Inlägg taggade naturvårdsverket

Sansa debatten efter riksdagsbeslutet

Ett historiskt riksdagsbeslut har tagits. Riksdagsbeslutet borde tillåtas att bli inledning till en nedtrappning av vargfrågan. Inte inledningen till en kamp att få riksdagsbeslutet upprivet snabbast möjligt eller göra varg till en valfråga. Jag uppmanar de som vill ha över 500 vargar att ta det lugnt och acceptera att ett demokratiskt beslut är taget, som inte stödjer detta, men ger utrymme för upp till 500 vargar om folket så vill. Och jag uppmanar de som vill se vargantalet sjunka väsentligt 2014 att ta det lugnt, eftersom vargantalet med all sannolikhet kulminerar 2014 och sedan minskar några år till ett lägre antal än nu, och att rovdjursförvaltningen nog blir mer förutsägbar hösten 2014 om inte förr.

Riksdagsbeslutet är en stor händelse, eftersom vargpolitiken sedan 2012 inte kan sägas vara förankrad i riksdagsbeslut eller regeringsbeslut. Tidigare rovdjurspolitiskt riksdagsbeslut 2009 sattes ur kraft av EU. Således har vargförvaltningen saknat politisk förankring i riksdagsbeslut sedan 2011. 1) riksdagsbeslutet 2009 auktoriserade vargjakt utan att det auktoriserats att varg har gynnsam bevarandestatus 2) riksdagsbeslutet 2009 preciserade ett tak på vargantalet (i avvaktan på att kraven för gynnsam bevarandestatus preciserades). 3) riksdagsbeslutet skulle följas av utredning och nytt riksdagsbeslut till slutet av 2012. Det försämrar acceptansen och förstärker polariseringen att varg inte haft formell legitimitet under 2013, och att det inte funnits någon långsiktighet eller förutsebarhet under mer än ett år. Dessa fundamentala brister kan ha rättats till genom riksdagsbeslutet 2013. EU har givit uttryck för att det är politikerna som bestämmer och såledeles anger riksdagsbeslutet tämligen snäva ramar för framtida hantering, och rikspolitikerna inflytande i fortsättningen blir mer begränsat. 

Riksdagsbeslutet kan rivas upp det närmaste åren genom att 1) EU driver krav på att ogiltigförklara det; eller 2) politiska partier (MP och V) aktivt driver att det skall rivas upp, eller 3) Naturvårdsverket obstruerar våldsamt eller (troligare) med passivt motstånd. Då avstannar en process mot ökad legitimitet, acceptans, förtroende, förutsägbarhet och samsyn. Sveriges rovdjurspolitik skulle då karaktäriseras av ryckighet, partipolitik och kortsiktighet, som minskar trovärdighet, långsiktighet och förutsägbarhet lång tid framöver. Det var en massiv riksdagsmajoritet för att förslaget utgjorde en grund för fortsatt rovdjursförvaltning, endast 41 riksdagsledamöter (MP och V) röstade på avslag, därför är 2) ovan otroligt, V och MP vill nog inte riva upp grunden för rovdjursförvaltning de närmaste åren. Om riksdagsbeslutet rivs upp av EU eller sätts ur funktion av Naturvårdsverket kan diskontinuiteten 2011 -2013 inte längre betraktas som en parantes, en tillfällig störning orsakad av ett utländskt element, i en annars kontinuerlig och politiskt förankrad process.

Riksdagsbeslutet ger miniminivåer, men sätter ingen gräns för vilka antal den praktiska förvaltningen resulterar i. Riksdagsbeslutet är inget beslut om licensjakt på varg. Delar av riksdagsbeslutet hade inte en massiv majoritet, de vetenskapliga ställningstaganden var oklara i detaljer, det uttrycktes tveksamhet om intervallen verkligen är förenliga med direktivet, EU ”hotet” finns troligen kvar, även om styrkan återstår att se, en ström av tvivel med negativa ställningstagande och negativa tidningsartiklar kom. Demonstrationer, negativa mediepresentationer och överklaganden kan förutses vid eventuell licensjakt liksom vid tidigare jakter även om motståndet mot själva riksdagsbeslutet var ganska lamt. Tidfönstret mellan riksdagsbeslut över myndighetsbeslut till jaktbeslut för vargjakt till början av 2014 är väldigt kort. Det ter sig för mig ytterst otroligt den svenska vargstammen kommer att vara mindre om ett år än nu, trots de farhågor företrädare för ideell naturvård framfört och förhoppningarna hos de intressen som tycker det finns för många vargar nu.

Min tro är att det kommer att finnas (minst) lika många vargar om ett år som nu, och kanske väsentligt fler. Detta gäller även om EU skulle deklarera att de lägger ned hotet av åtal mot Sverige före vargjakten börjar. Den administrativa trögheten och de konservativa instinkterna i systemet, gör att beslutsproceduren inte  så snabbt som det behövs förmår acceptera tillräckligt omfattande jakt. Naturvårdsverket håller i ärendet i den förutsebara framtiden och tycks avse att rätta sig efter beslutet. Riksdagsbeslutet ger ett intervall för Naturvårdsverket att besluta inom, och det tar tid för Naturvårdsverket att formellt bestämma var i intervallet Naturvårdsverket väljer att ligga, även om ett stalltips är att Naturvårdsverket kommer att genomgående toppa. Även om det är solklart att riksdagen fastställt att varg nu har gynnsam bevarandestatus, kommer Naturvårdsverket att tveka att omsätta detta i licensjakt. Naturvårdsverket kommer sannolikt att hävda behovet av en förvaltningsmarginal dvs t ex +40 vargar, för att vara säker att inte hamna under ”golvet”. En licensjakt på säg 80 vargar efter att jakter på 1-3 vargar stoppats av domstol ter sig svårsmält för många. Det kommer att te sig taktiskt för beslutsfattarna att 2014 ”testa systemet” med mindre omfattande jakt (2013 misslyckades ju testen). Även om EU skulle formellt avveckla överträdelseärendet har EU ett ont öga till svensk rovdjursförvaltning och en kvarstående önskan att slå tillbaks på något sätt. Gissningen är att EU gör som EU gjort de tre senaste åren, deklarerar diffust missnöje utan att vara precis och utan att lägga ned överträdelseärendet, vilket tjänar syftet att det blir fler vargar än annars, men också bidrar till en fortsatt tämligen kaotisk svensk rovdjurförvaltning, försvagning av riksdagens auktoritet och legitimitet i rovdjursfrågor, och ökade tveksamheter mot hur EU förvaltar sin överstatliga makt.

När Naturvårdsverket efter konsultation med jordbruksverket fastställer en minsta nivå för vargstammen ter det sig inte troligt det blir i den lägre delen av intervallet 170-270. Det vore politiskt oklokt av Naturvårdsverket att förespråka ett miniantal under 200, eftersom den politiska uppbackningen blir svag om ett värde lägre än 200 väljs, men däröver står S står bakom. Ett golv mellan 200-270 har ett starkt parlamentariskt stöd, och kan nog vinna stöd i det sunda förnuftet hos många. Många forskare har nyligen direkt officiellt uttalat sitt stöd för golvet 270. Men med lägre värde på golvet blir det svårare att finna kvalificerade forskare, som är villiga att stå som författare till en vetenskaplig motivering, och Naturvårdsverket vill nog gärna ha ett visst forskarstöd, som kan backa upp Naturvårdsverkets val. Den viktigaste orsaken att forskarna hamnat på så olika nivåer är tidsperspektivet. För uthållighet minst ett sekel räcker hundra vargar, men för ett millenium eller längre känns tusen säkrare. Här borde en kompromiss mellan forskar- och expert- skolor kunna göras, där det är enighet om att trehundra vargar (golv 250) ger säkerhet  betydligt längre än ett sekel, men att det finns tveksamheter om tillståndet efter ett millenium och längre bort. Och vid 300 vargar (faktiskt antal) så är den väsentligaste osäkerheten inte av sådan karaktär att det hjälper med flera vargar.

Naturvårdsverket talar om sina planer men man får intrycket att mycket går före licensjakt på varg och att detta därför inte kommer att hinnas med. Licensjakt på varg – om än i begränsad skala – är det tidigaste och – om det respekteras – trovärdigaste tecknet på att riksdagsbeslutet resulterat i att något faktiskt hänt. Det är svårt att förstå varför inte en begränsad vargjakt kan drivas med prioritet medan annat läggs på is. Man behöver ju inte veta mer än att FRP inte är högre än 270 för licensjakt på 30 vargar.  Naturvårdsverket kan damma av och genomföra den genetiska urvalsjakten som avbröts i förtid i början av 2013. Om det inte blir någon licensjakt alls 2014 och inte en starkt utökad skyddsjakt, så är det stor risk att de vinster i en trovärdig långsiktig förvaltning som riksdagsbeslutet kunde givit underlag till elimineras i sommar. Kanske jag får fel i slutsatsen att vargantalet inte kommer att bli större än 500, inträffar det så uppfattas det nog inte som riksdagen återupprättat sin trovärdighet. Och det kan t ex leda till att centerpartiet åker ur riksdagen trots att de sjösatt en övergång till förvaltning, men övergången tog för lång tid. Kanske kan utvidgad licensjakt på lo och björn upprätthålla trovärdigheten att rovdjurstrycket inte kommer att ytterligare öka.

Det är inte troligt vargantalet sjunker nära ”golvet” de närmaste åren. Avsikten är att överföra besluten om jakt till länsnivån och lokala viltförvaltningsdelegationer. I dessa är olika partier och olika intressen representerade. Företrädare för jägare, samer, jordbrukare och centerpartister, dvs representanter för de intressen, som tycker det finns för många vargar nu, utgör små minoriteter. De lokala organen kommer nog inbördes bättre överens och har lättare för samsyn än de nationella. Det blir nog en bättre balans och mindre knivkastning mellan de etablerade organisationerna. Finns det en lokal folkvilja för många rovdjur, så reflekteras det förmodligen i rovdjursantal, som ligger en bra bit över ”golvet”. Viltförvaltningsdelegationerna kommer nog att såväl orienteras om, som inhämta olika synpunkter från olika forskare, så besluten får forskningsanknytning. Men även överföringen till län är en beslutsprocess som det är ytterst tveksamt om Naturvårdsverket orkar med i tid för vinterns vargjakt. Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän bör inte påräkna julledigt i år. Ävcn om jag tycker det borde vara enkelt att omedelbart utvidga den delegation som redan gjorts för skyddsjakt att inkludera fler vargar och möjlighet till licensjakt inom det givna antalet också. Om inte annat så för att skapa många beslut som överklagas i olika former, det blir för lätt för det juridiska systemet om en förvaltningsrätt kan stoppa all jakt i ett enda verställighetsförbud.

300 i faktiskt antal med ett något lägre golv (250 kanske) verkar vara en rimlig kompromiss. Jägareförbundet tycker 150 räcker. Samerna och LRF har inga problem med detta. Enskilda grupper (Svenljunga gruppen, gruppen runt Hedin t ex) har hamnat i den storleksordning. Den ideella Naturvården vill ha fler. Av riksdagen så ligger det nog på medianen och riksdagen sedan 2001 har tyckt att 200 har räckt som etappmål, då borde 300 kunna accepteras som slutmål. Blir det 300 är det solklart att ”jägarnas lobbyorganisation” inte fått som de velat och att vargstammen orsakar betydande störningar, vilket är viktigt för de som deltagit i beslutet att kunna hävda gentemot populistiska påhopp att man vikt sig för ”särintressen”.  Av ”forskarna” så kan nog hälften skriva under på att det räcker. Det går inte att styrka i opinonsundersökningar att ”folket” vill ha fler. Så ett golv som när det tillämpas praktiskt resulterar i 300 vargar tycker jag verkar en rimlig kompromiss som Sverige borde kunna anpassa sig till.  Som genetiker tycker jag det vore bättre med 200 tills inaveln sjunkit, men kan också se fördelar med något högre antal, 300 är inte genetiskt orimligt mycket om än fler än genetiskt optimalt de närmaste decennierna.

Den ambition som vissa aktörer visar att hålla det polariserade debattklimatet vid liv även efter riksdagsbeslutet är oroande http://vlt.se/asikt/debatt/1.2307503-regeringen-splittrar-och-polariserar ___ Riksdagsbeslut_minskar_VargkonfliktenVK131129 Här rör det sig om en aktör som nog många förväntar sig mindre extremism och mer kompromissvilja ifrån.

Mitt bestämda råd till EU är att omedelbart avveckla överträdelseärendet. Att vargantalet kommer att fortsätta att öka 2014 kommer att leda till kraftig frustration och detta leder lätt till fortsatt polarisering och misstro. Om detta kan härledas eller skyllas på EU kommer många att se EUs klumpiga agerande som huvudorsak och detta kommer ytterligare att försämra EUs ställning i Sverige.  De flesta svenskar ogillar nog att EU går i direkt strid mot Sveriges riksdag efter fyra års dialog, där de svenska företrädarena och riksdagsmajoriteten hävdar att Sverige följt EUs direktiv och gjort vad EU önskat. Många svenskar tycker också att EU har viktigare och för Sverige mindre kontroversiella frågor att syssla med och att EU dispyten avlänkar stora svenska ansträngningar från andra väsentligare problem än om det kommer att finnas 280 eller 560 vargar i Sverige 2019.

Tidigare har jag varit mest genetiker och mina facksynpunkter hittills framgår av andra artiklar. Men nu går jag allt mer över till att verka för en politik och förvaltning som är sociopsykologiskt uthållig vid sidan om den genetiska uthålligheten. Detta kritiseras i kommentar. Jag påminner om att jag tänker avveckla bloggandet så småningom och ganska snabbt om EU avvecklar överträdelseförfarandet. Att jag verkar så angelägen om vargjakt och att antalet hålls nere är för att jag vill att selektiv vargjakt i låga antal drivs för att förstärka effekten av den migration som varit medan det fortfarande är möjligt och skapa utrymme för det nya friska blodet från Tiveden.

