Inlägg taggade genetik

Varg-bollen hos Naturvårdsverket

Bollen hos Naturvårdsverket!!!

Naturvårdsverket har gynnsam bevarandestatus för varg i uppdrag av regeringen. Frågan om nödvändigt antal diskuterades vid ett expertmöte på Naturvårdsverket 26/4.

Reflexioner efter expertmöte på Naturvårdsverket 26/4

Tillägg 130701. Naturvårdsverkets rapportering till EU har gjorts. http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/Arter_boreal.pdf  Det framgår av dokumentet att Naturvårdsverket inte tagit ställning till om det finns tillräckligt många vargar eller huruvida varg har gynnsam bevarandestatutus. En kommentar i ett pressmeddelande ger intryck av att Naturvårdsverket förbereder en minskning av nödvändigt vargantal i en osäker framtid. Kommentarer: 1) Det förefaller som Naturvårdsverket påverkats av forskarskrivelsen; 2) Denna brist på ställningstagande ger inte vargkommitteen vad som fordras för att fullfölja sitt arbete på ett tillfredställande sätt och inte heller regeringen för att initiera skrivandet av en proposition. Titta på Naturvårdsverkets lägesrapporter april-juni. Expertmötet, forskarskrivelsen eller uppdraget att ta ställning till och motivera vargens gynnsamma bevarandestatus nämns inte, så det verkar inte ha hög prioritet hos Naturvårdsverket. Det var känt för Naturvårdsverket redan 22 oktober (möte med EU) att en omarbetning av förvaltningsplanen var nödvändig och att den borde vara baserad på ett vidare samråd. Naturvårdsverkets ansvariga åberopar vid intervju : ”Det är ännu inte klart vad som krävs. Det som diskuterats länge är inavelssituationen, och vi har fortfarande inte riktigt fått något klart och tydligt svar. Vi ska ha en öppen process där vi kan väga de olika forskarnas argument mot varandra, säger Marissink.”  Och ett annat uttalande:” ” Man frågar sig vad expertmötet 26/4 var tänkt att fylla för funktion om inte en process där naturvårdsverket kunde väga olika forskares argument mot varandra, och ställa kompletterande frågor om något var oklart för någon vid Naturvårdsverket. Naturvårdsverket borde utnyttjat tillfället, även om Naturvårdsverket huvudlinje inför expertmötet fastställts till att inte ändra sig.  Men istället tänker Naturvårdsverket tillsätta en ny expertgrupp med nya fräscha experter, i hopp om att Naturvårdsverket skall få något underlag till beslut i GYBS-frågan.

Här är en kommentar till Naturvårdsverkets misslyckande att bestämma GYBS för varg.

Tillägg 130620. Grimsö/Skandulv med flera har 130618 skrivit ett brev till Naturvårdsverket. Brevet kan nås genom att klicka här! Brevet påpekar att det framkom vid forskarmötet att den modell och de beräkningar som Naturvårdsverket byggt sin FRP på inte är relevant (minsta vargantal = 380). Dvs forskarmötet 26/4 stödjer inte att Naturvårdsverkets FRP bygger på vetenskaplig grund. Brevet föreslår att Naturvårdsverket minskar svårigheterna med vargförvaltning på det sätt jag föreslagit, genom att deklarera att svensk varg nu har gynnsam bevarandestatus. Brevet argumenterar för FRP =270 istället för Naturvårdsverkets 380, och utan att några övriga bivillkor skall uppföljas. Brevet följer min uppmaning till Skandulv/Grimsö att bringa ordning i vargkaoset! Bland undertecknarna finns sju från Skandulv/Grimsö. Nu återstår att se om Naturvårdsverket vill fortsätta att följa sin egen – av ingen expertis stödda – linje, som leder till fortsatt kaos i vargförvaltningen med de spin-off effekter det medför.  http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/06/kritiserad-vargmodell-underkanns-av-ansvariga-forskare/ . http://www.jaktojagare.se/aktuellt/slu-forskare-det-racker-med-270-svenska-vargar  . http://www.vargfakta.se/nyheter/forskare-270-vargar-ar-ett-lampligt-golv/.  http://michaelericson.wordpress.com/2013/06/25/somliga-gar-i-trasiga-skor/;  http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=131&oid=4196  ; http://bilderblogg.se/politik/at-vem-forskar-man-pa-slu.htm ;  

Detta avsnitt är skrivet efter mötet (efter 26 april) och avser att beskriva vad det ledde till och hur det kan sättas i ett sammanhang i den mån jag får reda på något. Deltagare framgår av följande länk . Detta är hur Skandulvs nyhetsbrev beskriver mötet:  ”SKANDULV hade ett arbetsmöte med Naturvårdsverket 26 april ang. vargstammens genetiska status och hur genetiken ska bedömas vid resonemangen om kriterierna för s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS). Tre externa internationella populationsgenetiker deltog i seminariet. NV ska senast 30 juni rapportera till EU vargstammens status och vilken nivå man anser vara s.k. ”Favourable Reference Population”.  Uppnåendet av den nivån är ett av kraven för att stammen ska ha uppnått GYBS”  Det noteras att de forskare som valt modell och gjort de räkningar som Naturvårdsverkets starkt kritiserade åsikter bygger på (Laikre och Ryman) inte deltog vid mötet. Det spekuleras om att Laikre och Ryman inte utfört beräkningarna  vilket jag påstår (se sid 65 och Fig 1a i Liberg m fl 2009 rapport till Naturvårdsverket) och att Ryman inte ställer sig bakom förvaltningsplanen. Men Naturvårdsverket ordnade också ett forskarmöte om liknande frågor för alla rovdjur omedelbart före vargmötet. Inget om planerna inför mötena nämns såvitt jag kan se i Naturvårdsverkets ofta återkommande lägesrapporter om viltförvaltning. Tydligen var detta det föregående mötet med Ryman rum före konferensen, där han inte tyckte att beräkningarna var användbara, medan Burman, som bara var på vargkonferensen, verkade vilja hålla fast vid Ryman/Laikre beräkningarna. Som nämns nedan är 1500 vargar fortfarande en möjlighet. Svensk Jakt ansåg det vare en följd av mötet att Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsmodell skulle skrotas.  Här är Vargfaktas version av konferensen och turerna omkring.  Uppslutningen från Grimsö verkade förvånansvärt stor. Naturvårdsverket ställningstagande i GYBS frågan för varg är fortfarande ställd i dunkel bara två månader före rapportering till EU. Den 29/4 mötte Naturvårdsverket Svenljungagruppen (enligt nedan), en rapport ges på Svenljungagruppens hemsida, det verkar inte som om Naturvårdsverket ändrat uppfattning märkbart sedan före mötet 26/4, men Naturvårdsverket kanske verkade något mindre säkra på modellen. Att Naturvårdsverket inte ändrat inställning innebär också att vad som tillkommit 2013 som skulle kunna användas som motiv för högre golv inte accepterats av Naturvårdsverket som motiv för högre golv. Det förefaller uppenbart att mötet fredag 26/4 inte var tänkt att ge upphov till någon ändring, annars skulle ett möte med SvenLjungagruppen inte lagts in redan nästa vardag 29/4.  SvenLjungagruppens kritik i delar som jag hoppades skulle klarats upp på sammanträdet 26/4 ”Vi hävdade att vi med bred marginal redan i dag uppnått GYBS enligt art och habitatdirektivet. Men NVV påstod som väntat att genetiken måste förbättras. De kunde inte bemöta den kritik vi framförde att de utgår från en felaktig genetisk modell där deras referenspopulation har en inavelsgrad om F=0”…”Naturvårdsverket och EU-kommissionen själva hittar på krav som inte finns med i art och habitatdirektivet. Som till exempel att det ska krävas en inavelsgrad om högst F=0.10 och att vargstammen inte skall förlora mer än 5% genetisk variation på 100 år. Dessa krav finns inte i det avtal som Sverige har undertecknat och skulle därför inte hålla i en domstol”.

Forskarmötet
Naturvårdsverket har sedan hösten 2012 närt tanken på att bjuda in några forskare till en diskussion omkring varg-genetiken och FRP (behövligt vargantal) som en del av GYBS. Detta realiseras i slutet 26 april. En del av bakgrunden till diskussionen är att jag hävdar NV-planen är ovetenskaplig och missbruk av genetik. Bland de forskare som bereddes möjlighet att deltaga var: Olof Liberg, Håkan Sand, Linda Laikre, Ilik Saccheri, Pär Ingvarsson och Nils Ryman. Även jag skulle kunnat delta, men gjorde det inte. Jag har tidigare haft en liknande diskussion på Naturvårdsverket för ett halvår sedan som inte verkar givit någon effekt. Det kan ju också ha fördelar om den som kritiserat inte deltar, då blir de andra deltagarna mindre finkänsliga i eventuell motkritik. Det visade sig väcka en viss uppmärksamhet att varken jag, Laikre eller Ryman deltog. Ett bildspel jag delgav Naturvårdsverket då är här, bättre men inte mycket annorlunda siffror har beräknats sedan dess av Liberg och Sand (2012). Jag ger synpunkter inför den planerade diskussionen i denna bloggartikel, men de flesta synpunkterna är kända. Jag svarar troligen på frågor per email om det behövs. Så jag tror inte jag skulle tillföra så mycket, och har redan givit vad jag kan ge.

Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Mina initiala kommentarer om Naturvårdsverkets beslut här.  Jag befarar att Naturvårdsverket ämnar fortsätta den okloka hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket måste kunna förklara och motivera sina ställningstaganden och de måste också kunna motiveras av lokalt ansvariga på ett förståeligt sätt, och frågor måste också kunna besvaras på ett sätt så det framgår av den lokalt ansvariga förstår, tror inte nuvarande motiv går att förklara på ett trovärdigt sätt. Funkar inte detta blir politiken mindre trovärdig och legitim, och det får mindre acceptans att det är krav från EU och de svenska statsmakterna. Jag fruktar att detta blir svårt med nuvarande motivering. Jag hade hoppats att Skandulv/Grimsö skulle kunna använda sitt inflytande för att åstadkomma en förnuftigare vargförvaltning, men nu tror jag inflytandet på Naturvårdsverket är litet och Skandulv/Grimsö själv för disperat. Även om jag hoppas att det kommer att visa sig att jag har fel! Jag kommer i rött nedan att tillföra reflektioner om huruvida mötet kommer att leda till någon förändring, fast jag gissar att man får vänta till sista Juli med att få svaret.

Varför kommer inte Naturvårdsverket förändra beräkning om behövligt vargantal?

Den som har skrivit Naturvårdsverkets dokument är Per Sjögren-Gulve. Det är samma person som kallar till diskussionen, väljer deltagarna, organiserar och leder diskussionen, utformar ett dokument med ett förslag som distribueras inför mötet, för minnesanteckningar och verkställer eventuellt behövliga ändringar. Det är samma person, som skulle förlora mest prestige och anseende på en märkbar förändring.  Trots att NV haft ett halvår på sig att ändra uppfattning på grundval av kritiken har detta inte skett eller antytts att det övervägs, knappast ens inför mötet. Från den planerade diskussionen till dess att NV skall rapportera till EU är det två månader. Det är för knappt om tid om avsikten hade varit att förutsättningslöst tänka över ändringar, diskutera internt, utforma ändringar och fatta formellt beslut. Jag betvivlar att huvudavsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Nej, jag tror diskussionen motiveras av andra skäl. Det viktigaste kanske är att den kommer att minska kritiken mot NV genom att forskare konsulterats. Diskussionen kan användas som ett ”alibi” av NV. Det är bra för Sveriges relationer med EU att hänvisa till att utarbetandet av rapporten till EU har föregåtts av seriösa diskussioner med Laikre och Ryman (se nedan). Dessa har ju framlagt ett eget alternativ, och har utpekats av EU-kommissionären som lämpliga granskare. Det är ju i och för sig inte fel att diskutera ibland. Beträffande varggenetikfrågorna existerar inte något objektivt diskussionsforum, men däremot stora motsättningar om hur den genetiska teorin bör tillämpas. Detta är självklart ett viktigt motiv för diskussion, även om jag knappast tror att resultatet kommer att reflekteras i de krav Naturvårdsverket avser att ställa för GYBS.

Skäl att behövligt vargantal borde ändras

Naturvårdsverket har för genetisk sårbarhet av den svenska vargstammen ställt kravet att högst fem procent av den genetiska variationsgraden får gå förlorad på 100 år enligt ett förslag från Allendorf och Ryman (2002). Enligt skriftlig uppgift från Naturvårdsverket i början av mars exemplifieras detta med att heterozygotigraden (ett mått på genetisk variation) för fem år sedan skattats till 0.57 och inte får sjunka under 0.54 om 100 år. Naturvårdsverket hävdar att detta fordrar 4 invandrare per varggeneration vid en vargstam på 180 och 3.5 invandrare vid 380. Detta stämmer inte alls med data från den verkliga skandinaviska vargpopulationen. Sedan de två invandrare kom in 2008 har den observerade heterozygotigraden ökat från 0.57 till 0.63, och antalet genvarianter (alleler) har under samma period ökat med 29 %, och om de tre senaste invandrarna inkluderas blir ökningen 49 %.(siffror enligt Liberg/Grimsö). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar borde den låga invandringen i stället lett till en minskning av den genetiska variationen! Teorin säger att det räcker med en invandrare per varggeneration för att den genetiska variationsgraden skall öka samtidigt som inaveln minskar. Naturvårdsverkets påståenden däremot stämmer varken med teori eller observationer. EUs rovdjursriktlinjer (guidelines) kräver bara en invandrare per varggeneration, men Naturvårdsverket kräver alltså mer än tre gånger så mycket!

De forskare som uttalat sig har inte stött Naturvårdsverkets beräkning. Naturvårdsverkets förslag bygger på en gemensam rapport 2009 med kapitel med olika författare (leverantörer). Laikre och Rymans bidrag var det som Naturvårdsverket gjort till sitt. Det noterades vad man inte var överens om. De fem forskare som deltog utöver Laikre och Ryman ansåg att det räckte med mindre invandring (och alltså färre vargar vid samma invandring) än Laikre och Ryman. En majoritet av de forskare Naturvårdsverket anlitade ansåg alltså att det behövs färre vargar och lägre invandring för att nå GYBS. Det blir än mer anmärkningsvärt att förslaget inte utsatts för någon extern granskning när det fick så dåligt forskarstöd första gången det lades fram. Möjligen kan man se att den ansvariga faktiskt talat med mig som en granskning, Då blir vi sex forskare (mot två) som tycker kraven för GYBS ställts för strängt som det framförs i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Enbart det borde kunna vara motiv att sänka krav, som inte kan väl motiveras.

Vad är vetenskapligt fel? De värden Naturvårdsverket presenterat på grundval av beräkningar av Laikre och Ryman (2009) bygger på att en vargpopulation med konstant storlek avskärmas från en mer omfattande homogen moderpopulation. Då stämmer beräkningarna matematiskt, men saknar relevans för svensk varg! Den svensk/norska vargstammen har grundats av ett mycket litet antal invandrare. Eftersom grundarna var så få har den svensk/norska vargstammen avsevärt lägre genetisk variation än ”moderpopulationen”, och då krävs radikalt mycket lägre invandring för att hindra den genetiska variationen att minska.

Skäl för Naturvårdsverket att anpassa sig till alliansens/regeringens förslag!

Regeringen/alliansen har på grundval av Naturvårdsverkets beräkning föreslagit att 180 vargar skulle vara tillräckligt för att uppfylla kravet på tillräckligt bevarande av genetisk variation. Naturvårdsverket ansåg då detta skulle fordra alltför stor immigration. Men eftersom migrationsbehovet är långt lägre, och den naturliga invandringstakt vi haft senare tid räcker, så bör Naturvårdsverket ansluta sig till regeringens linje. Det viktigaste skälet är att beslutet då blir vetenskapligt grundat, eftersom den genetiska variationen inte sjunker alls. Beslutet uppfyller det krav som Naturvårdsverket självt valt på genetisk sårbarhet i Naturvårdsverkets tolkning, och hållit fast vid ett halvår utan att själv ifrågasätta trots kritik. Att inte gå lägre i antal kan motiveras med några lättformulerade skäl, ett är att undvika att komma nära det golv som den demografiska sårbarhetsanalysen ger. Ett beslut i denna riktning skulle ge principiell enighet mellan regering, huvuddelen av de politiska partierna och naturvårdsverk. Stor riksdagsmajoritet kan påräknas med måttliga komplikationer och justeringar (kanske en uppjustering till 200 för att få med socialdemokraterna). Det skulle dessutom medföra acceptans från huvuddelen av de som bor och verkar nära varg och större acceptans för varg- och valpflytt eftersom konstruktioner kan göras så att operationerna kopplas till en sänkning av vargtrycket. Behovet av framgångsrika valp-flytt och varg-flytt blir lägre och hanterbart stort. Ökning av genetisk variation och minskning av inavel uppnås snabbare och till lägre kostnad. GYBS behöver inte invänta att valp-flytt lyckas eller förutsätta en svårnåbar immigrationsnivå. EUs önskemål om förvaltningsplanens innehåll (se nedan) blir lätt att tillfredsställa. Osäkerheten om hur många vargar NVs krav faktiskt kommer att medföra undanröjs. Det blir svårt att fälla Sverige i en juridisk instans om Sverige vetenskapligt motiverat att varg har gynnsam bevarandestatus. Eventuell juridik blir då beroende av vetenskapliga detaljdiskussioner, vilket nog verkar avkylande på juridiska instanser. Meningsfull vargförvaltning kan påbörjas omedelbart. Handlingsförlamning, osäkerhet och uppgivenhet skulle brytas.

