Inlägg taggade genetiskt viktig varg

Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg!

Skandinaviens genetiskt värdefullaste varg!

Skandinaviens viktigaste varg har en lång och spännande historia. Senaste nytt är att hon efter den senaste flytten till norra Uppland dykt upp i Jämtland igen och nu åter är ett skyddsjaktärende, Sundsvalls tidningHennes öde är under diskussion.   Nu tycks det vara klart att djurparkvalpflytt inte kommer att kunna genomföras i år. Enda chansen att verksamt minska vargens inavel är att låta denna varg leva och få avkomma. Det kommer att kosta mycket för rennäringen, men ändå lite jämfört med att varg kostar Sverige 100 miljoner 2012 och en liten del av vad rennäringen får i bidrag från staten och vargen har hittills kostad mycket mindre för rennäringen än de andra rovdjuren. Det används som ett argument för att få markägare att gå med på valpflytt att annars kan EU anmäla till EU domstolen och risken för detta borde vara större om man skjuter denna varg. Att valpflytten inte gått att genomföra kan skyllas på oförutsedda omständigheter och en besvärlig situation, men att skjuta denna varg blir ett entydigt beslut som säkert i realiteten fattas på regeringsnivå även om ministern kanske försöker bibehålla deniabilitet.

Under nästan ett år har hon haft ett sändarhalsband, som gjorde det möjligt att följa hennes långa och komplexa vandringar och äventyr, men nu är det slut med det. Det skydd som ett halsband och att det var känt att skandinaviens värdefullaste varg gav ett skydd, men kanske nu kan gagna henne eftersom hon är svårare att hitta och det är svårare att knyta olägenheter till henne. Hon har kanske rivit några renar men det var inte många!

Mitt förslag till förbättring av den skandinaviska vargens genetik är att minska inaveln genom att skjuta de inavlade (mer än 90 procent) och skydda de icke inavlade genetiskt värdefulla! Framförallt den enda invandraren från öst som nu rör sig i Skandinavien!! Det strider mot min uppfattning om god vargförvaltning att avliva den genetiskt värdfullaste vargen, skjut gärna ett stort antal icke genetiskt värdefulla vargar istället!

EU skriver i sitt ”hot” att föra Sverige till domstol i juni 2011:  ”Aspects of Swedish wolf policy that still raise concerns include:… effective measures to address the high level of inbreeding in the population by facilitating the natural migration of wolves into Sweden or through the active translocation of wolves”. Att avliva den enda naturliga migranten som kommit på många år är uppenbart att försvåra istället för underlätta, och försämra relationen med EU i vargfrågan.

Det kanske finns legalt utrymme för tiken att etablera sig i renbetesland beroende på var hon gör det. ”Målet för vargstammens utbredning skall vara att stammen på naturlig väg sprider sig över landet, men att dess förekomst i renskötselområdet i huvudsak begränsas till de områden utanför renskötselns åretruntmarker där den gör minst skada.” . ”Målet för stammens utbredning är att den på naturlig väg sprider sig över landet, men att föryngringar i renskötselområdet begränsas till områden utanför de så kallade åretruntmarkerna.” Precis var gränsen går till året runtmarkerna (åretruntmarkerna ligger huvudsakligen i väst) är oklart för mig, men här är en karta som kan vara till hjälp http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/82/57/8df0fdc4.pdf 

Det är en tik som vandrade in på egna ben från öster i slutet av 2010. Hon uppehåll sig i gränslandet mellan Dalarna, Jämtland och Gävleborg län. För att få bort henne från renbetesområdet förflyttades hon i slutet av mars till Kilsbergen i Örebro län. Därifrån vandrade hon via Norge till Idre (110 mil). I Idre satte hon upp ett revir och skaffade en pojkvän, förökning i familjen kunde emotses till sommaren. Jag tyckte inte man skulle flyttat paret i det läget. Men i mitten av december vräktes hon och pojkvännen och deporterades till Tiveden (nära Karlsborg i Västra Götaland). Ett symboliskt vargdrev arrangerades vid tillfället av lokala LRF-grupper som en åsiktsyttring. Men då hade paret redan lämnat Västra Götaland. Deras vägar skildes men båda vandrade i stort mot varifrån de kom. För pojkvännen fullföljdes de symboliska intentionerna med det symboliska drevet och han dödades på hemvägen. Påvisad illegal jakt är mindre vanlig än vad de flesta tror, detta var det andra fallet sedan 2010, där det finns säker ett samband, och sättet att lämna kvar halsbandet förefaller en arrogant demonstration. Chansen att tiken dödas är stor, det har inte tagits påvisbar hänsyn till genetiskt värde vid tidigare skyddsjaktsärenden och synpunkten från LRF och jägarna var att det inte skulle vara ett hinder att döda genetiskt värdefulla vargar vid skyddsjakt. Av nio vargar fällda vid skyddsjakt 2011 var minst tre genetiskt värdefulla, samtliga avgjorde av naturvårdsverket, och därför finns det skäl att befara att länsstyrelser inte heller skall ta påtaglig hänsyn, utöver kortvariga försök till andra åtgärder som är formellt nödvändigt. Jag börjar undra varför naturvårdverkets policy faktiskt ökar inaveln i vargstammen mot de politiska intentionerna (och därigenom direkt försvårar att nå gynnsam bevarandestatus). Det skulle kunna bero på att de icke inavlade vargarna är vitalare och aktivare och initiativrikare och mer benägna till långvandringar, vilket stöder att vargstammen skulle bli kvalitativt bättre om inaveln förbättrades. Hennes återkomst till renbetesområdet efter besökte i Tiveden blev känt av allmänheten som ett skyddsjaktsärende, även om det inte blev av! Den tredje flytten söderut blev snart aktuell! Den tredje flytten söderut utfördes 120208, Härigenom slapp man skjuta Sveriges värdefullaste varg! Man kunde demonstrera att både hon och rennäringen var värdefulla genom att betala stora summor för att skilja dem åt.

Det är den första tik som invandrat sedan den svenska stammen kom till. Om hon hade fått valpar var det fyra år sist en lyckad invandring skedde och det kan mycket väl ta tio år till nästa direktinvandrare kommer så nära valpning. Stammen bygger på fem grundare, hade denna invandring lyckats så hade den genetiska variationsbredden ökat med 20 procent.

