvilja ifrån.

Mitt bestämda råd till EU är att omedelbart avveckla överträdelseärendet. Att vargantalet kommer att fortsätta att öka 2014 kommer att leda till kraftig frustration och detta leder lätt till fortsatt polarisering och misstro. Om detta kan härledas eller skyllas på EU kommer många att se EUs klumpiga agerande som huvudorsak och detta kommer ytterligare att försämra EUs ställning i Sverige.  De flesta svenskar ogillar nog att EU går i direkt strid mot Sveriges riksdag efter fyra års dialog, där de svenska företrädarena och riksdagsmajoriteten hävdar att Sverige följt EUs direktiv och gjort vad EU önskat. Många svenskar tycker också att EU har viktigare och för Sverige mindre kontroversiella frågor att syssla med och att EU dispyten avlänkar stora svenska ansträngningar från andra väsentligare problem än om det kommer att finnas 280 eller 560 vargar i Sverige 2019.

Tidigare har jag varit mest genetiker och mina facksynpunkter hittills framgår av andra artiklar. Men nu går jag allt mer över till att verka för en politik och förvaltning som är sociopsykologiskt uthållig vid sidan om den genetiska uthålligheten. Detta kritiseras i kommentar. Jag påminner om att jag tänker avveckla bloggandet så småningom och ganska snabbt om EU avvecklar överträdelseförfarandet. Att jag verkar så angelägen om vargjakt och att antalet hålls nere är för att jag vill att selektiv vargjakt i låga antal drivs för att förstärka effekten av den migration som varit medan det fortfarande är möjligt och skapa utrymme för det nya friska blodet från Tiveden.

Dagen efter riksdagsbeslutet verkar intresset mycket lågt. Inga tidningar har stort upplagda artiklar om vad beslutet som riksdagen tagit egentligen innebär. De flesta tidningar har bara notiser. WWF, rovdjursföreningen och SNF protesterar på sina hemsidor men det syns mycket mindre av detta i media än det gjort förut om vargnyheter. Visserligen var nyhetsflödet stort med Nobelpris, Mandelas begravning och FRA, men nog kunde det ändå stått mer om det viktigaste rovdjursbeslutet på flera år.

, ,

15 kommentarer

Varg-bollen hos Naturvårdsverket

Bollen hos Naturvårdsverket!!!

Naturvårdsverket har gynnsam bevarandestatus för varg i uppdrag av regeringen. Frågan om nödvändigt antal diskuterades vid ett expertmöte på Naturvårdsverket 26/4.

Reflexioner efter expertmöte på Naturvårdsverket 26/4

Tillägg 130701. Naturvårdsverkets rapportering till EU har gjorts. http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/Arter_boreal.pdf  Det framgår av dokumentet att Naturvårdsverket inte tagit ställning till om det finns tillräckligt många vargar eller huruvida varg har gynnsam bevarandestatutus. En kommentar i ett pressmeddelande ger intryck av att Naturvårdsverket förbereder en minskning av nödvändigt vargantal i en osäker framtid. Kommentarer: 1) Det förefaller som Naturvårdsverket påverkats av forskarskrivelsen; 2) Denna brist på ställningstagande ger inte vargkommitteen vad som fordras för att fullfölja sitt arbete på ett tillfredställande sätt och inte heller regeringen för att initiera skrivandet av en proposition. Titta på Naturvårdsverkets lägesrapporter april-juni. Expertmötet, forskarskrivelsen eller uppdraget att ta ställning till och motivera vargens gynnsamma bevarandestatus nämns inte, så det verkar inte ha hög prioritet hos Naturvårdsverket. Det var känt för Naturvårdsverket redan 22 oktober (möte med EU) att en omarbetning av förvaltningsplanen var nödvändig och att den borde vara baserad på ett vidare samråd. Naturvårdsverkets ansvariga åberopar vid intervju : ”Det är ännu inte klart vad som krävs. Det som diskuterats länge är inavelssituationen, och vi har fortfarande inte riktigt fått något klart och tydligt svar. Vi ska ha en öppen process där vi kan väga de olika forskarnas argument mot varandra, säger Marissink.”  Och ett annat uttalande:” ” Man frågar sig vad expertmötet 26/4 var tänkt att fylla för funktion om inte en process där naturvårdsverket kunde väga olika forskares argument mot varandra, och ställa kompletterande frågor om något var oklart för någon vid Naturvårdsverket. Naturvårdsverket borde utnyttjat tillfället, även om Naturvårdsverket huvudlinje inför expertmötet fastställts till att inte ändra sig.  Men istället tänker Naturvårdsverket tillsätta en ny expertgrupp med nya fräscha experter, i hopp om att Naturvårdsverket skall få något underlag till beslut i GYBS-frågan.

Här är en kommentar till Naturvårdsverkets misslyckande att bestämma GYBS för varg.

Tillägg 130620. Grimsö/Skandulv med flera har 130618 skrivit ett brev till Naturvårdsverket. Brevet kan nås genom att klicka här! Brevet påpekar att det framkom vid forskarmötet att den modell och de beräkningar som Naturvårdsverket byggt sin FRP på inte är relevant (minsta vargantal = 380). Dvs forskarmötet 26/4 stödjer inte att Naturvårdsverkets FRP bygger på vetenskaplig grund. Brevet föreslår att Naturvårdsverket minskar svårigheterna med vargförvaltning på det sätt jag föreslagit, genom att deklarera att svensk varg nu har gynnsam bevarandestatus. Brevet argumenterar för FRP =270 istället för Naturvårdsverkets 380, och utan att några övriga bivillkor skall uppföljas. Brevet följer min uppmaning till Skandulv/Grimsö att bringa ordning i vargkaoset! Bland undertecknarna finns sju från Skandulv/Grimsö. Nu återstår att se om Naturvårdsverket vill fortsätta att följa sin egen – av ingen expertis stödda – linje, som leder till fortsatt kaos i vargförvaltningen med de spin-off effekter det medför.  http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/06/kritiserad-vargmodell-underkanns-av-ansvariga-forskare/ . http://www.jaktojagare.se/aktuellt/slu-forskare-det-racker-med-270-svenska-vargar  . http://www.vargfakta.se/nyheter/forskare-270-vargar-ar-ett-lampligt-golv/.  http://michaelericson.wordpress.com/2013/06/25/somliga-gar-i-trasiga-skor/;  http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=131&oid=4196  ; http://bilderblogg.se/politik/at-vem-forskar-man-pa-slu.htm ;  

Detta avsnitt är skrivet efter mötet (efter 26 april) och avser att beskriva vad det ledde till och hur det kan sättas i ett sammanhang i den mån jag får reda på något. Deltagare framgår av följande länk . Detta är hur Skandulvs nyhetsbrev beskriver mötet:  ”SKANDULV hade ett arbetsmöte med Naturvårdsverket 26 april ang. vargstammens genetiska status och hur genetiken ska bedömas vid resonemangen om kriterierna för s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS). Tre externa internationella populationsgenetiker deltog i seminariet. NV ska senast 30 juni rapportera till EU vargstammens status och vilken nivå man anser vara s.k. ”Favourable Reference Population”.  Uppnåendet av den nivån är ett av kraven för att stammen ska ha uppnått GYBS”  Det noteras att de forskare som valt modell och gjort de räkningar som Naturvårdsverkets starkt kritiserade åsikter bygger på (Laikre och Ryman) inte deltog vid mötet. Det spekuleras om att Laikre och Ryman inte utfört beräkningarna  vilket jag påstår (se sid 65 och Fig 1a i Liberg m fl 2009 rapport till Naturvårdsverket) och att Ryman inte ställer sig bakom förvaltningsplanen. Men Naturvårdsverket ordnade också ett forskarmöte om liknande frågor för alla rovdjur omedelbart före vargmötet. Inget om planerna inför mötena nämns såvitt jag kan se i Naturvårdsverkets ofta återkommande lägesrapporter om viltförvaltning. Tydligen var detta det föregående mötet med Ryman rum före konferensen, där han inte tyckte att beräkningarna var användbara, medan Burman, som bara var på vargkonferensen, verkade vilja hålla fast vid Ryman/Laikre beräkningarna. Som nämns nedan är 1500 vargar fortfarande en möjlighet. Svensk Jakt ansåg det vare en följd av mötet att Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsmodell skulle skrotas.  Här är Vargfaktas version av konferensen och turerna omkring.  Uppslutningen från Grimsö verkade förvånansvärt stor. Naturvårdsverket ställningstagande i GYBS frågan för varg är fortfarande ställd i dunkel bara två månader före rapportering till EU. Den 29/4 mötte Naturvårdsverket Svenljungagruppen (enligt nedan), en rapport ges på Svenljungagruppens hemsida, det verkar inte som om Naturvårdsverket ändrat uppfattning märkbart sedan före mötet 26/4, men Naturvårdsverket kanske verkade något mindre säkra på modellen. Att Naturvårdsverket inte ändrat inställning innebär också att vad som tillkommit 2013 som skulle kunna användas som motiv för högre golv inte accepterats av Naturvårdsverket som motiv för högre golv. Det förefaller uppenbart att mötet fredag 26/4 inte var tänkt att ge upphov till någon ändring, annars skulle ett möte med SvenLjungagruppen inte lagts in redan nästa vardag 29/4.  SvenLjungagruppens kritik i delar som jag hoppades skulle klarats upp på sammanträdet 26/4 ”Vi hävdade att vi med bred marginal redan i dag uppnått GYBS enligt art och habitatdirektivet. Men NVV påstod som väntat att genetiken måste förbättras. De kunde inte bemöta den kritik vi framförde att de utgår från en felaktig genetisk modell där deras referenspopulation har en inavelsgrad om F=0”…”Naturvårdsverket och EU-kommissionen själva hittar på krav som inte finns med i art och habitatdirektivet. Som till exempel att det ska krävas en inavelsgrad om högst F=0.10 och att vargstammen inte skall förlora mer än 5% genetisk variation på 100 år. Dessa krav finns inte i det avtal som Sverige har undertecknat och skulle därför inte hålla i en domstol”.

Forskarmötet
Naturvårdsverket har sedan hösten 2012 närt tanken på att bjuda in några forskare till en diskussion omkring varg-genetiken och FRP (behövligt vargantal) som en del av GYBS. Detta realiseras i slutet 26 april. En del av bakgrunden till diskussionen är att jag hävdar NV-planen är ovetenskaplig och missbruk av genetik. Bland de forskare som bereddes möjlighet att deltaga var: Olof Liberg, Håkan Sand, Linda Laikre, Ilik Saccheri, Pär Ingvarsson och Nils Ryman. Även jag skulle kunnat delta, men gjorde det inte. Jag har tidigare haft en liknande diskussion på Naturvårdsverket för ett halvår sedan som inte verkar givit någon effekt. Det kan ju också ha fördelar om den som kritiserat inte deltar, då blir de andra deltagarna mindre finkänsliga i eventuell motkritik. Det visade sig väcka en viss uppmärksamhet att varken jag, Laikre eller Ryman deltog. Ett bildspel jag delgav Naturvårdsverket då är här, bättre men inte mycket annorlunda siffror har beräknats sedan dess av Liberg och Sand (2012). Jag ger synpunkter inför den planerade diskussionen i denna bloggartikel, men de flesta synpunkterna är kända. Jag svarar troligen på frågor per email om det behövs. Så jag tror inte jag skulle tillföra så mycket, och har redan givit vad jag kan ge.

Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Mina initiala kommentarer om Naturvårdsverkets beslut här.  Jag befarar att Naturvårdsverket ämnar fortsätta den okloka hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket måste kunna förklara och motivera sina ställningstaganden och de måste också kunna motiveras av lokalt ansvariga på ett förståeligt sätt, och frågor måste också kunna besvaras på ett sätt så det framgår av den lokalt ansvariga förstår, tror inte nuvarande motiv går att förklara på ett trovärdigt sätt. Funkar inte detta blir politiken mindre trovärdig och legitim, och det får mindre acceptans att det är krav från EU och de svenska statsmakterna. Jag fruktar att detta blir svårt med nuvarande motivering. Jag hade hoppats att Skandulv/Grimsö skulle kunna använda sitt inflytande för att åstadkomma en förnuftigare vargförvaltning, men nu tror jag inflytandet på Naturvårdsverket är litet och Skandulv/Grimsö själv för disperat. Även om jag hoppas att det kommer att visa sig att jag har fel! Jag kommer i rött nedan att tillföra reflektioner om huruvida mötet kommer att leda till någon förändring, fast jag gissar att man får vänta till sista Juli med att få svaret.

Varför kommer inte Naturvårdsverket förändra beräkning om behövligt vargantal?

Den som har skrivit Naturvårdsverkets dokument är Per Sjögren-Gulve. Det är samma person som kallar till diskussionen, väljer deltagarna, organiserar och leder diskussionen, utformar ett dokument med ett förslag som distribueras inför mötet, för minnesanteckningar och verkställer eventuellt behövliga ändringar. Det är samma person, som skulle förlora mest prestige och anseende på en märkbar förändring.  Trots att NV haft ett halvår på sig att ändra uppfattning på grundval av kritiken har detta inte skett eller antytts att det övervägs, knappast ens inför mötet. Från den planerade diskussionen till dess att NV skall rapportera till EU är det två månader. Det är för knappt om tid om avsikten hade varit att förutsättningslöst tänka över ändringar, diskutera internt, utforma ändringar och fatta formellt beslut. Jag betvivlar att huvudavsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Nej, jag tror diskussionen motiveras av andra skäl. Det viktigaste kanske är att den kommer att minska kritiken mot NV genom att forskare konsulterats. Diskussionen kan användas som ett ”alibi” av NV. Det är bra för Sveriges relationer med EU att hänvisa till att utarbetandet av rapporten till EU har föregåtts av seriösa diskussioner med Laikre och Ryman (se nedan). Dessa har ju framlagt ett eget alternativ, och har utpekats av EU-kommissionären som lämpliga granskare. Det är ju i och för sig inte fel att diskutera ibland. Beträffande varggenetikfrågorna existerar inte något objektivt diskussionsforum, men däremot stora motsättningar om hur den genetiska teorin bör tillämpas. Detta är självklart ett viktigt motiv för diskussion, även om jag knappast tror att resultatet kommer att reflekteras i de krav Naturvårdsverket avser att ställa för GYBS.

Skäl att behövligt vargantal borde ändras

Naturvårdsverket har för genetisk sårbarhet av den svenska vargstammen ställt kravet att högst fem procent av den genetiska variationsgraden får gå förlorad på 100 år enligt ett förslag från Allendorf och Ryman (2002). Enligt skriftlig uppgift från Naturvårdsverket i början av mars exemplifieras detta med att heterozygotigraden (ett mått på genetisk variation) för fem år sedan skattats till 0.57 och inte får sjunka under 0.54 om 100 år. Naturvårdsverket hävdar att detta fordrar 4 invandrare per varggeneration vid en vargstam på 180 och 3.5 invandrare vid 380. Detta stämmer inte alls med data från den verkliga skandinaviska vargpopulationen. Sedan de två invandrare kom in 2008 har den observerade heterozygotigraden ökat från 0.57 till 0.63, och antalet genvarianter (alleler) har under samma period ökat med 29 %, och om de tre senaste invandrarna inkluderas blir ökningen 49 %.(siffror enligt Liberg/Grimsö). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar borde den låga invandringen i stället lett till en minskning av den genetiska variationen! Teorin säger att det räcker med en invandrare per varggeneration för att den genetiska variationsgraden skall öka samtidigt som inaveln minskar. Naturvårdsverkets påståenden däremot stämmer varken med teori eller observationer. EUs rovdjursriktlinjer (guidelines) kräver bara en invandrare per varggeneration, men Naturvårdsverket kräver alltså mer än tre gånger så mycket!

De forskare som uttalat sig har inte stött Naturvårdsverkets beräkning. Naturvårdsverkets förslag bygger på en gemensam rapport 2009 med kapitel med olika författare (leverantörer). Laikre och Rymans bidrag var det som Naturvårdsverket gjort till sitt. Det noterades vad man inte var överens om. De fem forskare som deltog utöver Laikre och Ryman ansåg att det räckte med mindre invandring (och alltså färre vargar vid samma invandring) än Laikre och Ryman. En majoritet av de forskare Naturvårdsverket anlitade ansåg alltså att det behövs färre vargar och lägre invandring för att nå GYBS. Det blir än mer anmärkningsvärt att förslaget inte utsatts för någon extern granskning när det fick så dåligt forskarstöd första gången det lades fram. Möjligen kan man se att den ansvariga faktiskt talat med mig som en granskning, Då blir vi sex forskare (mot två) som tycker kraven för GYBS ställts för strängt som det framförs i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Enbart det borde kunna vara motiv att sänka krav, som inte kan väl motiveras.

Vad är vetenskapligt fel? De värden Naturvårdsverket presenterat på grundval av beräkningar av Laikre och Ryman (2009) bygger på att en vargpopulation med konstant storlek avskärmas från en mer omfattande homogen moderpopulation. Då stämmer beräkningarna matematiskt, men saknar relevans för svensk varg! Den svensk/norska vargstammen har grundats av ett mycket litet antal invandrare. Eftersom grundarna var så få har den svensk/norska vargstammen avsevärt lägre genetisk variation än ”moderpopulationen”, och då krävs radikalt mycket lägre invandring för att hindra den genetiska variationen att minska.

Skäl för Naturvårdsverket att anpassa sig till alliansens/regeringens förslag!

Regeringen/alliansen har på grundval av Naturvårdsverkets beräkning föreslagit att 180 vargar skulle vara tillräckligt för att uppfylla kravet på tillräckligt bevarande av genetisk variation. Naturvårdsverket ansåg då detta skulle fordra alltför stor immigration. Men eftersom migrationsbehovet är långt lägre, och den naturliga invandringstakt vi haft senare tid räcker, så bör Naturvårdsverket ansluta sig till regeringens linje. Det viktigaste skälet är att beslutet då blir vetenskapligt grundat, eftersom den genetiska variationen inte sjunker alls. Beslutet uppfyller det krav som Naturvårdsverket självt valt på genetisk sårbarhet i Naturvårdsverkets tolkning, och hållit fast vid ett halvår utan att själv ifrågasätta trots kritik. Att inte gå lägre i antal kan motiveras med några lättformulerade skäl, ett är att undvika att komma nära det golv som den demografiska sårbarhetsanalysen ger. Ett beslut i denna riktning skulle ge principiell enighet mellan regering, huvuddelen av de politiska partierna och naturvårdsverk. Stor riksdagsmajoritet kan påräknas med måttliga komplikationer och justeringar (kanske en uppjustering till 200 för att få med socialdemokraterna). Det skulle dessutom medföra acceptans från huvuddelen av de som bor och verkar nära varg och större acceptans för varg- och valpflytt eftersom konstruktioner kan göras så att operationerna kopplas till en sänkning av vargtrycket. Behovet av framgångsrika valp-flytt och varg-flytt blir lägre och hanterbart stort. Ökning av genetisk variation och minskning av inavel uppnås snabbare och till lägre kostnad. GYBS behöver inte invänta att valp-flytt lyckas eller förutsätta en svårnåbar immigrationsnivå. EUs önskemål om förvaltningsplanens innehåll (se nedan) blir lätt att tillfredsställa. Osäkerheten om hur många vargar NVs krav faktiskt kommer att medföra undanröjs. Det blir svårt att fälla Sverige i en juridisk instans om Sverige vetenskapligt motiverat att varg har gynnsam bevarandestatus. Eventuell juridik blir då beroende av vetenskapliga detaljdiskussioner, vilket nog verkar avkylande på juridiska instanser. Meningsfull vargförvaltning kan påbörjas omedelbart. Handlingsförlamning, osäkerhet och uppgivenhet skulle brytas.

Sakkunniga forskare har nämnt olika uppfattningar om det vargantal som borde räcka för GYBS, det sista året inom intervallet 125-1500, det är inte svårt att uttrycka vetenskapligt stöd för lägre krav än Naturvårdsverkets. LCEIs rovdjursriktlinjer är inte allvarligare menade än att de nu är svåra att hitta, men här är senaste länken.

Om Naturvårdsverket skriver att varg har gynnsam bevarandestatus återgår kontrollen av varg till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket slipper förödmjukelsen och minskningen i trovärdighet genom att Naturvårdsverkets beslut upphävs av domstolar. Det finns inget i EU-direktivet som hindrar att ge varg gynnsam bevarandestatus, det är bara Naturvårdsverkets egna ambitioner som hindrar.

Kritik från värnare och EU kommer hur Sverige än gör. Rättsliga förfaranden och fortsatt polarisering kan inte undvikas med säg 400 vargar, men effekterna av rättsliga förfaranden och polarisering mildras av ett bestämt och klart agerande stött av Naturvårdsverk, Regering och Riksdag. Minst 180 vargar bör enligt min mening innebära omkring 200. Att den naturliga invandringen stödd med vargflytt räcker stöds av att två nya invandrare efter flyttning till Tiveden inte verkar vandra mot norr. Det finns tungt vägande allmänna skäl för att ha minst en migrant per generation, eftersom det hindrar att den Skandinaviska vargstammen genetiskt driver allt längre bort från resten av den Nordeuropeiska metapopulationen och en mindre migration gör det långsiktigt svårt att betrakta den nordeuropeiska metapopulationen som en enhet. Skälen för högre immigration är dock långt mer specifika och kontroversiella och kopplade till subjektivt satta överdrivet höga krav.

Händelse i slutet av mars. Dels möte Svenljungagruppen Lena Ek och dels gjordes ett uttalande från Helene Lindahl att naturvårdsverket var helt inställda på 380 medan Lena Ek klargjorde att regeringen arbetade för ett lägre värde ner till 180.  Det framgår att Naturvårdsverket har uppdrag att utarbeta GYBS till slutet av juni. Svenljungagruppen påpekade att Naturvårdsverkets beräkning är fel, vi skulle istället utgå från hur vi kan få en bättre vargstam. De ansåg (som jag) att dagens varg kan ges gynnsam bevarandestatus. Man avser att följa NVs arbete med GYBS (hur nu detta skall gå till).   Det verkar inte som regeringen givit upp att Naturvårdsverket skall finna vägar till >180 vargarDet är en klar målsättning för regeringen och då måste Naturvårdsverket tydliggöra för regeringen varför detta inte kan uppnås med andra argument än de felaktiga som använts hittills. Tydligen skall förutom forskarna också Svenljungagruppen ha ett möte med Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän, undrar vad som kommer först, forskarna eller Svenljunga? Svenljungagruppens föredragning visas här.

