Inlägg taggade kynna 2

Stamtavla och resultat

Åkesson (2011) har beskrivit släktskapsförhållanden och inavel i den skandinaviska vargstammen sedan den etablerades. Denna stamtavla ligger förutom beräkningarna nedan till underlag för beräkningar och resultat som presenteras i andra artiklar på denna blogg.

Fig 1 från Åkesson (2011). Klicka på bilden om inte hela bilden syns. Släktträd över den skandinaviska vargstammens reproducerande föräldrar. Årtal för första reproduktion. Avkommans inavelskoeff (också färgkodad, beräknad från stamtavlan) och beteckning (”revir”) i varje fyrkant. Vita ”IM” är immigranter från öst, antas obesläktade och icke inavlade.

Bra ordning!
Det är förmodligen unikt att en sådan här stor och geografiskt spridd population av stora djur fullständigt kartlagts under hela sin 30-åriga existens. Detta är ett underlag för framtida studier med detta underlag.

Kommer vargens stamträd att följas i fortsättningen?
Fördubblas vargantalet tror jag inte det längre kommer att gå att hålla ordning på varje reproduktiv varg så här. Det blir för dyrt och logistiskt omfattande, fast det är inte laboratoriekostnaderna, som kommer att sätta gränsen. En annan synpunkt är att det nog inte går att fånga släktträdet lika överskådligt med ett ensidesdiagram om vargantalet ökar.

Hög inavel ger lite reproducerande avkomma
Inaveln varierar starkt mellan olika par. Det finns föräldrapar som ger valpar med hög inavel, fram till 2006 har det funnits 5 reproduktiva par som producerat valpar med inavel över 0.4. Två av dessa familjer med hög inavel har inte givit någon reproducerande avkomma; tre en och ingen mer än en. Genomsnittet för alla familjer till 2000 var 3.4. Detta får betecknas som ett bevis att inavel över F=0.4 resulterar i få livskraftiga vargar och stöder att en ytterligare påtaglig ökning av inaveln i vargstammen utöver 0.3 kan förmodas reducera stammens livskraft i sådan grad att stammens överlevnad riskeras.

Några valpar har låg inavel i förhållande till genomsnittet
Samtidigt som valpar med hög inavel föds det också valpar med en mycket lägre inavel än genomsnittet, så även om hög inavel är negativt, så tar det tid innan en hög inavel påverkar hela stammens livskraft, den skulle inte dö ut på några få år utan att varningsignaler hann registreras.

Den tredje invandraren spred sina gener effektivt!
 År 1991 började en tredje invandrare att få avkomma. Den har producerat fem reproduktiva avkommar som alla i sin tur producerat reproduktiva avkommor. Sedan 1993 hade alla vargar som trädde i reproduktion den nyinvandrade vargen i stamtavlan. Detta styrker annan erfarenhet att invandrare förmår vitalisera populationen och att de fräscha generna penetrerar populationen. 

De nya invandrarnas avkommor reproducerar sig bra!
År 2008 började 16 familjer reproduktion. Utgående från par som startat reproduktion senast år 2010 hade 10 de 16 paren som började reproduktion 2008 inte producerat någon reproduktiv avkomma, fyra en reproducerande avkomma, och två hade två reproducerande avkommor, i genomsnitt 0.5 reproduktiva avkommor per par. Bland 2008 års par fanns två där en invandrare var den ena föräldern (kallas Galven och Kynna 2). Dessa har fått en respektive två reproducerande avkommor, i genomsnitt 1.5. De har alltså hävdat sig betydligt bättre än andra vargar. Detta stöder vad jag hävdar på andra håll på denna web, att invandrarna får ett mycket större inslag än deras rent aritmetiska bidrag.

För att en varg skall bidra genetiskt till den framtida populationen fordras att den är reproduktiv, men detta räcker inte, deras ättlingar måste också vara reproduktiva. Det räcker inte med att en varg får avkomma om den inte får några barnbarn. De två nya invandrarna har nu visat sin kapacitet att föra generna vidare, när de nu har fått barnbarn kan man utgå från att de verkligen kommer att bidra till den framtida genmassan av den skandinaviska vargstammen för all framtid.

Hur variabel är familjestorleken?
Baserat på fig 1 familjer fram till år 2003 tabelleras hur många reproduktiva avkommor (streck framåt) familjerna ger upphov till
Familjestorlek  0   1   2   3    4    5   6   8  14  Sum=74
Familjer             2   3   0   2    2   3   2   1   1    Sum=20
Endast 10 procent av familjerna är utan reproducerande avkomma och alltså ”genetiskt döda linjer”. 10 procent av familjerna är mycket stora ”outliers”. Föräldraparet Nyskog 5, som började reproduktion år 2000,  har 14 reproduktiva avkommor vilket gör att en väsentlig del av dagens vargstammen har gener från detta föräldrapar vilket blir ett avsevärt bidrag till dagens inavel oberoende av stammens tidigare historia.

Eftersom det finns fall med tio år till en avkomma reproducerar sig blir det för missvisande att inkludera föräldrapar som börjar reproduktion efter 2003. Det finns fall där samma förälder förekommer i flera föräldrapar, så statistiken skulle bli lite annorlunda om skulle avse individuella föräldrars fertilitetsrelationer. Jag har gjort en skattning av betydelsen av detta i en annan artikel på denna web, och det är ungefär 10%, dvs enskilda föräldrars avkommor är ungefär 10% större än ”familjernas”. Det rör sig om en population i ”fri tillväxt” dvs ej utsatt för medveten skattning (utöver begränsad skyddsjakt och tjuvjakt). Från 2010 har stammen reglerats med jakt, vilket sänker familjestorleken. Den genomsnittliga familjestorleken är 3.7, vid konstant stam förväntas 2. Vi kan alltså inte förvänta lika stora familjer i framtiden. Invandrare som skyddas från jakt kan dock få lika stora familjer som i den här tabellen.

Hur vanlig är incest?
Med incest menar jag här ett föräldrapar där föräldrarna antingen är helsyskon eller den ena föräldern är barn till den andra, inte andra former av ”mildare” incest. För i övrigt ”ideala” föräldrar blir inaveln då 0.25. Jag hittade 4 sådana föräldrapar (3 syskon och en mor-son) bland 14 (=29%) under tiden 1984-1993. Det fanns inte många partners att välja bland i början av stammens historia. Det fanns 11 (samtliga markerade för hög inavel, inget annat fall av hög inavel) bland 88 (=12%) tiden 2000-2010. Av dessa var 9 syskon, en far-dotter och en mor-son. Incest tycks förekomma i drygt en tiondel av alla föräldrapar i en tillräckligt stor och något så när tät vargpopulation, men kan bli högre om populationen är liten. Syskonpar är den vanligaste typen av incest. 