Sakkunniga forskare har nämnt olika uppfattningar om det vargantal som borde räcka för GYBS, det sista året inom intervallet 125-1500, det är inte svårt att uttrycka vetenskapligt stöd för lägre krav än Naturvårdsverkets. LCEIs rovdjursriktlinjer är inte allvarligare menade än att de nu är svåra att hitta, men här är senaste länken.

Om Naturvårdsverket skriver att varg har gynnsam bevarandestatus återgår kontrollen av varg till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket slipper förödmjukelsen och minskningen i trovärdighet genom att Naturvårdsverkets beslut upphävs av domstolar. Det finns inget i EU-direktivet som hindrar att ge varg gynnsam bevarandestatus, det är bara Naturvårdsverkets egna ambitioner som hindrar.

Kritik från värnare och EU kommer hur Sverige än gör. Rättsliga förfaranden och fortsatt polarisering kan inte undvikas med säg 400 vargar, men effekterna av rättsliga förfaranden och polarisering mildras av ett bestämt och klart agerande stött av Naturvårdsverk, Regering och Riksdag. Minst 180 vargar bör enligt min mening innebära omkring 200. Att den naturliga invandringen stödd med vargflytt räcker stöds av att två nya invandrare efter flyttning till Tiveden inte verkar vandra mot norr. Det finns tungt vägande allmänna skäl för att ha minst en migrant per generation, eftersom det hindrar att den Skandinaviska vargstammen genetiskt driver allt längre bort från resten av den Nordeuropeiska metapopulationen och en mindre migration gör det långsiktigt svårt att betrakta den nordeuropeiska metapopulationen som en enhet. Skälen för högre immigration är dock långt mer specifika och kontroversiella och kopplade till subjektivt satta överdrivet höga krav.

Händelse i slutet av mars. Dels möte Svenljungagruppen Lena Ek och dels gjordes ett uttalande från Helene Lindahl att naturvårdsverket var helt inställda på 380 medan Lena Ek klargjorde att regeringen arbetade för ett lägre värde ner till 180.  Det framgår att Naturvårdsverket har uppdrag att utarbeta GYBS till slutet av juni. Svenljungagruppen påpekade att Naturvårdsverkets beräkning är fel, vi skulle istället utgå från hur vi kan få en bättre vargstam. De ansåg (som jag) att dagens varg kan ges gynnsam bevarandestatus. Man avser att följa NVs arbete med GYBS (hur nu detta skall gå till).   Det verkar inte som regeringen givit upp att Naturvårdsverket skall finna vägar till >180 vargarDet är en klar målsättning för regeringen och då måste Naturvårdsverket tydliggöra för regeringen varför detta inte kan uppnås med andra argument än de felaktiga som använts hittills. Tydligen skall förutom forskarna också Svenljungagruppen ha ett möte med Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän, undrar vad som kommer först, forskarna eller Svenljunga? Svenljungagruppens föredragning visas här.

Beställd underlagsinformation, som inte var känd vid Naturvårdsverkets ställningstagande, stödjer regeringens 180 alternativ

I december färdigställde Liberg/Sand på Naturvårdsverkets uppdrag en rapport om selektiv riktad jakt. Denna visade att sådan jakt kan fördubbla effekten av invandrare och att lågt vargantal förstärker effekten. Hänsyn till denna nya information har inte tagits vid Naturvårdsverkets nuvarande FRP-analys. Först när alla tre underlagsrapporterna från Skandulv/Grimsö inför GYBS-beslutet kommit in har Naturvårdsverkets beställda underlag blivit komplett. Denna tillkommande information stödjer både lägre antal och effektivare invandring, och ställer alltså regeringens 180 vargar i en väsentligt gynnsammare dager än höstens FRP-analys. Visserligen var rapporten rykande ny när den presenterades och tillämpades på jakten 2013, men sedan dess har tiden medgivit tillräcklig granskning.

EUs kritik angående förvaltningsplanen har inte resulterat i någon märkbar reaktion eller åtgärd på Naturvårdsverket

I pressrelease 10 juli 2012 skrev EU-kommissionären: “…the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population. The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves.” I brev 19 dec 2012 skrev EU-kommissionären: ”…no scientific review…not convinced …able to withstand scientific scrutiny…there seems to have been none on this very first attempt at defining favourable conservation status…lack of information on measures to improve the genetic status…..too hypothetical… making the status of the population dependent on future, unpredictable events…no clarity on how the genetic status will be effectively improved….unless some real and concrete steps to improve the genetic status.” Det förekommer även ett missförstånd av kommissionären orsakad av förvaltningsplanens utformning: “immigration is central for the … loss of genetic variation”, kommissionären borde skrivit “…increase of genetic variation”.

Det verkar inte som Naturvårdsverkets förvaltningsplan hittills påverkats av EUs kritik. Efter dessa påpekanden från EU kommer FRP-avsnittet att genomgå hård prövning i kritisk anda under hösten. Den planerade diskussionen kan kanske i obetydlig mån ses som tillmötesgående mot EU. Jag är dock övertygad om att mycket av EU-kritiken skulle bortfalla om Naturvårdsverket kunde bestämma sig för att dagens varg har GYBS eller ännu hellre att vargen 2010 hade det. Granskningen under hösten skulle då förmodligen bli mer saklig omkring denna sakfråga, istället för att lämna fältet fritt med den nu föreliggande icke vetenskapligt underbyggda beräkningen.

Förvaltningsmål och GYBS krav är inte samma sak

Önskemål på immigration och inavel. En intressant fråga är hur Naturvårdsverket i rapporten till EU kommer att behandla immigrantkravet? För att uppfylla riktlinjernas krav räcker det med att en migrant per generation. Varför göra det svårare för Sverige genom att ställa högre svenska krav?; Och huruvida Naturvårdsverket avser att ta upp något krav på inavelsreduktion – där har ju EU-direktivet inte några krav alls – skall Sverige lägga in det som GYBS-krav och på eget initiativ påfordra hårda svåruppfyllda krav som det inte finns någon massivt forskarstöd för? Kommer sådana ingredienser angående GYBS i rapporten bli föremål för någon form av extern diskussion?

Förvaltningsmål bör sättas högre än GYBS-krav. Jag tycker NV kan skriva in förvaltningsplanen: ”NV eftersträvar att sex flyttade djurparksvalpar skall träda i reproduktion i den svenska vargstammen före 2024”; ”NV eftersträvar att åtta nya immigranter skall reproducera sig i den skandinaviska vargstammen före 2023”; ”NV avser att anpassa uttaget till en stam på minst 220 vargar intill dess en ny immigrant trätt i reproduktion”; ”NV har inte för avsikt att medge ett så stort uttag, så att stammen beräknas bli mindre än 200”; ”NV eftersträvar att inaveln i den svenska vargstammen skall reduceras till F=0.15 och den genetiska variationen höjas i motsvarande grad före 2026”. Problem med sådana målsättningar uppstår först när de görs till förutsättningar för GYBS och därigenom hinder för förvaltning; hinder för att nå förvaltningsmål; försämrad samlevnad med varg; försämrat förtroendet för myndigheter och statsmakter, och ger varg en oproportionerlig stor roll i miljövård.

Tusen år framåt En generell föreskrift för långsiktig hållbarhet (tusentals år) är Ne>500 dvs N>2000. Jag håller i princip med om detta, men anser att detta inte är ett motiv för ett högre golv än man kommer fram till med andra resonemang. Skälet är att det inte behövs större kontakt med andra populationer än som behövs av andra skäl och att kontakten kan sträcka sig längre och göras vidare med valpflytt. Jag tycker dock det är en god idé att i förvaltningsplanen ha ett kort resonemang varför man inte tror att det behövs mer omfattande migration än av andra skäl (minst en effektiv immigrant/generation) och påpekandet att migrationen med valpflytt troligen kan göras både större och ”djupare” om så skulle fordras. Kunskapen om hur meta-populationer fungerar i allmänhet och för varg är låg, vilket dock inte motiverar höga vargantal. Det ter sig osannolikt det behövs en större population i Sverige för tusenårigt bevarande av en internationell population än hundraårigt bevarande av en svensk med minskad inavel och ökad genetisk variation. Därför bör man inte kräva en större vargstam av detta skäl. Om mot förmodan kunskapen eller utvecklingen (drastiskt minskat vargantal i Ryssland) om några decennier skulle motivera det, så finns möjligheten till omprövning.