Beställd underlagsinformation, som inte var känd vid Naturvårdsverkets ställningstagande, stödjer regeringens 180 alternativ

I december färdigställde Liberg/Sand på Naturvårdsverkets uppdrag en rapport om selektiv riktad jakt. Denna visade att sådan jakt kan fördubbla effekten av invandrare och att lågt vargantal förstärker effekten. Hänsyn till denna nya information har inte tagits vid Naturvårdsverkets nuvarande FRP-analys. Först när alla tre underlagsrapporterna från Skandulv/Grimsö inför GYBS-beslutet kommit in har Naturvårdsverkets beställda underlag blivit komplett. Denna tillkommande information stödjer både lägre antal och effektivare invandring, och ställer alltså regeringens 180 vargar i en väsentligt gynnsammare dager än höstens FRP-analys. Visserligen var rapporten rykande ny när den presenterades och tillämpades på jakten 2013, men sedan dess har tiden medgivit tillräcklig granskning.

EUs kritik angående förvaltningsplanen har inte resulterat i någon märkbar reaktion eller åtgärd på Naturvårdsverket

I pressrelease 10 juli 2012 skrev EU-kommissionären: “…the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population. The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves.” I brev 19 dec 2012 skrev EU-kommissionären: ”…no scientific review…not convinced …able to withstand scientific scrutiny…there seems to have been none on this very first attempt at defining favourable conservation status…lack of information on measures to improve the genetic status…..too hypothetical… making the status of the population dependent on future, unpredictable events…no clarity on how the genetic status will be effectively improved….unless some real and concrete steps to improve the genetic status.” Det förekommer även ett missförstånd av kommissionären orsakad av förvaltningsplanens utformning: “immigration is central for the … loss of genetic variation”, kommissionären borde skrivit “…increase of genetic variation”.

Det verkar inte som Naturvårdsverkets förvaltningsplan hittills påverkats av EUs kritik. Efter dessa påpekanden från EU kommer FRP-avsnittet att genomgå hård prövning i kritisk anda under hösten. Den planerade diskussionen kan kanske i obetydlig mån ses som tillmötesgående mot EU. Jag är dock övertygad om att mycket av EU-kritiken skulle bortfalla om Naturvårdsverket kunde bestämma sig för att dagens varg har GYBS eller ännu hellre att vargen 2010 hade det. Granskningen under hösten skulle då förmodligen bli mer saklig omkring denna sakfråga, istället för att lämna fältet fritt med den nu föreliggande icke vetenskapligt underbyggda beräkningen.

Förvaltningsmål och GYBS krav är inte samma sak

Önskemål på immigration och inavel. En intressant fråga är hur Naturvårdsverket i rapporten till EU kommer att behandla immigrantkravet? För att uppfylla riktlinjernas krav räcker det med att en migrant per generation. Varför göra det svårare för Sverige genom att ställa högre svenska krav?; Och huruvida Naturvårdsverket avser att ta upp något krav på inavelsreduktion – där har ju EU-direktivet inte några krav alls – skall Sverige lägga in det som GYBS-krav och på eget initiativ påfordra hårda svåruppfyllda krav som det inte finns någon massivt forskarstöd för? Kommer sådana ingredienser angående GYBS i rapporten bli föremål för någon form av extern diskussion?

Förvaltningsmål bör sättas högre än GYBS-krav. Jag tycker NV kan skriva in förvaltningsplanen: ”NV eftersträvar att sex flyttade djurparksvalpar skall träda i reproduktion i den svenska vargstammen före 2024”; ”NV eftersträvar att åtta nya immigranter skall reproducera sig i den skandinaviska vargstammen före 2023”; ”NV avser att anpassa uttaget till en stam på minst 220 vargar intill dess en ny immigrant trätt i reproduktion”; ”NV har inte för avsikt att medge ett så stort uttag, så att stammen beräknas bli mindre än 200”; ”NV eftersträvar att inaveln i den svenska vargstammen skall reduceras till F=0.15 och den genetiska variationen höjas i motsvarande grad före 2026”. Problem med sådana målsättningar uppstår först när de görs till förutsättningar för GYBS och därigenom hinder för förvaltning; hinder för att nå förvaltningsmål; försämrad samlevnad med varg; försämrat förtroendet för myndigheter och statsmakter, och ger varg en oproportionerlig stor roll i miljövård.

Tusen år framåt En generell föreskrift för långsiktig hållbarhet (tusentals år) är Ne>500 dvs N>2000. Jag håller i princip med om detta, men anser att detta inte är ett motiv för ett högre golv än man kommer fram till med andra resonemang. Skälet är att det inte behövs större kontakt med andra populationer än som behövs av andra skäl och att kontakten kan sträcka sig längre och göras vidare med valpflytt. Jag tycker dock det är en god idé att i förvaltningsplanen ha ett kort resonemang varför man inte tror att det behövs mer omfattande migration än av andra skäl (minst en effektiv immigrant/generation) och påpekandet att migrationen med valpflytt troligen kan göras både större och ”djupare” om så skulle fordras. Kunskapen om hur meta-populationer fungerar i allmänhet och för varg är låg, vilket dock inte motiverar höga vargantal. Det ter sig osannolikt det behövs en större population i Sverige för tusenårigt bevarande av en internationell population än hundraårigt bevarande av en svensk med minskad inavel och ökad genetisk variation. Därför bör man inte kräva en större vargstam av detta skäl. Om mot förmodan kunskapen eller utvecklingen (drastiskt minskat vargantal i Ryssland) om några decennier skulle motivera det, så finns möjligheten till omprövning.

Det kanske blir 1500 vargar…

Laikre, Ryman mfl. har i en artikel i Conservation Biology 2013 föreskrivit 1500 vargar för Sverige (minst tusen sexuellt mogna, dvs. två-åringar). Artikeln argumenterar emot jakt bl a eftersom vargjakten påstås ha signifikant ökat inaveln. Deras signifikanstest betecknar jag ”statistikmissbruk” och de data som visas är även i övrigt tendentiöst för att motsäga att jakten minskade inaveln. Detta är en tidskrift med ”peer-review system” och författarna anses vara auktoriteter på området. Eftersom studien bekostats av Naturvårdsverket finns det anledning att förmoda att resultaten kommer att falla i god jord hos Naturvårdsverket. Kopior har cirkulerat sedan november, då uppsatsen presenterades som en del i en licentiatavhandling, och några av resultaten har presenterats via dagen eko i höstas. Kopior har bifogats de överklaganden rörande vargjakt som Naturskyddsföreningen genom sin advokat Alarik lämnat in. Alarik är vän med den EU-jurist som handlagt den svenska vargfrågan och dess möjliga framtid vid EU-domstolen. EU har säkert både haft tillgång till och sympatiserat med artikeln, och har kanske samarbetat omkring den. Att EU-kommissionären i brev i slutet på december till Lena Ek föreslog Laikre och Ryman som lämpliga granskare för den svenska vargförvaltningen kan ses som en fingervisning om vad EU önskar.

Ett brev till tidskriften Science har publicerats i slutet av mars. Brevet påstår att selektiv jakt inte kan minska inavelnVäsentligt längre diskussion om brevet på nederdelen av den artikel som länkas till här. Författarna har utnyttjat tillfället till att komma med subjektiva värderingar i tidningsreferaten istället för att i objektiva ordalag klargöra resultatet. ”this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context.” In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding.” Den rapport som författarna hänvisar till visar dock att reduktionen av inavel per migrant kan mångdubblas genom selektiv beståndsbegränsande jakt, vilket är viktigt just eftersom det inte kommer så många migranter, även effekten av redan skedd immigration kunde förstärkas genom den begränsade jakt som föreslagits som inte skulle hindra en fortsatt tillväxt av vargstammen och slutligen har åtgärden att flytta vargar från norr till söder fått framgång genom att två invandrare från Finland vid finska gränsen nu flyttats till vargbältet och tycks stanna där och sannolikt kommer att få valpar i vår. Således ger brevet till Science en direkt missledande bild av situationen och jag betraktar brevet som ett exempel på det missbruk av vetenskap, inte för hur den appliceras men hur vetenskapen läggs fram av författarna till brevet. Bilden förvirras ytterligare genom att den muntliga beskrivning de två som uttolkat sitt syfte med brevet inte stämmer med brevet, men det har väl mindre betydelse. Brevet indikerar en strävan till stora vargantal (1000 eller mer).  Uppsatsen och brevet garanterar att ”vargvärnarorganisationerna” med visst fog under de närmaste åren kommer att hävda att den mest kvalificerade delen av vetenskapen kommit fram till att det behövs fler vargar och man inte får avliva någon. Den höga polariseringsgraden kommer säkerligen att vidmakthållas några år till.

Brevet inskärper ytterligare vikten av att Naturvårdsverket ger vargen gynnsam bevarandestatus nu, så att en inavelsreduktion Naturvårdsverket, Regeringen och alla andra är överens om är önskvärd kan genomföras på effektivaste sätt.

Det är därför mycket bra att Naturvårdsverket nu diskuterat hur Naturvårdsverket ser på och hantera förslagen/påståendena i Laikre mfl. (2013) och även Chapron mfl. (2013). Naturvårdsverkets inställning klargörs förhoppningsvis vid diskussionen med forskarna.  Det är tragiskt att vargkriget nu nått så långt att forskarnas publicering i vetenskapliga organ nu måste betraktas med misstänksamhet eftersom det ofta är för subjektivt, vad utfallet än blir kommer det inte att räcka för acceptans att hänvisa till att ”forskarna” har sagt det. Ett mer vetenskapligt synsätt på FRC frågan från Naturvårdsverket kanske skulle reducerat utvecklingen åt det hållet och då kanske också givit bättre acceptans för det beslut som väl så småningom kommer.

Naturvårdsverket skall (vad jag förstår) rapportera Sveriges ställningstaganden om GYBS till EU i slutet av juni. Sedan blir det en diskussion på EU-planet om Sverige och andra EU-länders rovdjursförvaltning. Har Sverige då lämnat en vetenskapligt bristfällig GYBS-rapport ökar sannolikheten att Sverige uppmanas att följa föreskrifterna i Laikre mfl. (2013). Det vore intressant att höra Naturvårdsverkets attityd till en sådan utveckling. Jag delger inte här min inställning till artikelns slutsatser, men det står en del i andra blogginlägg.

, , ,

32 kommentarer

Vargjakt

Det blirev selektiv jakt på 163 vargar i tvåtta identifierade revir vintern 2013!

Ur genetisk synpunkt är detta bra, eftersom inaveln reduceras.

Eftersom kammarrätten har beslutat att ställa in vargjakten, så modifierar jag den här artikeln, modifieringar i rött! En skildring från Naturvårdsverket i turerna omkring jakten ges här!

Förutom det viktigaste, reduktionen av inaveln, har beslutet följande positiva konsekvenser:

* Naturvårdsverket visar att de är övertygade om att selektiv jakt och lägre antal är positivt för inaveln

* Det blir inte odelat enkelt för EU att gå till domstol. Går EU-kommissionen till EU-domstol och begär omedelbar inhibering, så kan detta förmodligen omedelbart och på goda grunder överklagas. För övrigt tror jag inte EU är så snabb i reaktionen. Det borde på samma sätt vara möjligt för representanter för viktiga intressenter att juridiskt hävda att kammarrättens inhibering omedelbart skall hävas.

* Det blir svårare för EU-domstolen att fälla Sverige med de nya argumenten.

* Sverige får ett vetenskapligt välmotiverat inslag i vargpolitiken, den blir inte längre odelat passiv ”inte skjuta” utan vilar i någon mån på vetenskaplig grund.

* Naturvårdsverket är ansvarigt, inte regeringen. Även om regeringen och alliansen uttryckt sådana önskemål, så har naturvårdsverket demonstrerat att naturvårdsverket för sin egen ”politik”. Naturvårdsverket har tidigare uttalat sig positivt om riktad jakt, den enda invändningen var oro för vad EU skulle göra, men naturvårdsverkets uppgift är väl bara att tolka direktivet, så det går inte att direkt skylla på ”ministerstyre”.

* Det höjer trovärdigheten för regeringens politik med färre vargar, men genetiskt bättre.

* Det sänker trovärdigheten hos naturvårdsverkets egen politik att det fordras fler vargar och en enorm migration.

* EU måste nu bestämma sig att antingen gå till domstol eller lägga ned ärendet, det går inte att som de föregående åren trovärdigt styra svensk rovdjurspolitik med hot. Hur EU än gör blir det inte begränsande på samma sätt: antingen lägger EU ned ärendet och isåfall återgår Sverige till normaltillståndet; eller så förs ärendet till EU-domstolen och då kan Sverige ha sin inställning tills domen fallit och man sett vad som står i den. EU-kommissionen ter sig inte trovärdig om  den bara fortsätter med diffusa klagomål i brev och på facebook med halvsanningar och svåruppfyllda önskemål utan att fullfölja överträdelseärendet vid EU-domstolen eller att leva upp till hotet att även formellt ta över vargförvaltning.

* Sverige får tid på sig till sommaren att revidera förvaltningsplanen. Alla EU-medlemsstater skall formellt lämna in redogörelser till EU om gynnsam bevarandestatus, den nuvarande förvaltningsplanen är ännu inte officiellt definitiv rörande gynnsam bevarandestatus, och måste ändå göras om eftersom, EU-kommissionären inte var nöjd och eftersom den inte uppfyller rimliga krav på förnuft och vetenskaplighet. När vargfrågan diskuteras för hela EU gemensamt har EU-kommissionen inte samma tyngd, en eventuell svensk synpunkt kan komma att backas upp av andra länders expertis.

* Centerpartiet kan peka på en partiell framgång för politiken ”få men genetiskt bättre vargar”. Detta minskar chansen att vargfrågan orsakar att partiet förlorar riksdagsplatsen efter nästa val.

* Strömavhoppet från jägareförbundet för att förbundet accepterar frilevande varg i Sverige upphör förhoppningsvis.

* En marginell förbättring av inställningen till vårens vargflytt. Att förbättrad genetik kan motivera vargjakt och reducerat vargantal kan göra att genetiskt värdefull associeras med något positivt för vargskeptiker, som nu ser negativt på genetisk förstärkning eftersom det blir fler vargar som försvårar jakt. Denna omsvängning i mentalitet tar dock tid. En försämring av inställningen till årets vargflytt ter sig trolig för stora och viktiga grupper.

* Beslutet kan kanske ses som en kompromiss, som kan vara en inledning till en mer avspänd och mindre polariserad vargpolitik.

* Vargjakten 2013 kommer rimligen att tilldra sig mindre negativ uppmärksamhet än licensjakterna 2010-2011. Jag håller med naturvårdsverket att något, som kallades vanlig licensjakt, vore provokativt 2013.

* I den förra posten på den här webben skisserade jag att vargantalet kunde förväntas fördubblas inom överskådlig framtid jämfört med nuläget om naturvårdsverket fick ”som de ville med minst 380” och ingen förvaltningsjakt utfördes innan vargen nått vad naturvårdsverket kalla gynnsam bevarandestatus. Sannolikheten för detta har i hög grad minskat, sedan naturvårdsverket nu visat sig kunna acceptera förvaltningsjakt utan att naturvårdsverket anser gynnsam bevarandestatus föreligger.

* Vargvärnarna, som ser all vargjakt som odelat negativ och fler vargar som odelat positivt, kommer att få det besvärligare.   Den hittills framgångsrika proteströrelsen mot vargjakt kommer att fortsätta. Det vore bra om vargvärnarna fick klart för sig att jakt är ett normalt inslag i viltförvaltning. Vad som diskuteras är inte om omfattande vargjakt kommer att förekomma om några år, utan i vilken omfattning jaktens omfattning kommer att trappas upp de närmaste åren.

* Jag tvivlar på att fler än 12 vargar kommer att fällas, även om naturvårdsverket tillåter max 2 i vart och ett av 8 revir =16. Jägarna är inte så entusiastiska för vargjakt, när det inte har nyhetens behag och när vargjakt i licensjaktsliknande former fått så mycket kritik. Den planerade vargjakten bygger på sas rent ideella insatser. Det är kort tid att organisera jakt för jakträttsinnehavarna. Först måste reviren identieras och verifieras, jaktrevir har ändrats. Revir kan komma att avlysas under jaktens gång av olika skäl som leder till att jaktkvoten sänks. Sedan förväntas jägarna lägga ned mycket tid på svåra och osäkra identifikationer av alfadjur versus valpar. Ett misstag kan lätt leda till problem av juridisk karaktär eller avlyst jakt. Svårspådda slumpfaktorer spelar stor roll, den viktigaste är spårsnöförhållanden.  Någon som håller emot och tror att 16 vargar kommer att fällas? Man kan konstatera att jag fick rätt i min prognos att inte fler än 12 vargar skulle fällas, fast det var ingen som höll emot.

* Att jakten 2013 bedrivs med så låg intensitet innebär att det genetiska motivet för jakt 2014 blir starkare än det varit om vargjakten bedrivits med full intensitet 2013. Det finns också tid att granska räkningarna bakom noggrannare och EUs övervakning kommer att försvagas. Det finns nog goda förutsättningar att vargantalet inte ökar mellan början och slutet av 2014.

* Vargantalet kommer att öka under 2013. Men uppbromsningen av ökningen kan ses som  en kompromiss mellan EU-kommissionärens ståndpunkt att all vargjakt utom restriktiv skyddsjakt skall förhindras och regeringens/alliansens ställningstagande att det räcker med färre vargar än idag. Nästa år behöver hänsyn till EU kommissionens specifika tolkning av direktivet knappast att behöva tas och jakten utökas, även om direktivet och dess tolkning förblir fortsatt viktiga.

* Vad ”Sveriges” tolkning av EU-direktivet kommer att bli efter att förvaltningsplanen genomgått en nödvändig revision är svårförutsägbart. Min tolkning av EU-direktivet är att ett vargantal runt 200 räcker och att minimigränsen skulle kunna sättas något lägre än regeringens 180, se tidigare artiklar på den här bloggen och på Newsmill. Det ter sig för mig troligt den nya förvaltningsplanen kommer att ligga närmare detta än den nu gällande. Eftersom naturvårdsverket misslyckats att beakta genetiken på ett korrekt sätt i den nu gällande förvaltningsplanen, borde verket vara försiktigare vid nästa försök och inrikta sig mer på rimliga krav på inavelsreduktion.

Kommentarer

Inavel I den utförliga motiveringen passar naturvårdsverket på att upprepa hur allvarlig inaveln är. Jag anser Naturvårdsverkets beskrivning skruvad och bidrar till en närmast hysterisk inställning till vargens inavel. Naturvårdsverket skriver ”ligger långt över den nivå (F=0,0625) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för ”hundar” men tittar man på referensen står det ”SKK rekommenderar inte parning mellan två individer där avkommans inavelsgrad överstiger 6,25% d v s kusinparning.” Naturvårdsverket skriver ”Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter som t.ex. minskad reproduktionsförmåga och missbildningar i skelett och tänder.” Men skriver inte att få missbildningar som troligen kan tillskrivas inaveln upptäcktes vid obduktion av vargar skjutna vid  jakterna 2010 och 2011, eller framförallt att vitaliten av den faktiska inavlade vargstammen vid den i somras presenterade sårbarhetsanalysen visade att 38 inavlade vargar räckte för långsiktig hållbarhet och det kommenterades att det inte blivit mycket lägre om det varit icke inavlade vargar. Dvs inaveln är inte det hot mot vargstammens uthålliga överlevnad, som naturvårdsverket vill ge sken av. Jag tycker genetisk förstärkning är motiverad, men inte är så viktig att den bör ingå som ett krav för gynnsam bevarandestatus mer än att migrationen styrkt av beståndsbegränsande förvaltningsjakt räcker för att inaveln skall fortsätta att minska. Om man nu vill ha den med räcker det med att nå ungefär F=0.15. 

Vargjakten 2013 blir mycket lik licensjakten. Om man haft licensjakt 2013 skulle man skyddat 1/3 av vargflockarna, som var genetiskt värdefulla, nu skyddar man 2/3, men jaktmetoderna är lika, i princip vem som helst får jaga (man kan köpa in sig som gäst). Jaktledarna utses inte av länsstyrelserna.

Domstolsprövning Så länge det inte leder till att vargjakten inhiberas, ser jag det som positivt om den överklagas. Det kan framtvinga en argumentering inför domstol, vilket innebär att den selektiva jaktens effekter blir bättre och oberoende granskade. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kommer att entydigt fördöma förvaltningsjakt, som enligt naturvårdsverket och forskarna kommer att minska inaveln och det är ytterst osannolikt man kan leda i bevis att jakten gör vägen till gynnsam bevarandestatus svårare. Både naturvårdsverket och regeringen kommer att anstränga sig för att försvara beslutet. En domstol tar inte hänsyn till ”opinion” eller ”politiska överväganden”. Jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle finna att ett fel blev begånget om det inte blir en fällande dom i EU-domstolen, och särskilt om kommissionen inte vill föra ärendet till domstolen trots upprepade försäkringar att kommissionen inte tänker lägga fingrarna emellan om jakten verkligen strider mot direktivet. Föreställer mig det blir ännu svårare att föra ärendet till EU domstolen efter att endast tre vargar fällts, något sinne för ”proportionalitet” måste väl finnas.

När det gäller Junselehonan så är det så uppenbart att jaktbeslutet motverkade en genetisk förstärkning så att chansen för fällande dom där är avsevärt större. Jag ser nog just Junsele som ett motiv att det ”bara” blev 18 vargar, eftersom naturvårdsverket just ådagalagt begränsat intresse för genetisk förstärkning. Även vargjakten 2010 som EU överväger att föra till domstol är svårare att försvara än jakten 2013. Om en svensk förvaltningsdomstol inte underkänner jakten 2013 som följd av ett överklagande, så minskar chansen att EU-domstolen dömmer Sverige.

EU. EU förlorar trovärdighet om överträdelseärendet varken förs till domstol eller avskrivs, och Sverige kan ta eventuellt upprepade hot mer avspänt. Om EU-kommissionen inte för ärendet till domstol visar det att Naturvårdsverket gör för snäva bedömningar av vad som är förenligt med direktivet, eftersom Naturvårdsverket först inte ville ha jakt eftersom de trodde det skulle leda till att Sverige ställdes inför EU-domstolen. EU kommer också att förlora trovärdighet för vargvärnarna om EU inte för till domstol något av vad vargvärnarna för till domstol.