Eftersom drygt 10% av vargparen är mellan nära släktingar, eftersom detta påverkar genomsnittlig inavel med ungefär F=0.02 och eftersom det finns ett begränsat antal reproducerande vargpar, så leder slumpmässiga variationer i incestfrekvens till slumpmässiga variationer i F mellan år av storleksordningen ±0.01 vilket kan ge ett väsentligt bidrag till iakttagna årsvariationer. Eftersom reproduktionen är så nedsatt efter inavel, så överskattas inaveln i vargstammen något med Åkessons metod att ta genomsnittet av de reproduktiva paren. Eftersom incest förekommer, så får drygt en tiondel av stammen hög inavel, hur lågt man än pressar ner inaveln med t ex vargflytt.

Jag har hittat en tidigare undersökning om incest hos varg, som inte fann något fall bland sexton familjegrupper. Detta motsäger inte statistiskt det aktuella resultatet. Det aktuella materialet är fem gånger större. 

Ovanligt med flera föräldrar i samma familjegrupp
Det finns ingen notering om att olika avkommor i en familjegrupp skulle ha olika föräldrar. Jag vet inte hur stor chans det är att detta skulle noterats. Men det kan inte vara särskilt vanligt, isåfall borde de som arbetat intensivare med detta material upptäckt och noterat det.

Osäkerhet i mina beräkningar
Jag har manuellt läst av Åkesson 2011 fig 1 och gjort en egen databas. Det är dock många osäkerheter. Jag gör direkta fel, det är tidsödande och okulärt svårläst, det är det svårt att följa linjerna för föräldrar som binder ihop familjerna, det finns vissa osäkerheter och något fel i själva figuren, och det finns några osäkerheter i grundmaterialet. Mina beräkningar är troligen inte missledande fel, men för vetenskapligt publicering skulle det behöva kvalitetssäkras t ex genom att något annan gjorde samma genomgång och beräkningar. Att skriva t ex på denna web betraktar jag inte vetenskaplig publicering.  

En uppsats Liberg med fl ”Släktskap och inavel i den skandinaviska vargstammen”  http://www.wwf.se/source.php/1117011/wwf-1076721-1.pdf beskriver utvecklingen fram till 2003.

Frågetecken som kanske tas bort så småningom: Fig 1 arj (2007) verkar ha två fäder och ingen moder.

Annonser

, , , , ,

1 kommentar

Skyddsjakter 2011 på invandraravkommor

Naturvårdsverkets skyddsjakter 2011

Skyddsjakt utanför varglänen beviljas av naturvårdsverket. Skyddsjakt har 2011 beviljats för fyra fem vargar (dessutom ett två fall av vargflytt och ett antal icke beviljade). Naturvårdverket har ambitionen att hålla sina dokument tillgängliga, vilket jag ger en komplimang för. Det möjliggör en analys som den här, som utgår från här angiven utgångssida, men kan göra att relevant information missas. Skyddsjaktsärendena förtecknas på och länkas från:
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-rovdjur-och-vilt/Jakt/Jakt-pa-varg/

Ja till skyddsjakt på varg 2011 av Naturvårdsverket (ej länsstyrelser)

  1. Kronobergs län  11-10-14   ”genetiskt värdefull”, dotter till en invandrare. Den korrekta proveniensen = härkomsten för vargen (Kynna 2) anges ej. ”Naturvårdsverket bedömer att skyddsjakt på denna varg inte kommer att försvåra utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus”, i övrigt inget resonemang omkring att det är en genetiskt värdefull varg. Ej skjuten än 11-10-21.
  2. Vikbolandet, Östergötlands län 11-08-23 vargens härkomst inte känd, ingen DNA analys och inget resonemang om den skulle kunna vara genetiskt värdefull. Jag gissar att det är drygt 10% chans att den är genetiskt värdefull innan jag vet mer. Skjuten 11-10-15.
  3. Handölsdalens-Mittådalens sameby, Jämtlands län  2011-01-24  DNA test uförda, formuleringarna i beslutsmotiveringen utesluter inte glasklart att det är en avkomma till en invandrare, men meningen verkar vara att det inte är en genetiskt värdefull varg. 
  4. Tåssåsens sameby. Västernorrland Jämtlands län 2011-01-14  genetiskt värdefull härrör troligen från Kynna -2. Ingen skada av vargen noterad. Det verkar som naturvårdverket hade en annan syn på skyddsjakt i renbeteseland och dess skydd än vad den svenska regeringen ger uttryck för i sin skrivelse till EU den 17 augusti. ”Naturvårdsverket gör bedömningen att skyddsjakt på en avkomma till en genetiskt värdefull varg inte på lång sikt innebär att målet med riksdagens rovdjurspolitik att uppnå gynnsam bevarandestatus äventyras.”, här tolkar naturvårdsverket begreppet ”genetiskt värdefull” varg som bara omfattande nya invandrare och icke dess avkomma. ”…Naturvårdsverket bedömningen att skyddsjakt efter en individ av skandinaviskt ursprung inom renskötselområdet inte långsiktigt försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus”  Här betecknar man invandraravkommer (från Galven och Kynna-2) som skandinaviskt ursprung. Inom skogsgenetiken så är detta felaktig användning av ursprung, härkomst betecknar proveniens, den plats där vargen är född. Vargen är av skandinavisk härkomst men inte skandinaviskt ursprung. Vargen fälld. Hård kritik riktades mot denna jakt från den ledande norska vargforskaren http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskarkritik-mot-svensk-vargjakt
  5. Nedan (tillagd varg)Norrbotten Gällivare sameby 110515 genetisk värdefull varg (avkomma från Galvenreviret)

Av fyra fem vargar som utsatts för skyddsjakt var minst två tre genetiskt värdefulla vargar. Ingen sådan genetiskt värdefull varg fälldes vid licensjakten 2010 eller 2011 (ingen av 47 fällda vargar). Av 26 valpkullar i Skandinavien 2009 gav två genetiskt värdefulla vargar, mindre en tiondel, men jag tror livskraften hos dessa valpar är större såväl som antalet valpar per kull, och de skyddades ju vid licensjakten. Det är troligt att bland de ungvargar som vandrar omkring eller etablerar revir sommaren/hösten 2011 drygt en tiondel är invandrarbarn. Genom att skydda de genetiskt värdefulla vargarna vid licensjakt fördubblas inavelsminskningen av naturliga invandrare (Svensk Jakt 2011(8):34), men denna skattning förutsatte högst genomsnittligt uttag av genetiskt värdefulla vargar vid en skyddsjakt som var mindre omfattande än licenjakten. Naturvårdsverket verkar inte intresserad att göra det bästa möjliga av de invandrare som kommer naturligt från Finland.