En varg”population” måste bestå av många tusen vargar för att vara genetiskt långsiktigt uthållig. En sådan population kan dock omfatta mycket mer än ett land. Forskare och EU’s grupp för rovdjur har sagt att invandringen måste vara minst en ”effektiv” varg (dvs en varg som får avkomma) per varggeneration (fem år) för att man skall kunna slå ihop vargstammarna i närliggande länder (områden). Får tiken valpar i vår, kan Sverige hävda att EU’s krav överträffats med bred marginal. Det är då inte en skandinavisk stam, utan en del i en nordeuropeisk vargstam, som är tillräckligt stor. Önskemålet om långsiktig genetisk uthållighet blir därmed tillfredställt utan att den svenska vargstammen behöver bli större än den är nu!

Man kan minska inaveln väsentligt genom licensjakt där genetiskt värdefulla vargar sparas och icke värdefulla skjuts, men detta fordrar ett kontinuerligt tillskott av invandrade vargar, och för att möjligheten att minska inaveln med licensjakt skall kvarstå är det nu dags för nytillskott utöver de två invandrare som började få avkomma 2008, men nu verkar ha avlidit.

Att sänka stammens inavel är statsmakternas viktigaste förvaltningsmål och utpekas som det viktigaste målet av rovdjursutredningen (SOU 2011:37). Inaveln började sjunka 2008 när färska spontana invandrarna från Finland började berika stammen med sin avkomma. Inaveln i den svenska vargstammen bör halveras. Om tiken får avkomma 2012, så har det invandrat tre genetiskt effektiva vargar den sista varggenerationen! Denna invandringstakt räcker mer än väl för att så småningom sänka inaveln till en acceptabel nivå, och eliminerar behovet av ytterligare artificiell vargtillförsel från djurparker och andra länder!

Tiken har inte ”dvärgbandmask” (analyser har gjorts vid flera tillfällen). Eftersom hon varit i Skandinavien ett år och rabies visar sig inom ett halvår har hon inte det. Det är ingen hundbastard. Hon har en GPS sändare och kan hållas under översikt.

Tiken har redan vandrat många hundratals mil, troligen den längsta dokumenterade långvandringen av någon varg någonsin! Den envisa kraftfulla beslutsamhet hon visat är imponerande! Jämtland borde vara stolt över att ge ett hem till Skandinaviens viktigaste varg som hon kämpat så hårt för att komma till. Själva idén med ”vilt” och ”natur” måste omfatta respekt för en envis natur och att ibland låta naturen få som den vill. Detta är en av tjusningarna med natur, ett skäl av samma typ som motiverar att ha varg i Sverige! Denna vargtik förtjänar erkännande och respekt för sina insatser. De som inte gillar varg kan ändå visa aktning, respekt och erkännande för en extraordinärt kompetent spelare i motståndarlaget! Men naturbyråkraterna vill inte acceptera en ”naturlig” natur där de inte lägger sig i, det skall vara bokstavstro på politikernas intentioner ibland, EUs intentioner ibland, men ibland är det andra paragrafer och bedömningar man lutar sig mot.

Det har redan satsats mångmiljonbelopp på denna varg, ”förstärkningsprogrammet” har redan försvagat acceptansen som redan är dålig pga. vargstammens i stort sett okontrollerade tillväxt i strid mot riksdagsbeslutet och rovdjursutredningens förslag (att först sänka inaveln). Naturvårdsverket har redan (med skyddsjakt och onödiga flytt) försvårat det prioriterade målet att sänka inaveln. Skjuts hon nu, kan ”förstärkningsprogrammet” beskrivas som ett fullständigt misslyckande åtminstone tills när och om man kan triumfera med stora framgångar med valpflyttarna om ett år.

Några förslag:
* Huvudförslaget är att lämna tiken i fred (shasa bort henne från renarna är förstås OK, men räkna inte med att det inte blir störningar):

  • Vänta kanske flyttar hon från renbeteslandet av sig själv.
  • Det är värt många miljontals kronor att få en ny invandrare, det räcker att ersätta skador och olägenheter till rennäringen.
  • Rovdjursutredaren skulle föreslå en ”vargkorridor” till Finland, detta kunde bli första byggstenen!
  • Förslag till uppluckrad politisk skrivning för renbeteslandet: Vargföryngring i norra Sverige kan i undantagsfall accepteras, när det rör sig om en ny invandrare, där flyttning försökts, men vargen återvandrat norrut.
  • Fordrar inget omedelbart slutligt beslut, genetiskt värdefull varg kan tolereras en tid i renbeteslandet. Idre-samerna samexisterade med paret uppåt ett halvår, och verkar inte tycka situationen blev bättre när dessa vargar flyttades och några andra sköts.

Plan B och C är väl inte aktuella längre men kanske kan tänkas på till nästa gång.
* Plan B är att flytta tiken till ett hägn, ge henne en – helst genetiskt värdefull – partner och låta dem få valpar. Därefter släpps hela flocken till det vilda. Att de fått chansen att acklimatisera sig i ett hägn ökar nog chansen att de stannar i närheten, och har de väl fått valpar släpar de nog inte iväg med dem på långvandring. Med en uppvisning av snabb och radikal handlingskraft och kreativitet kan detta genomföras omedelbart, och det kan resultera i valpar i sommar, som det blivit om man inte flyttat från Idre. Hittar man en genetisk värdefull partner till hägnet så kan detta bli genetiskt bättre än om paret fått stanna i Idre, eftersom generna från en bra make skulle få en extra skjuts genom att ”lifta” på tikens gener. Det verkar vara en ny invandrare på gång i nordligaste Sverige. Sätter man tiken i hägn men, inte hinner med reproduktion 2012 kan man flytta den nya invandraren (om det är en hane) direkt till hägnet, det funkar då som karantän och de kan båda acclimatisera sig på den nya platsen, de accepterar troligen ”tvångsgiftet” och man satsar på valpar 2013 istället.  Ryktet om plan B har spritts till Dalarnas tidning!