Incest. Två kommentarer har fäst uppmärksamheten på att inaveln kan öka som en följd av att en varg i ett par skjuts, eftersom det kan leda till att det kvarvarande alfadjuret bildar par med sin avkomma. Detta skulle kunna hända och leder nog tvärtom mot vad kommentatorerna förmodade till att inaveln (och vargantalet) på lite sikt minskas. Förmodligen är detta svårt att förstå. När jag talar om inavel i de här sammanhangen så tänker jag på något annat än inaveln hos individerna, jag och andra mer avancerade genetiker tänker på inaveln i hela populationen (jag kallar det ”gruppsläktskap” på svenska). Detta är vad som spelar roll för stammen i framtiden. För detta spelar det ingen roll hur vargarna parar sig, ”grupp-släktskapet” beror inte av detta. Men det gör det ändå genom en annan mekanism, som jag analyserat i den skandinaviska vargstammen i en tidigare artikel på denna web. ”Incestvargarna” (helsyskon eller förälder-barn) är mycket dåliga på att sätta fertil avkomma till världen. Incestvargarna fick bara en fjärdedel så mycket fertil avkomma som normalt inavlade vargar. Incest är alltså genetiska blindgångare nästan som om de skjutits, men det blir två blindgångare och inte bara en som om den kvarvarande i alfaparet skjutits. Om den ena föräldern skjuts och den andra bildar ett nytt par med sin avkomma, så minskar både vargantal och vargarnas inavel mer än om den andra i paret skjutits. Men föräldra-avkommeparning är inte vanligt, av alla fertila par i den skandinaviska vargstammens historia var det bara två som är sådana incestpar.

Den beslutade jakten är knappast optimal eller optimerad, men det räcker med att den sänker inaveln för att den skall vara motiverad. Förhållandena ändras och de revir som angivits är inte exakt de jakten kommer att bedrivas inom. Det föreligger knappast skäl till kritik att det inte är precis vad forskarna räknat på. Jag hoppas de räknat rimligt rätt, men jag är ganska övertygad de gjort det. Denna jakt följer en helt ny innovativ ide, man kan inte vänta sig att det skall fungera optimalt och friktionsfritt första gången man prövar något nytt. Men jag kan peka på många sätt att få bättre optimering, exempelvis kan det vara bättre att öka tilldelningen till 3 i de genetiskt sämsta reviren istället för att lägga till nya revir när det visar sig att de tidigare beslutade inte fungerar. 

För mig personligen känns denna jakt som en framgång. Jag har under mer än två år talat för och lobbat för att inaveln kan sänkas med selektiv förvaltningsjakt. Jag tror att jag har de första dokumenterade artiklarna som talar om detta 2011 (bl a Svensk Jakt och Land). Kanske de första artiklarna överhuvudtaget som talar om rovdjursjakt som en direkt metod för genetisk förstärkning och inte bara som ett led att öka acceptansen. Dessutom en massa artiklar på denna webb, Men det var först under de sista självande minuterna av 2012 de etablerade vargforskarna publicerade data som stödde dessa slutsatser. Det hade varit bättre om naturvårdsverket sett till att detta material kom fram ett halvår tidigare och exponerats mer för andra forskare, så hade argumentet haft större kraft och kanske förhindrat att vargjakten stoppades och hade legat bättre till vid domstolsprövning. Men det är ju inte för sent att få domstolen på naturvårdsverkets linje att vargens bevarandestatus försämras genom att jakten inställs.

, ,

9 kommentarer

Är varg viktigt?

Varg betraktas som mycket viktig i relation till dess betydelse för Sveriges ekonomi och ekologi.

Hur viktig vargen är kan analysera med hur stor plats varg tar jämfört med andra frågor. Detta har jag gjort på en sida som uppdaterades nyår 2013, Denna artikel är ett sammandrag

Jag använde sökfunktionerna på DN, SvD, Naturvårdsverket (NV) och Naturskyddsföreningen  och jämförde varg i förhållande till andra artrelaterade sökbegrepp och fick då följande procenttal:

__________________________DN_SvD_NV_Naturskyddsföreningen
varg/(varg+björn+lo)                   96    89      77    96
varg/(varg+björn+lo+vilt+älg)        86    70      52     89

Vargartiklar var över tre gånger så vanliga i DN som SvD.

Kommentar: Varg betraktas som den i särklass viktigaste viltarten och det viktigaste rovdjuret.  Den dominerar helt i DN och Naturskyddsföreningen (som har en starkt vargpositiv attityd), men inte lika mycket i SvD och Naturvårdsverket.

Varg fick enormt mycket större uppmärksamhet än får och betydligt mycket större uppmärksamhet än ren i DN, SvD och Naturskyddsföreningen. För Naturvårdsverket är vargen mindre dominerande jämfört med får och ren får fler träffar.

Reservation: Det finns tekniska svårigheter att få jämförbarhet mellan träffarna, och träffarna kan ha olika ”värde”, men det går knappast att få bättre med en rimlig arbetsinsats, och allvarligt missvisande blir nog inte resultaten.

Newsmill: Newsmill är ett diskussionsforum som är öppen för alla ämnen. Artiklar är ordnade ämnesvis. Vargen har nästan 70 artiklar.  Det är ungefär lika många artiklar som klimatfrågan (som är det mest omskrivna miljöämnet) men avsevärt fler än kärnkraft.

Jägartidningen Jakt och Jägare har 1.77 gånger fler artiklar om varg än om älg. För naturskyddsföreningen är det 25 gånger mer om varg.

Trend över tiden:  För media där 2012 och 2011 kan jämföras verkar det som intresset för varg sjunkit avsevärt under 2012, och förmodligen stod i zenit 2010-2011.

Kommentar: Det förefaller uppenbart att varg är väldigt intressant jämfört med den praktiska betydelsen för samhällsekonomin eller Sveriges miljö. Fokuseringen på varg undantränger intresset för andra frågor och påverkar andra frågor. Vargfrågans indirekta betydelse är långt större än dess fysiska betydelse. Man kan diskutera orsaker till detta. Naturvården, och då särskilt den ideella,  har gjort det till en profilfråga att Sverige ska ha relativt många vargar och detta gäller ända upp på EU-nivå. Miljöpartiet vill visa demonstrera sin miljövänlighet, medan centerpartiet vill demonstrera sitt stöd till landsbyggden.  Viktiga och inflytelserika fraktioner av de som lever nära naturen har gjort det till en profilfråga med få vargar. Hur många vargar som behövs är delvis en naturvetenskaplig fråga, men naturvetenskapen förmår inte klart avgöra om en naturvetenskaplig tolkning av EU-direktivet och direktivets intentioner visar att det behövs 150 eller 1000 vargar i Sverige och hur dessa skall vara fördelade och vilken migration som behövs. Inom ungefär det intervallet väger andra ”politiska” och ”subjektiva” värderingar tyngre, fast de ”förkläs” ofta till naturvetenskap och saknar inte naturvetenskapliga argument.

, ,

6 kommentarer

EU och svensk varg

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 121217  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

The commissioner issued a statement 121219 after the meeting urging banning ”hunting”. En kommentar från Lena Ek härPressmeddelande från Naturvårdsverket 121220 här

Detta stycke är skrivet efter att regeringen uttalat att den inte tänker förbjuda vargjakt formellt. Detta tycker jag är ett bra beslut, det lägger mer av ansvaret för eventuell riktad jakt på naturvårdsverket. EU kan knappast rikta anklagelser mot Sverige för detta så länge ingen riktad jakt faktiskt påbörjats. Tyvärr är det provokativt att naturvårdsverket samtidigt sätter igång skyddsjakt på Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg, men det är direkt emot andemeningen i regerinsbeslutet att söka andra lösningar fram till sommaren och kan knappast tas för skäl till kritik mot regeringen om än mot Sverige. Skyddsjakten kan betraktas som EUs skuld, eftersom EU hela tiden betonat att skyddsjakt är tillåtet och uppmuntras och villkoren för skyddsjakt verkar vara uppfyllda, om man inte tillmäter det genetiska värdet av vargen någon vikt, och detta har inte EU propagerat för, och dessutom har regeringen lagt större vikt vid genetiskt värde än naturvårdsverket.

Jag reagerar starkt mot att EU-kommissionären – som omedelbar reaktion på uppgiften att inavel kan reduceras med vargjakt 2013 och 2014 – uttryckte att sådan jakt inte var förenlig med EU-direktivet, den tillgängliga tiden har knappast medgivit annat än impulsiva oövertänkta reaktioner. Enligt Grimsöforskarna skulle minskningen av inaveln bli 12% 2013-2014 utan ytterligare migration. Om en reducering av inaveln med hälften sattes som mål skulle en fjärdedel av inavelsproblemet kunna avlägsnas på två år utan ytterligare migration. Tänk om vi hade en EU-kommission och ett naturvårdsverket som var huvudakligen intresserat av att förbättra genetiskt status på den svenska vargen omedelbart istället för att markera sina maktpositioner och huvudsakligen eftersträvade jaktförbud med irreversibelt högt vargantal som mål. Jag ser den misstro och inkompetens som EU-kommissionären ådagalägger som det största hotet mot legitimitet för vargförvaltningen och minskning av inaveln. När Sverige vill tillämpa genetisk vargvård och förstärka effekten av den migration som redan skett, ter det sig patetiskt av EU att förneka forskningens resultat. Parallellen mellan EU-kommissionärens förnekande av den genetiska effekten av vargjakt och de som förnekar evolutionen som en effekt av urval ligger nära. För att förstärka  migrationen effekter med jakt fordras förstås en fortsatt migration i framtiden, men 2013 till 2014 kan effekten av redan skedd migration utnyttjas till fullo. Jag skrev i VK om detta 13011o,

Vad vill EU-kommissionären ha? Han har inte uttalat sig om nödvändigt antal vargar eller nödvändig migration, invändningarna är av formell karaktär och gör inte ett övervägt intryck (vilket är naturligt eftersom han inte haft mer än högst ett veckoslut på sig att tänka). EU vill inte man börjar jakt förrän valpflytt har lyckats, men det finns inget uttalande om vad som menas med ”lyckas” (det tar några år från att en valp utplanteras tills den går i reproduktion) eller vad som händer om det inte lyckas alls fast vargstammen växer snabbt hela tiden. Inte heller är en åsikt att man inte kan skjuta vargar innan något hänt samma sak som ett löfte att det går bra att skjuta vargar när något hänt, som bara påverkar prognosen av när gynnsam bevarandestatus kan inträffa. Något klargörande uttalande om att vargstammen inte kommer att tillåtas växa till tusen vargar har inte gjorts, bara att en högsta gräns inte får finnas. EU verkar inte medveten om att den naturliga invandringen på sen tid räcker för att sänka den nuvarande inaveln ytterligare.  Men EU tar ställning i en kontroversiell fråga. Ordet utrotning nämns i samband med regeringens förslag, det uppfattar jag som mycket illvillig propaganda, jag tycker tvärtom att det är bäst ur genetisk synpunkt. Det må så vara att det inte – på förfrågan från en av naturskyddsföreningen beställd undersökning – finns någon majoritet att sänka vargstammen med jakt, men detta säger inte att det finns en majoritet av svenskar för att öka vargstammen vilken betydelse detta nu skall tillmätas. Jakten 2013 som EU förbjudit skulle alldeles säkert varken vara licensjakt eller minska vargstammen.

EU-kommissionären underkänner förvaltningsplanen för att den inte redogör för hur inaveln skall minskas, men samtidigt förhindrar han Sverige att minska inaveln med den enda säkra, omedelbart tillgängliga och väl beprövade metoden utan några egentliga sakargument. Den inavelsminskning selektiv jakt medför för inte hela vägen fram, men varför skall Sverige förnekas att göra vad som är omedelbart möjligt för att komma närmare gynnsam bevarandestatus? Om Sverige nu inte redan uppfyller villkoren för gynnsam bevarandestatus? Här är de villkor jakt måste uppfylla, om villkoren tolkas stringent så kan det vara svårt att uppfylla villkoren om inte villkoren för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda vilket nog är enklare. Att genetiskt förbättrande jakt är så svårt att genomföra utan gynnsam bevarandestatus är ett av skälen att jag vill att varg får gynnsam bevarandestatus nu.

EU tycker att den förvaltningsplan naturvårdsverket upprättat inte uppfyller EUs krav. Jag tycker naturvårdsverket förtjänar mycket klander för detta.  EU-kommissionären anklagar den svenska regeringen för att inte hålla vad man kommit överens om, hur denna överenskommelse nu dokumenterats? Jag har bara tillgång till en ensidig deklaration från EU-kommissionären skrivet innan sommarens sammanträffande ägde rum, som jag beskriver nedan. Lena Ek deklararer i pressmeddelandet att Sverige gjort vad EU begärt, ord står mot ord. Att Sverige ansträngt sig är säkert och förtjänar respekt, även om det inte lyckades leva upp till kommissionärens något diffusa krav.

EU framförde – enligt kommissionärens uppgift i brevet – redan 22 oktober (dvs snabbast möjligt efter den reviderade förvaltningsplanens offentliggörande) – allvarlig kritik mot förvaltningsplanen, som den utformats . Ändå har naturvårdsverket inte gjort det minsta synliga försök att modifiera den eller utsätta den publicerade delen för vetenskaplig kritik eller kommenterat varför man inte reagerat på kritiken, utan tvärtom vidmakthåller naturvårdsverket tillägget till förvaltningsplanen som det presenterades i mitten på oktober. Trots att naturvårdsverket har haft två månader på sig.

Jag förstår inte alla detaljer i EU-direktivet eller hur det skall tolkas, men det är uppenbart att naturvårdsverket inte heller förstår det och därför inte har erforderlig kompetens och dessutom inte förberett sig på för förvaltningen de närmaste åren centrala frågeställningar i god tid (framförallt de som berör jakt). Naturvårdsverkets inkompetenta handläggning och of’örmåga att göra en korrekt utförd förvaltningsplan har nu lett till att den våta filten kommer att vila över svensk rovdjursförvaltning ett år till, och att förtroendet för naturvårdsverkets eventuella beslut eller beslutsunderlag kommer att förlora ytterligare i trovärdighet. Det kommer nog inte att underlätta arbetet med förvaltningsplanerna för de andra rovdjuren att man inte lyckats bli klar med vargen.

Den tidigare chefen för naturvårdsverkets behandling av frågan om vargens bevarandestatus betraktas inte som ett seriöst försök att fastställa vargens bevarandestatus, skälen till varför det avfärdas nämns inte, vilket också förefaller som ett dåligt betyg åt naturvårdsverkets kompetens. Rovdjursutredaren föreslog att man först skulle åtgärda genetiken och först sedan låta antalet växa visar att han feltolkade EU-direktivet.

Det finns inget som säger att en av naturvårdsverket iscensat förvaltningsjakt 2013 som inte också inneburit en faktiskt ökning av vargstammen. Naturvårdsverkets avsikt var säkert inte att eliminera 10 revir 2013, som nämndes i forskarrapporten, det bara avsett som ett räkne-exempel. Jag hoppades det ändå var så att låg man nära antalet för gynnsam bevarandestatus så kunde en sparsam förvaltningsjakt i syfte att förbättra stammen vara förenlig med habitat direktivet och nu är det ju 300 vargar jämfört med de 380 naturvårdsverket tycker behövs dvs 80%.  EUs fundamentala inställning visar att EU inte ser det som viktigt att sänka inaveln och således kan Sverige trappa ned på hysterin hur allvarlig inaveln är och klassificera sänkt inavel och därtill hörande genetisk variation som ett viktigt förvaltningsmål ner till F=0.15, och inte en förutsättning för gynnsam bevarandestatus.

Man kan inte undvika att förundra sig över hur outvecklad bevarandebiologin är som praktisk tillämpbar vetenskap.

Tidgare kritik mot naturvårdsverket från mig. Jag tyckte naturvårdsverket för lättvindigt avfärdade den demografiska sårbarhetsanalysen för att den inte beaktade genetik. Inaveln skulle rimligen fortsätta att falla i framtiden!  Den lösning på nödvändigt vargantal naturvårdsverket presenterade var inte rätt! Jag tycker naturvårdsverket skulle angripit problemet på ett seriösare sätt! Genetiska motiv används för att driva upp hypotetiska farhågor på ett närmast hysteriskt sätt som jag -som genetikprofessor – ser som ett allvarligt missbruket. Först skrev jag ett email till kanske tio tjänstemän i början av juli, sedan ett formellt brev och slutligen en bloggartikel om det okloka naturvårdsverket. Formellt sätt kom det då en seriös och klok motaktion från naturvårdsverket. Jag fick en lång och personlig diskussion med den närmast berörda handläggaren. Men ändå upplever jag kontakten med naturvårdsverket som ”att hälla vatten på en gås”, felen och genetikmissbruket kvarstod, och har nu spritt sig till EU-kommissionären.

Det känns underligt att naturvårdsverket skall sätta gränsen som nödvändigt vargantal räknas ut från vid fem procent förlust av genetisk variation på 100 år, när EU direktivet talar om 10% risk för utrotning av stammen på 100 år. Naturvårdsverkets verkar ställa avsevärt större krav på geners bevarande än vargstammens bevarande!

Bättre dialog Sverige – EU. Jag tycker EU-kommissionärens kritik är orättvist hård både i sak och i ordval. EU-kommissionären har en stil som ganska arrogant överbetonar makthavarens roll och inte främjar en förtroendefull dialog. Jag tycker inte Sverige som stat skall finna sig i detta, utan i fortsättningen följa den svenska tolkningen av EU-direktivet när man väl kommit fram till det. Det är inte bra att ens naturvårdsverket och regeringen kan ha en bra dialog. Kanske det ter sig kortsiktigt effektivt för miljökommissionären, men på längre sikt är det inte bra att kommisionärer uppför sig på ett sätt som förödmjukar och försvagar medlemsländers regeringar inför sina medborgare.

Hur objektiva är EUs tjänstemän? Tidigare trodde jag att EU tjänstemännen eftersträvade att verka objektiva, men hur de representeras på facebook ger inget intryck av objektivitet utan varg får vara en frontal symbol för EU tjänsemännens strävan för en bättre miljö. Den viktigaste tjänstemannen för den svenska vargfrågan presenterar sig med en varg som symbol och den svenska EUrepresentationens talesman låter sig representeras av fantomen, som ju hade en tam varg som följeslagare i sin kamp för det goda. Det väcker ju misstanken att EUs miljödirektorat ställer obefogat höga krav på efterlevnad av EU-direktivet. Det väcker också en undran om EUs inställning också bidrar till polariseringen. Man frågar sig om detta är förhållandet vid EU-domstolen också, men förmodligen inte. Finland fälldes bara för en bagatell och frikändes från det mesta när deras varg var uppe i EU-domstolen, som kommissionen önskade.

Acceptans. EU kritiserar att stakeholders inte fått vara en del av processen och att den inte utsatts för vetenskaplig granskning. Visserligen tycker jag den genetiska sårbarhetsanalysen var helt onödig och att naturvårdsverkets resonemang är en vantolkning av vetenskap och att naturvårdsverket ådagalägger inkompetens genom att hålla fast vid den (misstag kan även förekomma hos kompetenta personer som visar sin kompetens genom att inse dem) och visserligen tycker jag naturvårdsverket sedan sommaren bidrar till fördjupa klyftorna. Men jag tycker ändå Sverige och naturvårdsverket har gjort stora ansträngningar för att låta stakeholders vara med både genom en utförlig utredning om rovdjurens bevarandestatus och att naturvårdsverkets förvaltningsplan utsatts för ett frivilligt remissförfarande. Även om inte precis rätt frågor remissbehandlats på rätt sätt så är det orimligt att begära att ännu mer uppmärksamhet fästs vid att få ”stakeholders” synpunkter. Men det är klart de skriver till EU och klagar när det visar sig vara ett effektivt sätt att uttrycka sitt missnöje och frustration, så det är ganska anmärkningsvärt att kommissionären tycks anklaga Sverige för att han fått missnöjda brev.

Genetiks effekt blir snarare att minska acceptansen. Nu svartmålas också begreppet genetisk vargjakt för att det är ett motiv för vargjakt.

Jag delar uppfattningen att naturvårdsverkets agerande sedan de började arbeta med andra delen av förvaltningsplanen hittills inte kommer att leda till en bättre inställning hos ”stakeholders” utan tvärtom skärpt motsättningarna, Jag tror det ökar motsättningarna att EU nu vidhåller  ett strikt jaktförbud trots att det inte verkar finnas ett entydigt stöd ens hos naturvårdsverket. EU förväntade sig att arbetet med förvaltningsplanen tillsammans med stakeholders skulle leda till att de framtida motsättningarna mildrades, jag har svårt att se att grunden för att minska polarisering tagits. Men jag tycker det tyder på brist på realism hos EU-kommissionen att den förväntat sig något annat.

Ett ytterligare tecken på naturvårdsverkets olämplighet är att regeringen bad om diskussion om hur skrivelsen skulle hanteras bl a avseende vargjakt och då gick myndighetschefen ut i media (tydligen reflekterat i julkort också) och deklarerade sin uppfattning. Ett korrektare förfarande hade varit att hålla sina åsikter för sig själv, tills myndighetschefen tagit del av regeringens synpunkter. Det är olämpligt att myndigheter driver sin egen agenda och polemiserar mot regeringen. Det bidrar inte till minskad polarisering och ökat förtroende.

Jag anser att regeringskansliet i de närmaste åren bör sköta vargfrågorna, eftersom naturvårdsverkets hantering av dem underkänts av EU. Kritiken faller ju alltid mot regeringen även när problemet ligger hos naturvårdsverket och då kan ju regeringen ta ett direktare ansvar. Långsiktigt bör rovdjusrfrågorna överföras till landsbygdsdepartementet. Eftersom kompetensen ändå är så dålig  faller skälet att inte ha all viltförvaltning på samma departement. Jag anser också alliansregeringen bör ombildas så att centerpartiet inte längre sköter miljöministerposten, eftersom den misslyckade rovdjurspolitiken då skylls på miljöministern, vilket kan bidra till att centern förlorar sin riksdagsplats. Dessutom blir det en markering av respekt för EU att man inte behäller ministrar som inte lyckats med förhandlingarna med EU.

Sveriges påverkan på internationellt bevarandes av stora rovdjur. Jag tror inte det förbättrar Sveriges chanser att få gehör för eventuella åsikter om t ex tigrar, när det svenska naturvårdsverket och den associerade vetenskapliga kompetensen saknar förmåga att föja ett EU-direktivet eller minska de nationella motsättningarna. Klarar inte Sverige det så måste man ligga lågt med att ge råd till andra!