Dagen efter riksdagsbeslutet verkar intresset mycket lågt. Inga tidningar har stort upplagda artiklar om vad beslutet som riksdagen tagit egentligen innebär. De flesta tidningar har bara notiser. WWF, rovdjursföreningen och SNF protesterar på sina hemsidor men det syns mycket mindre av detta i media än det gjort förut om vargnyheter. Visserligen var nyhetsflödet stort med Nobelpris, Mandelas begravning och FRA, men nog kunde det ändå stått mer om det viktigaste rovdjursbeslutet på flera år.

, ,

15 kommentarer

Varg-bollen hos Naturvårdsverket

Bollen hos Naturvårdsverket!!!

Naturvårdsverket har gynnsam bevarandestatus för varg i uppdrag av regeringen. Frågan om nödvändigt antal diskuterades vid ett expertmöte på Naturvårdsverket 26/4.

Reflexioner efter expertmöte på Naturvårdsverket 26/4

Tillägg 130701. Naturvårdsverkets rapportering till EU har gjorts. http://www.naturvardsverket.se/upload/nyheter-och-press/Arter_boreal.pdf  Det framgår av dokumentet att Naturvårdsverket inte tagit ställning till om det finns tillräckligt många vargar eller huruvida varg har gynnsam bevarandestatutus. En kommentar i ett pressmeddelande ger intryck av att Naturvårdsverket förbereder en minskning av nödvändigt vargantal i en osäker framtid. Kommentarer: 1) Det förefaller som Naturvårdsverket påverkats av forskarskrivelsen; 2) Denna brist på ställningstagande ger inte vargkommitteen vad som fordras för att fullfölja sitt arbete på ett tillfredställande sätt och inte heller regeringen för att initiera skrivandet av en proposition. Titta på Naturvårdsverkets lägesrapporter april-juni. Expertmötet, forskarskrivelsen eller uppdraget att ta ställning till och motivera vargens gynnsamma bevarandestatus nämns inte, så det verkar inte ha hög prioritet hos Naturvårdsverket. Det var känt för Naturvårdsverket redan 22 oktober (möte med EU) att en omarbetning av förvaltningsplanen var nödvändig och att den borde vara baserad på ett vidare samråd. Naturvårdsverkets ansvariga åberopar vid intervju : ”Det är ännu inte klart vad som krävs. Det som diskuterats länge är inavelssituationen, och vi har fortfarande inte riktigt fått något klart och tydligt svar. Vi ska ha en öppen process där vi kan väga de olika forskarnas argument mot varandra, säger Marissink.”  Och ett annat uttalande:” ” Man frågar sig vad expertmötet 26/4 var tänkt att fylla för funktion om inte en process där naturvårdsverket kunde väga olika forskares argument mot varandra, och ställa kompletterande frågor om något var oklart för någon vid Naturvårdsverket. Naturvårdsverket borde utnyttjat tillfället, även om Naturvårdsverket huvudlinje inför expertmötet fastställts till att inte ändra sig.  Men istället tänker Naturvårdsverket tillsätta en ny expertgrupp med nya fräscha experter, i hopp om att Naturvårdsverket skall få något underlag till beslut i GYBS-frågan.

Här är en kommentar till Naturvårdsverkets misslyckande att bestämma GYBS för varg.

Tillägg 130620. Grimsö/Skandulv med flera har 130618 skrivit ett brev till Naturvårdsverket. Brevet kan nås genom att klicka här! Brevet påpekar att det framkom vid forskarmötet att den modell och de beräkningar som Naturvårdsverket byggt sin FRP på inte är relevant (minsta vargantal = 380). Dvs forskarmötet 26/4 stödjer inte att Naturvårdsverkets FRP bygger på vetenskaplig grund. Brevet föreslår att Naturvårdsverket minskar svårigheterna med vargförvaltning på det sätt jag föreslagit, genom att deklarera att svensk varg nu har gynnsam bevarandestatus. Brevet argumenterar för FRP =270 istället för Naturvårdsverkets 380, och utan att några övriga bivillkor skall uppföljas. Brevet följer min uppmaning till Skandulv/Grimsö att bringa ordning i vargkaoset! Bland undertecknarna finns sju från Skandulv/Grimsö. Nu återstår att se om Naturvårdsverket vill fortsätta att följa sin egen – av ingen expertis stödda – linje, som leder till fortsatt kaos i vargförvaltningen med de spin-off effekter det medför.  http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/06/kritiserad-vargmodell-underkanns-av-ansvariga-forskare/ . http://www.jaktojagare.se/aktuellt/slu-forskare-det-racker-med-270-svenska-vargar  . http://www.vargfakta.se/nyheter/forskare-270-vargar-ar-ett-lampligt-golv/.  http://michaelericson.wordpress.com/2013/06/25/somliga-gar-i-trasiga-skor/;  http://www.rovdjur.se/viewNavMenu.do?menuID=131&oid=4196  ; http://bilderblogg.se/politik/at-vem-forskar-man-pa-slu.htm ;  

Detta avsnitt är skrivet efter mötet (efter 26 april) och avser att beskriva vad det ledde till och hur det kan sättas i ett sammanhang i den mån jag får reda på något. Deltagare framgår av följande länk . Detta är hur Skandulvs nyhetsbrev beskriver mötet:  ”SKANDULV hade ett arbetsmöte med Naturvårdsverket 26 april ang. vargstammens genetiska status och hur genetiken ska bedömas vid resonemangen om kriterierna för s.k. Gynnsam Bevarandestatus (GYBS). Tre externa internationella populationsgenetiker deltog i seminariet. NV ska senast 30 juni rapportera till EU vargstammens status och vilken nivå man anser vara s.k. ”Favourable Reference Population”.  Uppnåendet av den nivån är ett av kraven för att stammen ska ha uppnått GYBS”  Det noteras att de forskare som valt modell och gjort de räkningar som Naturvårdsverkets starkt kritiserade åsikter bygger på (Laikre och Ryman) inte deltog vid mötet. Det spekuleras om att Laikre och Ryman inte utfört beräkningarna  vilket jag påstår (se sid 65 och Fig 1a i Liberg m fl 2009 rapport till Naturvårdsverket) och att Ryman inte ställer sig bakom förvaltningsplanen. Men Naturvårdsverket ordnade också ett forskarmöte om liknande frågor för alla rovdjur omedelbart före vargmötet. Inget om planerna inför mötena nämns såvitt jag kan se i Naturvårdsverkets ofta återkommande lägesrapporter om viltförvaltning. Tydligen var detta det föregående mötet med Ryman rum före konferensen, där han inte tyckte att beräkningarna var användbara, medan Burman, som bara var på vargkonferensen, verkade vilja hålla fast vid Ryman/Laikre beräkningarna. Som nämns nedan är 1500 vargar fortfarande en möjlighet. Svensk Jakt ansåg det vare en följd av mötet att Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsmodell skulle skrotas.  Här är Vargfaktas version av konferensen och turerna omkring.  Uppslutningen från Grimsö verkade förvånansvärt stor. Naturvårdsverket ställningstagande i GYBS frågan för varg är fortfarande ställd i dunkel bara två månader före rapportering till EU. Den 29/4 mötte Naturvårdsverket Svenljungagruppen (enligt nedan), en rapport ges på Svenljungagruppens hemsida, det verkar inte som om Naturvårdsverket ändrat uppfattning märkbart sedan före mötet 26/4, men Naturvårdsverket kanske verkade något mindre säkra på modellen. Att Naturvårdsverket inte ändrat inställning innebär också att vad som tillkommit 2013 som skulle kunna användas som motiv för högre golv inte accepterats av Naturvårdsverket som motiv för högre golv. Det förefaller uppenbart att mötet fredag 26/4 inte var tänkt att ge upphov till någon ändring, annars skulle ett möte med SvenLjungagruppen inte lagts in redan nästa vardag 29/4.  SvenLjungagruppens kritik i delar som jag hoppades skulle klarats upp på sammanträdet 26/4 ”Vi hävdade att vi med bred marginal redan i dag uppnått GYBS enligt art och habitatdirektivet. Men NVV påstod som väntat att genetiken måste förbättras. De kunde inte bemöta den kritik vi framförde att de utgår från en felaktig genetisk modell där deras referenspopulation har en inavelsgrad om F=0”…”Naturvårdsverket och EU-kommissionen själva hittar på krav som inte finns med i art och habitatdirektivet. Som till exempel att det ska krävas en inavelsgrad om högst F=0.10 och att vargstammen inte skall förlora mer än 5% genetisk variation på 100 år. Dessa krav finns inte i det avtal som Sverige har undertecknat och skulle därför inte hålla i en domstol”.

Forskarmötet
Naturvårdsverket har sedan hösten 2012 närt tanken på att bjuda in några forskare till en diskussion omkring varg-genetiken och FRP (behövligt vargantal) som en del av GYBS. Detta realiseras i slutet 26 april. En del av bakgrunden till diskussionen är att jag hävdar NV-planen är ovetenskaplig och missbruk av genetik. Bland de forskare som bereddes möjlighet att deltaga var: Olof Liberg, Håkan Sand, Linda Laikre, Ilik Saccheri, Pär Ingvarsson och Nils Ryman. Även jag skulle kunnat delta, men gjorde det inte. Jag har tidigare haft en liknande diskussion på Naturvårdsverket för ett halvår sedan som inte verkar givit någon effekt. Det kan ju också ha fördelar om den som kritiserat inte deltar, då blir de andra deltagarna mindre finkänsliga i eventuell motkritik. Det visade sig väcka en viss uppmärksamhet att varken jag, Laikre eller Ryman deltog. Ett bildspel jag delgav Naturvårdsverket då är här, bättre men inte mycket annorlunda siffror har beräknats sedan dess av Liberg och Sand (2012). Jag ger synpunkter inför den planerade diskussionen i denna bloggartikel, men de flesta synpunkterna är kända. Jag svarar troligen på frågor per email om det behövs. Så jag tror inte jag skulle tillföra så mycket, och har redan givit vad jag kan ge.

Jag tror nu inte den planerade diskussionen kommer att leda till någon förändring i Naturvårdsverkets skrivningar eller minska polariseringen och öka legitimiteten för den svårstyrda vargförvaltningen. Mina initiala kommentarer om Naturvårdsverkets beslut här.  Jag befarar att Naturvårdsverket ämnar fortsätta den okloka hanteringen av vargfrågan. Naturvårdsverket måste kunna förklara och motivera sina ställningstaganden och de måste också kunna motiveras av lokalt ansvariga på ett förståeligt sätt, och frågor måste också kunna besvaras på ett sätt så det framgår av den lokalt ansvariga förstår, tror inte nuvarande motiv går att förklara på ett trovärdigt sätt. Funkar inte detta blir politiken mindre trovärdig och legitim, och det får mindre acceptans att det är krav från EU och de svenska statsmakterna. Jag fruktar att detta blir svårt med nuvarande motivering. Jag hade hoppats att Skandulv/Grimsö skulle kunna använda sitt inflytande för att åstadkomma en förnuftigare vargförvaltning, men nu tror jag inflytandet på Naturvårdsverket är litet och Skandulv/Grimsö själv för disperat. Även om jag hoppas att det kommer att visa sig att jag har fel! Jag kommer i rött nedan att tillföra reflektioner om huruvida mötet kommer att leda till någon förändring, fast jag gissar att man får vänta till sista Juli med att få svaret.

Varför kommer inte Naturvårdsverket förändra beräkning om behövligt vargantal?

Den som har skrivit Naturvårdsverkets dokument är Per Sjögren-Gulve. Det är samma person som kallar till diskussionen, väljer deltagarna, organiserar och leder diskussionen, utformar ett dokument med ett förslag som distribueras inför mötet, för minnesanteckningar och verkställer eventuellt behövliga ändringar. Det är samma person, som skulle förlora mest prestige och anseende på en märkbar förändring.  Trots att NV haft ett halvår på sig att ändra uppfattning på grundval av kritiken har detta inte skett eller antytts att det övervägs, knappast ens inför mötet. Från den planerade diskussionen till dess att NV skall rapportera till EU är det två månader. Det är för knappt om tid om avsikten hade varit att förutsättningslöst tänka över ändringar, diskutera internt, utforma ändringar och fatta formellt beslut. Jag betvivlar att huvudavsikten med den planerade diskussionen är att NV skall få ett bättre underlag för sina förestående beslut om förvaltningsplan och rapport till EU.

Nej, jag tror diskussionen motiveras av andra skäl. Det viktigaste kanske är att den kommer att minska kritiken mot NV genom att forskare konsulterats. Diskussionen kan användas som ett ”alibi” av NV. Det är bra för Sveriges relationer med EU att hänvisa till att utarbetandet av rapporten till EU har föregåtts av seriösa diskussioner med Laikre och Ryman (se nedan). Dessa har ju framlagt ett eget alternativ, och har utpekats av EU-kommissionären som lämpliga granskare. Det är ju i och för sig inte fel att diskutera ibland. Beträffande varggenetikfrågorna existerar inte något objektivt diskussionsforum, men däremot stora motsättningar om hur den genetiska teorin bör tillämpas. Detta är självklart ett viktigt motiv för diskussion, även om jag knappast tror att resultatet kommer att reflekteras i de krav Naturvårdsverket avser att ställa för GYBS.