De beviljade skyddsjakterna omfattar ibland inte samtliga vargar skyddsjaktsansökan angav. Det förekommer att ansökningar avslås först, men beviljas senare (vanligen eftersom vargskadorna förvärrats). Ofta kan man då inte se de första versionerna. Utlåtanden från remissinstanser finns inte bifogade, men refereras. Jag kan inte hitta dem på viltskadecentrums hemsida.

Av referenserna till utlåtanden från viltskadecentrum (av eller tillstyrkanden) framgår att man inte värderar in genetiskt värdefulla vargar utan det gäller samma kriterier för skador oberoende av vargarnas genetiska värde. Detta tycker jag känns fel. Eftersom det är prioriterat att sänka inaveln måste större olägenheter tålas för de vargar som bidrar till detta. Man väger inte heller uttryckligt geografin, etablering av varg som innebär en vidgning av det geografiska området bör enligt statsmakternas vargpolitik ses positivt. Å andra sidan kanske man tänker att det är naturvårdsverket som skall göra den avvägningen, men då är det ju viktigt att det blir en vägning som ser seriös ut.

Vill man vara elak så kan man hävda att Naturvårdsverkets skyddsjakter 2011 troligen temporärt utrotat vargen i några län. Nu vill jag inte övervärdera den aspekten. Återetableringen av varg bör ses som något långsiktigt och lite fluktuationer i icke etablerad närvaro och misslyckanden på grund av att den första vargen uppträdde för olämpligt är acceptabelt. Vid närmare eftertanke kanske man kommer att komma fram till att vargrevir inte är önskvärda i alla områden där den någon gång för några hundra år sedan fanns naturligt efter att ha gjort några försök (utöver den norra halvan av landet, som ju redan är undantagen).

En flyttning av varg från Jämtlands län i Norrland till Kilsbergen i Örebro län godkändes. (Verkställdes men vargen vandrade tillbaks norrut). Formellt sett är detta skyddsjakt på en genetiskt värdefull varg, och det utsätter vargen för risker, bl a att åter hamna där den inte är välkommen vilket också hände. Det styrker ett påstående att minst hälften av Naturvårdsverkets skyddsjakter var på genetiskt värdefulla vargar. Men jag anser syftet var gott och avsåg att gynna utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus. De facto har det nu lett till att vargen bosatt sig möjligen något mindre centralt ur renens året runt marker synpunkt och därför möjligen förbättrat situationen. Jag tycker därför inte att det skall räknas in bland naturvårdsverkets skyddsjakter på genetiskt värdefulla vargar.

En flyttning till gjordes. Dessutom skall ”Kilsberg” flyttas igen från Idre men detta är ännu inte verkställt när detta skrivs

Avslagna ansökningar
De enda ansökningar som direkt och totalt avslagits är för Riala norr om Stockholm. Det ena föräldradjuret är en avkomma från Galven och är genetiskt värdefull med invandrarfar, men själv tycker jag inte man skall betrakta valparna som ”genetiskt värdefulla” som individer. De är barnbarn till invandrare, inte barn. Å andra sidan tycker jag familjerna till invandrarnas avkommor skall skyddas så länge de är familjer, dvs tillhör samma revir. Men om ett enskilt barnbarn till en invandrare skall skyddsjagas så tycker jag inte det skall betraktas som skyddat pga dess genetiska värde och det bör ses som oproblematiskt om de skjuts när de lämnat reviret. Men den bieffekt som åstadkommas genom barnbarnens ökade överlevnadschans när man undantar reviret från jakt skall tas tillvara. Men huvudmotivet för avslaget tycks vara att skydda valparna som skulle ha svårt att klara sig och revirets existens skulle därmed hotas. Viltskadecentrum föreslog skyddsjakt på en varg, men specifierade inte vilken. Detta skulle underlätta för de senaste valparna. Men jag tycker om det är EN varg bör det inte vara den genetiskt värdefulla och eftersom de har halsband borde det vara relativt lätt att skjuta rätt varg (jag tycker halsband skall färgkodas om det inte är gjort redan). Sedan kan man hoppas den genetiskt värdefulla finner en ny partner. ”Politiskt” sett tycker jag det är utmärkt att det finns ett vargrevir nära Stockholm. Det gör det svårare och mindre trovärdigt när ”landsbygden” angriper ”Stockholm”, samtidigt som jag faktiskt tycker det har ett värde att det finns vild varg i naturen nära befolkningscentra om angreppen på tamdjur inte är anmärkningsvärt stort.

Länsstyrelsebeslut varg  (länk på naturvårdsverket med fattade beslut 2011)
Sex länsstyrelser i mellersta Sverige har rätt att besluta om skyddsjakt på varg:  Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Listan är inte uppdaterad sen maj, jag skrev och påpekade det i början av november. Fick inget svar men läste senare på en annan sida att det finns något säkerhetsskäl att inte ge tillgång till de senare besluten. Jag misstänker att länsstyrelserna fattar färre beslut om skyddsjakt än de skulle kunna, och att detta bidrar till vargenstammens tillväxt över riksdagens beslutade nivå. Detta samtidigt som regeringen har instruerat om ökad skyddsjakt. Iden är att besluten skall regionaliseras och regionerna visar sig kanske ligga lågt med skyddsjakt och slå vakt om sina vargar. Uppdaterat 2012; Det sköts sammanlagt 9 vargar i skyddsjakt 2011 varav endast 4 verkar länsstyrelsebeslut och 5 (här förtecknade) är beslut av naturvårdsverket direkt.