Det kanske blir 1500 vargar…

Laikre, Ryman mfl. har i en artikel i Conservation Biology 2013 föreskrivit 1500 vargar för Sverige (minst tusen sexuellt mogna, dvs. två-åringar). Artikeln argumenterar emot jakt bl a eftersom vargjakten påstås ha signifikant ökat inaveln. Deras signifikanstest betecknar jag ”statistikmissbruk” och de data som visas är även i övrigt tendentiöst för att motsäga att jakten minskade inaveln. Detta är en tidskrift med ”peer-review system” och författarna anses vara auktoriteter på området. Eftersom studien bekostats av Naturvårdsverket finns det anledning att förmoda att resultaten kommer att falla i god jord hos Naturvårdsverket. Kopior har cirkulerat sedan november, då uppsatsen presenterades som en del i en licentiatavhandling, och några av resultaten har presenterats via dagen eko i höstas. Kopior har bifogats de överklaganden rörande vargjakt som Naturskyddsföreningen genom sin advokat Alarik lämnat in. Alarik är vän med den EU-jurist som handlagt den svenska vargfrågan och dess möjliga framtid vid EU-domstolen. EU har säkert både haft tillgång till och sympatiserat med artikeln, och har kanske samarbetat omkring den. Att EU-kommissionären i brev i slutet på december till Lena Ek föreslog Laikre och Ryman som lämpliga granskare för den svenska vargförvaltningen kan ses som en fingervisning om vad EU önskar.

Ett brev till tidskriften Science har publicerats i slutet av mars. Brevet påstår att selektiv jakt inte kan minska inavelnVäsentligt längre diskussion om brevet på nederdelen av den artikel som länkas till här. Författarna har utnyttjat tillfället till att komma med subjektiva värderingar i tidningsreferaten istället för att i objektiva ordalag klargöra resultatet. ”this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context.” In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding.” Den rapport som författarna hänvisar till visar dock att reduktionen av inavel per migrant kan mångdubblas genom selektiv beståndsbegränsande jakt, vilket är viktigt just eftersom det inte kommer så många migranter, även effekten av redan skedd immigration kunde förstärkas genom den begränsade jakt som föreslagits som inte skulle hindra en fortsatt tillväxt av vargstammen och slutligen har åtgärden att flytta vargar från norr till söder fått framgång genom att två invandrare från Finland vid finska gränsen nu flyttats till vargbältet och tycks stanna där och sannolikt kommer att få valpar i vår. Således ger brevet till Science en direkt missledande bild av situationen och jag betraktar brevet som ett exempel på det missbruk av vetenskap, inte för hur den appliceras men hur vetenskapen läggs fram av författarna till brevet. Bilden förvirras ytterligare genom att den muntliga beskrivning de två som uttolkat sitt syfte med brevet inte stämmer med brevet, men det har väl mindre betydelse. Brevet indikerar en strävan till stora vargantal (1000 eller mer).  Uppsatsen och brevet garanterar att ”vargvärnarorganisationerna” med visst fog under de närmaste åren kommer att hävda att den mest kvalificerade delen av vetenskapen kommit fram till att det behövs fler vargar och man inte får avliva någon. Den höga polariseringsgraden kommer säkerligen att vidmakthållas några år till.

Brevet inskärper ytterligare vikten av att Naturvårdsverket ger vargen gynnsam bevarandestatus nu, så att en inavelsreduktion Naturvårdsverket, Regeringen och alla andra är överens om är önskvärd kan genomföras på effektivaste sätt.

Det är därför mycket bra att Naturvårdsverket nu diskuterat hur Naturvårdsverket ser på och hantera förslagen/påståendena i Laikre mfl. (2013) och även Chapron mfl. (2013). Naturvårdsverkets inställning klargörs förhoppningsvis vid diskussionen med forskarna.  Det är tragiskt att vargkriget nu nått så långt att forskarnas publicering i vetenskapliga organ nu måste betraktas med misstänksamhet eftersom det ofta är för subjektivt, vad utfallet än blir kommer det inte att räcka för acceptans att hänvisa till att ”forskarna” har sagt det. Ett mer vetenskapligt synsätt på FRC frågan från Naturvårdsverket kanske skulle reducerat utvecklingen åt det hållet och då kanske också givit bättre acceptans för det beslut som väl så småningom kommer.

Naturvårdsverket skall (vad jag förstår) rapportera Sveriges ställningstaganden om GYBS till EU i slutet av juni. Sedan blir det en diskussion på EU-planet om Sverige och andra EU-länders rovdjursförvaltning. Har Sverige då lämnat en vetenskapligt bristfällig GYBS-rapport ökar sannolikheten att Sverige uppmanas att följa föreskrifterna i Laikre mfl. (2013). Det vore intressant att höra Naturvårdsverkets attityd till en sådan utveckling. Jag delger inte här min inställning till artikelns slutsatser, men det står en del i andra blogginlägg.

Annonser

, , ,

32 kommentarer

Bilder om inavel, immigration, antal

Varg frågan får underlag genom bildspel i olika format. En bild säger ibland mer än tusen ord. Men bildspelen beter sig olika i olika datorer, olika utrustning, olika årgångar. Det är inte pålitligt vad jag skriver om dem.

  1. För en  video med bildspel om varg, inavel, migration och antal med några animerade bilder klicka här. Fördelen är att animationerna går fram, nackdelen att det tar tid att ladda hem och blir ett speciellt fönster och att tittaren har svårt att reglera farten som ter sig ojämn, men det finns en meny för att stoppa spelet när det behövs.
  2. Varg- bildspel som Google-dokument, där jag uttrycker mig lite enklare och har några förhoppningsvis pedagogiska bilder (inavel, behövligt antal och sånt) fast utan animationer. Detta bildspel är mycket utförligare än de andra, klicka här.  På en del datorer blir det vitt fast bildspelet laddats, jag kan då få igång det genom att byta flik och sedan gå tillbaks till bildspelet. Varför det är så? Vet ej! Det går också att nå bildspelet från länkförteckningen nere i det högra menyvalet.
  3. Föredrag med tema att civilisationen inte klarar av framtiden för civilisationen inte förmår utveckla bra procedurer. Jag tog bl a varg i Sverige som exempel även om jag tror världens civilisation klarar sig nästan lika bra oberoende av hur vi hanterar varg i Sverige, men det är ett bra exempel på oförmågan att hantera situationer. Föredraget finns som powerpointfil. Fördelen med powerpoint är att man kan göra bra animationer, nackdelen att det är svårare att ladda hem och få att fungera. Man måste titta i aktivt mode för att se animationerna och kanske ladda hem filen. Det fordrar också en dator med Office 2010. Klicka här!
  4.  AntalgenetikA    Klicka på länken så laddas en Powerpointslideshow om varggenetik med några animerade diagram.
  5. antalgenetik   Detta är en .pdf fil, den är nog lättare att klicka och se direkt och snyggare än videon, men gör inte distinkta uppehåll mellan bilderna och animationerna fungerar inte.

Bildspel gjort i samband med besök på naturvårdverket 121108

Det kan bli problem med säkerheten vid laddning av powerpoint-filer, och den egna datorn måste vara något så när rustad, det slipper man med alternativ 1-2. För alla bildspelen gäller att de är förenklade och ofta visar hypotetiska och inte verkliga situationer och inte ger en fullständig komplett analys, den utförligaste är alternativ 2. För en fullständigare, riktigare och mindre överförenklad bild rekommenderas andra artiklar på denna web. Bildspelen (särskilt 2)   skall delvis ses en stimulans för samhället att ta fram de mest behövliga beslutsunderlagen för varg.

Vargfakta har försökt göra animeringar inspirerade från denna sida:
http://www.vargfakta.se/nyheter/genetisk-forstarkning-via-selektiv-jakt-och-migration/
http://www.vargfakta.se/nyheter/naturvardsverkets-underlag-kring-genetik-kritiseras/

, , , ,

6 kommentarer

Vargjakt stödjer genetiken

Visst kan varg skjutas till bättre hälsa!

Det förundrar mig varför så få tagit till sig den praktiskt viktigaste tråden på den här bloggen: att selektiv vargjakt är bra för vargens genetik. Gentemot det etablerade vargetablissemanget känner jag mig nu som en dissident, som sprider budskapet genom de ”utomsystemkanaler” som står till buds. Men jag trodde de ”utomsystemskanaler” som fanns var effektivare, att ”systemet” skulle lyssna mer på synpunkter utifrån och nu har det förflutit tillräcklig tid, så förklaringen kan inte vara att det tar lite tid. Jag insåg det begränsade genomslaget när jag läste remissvaren till rovdjursutredningen, som lagts ut på regeringens web. Jag funderar på vad detta kan bero på.

Vargjakt är bra och förstärker effekten av immigranter med friskt blod genom två mekanismer som man kan se som olika:

(1) I en liten population utgör immigranterna och deras friska gener en större andel än i en större population. Populationen kan begränsas med slumpmässigt jaktuttag.

(2) Immigranternas gener blir en större del av populationens gener om man skyddar vargar som bär dem och skjuter vargar som inte bär dem. Denna effekt av riktad selektiv jakt tillkommer utöver den första mekanismen.

Små populationer. Att det kan ha genetiska fördelar att hålla populationen låg. Tillförda vargar blir en större del om populationen är mindre. Detta har tagits upp av några ”dissident-bloggar” (exvis http://www.vargfakta.se/nyheter/genetisk-forstarkning-i-olika-stora-vargpopulationer/ och http://michaelericson.wordpress.com/2012/02/20/mitt-basta-drinkrecept/ ) och det nämns i några remissvar från ganska ”tunga” instanser. En begränsad population kan åstadkommas med slumpmässig avskjutning. Skyddsjakt eller förvaltningsjakt styrd av andra kriterier än genetiskt värde borde ge denna effekt.