Skäl att behövligt vargantal borde ändras

Naturvårdsverket har för genetisk sårbarhet av den svenska vargstammen ställt kravet att högst fem procent av den genetiska variationsgraden får gå förlorad på 100 år enligt ett förslag från Allendorf och Ryman (2002). Enligt skriftlig uppgift från Naturvårdsverket i början av mars exemplifieras detta med att heterozygotigraden (ett mått på genetisk variation) för fem år sedan skattats till 0.57 och inte får sjunka under 0.54 om 100 år. Naturvårdsverket hävdar att detta fordrar 4 invandrare per varggeneration vid en vargstam på 180 och 3.5 invandrare vid 380. Detta stämmer inte alls med data från den verkliga skandinaviska vargpopulationen. Sedan de två invandrare kom in 2008 har den observerade heterozygotigraden ökat från 0.57 till 0.63, och antalet genvarianter (alleler) har under samma period ökat med 29 %, och om de tre senaste invandrarna inkluderas blir ökningen 49 %.(siffror enligt Liberg/Grimsö). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar borde den låga invandringen i stället lett till en minskning av den genetiska variationen! Teorin säger att det räcker med en invandrare per varggeneration för att den genetiska variationsgraden skall öka samtidigt som inaveln minskar. Naturvårdsverkets påståenden däremot stämmer varken med teori eller observationer. EUs rovdjursriktlinjer (guidelines) kräver bara en invandrare per varggeneration, men Naturvårdsverket kräver alltså mer än tre gånger så mycket!

De forskare som uttalat sig har inte stött Naturvårdsverkets beräkning. Naturvårdsverkets förslag bygger på en gemensam rapport 2009 med kapitel med olika författare (leverantörer). Laikre och Rymans bidrag var det som Naturvårdsverket gjort till sitt. Det noterades vad man inte var överens om. De fem forskare som deltog utöver Laikre och Ryman ansåg att det räckte med mindre invandring (och alltså färre vargar vid samma invandring) än Laikre och Ryman. En majoritet av de forskare Naturvårdsverket anlitade ansåg alltså att det behövs färre vargar och lägre invandring för att nå GYBS. Det blir än mer anmärkningsvärt att förslaget inte utsatts för någon extern granskning när det fick så dåligt forskarstöd första gången det lades fram. Möjligen kan man se att den ansvariga faktiskt talat med mig som en granskning, Då blir vi sex forskare (mot två) som tycker kraven för GYBS ställts för strängt som det framförs i Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Enbart det borde kunna vara motiv att sänka krav, som inte kan väl motiveras.

Vad är vetenskapligt fel? De värden Naturvårdsverket presenterat på grundval av beräkningar av Laikre och Ryman (2009) bygger på att en vargpopulation med konstant storlek avskärmas från en mer omfattande homogen moderpopulation. Då stämmer beräkningarna matematiskt, men saknar relevans för svensk varg! Den svensk/norska vargstammen har grundats av ett mycket litet antal invandrare. Eftersom grundarna var så få har den svensk/norska vargstammen avsevärt lägre genetisk variation än ”moderpopulationen”, och då krävs radikalt mycket lägre invandring för att hindra den genetiska variationen att minska.

Skäl för Naturvårdsverket att anpassa sig till alliansens/regeringens förslag!

Regeringen/alliansen har på grundval av Naturvårdsverkets beräkning föreslagit att 180 vargar skulle vara tillräckligt för att uppfylla kravet på tillräckligt bevarande av genetisk variation. Naturvårdsverket ansåg då detta skulle fordra alltför stor immigration. Men eftersom migrationsbehovet är långt lägre, och den naturliga invandringstakt vi haft senare tid räcker, så bör Naturvårdsverket ansluta sig till regeringens linje. Det viktigaste skälet är att beslutet då blir vetenskapligt grundat, eftersom den genetiska variationen inte sjunker alls. Beslutet uppfyller det krav som Naturvårdsverket självt valt på genetisk sårbarhet i Naturvårdsverkets tolkning, och hållit fast vid ett halvår utan att själv ifrågasätta trots kritik. Att inte gå lägre i antal kan motiveras med några lättformulerade skäl, ett är att undvika att komma nära det golv som den demografiska sårbarhetsanalysen ger. Ett beslut i denna riktning skulle ge principiell enighet mellan regering, huvuddelen av de politiska partierna och naturvårdsverk. Stor riksdagsmajoritet kan påräknas med måttliga komplikationer och justeringar (kanske en uppjustering till 200 för att få med socialdemokraterna). Det skulle dessutom medföra acceptans från huvuddelen av de som bor och verkar nära varg och större acceptans för varg- och valpflytt eftersom konstruktioner kan göras så att operationerna kopplas till en sänkning av vargtrycket. Behovet av framgångsrika valp-flytt och varg-flytt blir lägre och hanterbart stort. Ökning av genetisk variation och minskning av inavel uppnås snabbare och till lägre kostnad. GYBS behöver inte invänta att valp-flytt lyckas eller förutsätta en svårnåbar immigrationsnivå. EUs önskemål om förvaltningsplanens innehåll (se nedan) blir lätt att tillfredsställa. Osäkerheten om hur många vargar NVs krav faktiskt kommer att medföra undanröjs. Det blir svårt att fälla Sverige i en juridisk instans om Sverige vetenskapligt motiverat att varg har gynnsam bevarandestatus. Eventuell juridik blir då beroende av vetenskapliga detaljdiskussioner, vilket nog verkar avkylande på juridiska instanser. Meningsfull vargförvaltning kan påbörjas omedelbart. Handlingsförlamning, osäkerhet och uppgivenhet skulle brytas.

Sakkunniga forskare har nämnt olika uppfattningar om det vargantal som borde räcka för GYBS, det sista året inom intervallet 125-1500, det är inte svårt att uttrycka vetenskapligt stöd för lägre krav än Naturvårdsverkets. LCEIs rovdjursriktlinjer är inte allvarligare menade än att de nu är svåra att hitta, men här är senaste länken.

Om Naturvårdsverket skriver att varg har gynnsam bevarandestatus återgår kontrollen av varg till Naturvårdsverket och Naturvårdsverket slipper förödmjukelsen och minskningen i trovärdighet genom att Naturvårdsverkets beslut upphävs av domstolar. Det finns inget i EU-direktivet som hindrar att ge varg gynnsam bevarandestatus, det är bara Naturvårdsverkets egna ambitioner som hindrar.

Kritik från värnare och EU kommer hur Sverige än gör. Rättsliga förfaranden och fortsatt polarisering kan inte undvikas med säg 400 vargar, men effekterna av rättsliga förfaranden och polarisering mildras av ett bestämt och klart agerande stött av Naturvårdsverk, Regering och Riksdag. Minst 180 vargar bör enligt min mening innebära omkring 200. Att den naturliga invandringen stödd med vargflytt räcker stöds av att två nya invandrare efter flyttning till Tiveden inte verkar vandra mot norr. Det finns tungt vägande allmänna skäl för att ha minst en migrant per generation, eftersom det hindrar att den Skandinaviska vargstammen genetiskt driver allt längre bort från resten av den Nordeuropeiska metapopulationen och en mindre migration gör det långsiktigt svårt att betrakta den nordeuropeiska metapopulationen som en enhet. Skälen för högre immigration är dock långt mer specifika och kontroversiella och kopplade till subjektivt satta överdrivet höga krav.

Händelse i slutet av mars. Dels möte Svenljungagruppen Lena Ek och dels gjordes ett uttalande från Helene Lindahl att naturvårdsverket var helt inställda på 380 medan Lena Ek klargjorde att regeringen arbetade för ett lägre värde ner till 180.  Det framgår att Naturvårdsverket har uppdrag att utarbeta GYBS till slutet av juni. Svenljungagruppen påpekade att Naturvårdsverkets beräkning är fel, vi skulle istället utgå från hur vi kan få en bättre vargstam. De ansåg (som jag) att dagens varg kan ges gynnsam bevarandestatus. Man avser att följa NVs arbete med GYBS (hur nu detta skall gå till).   Det verkar inte som regeringen givit upp att Naturvårdsverket skall finna vägar till >180 vargarDet är en klar målsättning för regeringen och då måste Naturvårdsverket tydliggöra för regeringen varför detta inte kan uppnås med andra argument än de felaktiga som använts hittills. Tydligen skall förutom forskarna också Svenljungagruppen ha ett möte med Naturvårdsverkets relevanta tjänstemän, undrar vad som kommer först, forskarna eller Svenljunga? Svenljungagruppens föredragning visas här.

Beställd underlagsinformation, som inte var känd vid Naturvårdsverkets ställningstagande, stödjer regeringens 180 alternativ

I december färdigställde Liberg/Sand på Naturvårdsverkets uppdrag en rapport om selektiv riktad jakt. Denna visade att sådan jakt kan fördubbla effekten av invandrare och att lågt vargantal förstärker effekten. Hänsyn till denna nya information har inte tagits vid Naturvårdsverkets nuvarande FRP-analys. Först när alla tre underlagsrapporterna från Skandulv/Grimsö inför GYBS-beslutet kommit in har Naturvårdsverkets beställda underlag blivit komplett. Denna tillkommande information stödjer både lägre antal och effektivare invandring, och ställer alltså regeringens 180 vargar i en väsentligt gynnsammare dager än höstens FRP-analys. Visserligen var rapporten rykande ny när den presenterades och tillämpades på jakten 2013, men sedan dess har tiden medgivit tillräcklig granskning.

EUs kritik angående förvaltningsplanen har inte resulterat i någon märkbar reaktion eller åtgärd på Naturvårdsverket

I pressrelease 10 juli 2012 skrev EU-kommissionären: “…the management plan should indicate how and when the favourable conservation status of wolves will be reached, what would constitute a sustainable population size, and what measures will be taken to improve the genetic status of the wolf population. The plan must be able to withstand scientific scrutiny, notably the definition of a minimum viable population of wolves.” I brev 19 dec 2012 skrev EU-kommissionären: ”…no scientific review…not convinced …able to withstand scientific scrutiny…there seems to have been none on this very first attempt at defining favourable conservation status…lack of information on measures to improve the genetic status…..too hypothetical… making the status of the population dependent on future, unpredictable events…no clarity on how the genetic status will be effectively improved….unless some real and concrete steps to improve the genetic status.” Det förekommer även ett missförstånd av kommissionären orsakad av förvaltningsplanens utformning: “immigration is central for the … loss of genetic variation”, kommissionären borde skrivit “…increase of genetic variation”.

Det verkar inte som Naturvårdsverkets förvaltningsplan hittills påverkats av EUs kritik. Efter dessa påpekanden från EU kommer FRP-avsnittet att genomgå hård prövning i kritisk anda under hösten. Den planerade diskussionen kan kanske i obetydlig mån ses som tillmötesgående mot EU. Jag är dock övertygad om att mycket av EU-kritiken skulle bortfalla om Naturvårdsverket kunde bestämma sig för att dagens varg har GYBS eller ännu hellre att vargen 2010 hade det. Granskningen under hösten skulle då förmodligen bli mer saklig omkring denna sakfråga, istället för att lämna fältet fritt med den nu föreliggande icke vetenskapligt underbyggda beräkningen.

Förvaltningsmål och GYBS krav är inte samma sak

Önskemål på immigration och inavel. En intressant fråga är hur Naturvårdsverket i rapporten till EU kommer att behandla immigrantkravet? För att uppfylla riktlinjernas krav räcker det med att en migrant per generation. Varför göra det svårare för Sverige genom att ställa högre svenska krav?; Och huruvida Naturvårdsverket avser att ta upp något krav på inavelsreduktion – där har ju EU-direktivet inte några krav alls – skall Sverige lägga in det som GYBS-krav och på eget initiativ påfordra hårda svåruppfyllda krav som det inte finns någon massivt forskarstöd för? Kommer sådana ingredienser angående GYBS i rapporten bli föremål för någon form av extern diskussion?

Förvaltningsmål bör sättas högre än GYBS-krav. Jag tycker NV kan skriva in förvaltningsplanen: ”NV eftersträvar att sex flyttade djurparksvalpar skall träda i reproduktion i den svenska vargstammen före 2024”; ”NV eftersträvar att åtta nya immigranter skall reproducera sig i den skandinaviska vargstammen före 2023”; ”NV avser att anpassa uttaget till en stam på minst 220 vargar intill dess en ny immigrant trätt i reproduktion”; ”NV har inte för avsikt att medge ett så stort uttag, så att stammen beräknas bli mindre än 200”; ”NV eftersträvar att inaveln i den svenska vargstammen skall reduceras till F=0.15 och den genetiska variationen höjas i motsvarande grad före 2026”. Problem med sådana målsättningar uppstår först när de görs till förutsättningar för GYBS och därigenom hinder för förvaltning; hinder för att nå förvaltningsmål; försämrad samlevnad med varg; försämrat förtroendet för myndigheter och statsmakter, och ger varg en oproportionerlig stor roll i miljövård.

Tusen år framåt En generell föreskrift för långsiktig hållbarhet (tusentals år) är Ne>500 dvs N>2000. Jag håller i princip med om detta, men anser att detta inte är ett motiv för ett högre golv än man kommer fram till med andra resonemang. Skälet är att det inte behövs större kontakt med andra populationer än som behövs av andra skäl och att kontakten kan sträcka sig längre och göras vidare med valpflytt. Jag tycker dock det är en god idé att i förvaltningsplanen ha ett kort resonemang varför man inte tror att det behövs mer omfattande migration än av andra skäl (minst en effektiv immigrant/generation) och påpekandet att migrationen med valpflytt troligen kan göras både större och ”djupare” om så skulle fordras. Kunskapen om hur meta-populationer fungerar i allmänhet och för varg är låg, vilket dock inte motiverar höga vargantal. Det ter sig osannolikt det behövs en större population i Sverige för tusenårigt bevarande av en internationell population än hundraårigt bevarande av en svensk med minskad inavel och ökad genetisk variation. Därför bör man inte kräva en större vargstam av detta skäl. Om mot förmodan kunskapen eller utvecklingen (drastiskt minskat vargantal i Ryssland) om några decennier skulle motivera det, så finns möjligheten till omprövning.