I sitt brev 120710 så ansåg EU-kommissionären att en ny förvaltningsplan skulle kunna träda i kraft från början av 2013, nu har han blivit så besviken på naturvårdsverkets arbete det sista halvåret med förvaltningsplanen, så att Sverige nu inte åstadkommit en förvaltningsplan som kan sättas i kraft.

EUs reaktion har också analyserats på Cullingmans blogg, klicka här.  Jag har tidigare analyserat EUs inverkan men med en något mer polemisk ton.

Här något om rovdjur i EU. Man ser att på huvudsidan att Sverige beträffande ytan där djuret finns förefaller ledande eller bland de ledande i EU beträffande lo, björn och järv. Så varför gör EU en principsak av vargen istället för att ge Sverige ett erkännande för de andra rovdjuren och att varg faktiskt ökat mycket? Vinjetten på huvudsidan är bara varg, annars är det bilder av alla fyra rovdjuren.

What is below in green is written before 121215

European Environment Commissioner Janez Potočnik and the Swedish Environment Minister Lena Ek met 120710  to discuss the management plan for the conservation of the wolf population in Sweden, in the context of the infringement procedure that is currently open.

On this occasion, Mr Potočnik made the following statement, som återges nedan på engelska, med mina kommentarer på svenska:

I welcome the management plan submitted by the Swedish authorities as an important step in achieving compliance with EU environmental rules. I’m reassured by the fact that Sweden has respected EU law regarding protective hunting during the 2012 season and I appreciate the efforts being made by the Swedish authorities. I think Sweden is on the right track.

I have encouraged Sweden to continue to act in a transparent and open manner with all stakeholders.  I see this management plan as an excellent opportunity for strengthening a process where all people would feel a real ownership of the policy. The more stakeholders are involved in the plan’s development, the less controversial its implementation will be.”

Vad har Sverige gjort för att involvera stakeholders sedan mötet? Försåvitt jag vet har Grimsö författat tre rapporter (den sista kommer om några dagar när detta skrivs) som lagts som underlag till beslut av naturvårdsverket. Grimsö har kontaktat utvalda forskare innan rapporterna var färdiga. Så utvalda forskare vid Grimsö och i Grimsös regi på andra ställen, samt de på naturvårdsverket som man valt att delta i beslutsprocessen till förändringar i förvaltningsplanen har varit de enda involverade. Vad jag förstår har inte heller vargkommitten varit involverade. Naturvårdsverkets ställningstaganden och underlagsrapporter är publicerade på nätet. Jag tror inte ”people” och ”stakeholders” känner sig involverade. Jag tror kommissionären blir sannspådd att tilläggen till naturvårdsverkets förvaltningsplan kommer att uppfattas som kontroversiella.

The management plan contains good elements but needs further improvement.  In particular, the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population.

Förvaltningsplanen anger inte hur och när favourable conservation status kommer att uppnås. Jag uppfattar det som naturvårdsverket anger två alternativ (180 och 380) för ”sustainable population size” och sedan för ganska marginella skillnader i tillförda vargar uttrycker en preferens för det ena alternativet. Regeringen preferar det andra. Knappast ett klart svar.

The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves. 

Min debattartikel i VK recenserar det så här: ”För att uppfattas som legitim och vinna respekt bör Sveriges vargförvaltning bygga på förnuft och vetenskaplig grund, samt ha förståelig och helst förankrad motivering. Inget av detta förefaller uppfyllt för det senaste tillskottet till svensk vargförvaltning.”

The European Commission is also looking forward to receiving the Swedish Government’s assessment of the Large Carnivore Investigator’s report.

Jag har inte sett detta, så förmodligen har inte kommissionen sett det heller.

Following our meeting I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.

De goda nyheterna: nytillskotten i förvaltningsplanen kommer att träda i kraft i januari 2013 om inte naturvårdsverket schabblar. Ytterligare förbättringar kan man ju alltid tala om.

, ,

1 kommentar

380 vargar är för mycket!

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan argumenterar att minst 380 vargar behövs, men har också analyserat minst 180 vargar, som enligt naturvårdsverket skulle fordra för stor invandring. Naturvårdsverkets resonemang är felaktigt. Inaveln reduceras snabbare och heterozygotin ökar snabbare med 180 vargar.

Då tycker naturvårdsverket rimligen det räcker med 180 vargar för gynnsamt bevarandestatus, eller kommer inte med någon invändning om regeringen skulle besluta 180. Det vore ologiskt och närmast obstinat agerande av en myndighet mot regeringen annars. Jag har skrivit en debattartikel om naturvårdsverkets ovetenskapliga hantering av vargantalsfrågan här. En bloggartikel här.

Inavel på lång sikt beror bara av migration, inte av antal, som naturvårdsverket tror. Bloggartikel här. En tillräckligt stor migration gör att inaveln sjunker, och dagens invandring räcker mer än väl till. Inaveln sjunker snabbare ju lägre antalet är! Bloggartikel här. Att inaveln sjunker snabbare med 180 vargar än 380 har bekräftats av en rapport från vargforskarna på Grimsö i mitten av december, se nedan.  Om man beaktar genetiken är 180 vargar bättre än 380!

Den skandinaviska vargen omges av seglivade genetiska myter som vi indoktrinerats med av natuvårdsverke och vissa forskare. Den höga inaveln påstås vara ett utomordentligt allvarlig och överhängande hot. Men forskarna visade i en rapport i somras att det räcker med 40 – eller möjligen 100 om de värsta katastrofer forskarna kan tänka sig infrias – av dagens inavlade vargar för en livskraftig vargstam. Den av isoleringen från invandring från öst som vargstammen lider av har påståts leda till att inavelsproblemen skulle förvärras och vara ett hot. Men forskarna har visat att den naturliga migrationen räcker för att inaveln inte skall sjunka, så sårbarhetsanalysen ger lägre vargbehov – och inte högre – om genetiken beaktas. Jakt påstås förvärra vargens genetiska status, men Grimsö-forskarna har visat att beståndbegränsande jakt sänker inaveln och förbättrar den genetiska statusen.  Den genetiska variationen sägs utarmas om man inte har många vargar, men den naturliga  invandringen ökar den genetiska variationen! Kontakten med östliga vargpopulationer är tillräckligt stor enligt EUs krav, även om det finns ensktaka forskare som inte tycks hålla med om det.

Naturvårdsverkets hantering av vargfrågan leder till att konflikterna omkring varg förstärks och gör att vargfrågan kommer att dra mycket  uppmärksamhet från andra natuvårdsfrågor också nästa år.  Naturvårdsverket borde sett till att de viktiga underlagen och övervägandena gjordes i god tid och på ett sätt som gjorde det sannolikare fel och misstag upptäcktes. Bloggartikel här. Dock ser det ut som naturvårdsverket nu äntligen insett att selektiv riktad jakt sänker inaveln. Det tedde sig nu som oansvarigt mot målet att sänka vargens inavel om inte Naturvårdsverket före jul beslutade om en vargjakt som gör att vargantalet inte ökar under 2013 (40 vargar utöver skyddsjakt kanske räckte).

I en förnuftig värd skulle man dragit upp riktlinjerna för denna vargjakt tidigare, frågan om beståndsreglerande jakt säger sig naturvårdsverket behandla i mellandagarna. Artikel här. och länk till forskarrapporten från Grimsö i December här. Grimsöforskarna bekräftar att 1) vargjakt sänker inaveln och 2) högre vargantal leder till högre inavel. Huvudskälet att starta den här bloggen var att få de principerna accepterade. Nu har principerna accepterats hos forskarna, då vore det väl egendomligt om naturvårdsverket stretade emot längre. För mer detaljerade kommentarer börjar jag med att fylla på min gamla artikel om uppdraget till Grimsö om riktad jakt, tänker flytta det nya till en ny artikel så småningom, klicka här! I dagens eko 121217 höll Ruona Burman fast vid 380 vargar.

Men resultaten från Grimsö/Skandulv tycks ifrågasättas av institutionens forskare i ett brev till Science som tycks ha marknadsförts som en nyhet i Dagens Eko,

, , ,

13 kommentarer

Hel-tokigt naturvårdsverket! – rätt svar men på fel fråga!

Hel-tokigt Naturvårdsverket!  – rätt svar, men på fel fråga

Naturvårdsverkets förslag om behövligt vargantal (”gynnsam bevarandestatus”) 121019 är helt irrelevant och allvarligt missbruk av genetik.

Tillägg 131130. Vad som framförs i denna artikel ledde till att Naturvårdsverket 130701 tog tillbaks sin beräkning och deklarerade att man inte hade någon uppfattning om vargens bevarandestatus, men hade för utsikt att utarbeta en. Vad som hänt sedan är inte känt 131130.

Allendorf & Ryman (2002) föreslog kriteriet att 95 % av heterozygotin skall finnas kvar om 100 år (bevaras) jämfört med ett utgångstillstånd. Från detta kriterium har naturvårdsverket angivit värden i förvaltningsplanen.

Kriteriet är inte tillämpbart för svensk varg och dess gynnsamma bevarandestatus. De specifika förhållandena omkring svensk varg måste beaktas, i det här fallet går det inte att tillämpa detta kriterium, även om det är tillämpbart i många andra fall. Utgångstillståndet för naturvårdsverkets beräkning kallas för H0 och är heterozygotin i den population som heterozygotin skall vara minst 95% av efter 100 år. För de numeriska beräkningarna har man antagit en vargstam som har konstant antal och avsnörts från en stor vargstam varifrån de obesläktade invandrarna antas härröra (den svensk ryska), dvs väsentligt lägre inavel än den skandinaviska.

Naturvårdsverket använder inte den skandinaviska vargstammen som utgångspunkt
Naturvårdverkets förvaltningsplan beskriver hur man kan förvalta en hypotetisk vargpopulation med konstant antal, som är en avsnörd del av en ännu större (”oändlig”) vargpopulation ”utan inavel”, dvs med heterozygotin H0 som är utgångspunkt och svarar mot utgångsläget (man kan se det så att F=0). Den svenska vargpopulationen har nu hög inavel eftersom den består av ättlingar till endast fem vargar. Övergår man till ett konstant antal långt större än de fem migranterna, har man kvar samma höga inavel (F=0.25). Dessa båda situationer är olika.

Man kan nivålägga att H0 är för dagens vargstam (svarar mot F=0) och det vore bra för de som inte vill ha många vargar för att heterozygotin kommer med all sannolikhet att vara högre i framtidens vargstam än i dagens även för ett mycket lågt vargantal. Man skulle kunna formulera naturvårdsverkets kriterium så att inaveln om 100 inte får bli högre än F=0.30 (5% sänkning av heterozygotin = 5% ökning av inaveln) jämfört med dagens F=0.25, vilket med mycket stor sannolikhet är uppfyllt.

I naturvårdsverkets hypotetiska vargpopulation kan inaveln inte gärna annat än öka och heterozygotin minska. Då är det meningsfullt att försöka hindra att inaveln ökar. I den svenska vargpopulationen minskar inaveln med antalet migranter. Det räcker med knappt en vargmigrant per generation (troligen betydligt mindre) för att inaveln inte skall öka, vilket är samma sak som att heterozygotin inte minskar (det har nog visats att det är så med markörer i den svenska vargstammen.

Kriteriet förlust av heterozygoti (genetisk variation) är inte särskilt relevant för den svenska vargstammen. Heterozygotin i den svenska vargstammen kommer rimligen att öka och inte sjunka jämfört med dagens vargstam. Därför blir det rappakalja när naturvårdsverket använder förlust av heterozygotigrad som kriterium.

Heterozygotigrad och inavel hänger nära ihop. Inavel leder till homozygotisering och heterozygotigraden minskar. Ändring av heterozygotigrad är ändring av inavel! Att heterozygotigraden faller 5 % innebär att inaveln ökar 5 %. Att heterozygotigraden sjunkit till 95 % av vad den varit innebär att inaveln ökat 5 %. Men inaveln kommer att sjunka med migrationen i den svenska vargstammen, inte öka!!!!!!

Naturvårdsverket har försökt tillämpa förslaget att bevara 95 % av heterozygotigraden på fel sätt. Naturvårdsverket har utgått från att den svenska vargstammen består av konstant N vargar, som initialt var lika besläktade och inavlade som den stora vargstam de kommer från, och har samma heterozygotigrad. Sedan dess antas den skandinaviska vargstammen haft konstant storlek N och varit relativt isolerad från den vargstam den kom ifrån, men några migranter antas komma. Man har utgått från en fiktiv population på 100, 200, 400 och 800 vargar som snörpts av från en stor population med stor genetisk variation I denna hypotetiska situation skulle heterozygotigraden sjunka och aldrig kunna öka. Men den svenska vargen hade mycket lågt numerär i början och utvecklade en långt större inavel och lägre heterozygotigrad än den vargstam den härrörde från. Det är nu eller i framtiden den kommer att bli N (hundratals), inte när den började sin existens. Det förefaller som om natuvårdsverket vill påtvinga den skandinaviska vargstammen att bevara en genetisk vartiation som den aldrig haft, sas en virtuell hypotetisk variation, inte en verklig.

Varför använder forskare ofta heterozygotigrad istället för inavel?
För en population kan man mäta heterozygotin och dess förändring. Ökar inaveln minskar heterozygotin. Man kan skatta hur mycket heterozygotigraden minskat sedan förra mätningen och därmed hur mycket inaveln ökat. För att mäta heterozygotin behöver man inte känna till något om hur individerna i populationen är släkt eller hur de får avkomma tillsammans. Inavel som populationsbegrepp är mycket svårare att skatta, men inavelökning är lättare att skatta. Avsnörs en population med några hundra individer från en stor population går det att följa hur inaveln ökar som en minskning i heterozygotigraden över tiden.

Inavel är ett relativt mått och inte ett absolut
Inavel räknas från en referenspunkt, en nollpunkt. Det finns en naturlig referenspunkt i de vargar som grundar den skandinaviska vargstammen. De fem grundarvargarna har definitionsmässigt inaveln noll och är obesläktade. För den skandinaviska vargstammen har man en fullständig stamtavla från grundarna och kan beräkna inaveln från stamtavlan. Den svenska vargstammen är unik genom att det finns en fullständig stamtavla sedan stammens begynnelse och är inte större än att stamtavlan är under kontroll. Därför bör man använda ett kriterium som är anpassad till detta, och inte en metod som är mindre precis. Heterozygoti-ändringen räknar också från en nollpunkt, de vargar som grundlagt den svenska vargpopulationen. Men de vargarna är inte många (inte hundratals), som implicit antas i naturvårdsverkets kriterium.

Vad är viktigast i forskning?
Den viktigaste delen i forskning är att ställa rätt frågor och detta är långt mer problemfyllt än man skulle tro. Nu ställdes frågan fel och då fick naturvårdsverket rätt svar, men på fel fråga. Frågan skulle varit hur man skulle förvalta den svenska vargpopulationen, inte hur man skulle förvalta en hypotetisk population, där ett antal som hålls konstant avsnörts från en stor population.

Jämvikt mellan genetisk drift och migration
Inavel och genetisk drift går mot ett jämviktsvärde över tiden när migrationen är konstant och detta jämviktsvärde är inte beroende av populationens storlek. Jämviktslägena är som följer: en migrant per varggeneration ger inavel F=0.2; två migranter ger inavel F=0.11; fyra migranter ger inavel F=0.06. På hundra år kommer man nog nära jämviktsläget (dvs inaveln ökar inte mycket efter de första hundra åren). Naturvårdsverket inför en egen innovation i allra sista steget av beslutshierarkin, med en vargförvaltning som sänker inaveln till F=0.05-0.06.

Eftersträvad inavelsgrad
Det verkar som naturvårdsverket har en egen agenda, som resulterar i många valpflyttar genom att påtvinga ett kriterium, som innebär att vargens inavel skall sänkas till F=0.05-0.06. Rovdjursutredningen föreslog att eftersträvad nivå skall vara F=.010. Den forskarrapport naturvårdsverket påstår att de stödjer sig på föreslår F=0.15 (knappt hälften så stor inavelsreduktion).

Jämviktsläget nås snabbare med mindre population
Jämviktsvärdet nalkas långsammare ju större populationen är. Om man från en hög inavelsgrad vill sänka den snabbast möjligt så är det bra med ett lågt vargantal. Om man däremot från en låg inavelsgrad vill att den skall öka så långsamt som möjligt är det bra med ett högt vargantal. Därför resulterar naturvårdsverkets felaktiga tillämpning i att omotiverat höga vargantal kommer att krävas för gynnsam bevarandestatus. Dessutom framställs det på ett sätt som insinuerar att tidigare bloggutsagor av mig och andra skulle ifrågasättas av andra forskare om såväl påverkan av populationsstorlek som ett jämviktsläge, som inte beror på populationsstorleken.

Naturvårdsverkets genetikmissbruk
Jag har tidigare i mer lågmälda former anmärkt på genetikmissbruket inom vargetablissemanget. Jag försökte väcka en email-”diskussion” med många berörda från bl a naturvårdsverket i juli (med begränsad utsändningslista). Jag skrev ett formellt brev till naturvårdsverket 121008 med begäran om reaktion, där jag bl a framförde min oro för genetikmissbruket. På min blogg finns bl a:

Naturvårdsverkets värsta genetikmissbruk hittills var tillägget till förvaltningsplanen 121019, det blev kronan som krönte naturvårdsverkets genetikmissbrukskarriär!  Och troligen också det genetikmissbruk som får de största praktiska konsekvenserna.

Det är inte bra att naturvårdsverkets förvaltningsplan 121019, som fullständigt saknar vetenskaplig grund, skal ligga till underlag för Svensk vargpolitik och gynnsamma bevarandestatus, även för bedömningar utanför Sverige.
Jag har hållit Liberg och Sand underrättade under framväxten av den här artikeln, och uppmanat till kontakt om det var fel. De har hört av sig, och gav ingen signal på att ovanstående inte är i princip rätt. När Nils Ryman så småningom uttalade sig, sade han att han inte kan ta ansvar för hur naturvårdsverket tillämpar hans förslag. För att nå full säkerhet bad jag två juniorgenetiker, som jag ändå hade kontakt med i en annan fråga, att utreda och ta ställning till naturvårdsverkets förslag  De har kommit fram till att naturvårdsverkets slutsatser är fel och inte bygger på vetenskaplig grund. Deras namn och universitetshemvist framgår av emailen: David.Hall@slu.se   och henrik.hallingback@slu.se  De är villiga att ge sin version om någon läsare av detta känner ett behov av ytterligare bekräftelse på påståendena i denna artikel.   Jag betraktar alltså frågan om att naturvårdsverket förslags vetenskaplig underbyggnad som fullständigt utredd. Den har inget stöd från någon trovärdig källa.

, , ,

32 kommentarer

Naturvårdsverket fick ett brev om varg

Inför kritiska vargbeslut sände jag ett långt brev till naturvårdsverket med ett antal kopior till ”berörda”. En länk till en pdf-fil med en bearbetad version av brevet finns längs ned. Här görs ett försök till sammandrag.

Brevet är en vädjan om att tänka klokt, inte bara juridiskt och enligt en del av ”forskarnas” bokstav. Beslut om fortsatt fritt växande vargstam är inte klokt. Det omöjliggör en vargförvaltning med kontinuitet och tillräcklig förankring. Det gör de viktiga aktörer som stött varg i Sverige till stora förlorare just för att de stött varg. Centern som skapade politisk enighet kanske försvinner som riksdagsparti. Jägareförbundet, som tagit ställning för varg, förlorar många medlemmar till en jägarorganisation som stöder nollvisionen. Demokratin förlorar eftersom beslut med bred majoritet i riksdagen i fortsättningen går att ändra på. Vargen förlorar eftersom acceptansen sjunker ytterligare, och samlevnad med varg blir svårare. Vargförvaltningen bedrivs så att acceptans för varg sjunker och inaveln ökar. Vid GYBS för varg behöver man inte överdriva  100% säkerhet och man behöver inte försäkra mot de värsta framtids-scenariorna utan kan istället ligga på den optimistiska sidan med valpflytt och sånt. Ligger man långt över MVP=100 med GYBS, ställs höga krav på goda argument för trovärdighet. Jag tror inte det går att försvara GYBS över 150 och förvaltningspopulationer mycket över 200 med tillräckligt bra argument för acceptans. Jag tycker man hårdrar genetiken – att inaveln leder till utdöende snart och att migrationen är så fruktansvärt dålig och prognosen ännu sämre. Man använder genetik som motiv för stora antal, men vägrar att använda genetiska argument för små. Jaktens potential att öka migration och sänka inavel har inte beaktats. Jakt 2013 reducerar inaveln, mer ju mer omfattande den görs och ju större vikt målet inavels-sänkning ges. Genetik och genetisk förstärkning har vargförvaltningen gjort till fula ord och impopulära begrepp vilket försvårar den genetiska förstärkningen. Naturvårdsverket verkar ha sågat MVP på ett orättvist subjektivt sätt, för att lämna fältet mer fritt för genetiska resonemang av tveksam relevans och svåra att förklara exempelvis länsstyrelsetjänstemän när de skall försvara vargpolitik.

Inom två dygn efter brevet (kopiorna) sänts började naturvårdsverket tala om selektiv jakt. Fokuseringen var ”att skjuta de mest inavlade reviren”. Det stod refererat i många tidningar inklusive tankar om selektiv jakt, det har aldrig hänt förr. . Inte nog med att det kom uttalanden, 101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv jakt!   Det hade varit lämpligt om utredningen gjorts klar innan naturvårdsverket gick ut i pressen och uteslöt jakt. Men det hade varit lämpligt att göra det innan GYBS eftersom det faktiskt påverkar GYBS. Selektiv jakt kan förekomma även när kriterierna är uppnådda för GYBS och gör då immigrationen effektivare och detta påverkar i sin tur GYBS. Och det är tveksamt om syftet är jakt 2013, det blir VÄLDIGT stressat, eftersom resultaten skall komma december 15 och troligen inte pekar ut revir för jakt! Om de nu pekar på att det är berättigat med omfattande vargjakt (40 vargar) vad händer då? Törs verkligen forskarna komma fram till något så kontroversiellt så snabbt före? Ofta är det forskare som tidigare deklarerat att jakt inte har någon eller försumbar betydelse för inavel och troligen kommer de i försvarsposition. Det blir inte lättsålt även om  det är rätt. Det är viktigt att utredningen förstår att målet är att sänka genomsnittligt släktskap snarare än vad de flesta lägger i inavel och genomsnittlig inavel! Vore synd om det nu visade sig att jag faktiskt har fel. Jag tror jag har rätt men jag har inte varit SÅ säker, hoppas utredningen ger ett klar svar, och inte ett för mig suddigt. En fördel med att sätta igång tidigare vore också att jag inte jag skulle bli så provocerad av att ingen tycktes lyssna. Jag tror det räcker med den inavelsminskning det ger att skydda F1orna och det finns andra synpunkter (inte minst genetiska) som borde vägas in i de revir som jakten bör riktas mot. Det är också viktigt för den eventuella inavels-sänkningen att selektionsjakten inte får homeopatiskt liten omfattning. Eftersom detta kommer att intensifiera tänkandet omkring att inrikta sig på de mest inavlade (vilket är dumt om det görs bokstavligt) så jag förstorade avsnittet om det.