* Plan C så flyttas valparna till vilda lyor som djurparksvalparna och tiken får leva vidare i hägn som avelsdjur (kanske i anslutning till ett zoo?). Den genetiska variationen från djurparkerna är inte outtömlig som genkälla, och det kan ha fördelar att vara mindre beroende av djurparksföreningen som valpkälla.

Det kanske inte är så dumt att låta samerna skjuta henne när hon faktiskt angriper en ren, det anknyter ju faktiskt till gamla samiska traditioner att skydda renarna från varg. Och då slipper naturvårdsverket problemet.

Naturvårdsverket har bestämt att inte satsa på avkommor till invandrare utan bara invandrare. Det tycker jag är helt fel attityd när det gäller en oprövad metod, att förbättra prognos och kontroll hur vargen faktiskt vandrar istället för att rycka på axlarna och säga att det har vi inte en aning fast erfarenheten säger att de vandrar tillbaks, men blir en ursäkt för att döda vargen om några månader (”vi gjorde vad vi kunde”). Jag tycker inte man skall använda bara de allra värdefullaste direktinvandrarna till sådan metodutveckling utan just invandraravkommor som inte är lika värdefulla och som är bättre att samla erfarenhet och utveckla teknik med. 

En modell för hur jag tycker det kunde se ut i norra Sverige är att målsättningen sätts till en föryngring varje år i Norra Sverige, där den ena partnern är en direktinvandrare, i första hand sådana där det gjorts ett flyttförsök först. Denna ”regeländring” skulle innebära en effektiv invandrare mer från öst i varje varggeneration (vart femte år). Man kan räkna med ytterligare en effektiv invandrare per år som antingen tar sig ned till södra Sverige själv eller stannar där vid första flyttförsöket. Då blir antalet invandrare och kontakten med Finland tillräcklig och långsiktigt uthållig. Berörda renskötare får tillräckligt bra ersättning för att se produktion av rovdjursmat som en ekonomiskt lönsam del av rennäringen. Samerna är ett ursprungsfolk och rennäringen bedrivs delvis av historiskt kulturella skäl och att hantera varg i samband med ren var ett viktigt inslag i rennäringen som den bedrevs för drygt ett sekel sedan, och varg är en del av den samiska traditionen, som nu med statligt stöd bevaras (återupplivas) i en generation. Det blir minst 20 ggr fler föryngringar i södra landshalvan. När hittillsvarande etappmålet 20 föryngringar överskridits är det också naturligt att överväga en geografiskt vidare spridning. EU tycker också att det strider mot EU-direktivet att varg hålls undan från norra Sverige, om Sverige nu låter sig styras av EUs direktiv och tog det här med fridlysning på allvar, så är det ett brott att flytta den här vargen och därmed hålla vargen i praktiken utrotad i norra landshalven förutom att den i praktiken hålls utrotad i södra. Ur rennäringens synpunkt så kommer fler vargar att läcka in i renbetesområdet ju större vargstammen blir, så rennäringen i Jämtland kan se fram emot ett ökat vargtryck på grund av Sveriges statsmakter prioriterar att undvika störningar i rennäringen framför att reducera inaveln. Det är viktigt att åtgärder är kostnadseffektiva och verkligen värda vad man lägger ned. Det är ofta svårt att sätta ett värde på åtgärder som försämrar uthållighet och ökar acceptans, men i det här fallet är det lätt. Värdet är vad det kostar att reparera kostnaden. Om man  dödar den här tiken så är skadan för den genetiska förstärkningen värd för att tillföra en obesläktad reproduktiv varg drygt fem miljoner (vad man är villig att lägga ned på att få en motsvarande genetisk förstärkning med valpflytt enligt de kostnadsuppskattningar som gjorts). I Idre var det 80% chans att föryngringen skulle lyckas, dvs den skada det orsakat vargens genetiska kvalitet kostar 4 miljoner att reparera. Därtill kommer en eller två miljoner med flytten och dvs investeringar förut. 6 miljoner nedlagt på att reducera olägenheterna för rennäringen. Eftersom denna kostnad ligger på att skydda rennäringen från rovdjur så bör den bokföringsmässigt hamna där. Jag tycker det vore bättre om rennäringen själv fick göra beslutet, alltså fick göra valet antingen fem miljoner kontant eller få önskemålet på skyddsjakt mot tiken tillgodosett. Även andra skyddsjakter i renbeteslandet borde finansieras på samma sätt (bokföras som subventioner åt rennäringen för dess allt överskuggande värde att inte försvåra för de traditionella näringarna). Lyssnar man bara på krav och önskemål som inte kostar något att föra fram blir det lätt inte kostnadseffektivt. Om nu Sverige ville skydda rennäringen så kunde man fått ett undantag som Finland, nu verkar det mycket av en efterkonstruktion. Inte skapar det nån bra stämning i landet heller när man statsmakterna skyller på skyddet för rennäringen för att det blir kaotiskt okontrollerad tillväxt av varg som kommer att skapa mycket fler olägenheter för rennäringen.

En fördel är att det funnits några veckor att tänka igenom strategierna för vargförvaltarna, det är inget oväntat som hänt. Renägarna borde varit alerta minst en vecka i förväg. Vargflytt är ännu ingen beprövad metod relaterad till vargpsykologi, man vet inte vart vargarna går fast man nu vet det är en god chans de går ”tillbaks”. För att lära sig vargpsykologin kan man göra ”experiment” med flyttvärda invandraravkommor, som är mindre värdefulla än invandrare. Om det är för besvärligt att använda sig av hägn skulle man kunna använda den plats där det fanns minst vargrevir norr om utsläppsplatsen och minst chans att vargen ”kände igen” sig. Reflexmässigt rör hon sig nog mot norr men om hon hittar ett ledigt attraktivt revir på vägen så kanske hon stannar där innan hon hunnit ”hem”. Det bör ligga något sådant resonemang bakom. Man skulle kunna placera henne på den sydligaste utsläppsplatsen. Visserligen finns det en högröstad opinion emot, men i den artikel som jag skrev i Boråstidningen kom det bara en arg insändare fast jag räknat med tio liknande och länsstyrelsen i Göteborg har i sitt remissvar till rovdjursutredningen önskat en snabbare uppbyggnad av vargpopulationen än vad rovdjursutredningen föreslagit. Den nya vargen i Kronoberg var tveksamt isolerad, med en utbyggnad i södra Götaland istället blir det mer sammanhängande. Har man Sveriges värdefullaste varg så blir det svårt att förorda skyddsjakt när det är värt 5 miljoner att hålla henne vid liv, det skulle bli en forcerad stängselutbyggnad istället och därmed kunde man använda vargen som murbräcka mot södra Sverige. I norr är hon dömd för att man inte kan hägna in renarna men i söder kan man hägna in fåren. Södra Götaland är längst ifrån Norrland av utsläppsplatserna och det kan ge en vecka till innan hon dyker upp i Renbetesmarkerna förutom att det minskar chansen att hon verkligen gör det. ”Risken” att hon stannar i närheten av utsläppsplatsen är ju i varje fall mycket liten.