Selektiv vargjakt.
Det finns goda motiv för selektiv vargjakt. Utöver att inte låta vargstammen bli inoptimalt stor, bör man skjuta selektivt så att inaveln minskar. Detta har effekt EFTER att vargarna tillförts och innebär att de införda vargarna skyddas och att deras efterkommande, som bär de tillförda generna, får en viss grad av skydd. Omvänt riktas jakten mot vargar som inte har några tillförda värdefulla gener. Ökningen beror på jaktens utformning och intensitet men jag har räknat ut att Det approximativt fördubblar den inavelssänkande effekten av migranter jämfört med slumpmässig jakt av samma styrka om jakt sker i framtiden ungefär som licensjakterna 2010 och 2011.

Detta berörs bara i något enstaka remissvar. Varför har detta varit så svårt att ta till sig? När jag ställde frågan fick jag följande svar: http://michaelericson.wordpress.com/2012/08/29/svar-till-dagl/#comment-273 . Vargskeptiker har svårt med att vargar skall undantas från jakt för att de är värdefulla, instinktivt värjer de sig mot själva idén att det skulle kunna finns värdefulla vargar. Kanske det är för självklart att jakt riktad mot inavlade minskar inaveln. Jägareförbundet anser att vargjakten sänkte inaveln http://www.jagareforbundet.se/Jagarenojakten/Jakten-pa-stora-rovdjur/Vargjakten/Fragor-och-svar-om-vargjakten/Har-jakten-minskat-inaveln/. Men varför används då inte argumentet och varför har inte den kvantitativa betydelsen räknat ut annat än min grova skattning? Förstår man inte att det är praktiskt enkelt att se skillnade mellan inavlade och mindre inavlade vargar genom att avlysa jakt i vissa revir och höja tilldelningen i andra? Jag har inte ens lyckats förmå vargfakta att ta upp fördelarna med selektiv jakt!
Licensjakten var selektiv liksom kommande förvaltningsjakt! Bara det blev licensjakt så skulle den utföras så att huvuddelen av den potentiellt invalsreducerande effekten tillgodogjordes. Licensjakterna 2010 och 2011 utfördes så att genetiskt värdefulla revir undantogs. Av de fällda djuren var inget ”genetiskt värdefullt”. Det var inte stora protester mot denna utformning av licensjakten, och att hålla sig inom tillåtet område är naturligt för jägare. Det gäller huvudsakligen att erkänna och i kalkyler tillgodoräkna sig de positiva effekterna, men detta har varken vargskeptikerna eller ”vargetablissemanget” gjort.
Det finns goda motiv för selektiv jakt. Om inavelssänkning framfördes som ett viktigt motiv för förvaltningsjakt skulle det:
* vara ett starkt argument att omedelbart återuppta licensjakt för att utnyttja den inavelsminskning som de två invandrarna 2008 möjliggör. En mindre population ger effekt först när ytterligare migranter kommer (får sin första avkomma) och det blir nog först 2016 eventuellt tillförda valpar får barn. Men att använda selektiv jakt ger effekt redan 2013 eftersom inaveln nu när olika fördelad i vargpopulationen huvudsakligen beroende på bidraget från 2008 års invandrare. Väntar man med att återuppta selektiv vargjakt så smetas de införda generna ut över hela populationen.
* ge ett motiv för förvaltningsjakt som nästan alla kan vara överens om – jägare, jordbrukare, markägare, naturvårdare – både de som ville ha fler och de som vill ha färre vargar – och därmed minska polariseringen.
* ge en bevarandebiologisk motivering för vargjakt, som gör det svårt för EU att komma med invändningar eller driva ärendet i EU-domstolen.
* göra att det nya blod som faktiskt rinner in från Finland blir tillräckligt omfattande för att problemet med den låga migrationen skall kunna betraktas som nödtorftigt ”löst”.
* reducera behovet av valpflytt och låta den naturliga migrationen spela en större roll i inavelsreduktionen.
* vargmotståndare skulle se positivare på vargflytt eftersom förstärkning av migranteffekten blir ett motiv för intensivare beståndsreducerande vargjakt.
* jägarmas jakt skulle få karaktären av ”vargvårdsförvaltning”, som är den roll ”jägarna” själva vill spela gentemot det svenska viltet. Vargförvaltningen skulle ”normaliseras” och inte längre vara ett utpräglat och uppmärksammat specialfall, utan behandlas som annat vilt.
* Svensk vargpolitik sägs vila på tre ben varav ett är genetisk förstärkning, förvaltningsjakt kan framställas som en del av den genetiska förstärkningen istället för att bara motiveras med en ökad acceptans, den ökade acceptansen skulle bli något man får på köpet.
Det är mycket svårt för mig att förstå att såväl vargetablissemanget som remissinstanserna nästan helt negligerar möjligheten att utnyttja dessa fördelar. Istället bedrivs det en kampanj mot den genetiska förstärkningen, kanske eftersom vargskeptikerna uppfattar sig som svikna när 2009 års vargpolitiska beslut inte realiserats, och man då tycker man kan slå tillbaks mot andra delar av vargpolitiken.
Den genetiska förstärkning har systematiskt smutskastats av de som inte önskar fler vargar och stöds inte entydigt av de som styr vargförvaltningen, några exempel:
* I manifestationen mot rovdjurpolitiken 24/3 var ett av kraven att alla åtgärder gällande genetisk förstärkning omgående stoppas.
* Motståndet mot vargökningen manifesterar sig som ett motstånd mot den genetiska förstärkningen http://www.vargjakt.nu/
* I nästan varje vargdebattsammanhang kommer påståenden eller insinuanta frågor om inte den invandrartik som flyttats tre gånger är en varg-hundhybrid eller att varg-hundhybrider kan vara vanligt förekommande och är en stor risk. Detta upprepas i tämligen seriösa dokument, exempelvis som motivering för eftersöksbojkott.
* En ihållande kritik föranledd att av flyttade vargar från renbeteslandet till vargbältet återvänt till renbeteslandet. Denna kritik är inte bara från vargskeptiker, utan den nya rovdjursutredaren (Peter Egardt) inleder sin karriär med att kritisera insatser menade att förstärka genetiken.
*Djurparksvalp flytten ifrågasätts och de som förhållit sig positiva till vissa aspekter utsätts för påtryckningar. Utsättning av valpar försvåras på olika sätt, som leder till att det kan förutses att det för de flesta annars lämpliga vargföryngringar blir omöjligt att få markägarens tillåtelse.
* Urval av platser för utsläpp av vuxna vargar såväl som de faktiska släpp som gjorts har mötts av protester. De mest uppseendeväckande är mötena i samband med utseendet av Svenljunga som lämpligt utsläppsplats och utsläppet i Karlsborg som resulterade i ett symboliskt vargdrev som protest. Nu är eftersöksbojkott aktuell.
* Skyddsjakter överrepresenterar genetiskt värdefulla (ungefär en tredjedel av vid tidigare skyddsjakter fällda vargar har varit genetiskt värdefulla, någon aktuell statistik förs inte) och markerar inte i motiveringar eller riktlinjer att det tas stor hänsyn till om en skyddsjagad varg är genetiskt värdefull; SNV för inte register över när genetiskt värdefulla vargar dör och varför; SNV har inte gjort en instruktion för skyddsjakt, där det tydligt framhävs att genetiskt värdefull vägs in; SNV har (i ännu ej tillämpade dokument) tillmötesgått jaktliga synpunkter på att inte hålla genetiskt värdefulla revir skyddade i maximal utsträckning.

Min slutsats är att om det gjordes tydligare i praktiskt agerande (t ex trovärdig ”kompensation” för valpflytt) att inavelsminskning är viktigare än antal (vilket alla forskare tycker), så skulle det bli bättre förutsättningar för en livskraftig vargstam med långsiktig acceptans. Det räcker inte med allmänt formulerade fraser, utan måste vara mer påtagligt än hittills.

Vad tycker de etablerade vargforskarna?
I sitt senaste nyhetsmeddelande framför Skandulv att – om de förstått saken rätt – det behövs FLER immigranter för att få genomslag i en liten population, verkar tvärtemot vad jag framför (försökt diskutera saken, men hittills inte hört något argument): http://skandulv.nina.no/Nyhetsarkivoginfobrev/Artikkel/tabid/2350/ArticleId/1955/Info-fran-SKANDULV-PVA-on-Scandinavian-wolves.aspx. Vad gäller ”jakteffekt” så förekom flera media-inlägg av forskare från vargetablissemanget, som förnekade ”jakteffekten” i början av 2010, exempelvis http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/274691-experten-inavel-inget-skal-att-jaga-varg och http://www.rovdjur.se/objfiles/1/Forskarkritik_-1362681685.pdf. Vargetablissemanget verkar inte ändrat mening sedan dess. Så jag betraktas som en dissident, som måste framföra budskapet att det inte är som det sägs utanför de ordinarie kanalerna.