Det kanske blir 1500 vargar…

Laikre, Ryman mfl. har i en artikel i Conservation Biology 2013 föreskrivit 1500 vargar för Sverige (minst tusen sexuellt mogna, dvs. två-åringar). Artikeln argumenterar emot jakt bl a eftersom vargjakten påstås ha signifikant ökat inaveln. Deras signifikanstest betecknar jag ”statistikmissbruk” och de data som visas är även i övrigt tendentiöst för att motsäga att jakten minskade inaveln. Detta är en tidskrift med ”peer-review system” och författarna anses vara auktoriteter på området. Eftersom studien bekostats av Naturvårdsverket finns det anledning att förmoda att resultaten kommer att falla i god jord hos Naturvårdsverket. Kopior har cirkulerat sedan november, då uppsatsen presenterades som en del i en licentiatavhandling, och några av resultaten har presenterats via dagen eko i höstas. Kopior har bifogats de överklaganden rörande vargjakt som Naturskyddsföreningen genom sin advokat Alarik lämnat in. Alarik är vän med den EU-jurist som handlagt den svenska vargfrågan och dess möjliga framtid vid EU-domstolen. EU har säkert både haft tillgång till och sympatiserat med artikeln, och har kanske samarbetat omkring den. Att EU-kommissionären i brev i slutet på december till Lena Ek föreslog Laikre och Ryman som lämpliga granskare för den svenska vargförvaltningen kan ses som en fingervisning om vad EU önskar.

Ett brev till tidskriften Science har publicerats i slutet av mars. Brevet påstår att selektiv jakt inte kan minska inavelnVäsentligt längre diskussion om brevet på nederdelen av den artikel som länkas till här. Författarna har utnyttjat tillfället till att komma med subjektiva värderingar i tidningsreferaten istället för att i objektiva ordalag klargöra resultatet. ”this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context.” In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding.” Den rapport som författarna hänvisar till visar dock att reduktionen av inavel per migrant kan mångdubblas genom selektiv beståndsbegränsande jakt, vilket är viktigt just eftersom det inte kommer så många migranter, även effekten av redan skedd immigration kunde förstärkas genom den begränsade jakt som föreslagits som inte skulle hindra en fortsatt tillväxt av vargstammen och slutligen har åtgärden att flytta vargar från norr till söder fått framgång genom att två invandrare från Finland vid finska gränsen nu flyttats till vargbältet och tycks stanna där och sannolikt kommer att få valpar i vår. Således ger brevet till Science en direkt missledande bild av situationen och jag betraktar brevet som ett exempel på det missbruk av vetenskap, inte för hur den appliceras men hur vetenskapen läggs fram av författarna till brevet. Bilden förvirras ytterligare genom att den muntliga beskrivning de två som uttolkat sitt syfte med brevet inte stämmer med brevet, men det har väl mindre betydelse. Brevet indikerar en strävan till stora vargantal (1000 eller mer).  Uppsatsen och brevet garanterar att ”vargvärnarorganisationerna” med visst fog under de närmaste åren kommer att hävda att den mest kvalificerade delen av vetenskapen kommit fram till att det behövs fler vargar och man inte får avliva någon. Den höga polariseringsgraden kommer säkerligen att vidmakthållas några år till.

Brevet inskärper ytterligare vikten av att Naturvårdsverket ger vargen gynnsam bevarandestatus nu, så att en inavelsreduktion Naturvårdsverket, Regeringen och alla andra är överens om är önskvärd kan genomföras på effektivaste sätt.

Det är därför mycket bra att Naturvårdsverket nu diskuterat hur Naturvårdsverket ser på och hantera förslagen/påståendena i Laikre mfl. (2013) och även Chapron mfl. (2013). Naturvårdsverkets inställning klargörs förhoppningsvis vid diskussionen med forskarna.  Det är tragiskt att vargkriget nu nått så långt att forskarnas publicering i vetenskapliga organ nu måste betraktas med misstänksamhet eftersom det ofta är för subjektivt, vad utfallet än blir kommer det inte att räcka för acceptans att hänvisa till att ”forskarna” har sagt det. Ett mer vetenskapligt synsätt på FRC frågan från Naturvårdsverket kanske skulle reducerat utvecklingen åt det hållet och då kanske också givit bättre acceptans för det beslut som väl så småningom kommer.

Naturvårdsverket skall (vad jag förstår) rapportera Sveriges ställningstaganden om GYBS till EU i slutet av juni. Sedan blir det en diskussion på EU-planet om Sverige och andra EU-länders rovdjursförvaltning. Har Sverige då lämnat en vetenskapligt bristfällig GYBS-rapport ökar sannolikheten att Sverige uppmanas att följa föreskrifterna i Laikre mfl. (2013). Det vore intressant att höra Naturvårdsverkets attityd till en sådan utveckling. Jag delger inte här min inställning till artikelns slutsatser, men det står en del i andra blogginlägg.

, , ,

32 kommentarer

Skandulv – Bringa ordning i varg-kaos!

Tillägg 130620. Skandulv har försökt göra vad jag uppmanat till, klicka här!

I slutet av mars publicerades ett brev i Science från forskare knutna till Grimsö och det tedde sig då lämpligt att ta upp det i den här artikeln på nedre halvan av artikeln

Länken nedan går till ett dokumentet riktat till Skandulv/Grimsö. Dokumentet innehåller bl a

  • Hur regeringens 180 vargar görs till enda möjligheten i naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan med utnyttjande av den senaste informationen i natuvårdsverkets beställda beslutsunderlag och med beaktande av EUs krav på en klarare och entydigare plan
  • Hur varg GYBSas omedelbart, vilket skulle bringa ordning i kaos
  • Varför den höga inaveln inte behöver åtgärdas för GYBS
  • Varför reproduktiva immigranter inte behöver vara fler än som kommer naturligt
  • Varför inte lyckad djurparksvalpinplantering behöver föregå beståndsbegränsande jakt
  • Varför Skandulv/Grimsö överdrivit vad som fordras till den grad att domstolar blivit det viktigaste inslaget i vargförvaltning
  • Varför inaveln kommer att sjunka snabbt så de genetiska problemen löser sig utan trasslig genetisk sårbarhetsanalys
  • Varför förvaltningsplanen inte vilar på vetenskaplig grund
  • Varför förvaltningsplanen borde göras om från scratch när det gäller GYBS
  • Varför få vargar minskar inaveln
  • Hur EU-direktivet uppmanar Sverige att göra det enkelt i det socioekonomiskas och svenska särdragens anda
  • Uppmanar Skandulv att klättra ned från elfenbenstornet och bringa reda i vargkaoset
  • Hur Sverige visat att landet saknar den kompetens i varggenetik, som behövs för att göra genetiska sårbarhetsanalyser (och några tröstande ord, det ÄR svårt det här med genetik)
  • Hur den demografiska sårbarhetsanalysen lätt kompletteras för att beakta genetiken, så att den visar att det bara behövs några hundra vargar
  • EUs miljökommission agerar nu genom ombud för tusentals vargar i Sverige!
  • Kolla att en genetikprofessor inte accepterar att det behövs fler än några hundra vargar av enbart genetiska skäl
  • Hur Sverige förfallit till genetikmissbruk, genetik används i vargsammanhang för att lägga slöjor och lura de lättrogna istället för som en objektiv vetenskap
  • Varför det inte behövs många vargar i Sverige för att vargstammen skall ingå i en internationell stam med många tusen vargar
  • Vägar naturvårdsverket kunde höja trovärdigheten

SkandulvNormalisera  Detta är ett brev med synpunkter på Skandulv men observera att det har uppdaterats och den senaste versionen som man når om man klickar är från 130401

GYBS = GYnnsam BevarandeStatus = krav som skall uppfyllas enligt EU-direktivet. I första hand definieras dessa krav av medlemsstaten själv, med ledning av EU-direktivets inklusive rovdjursriktlinjer ganska luddiga text, som är öppen för nationella tolkningar. Det gäller antal vargar, men också andra saker än antal (se rovdjursutredningen).

Olof Liberg och Håkan Sand (=Skandulv) har framträtt i samband med Vålådalen. Bollen sägs ligga på EU och värnarsidan fast den i själva verket ligger hos Naturvårdsverkets förvaltningsplan. Genom att skylla på andra (som är ideologiskt motiverade för många vargar och inte lär kapitulera när de får vind i seglen) föser Skandulv undan det egna ansvaret. Det är Skandulv som möjliggjort (det bristfälliga) underlaget för minst 380 vargar som i sin tur skapat kaos (fast 380 är Naturvårdsverkets val och inte Skandulvs och bygger på beräkningar av Laikre och Ryman). Det är bara Skandulv som har en auktoritet som kan övertyga Naturvårdsverket, vilket Skandulv väljer att inte göra.

Selektiv jakt och endast ett par hundra vargar är bra för vargstammen säger Skandulv visserligen, men varför reflekteras detta inte i förslag på gynnsam bevarandestatus, så det kan tillämpas i praktiken, och det står i mycket få tidningar? Ett möjligt svar ges nedan:

Tillägg andra april. Missbruk av Vetenskap på Grimsö!

Fyra forskare vid Grimsö har skrivit ett brev i Science.  Brevet behandlar missbruk av vetenskap i vargförvaltning. Jag betraktar detta brev som ett missbruk av vetenskap i vargförvaltning, däremot betraktar jag det som författarna betraktar som missbruk som ett korrekt bruk av vetenskap i vargförvaltning.

Referensen är  ”Misuse of Scientific Data in Wolf Policy” Guillaume Chapron, José Vicente López-Bao, Petter Kjellander, and Jens Karlsson Science 29 March 2013: 1521. Samtliga författare  är verksamma vid Grimsö (Skandulv).

Först diskuteras brevet till Science:

Citat från brevet: ”the case of wolf conservation in Sweden reinforces concerns that scientific data can be misapplied to real-world problems.”; ”reducing the inbreeding coefficient has become the main policy target”; ” vocal interest groups have been calling to reduce population size because of negative impacts on hunting and farming. Under pressure from these groups, Swedish authorities recently opened a wolf hunt, which selectively targets the most inbred wolves.”; ”Unfortunately, this is just one example of how scientific results can be misinterpreted to justify a particular policy by ignoring the broader scientific context. In fact, only immigration will lead to a lasting reduction of inbreeding”; ”If found lawful by a pending court case, this approach may have far-reaching consequences for biodiversity conservation in Europe, as it may legitimize the government’s selective use of biodiversity science to spuriously justify biodiversity-damaging policies” ”O. Liberg, H. Sand, Effects of migration and selective harvest for the genetic status of the Scandinavian wolf population: A report to Naturvårdsverket , 2012.”

  • Brevet ifrågasätter inte uttryckligen resultaten av Liberg och Sand, men utgör ändå ett angrepp mot resultaten, som är meningen att ligga till underlag för tillämpning.
  • Resultaten från Liberg och Sand (2012) kan sägas vara att selektiv jakt 2013 skulle sänkt inaveln eftersom det skulle förstärkt effekten av invandrarna 2008. Den inavelssänkande effekten av invandrare ungefär tredubblas jämfört med ingen jakt och fördubblas jämfört med slumpmässigt uttag om resultaten tillämpas kommande år. Eftersom man kan utnyttja varje invandrarna bättre om resultaten tillämpas, så behövs färre migranter. Behovet av valpflytt minskar. Det blir det lägre kostnader.
  • Brevet framställer åtgärden som framforcerad av särintressen. Men åtgärden gynnar den målsättning vargförvaltningen eftersträvar: att sänka inaveln bortsett från effekt på ”särintressen”. 
  • Det framställs som missbruk av vetenskap att sänka inaveln av den svenska vargstammen. Det är ju att sänka inaveln som är ett centralt syfte med både forskning och förvaltning!
  • Det talas om ”ignoring the broader scientific context” eftersom… only immigration can lead to lasting reduction of inbreeding. Detta måste vara en avsiktlig förvanskning av rapportens resultat! Rapporten finner att selektiv beståndsbegränsande jakt mångfaldigar effekten av varje migrant! Visserligen behövs migranter som råmaterial men de utnyttjas drastiskt mycket bättre med selektiv jakt.
  • Forskarna försöker påverka en svensk pågående rättsprocess genom att framställa ett dokument som kommer att användas som partsinlaga, som påstår att tillämpningen av rapporten är ett exempel på missbruk av vetenskap.

Det är tragikomiskt att forskares exemplifiering av missbruk av vetenskap utgör ett utmärkt exempel på forskares missbruk av vetenskap. Det är en vetenskapligt oetiskt tillämpning av vetenskap. Forskarna kritiserar andra forskare fast de inte förstått eller velat förstå den vetenskapliga rapport som är i centrum för kritiken. Forskarna kallar det för missbruk av vetenskap att sänka vargstammens inavel, fast det råder stor enighet om att det är ett mål i vargförvaltning, som kan sägas vara i linje med en ökning av biodiversiteten. Forskarna försöker påverka en svensk domstolsprövning med en medvetet inkomplett och missledande argumentering i en form som motparten (Naturvårdsverket) har begränsad kompetens att bemöta.

Hur resultaten reflekterats i media.