Egentligen verkar invandringen från Finland vara tillräcklig – om man förstärker effekten av den invandring som faktiskt sker med selektiv populationsbegränsande licensjakt – men den lösningen accepteras inte av EU, och kanske egentligen inte av svenska intressen heller, just eftersom det innebär en politisk möjlighet att via vargarna komma åt att markanvändningen på över halva Sveriges yta kontrolleras av en ganska obetydlig näring som bedrivs av en mycket liten minoritet.

En tidigare version av den här artikeln fick stor uppmärksamhet hos LRFare, eftersom jag antytt att LRFare motarbetar genetisk förstärkning. LRFare borde veta så mycket om biologi som att det kan vara bra med minskad inavel och att inte protestera våldsamt emot försök till genetisk förstärkning, även om jag har förståelse för att de är oroade av ökade olägenheter vid en ökning av vargstammen. Kritik har framförts att det nog uppfattas som stressande för den stackars honan.

Jag känner nog också en viss empati för vargtiken. Någon slags belöning för sin energi och försök att hjälpa oss människor med genetisk diversitet, hon kan ju knappast fatta att Norrland är vargförbjudet även om det ibland dyker upp någon slags monstermyggor där som faktiskt är mycket irriterande. Som erkänsla för hennes insatser och som en slags ödmjukhet för en otämjd natur, så känner jag för att vi kan ge henne livet.

 En websida med betraktelser som tidigare omfattade bl a henne når man om man klickar här. Det finns tre artiklar på bloggen om Skandinaviens värdefullaste varg. Idrevargen! 1) , 2),  3) Det finns också många andra artiklar om skyddsjakt och skyddsjakt på genetiskt värdefulla vargar.

Annonser

, , , , ,

3 kommentarer

Skandinaviens viktigaste varg – Idrevargen

Skandinaviens värdefullaste varg!

I nordligaste Dalarna fanns under hösten Skandinaviens viktigaste varg! Det är en tik troligen född 2009, som invandrade på egna ben från Finland för ett år sedan. Hon hade ordnat bostad och make. Förökning i familjen kunde emotses till sommaren 2012! Att den skandinaviska vargstammen berikas med nytt blod har hänt fem gånger förut i stammens historia, de två första var det föräldrapar som grundlade stammen. Denna invandrare ökar stammens genetiska variationsbredd med en femtedel om hon får valpar. Det var fyra år sedan det hände sist, då kom två invandrare till Skandinavien. Det kan ta ett decennium innan det händer igen.

Jag uppdaterar i en nyare version av den här artikeln.

En vargpopulation måste bestå av många tusen vargar för att vara genetiskt långsiktigt uthållig. En population kan omfatta mycket mer än ett land. Forskare och EU’s grupp för rovdjur har sagt att invandringen måste vara minst en ”effektiv” varg (dvs en varg som får avkomma) per varggeneration (fem år) för att man skall kunna slå ihop vargstammarna i närliggande länder (områden). Får Idrevargen valpar i vår, kan Sverige hävda att EU’s krav överträffats, och att det inte rör sig om en skandinavisk stam, utan en del i en nordeuropeisk population, som är tillräckligt stor. Önskemålet om genetisk uthållighet blir därmed tillfredställt utan att den svenska vargstammen behöver bli större!

Att sänka stammens inavel är statsmakternas viktigaste förvaltningsmål och utpekas som det viktigaste målet av rovdjursutredningen (SOU 2011:37). Inaveln började sjunka 2008 när färska spontana invandrarna från Finland började berika stammen med sin avkomma. Inaveln i den svenska vargstammen bör halveras. Om Idrevargen får avkomma 2012, så har det invandrat tre genetiskt effektiva vargar den sista varggenerationen! Denna invandringstakt räcker för att sänka inaveln till en acceptabel nivå, och eliminerar behovet av ytterligare artificiell vargtillförsel från djurparker och andra länder!

Tiken har inte ”dvärgbandmask” (analyser har gjorts vid flera tillfällen). Eftersom hon varit i Skandinavien ett år och rabies visar sig inom ett halvår har hon inte det. Det är ingen hundbastard. 

Varför är Idretiken (eller Kilsbergstiken) värdefullare än andra invandrare? Två invandrare började sätta barn till världen 2008 och fick barnbarn 2010. Deras geners framtid i vargstammen är redan säkrad och dessa invandrare har redan fullföljt det allra viktigaste önskemålet. Förmodligen är dessa invandrare döda vid ingången av 2012 och får inte mer avkomma. Skulle det komma ytterligare en ny invandrare återstår att passera nödiga test, etablera revir och skaffa partner. Väntetiden kan vara fem eller tio år innan man kommer så långt som med Idretiken igen. I vår kanske man gör valpflytt, men det tar ytterligare några år innan man kommer lika nära föryngring som med Idretiken. Valpflytt och inflyttning från utlandet är oprövade idéer och inte beprövad erfarenhet, vad som görs nästa år får betraktas som till vilda vargar utvidgad försöksverksamhet, det är inte alls säkert det lyckas. Idretiken har lyckats med nästan alla steg, återstår bara det sista som är erfarenhetsmässigt ganska säkert det lyckas om familjen lämnas ifred.