Är mitt budskap rätt? Ända sedan jag började sprida ”budskapet” i början av 2011 hoppades jag att det skulle undersökas närmare med simuleringsstudier av någon inom etablissemanget. men efter snart två år har sådant arbete inte ens inletts. Jag känner mig säker på att jag har rätt i princip, men mer exakta kvantitativa beräkningar borde göras innan applikation. Jag har inte fått någon ”vetenskapligt” kvalificerad invändning, trots att jag ansträngt mig att exponera iden.

Hur har jag försökt framföra ”budskapet”? (förutom på den här bloggen)?
Jag räknar inte de första försöken på den SLU-plats jag har
Jag räknar inte heller upp de försök jag gjort att få kontakt genom personliga email (ibland till många, och initierat redan 2010, och brev till Andreas Carlgren, detta har inte resulterat i någon invändning mot jakteffekterna och i några fall (som dock har liten vikt) har jag fått stöd för mina ideér.
På SLUs forskarblogg http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?cat=73
I Svensk Jakt http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svensk-Jakt/2011/Licensjakt-minskar-inavel/ och http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svensk-Jakt/Juni—Ge-vargen-gynnsam–bevarandestatus-nu/
I tidningen Land https://vargdag.files.wordpress.com/2011/10/landvargeu.pdf
I en vargsatsning på Sveriges radio http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4061&grupp=14046&artikel=4412619
På Newsmill dels genom kommentarer till varginlägg, och senast genom en egen vargartikel http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/25/regeringen-b-r-s-tta-m-let-f-r-vargstammen-l-gre-n-i-dag

Dissidenter: En allmän svårighet med att vara dissident är att det i alla sammanhang med hetta framförs en del dåligt underbyggda resonemang. Ett exempel är kreationism eller i modern tappning ”intelligent design”. Inom svensk varg är ett exempel på en seglivad vandringsägen att vargen är införd och att jägareförbundet har en roll i detta http://www.vargmysteriet.se/ Att det nyinvandrade tiken skulle vara en hundhybrid kan bli en lika seglivad vandringsägen. (Även erkända vetenskapsmän som jag samverkat med har spritt underliga ideer (fast utanför sitt fack).)  Detta bidrar till misstänksamheten mot dissidenter. Å andra sidan stöder även de som är inom systemet ibland underliga ideer och när det är politiska dissidenter så anses de ofta stå på det godas sida. Problemt är väl att man granskar källan för mycket och innehållet för lite.

Har argumenten om den inavelsänkande effekten av jakt haft någon reell betydelse?
De argument jag framför kan sägas ha påverkat Rovdjursutredningen, som faktiskt föreslagit att antalsmålet skall nås efter att man sänkt inaveln. Emellertid har rovdjursutredningens förslag inte implementerats i praktiken. De har också påverkat förvaltningsplanen, där det näms relevanta frågor som skall utredas i en oviss framtid. Utformning av att skjuta av några speciellt inavlade revir skall dock tas upp redan 2012. När man vänder på resonemanget och framställer det som att man skjuter speciellt dåliga vargar istället för att skydda speciellt värdefulla, så tycks det bli lättare att acceptera. Detta kan ses som hoppingivande ur mina arguments synpunkt, jag skall snart fråga NVV hur det går. Men vi behöver uppgifter till förvaltningsplan och vargpolitik nu och de frågor jag tar upp behöver kvantitativt beaktas nu för att få förvaltningsjakt 2o13.

, , ,

5 kommentarer

Jakten formade människans själ

Tidigare trodde många att jakt varit den viktigaste faktorn som drivit på människans evolution och format vår arts genetik ända sedan linjen separerade från chimpanserna för kanske 6 millioner år sedan. Senare forskning har nedtonat jaktens betydelse för mer än 100 000 år sedan, men betydelsen anses fortfarande stor, och det är mycket en fråga om hur vitt man definierar jakt. Tidigare var människan samlare och jägare. För tiotusen år sedan slog utnyttjandet av domesticerade arter igenom och människans huvudföda blev säd och mjölkprodukter, detta kan knappast betraktas som naturligt och människan kan inte heller sägas hunnit anpassa sig genetiskt för den nya dieten. För tiotusen år sedan var vi förmodligen huvudsakligen färdigformade genetiskt för de väsentliga funktionerna, som gör oss till människor. Huvuddelen av de gener som gör oss till vad vi är har utvecklats i ett komplicerat samspel mellan många gener och ett sådant behöver lång tid att utvecklas. Ett stort steg i Homo sapiens utveckling var utvandringen av den linje som så småningom blev huvuddelen av den moderna människan från Afrika för förmodligen 60 000 år sedan, utanför Afrika är artens molekylära diversitet låg. Den är något – men inte mycket – större i Afrika.

De första människorna i Sverige
Sverige befolkades med början kanske 13000 år sedan längst i söder och strax därefter långt i norr. Däremellan låg under många tusen är delar av inlandsisen kvar och en stor smältvattensjö. Människan invandrade säkert nästan samtidigt som landet blev fysiskt tillgängligt, jägar-samlar samhället var relativt mobilt och relativt flexibilt att utnyttja nyöppnade miljöer. Övervintringsteknologin var utvecklad, människan kunde ju gå över Berings sund tidigare. Man kan förmoda att miljön blev ganska näringsrik och inte alltför kärv ganska snart efter att inlandisen dragit sig tillbaks.  Detta skapade förutsättningar för ett djurliv och ett underlag för ett jägarfolk (inklusive fisk och säl). Först blev det kanske tillfälliga läger för klaner, som hade huvudverksamheten i något mer etablerade ekosystem. Exempelvis finns vad som tydligen var ett läger bebott en kanske månadslång period av fem säljägare.  Människan var en tidig invandrare och även om det var mycket få kan man utgå från att människan som annorstädes var den ekologiskt dominerande arten. Det har egentligen aldrig funnits någon natur i Sverige (sedan förra interglacialen) eftersom människan ingick i de nya ekosystemen som ersatte inlandisen. Hela Sveriges ”natur” och ”ekologi” kan ses som ”kulturpåverkat”. En doktorsavhandling påpekar älgjakt som en avgörande faktor för de tidiga människorna i Norrland.

Varg och människa kom samtidigt till Skandinavien
Även vargen var en tidig invandrare som människa. Den enda rimliga synen är att människa och varg har samexisterat i det svenska ekosystemet sedan detta bildades när inlandsisen drog sig tillbaks. Eftersom båda är jägare och utnyttjar i stort sett samma byten var de konkurrenter från allra första början, och begränsar i viss mån resursbasen för varandra. Men vargen var för svårjagad, för allmännt spridd och återinvandrade för lätt, för att det skull löna sig eller vara möjligt för de tidiga svenskarna att hålla vargantalet lågt av det skälet. En av de först domesticerade arterna var varg (hund), de tidiga svenskarna hade hundar, det finns ganska tidiga arkeologiska fynd som bekräftar detta och hunden följde människan in. Så triangelsamspelet människa – varg – hund har funnits i Sverige sedan inlandisen drog sig tillbaks.

Det var först för 5000-6000 år sedan domesticerade arter började spela en viktig roll för den svenska livsmedelsförsörjningen. Jordbruket spreds långsamt till nordliga kalla områden där de naturliga förutsättningarna var sämre. Den långa vinterperioden gjorde jakten viktig som ett komplement även efter att jordbruk och tamdjur blivit vanliga. Även i andra delar av världen på nordliga latituder var jakten till de sista århundrandena en relativt viktig del av försörjningen. Det verkar som jakten varit ett viktigt inslag i försörjningen under hela den tid det funnits människor i Sverige. Jordbruket kom med invandrade stammar från söder för 6000 år sedan som skiljde sig genetiskt från de norliga jägar-samlarfolken och assimilationen tog nästan ett årtusende. Den speglas fortfarande som genetiska skillnader mellan å ena sidan norrlänningar – finnar som har 40% jägargener och sydsvenskar som har 30%.

Människans jakt är en trolig orsak till försvinnandet av andra ”människoarter” och megafauna för något eller några tiotusental år sedan
Arten homo sapiens som vi tillhör, är sedan minst 10 000 år den enda ”människoarten”, men nyligen levde minst tre andra människoliknande arter samtidigt, och det är troligt att utbredningsområdena ibland överlappade. Det är inte känt varför de andra försvann, men för mig ter det sig troligt att orsaken att de försvann var att de utkonkurrerades av människan, som var en skickligare jägare. De tre arterna är (1) Homo neanderthalensis förmodas vara huvudsakligen jägare och dog ut för troligen 24000 år sedan    (2) Homo floresiensis upptäcktes 2003 på ön Flores i Indonesien och samexisterat på samma ö med sapiens, jakt verkar varit ett viktig inslag i försörjningen, de dog troligen ut 12000 år sedan.  (3) Denisovar. 2010 upptäcktes små fragment av en människoart som levde i Sibirien 41000 år sedan.