Sista veckan har två nyheter hänt med anknytning till brevet. Dels har jägareförbundet skrivit till naturvårdsverket. Jag skiljer mig från jägareförbundet genom att jag stödjer valpflytt i största möjliga utsträckning de närmaste åren. Även om inaveln inte förefaller vara ett överhängande hot är det mycket önskvärt att den sänks även om jag tycker  inte det i dag bör sättas som ett krav för GYBS utan faller inom ett vidare förvaltningsmål, och det är värdefullt om valpflytt konceptet utvecklas så det kan användas snabbare och säkrare vid framtida problem. Dessutom har det ett jaktorienterat syfte. Får vi in fler migranter ökar den inavels-sänkande effekten av jakt. Bedriver vi jakt men utan nya migranter så har man om några år exploaterat de inavels-sänkningar som kan åstadkommas med jakt och det blir motiverat att öka vargstammen för att motverka den genetiska driften i väntan på nya migranter. Ett sådant resonemang tillsammans med tillräcklig kompensation (i färre vargar framförallt) för den som tillåter valpflytt, gör att markägare får påtagliga, konkreta och näraliggande incitament att ställa sig positiva till valpfytt när det berör deras mark och jägareförbundet borde kunna ställa upp på resonemanget om dagens vargantal medger licensjakt.

Dessutom har ”gulingen” återfunnits med chans till valpar 2013, vilket förbättrar invandrarprognosen och skulle kunna göra licensjakten genetiskt effektiv något längre. Min mening är att värdet av två valpkullar av denna tik för svensk vargförvaltning är åtskilliga miljoner och dessutom i någon mån rehabilitering av det dåliga renomme naturvårdsverket fått genom att stoppa det tidigare parbildningsförsöket. Tiken finns inte på ”året-runt” renbetesmarkerna och därför kommer det inte i konflikt med något rikdsdagsbeslut att hon stannar kvar, och naturvårdsverket kan därför hävda att flytten lyckades, man flyttade henne från ett område där rennäringen blev för exponerad till ett där riksdagen inte ansett rennäringen lika utsatt. Och Sverige kan påvisa för EU att utbredningsområdet för stationär varg faktiskt ökat väsentligt de sista åren.

Det (nästan) oediterade brevet på http://vargweb.wordpress.com/2011/10/01/brevnaturvardsverket/

En senare variant av brevet kan ses om man klickar här

, ,

2 kommentarer

Förlorare i vargpolitiken och skademinimering

De största förlorarna på sitt stöd till en svensk vargstam!

De som förlorar mest på att de stött varg i Sverige är jägareförbundet och centerpartiet. Statsmakterna och naturvårdsverket är också förlorare trots sitt stöd.

Centerpartiets minister (Carlgren) lyckades sy ihop en vargpolitik med brett stöd och bäring på långsiktighet, men den retade upp några partier och miljöorganisationer. Dessa hade framgång med en vädjan till EU som resulterade i att vargen ”förvaltas” med fri tillväxt för obestämd tid, vilket den nuvarande vargministern görs till syndabock för. Centerpartiet riskerar nu att elimineras från riksdagen om den vargpolitik centerpartiets ministrar formellt har ansvaret för inte uppfattas som rimlig. Gissar att vargfrågan bidragit till att den centerminister som lyckades med konststycker att få relativt samförstånd om varg byttes ut till en mindre vargintresserad.

Svenska jägareförbundet har förlorat en mycket stor del av sina medlemmar till en konkurrerande jägarorganisation, som till skillnad mot jägareförbundet antagit en nollvision, och jägareförbundets ordförande fick inte förnyat förtroende för att han varit för mjuk i vargfrågan. Vargfrågan har bidragit till att ”jägarna” svartmålats, förlöjligats och demoniserats som kollektiv gentemot allmänheten, ”blodtörstiga varghatare”. Även i artiklar och kommentarer till naturvårdsverkets utspel att det blev ingen jakt 2013 för EU inte ville för det gick dåligt med valpflytten förekom åtskilligt nedsättande och irrelevant. Jag uppfattar detta som djupt orättvist, när jägareförbundet faktiskt stött ett för jägarkåren kontroversiellt program, som ligger nära det nuvarande och bättre uppfyller de politiska intentionerna och de avtal Sverige skrivit på än vad naturvårdsverket lyckats med (bredare geografiskt spridning är viktigare än högt antal på en liten del av arealen). Detta bidrar till oansvarigt fyrkantiga reaktioner, överdriven stingslighet och myndighetsmisstro. Det känns ovist handlat av naturvårdsverket om de inte utnyttjar sitt politiska handlingsutrymme, så att centern och jägareförbundet inte kan visa på några framgångar i vargfrågan, ”någon belöning” för att de stött varg, trots att de i praktiken bara fått ovett för det.

Stor  skada vargen gör eftersom förtroendet för det demokratiska systemet sjunker. Respekten för demokratiska beslut i laga ordning undergrävs. Ett beslut med bred parlamentarisk majoritet för ett beslut som gav stor flexibilitet för ändring 2013 borde ha respekterats. Det borde inte löna sig att söka genvägar förbi detta förfarande. Det uppmuntrar till anarki.

Naturvårdsverket tillhör också förlorarna. Den generella trovärdigheten minskar.

En väg att reducera dessa skadeverkningar för de som stött svensk varg kunde vara att snabbt anta en långsiktig vargpolitik, som har naturlig anknytning och kontinuitet mot den som lämnats och inte innebär en drastisk ändring.

, ,

6 kommentarer

Habitat-direktivet, acceptans och Naturvårdsverkets försening

Försenat beslut och acceptans versus habitatdirektivet

Jag hade efter en tidigare kommentar inte tänkt ta upp naturvårdsverkets kommande beslut om gynnsam bevarandestatus förrän jag sett det. Men eftersom beslutet har senarelagts och den ansvariga på naturvårdsverket kommenterat så kommenterar jag. Tänker också skriva en kommentar om planen att inställda jakten 2013.

Fördröjning av beslutet om minsta antal vargar
Instruktionen från regeringen var att natuvårdsverket skulle leverera beslut första oktober, men naturvårdsverket har bestämt sig att inte följa denna tidsram. Detta minskar chansen för någon form av jakt i början av 2013, eftersom det är många andra beslut som behöver tas innan, som är avhängigt av detta första. Förhalas ärendet minskar chansen att det blir formell kontinuitet till det riksdagsbeslut som gäller fram 2012 och minskar trovärdigheten av statsmakternas vargpolitik ytterligare. Om ärendet förhalas kan det när man så småningom kommer till frågan om jakt 2013 argumenteras att man inte vill störa vargarna under parningen eller skjuta dräktiga honor.  Man skulle kunna tänka sig att naturvårdsverket ville ha ett bättre underlag i form av de beräkningar av kritiska men okända komponenter. Men vad jag förstår är detta inte skälet, utan naturvårdsverket vill få en historisk översikt av ”forskarna” beträffande vad som redan sedan länge är känt som naturvårdsverket kunnat gjort själv, för att kunna hänvisa till samråd med forskare, medan forskarna inte vill se sig som delaktiga i beslut. För övrigt finns ju en massa remissvar som troligen innehåller värdefull information också, och för övrigt rent taktiskt stöder nog många remissvar mer vargar så vill naturvårdsverket ha detta . J&J anser att expertsynpunkterna ger underlag till allt mellan 100 och 3000, själv har jag angett ett något smalare intervall för vad som är förenligt med direktivet, men allt beror alltså på vilken (vilka) experter naturvårdsverket gör ett subjektivt beslut att lyssna på. Utöver den gräns sårbarhetsanalysen sätter är det väsentligen ett ”politisk” beslut vilka risker man vill ta av en typ forskare inte skall vara med óm att besluta och vargen är inte hotad ens vid licensjakt tycker den huvudansvariga för skandinaviskt vargforskning, Olof Liberg. Jag har visserligen inte tittat på habitatdirektivet förut men jag har tittat på rovdjursriktlinjerna, de är tillräckligt suddiga och oklara och med lite god vilja finns det flexibilitet.  EU-kommissionären har uttalat: ”…I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.” Varför försvårar naturvårdsverket att hålla den tidtabell som EU önskar och ser fram emot? Med ”apply” innebär vad jag förstår att vargjaktsfrågan kan diskuteras, det är inte bara beslutet om antal som fordras för att den nya förbättrade förvaltningsplanten skall träda i kraft, och detta måste EU kommissionären förstått när han föreslår denna strikta tidsplan. Varför inte utnyttja den flexibilitet som finns till att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus (högst den sista kända vinterstammen) så blir framtiden ganska problemlös. En jakt kan komma tillstånd 2013 och demonstrerar att den döda hand EUs hanterling lagt är borta. Några som helst genetiska problem för detta kan jag inte se!!!!  Mitt intryck är att varje månad det tar att sjösätta en uthållig vargpolitik försämras acceptansen. Nu har de norska motsvarigheterna till både centern och LRF uttalat sig emot frilevande varg. Innan EU lade sig i var det inte ”rumsrent” för etablerade stora organisationer att öppet och kategoriskt motsätta sig frilevande varg, detta har ändrats sedan EU röt till. WWF har slutat försöka dra in pengar från folk som tycker varg är hotad och gått över till utländska arter (tiger, noshörning).  Tidigare fick man upp länkar till vargvärnande organisationer när man sökte på Google, dett är nu borta. Det verkar inte längre lika ”lönsamt” och opportunt att föra fram varg som utrotningshotad art, vilket är ett tecken på att acceptansen går ner.

Nu ligger bollen hos naturvårdsverket som segar medan acceptansen försämras!

Fast å andra sidan – om naturvårdsverket/EU är beslutna att hindra jakt 2013, så är det ju inte någon brådska och då är det kanske bättre att vänta till början av sommaren. Kanske skulle då ett bättre underlag kunna framställas. Det blev en mer transparant process med deltagande av ”stake-holders”, EU uppmuntrar ju till att använda förvaltningsplane-arbeteet till att höja acceptansen och få deltagande av ”stake-holders”. Nu blev det ju bara så före det var dags för de viktiga besluten, Naturvårdsverket verkar inte heller tycka det är ett bra underlag eftersom de inte hinner klart.

Habitatdirektivet

I ett uttalande från Naturvårdsverket i Svensk Jakt i slutet av september kommenteras bl a EUs roll :”Jag är mycket medveten om klimatet bland folket i buskarna. Men vi måste förhållas oss till Art- och habitatdirektivet. Där står det ingenting om att man ska besluta saker utifrån hur den lokala acceptansen ser ut. Vi måste förhålla oss till EU-lagstiftningen.”

Habitatdirektivet och dess tolkning och huruvida socioekonomiska hänsyn får tas:
Habitatdirektivet, som ingår i EU-fördraget att Sverige skall följa, ser man om man klickar här. Jag har inte tittat på denna text förut, bara rovdjurriktlinjerna. Men vad direktivet i praktiken inleds med är formuleringarna:

”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska
mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och
regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en
hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i
vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig
verksamhet.”

”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till
ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.”

Förmodligen är det något som står i det finstilta i direktivet om att vad som synes stå inte är relevant för hur många vargar det minst måste vara i Sverige, jag fattar inte bevarandejuridik så bra. Eller kanske för att det inte står bokstavligen ”lokal acceptans” utan bara ”ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Men i förvaltningsplanen (s79) står faktiskt att EU-kommissionen tycker ”lokal acceptans” kan rättfärdiga jakt, så den undanflykten är tveksam.  Myndigheter kan vara skickliga på att hitta formuleringar, som verkar säga något, men har inbyggd deniabilitet, här ställs journalistens skicklighet på prov! För mig verkar de uppräknade faktorerna i habitatdirektivet att hänga ihop med acceptans och alltså nivån för gynnsam bevarandestatus. Det är många som inte kan se distinktionen mellan habitatdirektivets formuleringar och acceptans, om det nu verkligen finns någon. Det är viktigt att Naturvårdsverket enkelt och lättfattligt klargör hur det skall tolkas. Jag sökte i naturvårdsverkets förvaltningsplan. ”sociala” förefaller förekomma på ETT ställe långt bak i det hundrasidiga dokumentet, och det finns ingen diskussion om hur det skall tolkas gentemot habitatdirektivet där det nämns på en framträdande plats i början. Att naturvårdsverket är så dålig på att förklara hur det hänger ihop är en bidragande faktor till den låga acceptansen för varg. Denna förklaring bör skrivas in i nya versionen av förvaltningsplanen. Det är också underligt att Naturvårdsverket framför det utåt som ett stort problem och samtidigt diskuterar det så lite i förvalningsplanen.

EU-kommisonären har själv uttalat ”Direktivet har den flexibilitet som behövs för medlemsstaterna att förvalta stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” Jag frågar mig varför naturvårdsverket har så svårt att ta till sig detta.

Naturvårdsverkets representant uttalar också: ”Vi som förvaltningsmyndighet skulle naturligtvis önska oss att vi hade ett läge där vi kan besluta om hur vi ska förvalta rovdjuren. Detta för att tillgodose alla intressen, både långsiktig livskraft och lokal acceptans. Men överträdelseärendet är inte avskrivet”…. Det är bra att natuvårdsverket VILL ta hänsyn till acceptansen, men jag tycker det borde vara förenligt med direktivet, och även om acceptansen försämrats sedan EU lade sig i med sitt elefantinhopp tror jag ändå det är fel att formulera det så att bara vi slapp deras vakande öga så skulle vi minnsann göra helt annorlunda. Gör isåfall helt annorlunda ändå och se vad som händer. Jag tror det finns en överdriven EU rädsla just för vargar (det är inte bara ”folket” utan också politikerna, som är överdrivet rädda för vargar:-)). I ett annat ärende drog sig ju riksdagen inte för att fatta ett beslut som kostar 70 miljoner i böter. För den mycket osannolika utvecklingen att Sverige skulle bli dömt till böter kostar det säkert långt mindre än de böter riksdagen gladeligen tar på sig utan mycket diskussion, och för samhället, om än inte statskassan, skulle man säkert spara in böteskostnaderna många gånger om! Det naturliga sättet att lösa tvister är i domstol om man inte kan förlikas, och Sverige har nu offrat statsmakternas trovärdighet och acceptansen för vargpolitiken och de ansvariga ministrarna riskerar sitt partis framtid i riksdagen, är detta inte tillräckligt för att EU skall släppa ärendet, så låt det gå till domstol!!!

Acceptansen kanske kommer in för antalet vargar ovanför GYBS
Efter GYBS så tänker nog naturvårdsverket fastställa ett förvaltningsmål. Naturvårdsverkets förvaltningsplan är här (tyvärr är fig 2 oläslig men dess innehåll framgår väl av texten). Jag hittade inget om förvaltningsmål eller något sådant men det kanske ligger implicit inbakad i en terminlogiväxling som till på köpet naturvårdsverket tycks anse behövs förklaras. Genom att lägga ett högt förvaltningsmål eller vad det nu kommer att kallas kan naturvårdsverket förta den eventuellt acceptanshöjande effekten av att vargfrågan äntligen fått en långsiktig lösning. Men hänsyn till acceptansen anser kanske naturvårdsverket kommer in beträffande vargantalet över GYBS (rovdjursutredningen föreslog GYBS 450 och verkligt vargantal 500, men naturvårdsverket kanske plussar på mer, det är tråkigt att naturvårdsverket inte skrivit en klarare förvaltningsplan. Att en förvaltnongsplan inte behandlar ett framtida förvaltningsmål så att det ens går att ana vilka tankar som ligger bakom är anmärkningsvärt och än anmärkningsvärdare är att det står om värdet att vargpolitiken är förutsägbar i förvaltningsplanen, planen uppfyller allt så in kravet på förutsägbarhet. Det står i inledningen av förvaltningsplanen att riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan, men har den verkligen beslutat om att den skall finnas i ett högre antal?  Den kommer nog ytterligare överraskningar i beredskap som kommer att väcka ogillande, fortsatt bråk och påverlar acceptansen. Så räkna med fortsatt sänkt acceptans tills myndigheter/statmakter klargör vad de egentligen vill.

Vargkommitten?
Regeringen har tillsatt en vargkommitte med uppgifter att följa förvaltningsplanen, (detta är ju en komplettering av förvaltningsplanen och naturvårdsverket såg fram emot samarbetet med vargkommitten) acceptans, rådge regeringen och göra en ”konsekvensanalys” som nog omfattar EU-direktivets ”skall ta hänsyn till  ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Man undrar vargkommittens roll, den märks inte, kanske någon skriver och frågar?

, ,

4 kommentarer

Bilder om inavel, immigration, antal

Varg frågan får underlag genom bildspel i olika format. En bild säger ibland mer än tusen ord. Men bildspelen beter sig olika i olika datorer, olika utrustning, olika årgångar. Det är inte pålitligt vad jag skriver om dem.

  1. För en  video med bildspel om varg, inavel, migration och antal med några animerade bilder klicka här. Fördelen är att animationerna går fram, nackdelen att det tar tid att ladda hem och blir ett speciellt fönster och att tittaren har svårt att reglera farten som ter sig ojämn, men det finns en meny för att stoppa spelet när det behövs.
  2. Varg- bildspel som Google-dokument, där jag uttrycker mig lite enklare och har några förhoppningsvis pedagogiska bilder (inavel, behövligt antal och sånt) fast utan animationer. Detta bildspel är mycket utförligare än de andra, klicka här.  På en del datorer blir det vitt fast bildspelet laddats, jag kan då få igång det genom att byta flik och sedan gå tillbaks till bildspelet. Varför det är så? Vet ej! Det går också att nå bildspelet från länkförteckningen nere i det högra menyvalet.
  3. Föredrag med tema att civilisationen inte klarar av framtiden för civilisationen inte förmår utveckla bra procedurer. Jag tog bl a varg i Sverige som exempel även om jag tror världens civilisation klarar sig nästan lika bra oberoende av hur vi hanterar varg i Sverige, men det är ett bra exempel på oförmågan att hantera situationer. Föredraget finns som powerpointfil. Fördelen med powerpoint är att man kan göra bra animationer, nackdelen att det är svårare att ladda hem och få att fungera. Man måste titta i aktivt mode för att se animationerna och kanske ladda hem filen. Det fordrar också en dator med Office 2010. Klicka här!
  4.  AntalgenetikA    Klicka på länken så laddas en Powerpointslideshow om varggenetik med några animerade diagram.
  5. antalgenetik   Detta är en .pdf fil, den är nog lättare att klicka och se direkt och snyggare än videon, men gör inte distinkta uppehåll mellan bilderna och animationerna fungerar inte.

Bildspel gjort i samband med besök på naturvårdverket 121108

Det kan bli problem med säkerheten vid laddning av powerpoint-filer, och den egna datorn måste vara något så när rustad, det slipper man med alternativ 1-2. För alla bildspelen gäller att de är förenklade och ofta visar hypotetiska och inte verkliga situationer och inte ger en fullständig komplett analys, den utförligaste är alternativ 2. För en fullständigare, riktigare och mindre överförenklad bild rekommenderas andra artiklar på denna web. Bildspelen (särskilt 2)   skall delvis ses en stimulans för samhället att ta fram de mest behövliga beslutsunderlagen för varg.

Vargfakta har försökt göra animeringar inspirerade från denna sida:
http://www.vargfakta.se/nyheter/genetisk-forstarkning-via-selektiv-jakt-och-migration/
http://www.vargfakta.se/nyheter/naturvardsverkets-underlag-kring-genetik-kritiseras/

, , , ,

6 kommentarer

Varg orsakar dödsfall

En djurskötare på Kolmårdens djurpark har blivit dödad av djurparksvargar. Detta är djupt tragiskt och understryker att vargen inte är ofarlig. Men många fler liv kan läggas vargarna till last.

Om attack av vilda vargar kommer att orsaka ett dödsfall per hundra år och attack av djurparksvargar ytterligare ett dödsfall, så är det två döda per århundrade. Men det foder (bytesdjur) vi håller vargarna med kan antas orsaka 50 dödsfall under samma tid som kan tillskrivas vargarna. En avsevärd del av detta är dödsolyckor vid krockar med älg, vargarna bör belastas i proportion till sitt uttag ur älgstammen. De direkta vargattackerna är alltså en liten del av vargarnas letala konsekvenser för människan.

Vargens kostnader i bla liv beräknas och diskuteras utförligare i en tidigare post på denna blogg.

Bl a följande tidningsartiklar har i samband med det tragiska dödsfallet inbjudit till att publicera bloggar:

DN  ; SvD ; ab1 gp sr dn1 svd123 ;Nordskånskan  ; Skånska Dagbladet ; Arbetarbladet

,

7 kommentarer

Sårbarhetsanalys

Denna artikel kanske är lite föråldrad eftersom sårbarhetsanalysen faktiskt utförts och publicerats nu, men får stå kvar en tid av historiska skäl.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att presentera sårbarhetsanalyser för varg. Uppdraget innebär presententation av kvantitativa sårbarhetsanalyser, som tydliggör minsta livskraftiga population. Regeringen hänvisar till följande skrivning i rovdjursriktlinjedokumentet: ”Populationen ska vara som minst lika stor (men gärna mycket större) än minsta livskraftiga population (MVP), definierat genom IUCN :s (International Union for Conservation of Nature) kriterium E (en utdöenderisk baserad på en kvantitativ sårbarhetsanalys med mindre än 10 % utdöenderisk över 100 år).” Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet första veckan i juli 2012 vad beträffar varg.