Idre-tiken har vandrat hundratals mil innan hon funnit sig till rätta, tio gånger längre än typiska vargar. Den envisa kraftfulla beslutsamhet hon visat när hon bosatt sig i norra Dalarna är imponerande! Dalarna borde vara stolta över att ge ett hem till Skandinaviens viktigaste varg som hon kämpat så hårt för att komma till målet i Dalarna. Istället vill Dalarna deportera henne och vräka familjen! Själva idén med ”vilt” och ”naturlig natur” omfattar respekt för en envis natur och att ibland låta naturen få som den vill. Detta är en av tjusningarna med natur! Denna vargtik förtjänar erkännande och respekt för sina insatser. De som inte gillar varg kan ändå visa aktning för en extraordinärt kompetent spelare i  motståndarlaget!

Flytten innebär gissningsvis att chansen för valpar 2012 halveras. Vargen har flyttats förut för ett drygt halvår sedan och vandrade då tillbaks. Dock tror jag det blev en marginell förbättring, eftersom en större del av reviret hamnat utanför det viktigaste renbeteslandet. Hennes vandringar efter att hon släppts ned i Örebro län till Idre gick till stor del genom delar av Norge där acceptansen för permanent närvaro av varg är minst lika låg som i norra Sverige och risken för tjuvjakt högre.

Tre vargflytt har gjorts hittills i Sverige, inget ledde till att vargen hamnade på lämplig plats. Två sköts efter flytten, Idretiken är det tredje fallet, som man nu vill flytta igen eftersom man inte tycker hon hittade rätt. Nu är chansen till framgångsrik flytt lägre, eftersom det är en mer komplicerad operation med att flytta ett par och inte bara en individ. Paret kan splittras eller blir så störda så det inte blir någon valpkull i år. Sövning i samband med flytt är en riskabel operation som kostade två genetiskt värdefulla vargar från Galven-reviret livet för ett år sedan.

Sveriges i särklass värdefullaste varg är för dyrbar för att riskeras en gång till i en flytt där chansen till framgång är så liten! Vargflytt verkar här tillämpas för att skyffla undan och fördröja ett problem snarare än att lösa svensk vargförvaltnings viktigaste problem.

Tillägg 111212 nu har flytten genomförts till Tiveden och tycks ha lyckats, båda har flyttat och släppts tillsammans och återhämtat sig så nu får vi se vad som händer näst men jag gissar att nästan hälften av de extra svårigheterna som flytten lade i vägen av förflyttningen för en valpkull 2012 har övervunnits genom en blandning av kompetens och tur. Att inte avslöja detaljer för snabbt anser jag är klokt och minskade risken för olika typer av ovälkommen uppmärksamhet. Det är dock korrekt att avslöja resultaten med viss typ av fördröjning, det är ett legitimt intresse att få reda på hur det gått.

Tillägg 120104. Paret verkar ha splittrats och de är så långt ifrån varandra att återförening verkar osannolik. Chansen för valpar 2012 har minskat avsevärt. Men det är inte moget för slutsummering så länge tiken lever. Hon är fortfarande Sveriges värdefullaste varg även om värdet sjunkit signifikant. Det känns också tidigt att avskriva flytt som metod under utprövning även om jag tycker detta var ett väl värdefullt objekt för metodutveckling.

Diskussion omkring chansen att flyttet lyckas
Huvudproblemet är inte om tiken överlever förflyttningen – chansen är hög och man har en ganska god grund att stå på för förflyttningstekniken. Problemet är att ingreppet minskar chansen för föryngring i vår. Flytt av ett nybildat par från ett etablerat revir är nog något nästan helt oprövat. Paret kanske separeras, man kanske inte kan fånga och söva båda samtidigt. Paret kanske skiljs i samband med utsläppet. De kanske vandrar någonstans där de inte är mer välkomna än i Idre eller tillbaks till Idre. De kanske kommer i konflikt med andra vargar eller råkar ut för något annat som bryter upp paret. Om de klarar av hålla ihop efter flyttningen och etablera sig i ett nytt revir som är acceptabelt beläget, så kanske ändå störningen av flytten och vandringen efter är så stor att det inte blir valpar. Om flyttningen genomförs så är det bra om det sker så tidigt som möjligt, så de får tid att etablera sig vid slutmålet och att det finns tid för ytterligare flytt när spårsnön finns kvar, om man konstaterar att det gått dåligt. Risken för att en opinion mobiliseras minskar också om förloppet inte blir utdraget. Att flytta en enstaka varg som inte bildat revir och inte har en partner och står inför snar föryngring är mindre diskutabelt. Det är troligt att hanen är mindre benägen att långvandra än tiken, och det kanske leder till att de har lättare för att finna ett revir nära utsläppsplatsen, jämfört med om man bara släppte den vandringsbenägna tiken. Det kanske är mer frestande att vandra norrut på våren än under senhösten. Kanske också livsbetingelserna är bättre i närheten av utsläppsplatsen, Idre låter ganska kärvt för mig, men jag vet inte hur det ter sig ur vargarnas perspektiv. Ett sätt att minska chansen för separation är att använda ett acklimatiseringshägn. Detta ökar nog chansen att de etablerar ett nytt revir i anslutning till nedsläppsplatsen och hägnet. Då kan de fraktas separat om de inte fångas samtidigt och chansen minskar de kommer ifrån varandra i förvirringen vid själva släppet. Jag är inte god nog vargpsykolog för att ge goda svar på de möjligheter jag pekar på. Men jag tror inte det är en lätt operation med ett hägn. Ett hägn är kanske redan planerat, flytten har ju förberetts minst en månad nu, och eftersom uppmärksamhet kan störa operationen, så vill man nog hålla tyst om detaljerna. Det är nog klokt att inte offentliggöra flytten eller flyttbeslutet förrän flytten är över för att undvika besvärande uppmärksamhet. Det går nog att hävda att även om det inte blir föryngring 2012 så kan det bli det 2013, kanske med en annan partner. Hamnar tiken fel kan man göra en tredje flytt. Jag gissade att chansen för föryngring 2012 halverades genom flytten, men risken för att det inte blir en föryngring någon gång i framtiden minskas nog mindre. Jag vet inte hur stor chansen för en föryngring är första året för ett nyetablerat par, dvs jag vet inte hur stor chansen är för att ett revirmarkerande par utan familjegrupp på förvintern resulterar i en föryngring på våren, den kanske är mindre än jag nu tror, och då har det mindre betydelse att processen som leder till valpar inte störs. Försenas föryngringen så blir det totalt antalet förväntade valpar lägre.