Hur nästan samtliga svenskar (inklusive de som är mycket intresserade av varg) tolkar resultaten beror på hur de framställs i media. Eftersom brevet offentliggjordes i media samtidigt med publiceringen i Science, måste forskarna själva ha agerat för att synas i media och kontrollera hur resultaten framställdes. I artiklarna (TT meddelandet) står Chapron citerad för en del, man måste utgå från att han talar för alla författarna. Annat som står är det inte säkert att det kommer från forskarna, men det är troligt att det gör det och forskarna har ett solidariskt ansvar för påståendena. Liberg uttalar sig (”dementerar”), media uppträdde korrekt genom att låta den som angreps kommentera. Som exempel  SvD och DN, men det förekommer andra formuleringar i andra media.

Citat från massmedia ”Det är rent nonsens att döda djur för att minska inavel. Skulle vi göra på samma sätt om det hade handlat om hackspettar? Självklart inte. Folk skulle tro att du var galen”; ” de svenska myndigheterna kapitulerat för de särintressen som vill minska vargstammen. Dessutom har man blandat ihop begrepp som ”gynnsam bevarandestatus” och ”minsta livskraftiga population”; ”Detta ledde till att regeringen gick ut och förespråkade en vargstam på högst 180 djur”;  ”Forskare … borde försäkra sig om att resultaten inte missbrukas”.

Den som vill höra mer vad Chapron tycker om ”minsta livskraftiga population” och kanske få förklarat varför det behövs så mycket fler djur för gynnsam bevarandestatus än livskraft kan gå och lyssna på Chaprons docentföresläsning i Uppsala 17 april.

Reflektioner

Två av författarna till brevet har förklarat sina motiv för att underteckna i kommentarer till den här bloggartikeln.Detta, tillsammans med det relativt låga antalet kommentarer/reaktioner i media, tyder på att genomslaget inte är radikalt. Av kommentarerna från författarna får man intrycket att de inte är riktigt medvetna om vad som står i det brev till Science de underteckat, och undviker att ta upp hur de ser på formuleringarna i Science. Undertecknarna tycks mena att det väsentliga i kritiken är att politiker av forskare lurats att tillmäta den höga inaveln (=låga diversiteten) och behovet av dess åtgärdande överdriven vikt.

Mer utförliga analyser av brevet i Science och vad som egentligen kan ha menats har förutom den här artikeln vad jag kan finna bara utförts i två artiklar med kommentarer på jägareförbundets blogg.  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/03/fransk-forskare-vill-forbjuda-renskotsel-till-forman-for-vargar/ och  http://www.jagareforbundet.se/blogg/index.php/2013/04/svar-fran-science-skribent/  . Reaktionen har inte varit omfattande, faktiskt rent förvånande lite omfattande på den sista.

”Nonsens” och ”galen” är den uppfattning som några Grimsö forskare vill förmedla om att reducera inaveln med riktad jakt, efter att några andra Grimsö forskare visat att det är möjligt och räknat ut hur stora effekterna blir. Den vetenskapliga motiveringen i brevet varför inaveln inte kan reduceras med riktad jakt håller sig inte till sanningen, och är direkt missbruk av vetenskap, eftersom sanningen mörkas genom påståendet, som isolerade kan sägas vara sanna, men tillsammans genom vad de utelämnar blir en lögn. Bara forskare kan manipulera forskningsresultat så skickligt, att de kan få en lögn att framstå som en sanning när forskarna anstränger sig. Detta är ett viktigt skäl att forskare bör undvika att utnyttja dessa talanger, eftersom det minskar tilltron till, inte bara till de som missbrukar sina talanger, utan också andra forskare. Utnyttjande av tekniken att förlöjliga forskningsresultat som forskare av subjektiva skäl ogillar kanske fyller det specifika syfte forskarna önskar, att minska chansen för vargjakt 2014, men får lätt vidare och långsiktigare konsekvenser vid sidan av det åsyftade målet (”collateral damage”).

Massmedia spelar på nationalism Massmedia (TT) betonar att uttalandena kom från en fransk forskare. Därmed bibringas läsaren uppfattningen att kritiken mot den svenska vargjakten kommer utomlands ifrån, och bibringas misstanken att den som framför kritik inte är fullt insatt. Detta är oetisk användning av journalistik. Det finns ingen anledning att tro att Chapron vet mindre om svenska vargar än svenska vargforskare, och det är således irrelevant att betona Chaprons franska bakgrund. Dessutom är två av undertecknare svenskar, som det inte står något om i media. I detta fall bidrar även detta till att inflammera debatten, det är nog en allmänt spridd uppfattning att svenska myndigheter skall ha ett väsentligt inflytande över förvaltningen av vargar i Sverige.

En fri debatt är ett viktigt inslag i en Universitetsmiljö och att den kan ha ett visst pris måste tolereras utan att det påtalas eller åtgärdas. Även en fri diskussion om den fria diskussionen och dess yttringar bör betraktas som ett viktigt del i en akademisk miljö, denna diskussion är ett viktigt bidrag. Eventuella åtgärder kan ha olika karaktär och behöver inte vara märkbara. Direkta åtgärder kan vara i sak fel och även om de är i sak rätt kan de slå fel. Om man tycker att andra har fel så är det inte säkert det är rätt och även om det är rätt kan orsakerna vara mer bagatellartade än de verkar. Mycket kan ligga i missförstånd av ordval. Att en åsikt framförs är sällan ett brott mot den akademiska friheten men när man kommer in på missbruk av forskning utförd av namngivna forskare kan det vara problematiskt. Kanske vad jag skriver här också. Att jag är pensionär och skriver på min egen blogg dessutom med kommenteringsrätt, gör att gränsen för vad som är rätt, ligger något högre än vad som framförs i de viktigaste vetenskapliga och populär medierna.  Inte lätt. Forskare kan också vara naiva i sina kontakter med omvärlden utan att inse konsekvenserna, det kanske inte är bra att ta kol på denna naivitet?

Är det missbruk av vetenskap att inte varna för eventuella följder i detta fall? Det låter sig säga att forskare skall varna om de tror deras resultat skall missbrukas, men situationen var sådan att detta inte var relevant. I remissbehandlingen av en preliminär version av förvaltningsplanen kom det fram starka önskemål att kvantitativt utvärdera jaktens i kombination med populationsstorlekens betydelse, och rovdjursutredningen hade rekommenderat att hålla populationsstorleken låg (med populationsbegränsande selektiv jakt) tills den önskvärda inavelsreduktionen realiserats. Detta förfarande har alltså diskuterats under ett år och vad Liberg och Sand (2012) gjorde var en mer exakt numerisk beräkning inför en sedan länge diskuterad aktivitet, som dock kom till stånd först efter en bedömning att det inte skulle strida mot EU-direktivet. Ärendet har inte heller förts till EU-domstolen utan en Svensk förvaltningsdomstol, vars beslut knappast kommer att få stor prejudicerande betydelse. Kan knappast betecknas som missbruk. Det är det första ärendet överhuvudtaget av den här karaktären så domstolen är nog ganska osäker, men Science brevet kommer otvivelaktig att sändas in till domstolen och påverka den, medan innehållet i den här webbartikeln nog går domstolen förbi. Målet är mellan Naturskyddsföreningen, som otvivelaktig observerat Science artikeln, och Naturvårdsverket som inte är intresserade av bloggar som den här. Inför vargjakt 2014 är nu myndigheterna medvetandegjorda om problematiken, så man kan utgå från att de har tänkt över den då.

Vargforskare är ofta ett ”särintresse”. Vargforskare kan ofta antas vara ett ”särintresse”. De vill slå vakt om vad de uppfattar som vargens intresse. Vargforskare rekryteras säkert bland människor som har ett positivt intresse för detta djur. Det är naturligt att forskare forskar om sånt de är intresserade av och blir successivt mer intresserade av när de forskar, och det är också naturligt att vargforskare har många vargpositiva kontakter. Detta behöver inte vara ett stort problem om de kan skilja sin faktaproducerande funktion från sina subjektiva åsikter, och förmår objektivt väga in negativa faktorer som de kanske subjektivt tycker ges för stor vikt i förhållande till vargstammens. Chapron har medverkat till en tidigare artikel i DN om tjuvjakt, där han säger att hade inte vargstammen förötts genom tjuvjakt så hade det funnits tusen vargar nu. Läsaren får klart för sig att Chaprons subjektiva preferens är att GYBS fordrar minst tusen vargar. En jägarrepresentant beskrev någon månad före brevet till Science en extremt fundamentalistisk vargprioriterande vargforskare utan att identiteten avslöjades. Men efter publiceringen av brevet avslöjades att det var Chapron. Det är då svårt att tolka det annat än att brevet präglats av en subjektiv önskan av om många vargar och ingen vargjakt snarare än en allmän maning att undvika missbruk av vetenskap. Vetenskapsmän skall vara objektiva och även om de tycker något speciellt, bör de vara mycket försiktiga med hur det påverkar deras presentation av forskningsresultat och försöka hålla sig till objektiva fakta i sådana sammanhang som det förväntas av dem. Brevet utgör ett vetenskapligt oetiskt agerande!

Nya ideér som strider mot vad som är ”allmänt känt” är ofta svårsmält. Att vargjakt och låga antal vargar kan reducera inaveln är inte väletablerad kunskap, som får många rovdjursforskare med lång erfarenhet att reagera med misstro. Ett gott råd till forskare är att ifall en tanke kommer från eller bekräftas av en trovärdig källa (Liberg t ex) tänka efter och reflektera en tid, innan de skriver brev till Science om hur galet det är.

Inkonsekvent? Det ter sig egendomligt att Chapron är medförfattare till flera förslag om ”uttag” (dvs jakt) i den svenska vargstamme till myndigheterna, som inte innehållit några reservationer och ofta verkställts och huvudförfattare till den demografiska sårbarhetsanalys, som ofta åberopas som ett motiv för få vargar. Å andra sidan länder det honom till heder att dessa arbeten tydligen inte påverkats i märkbar grad. Det verkar vara först nu som Chapron mfl gjort ett övertramp. Det är önskvärt att forskare sprider resultat populärt, att de deltar i debatten i anslutning till vad de är experter på och att de har synpunkter på relationen mellan forskning och tillämpning, och då blir det lätt övertramp och dessa förstärks ofta i media och om det rör sig om ett känsligt område. Så kanske man kan leva med det här?

Liberg och Sand (2012) har gjort beräkningar som visar att inaveln sjunker vid selektiv jakt och en vargpopulation som hålls vid mindre storlek (säg Regeringens 200 istället för Naturvårdsverkets 400). Varje invandrare får ungefär dubbelt så stor effekt med selektiv jakt som med slumpmässig skörd. Stor population ger avsevärt mindre effekt per migrant.  Även effekten av redan skedd invandring hade kunnat förstärkas med jakt 2013. Jag håller med och det stämmer hygglig med de beräkningar och artiklar jag skrivit om bland annat på den här bloggen och i Svensk Jakt.

Vargkriget och vetenskapliga tidskrifter. Vargdebatten påminner om ett krig. ”Det första offret i kriget är sanningen”; ”I krig och kärlek är allt tillåtet”; ”Ändamålen helgar medlen”. De vetenskapliga tidskrifterna (Laikre m fl 2013 & Chapron m fl 2013) har inte spelat den restriktiva granskande roll de borde gjort att undvika bidrag från vetenskapsmän, som påverkas för mycket av dessa subjektiva krafter. Det leder till minskad trovärdighet av sk peer-reviewed vetenskapliga tidskrifter.

Vetenskapligt debattklimat Jag påpekar i brevet till Skandulv/Grimsö, som man kan nå från den här webartikeln, att diskussionen om varg inte förs i normala vetenskapliga former (jag gör en analogi med vargspråk). Jag påpekar också hur svårt varggenetik är och tendensen att man tror sig begripa utan att göra det, den genetiska effekten av genetisk selektion är ämnet för brevet till Science, även professionella populationsgenetiker gör här misstag. Dessa intryck bestyrks av Grimsöforskarnas brev. Grimsö är en liten plats, man tycker resultat en grupp vargforskare på Grimsö kommer fram till, som en annan grupp vargforskare på Grimsö inte tror är tillämpbara forskningsresultat skulle kunna diskuteras tillsammans över kaffebordet och inte skulle fordra brev till Science. Dessutom verkar det som den kritiserande gruppen inte ens gjort ett allvarligt försök att förstå vad som faktiskt står i den anklagade gruppens rapport. Kaffebordet kunde kommit till användning för att klargöra det. Vargforskare som anser sig insatta är mycket välkomna att göra invändningar på t ex den här bloggen eller Skandulv-möten eller Vålådalsmötet. Men nej, det är brev till Science i kombination med exponering i de mest betydelsefulla svenska medierna, som gäller om forskare skall uttrycka sin uppfattning om vargforskning och dess tillämpning. Brev i Science är det enklaste sättet att få uppmärksamhet i medierna för forskare som klarar av det.

Vad skall vargforskare göra på Skandulv? Forskares uppgift är delvis att på begäran eller vid behov göra utredningar inom sitt fackområde. Ur Skandulvs målsättningar klipps: .. ”og utføre øvrige genetiske analyser som har betydning for forvaltningen” .. ”Rådgivning til skandinavisk forvaltning om hvordan ulvebestanden bør forvaltes”… ”Opprette dialog med lokale aktører i ulveområder om hvordan forskningen kan tilpasses lokale forhold og interesser.” Detta stämmer bra in på Liberg och Sands rapport.

Regeringen vill inte färre än vad forskarna rekommenderat! Det utpekas som missbruk av forskningsresultat att tillämpa dem om de som stödjer begränsningar i vargstammens tillväxt. Endast resultat som stödjer många vargar och ingen jakt må tillämpas, annat tillämpning är missbruk. Dessa Grimsö-forskare verkar anse det är självklart att 180 vargar i Sverige inte kan ha gynnsam bevarandestatus, det vore missbruk av forskning att föra fram något annat. Men forskningen har (i höstens arbete med FRC) aldrig har valt mellan 180 och 380 vargar, det är Naturvårdsverket som gjort valet ur en Tabell där också 180 finns med. Tabellen med olika alternativ har gjorts av Laikre och Ryman (2009) och vidarebefordrats av Liberg och Sand (2012) vid en översikt över vad som föreslagits. Alternativen härrör från forskare, men inte valet av preferens.