Naturvårdsverket har agerat så att det finns mycket fler vargar i Sverige sedan oktober 2010 än statsmakternas intentioner
När jag påstår detta tänkar jag bara marginellt på de som fötts 2010 också och vinterstammen 2010/2011. ”Många” fler gäller först från oktober 2011 (vinterstammen 2011/2012). Visserligen har regeringen tagit bort taket genom beslut i Augusti 2011, men detta har inte fått något genomslag i vargantal än, det nuvarande vargantalet är ett resultat av den politik riksdagen beslöt 2009. Att taket tagits bort innebär inte att statsmakternas intentioner ändras, det beror på att det sticker i ögonen på EU eftersom taket inte ger utrymme för en ökning av vargantalet och eftersom taket visat sig vara ett dåligt styrmedel. Riksdagsbeslut om antalet föryngringar kvarstår. Jag vill inte här uttala mig om precis vad vargantalet och antalet föryngringar är, men att det överträffar statsmakternas intentioner och att detta beror på naturvårdsverket tycker jag är uppenbart. Antalet kunde nu nedbringas genom mer skyddsjakt. Jag tror inte varglänsstyrelserna skyddsjagat upp sina ”kvoter”, trots att statsmakternas uttryckliga intentioner om ökad skyddsjakt och ”drygt 20 föryngringar och 200 vargar”. Länsstyrelserna är nog rädda att ändra kriterier på egen hand. Nu har naturvårdsverket beslutat slutet av oktober 2011, men bara att förlänga de gamla villkoren till början av 2012. 

Genetiskt värdefulla vargar kan vara olika värdefulla.
Baserat på vad som tidigare stod här har jag skrivit en ny artikel på denna web

Vargflytt i framtiden
Statsmakterna söker förstärka vargens genetik på andra vägar än naturlig invandring. Men detta har inte lyckats än, och man bör inte inteckna utrymme idag i mycket skyddsjakt på genetiskt värdefulla indivder. När vargflytten kommit igång säg 2013 så går det att föra ett resonemang att skyddsjakt på avkommor till införda vargar kan kompenseras med fler införda vargar. Men sådana resonemang bör inte föras innan man verkligen vet att de ”nya” teknikerna fungerar och har något års erfarenhet. Dessutom kvarstår att naturlig invandring är den prioriterade metoden och det är mer förenligt med natur och vilda vargar att vargarna själva får vandra på egna ben dit de bosätter sig, och det finns en liten men inte obefintlig chans att någon annan mer tekniskt metod inte behövs, förutsatt att effekten av de naturliga invandrarnas verkligen utnyttjas effektivt, huvudsakligen genom skydd av avkommor till invandrare och deras familjer.

Uppdaterat 2012: Naturvårdsverket har deklarerat att de inte tänker flytta invandraravkommor i fortsättningen utan bara invandrare eftersom naturvårdsverket tycker att det finns många invandraravkommor. Det betyder att invandraravkommor som förirrar sig in i renbeteslandet kommer att skyddsjagas.

Jaktförordning (1987:905)
23 a § Om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, får beslut om jakt som avses i 23 b, 24, 25 och 29 §§ meddelas
1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön,
2. av hänsyn till flygsäkerheten,
3. för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, eller
4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Det är en olycklig formulering. Det finns ingen gynnsam bevarandestatus för vargen att upprätthålla. Varje enskild definierad varg som skjuts kan sägas försvåra utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus om inte socio-ekonomiska faktorer vägs in, men gynnsam bevarandestatus skall inte beakta socio-ekonomiska faktorer! För att underlätta utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen är det dock en fördel om ett stort antal vargar omedelbart skjuts, men undantag bör göras för genetiskt värdefulla vargar eller sådana som vidgar vargens naturliga utbredningsområde.

GPS sändare
Vargar försedda med fungerande GPS sändare är av värde för forskningen och det gäller nog i speciellt hög grad under en episod där många tamdjur angrips. Detta är i sig ett skäl mot skyddsjakt. Vid licensjaktern fälldes – om jag minns rätt – 47 vargar men ingen varg med fungerande GPS sändare och två med halsband, det är önskvärt att sådana vargar undviks vid licensjakt, men förståelsen för motiven minskar om GPS sändarförsedda vargar skyddsjagas.

Geografiskt utbredning
Skyddsjakt och vargflytt eliminerar de nordligaste och sydligaste stationära vargarna 2011 trots att vargens utbredningsområde skall vidgas. Kan man påpeka att vargens utbredningsområde ändå vidgats nyligen så minskar skälen för att avslå skyddsjakt.

Semantisk kommentar
Det är besvärligt och inte bra definierat och med en betydelse som inte är konstant med ”genetiskt värdefull” eller ”genetiskt viktig”. F1 är för fackmannamässigt genetiskt. Invandrare och invandrarbarn kanske inte missförstås, men det ger politiskt inkorrekta associationer att tala om att skjuta invandrare och invandrarbarn och det är inte lämpligt för t ex valpar från zoon. Införda eller tillförda vargar stämmer inte på naturliga migranter. Om man definierar något till dess geografiska härkomst kan det ge missförstånd eftersom samma geografiska association kan ha olika genetiska meningar som ändras med tiden. Det finns inget bra sätt men man får vinnlägga sig om att man förklarar vad som menas.

Tillägg skrivet senare när jag blev medveten om ytterligare en genetiskt värdefull varg
Jag utgick från Naturvårdsverkets websida för vargjakt, men den har visat sig ofullständig. Senare tittade jag på en annan websida om ödet av de två vargflyttarna i början av 2011 . Från den senare klipper jag:  ”En varg orsakade i mars störningar för Gällivare skogssameby i Norrbotten. Eftersom det var en avkomma till en östlig varg beslöt Naturvårdsverket att pröva att flytta vargen, istället för skyddsjakt. Länsstyrelsen i Dalarnas län ställde upp med ett lämpligt område i Garpenberg i sydöstra länsdelen. Den 9 april flyttades vargen till Garpenberg. Hannen rörde sig snart  norrut, var en tid i Galvenreviret där han föddes men fortsatte sedan tillbaka till Norrbotten, dit han kom den 10 maj. Vargen fortsatte upp mot samma område han tagits ifrån och var på väg mot kalvningslandet. Naturvårdsverket bedömde att den hade kunnat ställa till med stor skada om den nått kalvningslandet. Det handlar både om att ta renar och att störa vajorna när de ska kalva. Därför beslöt vi om skyddsjakt den 15 maj och den genomfördes samma dag. Vargen fälldes innan den kommit fram till renhjorden och orsakat skada.” Vad jag förstår innebär detta att min tidigare analys byggde på ett ofullständigt underlag och det sammandrag jag skrivit i VK är fel. Jag reserverade mig för denna möjlighet i texten ovan och jag tycker inte någon är att klandra, det är svårt att göra sånt här bra och korrekt och inte glömma något, och huvuddelen av informationen fanns ju ändå fast på en annan sida, och jag vill fortfarande ge min komplimang till Naturvårdsverket för att de gör en seriös ansträngning att tillhandahålla information.  Jag hittade inte själva skyddsjaktsbeslutet, det är bra om naturvårdsverket har ambitionen att det skall gå att hitta och få en översikt av sådana här uppgifter.