Den genetiska förbättringen licensjakt åstadkommer minskar när invandringen ligger längre bak i tiden och det tar ett par år innan valpflytten ger nya invandrare, så det blir lättare att argumentera för licensjakt de närmaste åren om Idrevargen får avkomma.

, ,

Lämna en kommentar

Skandinaviens viktigaste varg – bakgrund

Denna post är bakgrund till posten ”ovanför” i denna blogg om Skandinaviens viktigaste varg – Idrevargen. Titta på den posten först istället och återvänd sedan till den här posten för detaljer om intresset kvarstår. En artikel i Dalarnas tidningar 11-11-01 med argument för att inte verkställa vargflytt för Idrevargen! En artikel i DN 11-11-01 berättar att det fattasts beslut om lämpliga utsläppsplatser, någon av dem kan den närmaste månaden få sina invigningsvargar. En sida på naturvårdsverket ger en översikt och också responsen från de individulla länsstyrelserna. Grafik finns här. Eftersom Dalarna inte hittat någon lämplig utsläppsplats för importerade vargar, kan det vargpar (Idrevargen) Dalarna vill exportera istället stanna kvar i Dalarna.

I slutet på 2010 invandrade en varg från öster till Sverige, den betecknas G82-10 och är av östligt ursprung (Finland eller Ryssland). Jag betecknar den i fortsättningen ”Idrevargen”. Det är en tik, den föddes troligen 2009 och väger drygt 40 kg. Det är den enda tik som invandrat till Skandinavien sedan stammen grundlades, och hon har rört sig unikt långt och unikt länge (över ett år) för en tik i sin strävan att finna ett lämpligt revir. Ett foto av henne pryder omslaget till årets huvudrapport om den skandinaviska vargstammen.

Idrevargen påträffades 16 november 2010 i Norrbotten. I februari 2011 var den kring Bräcke och Länstersjön. Spillningsprover har givit DNA och frånvaro av ”bandmask”. DNA proverna bevisar att det är en invandrare och att det inte är en bastard med hund. Hon bär inte rabiessmitta, den skulle redan brutit ut. Tiken har under vintern 2010/2011 tidvis uppehållit sig i gränslandet mellan Dalarna, Jämtland och Gävleborg.

Vargflytt med koppling till Idrevargen
Naturvårdsverkets vargflyttsida visar två genomförda vargflytt 2011. Efter att jag skrivit detta i slutet på oktober så gjorde Naturvårdsverket i mitten på november sidan hemlig, dvs lösenordsskyddad. I slutet av november hade sidan tagits bort.
Idrevargen flyttades 21 mars från Jämtland till Kilsbergen i Örebro län. Vargen sövdes från helikopter med en bedövningspil. Det är samma metod och medel som man använder då stora rovdjur förses med sändare av forskningsskäl. Man följde vargen tills bedövning tog. Därefter tog man en del prover och vargen försågs med radiosändare, samt avmaskades. Veterinär var med under sövning och biltransport till utsläppsplatsen (Kilsbergen). Vargens rörelsemönster följs noga via radiosändaren för att man ska kunna konstatera att allt går bra.

Vargflytt är inte  ofarligt. Sövningen är farlig, två genetiskt viktiga vargar från Galvenreviret dog i slutet av 2010 i samband med uppvaknandet

Efter flytten av Idrevargen
Vargen höll sig kvar i Kilsbergen de första dygnen, men gick sedan åt nordväst och in i Norge den 5 april. Den 3 maj återvände hon till Sverige, Idre i norra Dalarna. Ett tag såg det ut som om den var på väg mot Idre nya sameby, men den har fortsatt österut och gick sedan in i Jämtland för att den 8 maj återvända till Dalarna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargretur-forvanar-inte-forskare Liberg spekulerar att vargar som vandrat långt förut kommer att vandra långt igen efter vargflytt och föreslår att det kanske inte fungerar bra med vargar med stark vandringsdrift. 

Naturvårdsverkets månadsrapporter och information om förestående förnyad vargflytt av Idrevargen
Naturvårdsverket uppdaterar aktuell varginformation I maj 2011 uttalade generaldirektören: ”Det kan inte uteslutas att vi kommer att flytta Kilsbergsvargen igen om det blir problem och om det är möjligt att fånga in den på barmark”   Nu är barmarksperioden över och vargen är inte flyttad och familjeskäl försvårar förflyttningen, så det är logiskt att låta den stanna. Av annan information drar jag dock slutsatsen att vargflytt utanför barmarksperioden inte längre ses som en möjlighet av naturvårdsverket. I slutet av maj stod om ”Idrevargen”: ”Den östliga vargtik som flyttades till Kilsbergen är kvar i norra Dalarna. Hittills har inga skador rapporterats. Naturvårdsverket hade under några dagar hög beredskap att flytta vargen på nytt om tiken kommit nära renhjorden samebyn i Idre norra under kalvningstiden. Så skedde inte och vi har återgått till normal beredskap att vidta åtgärder vid behov. Den andra flyttade vargen avlivades i skyddsjakt sedan den återvänt till Norrbotten och närmade sig Gällivare skogssameby. Vargen avlivades från helikopter innan den nått fram till renarna. Risken var stor för allvarliga skador på rennäringen och vi bedömde att vi inte kunde vänta in ett angrepp eftersom ljudet från helikoptern kunnat skrämma även renarna.” Daterat sista oktober stod: ”Planering inför flytt av vargar i Idre. Planeringen rör två vargar som rör sig i vinterbetes- samt åretruntmarkerna för Idre sameby. Efter att Länsstyrelsen i Dalarna avslog en ansökan om skyddsjakt på vargarna planerar Naturvårdsverket nu för en flytt av vargparet. Det rör sig om den genetiskt värdefull tik som invandrat från Ryssland och den hanne som slagit följe med henne. Tiken har tidigare blivit flyttad. Vart vargarna flyttas är inte bestämt. Naturvårdsverket kommer att överväga de områden som länsstyrelserna pekat ut.