Det har gjorts sårbarhetsanalyser förut och de kan ge mycket olika resultat beroende på vad utföraren lägger i begreppet sårbarhetsanalys och (i mindre grad) vilka värden som sätts in i modeller. Med hög katastrofrisk, genetisk isolering och krav på mycket låg teoretisk förlustrisk av genetisk variation kan en sårbarhetsanalys resultera höga antal. Men det framgår av regeringens instruktion att det inte är avsikten att få sådana scenarior belysta, utan bara en enkel utvärderingen hur stor stammen behöver vara för att det inte skall vara stor risk att den dör ut. Den minsta livskraftiga population skall åskådliggöras och detta måste innebära en strävan att redovisa det lägsta rimliga resultatet, inte att krångla till det. Avsikten är inte att få en hög säkerhet i olika scenarior som har låg sannolikhet eller täcka in alla osäkerheter eller att få underlag för höga ambitioner. Även om ett antal alternativ kan nämnas i redovisningen av uppdraget skall det ingå ett minimialternativ som huvudalternativ. Detta skall vara sveriges andel av det vargantal som fordras för att sannolikheten för att den svensk/norska vargstammen skall överleva det närmaste seklet skall vara minst 90%.

Man kan förutsätta att inaveln varken ökar eller minskar. Man kan sätta in aktuell vitalstatistik för dagens inavlade vargstam. Inaveln ökar endast om den spontana invandringen från Finland blir avsevärt lägre än vad den varit, möjligheten att förstärka den inavelsreducerande effekten med selektiv jakt inte utnyttjas och de planerade åtgärderna med valp- och vargflytt misslyckas, vilket kan bortses från. Förmodligen kommer inaveln och inavelsdepressionen att sjunka, men det är svårt att kvantifiera. Blir vargantalet måttligt kanske det räcker med att påpeka denna extra säkerhetsmarginal. Skall man ta hänsyn till inavelsändringar måste man också ta hänsyn till jaktens effekt på inaveln och det säger naturvårdsverket att de skall göra först nästa år. Hur en viss formell inavel egentligen verkar på lång sikt är knappast klarlagt, det finns risk att effekten överskattas, enklare räkna med konstant inavel. Vargen har lätt att anpassa sig till varierande förhållanden, så att räkna med oförändrade förhållanden leder förmodligen inte fel, men det kan påpekas att en förutsedd ökning av spridningsområdet ger en extra säkerhet.

Visserligen kan det tolkas vad ”men gärna mycket större” innebär, men denna tolkning skall inte göras inom detta uppdrag och eftersom det är angeläget att vargantalet hålls lågt för att kunna reducera inaveln, så vore det kontraproduktivt för vargstammens uthållighet att sätta kravet för GYBS så att det förhindrar en selektiv beståndsbegränsande vargjakt 2013, dvs högre än några hundra.

Man kan ha huvudalternativ där vargen inte tillåts öka över en maximinivå (50, 100, 200, 400, 800 och 1600 vargar) och sedan i efterhand räknar faktiska genomsnittsantalet vargar i scenariorna. Huvudalternativet bör endast räkna med mycket begränsade avgångar av skyddsjakt, åtminstone när antalet sjunker under 150, eftersom man i ett läge där vargen verkligen ter sig akut hotad givetvis kommer att strikt begränsa all jakt, också skyddsjakt.

Min gissning är att man med rimliga ingångsvärden kan stanna på ett minimalt behov av drygt 50 vargar för att utdöenderisken inte skall bli för stor. Om man sedan av politiska och andra överväganden (andra risker) resonerade sig fram till 250 vargar (halva rovdjursutredningen) skulle regeringen kunna hänvisa till en betryggande säkerhetsmarginal jämfört med absolut minimum. Naturvårdsverket har alltså nu inte fått i uppdrag att filosofera hur mycket större än miniminivån det svenska vargantalet bör ligga. Hur mycket högre man skall ligga är delvis ett politiskt beslut och det är bra att detta ligger hos regering och riksdag och inte huvudsakligen hos naturvetare.

Ett katastrofscenario skulle kunna konstrueras så att man startar på halva maximinivån. Dvs antar att vid ett enstaka tillfälle de närmaste hundra åren hälften av alla vargar plötsligt dör av ”vargpest” eller tillfälligt reduceras av ökad jakt eftersom naturdemokraterna får en vågmästarroll i Riksdagen, som har sitt pris för regeringsbildarna, och därefter låter antalet öka naturligt till maximinivån och kvarstå där tills hundra år (eller kanske bara femtio) gått. När jag googlade på varg + katastrof rörde ingen hit sjukdomar eller dyligt så katastrofscenarior (utöver jakt) för vargens del är något det tänkts lite om. På engelska var det enda jag hittade en hotad vargart där några revir hotas av skogsbränder. Minskad bytestillgång och ökad fragmentering och bebyggelse är nog ett hot, men mer mot bärkraften för många vargar än mot vargens överlevnad. Hoten av den karaktär jag kan föreställa mig möts nog bättre med en vidgad geografisk fördelning av ett givet vargantal än med fler vargar i de nuvarande vargområdet.

Genetisk utarming är onödigt för sårbarhetsanalys eftersom det inte medför ökad utdöenderisk på hundra års sikt, om inaveln eller dess effekter inte ökar. Det får inte dominera resonemanget, som det gjorde i rovdjursutredningens expertgrupp. Genetisk utarming på lång sikt bör utredas först när inaveln reducerats om några decennier, inte akut nu. Detta skulle kunna, men behöver inte, leda till en revision av behövligt antal om några decennier. Man skall inte tro att man kan fastställa ett värde som aldrig kan bli föremål för ändring. T ex är det klart att om alla andra vargar i världen utom de svenska skulle dö, så blir det mer berättigat att ha fler i Sverige. Inaveln är ett problem för den svenska vargstammen, när inaveln reducerats kan MVP reduceras, men det verkar för osäkert att lägga in den troliga reduktionen i dagens överväganden.

Sårbarhetsanalysen bör omfatta en analys av annan information och tidigare studier, inklusive vad som nämns i ett tidigare inlägg på den här bloggen. Man bör nämna Isle Royale, där en vargpopulation av en storlek som svängt omkring tjugo klarat snart 70 år i isolering och den svenska vargstammen, som klarat sig utmärkt och svällt sedan 1992 med enbart tre grundare, lägre numerär och vanligen något högre inavel än idag.

Naturvårdsverket tycks ha bollat ansvaret vidare till Grimsö och Olof Lidberg, fast det tycks tagit några veckor innan detta blev allmännt känt.

Kommentar efter analysens utförande: sårbarhetsanalysen utan katastrofer gav något lägre MVP än jag gissade, men verkar ha saftat till ordentligt i slutsatsen när det gäller sårbarhet med katastrofer.

, , , ,

Lämna en kommentar

Brev till EU och miljöministern

Jag skrev till EU-kommissionären och miljöminister Lena Ek om vargfrågan våren 2012, men jag fick aldrig något svar eller reaktion att meddelandet mottagits från någon av dem. De fyra gånger jag skrivit till regeringen/ministrar och EU förut i andra frågor har det kommit en respons och ibland ganska utförlig. Detta inkluderar ett brev till Andreas Carlgren i vargfrågan som fick ett ganska utförligt svar där jag hade känslan av att det var personligt dvs någon mening var ministerns direkta respons till mig. Min mening var att uppmuntra till en snabb avveckling av ”överträdelseärendet” så man kunde ”gå vidare”. I efterhand kan man säga att jag inte blev bönhörd.

De två träffades de två 1o juli 2012 och det kom en pressrelease från EU. Jag tycker mig märka att ”diskussionsklimatet” förbättrats, tidigare har det bara förekommit ensidiga utsagor från regeringen om den goda dialogen med EU. De synpunkter jag framfört kanske bidragit. Det är positivt att EU enligt sitt pressmeddelande trycker på (och alltså inte kan förutses läggas hinder i vägen för) att förvaltningsplanen skulle vara klar så den kunde träda i kraft till nyår 2013, så en långsiktigt svensk vargpolitik kan inledas nyår 2013, med klara ställningstaganden och nya löften om förvaltningsjakt, som kan ersätta gamla inoperativa.

EU borde ha avskrivit överträdelseärendet, när den ej helt klara förvaltningsplanen presenterats i början på juni 2012. Då har Sverige levt upp till EUs viktigaste förväntningar när det gäller dokumentation och en process till långsiktiga beslut (en förvaltningsplan), och det skall inte behöva gå ytterligare år av kiv om precis vad som står eller borde stå i förvaltningsplanen innan vargpolitiken 2013 och framåt sjösätts av riksdagen hösten 2012. Fast det var ett misstag av Lena Ek att inte underrätta sig om den viktigaste informationen som borde stått i förvaltningsplanen innan den skrevs, det hade ökat chansen att ärendet avskrivits 2012.

EU inledde ”överträdelseförfarandet” våren 2010, och det fick direkta konsekvenser för vargförvaltningen i augusti 2011. Opinionen polariseras. De som överhuvudtaget inte vill ha varg i Sverige (noll-visionen) organiserade sig. En stor jägarorganisation  bestämde sig för att ta avstånd från frilevande varg i Sverige vilket resulterade i ett stort medlemsuppsving. För den största jägareorganisationen genomdrevs ett ordförandebyte pga för lamt agerande i rovdjursfrågan.  Det bildades ett politiskt enfrågeparti mot varg för några månader sedan. En vargskeptisk blogg har fått stort genomslag sedan sommaren. Det går knappast att tala om massiv enighet för att det skall finnas varg i Sverige längre, även om det fortfarande är en stor majoritet som stödjer det. Det finns inget annat djur som är mer kontroversiellt och klyftan fördjupas av avsaknaden av politiskt trovärdiga beslut. Enda sättet som jag ser att förebygga ytterligare polarisering är ett långsiktigt trovärdigt riksdagsbeslut i höst, och enda sättet att komma dit – om nu Sverige inte vill riskera att åtalas vid EU domstolen – är att EU deklarerar att de åtminstone för tillfället släpper uppmärksamheten på Sverige.

Med det syftet har jag april 17 2012 skrivit ett brev till EUs miljökommissionär och ett brev till Sveriges miljöminister.

Båda har ”bloggar”. Janez Potocniks facebooksida  är: http://www.facebook.com/potocnikjanez Jag lade in brevet på ”anteckningar Wolves in Sweden” förutom att jag sänt det med post. Kommissionären är intresserad nog att lägga ut personliga kommentarer om den svenska vargen!! Av senast inkommande meddelanden utifrån så informerade 7 om den ”tragiska” utvecklingen för den svenska vargen medan 7 hade andra ärenden.

Miljöminister Lena Ek har en blogg http://www.centerpartiet.se/lenaek  Denna blogg antyder dock frånvaro av intresse för den svenska vargen, det finns ingen ”tag” för ”varg” eller ”rovdjur” eftersom detta inte är diskuterade ämnen, och det finns knappast något ställe att lägga ut brevet. Hon skrev en post ”nu vill jag veta vad du tycker”, fast hon avsåg inte att be om synpunkter om annat än vad som var i hennes huvud. Men där tycks 20% vara vargsynpunkter med de vanliga debattörerna, så intresset att frågan tas upp finns. Inläggen verkar inte censurerade. Länkar framställs inte som länkar. Kanske ändå lägger brevlänken på Lena Eks blogg också om det kommer någon relevant artikel. Intrycket är att EUs ”vargminister” är mer intresserad av synpunkter omkring svenska vargar än sveriges ”vargminister”. Och svenskar är definitivt mer intresserade att hålla miljökommissionären underrättad om utvecklingen av varg i Sverige än att framlägga synpunkter till miljöminstern i Sverige!

Om man ser det från miljöministern synpunkt är det inte skoj för Sveriges vargminister att vara ansvarig för ett område, där regeringen valt att lyssna på Bryssel, och som regeringen inte tycker de kan göra mycket åt innan remisserna på förvaltningsplanen och rovdjursutredningen kommit. Regeringen kan inte annat än fungera som slagpåse om den försöker diskutera ämnet. Farhågan från debattörerna är förstås att även när det är dags att diskutera frågan tidsfönstret blir smalt och regeringen kommer snart att begrava ärendet i nya utredningar istället för långsiktiga riksdagsbeslut. Dock måste Lena Ek ges en komplimang och kanske gör underverk i det tysta. Genom ”sårbarhetsutredningen” tog regeringen initiativ i vargfrågan och gjorde vad andra negligerat och lade en bra grund till vargdiskussionen utan orealistiskt uppdrivna antal. Varg diskuteras mycket mer och intensivare än frågans faktiska betydelse för riket motiverar, fast diskussionen är inte så vetenskaplig. De frågor miljöministern tar upp är vanligen relevanta och hennes inlägg välskrivna och kanske kunde få mer kommentarer än de får. Men å andra sidan är ministern ansvarig för ett område med många starkt engagerade och då är det tveksamt att bara låtsas som om frågan inte fanns. Det relativa ointresset på miljödepartementet och det långa och konfliktfyllda avståndet mellan miljö och naturbruk kan vara ett skäl att flytta jaktfrågor och rovdjurspolitik till landsbygdsministeriet.

Jag skrev brevet till miljökommissionären på svenska. Det är en rättighet att skriva till och få svar på svenska i kommunikationen med EU. EUs miljökommissionär har en svensktalande som följer det svenska vargärendet. Jag förväntade mig ändå inte mer svar än ”tack för intresset”. Miljökommissionären försöker faktiskt skriva på svenska på facebook. Egentligen var brevet till EU mer till en svensk publik (det gick kopia både till miljödepartmentet och lantbygdsdepartementet. Någon reaktion kom inte heller från Lena Ek fast det var på svenska.

 

, ,

3 kommentarer

Rovdjursutredningens slutbetänkande – kommentarer

Rovdjursutredningens slutbetänkande – kommentarer

Rovdjursutredningen har kommit med sitt slutbetänkande april 2012. Delbetänkandet 2011 föreslog att först sänka inaveln till F=0.1 och därefter öka vargantalet till minst 450 (eller snarare minst 45 föryngringar). Slutbetänkandet 2012 ändrar detta och ger istället utrymme för successiv ökning till 2024.

Det är inte sannolikt att F=<0.1 kommer att nås till 2024, även om tillväxten begränsas till 4 procent årligen från cirka 300 våren 2012 till 500 tolv år senare. Det saknas auktoriserade uppskattningar vad som fordras eller hur mycket det kostar med genetisk förstärkning i det nya läget med en större stam, dessa kalkyler överlämnas till förvaltningsplanen. Utan den beståndsbegränsande förvaltningsjakt utredaren föreslagit blir det varit helt omöjligt att få ned inaveln ordentligt. Med förslaget blir det bara krävande och begränsad sannolikhet att nå målet. Men man kan komma långt på vägen och får arbetsro att utveckla metodiken under förutsättning att tillräckligt kraftfull och genomtänkt förvaltningsjakt inleds före våren 2013 och kommer kanske fram till att det inte är så förtvivlat viktigt att nå ända ned till F=0.1.  eller att den naturliga invandringen räcker för att så småningom nå resten av vägen till målet eventuellt med några modifikationer och eventuellt något efter 2024. Diskussionen om eventuellt önskvärd ytterligare sänkning av inaveln och förbättrad genetisk kontakt österut behöver inte resultera i förnyad uppslitande tids och resurskrävande övergripande diskussion om vargantal förrän om ett decennium, när polariseringen troligen lugnat ned sig. Förvaltningsjakt öppnar möjligheter, som underlättar att få godkännande för valpflytt av markägare. Det är ekologiskt riskfyllt att tolerera ökning av en nyckelart med fri tillväxt inom områden som redan kan vara mättade och där tillväxten trots detta är hög. Med utredningens förslag kommer man ifrån denna stora svaghet med dagens ”vargförvaltning”. Med utredningen och förvaltningsplanen och remissvar i ryggen kan statsmakterna återta initiativet i vargfrågan i höst.

Det är önskvärt att åtminstone temporärt med riktad förvaltningsjakt sänka stammen till drygt 200 genom jakt 2013 och 2014, för att tillfullo utnyttja potentialen av invandrarna 2008 att reducera inaveln, sedan kan stammen tillåtas växa för att reducera den genetiska driften tills nya invandrare kommit/tillförts och den första föryngringen med nya tillförda vargar observerats.

Det är inte definierat vilken ”inavel” som skall vara F=0.1. Är det genomsnittligt släktskap hos reproducerande individer eller genomsnittet av alla levande individernas inavel? Vad är referenspunkten när F=0? Definitionen har väsentlig betydelse när F sätts så lågt som 0.1, det finns distinktioner och fällor, som har med exakt definition att göra. Det är viktigt förvaltningsplanen utformar definitioner. Detta bör inte läggas på den politiska nivån.

Utredaren tycks anse att jakt är ett nödvändigt inslag i förvaltningen för att nå önskvärt status och reducerad inavel på vargstammen. Därigenom nalkas gynnsam bevarandestatus snabbare. Detta är viktigt mot bakgrund av EU kommissionens och regeringens ställningstagande. Om nu tricket går hem att kalla det förvaltningsjakt och ha det inskrivet i en förvaltningsplan, det är mycket egendomligt att ingen kommit på det förut och vittnar om hur ogenomskinlig bevarandeadministration är. Det försvagar avsevärt Sveriges sak mot EU att det inte framhålls hur effektiv förvaltningsjakt och lågt antal är för att förstärka effekten av tillförda och invandrade vargar.

Det förslås att flytta vargar till hägn (”mjukt släpp”), därigenom minskar chansen att de vandrar långt efter flytten. Detta bör prövas, jag förstår inte varför det inte prövades med den invandrare som skaffat partner och satt upp ett revir i norra Dalarna. Risken för långvandring var uppenbar redan efter andra flyttförsöket och paret kunde hållits ihop i hägnet. Direktförflyttade man vargar från renbetesområdet i Finland till hägn i Sverige, som samtidigt är karantän, så skulle det gå att få ned inaveln till önskvärd nivå. Tillvänjning till lokala förhållanden med hägn skulle samtidigt kunna hjälpa att sprida vargen till nya områden.

Det verkar som om utredningen avser att öppna mot enstaka etableringar i renbetesområdet där vargens villkor accepteras, utredaren kan tänka sig ”vargavtal”. I genomsnitt en årlig vargföryngring i renbetesland, där den ena föräldern är invandrare, som inte gått att flytta, skulle förmodligen långsiktigt lösa kontaktproblemet med vargstammarna österut.

Det finns ingen egentlig motivering för just 450. Det har inte utförts någon modern sårbarhetsanalys eller analys av mean viable population, en referens som beskriver det länkas här. Den expertgrupp som utredningen anlitade föreslog något i stil med 700. Men det värdet förutsätter att en som dålig betraktad genetisk kontakt med Finland förbättras, och ökningar av vargstammen i Finland, Norge och ryska Karelen. Det är med all sannolikhet hopplöst att få dessa länder att ta sin andel av det ökade antal vargar expertgruppen anser behövs, varför Sveriges vargantal måste läggas över 700 om expertgruppens åsikter skall vara utgångspunkt. Detta är konsekvensen av att utredningen utgått från en fristående expertgrupp och dimmiga riktlinjer istället för sunt förnuft. Det blir nu förvaltningsplanen som får utforma motiveringen för att minimivargantalet är vetenskapligt förankrat utan att hänvisa till rovdjursutredningens expertgrupp. Motiveringen kan spinna på de resonemang  jag framfört. Jag tror dock inte det går eftersom beslutet om vargantalet är en politisk kompromiss och inte resultat av vetenskapliga överväganden. På kort sikt (några decennier) anser jag vetenskapliga skäl talar för en vargstam på några hundra, på längre sikt finns det inte vägande genetiska skäl att inte besluta enligt rovdjursutredningen, men är då politiska, juridiska och ekologiska skäl som styr, inte genetiska.

Det verkar lite egendomligt att rovdjursutredaren anser att kravet på spridning till ”hela det naturliga utbredningsområdet” är uppfyllt, vargföryngringar förekommer bara i en liten del av Sverige och området utvidgas mycket långsamt. Vare sig EUs direktiv eller rovdjursriktlinjerna ger entydig ledning, antalsuppskattningar blir huvudsakligen subjektiva bedömningar.

Utredaren tycker det den närmaste tiden är viktigare att få ned inaveln än att snabbt nå antalsmålet. Jag stöder detta helhjärtat. Jag har argumenterat för att dagens vargstam skulle kunna ges gynnsam bevarandestatus. Huvudskälet var att ge svensk handlingsfrihet att reducera inaveln på effektivaste sätt. Jag ville också tydliggöra att ”genetiska skäl” inte automatiskt stödjer stora antal och att det går att argumentera för att lägre antal än dagens räcker med genetiska resonemang. Det bästa för vargen vore om riksdagen deklarerade att vargen nu har gynnsam bevarandestatus och att antalet temporärt kan sänkas om syftet är att minska inaveln. Risken är stor att det politiska maskineriet går trögt, EU trasslar och förvaltningsjakten fördröjs och beläggs med restriktioner, vilket försvårar den genetiska förstärkningen. Hade EU inte blandat sig i och bara rovdjursutredningen legat till underlag för ett svenskt beslutsfattande hade jag inte propagerat för gynnsam bevarandestatus nu och engagerat mig mindre i varg. Men om rovdjursutredningen och förvaltningsplanen leder till ett snabbt riksdagsbeslut och förvaltningsjakt 2013 så kan jag sluta att engagera mig.

Utredaren tycker förvaltningsjakt skall skötas av länsstyrelser/naturvårdsverk. Teoretiskt sett borde det bli bättre styrning att ta ut vargar på sätt som förbättrar genetiken mest, men jag tror att det fungerar tillräckligt bra med licensjakt. Ingen av de 47 vid licensjakterna 2010-2011 fällda vargarna var genetiskt värdefull. Intrycket att myndigheterna hittills inte varit överdrivet alerta på frågan hur genetik kan stödjas med jakt, så jag är inte övertygad om att det verkligen i realiteten blir bättre för genetiken med myndighetsjakt.

Utredningen gör ingen samhällsekonomiskt utvärdering av vad vargen kostar vid olika antal. De största kostnaderna är att vargen reducerar vilt och vargavvisande stängsel, inte kostnaderna för statsbudgeten, som bara bär en mindre del av dessa kostnader. Gynnsam bevarandestatus är mest en fråga om vilka krav man har på uthållighet, kraven i EUs direktiv är inte väldefinierade. Exempelvis är rovdjursutredaren villig att ta en större risk med vargens framtid än vad utredningens expertpanel vill, och jägareförbundet sätter kraven lägre än rovdjursutredaren. Rovdjursutredaren uttryckte mycket tydligt att en annan utredare skulle kunna komma till ett annat resultat. Förvaltningsplan och regering kan mycket väl besluta om högre eller lägre minimi antal utan att bryta mot EU-fördraget och utan att komma i konflikt med utredningen annat än utredarens personliga subjektiva vägning. Graden av risktagande att förvaltningen senare inte lever upp till uthålligheten måste vägas mot kostnader och olägenheter, när dessa är så stora som för varg. En sådan vägning behöver inte gå utanför vad som ryms inom rimliga tolkningar av direktivet.