Jag borde därför ha kompletterat listan över skyddsjakter ovan med en femte skyddsjakt och en andra flyttskyddsjakt.

Tilägg mitten av nov. den sida jag fick denna uppgift från är nu inte offentlig längre (belagd med lösen), och uppgifterna om länsstyrelsernas skyddsjakter uppdateras inte, så det går nu inte att göra en skyddsjaktstatistik av en oberoende granskare som jag.

5. Norrbotten Gällivare sameby 110515 genetisk värdefull varg (avkomma från Galvenreviret) fälldes 110515.

 Två flyttningar av varg och inte bara en godkändes. I båda fallen genetiskt värdefulla vargar så det blir en stor majoritet av genetiskt värdefulla vargar i beviljade skyddsjakter men förflyttningarna avsåg ju primärt att skydda vargarna och bör därför inte räknas in som ”riktiga” skyddsjakter.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Genetiskt värdefull varg i Kronoberg – adjö

En vargtik föddes i reviret Kynna-2 i Norge våren 2009.  Fadern var en invandrare från öst, en av de enda två invandrare som genetiskt berikat den skandinaviska vargstammen sedan början av nittio-talet. Hon tillhörde faderns andra valpkull, hon har syskon födda våren 2008 och 2010. Men nu är fadern försvunnen och troligen död så fler syskon blir det inte. Hon försågs med en sändare den 13 januari 2011 och sedan dess har hennes rörelser kunnat följas i detalj och tamdjursangrepp kunde säkert kan knytas till henne. Den 31 maj nådde hon Kronobergs län. Dessförinnan hade hon angripit får i Blekinge och Kalmar län. Sedan den 4 augusti verkar hon skyldig till ca 8 angrepp, varav 6 de sista veckorna före det första skyddsjaktsbeslutet. Ett tjugotal får har dödats. Ansträngningar har gjorts att förhindra vargangrepp innan det första skyddsjaktsbeslutet, akutstängsel har satts upp. 

Det blev ett beslut att vargen skall skyddsjagas och att naturvårdsverket uttalade ”Att ta bort den här vargen försvårar inte utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus”. Detta är inte riktigt, det verkar uppenbart att det försvårar att få gynnsamt bevarandestatus att skjuta en icke inavlad genetiskt värdefull varg som är på väg att etablera sig i en ny del av vargens naturliga spridningsområde och bidra till att minska inaveln i den svenska vargstammen. Inte bara naturvårdsverket, utan nästan samtliga massmedia tycktes ställa upp på att det är OK att det är problemfritt att strunta i inaveln i den svenska vargstammen, eftersom naturvårdsverket spred detta i ett pressmeddelande som citerades i en stor del av dagspressen, vilket väl inte hade behövts! Kanske man skulle kunna anfört att hon är så långt från resten av vargstammen att hon kanske aldrig får en partner och därför inte kan föra sina gener vidare och således inte är så viktig, men detta anfördes inte, och jag vet inte hur korrekt det är.

Jag tror att det är ett inbyggt semantiskt problem i jaktlagstiftningen och även EUs regler. För att jaga en enstaka varg uppfattas naturvårdsverket att de måste uttala inte försvåra utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus. I varje enskilt fall kan det argumenteras att det just försvårar utvecklingen mot gynnsamt bevarandestatus! Det blir först som en del av en långsiktig politik inkluderande socio-ekonomiska aspekter, som skyddsjakt mot enskilda individer kan försvaras med att de inte försvårar stammens utvecklingen mot ett gynnsamt bevarandestatus. Men gynnsamt bevarandestatus ses som något som kan fastställas utan socio-ekonomiska aspekter. Jaktlagstiftningen talar om att det inte får försvåra upprätthållhållandet av en gynnsam bevarandestatus, men vargen har inte gynnsamt bevarandestatus. Jag tror denna skyddsjakt och skyddsjakter som uppfyller samma kriterier inte förhindrar utvecklingen mot ett gynnsamt bevarandestatus, tvärtom de kanske underlättar uppnåendet av ett gynnsamt bevarandestatus genom större acceptans med politiken, men visst försvårar det om man inte räknar in det sociala-ekonomiska, ungefär vad EU ogillade för licensjakten. Jag tror EUs formulering är något i stil med ”the derogation is not detrimental to the maintenance of the populations of the species concerned at a favourable conservation status” … ”It must also be duly established that the derogation will not worsen or prevent the restoration of this status.”. Man är nog inte tvingad att skriva det lättsamma ”inte försvåra”. Hur man nu skall formulera det, kanske ”inte avsevärt försvårar”.

Att det var en genetiskt värdefull varg tycker jag borde uppmärksammats, om nu statsmakternas och dess rovdjursutrednings prioritet att reducera inaveln uppmärksammats. Jag Googlade fram alla nyhetsartiklar om denna varg sista månaden och såg igenom dem (16st, månaden före 1110111). Femton av sexton nämnde inte att det var en genetiskt värdefull varg. Jag frågar mig varför samhället är så ointresserat av frågan att minska vargens inavel som sägs vara en hög prioritet? Jag har också tittat igenom alla massmediaartiklar jag hittat om skyddsjaktsbeslutet dagarna efter beslutet, ingen nämner att det var en genetiskt värdefull varg. Det stod inte på Kronobergs läns sida om vargen förrän i remiss om ansökan till skyddsjakt. Bara Sveriges Naturskyddsförenings ledning uttrycker att det var en nackdel förenat med att skyddsjaga en genetiskt värdefull varg!  Rovdjursföreningen tycks också lite senare accepterat argumentet. Det inger inte förtroende att det bara är de som ganska ensidigt bevakar naturskyddssynpunkter, som uppmärksammat vad är och förblir en central del av svensk vargförvaltning: att sänka inaveln. Vargen betecknades Kynna-tiken, för en de flesta vargexperter väcker detta associationer till att det är en genetiskt värdefull varg, men bara ett fåtal av folket gör den associationen. Som i andra brancher utvecklas en semantik i vargbranchen som är förvillande och kan ge anledning till missförstånd, vid oklarheter kan detta ge upphov till viss misstänksamhet om någon slags konstruktiv mörkning. Vargar lever i revir, som oftast betecknas med geografiska namn. Vanligen finns ett föräldrapar i ett revir som ger upphov till valpar, normalt är ett vargrevir bebott av en kärnfamilj. Föräldraparet i ett revir kan dock ändras över tiden, valpar från en senare årgång av ett revir behöver inte ha samma föräldrar som en tidigare årgång. Föräldrapar åsätts beteckningar som vanligen är revir + löpnummer. När föräldraparet (eller en av föräldrarna) ändras så får reviret ett nytt nummer, eller ett nummer om de inte fått det tidigare. Revirbeteckningarna för föräldrapar i den skandinaviska vargstammen som fått valpar och deras genetiska släktskap har redovisats av Åkesson 2011. Revirbeteckningen Kynna syftar på ett Skandinaviskt föräldrapar, medan beteckningen Kynna 2 syftar på ett föräldrapar som började reproducera sig 2008 och där fadern är invandrare. Valparna från Kynna 2 är genetiskt värdefulla, de är hybrider mellan en invandrare och en varg av skandinavisk härkomst, medan avkommor från föräldraparet Kynna inte är genetiskt värdefulla. Så det är ingalunda självklart att Kynna associerar till något genetiskt värdefullt ens för vargexperter. För praktiskt bruk är det självklart praktiskt med Kynna eftersom det är platsen invandraren kom ifrån, men i den grundläggande dokumentationen borde stå Kynna-2 vilket det inte gör.