Från Rovdjurssymposium våren 2011: Trots ganska många alternativ så finns det nackdelar och risker med alla och Helene Lindahl Vik framhöll att spontan immigration är det allra bästa alternativet.

Funkar flyttning av vuxna vargar?
Av fyra fall i Skandinavien där vargflytt genomförts har ingen visats fylla syftet. Den Nordamerikanska erfarenheten är bättre. Vargarna överlever, men vart de går är mycket osäkert, och det kan bli mycket långt. Metoden kan inte betraktas som väl beprövad och tillräckligt förutsägbar när det gäller vargarnas beteende efter flyttet, vilket var en besvikelse, det fanns förra vintern skäl att hoppas att det skulle fungera bättre utgående från utländska erfarenheter. Men det är för tidigt att dömma ut metoden som sådan, den kan fungera i många fall och man får försöka söka sig till de närmare omständigheterna när det är lämplig, men den förefallet inte tillräckligt säker och beprövad för att använda på Idrevargsparet, där det är viktigast att lyckas.

Att vargar har en tendens att flytta långt (hem) efter flyttning finns ett exempel på i tidiga diskussioner http://www.vargfakta.se/nyheter/dokument-fran-1979-anger-flyttning-av-varg-som-omojlighet/ 

Nya artiklar om skador och annat rörande Idrevargen
Länsstyrelsen i Dalarna avslog 111021 skyddsjakt i Idre med hänvisning till planerad flytt.

Idrevargen orsakar också skador och problem för Idre sameby!  Och…

Samebyn har möjligheten att skjuta vargarna med stöd av paragraf 28 om de kommer in bland renarna och inte går att skrämma. – Min uppfattning är att länsstyrelsen nu vill att vi ska göra det, så vi får stå för det och de kan säga att det var vi som sköt de värdefulla djuren, säger Benny Jonsson. – Vi har bra stöd av länsstyrelsens personal här i Idre, men de som sitter på kontor långt bort ger oss inte det stöd och hjälp vi behöver.

Ansökan om skyddsjakt för genetiskt värdefull varg nära Tossåsen sameby i början av 2011 ledde till att den sköts eftersom vargflytt då ej var administrativt reglerat.

Socialdemokraterna i Idre har protesterat mot Idrevargen i en insändare. Ett tydligare stöd i en större och mindre lokal organisation emot Idrevargen verkar inte kunnat mobiliseras och det blir inte många kommentarer. Den politiska redaktören i Dala tidningarna noterar motståndet i en krönika utan att ta ställning. 11 kommentarer som inte refererar speiciellt till Idrevargen 

En sammanfattning om Idrevargens öden till mitten av oktober finns i en norsk tidningsartikel

Olika skyddsjaktsärenden i Dalarna med beröring till Samebyar i norra Dalarna mitten av 2010 till mitten av 2011 enligt lista på Naturvårdsverkets jaktsida, jag har inte analyserat dem  

11-04-20 bifall, Rufhten Sijte sameby (pdf 1MB)
11-04-13 avslag, Idre nya sameby (pdf 149 kB)

10-12-22 avslag, Idre (pdf 134 kB)

10-12-01 bifall, Idre (och Ruvhten) samebyar (pdf 382 kB)

10-11-04 bifall, Idre nya sameby (pdf 2 mB)

10-09-14 avslag, Idre nya sameby (pdf 100 kB)

10-06-17 avslag, Idre nya sameby (pdf 97 kB)

Intrycket är att Idre är en vargsänka, mycket skyddsjakt och stort skyddsjaktsbehov (åtminstone subjektivt), så tycker man att eftersom frekvensen icke genetiskt värdefulla vargar skall reduceras, så är det positivt att hålla området öppet och underlätta för nya skyddsjakter. Det kan vara ett skäl att flytta de värdefulla därifrån.

Tidigare förflyttningar (före 2011)
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-rovdjur-och-vilt/Rovdjur/Regeringsuppdrag-om-rovdjur/Regeringsuppdrag-om-vargflytt/ Regeringsuppdrag om vargflytt 2010. bilaga 1. Liberg m fl Utdrag ”Från Skandinavien finns mycket begränsade erfarenheter av flyttning av varg. Vi känner endast till två fall, flyttningen av den s.k. Skåne-vargen 1984, och den s.k. Galventiken som av norska myndigheter nyligen flyttades från sitt etableringsområde norr om Kongsvinger utanför den s.k. vargzonen, till en plats nära svenska gränsen.”  ”Den första vargen som flyttades i Skandinavien, den s.k. Skånevargen (hanvarg), utvandrade från Värmland försommaren 1984 och gick söderut, tills den i juli hamnade på Falsterbonäset i sydvästligaste Skåne. Den sövdes och släpptes sedan 600 km längre norrut, i västra Dalarna. Efter släppet rörde den sig lokalt en kortare tid och gav sig sedan av söderut igen och följde samma färdriktning som vid den ursprungliga utvandringen, tills den sköts i Halland den 12 september 1984, c:a 450 km från släpp-platsen” Galventiken är ännu för tidigt att säga vad som hände.
Erfarenheterna från USA är att det verkar gå bra att flytta familjegrupper till hägn och då håller de ihop efteråt, släpps de direkt är chansen större att de separerar.
”….en buffert-zon på 150 km från norska gränsen och från renskötselområdet räcka. Det skulle innebära att av 20 släppta vargar skulle vi förvänta oss att högst 5 -6 skulle ta sig in i de olämpliga områdena”. Dokumentet byggde på amerikanska erfarenheter, som inte tycks vara tillämpliga, av 3 svenska förflyttningar har alla 3 flyttat avsevärt längre 150 km.

Rennäringen lider skada om Idrevargen får stanna
Genomförs inte flytten och en vargflock bildas och blir kvar förhoppningsvis fem år, så får detta konsekvenser för rennäringen. Det har hittills funnits ett undantag för vargrevir som stör rennäringen. Jag förstår inte mycket om rennäring och har inte tillgång till alla handlingar, men tecknar ned några möjliga argument/handlingsalternativ. 