Jag tycker riksdagen skall besluta om eftersträvad miniminivå för vargantal och när den skall vara uppnådd. Vargen är så kontroversiell och det finns så mycket misstro och låg acceptans är så vanlig och EU så intresserad att det behövs ett riksdagsbeslut som stöd. För varg har Sverige 2012 hamnat mycket långt från riksdagsbeslutet, men risken är mycket stor att man hamnar ännu skevare om det inte finns ett riksdagsbeslut och att ansvaret vilar hos riksdagen  tydliggör var huvudansvaret ligger om avsedd politik inte genomförs. Det har fördelar för myndigheterna att kunna hänvisa till riksdag och statsmakter, även om det naturligtvis kan te sig bekvämt för riksdag och regering att slippa ta ansvar och kunna skylla problem på klantiga myndigheter.

,

2 kommentarer

Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg!

Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg!

Skandinaviens viktigaste varg har en lång och spännande historia. Senaste nytt är att hon efter den senaste flytten till norra Uppland dykt upp i Jämtland igen och nu åter är ett skyddsjaktärende, Sundsvalls tidningHennes öde är under diskussion.   Nu tycks det vara klart att djurparkvalpflytt inte kommer att kunna genomföras i år. Enda chansen att verksamt minska vargens inavel är att låta denna varg leva och få avkomma. Det kommer att kosta mycket för rennäringen, men ändå lite jämfört med att varg kostar Sverige 100 miljoner 2012 och en liten del av vad rennäringen får i bidrag från staten och vargen har hittills kostad mycket mindre för rennäringen än de andra rovdjuren. Det används som ett argument för att få markägare att gå med på valpflytt att annars kan EU anmäla till EU domstolen och risken för detta borde vara större om man skjuter denna varg. Att valpflytten inte gått att genomföra kan skyllas på oförutsedda omständigheter och en besvärlig situation, men att skjuta denna varg blir ett entydigt beslut som säkert i realiteten fattas på regeringsnivå även om ministern kanske försöker bibehålla deniabilitet.

Under nästan ett år har hon haft ett sändarhalsband, som gjorde det möjligt att följa hennes långa och komplexa vandringar och äventyr, men nu är det slut med det. Det skydd som ett halsband och att det var känt att skandinaviens värdefullaste varg gav ett skydd, men kanske nu kan gagna henne eftersom hon är svårare att hitta och det är svårare att knyta olägenheter till henne. Hon har kanske rivit några renar men det var inte många!

Mitt förslag till förbättring av den skandinaviska vargens genetik är att minska inaveln genom att skjuta de inavlade (mer än 90 procent) och skydda de icke inavlade genetiskt värdefulla! Framförallt den enda invandraren från öst som nu rör sig i Skandinavien!! Det strider mot min uppfattning om god vargförvaltning att avliva den genetiskt värdfullaste vargen, skjut gärna ett stort antal icke genetiskt värdefulla vargar istället!

EU skriver i sitt ”hot” att föra Sverige till domstol i juni 2011:  ”Aspects of Swedish wolf policy that still raise concerns include:… effective measures to address the high level of inbreeding in the population by facilitating the natural migration of wolves into Sweden or through the active translocation of wolves”. Att avliva den enda naturliga migranten som kommit på många år är uppenbart att försvåra istället för underlätta, och försämra relationen med EU i vargfrågan.

Det kanske finns legalt utrymme för tiken att etablera sig i renbetesland beroende på var hon gör det. ”Målet för vargstammens utbredning skall vara att stammen på naturlig väg sprider sig över landet, men att dess förekomst i renskötselområdet i huvudsak begränsas till de områden utanför renskötselns åretruntmarker där den gör minst skada.” . ”Målet för stammens utbredning är att den på naturlig väg sprider sig över landet, men att föryngringar i renskötselområdet begränsas till områden utanför de så kallade åretruntmarkerna.” Precis var gränsen går till året runtmarkerna (åretruntmarkerna ligger huvudsakligen i väst) är oklart för mig, men här är en karta som kan vara till hjälp http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/82/57/8df0fdc4.pdf 

Det är en tik som vandrade in på egna ben från öster i slutet av 2010. Hon uppehåll sig i gränslandet mellan Dalarna, Jämtland och Gävleborg län. För att få bort henne från renbetesområdet förflyttades hon i slutet av mars till Kilsbergen i Örebro län. Därifrån vandrade hon via Norge till Idre (110 mil). I Idre satte hon upp ett revir och skaffade en pojkvän, förökning i familjen kunde emotses till sommaren. Jag tyckte inte man skulle flyttat paret i det läget. Men i mitten av december vräktes hon och pojkvännen och deporterades till Tiveden (nära Karlsborg i Västra Götaland). Ett symboliskt vargdrev arrangerades vid tillfället av lokala LRF-grupper som en åsiktsyttring. Men då hade paret redan lämnat Västra Götaland. Deras vägar skildes men båda vandrade i stort mot varifrån de kom. För pojkvännen fullföljdes de symboliska intentionerna med det symboliska drevet och han dödades på hemvägen. Påvisad illegal jakt är mindre vanlig än vad de flesta tror, detta var det andra fallet sedan 2010, där det finns säker ett samband, och sättet att lämna kvar halsbandet förefaller en arrogant demonstration. Chansen att tiken dödas är stor, det har inte tagits påvisbar hänsyn till genetiskt värde vid tidigare skyddsjaktsärenden och synpunkten från LRF och jägarna var att det inte skulle vara ett hinder att döda genetiskt värdefulla vargar vid skyddsjakt. Av nio vargar fällda vid skyddsjakt 2011 var minst tre genetiskt värdefulla, samtliga avgjorde av naturvårdsverket, och därför finns det skäl att befara att länsstyrelser inte heller skall ta påtaglig hänsyn, utöver kortvariga försök till andra åtgärder som är formellt nödvändigt. Jag börjar undra varför naturvårdverkets policy faktiskt ökar inaveln i vargstammen mot de politiska intentionerna (och därigenom direkt försvårar att nå gynnsam bevarandestatus). Det skulle kunna bero på att de icke inavlade vargarna är vitalare och aktivare och initiativrikare och mer benägna till långvandringar, vilket stöder att vargstammen skulle bli kvalitativt bättre om inaveln förbättrades. Hennes återkomst till renbetesområdet efter besökte i Tiveden blev känt av allmänheten som ett skyddsjaktsärende, även om det inte blev av! Den tredje flytten söderut blev snart aktuell! Den tredje flytten söderut utfördes 120208, Härigenom slapp man skjuta Sveriges värdefullaste varg! Man kunde demonstrera att både hon och rennäringen var värdefulla genom att betala stora summor för att skilja dem åt.

Det är den första tik som invandrat sedan den svenska stammen kom till. Om hon hade fått valpar var det fyra år sist en lyckad invandring skedde och det kan mycket väl ta tio år till nästa direktinvandrare kommer så nära valpning. Stammen bygger på fem grundare, hade denna invandring lyckats så hade den genetiska variationsbredden ökat med 20 procent.

En varg”population” måste bestå av många tusen vargar för att vara genetiskt långsiktigt uthållig. En sådan population kan dock omfatta mycket mer än ett land. Forskare och EU’s grupp för rovdjur har sagt att invandringen måste vara minst en ”effektiv” varg (dvs en varg som får avkomma) per varggeneration (fem år) för att man skall kunna slå ihop vargstammarna i närliggande länder (områden). Får tiken valpar i vår, kan Sverige hävda att EU’s krav överträffats med bred marginal. Det är då inte en skandinavisk stam, utan en del i en nordeuropeisk vargstam, som är tillräckligt stor. Önskemålet om långsiktig genetisk uthållighet blir därmed tillfredställt utan att den svenska vargstammen behöver bli större än den är nu!

Man kan minska inaveln väsentligt genom licensjakt där genetiskt värdefulla vargar sparas och icke värdefulla skjuts, men detta fordrar ett kontinuerligt tillskott av invandrade vargar, och för att möjligheten att minska inaveln med licensjakt skall kvarstå är det nu dags för nytillskott utöver de två invandrare som började få avkomma 2008, men nu verkar ha avlidit.

Att sänka stammens inavel är statsmakternas viktigaste förvaltningsmål och utpekas som det viktigaste målet av rovdjursutredningen (SOU 2011:37). Inaveln började sjunka 2008 när färska spontana invandrarna från Finland började berika stammen med sin avkomma. Inaveln i den svenska vargstammen bör halveras. Om tiken får avkomma 2012, så har det invandrat tre genetiskt effektiva vargar den sista varggenerationen! Denna invandringstakt räcker mer än väl för att så småningom sänka inaveln till en acceptabel nivå, och eliminerar behovet av ytterligare artificiell vargtillförsel från djurparker och andra länder!

Tiken har inte ”dvärgbandmask” (analyser har gjorts vid flera tillfällen). Eftersom hon varit i Skandinavien ett år och rabies visar sig inom ett halvår har hon inte det. Det är ingen hundbastard. Hon har en GPS sändare och kan hållas under översikt.

Tiken har redan vandrat många hundratals mil, troligen den längsta dokumenterade långvandringen av någon varg någonsin! Den envisa kraftfulla beslutsamhet hon visat är imponerande! Jämtland borde vara stolt över att ge ett hem till Skandinaviens viktigaste varg som hon kämpat så hårt för att komma till. Själva idén med ”vilt” och ”natur” måste omfatta respekt för en envis natur och att ibland låta naturen få som den vill. Detta är en av tjusningarna med natur, ett skäl av samma typ som motiverar att ha varg i Sverige! Denna vargtik förtjänar erkännande och respekt för sina insatser. De som inte gillar varg kan ändå visa aktning, respekt och erkännande för en extraordinärt kompetent spelare i motståndarlaget! Men naturbyråkraterna vill inte acceptera en ”naturlig” natur där de inte lägger sig i, det skall vara bokstavstro på politikernas intentioner ibland, EUs intentioner ibland, men ibland är det andra paragrafer och bedömningar man lutar sig mot.

Det har redan satsats mångmiljonbelopp på denna varg, ”förstärkningsprogrammet” har redan försvagat acceptansen som redan är dålig pga. vargstammens i stort sett okontrollerade tillväxt i strid mot riksdagsbeslutet och rovdjursutredningens förslag (att först sänka inaveln). Naturvårdsverket har redan (med skyddsjakt och onödiga flytt) försvårat det prioriterade målet att sänka inaveln. Skjuts hon nu, kan ”förstärkningsprogrammet” beskrivas som ett fullständigt misslyckande åtminstone tills när och om man kan triumfera med stora framgångar med valpflyttarna om ett år.

Några förslag:
* Huvudförslaget är att lämna tiken i fred (shasa bort henne från renarna är förstås OK, men räkna inte med att det inte blir störningar):

  • Vänta kanske flyttar hon från renbeteslandet av sig själv.
  • Det är värt många miljontals kronor att få en ny invandrare, det räcker att ersätta skador och olägenheter till rennäringen.
  • Rovdjursutredaren skulle föreslå en ”vargkorridor” till Finland, detta kunde bli första byggstenen!
  • Förslag till uppluckrad politisk skrivning för renbeteslandet: Vargföryngring i norra Sverige kan i undantagsfall accepteras, när det rör sig om en ny invandrare, där flyttning försökts, men vargen återvandrat norrut.
  • Fordrar inget omedelbart slutligt beslut, genetiskt värdefull varg kan tolereras en tid i renbeteslandet. Idre-samerna samexisterade med paret uppåt ett halvår, och verkar inte tycka situationen blev bättre när dessa vargar flyttades och några andra sköts.

Plan B och C är väl inte aktuella längre men kanske kan tänkas på till nästa gång.
* Plan B är att flytta tiken till ett hägn, ge henne en – helst genetiskt värdefull – partner och låta dem få valpar. Därefter släpps hela flocken till det vilda. Att de fått chansen att acklimatisera sig i ett hägn ökar nog chansen att de stannar i närheten, och har de väl fått valpar släpar de nog inte iväg med dem på långvandring. Med en uppvisning av snabb och radikal handlingskraft och kreativitet kan detta genomföras omedelbart, och det kan resultera i valpar i sommar, som det blivit om man inte flyttat från Idre. Hittar man en genetisk värdefull partner till hägnet så kan detta bli genetiskt bättre än om paret fått stanna i Idre, eftersom generna från en bra make skulle få en extra skjuts genom att ”lifta” på tikens gener. Det verkar vara en ny invandrare på gång i nordligaste Sverige. Sätter man tiken i hägn men, inte hinner med reproduktion 2012 kan man flytta den nya invandraren (om det är en hane) direkt till hägnet, det funkar då som karantän och de kan båda acclimatisera sig på den nya platsen, de accepterar troligen ”tvångsgiftet” och man satsar på valpar 2013 istället.  Ryktet om plan B har spritts till Dalarnas tidning!

* Plan C så flyttas valparna till vilda lyor som djurparksvalparna och tiken får leva vidare i hägn som avelsdjur (kanske i anslutning till ett zoo?). Den genetiska variationen från djurparkerna är inte outtömlig som genkälla, och det kan ha fördelar att vara mindre beroende av djurparksföreningen som valpkälla.

Det kanske inte är så dumt att låta samerna skjuta henne när hon faktiskt angriper en ren, det anknyter ju faktiskt till gamla samiska traditioner att skydda renarna från varg. Och då slipper naturvårdsverket problemet.

Naturvårdsverket har bestämt att inte satsa på avkommor till invandrare utan bara invandrare. Det tycker jag är helt fel attityd när det gäller en oprövad metod, att förbättra prognos och kontroll hur vargen faktiskt vandrar istället för att rycka på axlarna och säga att det har vi inte en aning fast erfarenheten säger att de vandrar tillbaks, men blir en ursäkt för att döda vargen om några månader (”vi gjorde vad vi kunde”). Jag tycker inte man skall använda bara de allra värdefullaste direktinvandrarna till sådan metodutveckling utan just invandraravkommor som inte är lika värdefulla och som är bättre att samla erfarenhet och utveckla teknik med. 

En modell för hur jag tycker det kunde se ut i norra Sverige är att målsättningen sätts till en föryngring varje år i Norra Sverige, där den ena partnern är en direktinvandrare, i första hand sådana där det gjorts ett flyttförsök först. Denna ”regeländring” skulle innebära en effektiv invandrare mer från öst i varje varggeneration (vart femte år). Man kan räkna med ytterligare en effektiv invandrare per år som antingen tar sig ned till södra Sverige själv eller stannar där vid första flyttförsöket. Då blir antalet invandrare och kontakten med Finland tillräcklig och långsiktigt uthållig. Berörda renskötare får tillräckligt bra ersättning för att se produktion av rovdjursmat som en ekonomiskt lönsam del av rennäringen. Samerna är ett ursprungsfolk och rennäringen bedrivs delvis av historiskt kulturella skäl och att hantera varg i samband med ren var ett viktigt inslag i rennäringen som den bedrevs för drygt ett sekel sedan, och varg är en del av den samiska traditionen, som nu med statligt stöd bevaras (återupplivas) i en generation. Det blir minst 20 ggr fler föryngringar i södra landshalvan. När hittillsvarande etappmålet 20 föryngringar överskridits är det också naturligt att överväga en geografiskt vidare spridning. EU tycker också att det strider mot EU-direktivet att varg hålls undan från norra Sverige, om Sverige nu låter sig styras av EUs direktiv och tog det här med fridlysning på allvar, så är det ett brott att flytta den här vargen och därmed hålla vargen i praktiken utrotad i norra landshalven förutom att den i praktiken hålls utrotad i södra. Ur rennäringens synpunkt så kommer fler vargar att läcka in i renbetesområdet ju större vargstammen blir, så rennäringen i Jämtland kan se fram emot ett ökat vargtryck på grund av Sveriges statsmakter prioriterar att undvika störningar i rennäringen framför att reducera inaveln. Det är viktigt att åtgärder är kostnadseffektiva och verkligen värda vad man lägger ned. Det är ofta svårt att sätta ett värde på åtgärder som försämrar uthållighet och ökar acceptans, men i det här fallet är det lätt. Värdet är vad det kostar att reparera kostnaden. Om man  dödar den här tiken så är skadan för den genetiska förstärkningen värd för att tillföra en obesläktad reproduktiv varg drygt fem miljoner (vad man är villig att lägga ned på att få en motsvarande genetisk förstärkning med valpflytt enligt de kostnadsuppskattningar som gjorts). I Idre var det 80% chans att föryngringen skulle lyckas, dvs den skada det orsakat vargens genetiska kvalitet kostar 4 miljoner att reparera. Därtill kommer en eller två miljoner med flytten och dvs investeringar förut. 6 miljoner nedlagt på att reducera olägenheterna för rennäringen. Eftersom denna kostnad ligger på att skydda rennäringen från rovdjur så bör den bokföringsmässigt hamna där. Jag tycker det vore bättre om rennäringen själv fick göra beslutet, alltså fick göra valet antingen fem miljoner kontant eller få önskemålet på skyddsjakt mot tiken tillgodosett. Även andra skyddsjakter i renbeteslandet borde finansieras på samma sätt (bokföras som subventioner åt rennäringen för dess allt överskuggande värde att inte försvåra för de traditionella näringarna). Lyssnar man bara på krav och önskemål som inte kostar något att föra fram blir det lätt inte kostnadseffektivt. Om nu Sverige ville skydda rennäringen så kunde man fått ett undantag som Finland, nu verkar det mycket av en efterkonstruktion. Inte skapar det nån bra stämning i landet heller när man statsmakterna skyller på skyddet för rennäringen för att det blir kaotiskt okontrollerad tillväxt av varg som kommer att skapa mycket fler olägenheter för rennäringen.

En fördel är att det funnits några veckor att tänka igenom strategierna för vargförvaltarna, det är inget oväntat som hänt. Renägarna borde varit alerta minst en vecka i förväg. Vargflytt är ännu ingen beprövad metod relaterad till vargpsykologi, man vet inte vart vargarna går fast man nu vet det är en god chans de går ”tillbaks”. För att lära sig vargpsykologin kan man göra ”experiment” med flyttvärda invandraravkommor, som är mindre värdefulla än invandrare. Om det är för besvärligt att använda sig av hägn skulle man kunna använda den plats där det fanns minst vargrevir norr om utsläppsplatsen och minst chans att vargen ”kände igen” sig. Reflexmässigt rör hon sig nog mot norr men om hon hittar ett ledigt attraktivt revir på vägen så kanske hon stannar där innan hon hunnit ”hem”. Det bör ligga något sådant resonemang bakom. Man skulle kunna placera henne på den sydligaste utsläppsplatsen. Visserligen finns det en högröstad opinion emot, men i den artikel som jag skrev i Boråstidningen kom det bara en arg insändare fast jag räknat med tio liknande och länsstyrelsen i Göteborg har i sitt remissvar till rovdjursutredningen önskat en snabbare uppbyggnad av vargpopulationen än vad rovdjursutredningen föreslagit. Den nya vargen i Kronoberg var tveksamt isolerad, med en utbyggnad i södra Götaland istället blir det mer sammanhängande. Har man Sveriges värdefullaste varg så blir det svårt att förorda skyddsjakt när det är värt 5 miljoner att hålla henne vid liv, det skulle bli en forcerad stängselutbyggnad istället och därmed kunde man använda vargen som murbräcka mot södra Sverige. I norr är hon dömd för att man inte kan hägna in renarna men i söder kan man hägna in fåren. Södra Götaland är längst ifrån Norrland av utsläppsplatserna och det kan ge en vecka till innan hon dyker upp i Renbetesmarkerna förutom att det minskar chansen att hon verkligen gör det. ”Risken” att hon stannar i närheten av utsläppsplatsen är ju i varje fall mycket liten.

Egentligen verkar invandringen från Finland vara tillräcklig – om man förstärker effekten av den invandring som faktiskt sker med selektiv populationsbegränsande licensjakt – men den lösningen accepteras inte av EU, och kanske egentligen inte av svenska intressen heller, just eftersom det innebär en politisk möjlighet att via vargarna komma åt att markanvändningen på över halva Sveriges yta kontrolleras av en ganska obetydlig näring som bedrivs av en mycket liten minoritet.

En tidigare version av den här artikeln fick stor uppmärksamhet hos LRFare, eftersom jag antytt att LRFare motarbetar genetisk förstärkning. LRFare borde veta så mycket om biologi som att det kan vara bra med minskad inavel och att inte protestera våldsamt emot försök till genetisk förstärkning, även om jag har förståelse för att de är oroade av ökade olägenheter vid en ökning av vargstammen. Kritik har framförts att det nog uppfattas som stressande för den stackars honan.

Jag känner nog också en viss empati för vargtiken. Någon slags belöning för sin energi och försök att hjälpa oss människor med genetisk diversitet, hon kan ju knappast fatta att Norrland är vargförbjudet även om det ibland dyker upp någon slags monstermyggor där som faktiskt är mycket irriterande. Som erkänsla för hennes insatser och som en slags ödmjukhet för en otämjd natur, så känner jag för att vi kan ge henne livet.

 En websida med betraktelser som tidigare omfattade bl a henne når man om man klickar här. Det finns tre artiklar på bloggen om Skandinaviens värdefullaste varg. Idrevargen! 1) , 2),  3) Det finns också många andra artiklar om skyddsjakt och skyddsjakt på genetiskt värdefulla vargar.

, , , , ,

3 kommentarer

Förvaltningsplan – synpunkter

Förvaltningsplan – Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att göra en förvaltningsplan för varg som skall vara klar i i början av juni 2012. Förvaltningsplanen gick ut på en förremiss i slutet av april och NVV inhämtar allmänhetens synpunkter på hur relationerna med varg skall förbättras i början av maj. Jag skriver mina synpunkter högst upp på detta inlägg, jag gör sedan en nytt inlägg när den slutliga förvaltningsplanen kommer. Mina synpunkter nedan från hösten har redigerats med hänsyn till rovdjursutredningens slutbetänkande.