Skillnaden mellan sårbarhet och GYBS. Chapron är huvudförfattare till en demografisk studie av minsta livskraftiga population, som gav till resultat att 40 vargar i Skandinavien räcker om vargstammen beter sig demografiskt som den gjort de sista 13 åren. Om Regeringen eller Naturvårdsverket hade påtvingat 30 i Sverige (det finns >10 i Norge) vore det berättigat att påtala missbruk av begreppet ”minsta livskraftiga population”, även om brev till Science verkar en mycket olämplig form. Men regeringens 180 ligger ligger sex gånger högre. Så varför gnälla om hopblandning av minsta livskraftiga population och GYBS när regeringen ligger så mycket högre?

Den kritik kritik som kommit från EU rör inte vilket antal (FRC) Sverige kommit fram till och kritiken mot jakten är att den bedrivits innan GYBS definierats av Sverige som stat. Det fanns nog berättigad anledning för EU att misstänka att Sverige skulle hamna på högre FRC än stammen nått vintern 2013 eftersom de auktoriserade förslag som gjorts har legat något högre (380 resp 425).  Det är en ganska subjektiv operation att ange GYBS som beror på ställningstaganden som jag (och Liberg och många andra) karaktäriserar som politiska även om det är en het potatis, som politikerna vill att någon annan (forskare) skall hålla i. Själv ställer jag mig härmed till förfogande som genetikprofessor för en tillräckligt hög potentat för att skriva ett underskrivet utlåtande att FRC=180 räcker. Om FRC vore 180 eller en bra bit över vilket är möjligt så skulle vargjakten 2013 inte ens bryta mot det. Fast de här resonemangen står inte i Science artikeln utan är vad forskarna eller Chapron vill lägga in i det.

Är Chapron orsaken till varg-kaoset? Chapron m fl gjorde en demografisk sårbarhetsanalys som inlämnades till Naturvårdsverket sommaren 2012. I denna analys betonades väl ofta att analysen gav en nedre gräns, att FRC vårdet skulle sättas mycket högre, och att den genetiska faktorn utelämnats. Detta trots att jag tyckte den genetiska faktorn beaktats. Detta ledde till att Naturvårdsverket baserade sina resultat på en genetisk sårbarhetsanalys, som var missbruk av vetenskap och bidrar till nuvarande kaos. Så reservations formuleringar i den demografiska sårbarhetsanalysen, som sannolikt genomdrevs av huvudförfattaren Chapron, kan ha varit grundorsaken, som ledde vargfrågans urspårning istället för att den sattes på spåret igen.

Kanske jag är orsak till brevet? Brevet kanske är kanske orsakad av och riktad mot mig, som skrivit detta och mest tänkt på hur man skall minska inaveln så effektivt som möjligt och därigenom bedrivit vad Grimsögruppen tycker är oansvarig forskning som inte för fram tillräckligt att detta skulle kunna leda till färre vargar. Jag har flera år pläderat för att man kan minska inaveln med vargjakt, synd att Liberg och Sand hängde på så sent, för det är en så radikal tanke så man måste vänja sig vid den om man har en lång bakgrund som sett det som hädelse. Och jag har skrivit ett brev riktat mot Grimsö där jag manade till att bringa ordning i varg-kaoset utan att riktigt fatta hur många på Grimsö som vill bevara varg-kaoset. Fast jag har säkert en tendens att få mig att framstå som märkligare än jag är, så ta det med en nypa salt 🙂

Selektiv inavelsänkande vargjakt har tillämpats förut, utan att någon då ifrågasatt principen.  Jakterna 2010 och 2011 var selektiva i samma mening som Liberg och Sand (2012) analyserar. Ingen invandrare eller barn till invandrare fälldes då. Man får intrycket att Chapron m fl (2013) tror att det var ett helt onödigt påbud att skydda invandrare och deras avkommor, lika vansinnigt som att jaga hackspettar för att minska inaveln? Totalt utan effekt? Hoppas han är ganska ensam om det.

Effekt på polarisering. Eftersom forskare anser att det är missbruk av forskning att tillämpa forskning på vargförvaltning kommer det generellt att åberopas emot forskning som inte stödjer den egna uppfattningen i vargfrågan. Det ökar polariseringen att forskningsresultat som motsäger institutionella åsikter får minskad kraft. Det styrker polarisering.

Påståendet att den nya kunskapen om selektiv jakt har fått politikerna att negligera andra rekommendationer. Det var Naturvårdsverkets preferens med 380 som golv, vad jag vet är det ingen “forskare” som rekommenderat just detta val. Naturvårdsverket publicerade en tabell med möjliga alternativ och utgående från den gav regeringen en annan preferens, ett golv närmare 180 än 380. Chaprons bidrag är huvudförfattare till en sårbarhetsanalys som var ett av flera beslutsunderlag och den hamnade på att 40 vargar räcker utgående från den inavlade vargstammen och dess demografi 13 år tillbaka. Men beaktande värsta katastrof Chapron m fl kunde tänka sig blev det 100 för Skandinavien, säg 80 för Sverige. Så regeringen ligger mer än en faktor två över sårbarhetsanalysen Chapron mfl gjorde. Varför är det missbruk av den kunskap Chapron m fl gav, varför är det bara att utnyttja en del av den? Och vad har det med selektiv jakt att göra? Rapporten om selektiv jakt kom först i december och regeringen gjorde sin preferensdeklaration i oktober samtidigt med att Naturvårdsverket gjorde en beställning av en utredning av selektiv jakt. Regeringen kunde inte förutspå resultaten av rapporten om selektiv jakt när den fattade sitt preferensbeslut. Jaktbeslutet är Naturvårdsverkets och inte regeringens och innebar inte att Naturvårdsverket ruckade på golvet 380. Förstår alltså inte mekanismen som politikerna (alliansen, regeringen) föreslås förmåtts av ”särintressen” att tubba på forskarnas förslag pga rapporten om selektiv jakt. Socialdemokraterna har inte heller ändrat uppfattning (200, väl i linje med alliansens). Cirka 200 kan väl sägas ha varit den politiska målsättningen med en kraftig riksdagsmajoritet bakom hela tiden. Fast ”ruckningen” är väl att det överhuvudtaget bedrevs jakt. Sakkunniga från departementet hänvisade till något ställningstagande i EU-domstolens process mot Finland som öppnade för den möjligheten, får se vad den svenska domstolen säger om det. (Finland ligger under sitt FRC-värde, men verkar ändå bedriva en del vargjakt).

Svensk varg specialfall Den svenska vargstammen är en mycket speciell situation. Stamtavlan är fullständigt känd, i princip känner man inavel och släktskap för varenda varg. Vargarna är identifierade genom var de finns geografiskt, i ett visst revir uppehåller sig bara vargar med en viss genetik. Vargar är avgränsade kärnfamiljer. Reviren består några år så kunskapen hinner utnyttjas. Inventering och kartläggning av detta är mycket dyr, men det finns få vargar och mycket pengar. Dessa faktorer möjliggör selektiv jakt för svenska vargar, men detta recept skulle fungera i mycket få andra situationer. Därför är det inte så konstigt som de brevskrivande forskarna tycker att exakt samma förfaranden inte aktualiserats för hackspettar. Det är en missvisande analogi utan annat syfte en att svartmåla en företeelse som forskarna ogillar av andra skäl. Återigen används missbruk av genetikvetenskapen som slagträ i vargdebatten.

Tydligen är Skandulv som organisation inte så lämplig för att hantera vargkaoset, utan snarare tvärtom. Detta behöver ju inte hindra att det finns individuella forskare som kan bidra till att bringa ordning i kaoset. Men artikeln gör inte den uppgiften lättare.

Den kritik som riktas mot försöken att sänka inaveln understryker angelägenheten i att Naturvårdsverket verkligen ger GYBS åt den vargstam som finns idag i Sverige för att möjliggöra de åtgärder Naturvårdsverket finner behövliga för att reducera vargens inavel och öka dess genetiska variation så Naturvårdsverkets beslut inte framstår ändå tandlösare pga av ständiga juridiska processer och kritik från EU som inte är särskilt konstruktiv.

, ,

15 kommentarer

Återför kontrollen av vargpolitiken till statsmakterna!

Naturvårdsverket kan omedelbart återställa kontrollen av vargpolitiken till Sveriges Regering och Riksdag och samtidigt följa regeringens intentioner

Mitt förslag (se nedan) har följande fördelar:

Det blir mycket svårt att döma Sverige för olaglig vargjakt i en juridisk instans!

Det blir svårare för svenska domstolar att förhindra verkställandet av naturvårdsverkets beslut.

Naturvårdsverket och statsmakternas vargförvaltning höjer sitt anseende.

Vargförvaltningen framstår som  mer legitim.

Naturvårdsverket möjliggör sänkning av vargens inavel till lägre kostnad, med snabbare resultat och med mindre utnyttjande av högteknologi!

Naturvårdsverket förbättrar sina relationer till viktiga segment av dem som lever i och av Naturen.

Acceptansen för förestående vargflytt blir större

Risken för ökande tjuvjakt minskar och tjuvjakt ter sig mindre acceptabelt

Misstänksamheten mot ”dolda agenda” (=fler vargar) i Naturvårdsverkets vargförvaltning minskar!

Risken att bli fälld eller åtalad vid domstol minskar om domstolarna måste fokusera på vad begreppet gynnsam bevarandestatus innebär och uppgiften är att överbevisa Sverige eller Naturvårdsverket om att deras uppfattning ligger mycket långt från ”den sanna” uppfattningen om vad gynnsam bevarandestatus är och hur det kopplar till jakt. I dagsläget räcker det tyvärr med att Naturvårdsverket trots påstötningar inte lyckats åstadkomma en med hänsyn till EU-direktivets krav formellt acceptabel förvaltningsplan. Detta räcker för att med fog på juridisk grund kritisera och troligen döma Sverige – i realiteten Naturvårdsverket – för vargjakt, även utan egentliga bevarandebiologiska skäl.

Lösningen är att naturvårdsverket förklarar (upptäcker) att dagens svenska varg uppfyller EU direktivets krav på gynnsam bevarandestatus.

Och därefter sätter det på papper på ett enligt EUs krav formellt korrekt sätt. Beträffande nödvändigt antal vargar finns en betydande flexibilitet i direktivet att sätta det lägre än det nuvarande.

Det finns inget hinder att i vargförvaltning ha högre ambitioner än de minimikrav, som skall vara uppfyllda för gynnsam bevarandestatus.

Det finns inget hinder i EU-reglerna att sätta sänkning av inaveln som ett ”förvaltningsmål” istället för ett krav för gynnsam bevarandestatus, naturvårdsverket kan göra den distinktionen. Sverige kan sänka inaveln utan att sätta det som formellt krav! Det finns inget i EU-direktivet eller rovdjursriktlinjerna om att inaveln inte får vara högre än si eller så.

Det finns inget hinder att vänta med att sänka vargantalet med jakt utan man kan nöja sig med att ligga kvar på dagens nivå tills en ny migrant fått valpar, trots att man ligger över lägsta antal för GYBS, vilket naturvårdsverket själv tycks önska. Vargantalet behöver inte ligga på den fastställda miniminivån utan kan läggas närmare nuvarande nivå tills detta önskemål tillgodosetts, det blir en sporre. Genom ett nationellt förvaltningsbeslut av Naturvårdsverket, som är ”frivilligt svenskt” och inte påtvingat genom ständigt upprepade delvis arroganta hot från EU eller svenska domstolsförfaranden, som gör den sk vargpolitiken kaotiskt oförutsägbar och ostyrbar, bortom kontroll av regering, riksdag eller naturvårdsverk. Dessa organ har visat sig notoriskt såväl opålitliga som okunniga om vad som tycks gälla, i frånvaro av ett dokument som klart fastslår att kraven är uppfyllda.

I propagandan påstås att Sverige hotas av höga böter om Sverige inte följer EU-fördraget, Jag tror det är ett missvisande sätt att framställa det. Vad jag förstår blir det inte aktuellt med böter från EU förrän Sverige trotsar ett beslut i EU-domstolen. Dvs straffet för vargjakt 2013 kan inte bli höga böter, även om EU-domstolen senare skulle betrakta det som fördragsbrott. Sverige har aldrig förut dömts till böter , men får nu sannolikt böter för att Sverige varit sent att genomföra datalagringsdirektivet.

Dagens inavlade varg är tillräckligt fertil och vital för att det skall räcka med 40 vargar för att den skandinaviska stammen skall överleva i hundra år. Detta har visats i sårbarhetsanalyser. Detta är en absolut bottennivå och det finns goda skäl skäl att ha fler än så, även om  just de rent genetiska skälen för detta inte är så vägande. 180, som är den politiska intentionen eller 150 som är jägareorganisationens krav är nog sakligt tillräcklig miniminivå, men då bör man ändå ligga på en högre förvaltningsnivå och 180 skulle säkert få parlamentarisk majoritet, och en viss eftergift mot de starka krafter som önskar fler vargar kan te sig rimlig. Man ska ta hänsyn till genetiken också. Inaveln skulle kunna vara ett hot om den ökade avsevärt, men dagens invandring (knappt 1 varg per generation) räcker för att undvika inavelsökning (se mina tidigare artiklar).  EU tycker i  sina riktlinjer att det räcker med minst en invandrare per generation (minst två per decennium), så naturvårdsverket kan använda sin redan utförda prognos om 7 per decennium för naturlig invandring och påpeka att det ligger långt över gränsen för EUs krav, och påpeka ytterligare åtgärder och att ytterligare förstärkning av invandringen kan påräknas som ett resultat av dem. Rent destruktivt av naturvårdsverket att klämma till med ett krav på 7 vargar per decennium, när EU är nöjt med minst 2 per decennium. Naturvårdsverket borde inte höja ribban för godkännande och lägga stenar i vägen, utan istället lägga ribban så lågt som möjligt! Och naturvårdsverket måste också redovisa en tidtabell för hur snabbt gynnsam bevarandestatus uppnås, och sätt inte dessa krav så högt så att orimliga vargantal uppnås innan gynnsam bevarandestatus uppnås. Naturvårdsverket har övertygande demonstrerat att det inte står i naturvårdsverkets makt att bromsa vargens tillväxt innan det av naturvårdsverket fastställda ”gynnsam bevarandestatus” uppnåtts. Naturvårdsverket gör det ofantligt mycket lättare för sig om de fastställer att gynnsam bevarandestatus redan uppnåtts! Och med en viss marginal, så att risken för inhiberingsbeslut i domstol minimeras!!!