* ”Det genetiska värdet” på detta vargpar är större än vad rennäringen konfronterat i modern tid
* Myndigheterna har redan investerat stora summor och omfattande åtgärder inklusive skyddsjakter för att skydda de utsatta samebyarna, dvs gjort mycket för att skydda rennäringen i detta område.
*  Dessa vargars revir sträcker sig också utanför renbetesland, konflikten upplevdes som begränsad i början och kanske aldrig blir SÅ svår.
*  Givetvis har samebyarna rätt till full kompensation för detta ingrepp i rennäringen. Det kan bli dyrt, detta bör samhället acceptera.
* Förvaltningen av detta vargpar och den förutsedda flocken är värd mycket för Sverige, vinsterna är stora, då borde beredvilligheten att vid behov betala mycket också vara stora
* Den största vinsten är att landets framtida vargstam kanske kan sättas lägre, detta medför mycket stora vinster för landet.
* En kompensation som står under Dalarnas rovdjursförvaltnings kontroll kan vara att i möjligaste mån i gengäld eliminera trycket från andra rovdjur och andra vargar
* Man kan kompensera länet genom att uttryckligen – så länge tiken finns kvar i länet – kompensera genom att eliminera minst dubbla vargtrycket på andra ställen i länet
* Myndigheten kan lova att ingen mer stationär närvaro av varg kommer att tillåtas i ”renbeteslandet” till minst tom 2016 om detta lyckas.
*  EU-kommissionen och den ideella naturvården har anmärkt på att norra halvan av Sverige är undantaget, denna uppluckring av skyddet för norra Sverige skulle fungera som motargument en tid.
* Renskötseln har under lång tid varit skyddad från varg med skyddsjakt. Näringen har därför utvecklats så att den blir sårbart för varg. Om man någonstans exponerar rennäringen för varg kan metoder att klara vargtrycket kanske utvecklas. Om det inte går, blir svårigheterna klarare bevisade och dokumenterade på ett modernt underlag.
* Vargtrycket medför oundvikligen skador, kostnader och olägenheter. Det känns orättvist för södra halvan av landet om inte norra halvan får någon del av olägenheterna, och det bidrar inte till acceptans. Fördubblas vargstammen minskar också acceptansen för en bibehållen total fredning av landets norra halva.
* Rennäringen är ett ursprungsfolks klassiska näring och har kulturellt och historiskt värde. För hundra år sedan och tidigare var varg ett mycket viktigt inslag i denna näring, det har historiskt och kulturellt värde att (i liten skala) återintroducera ett lokalt vargtryck i näringen.
* Statsmakterna har redan brutit mot de formella och reella begränsningarna av vargstammen i 2009 års riksdagsbeslut, så styrkan av eventuellt andra tidigare åtaganden av statsmakterna i vargförvaltning har försvagats.
* I oktober 2009 beslöt riksdagen enligt en proposition ”att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status”. Någon direkt kraftfull åtgärd som stärker den genetiska statusen kan sedan dess inte sägas ha framgångsrikt genomförts. Men nu finns chansen att visa kraftfullhet genom att helt enkelt inte göra någonting (fast därmed komma i värre konflikt med rennnäringsskyddet)!
* Varg är svårhanterat och måste ha ett inslag av kompromisser mellan önskemål och överkörningar, alla heliga kor inte kan inte bevara heligheten för evigt, detta gäller nog för varg i norra Sverige också.

Förslag till uppluckrad politisk skrivning för renbeteslandet
* Vargföryngring i norra Sverige kan i undantagsfall accepteras, när det rör sig om en ny invandrare, där flyttning försökts men vargen återvandrat och etablerat revir med partner.   Med denna uppluckring skulle ett fall liknande det här kunna bli acceptabelt.

Utvärdering av responsen på artikeln i Dalarnas Tidningar på webben, där den publicerades 31 oktober
Utförd på kvällen 2 november. Artikeln fick 26 kommentarer, mer än någon av de 19 andra artiklar man kunde kommentera på sidan.  3 eller 4 kan sägas vara direkt positiva till artikeln. Ungefär 3 verkar fientliga till rennäring medan ungefär 3 tycker det är riktigt att det finns lite mer utrymme för varg vid sidan om rennäringen. Ett par antydde tjuvjakt som en lämplig lösning. Några var allmänt fientliga utan att jag kunde utläsa exakt varför relaterat till dessa vargar. 2 angav troligen äkta för och efternamn. Ungefär åtta vargfientliga och mot dessa vargar i synnerhet. Två nämnde EU i negativa ordalag som verkade kopplat till varg. Bara 1-2 tog fasta på vad jag betraktar som huvudskäl. Ingen antydde att det var något fel i mina påståenden eller ifrågasatte dem utöver allmän vargfientlighet.
De flesta ”rovdjurlitteraturbevakningssidor” nämnde den, kanske normalt för Dalarnas Tidningar vargartiklar. Den refereras av Jaktjournalen http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=9859&avd1=0 och Svensk Jakt http://www.jaktojagare.se/varnar-for-en-andra-flytt-av-vargtiken. Trots att referaten var utförliga så har de missat de för vargfientliga jägare viktigaste poängerna, att om tiken får valpar 2012 så försvinner det genetiska motivet för fler vargar och inplantering. Inte heller kommentarerna vittnar om insikt i detta. Kommentarerna i den senare var genomgående vargfientliga (de flesta skulle nog i alla väder plädera för ”nollvisionen”). Det var dock inte solklart att alla var aggressivt negativa mot iden. En tredjedel påpekade att det är en varghundhybrid så den myten är väl förankrad. Ingen tog fasta på att det var bra med migration från Finland och att denna varg kunde göra vargantalet tillräckligt. Att det var renbetesland (samer) berördes av 3. I tidskriften brukar det dock vara fler kommentarer när det är något som retar upp jägarna, så reaktionen var måttlig (10). Hanteringen tycks visa att jägarna inte vill ha någon insikt i några resonemang omkring vargar och vad som är bäst, utan det som känns bäst är besinningslöst argumenterande för nollvisionen.

Även på denna web kom en grinig kommentar, dock inte en extrem nollvisionär utan kunde tänka sig några flockar längst i norr.

, , ,

Lämna en kommentar