Tre återstående sannolika systerarterna till oss levde sannolikt samtidigt med oss i samma områden för mindre än 50 000 år sedan. Människan blev ekologiskt dominerande art på jorden för ca 50 000 år sedan och inflytandet har sedan dess kontinuerligt ökat.

Det förefaller som tempot i människans (och därmed jaktens) tekniska utveckling accerelerade för ca 50 000 år sedan. I samband med istidens avslutning varierade klimatet – ibland ganska våldsamt – vilket också kan givit vår art en fördel för dess större flexibilitet.

Utdöendet av megafaunaarter verkar accerelerat starkt för cirka 12000 år sedan jämfört med de tidigare årmillionerna. Mammutarnas försvinnande är det mest kända. I Amerika verkar artutdöendet slående parallellt med människans invandring över Berings sund. Europa, Nord och Sydamerika, Australien och stora öar förlorade huvuddelen av biodiversiteten av stora djur inklusive de största. I Afrika, där megafaunan kanske hann anpassa sig till människan tidigare och mer successivt var dock förlusten av megafauna liten.  Stora uttag genom jakt verkar en viktig faktor för utdöendet.

Att megafaunan minskade i EuroAsien och Nordamerika verkar vara en trolig orsak att dagens varg blev så vanlig och dominerande. Tidigare vara de största djuren större (mammutar) och det behövdes större rovdjur för att rå på dem och vargen hade då en mer undanskymd plats i ekologin. Men när älg blev största bytesdjuret var vargen tillräckligt stor för att som toppredator dominera ekologin och när de större rovdjuren försvann så försvann vargens viktigaste konkurrenter (utom människan) om de stora bytesdjuren. Så att vargen blev så vanlig i naturen sedan istiden till 1800-talet beror sannolikt på människans inverkan och vargtätheterna skulle varit lägre om människan inte tillkommit.

Det verkar helt osannolikt att denna drastiska minskning av arter (inklusive våra egna kusiner), som uppträdde samtidigt som Homo sapiens expanderade geografiskt, numerärt och tekniskt inte skulle bero på människan och den mest direkta mekanismen är jakt. Dessa händelser visar hur ekologiskt viktig människan blivit bl a genom jakt för några tiotusentals år sedan vilket är ett resultat av våra gener, men dessa förutsättningar skapades i huvudsak tidigare.  Det verkar som vi marginaliserade och konkurrerade ut de tre systerarterna, och eftersom jakt var viktigt kan mekanismen ha varit att vi reducerade villebrådet så att det bara räckte till oss med vår högre utvecklade teknik.

Ett längre tidsperspektiv

Vad skiljer människor från apor?
Den upprätta gången. Därmed frigörs händerna för att bära, för att använda verktyg och för tillverkning
Händer anpassade för att manipulera föremål
Lite kroppsbehårning
Göra och använda avancerade verktyg
Göra och vidmakthålla eld
Det talade språket
Konstnärliga utsmyckningar
Lång barndom
Stora hjärnor
Kan springa långa sträckor uthålligt
och mycket mer och senare förvärvade egenskaper

Många av dessa egenskaper gynnar jakt och förekomsten av jakt kan leda till större accentuering av egenskaperna. Upprätt gång gynnar jakt eftersom det ger högre och bättre överblick. Händerna friställs för hantering och tillverkning av jaktredskap. Den upprätta gången och händerna underlättar transport av byte till samlingplats så det blir lättare att hantera ett stort byte.
Redskap för styckning underlättar transport och redskap för att tillvarata näringen är effektivare än tänder eller klor. Påkar och spjut är effektivare vapen än tänder och klor och minskar risken för jägaren. Nästan alla verktyg och redskap gjordes av material som inte finns kvar. Det talade språket gjorde att erfarenheter kunde ackumuleras och klanen samordnas effektivare. Människan blev mindre egocentrisk än apan, reciprocitet och vänskapsförhållanden blev viktigare. Mellan man och kvinna underlättade det större hjärnor och längre barndom att inte försörjningen lades helt på modern. Jägarlaget blev en effektivare enhet än summan av sina medlemmar. Energirik och lättsmält mat underlättade mer investering på stora och energikrävande hjärnor som förbättrade språkliga och sociala egenskaper. Att dela mat är en viktig komponent, som kan göra ett stort inslag av jakt viktigare, eftersom jakten är osäker och ofta misslyckas men när den lyckas kan den ge ett tillfälligt överflöd som kan delas av alla. Den gör det också göra det lättare att klara av säsongvariationer, som vintern i Sverige. ”Grottkonst” fokuserar mycket på villebråd vilket indicerar vikten av jakt. Barndomen var lång och barnen lärde sig mycket, det viktigaste var kanske att bli bättre jägare och fylla en roll i jakten.

Respekt för jakten
Eftersom jakt är en mycket viktig del av vår arts kulturella bakgrund och har bidragit till att forma oss genetiskt förtjänar den att behandlas med respekt, och under överskådlig tid bevaras som resterna av en urgammal kulturyttring. Det finns således sociala och historiska motiv att bevara jaktliga traditioner.

Diverse reservationer  Vi vet mycket lite om våra anfäder, mindre ju äldre de är. Det vi vet är från några få fynd som bevarats och inte är ett statistiskt stickprov och förmodligen långt från representativa. Miljöer och omständigheter har varierat, olika saker har haft olika vikt. Våra förfäder skiljde sig från människoaporna i djungelmiljö för kanske 7 miljoner år sedan och den miljön bevarar få fossil. Även om människan idag förefaller vara en art med relativt liten genetisk diversitet finns ändå stora olikheter mellan individer inom arten. Fiske och annan fångst i grunda vatten har varit viktigt för många tidiga människor (samlare-jägare). Det är kanske så att jagandet blev verkligt viktigt först de sista några hundratusen åren, tidigare var födan övervägande vegetarisk även om den blev successivt mer animal och den animala kanske en gång i tiden bestod mest av as. Det är odiskutabelt att jakt var en viktig del av den miljö som format oss, även om den kvantitativa vikten kan diskuteras. Jag föredrar att tro att jakten var mycket viktig och viktig även tidigt, kanske för att andra hypoteser känns mindre gloriösa och för att de ganska svaga indicier som finns lämnar ganska mycket utrymme för olika hypoteser. Sedan var det nog bra även för den forntida människans hälsa om födan inte blev alltför protein-kött dominerad. Egentligen tänkte jag och borde för att svara upp mot titeln skriva och tänka mer hur det var tidigare för att nå upp till titelns ambition, men det känns nu som jag måste tänka och läsa mer och jag kanske aldrig gör det, så jag lägger ut artikeln som den är nu.

Vad som står skrivet här är delvis baserat på hur jag tycker och tror att det borde ha varit. ”The hunting hypothesis” är inte en ny ide och har haft många och kvalificerade advokater sedan lång tid. Men de nya fynd och tankar, som givit upphov till konkurrerande hypoteser, har kanske skymt jaktens möjliga betydelse lite grand de sista decennierna.

Allmäna referenser:
http://humanorigins.si.edu/ Från Smithsonian Institute i Washington
http://www.popularhistoria.se/artiklar/manniskan-utrotade-forntida-jattedjur/

, , , , ,

2 kommentarer

Ny migrant – mirakelkur för Isle Royale?

Ett vargpar vandrade över isen till en isolerad ö (Isle Royale) 5 mil2 stor i slutet på 40-talet och lade grunden till en vargstam. Där fanns redan en älgpopulation. Föräldraparet gav upphov till en vargstam med typiskt 3 familjegrupper, som levde i dynamisk balans med älgarna allteftersom inaveln växte. Inavelskoefficient över 0.8 har nämnts (nästan tre gånger så hög som för de svenska vargarna!). År 1997 kom en ny varg över isen! Det var en mirakelkur för de inavlade vargarna. Den nya vargen spred snabbt sina gener och inaveln bröts temporärt. Efter 12 år hade den nya invandraren fått 34 barn och 22 barnbarn. Nykomlingens gener dominerade vargstammen, 56% av generna kom från invandraren, det borde varit bättre om det stannat en bit under 50%. Man har i detalj kunnat följa förloppet när en vargstam berikas med en obesläktad nykomling. Det är uppenbart att den införda vargen haft mycket större reproduktiv framgång än de andra vargarna och detta kan tillskrivas att varken invandrarvargen själv eller dess avkomma led av inavel, medan de andra vargarna var allvarligt nedsatta av svår inavel. Man kommer snart att kunna göra liknande betraktelser hur väl generna spritts från de två invandrare som kom till den skandinaviska vargpopulationen 2007/2008, för närvarande ser det bra ut hur deras gener sprids. Exemplet från Isle Royale visar att vi kan förvänta att gener från invandrare från öster sprids betydliget effektivare än från de befintliga inavlade vargarna. Man får dock hålla i minnet en del viktiga skillnader: 1) Det finns avsevärt fler familjegrupper och vargar i Skandinavien, man kan därför inte förvänta en jämförlig dominans från en enstaka invandrare; 2) Tillgången på mat (älg) är god och inte begränsande i Sverige, medan på ön är födan starkt begränsande, man kan tala om svält som en viktig dödsorsak, vargarna var ofta för många i förhållande till älgarna. 3) Vargtätheten är mycket högre än i Sverige; 2) och 3) leder till att konflikter mellan vargarna är en viktig dödsorsak på ön och genomsnittsåldern är låg. 4) Vargen i Skandinavien har fler anfäder. 5) Att det bara var två grundare, att populationen är liten och generationstiden kort måste lett till en mycket högre inavelsgrad på ön än vad som nu är fallet i Sverige 6) Ön är mycket mindre och ekologiskt enhetligare än Skandinavien, dynamiska förändringar förväntas därför bli mer drastiskta 7) Ön är ett naturreservat och människan ingriper inte, och det finns inga på ön utom forskare och turister. I Sverige finns skydds- och licensjakt. Det finns inte skäl att befara att en invandrare skall få FÖR stort genomslag i den skandinaviska stammen, fast detta förmodligen har skett på ön. Exemplet troliggör dock att migranter är effektivare att minska inaveln, än vad de enklare modeller som använts i svenska överväganden ger anledning att förmoda. Det finns anledning att vara optimistisk och tro att den naturliga och planerade artificiella (såsom valpflytt) migrationen skall ha större effekt än i de överslagsberäkningar rovdjursutredningen stött sig på.