Samtidigt med detta skyddsjaktsbeslut nedlades en skyddsjagad varg i Östergötland, detta har väckt avsevärt mindre protester, troligen hade den dödat fler får. Om den eventuellt var genetiskt värdefull vet man inte än, förmodligen kommer informationen fram så småningom.

Länsstyrelsen i Kronoberg redogör för vargens ursprung i ett yttrande om skyddsjaktansökan daterad 111011. Dessförrinnan har jag inte sett nämnas att det var en genetiskt värdefull varg i Kronobergs län trots att jag följt rapporteringen ganska väl. Att Kronobergs län nämner det i sin ansökan om skyddsjakt är som en respons på en fråga från naturvårdsverket, det är inte på eget initiativ. Vore det inte bättre om Naturvårdsverket själv håll kontroll på sådant än att de måste fråga länsstyrelserna som ju i sin tur måste fråga någon som naturvårdsverket hade kunnat fråga själv? Här är Naturvårdsverkets  beslut från 11101?. Där skriver Naturvårdsverket ”Naturvårdsverket bedömer att skyddsjakt på denna varg inte kommer att försvåra utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus för den skandinaviska vargstammen.” Skyddsjakt får enligt naturvårdsverket inte ”försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus”, länsstyrelsen använder samma formuleringar. Detta är ett exempel på det orealistiska verklighetsfrånvända fikonspråk bevarandejuridiken använder, det har ju fastslagits att vargen inte uppnått gynnsamt bevarandestatus. Men det skall väl tolkas som att skyddsjakten inte skall nämnvärt försämra bevarandestatus. Jag anser inte den föreslagna skyddsjakten gör det i detta fall, inaveln i den svenska vargpopulationen är på väg nedåt och bevarandestatus uppåt även om man skjuter denna genetiskt värdefulla varg (det finns förmodligen tillräckligt med andra genetiskt värdefulla vargar kvar), men den förväntade uppgången i bevarandestatus blir lägre genom att man skyddsjagar en genetiskt värdefull varg och processen att nå gynnsam bevarandestatus blir långsammare. Naturvårdsverket hade inte behövt skärpa den kanske juridiskt nödvändiga skrivningen, det är naturvårdsverkets val att påstå att skyddsjakten inte kommer att försvåra utvecklingen mot ett gynnsamt bevarandestatus och framföra en lögn när sanningen nog hade dugt. Detta bådar illa för naturvårdsverkets villighet att realisera statsmakternas och rovdjursutredningens intentioner att sänka inaveln! Kanske jag har fel i att det inte är juridiskt nödvändigt att ha den här frasen, men då är det svårt att riktigt förstå hur juridiken samtidigt kan ge utrymme för jakten.

Skyddsjakten pågår när detta skrivs (111020), ordföranden i Kronobergs jägareförbund påpekade reaktionen mot EU:s utvecklade krav på ”genetisk” bevarandestatus. Det heter ”gynnsamt bevarandestatus”, men det vittnar om hur associationerna går att skylla på genetiken för hur många vargar som måste finnas. Min egen genetiskt grundade uppfattning är att vargantalet inte bör öka innan inaveln minskats (se andra artiklar på denna blogg). Den uppfattningen stödjs av rovdjursutredningen. Det står också att Jägarna har ”fått tillstånd från skandinaviska vargcentret att använda gps-sändaren som norska forskare utrustade henne med i januari, innan hon började sin vandring. Men sändaren verkar ha slutat fungera. Senaste signalen kom klockan 04 i söndags morse.”    Detta kan kanske har samband med uppgiften: ”Jaktlaget kommer inte att få tillgång till gps-informationen som avslöjar Kynnas rörelser och position. Den tekniken är uteslutande ämnad för forskning. Skyttarna får leta upp henne på andra naturliga vägar, säger Olof Liberg, forskningschef vid SLU, Skandulv till Kvällsposten. ” 111021 verkar sändaren fungera, men ändå vara av begränsad hjälp, förmodligen får jägarna bara tillgång till samma information som allmänheteten som får läget som en kvadratmil stor ruta. ”Sändaren som vargen har på sig visar positionen, men med flera timmars fördröjning, och den är därför inte till mycket nytta.” 111027 ändrades politiken och jägarna fick tillgång till den exakta positionen. De som sätter GPS-sändare på genetiskt värdefulla vargar vet i fortsättningen att de därmed ökar risken att vargarna blir offer för jakt. Kanske man i fortsättningen skulle sätta sändarhalsband på alla vargar, för att inte utsätta de genetiskt värdefulla för den extra risken. Detta beslut vittnar också om hur stor betydelse myndigheterna fäster vid att få slut på denna genetiskt värdefulla varg. Men jägarna verkade mindre hjälpta av GPS-sändaren än jag trodde de skulle vara.