Naturvårdsverket har försökt fullfölja spåret att beakta genetiken, men tyvärr misslyckades naturvårdsverket, så naturvårdsverkets beräkning framstår som ett grovt missbruk av genetikämnet. Därför måste naturvårdsverkets ställningstaganden i förvaltningsplanen baseras på andra kriterier och räkneövningar, och då får naturvårdsverket samtidigt med en nödvändig ändring möjlighet att göra en enklare och förståeligare och mer entydig beräkning. Naturvårdsverket och svensk vargforskning har visat sig inte ha den genetiska kompetens, som fordras för mer sofistikerade bevarandegenetiska överväganden (det är inte lätt, det erkänns!), så sofistikerade genetikberäkningar med krångliga svårförståeliga resultat kommer fortsättningsvis inte göra ett trovärdigt intryck hur korrekta de än är. Övervägandena måste vara så enkla, så att de är transparenta för ett bredare spektrum än genetikspecialister så fler kan genomskåda svagheter. Förvaltningsplanens nuvarande kriterier karaktäriserar jag som heltokiga.  Vad jag vet finns det ingen sakkunnig som har påstått att naturvårdsverkets tillämpning är korrekt, inte bland de forskare som möjligen skulle kunna åberopas som underlagskällor. Jag har skrivit en tidningsartikel om vad jag tycker borde ställas för krav på de krav naturvårdsverket försöker ställa på Sverige.

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan verkar ha en ”dold agenda” att leda till fler än 600 vargar (fördubbling mot idag) fast det inte klart uttrycks. Vargförvaltningen borde istället göras mer förutsägbar genom att i klartext klargöra hur många vargar naturvårdsverket egentligen syftar till.

Jag har föreslagit ett alternativ för den relevanta delen av förvaltningsplanen på Newsmill. Jag inser inte att man inte skulle kunna göra så. De ganska omfattande kommentarerna förslaget fick får mig inte heller att inse att det är ett oacceptabelt alternativ till förvaltningsplan. Naturvårdsverket borde tolerera en vetenskaplig diskussion av olika förslag i ett kreativt klimat och bemöta eller låta väl insatta detaljkritisera istället för att förkasta vad naturvårdsverket inte hittat på själv eller fått direkt från en tillfrågad favoritforskare. Till sådana förslag som nu borde allvarligt diskuteras istället för att förtigas och okommenterade läggas i papperskorgen hör mitt. Naturvårdsverket skulle kunna dra nytta av en vetenskaplig debatt omkring vad som är behövs istället för att undertrycka det. Jag har i flera artiklar på den här webben argumenterat för att dagens varg kan tilldelas gynnsam bevarandestatus, där går det bra att kommentera och ta del av de kommentarer andra gjort. En öppen vetenskaplig debatt kan kompensera den kritik för bristande granskning och frånvaro av deltagande i beslutsprocessen, som framförs av EU!

EU kommissionären har vid upprepade tillfällen kritiserat att förvaltningsplanen inte är tillräckligt specifik och inte klargör exakt hur och när gynnsam bevarandestatus uppnås med tidtabell och plan för vägen dit. Hittills har denna kritik från EU förvånansvärt nog inte överhuvudtaget reflekterats i någon ändring i förvaltningsplanen, man får verkligen hoppas att naturvårdsverket ser till att det sker, även om det är väl sent att uppvisa lyhördhet och flexibilitet och är för lite tid kvar för att få något överarbetat alternativ. Hur skall naturvårdsverket kunna göra en adaptiv förvaltning, när de inte ens lyssnar på kritik från EU-kommissionären? EU-kommissionären har inte uttryckt synpunkter på t ex antalet vargar utan bara formella synpunkter på vad förvaltningsplanen presenterat. Kritiken är analog till att naturvårdsverket inte utnyttjat rätt formulär, inte fyllt i alla nödvändiga uppgifter och missförstått några av blankettens frågor. Denna del borde varit lätt avklarat av naturvårdsverket, vad det nu kan bero på att inte EU-kommissionärens formella önskemål blev bättre tillgodosedda.

Är habitatdirektivet förenligt med att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus? Svaret förefaller mig att vara ja! Habitatdirektivet och dess anda uppmanar till socio-ekonomisk hänsyn. Så här inleds det: ”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.” Regeringen skrev till EU och föreslog ändring av EUs habitat-direktiv för att utvidga möjligheterna att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer. Kommissionären svarade (daterat 110926) att ”Direktivet ger t.ex. medlemsstaterna all den flexibilitet som de behöver för att förvalta sina stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Det verkar mer eller mindre i klartext stå att ”om ni har en speciell uppfattning om varg (exvis lågt antal och klarar inaveln bra utan mycket migration) så står det er fritt att tolka direktivet i den andan”. Det är inte i habitatdirektivets anda att tolka det, så det får de konsekvenser det fått i Sverige senvintern 2013!!!!! Tolka direktivet bättre!

Sverige skall göra en ordinarie rapportering till EU om bl a vargens bevarandestatus till sommaren, det är inte längre jäktigt att bli klar i tid för vargjakten 2013, fast om naturvårdsverket inte börjar bums kan det bli jäktigt. I första omgången blev det lite jäktigt eftersom allt beställt underlag för beslutet inte låg på bordet förrän strax före julafton och beslutsunderlagsdokumenten kom i fel ordning med det viktigaste sist. Men nu är underlagsdokumenten på bordet och det är dags för beslut, och om så är nödvändigt så finns det någon månad för att ta fram ett nytt beslutsunderlag. Nu gäller det att naturvårdsverket inte sumpar chansen att göra behövliga ändringar utan överdriven stress. Diskuteras sedan Sveriges inlämnade förvaltningsplan parallellt med andra länders under hösten tror jag det blir svårare att för EU centralt att kritisera specifikt Sverige, och jag tror allierade kan finnas bland andra länder som också har problem med vargens snabba expansion.

Jag har tidigare i ett obesvarat brev (fast jag bad om svar) karaktäriserat naturvårdsverkets agerande i vargfrågan som oklokt. En viss kursändring till klokhet märktes efter jul, men när jakten 2013 gav så lite utdelning i genetisk förbättring, ökad acceptans, övergång till en mer kompromissinriktad fas i svensk vargförvaltning, så var det väl bara en tillfällig fluktuation i naturvårdsverkets spretiga inkonsekventa handlingsmönster, där det hade behövts en ny trend.

Naturvårdsverket borde minska den stora spänning det skapar och den bristande logiken, som ligger i att naturvårdsverket verbalt överdriver inavelns betydelse, samtidigt som den praktiska vargpolitik utnyttjar möjligheten till inavelsreduktioner anmärkningsvärt dåligt och försämrar acceptansen för framtida genetikförstärkning (vargflytt). Ett led i detta vore att tona ned visionen av inavel som det stora utrotningshotet  När naturvårdsverket själv inte i praktisk handling (framförallt skyddsjakter på invandrare) verkar tro på värdet av genetisk förstärkning, så förstärker naturvårdsverkets formuleringar om det allvarliga inavelsproblemet och vikten av att beakta genetiken så det resulterar i en fyrdubbling av nödvändigt vargantal inte trovärdigheten, utan verkar utslag av dubbelmoral. Om naturvårdsverket praktiskt omöjliggör en framtida inavelsreduktion med vargflytt, valpflytt och selektiv jakt genom att sätta ett så högt nödvändigt minsta antal, så den höga inaveln konserveras, blir det en uppvisning i dubbelmoral. Att inte ens ha beredskap att underlätta en inavelssänkning, om valpflytt visar sig fungera, genom att låsa den höga inaveln i en stor stam vars storlek är helig och oberörbar skulle vara utomordentligt inkonsekvent.

Det är naturvårdsverket som fattat de beslut som nu förhindrar en avspänningsperiod med gradvis minskad fokusering på varg och minskad polarisering och politisk förankring inletts i början av 2013, som hade varit ett möjligt alternativ. Sverige har nog nu missat chansen för en meningsfylld riksdagsbehandling av rovdjurspolitiken våren 2013. Orsaken är att naturvårdsverket inte på ett trovärdigt sätt klarat ut och i en förvaltningsplan dokumenterat vad som gäller för varg. Det går knappast att skylla på påtryckningar från regeringen mot naturvårdsverket, naturvårdsverket har uppenbart följt sin egen agenda och inte varit lyhörda för de politiska intentionerna. Även den inställda vargjakten 2013 kan tillskrivas att naturvårdsverket förhalade vargjaktbeslutet och framställningen av det vetenskapliga underlaget. Naturvårdsverket bör fortsättningsvis arbeta med större framförhållning och med en större medvetenhet om de långsiktiga konsekvenserna av att inte förbättra beslutsmiljön, acceptans, harmoni med statsmakterna och legitimitet.

Den sociala fällan gör kompromisser om vargen omöjliga! Cullingman skrev om den sociala fällan, att fast alla skulle tjäna på att samverka/samarbeta/kompromissa så gör man inte det eftersom de andra inte gör det. Den kända vargvännen Henrik Ekman har nyligen manat till en kompromiss för att den stackars vargen skulle få bättre acceptans, det tog inte lång tid innan man påmindes hur det var med den kompromissviljan!  Cullingman påminde om min artikel om de största förlorarna på Sveriges misslyckade vargförvaltning hittills, de som engagerat sig mest för en kompromiss! Efter utvecklingen den senaste tiden, så får man nog också räkna naturvårdsverket till de stora förlorarna. Den sista spiken i likkistan var nog Naturvårdsverkets utspel till kompromiss med en begränsad selektiv vargjakt utan att ha mandat för att faktiskt genomdriva den. Så går det när man försöker kompromissa! En viktig hemläxa om någon till äventyrs skulle överväga en kompromiss: det går troligen illa för den som försöker! Vargkommittens ”kompromiss” visade sig inte bygga en bro över den sociala fällan!

Naturvårdsverket!: Naturvårdsverket är inte beroende av kompromisser utan kan fatta egna beslut inom myndighetens väggar! Naturvårdsverket är den enda som har bemyndigande att genom förvaltningsplanen bryta det nuvarande spektaklet och införa en vargförvaltning under kontroll. Tänk utanför boxen och hoppa ur den sociala fällan!!! Gör omedelbart den svenska vargen till en fullvärdig likaberättigad svensk medborgare genom att ge den gynnsam bevarandestatus nu istället för att förhala detta steg till en oviss och dimhöljd framtid som kanske aldrig kommer!  Avsluta vargkaoset och låt vargförvaltningen gå in i en fas som naturvårdsverk och statsmakter kan kontrollera!!! Sluta behandla vargarna som inavlade socialfall! Ge ökad acceptans för ”vargförvaltningen” och minska polariseringen istället för att kasta ved på brasan! Ge inte begreppet gynnsam bevarandestatus samma egenskap som horisonten: något man går och går emot utan att någonsin komma närmare! Allt som behövs är ett penndrag och lite handlingskraft!!! Detta skulle säkert att få statsmakternas välsignelse. De kommer inte att lägga hinder i vägen för att dagens vargstam får och gärna överträffar gynnsam bevarande status! Visa handlingskraft! Framhäv med stolthet Sveriges vargstams fina status istället för att framställa den som en sjukling på dödsbädden och i omedelbart behov av konstgjord andning och blodtransfusioner som dock troligen ändå inte räcker för att den skall tillfriskna!

,

8 kommentarer

Vargjakt

Det blirev selektiv jakt på 163 vargar i tvåtta identifierade revir vintern 2013!

Ur genetisk synpunkt är detta bra, eftersom inaveln reduceras.

Eftersom kammarrätten har beslutat att ställa in vargjakten, så modifierar jag den här artikeln, modifieringar i rött! En skildring från Naturvårdsverket i turerna omkring jakten ges här!

Förutom det viktigaste, reduktionen av inaveln, har beslutet följande positiva konsekvenser:

* Naturvårdsverket visar att de är övertygade om att selektiv jakt och lägre antal är positivt för inaveln

* Det blir inte odelat enkelt för EU att gå till domstol. Går EU-kommissionen till EU-domstol och begär omedelbar inhibering, så kan detta förmodligen omedelbart och på goda grunder överklagas. För övrigt tror jag inte EU är så snabb i reaktionen. Det borde på samma sätt vara möjligt för representanter för viktiga intressenter att juridiskt hävda att kammarrättens inhibering omedelbart skall hävas.

* Det blir svårare för EU-domstolen att fälla Sverige med de nya argumenten.

* Sverige får ett vetenskapligt välmotiverat inslag i vargpolitiken, den blir inte längre odelat passiv ”inte skjuta” utan vilar i någon mån på vetenskaplig grund.