Förremissvar till naturvårdsverkets förvaltningsplan i slutet av april 2012

Det saknas definition av den ”inavelsgrad”, som skall sänkas till under 0.1. Eftersom jag anser det är något annat som är bättre att få sänkt, och skillnaden är inte obetydlig, så är det inte trivialt och avgörandet bör inte godtyckligt överlåtas på en framtida rapportförfattare eller kanske flera olika. Rapporten 2011 (Åkesson och dessutom kanske den andra rapporten) som hänvisas till är inte tillfredställande ur denna synpunkt, och kraven på vad som rapporteras bör övervägas mer i detalj. Jag tycker Åkessons rapport är jättebra och utomordentligt värdefull och välgjord, jag är jättenöjd med den och föreslår bara tekniskt enkla kompletteringar och preciseringar från förvaltningsplanen till vad som publiceras.

Det saknas definition av antalet vargar, som skall vara minst 450. Hur antalet definieras är inte en trivial fråga.

MÅL bör inte vara oklara i avsaknad av bra definitioner. Inte i detta dokument som förmodas reglera Sveriges mål för vargförvaltning!

EUs miljökommissionär har vid flera tillfällen satt sin tillit och sina förhoppningar till förvaltningsplanen. Anser naturvårdsverket att man ansträngt sig för att tillgodose miljökommissionärens förhoppningar?

Citat från planen ”I enlighet med EU-domstolens praxis bör det även innebära att jakt kan medges om den inte förhindrar återställandet av gynnsam bevarandestatus” Licensjakt sänker inaveln och underlättar för varg att nå gynnsam bevarandestatus. Detta bör utvecklas närmare, eftersom varken EU eller ens regeringen verkar förstått det att döma av EUs reaktioner på tidigare licensjakter och regeringens undfallenhet att låta frågan prövas rättsligt. Och om regeringen och EU inte heller fattar rovdjursutredarens utläggning om förvaltningsjakt, så behövs nu ytterligare verbal utveckling.

Rovdjursutredningens slutbetänkande skriver minst 450 vargar 2024. Det är inte ett provisoriskt värde. Förvaltningsplanen remissversion för vidare föråldrade uppgifter.

Genom att flytta invandrarvarg från renbetesområdet söderut har naturvårdsverket fördärvat en lovande familjebildning och ingen flyttning har ”lyckats”. Med hänsyn till detta föreslås blygsammare formuleringar i den nya förvaltningsplanen. Jag anser i genomsnitt en föryngring i renbetesland bör tolereras för att förbättra invandringen, och undrar om förvaltningsplanen ger en helt riktig bild att riksdagen utfärdat och rovdjursutredaren stöder totalförbud?

Rovdjursutredarens förslag att inavelsmålet skall nås för populationsmålet nämns inte bland faktorerna som uppräknas för hur stammen skall tillväxa.

Genetiskt viktig varg är fortfarande ganska entydigt, men det kommer det inte att vara efter valpningen 2013, och snart kommer den genetiska viktigheten att röra sig om relationer med resten av populationen. Licensjakt bör anpassas så att det ges en dominerande vikt hur den påverkar stammens genetik, men efter 2013 bör detta uttryckas mer nyanserat. Vad som står i förvaltningsplanen stämmer inte heller med vad naturvårdsverket bestämt vid ett sammanträde. Anpassning av terminologin till mer komplexa förhållanden rekommenderas redan nu.

I vissa fall kan man göra avkall på att man måste känna den genetiska viktigheten före beslut om skyddsjakt. Det bidrar till det ”genetikhat” som vuxit fram det sista året och försvårat acceptansen för genetisk förstärkning.

Årlig rapportering av vargstatus bör uttryckligen omfatta ödet för ”genetiskt värdefulla vargar” (framförallt skyddsjakt) och helst en analys av de genetiska effekterna.

Syftet är att sänka vargens inavel bör anges utan angiven tidsgräns ”tills den blir 0.1 eller annat beslutas” (2017, som anges, kommer inte inavelsgraden att ha sjunkit till 0.1). Det går förstås att ha en plan som bara sträcker sig till 2017, men det måste framgå att ambitionerna inte slutar då.

Om det är så att vargantalet får begränsas utan att inavelsmålet nåtts eller invandringen från Finland ökat (vilket rovdjursutredaren anser behövs) så bör det klart framgå. För närvarande påstår t ex jag att det är det biologiska taket som gäller, eftersom inaveln inte kommer att nå målet och bruttoinvandringen från Finland knappast öka. Det vore bra för acceptansen om den oro detta skapar kunde skingras genom att det av förvaltningsplanen klart framgår att det räcker med att minimiantalet uppnåtts för att stoppa tillväxten med jakt, andra önskemål behöver inte uppfyllas.

Valpar bör (av biologiska skäl och för bättre acceptans av lokala intressen) tas bort från kullar dit valpar tillförs, helst fler än som tillförs. Förstår inte varför detta inte ens diskuteras.

Citat ”Naturvårdsverket avser att undersöka det bevarandebiologiska behovet och de juridiska förutsättningarna för att underlätta den genetiska förstärkningen genom selektiv, riktad och populationsreglerande jakt. En sådan jakt skulle därmed kunna utgöra en komponent i den genetiska förstärkningen för att åtgärderna ska få en snabbare effekt i populationen. Undersökningen ska omfatta såväl förutsättningarna för att utifrån genetisk status rikta jakten mot särskilda revir, som att reglera stammens storlek för att öka den genetiska förstärkningens effekt.” ”Naturvårdsverket avser att 2012 inleda arbetet med att utveckla former för en mer selektiv licensjakt och att ta fram föreskrifter för länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter varg. Bland annat kommer möjligheten att rikta jakten mot revir med särskilt låg genetiskt status och effekterna av en sådan jakt att undersökas.” 

Det är anmärkningsvärt att Sverige först nu verkar kommit på iden att utvärdera effekten av jakt och tillförsel av vargar under olika förutsättningar inklusive de rådande nu och 2010. De uträkningar som gjorts är inte relevanta, det är tveksamt om naturvårdsverket verkligen tänker göra allmänt relevantare beräkningar, t ex genom att ta hänsyn till att vargstammen nu är större än beräkningarna förutsatt. Det verkar dock av förvaltningsplanen, som naturvårdsverket nu hade för avsikt att ta initiativ till sådana beräkningar, som rimligen borde utförts för några år sedan. Någon borde insett att beslutsfattande normalt skall ha en konsekvens och kostnadsanalys. Detta gäller även den allmänna uppfattningen om riksdagsbeslut. Att genetik kan användas som ett motiv för att minska vargantal och inte ensidigt öka det skulle bidra till en mindre genetikhatisk inställning hos de vargnegativa elementen, vilket i sin tur skulle underlätta genetikförstärkningen och öka acceptansen för den. Beräkningarna måste dock utföras skyndsamt om de skall bli ett beslutsunderlag till 2013 års förvaltningsjakt. Jag får känslan av att möjligheterna att få ett långsiktigt riksdagsbeslut hösten 2012, som möjliggör förvaltningsjakt 2013, medvetet förhalas.

Citat ”Naturvårdsverket och Jordbruksverket kommer under 2013 att upprätta ett femårigt handlingsprogram som bland annat innehåller:…  – Ett kvantitativt mål för minskad inavelsnivå”

För att kunna koppla detta kvantitativa mål till insatta åtgärder borde uppdaterade relevanta räkningar utföras och det skall vara klart 2013, så inte bidrar det till jakt 2013.

Förvaltningsplanen kunde kontinuerligt utvärdera hur acceptansen för de som är närmast vargarna utvecklas med tiden och – om den försämrats sista halvåret, vilket jag tror – varför de åtgärder som vidtagits inte varit effektiva.

Nedan är några synpunkter från mig vad en förvaltningsplan kunde omfatta eller reglera. Naturvårdsverkets sida om förvaltningsplansarbetet är http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-och-vilt/Viltforvaltning/Regeringsuppdrag-om-vilt/Forvaltningsplan-for-varg/ (naturvårdsverket har bytt URL till sina rovdjurssidor URL är uppdaterad även om inte sidans text är det).

Jag har lagt ned mycket arbete på denna vargweb som ger underlag för många aspekter av vargförvaltning https://vargdag.wordpress.com/. Mycket råder det säkert i princip enighet om, men en del finns ingenannanstans och även där de flesta är överens kanske detta ger ytterligare perspektiv. Denna artikel kommer nog kontinuerligt att förbättras och förändras. En del motiv finns här, en del på den här webben och jag länkar till några. Beträffande de flesta tror jag det råder enighet om behovet. Förvaltningsplanen ges nu stor betydelse av EU och regeringen medan betydelsen av den rovdjursutredning som skall komma med sitt betänkande i början av april tonas ned. Även rovdjursutredningen själv verkar anse att svaren om vargens väg till gynnsam bevarandestatus och vad det är skall ges av förvaltningsplanen. Den nya ”vargkommitten” säger sig ha bidragit.

Jag tror inte rovdjursutredningen lyckats formulera ett genomförbart mål eller väg och jag tror att nyckeln för att lösa rovdjursförvaltningens dödläge är att ge vargen gynnsamt bevarandestatus idag och jag tror det ligger i förvaltningsplanen makt att skriva in detta, men jag tror knappast det moraliska modet föreligger.

Förvaltningsplan för varg i Sverige.

#1 Det genomsnittliga släktskapet i den skandinaviska vargens genpool skall årligen beräknas och redovisas i ett uppdaterat diagram som visar utvecklingen över tiden. Skälen förklaras på https://vargdag.wordpress.com/2011/10/23/genomsnittligt-slaktskap-berakningsmetod/:

#2 Den skandinaviska vargstammens utbredning söder om latitud 59 bör årligen redovisas i ett diagram, som visar utvecklingen över åren. Motiv: framryckningen söderut går märkligt och oacceptabelt sakta och måste stimuleras och ges ökad uppmärksamhet och analys de närmaste åren. Vidare motivation: https://vargdag.wordpress.com/2011/11/14/sydgrans-svensk-varg/  Det finns också ett behov att följa spridningen österut, men här är framstegen påtagliga och fordrar inte omedelbar uppmärksamhet. Norrut tas säkert upp av andra. I #13 föreslås länsvis fördelning av vargar vilket är ett verktyg för att följa utvecklingen av den regionala fördelningen på nationell nivå.

#3 Den svenska vargstammens utbredning skall vidgas. Huvudmetoden för detta är utformning av skydds- och licensjakt. Speciell uppmärksamhet skall ges spridning i Götaland.

#4 Det viktigaste och högst prioriterade förvaltningsmålet är att sänka vargstammens inavel som i förvaltningsplanen bör omformuleras till att sänka det genomsnittliga släktskapet. När och om det genomsnittliga släktskapet faller under 0.15, så bör prioriteten för ytterligare sänkningar diskuteras och troligen omprövas.

#5  För att sänka inaveln skall genbidraget från de tre tidigaste  ”grundarna”  successivt  reduceras. Detta borde skrivas in i förvaltningsmålet för de närmaste åren.

#6  Den prioriterade metoden att sänka inaveln är att förvalta generna från naturliga invandrare eller nyinförda vargar välNyinvandrade vargar skall i princip aldrig avlivas och deras reproduktion skall inte försvåras, men flyttning kan ibland vara motiverat.

#7  Jakt skall arrangeras så att avkomma till nyinförda vargar sällan skjuts. Barnbarn behöver generellt inget specifikt individuellt skydd utöver ett skydd för invandrarnas familjer och revir som i första hand är till för att skydda den genetiskt värdefulla vargen, i andra dess partner och först i tredje hand barnbarnen.

#8  Alla ”genetiskt värdefulla” vargar (avkommor till invandrare) är inte lika mycket värda och värdet är inte konstant över tiden. Invandrare får barn och barnbarn och sprider sina gener i stammen. Nya ”fräscha” vargar tillkommer. Därför minskar behovet av skydd och särbehandling över tiden för de nuvarande genetiskt värdefulla vargarna. Det bör göras en omräkning av genetiskt värde varje år. Eftersom vi är ovana vid detta, så kan man inte heller lägga fast i en förvaltningsplanen hur uträkningen skall göras, bara att den skall göras årligen. Detta genetiska värde behövs såväl för skyddsjakter (hur mycket ”extra” skada som måste tolereras) som för licensjakt (vilka revir som skall fredas). Synpunkter och förslag på min web: https://vargdag.wordpress.com/2011/11/24/invandrare-och-deras-avkommors-genetiska-varde/

#9 Statistik skall föras över genetik hos skjutna vargar baserat på DNA analys, och det genetiska värdet hos skjutna vargarna skall årligen sammanställas. Detta är en kontroll på att de genetiskt värdefulla vargarna får ett tillfredställande skydd.

#10 Riktvärdet för den svenska vargstammens storlek till 2019 skall sättas till lägsta möjliga. Regeringen har tagit bort taket men hänvisar till rovdjursutredningen (SOU2010:34). Rovdjursutredningen föreslår i första betänkandet att antalet inte ökar förrän inaveln minskar och i det andra att golvet gäller först från 2024. Jag tillstyrker detta varmt eftersom det är lättare att minska inaveln i en liten vargstam än en stor. Olika poster på min web visar att en liten vargstam ökar den inavelsreducerande effekten av både invandring och införsel.

#11. Huvudskattningen av vargstammens storlek definieras som det skattade antalet vargar 1 april respektive år. Därefter kommer valpningen och det tar lång tid innan man får grepp över den och dödligheten (dödligheten av valpar är stor och osäker i början). 1 april är vargantalet förhållandevis säkert, kanske säkrast. 1 april är minimitalet under årscykeln, dvs det kommer nästan alltid att finnas fler vargindivider än antalet anger, det är den naturligaste utgångspunkt för årscykeln i antal. Jakt och spårning kommer huvudsakligen att ske på vintern före 1 april (egentligen före 1 mars men justeringar kanske görs). Det blir därför ingen förvirring om antalet avser före eller efter eventuell licensjakt. Statusrapporterna under sommaren hösten ligger så nära skattningstidpunkten som möjligt. Motiv: statsmakterna har inte definierat antalet vargar i Sverige, därför bör förvaltningsplanen göra en definition (se https://vargdag.wordpress.com/antal-vargar/)

#12 Praxisen att räkna norsk-svenska vargar som svenska ändras och ersätts av en överenskommen delning. Det ger en felaktig bild av de båda ländernas vargstammar att räkna för högt till Sverige. Detta innebär att vargantalet i Sverige sjunker med kanske 20 vargar och måste justeras bakåt.

#13 Förvaltningsplanen bör se till att årliga fördelningar av antalet vargar på län görs och sprids. Naturvårdsverket gör länsfördelningen och bestämmer viktningen av vargar som rör sig över länsgränserna. En sådan skattning skulle objektivare än tidningsuppgifter, som lätt överdriver vargens roll i länet. Idén med skattningen är att skattningen i län summerar ihop till riksskattningen. Fördelningen behövs för att få nationell överblick om vargförvaltningen regionaliseras. Man får överväga hur man skall beakta och fördela icke stationära vargar, bla för att visa att varg faktiskt förekommer även i län utan föryngringar.

#14 Den naturliga invandringen från Finland skall stimuleras och förbättras. Metoder för detta är diskussioner med Finland om hur invandringen av vargar från Finland till Sverige skall förbättras, gemensamma diskussioner (Finland) med ryska Karelen hur deras vargstatus ser ut och hur migration till Finland samt österut i Ryssland kan förbättras. Beträffande effekterna av migration på inavel se min web:http://vargweb.wordpress.com/2011/11/29/invandring-av-vargar-fran-ost-sanker-inaveln/

#15 Ökad tolerans mot vargetableringar i renbetesområdet när det rör sig om direktinvandrare som envisas med att bosätta sig där och bildat revir med partner, såsom ”Idretiken (se https://vargdag.wordpress.com/2011/10/31/skandinaviens-viktigaste-varg-idrevargen/.

#16 Den genomsnittliga generationstiden baserat på årets nya föräldrapar beräknas årligen. Det är av intresse att studera hur jakt påverkar generationstiden, troligen sjunker den. Hur detta skulle kunna gå till åskådliggörs på https://vargdag.wordpress.com/2011/11/21/generationstid-lagre-an-formodat/

#17 Huvudfrågan om vargantalet i Sverige beror på vetenskapen och för hur varggener diffunderar genom en fragmentiserad, ganska liten östlig icke avgränsad vargpopulation, som genomgår dynamiska snabba förändringar; samt underlaget (beskrivningar) av denna vargpopulation. På kort sikt är fler vargar en nackdel eftersom det försvårar en genetisk förstärkning och permanent utökning av spridningsområdet. Jag föreslår därför att vargförvaltningsplanen uttalar sig i första hand för ingen ökning och i andra att eventuell ökning skall förläggas till andra län än Värmland, Dalarna, Gävleborg, Örebro och Västmanland, som idag är mättade, och i övrigt hänvisar till högre vargantal som en fråga för nästa omgång av förvaltningsplanen.

Allmänna synpunkter:
# De restriktioner och den höjning av debattemparturen som EUs uppmärksamhet angående jaktformerna givit, har föranlett regeringen och be EU om ett ökat nationellt utrymme för vargpolitiken, vilket EU inte beviljat utan istället talat om att tillräcklig flexibilitet finns. Detta gör utformningen av vargpolitik och även förvaltningsplan besvärlig, bla vet man inte vad EU egentligen vill och man vet inte hur EU kommer att reagera. Att vargen inte har gynnsamt bevarandestatus överför makt från Sverige till Bryssel, det har inte gått att lägga ett riksdagsbeslut med över 80% av riksdagen bakom som underlag till ett treårigt vargbeslut pga av EUs oförutsägbarhet. Nu skall det beslutas om villkoren för gynnsam bevarandestatus. Tvärtom vad många tror styrs inte villkoren huvudsakligen av Bryssel, EUs rovdjursriktlinjer ger handlingsfrihet för Sverige att förklara att dagens vargstam uppfyller kraven för gynnsam bevarandestatus, och att göra detta skulle ge Sverige större handlingsfrihet. Rovdjursutredningen skriver in önskemål i still med att inaveln reduceras till 10% som sedan blir ett villkor för gynnsam bevarandestatus som troligen inte kommer att uppnås. Det är naturligtvis bra med höga ambitioner och det finns en drift att få överbetyg. Jag föreslår att den svenska vargstammen tilldelas gynnsam bevarandestatus som den är, fast marginalen inte är jättestor. Andra krav och önskemål uttrycks i förvaltningsplanen. Syftet är inte att sänka ambitionsnivån i vargförvaltningen utan att Sverige skall ta en större andel av ansvaret och få större möjligheter att välja den effektivaste vägen mot målet.
# Naturvårdsverket har under hösten 2011 gjort den vargrelaterade information svårtillgängligare eller kanske ibland helt otillgänglig.  Sidor som förut var lätt tillgängliga är nu lösenordskyddade; eller omöjliga att klicka sig fram till; eller har tagits bort. Det finns en sökfunktion på Naturvårdsverkets web, men det är svårt att söka igenom systematiskt och det är svårt att finna menyer att söka från, och även när man hittat något nytt relevant, så är det inte säkert tillgängligt när man ”klickar” länken.  Det blir svårare eller kanske så omöjligt att utvärdera Sveriges vargförvaltning för oberoende observatörer utanför ”etablissemanget” (som jag). Tidigare har jag berömt Naturvårdsverket för dess öppenhet och hur jag märkte att Naturvårdsverket försökte hålla information lättillgänglig, nu verkar det inte finnas skäl för beröm längre och steget till klander är inte så långt.
# Det är svårt med myndigheter och organisationer i allmänhet och vargdebatt i synnerhet, de tar i allmänhet inte åt sig av synpunkter, som inte kommer från en auktoriserad källa (jag är ju privatperson). Man upplever att enda chansen är att skriva i t ex tidningar och då måste det vara kort och onyanserat och lite vinklat, detta leder inte till en dialog och det gör debattklimatet mer polariserat. Jag upplever lite ”konstruktiv kritik” och att det är lite för lätt att sälja kvalificerade ideer utan ett intellektuellt kvalificerat motstånd. Jag gör ganska skarpa utsagor om hur den svenska vargpolitiken borde förbättras (även kommentarer om specifika inlägg av kvalificerade namngivna personer, och i andra fall mot förslag/beslut av t ex naturvårdsverket). Vore det ett bra vetenskapligt debattklimat borde det komma mer kommentarer från dessa. I de flesta fall så är det tystnad, annars tack för synpunkterna eller vi är inte intresserade. Det blir mest onyanserat skäll. Fast å andra sidan så tror jag även auktoriserade källor känner ganska mycket frustation i just vargfrågan, och den mesta informationen är fortfarande lättillgänglig även om den från just naturvårdsverket blir sämre.
# Det uttalas ofta att en MKB eller snarare motsvarighet till MKB för varg borde utföras. Förvaltningsplanen kan omfatta den information och analys som ges i en MKB (miljökonsekvensbedömning) som skall föregå en ny verksamhet, dvs. en genomgång av miljökonsekvenserna av introduktion av varg. Varg är ju inte ny för latituderna 59-62, men för huvuddelen av Sverige är det en nyhet med permanent vargnärvaro. Det principiella förfarandet kan vara av värde även för verksamheter man har viss erfarenhet av, speciellt när ämnet är så kontroversiellt och så många olika delvis överdrivna uppfattningar är i svang.
# Det är svårt att förstå utgångspunkterna för förvaltningsplanen eftersom de politiska intentionerna är oklara, konfliktfulla och med säkerhet kommer att modifieras inom ett år. LCIE dokumentet, som hänvisas till i förutsättningarna, kommer från en grupp vars åsikter om den svenska vargförvaltningen inte har respekteras av EU-kommissionen och som ger utrymmer för ett brett spektrum av tolkningar när det skall appliceras på svensk varg. Jag kan inte förstå annat än att förvaltningsplanen blir ett vargpolitiskt instrument.
# Debattklimatet skärptes ytterligare i samband med EUs inblandning; genom regeringens försök att blidka EU; och genom att naturskyddsverket inte är lyhört för statsmakternas intentioner. Tycker det vore bättre att vänta med förvaltningsplan tills överträdelseförfarandet avslutats. Då skulle det bli något mindre turbulent och hetsat debattklimat och förvaltningsplanen kunde göras mer fristående från vad olika intressenter hävdar att EU menar.
# Det blir ännu svårare genom att vargantalet tycks öka bortom politisk kontroll till valpningen våren 2012 och vida överträffa de tidigare satta politiska målen.

Umeå november/december 2011  tillägg april 2012

, , , , ,

3 kommentarer