Att 200 jägare fått licens för att jaga vargen gör att jag inte trodde hon skulle klara sig, det blir för stor övermakt även utan att utnyttja GPS-sändaren. Det är också en illustration att de flesta jägare kan få upplevelsen att jaga varg utan att samhället behöver arrangera licensjakt. Ur rekreationssynpunkt för jägarna verkar det fungera lika bra med lämpligt arrangerade skyddsjakter som licensjakter! Det verkar möjligt att anordna beståndskontrollerande jakt mer selektivt och mer inriktad på specifik förvaltning än licensjakterna 2010 och 2011.  Även den nyligen avslutade skyddsjakten på en varg i Östergötland lockade över 200 jägare. Om man skyddsjagar 50 vargar om året blir det tillräckligt för 10 000 jägare, lika många som deltog i licensjakterna, och ungefär lika många nedlagda vargar per jägare. Det visar också att det inte leder till några problem att få tillräckligt många jägare att ställa upp att Sveriges jägareförbund bojkottar deltagande i skyddsjakter. Dock tycker jag det drar ned rekreationsvärdet att utnyttja information från GPS-sändare. Det ger en känsla av osportsligt fusk och det blir färre vargjägardagar. Hade man väntat några veckor till hade man fått spårsnö. Men inte ens med GPS-information verkade det vara lätt att hitta vargen. 

Sveriges radio hade en omröstning och då fick alternativet ”Fruktansvärd, vi borde låta den leva” över 75% av alla röster första dagen men kategorin sjönk till 60% när röstningen avslutats. Det var 50 kommentarer, men ingen av dem nämnde de speciella skälen att inte skjuta denna varg; (1) att den är i färd att etablera permanent närvaro i ett nytt geografiskt område (det är Sveriges sydligaste varg, som faktiskt etablerat ett revir)  och (2) att den är genetiskt värdefull. Intrycket är att de hade tyckt detsamma (vanligen för eller mot, det är blandat) oberoende av dessa faktorer. Inte heller var det någon som nämnde argumentet att det kanske är för långt till presumtiva friare. Skåne avstyrke förlängd skyddsjakt! En rad skrivelser avsändes, åtgärder vidtogs och artiklar skrevs. Länsstyrelsens handläggare både i Kronoberg och Skåne anmäldes till JO, EU-kommissionären underrättades, en debattartikel skrevs i Aftonbladet av ordf f SNF och dess Kronobergsavd och uttalanden i pressen spreds.

Det verkar inte att gå att få större acceptans för skyddsjakt än för licensjakt, så ur den synpunkten verkar det inget hinder att återuppta licensjakten. Överhuvudtaget har jag inte intrycket att temperaturen i vargdebatten sjunkit sedan 2010, så jag tycker statsmakterna och myndigheterna i fortsättningen skulle snegla mindre på det möjliga intrycket på opinionen i vargfrågan och mer till konkreta effekter för vargen och omgivningen. Opinionen kommer ändå att vara mycket splittrad för oöverskådlig tid. Och det går inte att komma ifrån att en del av den lokala opinionen kommer att anstränga sig för att undvika varg i närheten.

Statuera ett exempel att även genetiskt värdefulla vargar kan skyddsjagas
Kronobergs-incidenten i sig kan förmodas att också ha en positiv effekt genom att myndigheterna demonstrerar att det i princip är möjligt att skyddsjaga en genetiskt värdefull varg och därigenom minskar motståndet mot inplantering. Jag tycker alltså själv att det var riktigt att skyddsjaga Kronobergsvargen eftersom skadan verkade utvecklas så negativt och redan var stor, samtidigt som det var så långt ifrån resten av den nuvarande vargutbredningen, men jag vänder mig alltså mot ”mörkningen” av att det var en genetiskt värdefull varg och att det har väsentliga icke önskvärda effekter att man skjuter den. Som framgår av statistiken i en annan artikel på denna blogg är det ju en huvuddel av Naturvårdsverkets senare jakter som riktas mot genetiskt värdefulla vargar, så de som känner att de behöver förtroende för att Naturvårdsverket är i stånd att skyddsjaga även genetiskt värdefulla vargar borde nu känna sig helt nöjda och borde inte upprepa argumentet! Nu när det inte blir licensjakt 2012 är det viktigt att skyddet för avkommor de två invandrarna upprätthålls även om något undantag är acceptabelt för speciellt besvärliga fall, och det finns oroande tecken på att det inte är så. 

Överväganden som skulle kunna gjorts inför förlängd skyddsjakt
Om denna varg hade överlevt skyddsjaktsperioden till 4 nov utan nya fårangrepp, så skulle jag kanske bytt fot och inte tyckt att förnyad skyddsjakt automatiskt skulle beviljas, fast nu kom upprepade nya angrepp efter att den första skyddjakten var över. Under tre veckor under skyddsjaktsperioden verkar inga nya angrepp förekommit, utebetesperioden slutar för en del tamdjur, vargstängsel hann inte levereras och sättas upp före skyddsjakten började. Nu skulle man få mer tid och kunde göra det i ett långsammare tempo. Idén vargnärvaro i Småland och Skåne verkar mer accepterad än förväntat. Ett viktigt skäl är också det psykologiska – tror vi på varg i naturen bör vi också låta vargen vinna någon gång, är den tillräckligt skicklig och envis, så kunde vi låta den få en ny chans i detta fall om det inte blev nya angrepp. Kanske möjligen vargen nu förstått att dess tidigare beteende inte uppskattades, fast en troligare förklaring är att det ligger avfall från älgjakten i skogen. Även jaktledaren uttalar sig i positiva och respektfulla ordalag om en skicklig motståndare. I det första skyddsjaktsbeslutet stod att det är för tidigt att flytta vargen (ingen spårsnö eller is), detta borde logiskt sett omprövas. Men å andra sidan är risken stor att vargen ställer till med lika mycket besvär även efter flyttning. Ett nytt skyddsjaktsbeslut borde ha omfatta en analys av hur genetisk värdefull vargen är. Detta beror på faktorer som föryngringar 2011 från Kynna-2 och antalet vargar från Kynna-2, som kan prognosticeras bli reproduktiva 2012-2013.  Det borde också vara en analys av hur svårt denna tik kommer att få det att få en partner pga det stora avståndet till närmaste permanenta vargförekomst (är chansen att få en partner relativt stor är det negativt för skyddsjakt). Samt en analys av hur vargområdets spridning söderut varit sista åren (har ”vargfronten” inte flyttat söderut är det negativt för skyddsjakt). Även att vargen har en sändare, som gör den värdefull för forskningen, och speciellt värdefull eftersom data infattar en intensiv fårattackperiod, som forskningen kanske kan hjälpa att reducera, detta bör också mer uttryckligt vägas in.