Isle Royale är en nationalpark där människan inte ingriper utan ekologin lämnas ifred. Det mest intressanta är samspelet mellan byte (älg) och predator (varg), men det finns många fler spelare och faktorer i ett komplicerat ekologiskt nätverk, vars komplexitet underskattades när studien började. Där bor 1000 (300-2200) älgar och 20  (12-50) vargar (det är typiska värden och inom parantes extremer). Vargar och älgar varierar cykliskt och en faktor i detta är att vargstammen växer och blir större än vad älgstammen tål så den kollapsar och då räcker inte maten till vargarna så den stammen kollapsar etc., men det är mycket mer komplicerat än så och den ekologiska standardmodellen stämmer inte särskilt bra!!! För att översätta siffrorna till i Sverige använda siffror så är det 1000 älgar per 500*100 hektar dvs 20 älgar per 1000 hektar och varje vargrevir är knappt 2 mil2. Med liknande tätheter i Sverige skulle det rymmas något i storleksordning 2000 vargflockar och 800 000 älgar. Ett svenskt vargrevir är uppåt 10 kvadratmil. Detta innebär att vad som i Sverige betraktas som en hög älgtäthet kan samexistera med ett vargtryck som är fem gånger större än i ett svenskt vargrevir. En älgstam kunde snabbt byggas upp i en period när vargtrycket ”bara” var tre gånger så högt som i ett svenskt vargrevir! Älgstammen har dock varit väsentligt under 10 älgar/1000 hektar bara en gång 2008 och det är ännu för tidigt att säga hur snabbt den återhämtar sig efter det.

Både älgarna och vargarna föreföll under perioder efter ankomsten av den nya invandraren mer hotade än under ett tidigare perioder. Älgarna drabbades av hårda vintrar och andra problem, stammen var liten redan 1997 när den nya invandraren kom och rekordlåg ca 2007. Den brutna inaveln reflekterades inte i vitalstatistik för vargstammen, men den maskerades troligen av den låga älgtätheten, och den reproduktiva framgången kan vara tecken nog på invandrargenernas vitalitetshöjande effekt. Antalet vargflockar föreföll sommaren 2011 reducerad till en och antalet vuxna honor till två och inaveln var mycket hög igen och nu är det så få vargar kvar så incest blir vanligt och ger inaveln en ytterligare kick. Även om både älg och varg haft det besvärligt skall man förmodligen inte se det som en sen effekt av störningen invandringen.

En sammanfattning av resultaten på Isle Royale här.

, , , ,

Lämna en kommentar

Vargjakt sänker inaveln

Vargjakt utformad så att den skyddar de genetiskt mest värdefulla vargarna sänker inavel och gör att vargarna blir mindre släkt. Ett kvantitativt överslag visar att licensjakt enligt den modell som tillämpats i Sverige kan ungefär fördubbla den inavelssänkande effekten av naturliga eller tillförda invandrare jämfört med renodlad skyddsjakt. En artikel som populärt förklarar detta har publicerats i Svensk Jakt 2011(8):34-35.  http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Nyheter/Debatt/Debatt-Svensk-Jakt/Licensjakt-minskar-inavel/

Utförligare beräkningar och analyser finns på webplatsen  http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/varg/ Det är emellertid i en EXCEL arbetsbok som jag tror är svår att hämta, jag kan sända den om ni ber.

Från jakt undantas nya vargar, deras avkommor och avkommans familjer. Detta sker genom att inte bedriva jakt i de områden där de icke inavlade vargarna uppehåller sig. För övriga (inavlade) vargar ungefär fördubblas dödsrisken genom jakt som håller populationen konstant.  Effekten av att det nya blodet skyddas från jakt knappt tio år (två varggenerationer) efter tillförseln blir ungefär samma som om dubbelt så många vargar tillfördes.

Faktorn 2 är ungefär och beror på omständigheterna och kanske skulle reduceras till 1.7 i beaktande omständigheterna 2011-2012. Värdet är en gissning. Licensjakten var mindre intensiv än jag antagit 2011 och 2012 är det ingen licensjakt alls och skyddjakten kommer inte att bromsa tillväxten särskilt mycket. Jag antog konstant population men den har vuxit. Jag antog att skyddjakten gav ett visst skydd för genetiskt värdefulla vargar men skyddet verkar svagare än jag trodde.

Två vargar invandrade till Skandinavien 2007 från Finland och deras ättlingar håller nu på att successivt minska inaveln allteftersom vargarna får avkomma som i sin tur sätter upp revir. Även utan ytterligare tillförda nya vargar kommer inaveln att sjunka de närmaste åren med bibehållen jakt. Detta kommer att bli uppenbart genom att allt fler revir undantas från licensjakten. Varje år med fortsatt jakt kommer genetiken och därmed s.k. ”bevarandestatus” att förbättras. Detta borde göra licensjakten mer acceptabel ur EUs synpunkt. Enligt EU är ett villkor för jakt att den ”inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde”. Den svenska licensjakten lever upp till det villkoret genom att bevarandestatus förbättras, medan det är tveksamt om enbart skyddjakt inkluderande genetiskt värdefulla vargar gör det.  Jag tror dock inte detta förklarats för EU på ett tillräckligt pedagogiskt sätt och för modest sätt. Den svenska regeringen framlägger dock ett ganska bra material i sitt svar till EU kommissionen 17 augusti:

”Enligt regeringens uppfattning har vargstammens genetiska situation inte försämrats till följd av licensjakten. I stället finns underlag som pekar mot en förbättring. Inga genetiskt värdefulla vargar fälldes under licensjakterna.

9 Skandulv har anfört att den skandinaviska vargstammens genetiska status inte har försämrats momentant efter de två licensjakterna i Sverige. Den genomsnittliga släktskapskoefficienten (mean kinship coefficient R) i populationen sjönk marginellt, från 0,266 precis före den första jakten i januari 2010 till 0,257 direkt efter den andra jakten i januari 2011. Denna minskning av släktskapet i stammen är givetvis så liten att den saknar praktisk betydelse, men avvisar påståenden om att inavelssituationen skulle ha förvärrats momentant av jakten. Inga kända genvarianter (alleler) försvann med uttagen av de 47 vargarna i licensjakterna 2010 och 2011, se bilaga 8. Vidare framgår aven rapport från Sveriges lantbruksuniversitet, Development of the genetic relatedness in the Scandinavian wolf population after the Swedish quota hunts in 2010 and 2011, att släktskapet mellan vargarna har minskat efter licensjakterna 2010 och 2011, samt att denna minskning kan antas fortsätta ytterligare några år även vid en fortsatt licensjakt under förutsättning att invandrade vargar och deras avkomma även fortsättningsvis skyddas, se bilaga 9. Dessutom har en genetiskt värdefull varg vandrat in från Finland och flyttats av svenska myndigheter från renskötselområdet till ett annat område. ”

Mot denna bakgrund är det mycket beklagligt att EU förmått regeringen att sätta stopp för licenjakten 2012. Regeringen och dess rådgivare har inte lyckats särskilt bra att klargöra eller ens förstå licenjaktens centrala roll i de svenska statsmakternas nuvarande politik och rovdjursutredningens förslag (SOU 2011:37) att se en sänkning av inaveln som det mest prioriterade målet i svensk vargpolitik. De har ensidigt fokuserat på licensjaktens betydelse för acceptans för inplantering och inte dess betydelse för att inplanterade och invandrade vargars gener utnyttjas väl för att sänka inaveln.”

, , , , ,

Lämna en kommentar