Förlängd skyddsjakt
Förlängd skyddsjakt har beviljats 111110 till första december. Två nya tamdjursangrepp skedde den sista veckan före den förnyade skyddsjakten och därför tycker jag en upprepad skyddsjakt är berättigad, priset verkar bli för högt att låta vargen vara kvar och  det prognosticerade priset i fårskador har redan med en faktor minst två överträffat vad som skulle varit toleransgräns om inte de speciella omständigheterna gällt, och det skulle bli en väldigt isolerad vargförekomst, vill vi verkligen ha en så fragmenterad vargstam? Totalt angreps i landet 2010 201 tamdjur vid 48 angrepp, ”Kynnas” andel verkar storleksordningen 15% på en enda varg under ett halvår och avtar inte, det verkar intolerabelt mycket om inte de ”förmildrande” omständigheterna vore ännu starkare.

 De tre ställen jag tittat på hänvisas bara till fortsatta skador , svårigheten att stängsla och hänvisar till ett pressmeddelande. Huvuddelen av pressmeddelandet ströks i tidningarnas rapportering.  Skyddsjaktsbeslutet här, det behandlas som en förlängning av det tidigare beslutet, de fortsatta skadorna och att stängsel inte satts upp eller kan sättas upp i tillräcklig skala. Det görs inga nya ställningstaganden i de frågor jag påpekat och (den obetydliga) argumentationen upprepas inte. Ett pressmeddelande har gått ut. I detta nämns det meningslösa kriteriet att skyddsjakten inte ”försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus”, och senare den missledande formuleringen ”skyddsjakt på denna varg inte försvårar utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus”. I pressmeddelandet nämndes inte om och isåfall hur det har vägts in att (1) vargen var genetiskt värdefull, och (2) spred vargens utbredning söderut till ett ny landsdel och (3) hade ett halsband. Däremot skrev Naturvårdsverket ”I beslutet har Naturvårdsverket också vägt in den relativt gynnsamma utvecklingen för varg i landet” och klargör därmed att gränsen för skyddsjakt i fortsättningen skall läggas lägre (i överensstämmelse med regeringens information 17 augusti).  

Jag tycker knappast det ger motiv för tamdjursägare att sätta upp stängsel, när varghotet snart kan förutses eliminerat med skyddsjakt, och knappast återkommer så snart. Det var frivilliga grupper som ville sätta upp skyddstängsel, jag skulle gärna få veta hur mycket de satt upp hittills. Vad jag förstår har de känt det som om deras initiativ avvisats, tycker det är dumt att inte försöka syna åtminstone i några objekt!

Stora jägarinsatser för skyddsjakt
Det kom som en överraskning för mig att skyddsjakterna hösten 2011 i Kronoberg och Östergötland krävde så stora insatser i tid och folk. Har detta varit vanligt vid tidigare skyddsjakter? Det rent ekonomiska argumenten att begränsa vargens antal med mindre ”selektiva” metoder än denna skyddsjakt är kanske ett viktigare argument för mer licensjaktliknande arrangemang än jag trodde förut. Fast å andra sidan är samordning med älgjakten bra och ökar det immateriella rekreationsvärdet av vargjakten, ser man detta som en pluspost så kanske inte jakten blev så dyr.

Jag reagerade emot att Naturvårdsverket tog för lättvindigt på skyddsjakt av genetiskt värdefulla vargar 
Det finns en annan artikel på denna web som analyserar alla naturvårdsverkets skyddsjakter 2011, inte bara denna. För någon månad sedan (innan ”Kynna-2” var aktuellt) skrev jag email till två tjänstemän på naturvårdsverket och bl a påpekade vikten av att ínvandrargenerna tas bra om hand och uttryckte en viss misstro mot viljan att anpassa systemet till de nya förhållandena efter augusti. Jag har också tidigare uttryckt detta på andra sidor på denna blogg. Den relativt svala reaktionen och nu detta beslut gör också att jag kände att jag nu måste höja röstläge. Därför skrev jag en tidningsartikel i VK om problematiken. Tyvärr var det ytterligare en skyddsjakt på en genetiskt värdefull varg jag missade i VK-artikeln, eftersom det skyddsjaktsfallet inte stod på naturvårdsverkets sida för jakt. Så Naturvårdsverkets skyddsjakter 2011 riktar sig hittills huvudsakligen mot genetiskt värdefulla vargar, inte bara till minst hälften.

Tillfällig sydgräns för varg?
Kanske det är så att man skulle sätta en tillfällig sydgräns för vargen att omprövas säg senast 2020 – ungefär som nordgränsen – permanent närvaro av varg accepteras ej i Skåne, Halland, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län, skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelserna om vargen troligen inte är genetiskt värdefull. Skälet skulle vara att inte forcera en kostbar stängselutbyggnad och andra åtgärder för enstaka vargar med dålig kontakt med den övriga vargstammen. Medlen för stängselutbyggnad kan användas till en mindre drastiskt sydexpansion de närmaste åren. Återintroduktionen av en svensk vargstam skall inte ses som ett forcerat projekt, som till varje pris måste fullföljas inom ett decennium, utan ett långsamt fortskridande projekt som kan sträcka sig över några decennier till. Det kanske räcker med att få vargen att sprida sig till halva det område i södra Sverige där den ännu ej etablerats det närmaste decenniet.

Möjlig åtgärd för att utsträcka vargens utbredning söderut
Ett sätt att stimulera en sydförflyttning av vargens sydgräns skulle kunna vara att flytta det vargpar som nu uppehåller sig i Idre till någon av de två lämpliga platser länsstyrelsen i Västra Götaland angivit. De är de sydligaste utsläppspunkterna på den lista som nyligen upprättats. De irriterar rennäringen nu och bryter mot den nordgräns politikerna bestämt. Det är ett etablerat par som kanske inte flyttar sig långt från nedsläppsplatsen och chansen är stor att en sådan flytt innebär en sydflyttning av vargens utbredningsområde. Eftersom det är ett etablerat par spelar det ingen roll om det blir långt från annan varg. Det är en invandrare från öst och därmed den i särklass genetiskt värdefullaste vargen i Sverige, vilket gör det ytterst otroligt med skyddsjakt. Staten kommer att betala vad skadorna kostar tills stängsel kommer upp och staten kommer att vara angelägen att stödja detta. Eftersom Naturvårdsverket själv planterar ut vargparet är det inte sannolikt de sen låter skyddsjaga det.

, , ,

2 kommentarer