* Naturvårdsverket är ansvarigt, inte regeringen. Även om regeringen och alliansen uttryckt sådana önskemål, så har naturvårdsverket demonstrerat att naturvårdsverket för sin egen ”politik”. Naturvårdsverket har tidigare uttalat sig positivt om riktad jakt, den enda invändningen var oro för vad EU skulle göra, men naturvårdsverkets uppgift är väl bara att tolka direktivet, så det går inte att direkt skylla på ”ministerstyre”.

* Det höjer trovärdigheten för regeringens politik med färre vargar, men genetiskt bättre.

* Det sänker trovärdigheten hos naturvårdsverkets egen politik att det fordras fler vargar och en enorm migration.

* EU måste nu bestämma sig att antingen gå till domstol eller lägga ned ärendet, det går inte att som de föregående åren trovärdigt styra svensk rovdjurspolitik med hot. Hur EU än gör blir det inte begränsande på samma sätt: antingen lägger EU ned ärendet och isåfall återgår Sverige till normaltillståndet; eller så förs ärendet till EU-domstolen och då kan Sverige ha sin inställning tills domen fallit och man sett vad som står i den. EU-kommissionen ter sig inte trovärdig om  den bara fortsätter med diffusa klagomål i brev och på facebook med halvsanningar och svåruppfyllda önskemål utan att fullfölja överträdelseärendet vid EU-domstolen eller att leva upp till hotet att även formellt ta över vargförvaltning.

* Sverige får tid på sig till sommaren att revidera förvaltningsplanen. Alla EU-medlemsstater skall formellt lämna in redogörelser till EU om gynnsam bevarandestatus, den nuvarande förvaltningsplanen är ännu inte officiellt definitiv rörande gynnsam bevarandestatus, och måste ändå göras om eftersom, EU-kommissionären inte var nöjd och eftersom den inte uppfyller rimliga krav på förnuft och vetenskaplighet. När vargfrågan diskuteras för hela EU gemensamt har EU-kommissionen inte samma tyngd, en eventuell svensk synpunkt kan komma att backas upp av andra länders expertis.

* Centerpartiet kan peka på en partiell framgång för politiken ”få men genetiskt bättre vargar”. Detta minskar chansen att vargfrågan orsakar att partiet förlorar riksdagsplatsen efter nästa val.

* Strömavhoppet från jägareförbundet för att förbundet accepterar frilevande varg i Sverige upphör förhoppningsvis.

* En marginell förbättring av inställningen till vårens vargflytt. Att förbättrad genetik kan motivera vargjakt och reducerat vargantal kan göra att genetiskt värdefull associeras med något positivt för vargskeptiker, som nu ser negativt på genetisk förstärkning eftersom det blir fler vargar som försvårar jakt. Denna omsvängning i mentalitet tar dock tid. En försämring av inställningen till årets vargflytt ter sig trolig för stora och viktiga grupper.

* Beslutet kan kanske ses som en kompromiss, som kan vara en inledning till en mer avspänd och mindre polariserad vargpolitik.

* Vargjakten 2013 kommer rimligen att tilldra sig mindre negativ uppmärksamhet än licensjakterna 2010-2011. Jag håller med naturvårdsverket att något, som kallades vanlig licensjakt, vore provokativt 2013.

* I den förra posten på den här webben skisserade jag att vargantalet kunde förväntas fördubblas inom överskådlig framtid jämfört med nuläget om naturvårdsverket fick ”som de ville med minst 380” och ingen förvaltningsjakt utfördes innan vargen nått vad naturvårdsverket kalla gynnsam bevarandestatus. Sannolikheten för detta har i hög grad minskat, sedan naturvårdsverket nu visat sig kunna acceptera förvaltningsjakt utan att naturvårdsverket anser gynnsam bevarandestatus föreligger.

* Vargvärnarna, som ser all vargjakt som odelat negativ och fler vargar som odelat positivt, kommer att få det besvärligare.   Den hittills framgångsrika proteströrelsen mot vargjakt kommer att fortsätta. Det vore bra om vargvärnarna fick klart för sig att jakt är ett normalt inslag i viltförvaltning. Vad som diskuteras är inte om omfattande vargjakt kommer att förekomma om några år, utan i vilken omfattning jaktens omfattning kommer att trappas upp de närmaste åren.

* Jag tvivlar på att fler än 12 vargar kommer att fällas, även om naturvårdsverket tillåter max 2 i vart och ett av 8 revir =16. Jägarna är inte så entusiastiska för vargjakt, när det inte har nyhetens behag och när vargjakt i licensjaktsliknande former fått så mycket kritik. Den planerade vargjakten bygger på sas rent ideella insatser. Det är kort tid att organisera jakt för jakträttsinnehavarna. Först måste reviren identieras och verifieras, jaktrevir har ändrats. Revir kan komma att avlysas under jaktens gång av olika skäl som leder till att jaktkvoten sänks. Sedan förväntas jägarna lägga ned mycket tid på svåra och osäkra identifikationer av alfadjur versus valpar. Ett misstag kan lätt leda till problem av juridisk karaktär eller avlyst jakt. Svårspådda slumpfaktorer spelar stor roll, den viktigaste är spårsnöförhållanden.  Någon som håller emot och tror att 16 vargar kommer att fällas? Man kan konstatera att jag fick rätt i min prognos att inte fler än 12 vargar skulle fällas, fast det var ingen som höll emot.

* Att jakten 2013 bedrivs med så låg intensitet innebär att det genetiska motivet för jakt 2014 blir starkare än det varit om vargjakten bedrivits med full intensitet 2013. Det finns också tid att granska räkningarna bakom noggrannare och EUs övervakning kommer att försvagas. Det finns nog goda förutsättningar att vargantalet inte ökar mellan början och slutet av 2014.

* Vargantalet kommer att öka under 2013. Men uppbromsningen av ökningen kan ses som  en kompromiss mellan EU-kommissionärens ståndpunkt att all vargjakt utom restriktiv skyddsjakt skall förhindras och regeringens/alliansens ställningstagande att det räcker med färre vargar än idag. Nästa år behöver hänsyn till EU kommissionens specifika tolkning av direktivet knappast att behöva tas och jakten utökas, även om direktivet och dess tolkning förblir fortsatt viktiga.

* Vad ”Sveriges” tolkning av EU-direktivet kommer att bli efter att förvaltningsplanen genomgått en nödvändig revision är svårförutsägbart. Min tolkning av EU-direktivet är att ett vargantal runt 200 räcker och att minimigränsen skulle kunna sättas något lägre än regeringens 180, se tidigare artiklar på den här bloggen och på Newsmill. Det ter sig för mig troligt den nya förvaltningsplanen kommer att ligga närmare detta än den nu gällande. Eftersom naturvårdsverket misslyckats att beakta genetiken på ett korrekt sätt i den nu gällande förvaltningsplanen, borde verket vara försiktigare vid nästa försök och inrikta sig mer på rimliga krav på inavelsreduktion.

Kommentarer

Inavel I den utförliga motiveringen passar naturvårdsverket på att upprepa hur allvarlig inaveln är. Jag anser Naturvårdsverkets beskrivning skruvad och bidrar till en närmast hysterisk inställning till vargens inavel. Naturvårdsverket skriver ”ligger långt över den nivå (F=0,0625) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för ”hundar” men tittar man på referensen står det ”SKK rekommenderar inte parning mellan två individer där avkommans inavelsgrad överstiger 6,25% d v s kusinparning.” Naturvårdsverket skriver ”Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter som t.ex. minskad reproduktionsförmåga och missbildningar i skelett och tänder.” Men skriver inte att få missbildningar som troligen kan tillskrivas inaveln upptäcktes vid obduktion av vargar skjutna vid  jakterna 2010 och 2011, eller framförallt att vitaliten av den faktiska inavlade vargstammen vid den i somras presenterade sårbarhetsanalysen visade att 38 inavlade vargar räckte för långsiktig hållbarhet och det kommenterades att det inte blivit mycket lägre om det varit icke inavlade vargar. Dvs inaveln är inte det hot mot vargstammens uthålliga överlevnad, som naturvårdsverket vill ge sken av. Jag tycker genetisk förstärkning är motiverad, men inte är så viktig att den bör ingå som ett krav för gynnsam bevarandestatus mer än att migrationen styrkt av beståndsbegränsande förvaltningsjakt räcker för att inaveln skall fortsätta att minska. Om man nu vill ha den med räcker det med att nå ungefär F=0.15. 

Vargjakten 2013 blir mycket lik licensjakten. Om man haft licensjakt 2013 skulle man skyddat 1/3 av vargflockarna, som var genetiskt värdefulla, nu skyddar man 2/3, men jaktmetoderna är lika, i princip vem som helst får jaga (man kan köpa in sig som gäst). Jaktledarna utses inte av länsstyrelserna.

Domstolsprövning Så länge det inte leder till att vargjakten inhiberas, ser jag det som positivt om den överklagas. Det kan framtvinga en argumentering inför domstol, vilket innebär att den selektiva jaktens effekter blir bättre och oberoende granskade. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kommer att entydigt fördöma förvaltningsjakt, som enligt naturvårdsverket och forskarna kommer att minska inaveln och det är ytterst osannolikt man kan leda i bevis att jakten gör vägen till gynnsam bevarandestatus svårare. Både naturvårdsverket och regeringen kommer att anstränga sig för att försvara beslutet. En domstol tar inte hänsyn till ”opinion” eller ”politiska överväganden”. Jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle finna att ett fel blev begånget om det inte blir en fällande dom i EU-domstolen, och särskilt om kommissionen inte vill föra ärendet till domstolen trots upprepade försäkringar att kommissionen inte tänker lägga fingrarna emellan om jakten verkligen strider mot direktivet. Föreställer mig det blir ännu svårare att föra ärendet till EU domstolen efter att endast tre vargar fällts, något sinne för ”proportionalitet” måste väl finnas.

När det gäller Junselehonan så är det så uppenbart att jaktbeslutet motverkade en genetisk förstärkning så att chansen för fällande dom där är avsevärt större. Jag ser nog just Junsele som ett motiv att det ”bara” blev 18 vargar, eftersom naturvårdsverket just ådagalagt begränsat intresse för genetisk förstärkning. Även vargjakten 2010 som EU överväger att föra till domstol är svårare att försvara än jakten 2013. Om en svensk förvaltningsdomstol inte underkänner jakten 2013 som följd av ett överklagande, så minskar chansen att EU-domstolen dömmer Sverige.

EU. EU förlorar trovärdighet om överträdelseärendet varken förs till domstol eller avskrivs, och Sverige kan ta eventuellt upprepade hot mer avspänt. Om EU-kommissionen inte för ärendet till domstol visar det att Naturvårdsverket gör för snäva bedömningar av vad som är förenligt med direktivet, eftersom Naturvårdsverket först inte ville ha jakt eftersom de trodde det skulle leda till att Sverige ställdes inför EU-domstolen. EU kommer också att förlora trovärdighet för vargvärnarna om EU inte för till domstol något av vad vargvärnarna för till domstol.

Incest. Två kommentarer har fäst uppmärksamheten på att inaveln kan öka som en följd av att en varg i ett par skjuts, eftersom det kan leda till att det kvarvarande alfadjuret bildar par med sin avkomma. Detta skulle kunna hända och leder nog tvärtom mot vad kommentatorerna förmodade till att inaveln (och vargantalet) på lite sikt minskas. Förmodligen är detta svårt att förstå. När jag talar om inavel i de här sammanhangen så tänker jag på något annat än inaveln hos individerna, jag och andra mer avancerade genetiker tänker på inaveln i hela populationen (jag kallar det ”gruppsläktskap” på svenska). Detta är vad som spelar roll för stammen i framtiden. För detta spelar det ingen roll hur vargarna parar sig, ”grupp-släktskapet” beror inte av detta. Men det gör det ändå genom en annan mekanism, som jag analyserat i den skandinaviska vargstammen i en tidigare artikel på denna web. ”Incestvargarna” (helsyskon eller förälder-barn) är mycket dåliga på att sätta fertil avkomma till världen. Incestvargarna fick bara en fjärdedel så mycket fertil avkomma som normalt inavlade vargar. Incest är alltså genetiska blindgångare nästan som om de skjutits, men det blir två blindgångare och inte bara en som om den kvarvarande i alfaparet skjutits. Om den ena föräldern skjuts och den andra bildar ett nytt par med sin avkomma, så minskar både vargantal och vargarnas inavel mer än om den andra i paret skjutits. Men föräldra-avkommeparning är inte vanligt, av alla fertila par i den skandinaviska vargstammens historia var det bara två som är sådana incestpar.

Den beslutade jakten är knappast optimal eller optimerad, men det räcker med att den sänker inaveln för att den skall vara motiverad. Förhållandena ändras och de revir som angivits är inte exakt de jakten kommer att bedrivas inom. Det föreligger knappast skäl till kritik att det inte är precis vad forskarna räknat på. Jag hoppas de räknat rimligt rätt, men jag är ganska övertygad de gjort det. Denna jakt följer en helt ny innovativ ide, man kan inte vänta sig att det skall fungera optimalt och friktionsfritt första gången man prövar något nytt. Men jag kan peka på många sätt att få bättre optimering, exempelvis kan det vara bättre att öka tilldelningen till 3 i de genetiskt sämsta reviren istället för att lägga till nya revir när det visar sig att de tidigare beslutade inte fungerar. 

För mig personligen känns denna jakt som en framgång. Jag har under mer än två år talat för och lobbat för att inaveln kan sänkas med selektiv förvaltningsjakt. Jag tror att jag har de första dokumenterade artiklarna som talar om detta 2011 (bl a Svensk Jakt och Land). Kanske de första artiklarna överhuvudtaget som talar om rovdjursjakt som en direkt metod för genetisk förstärkning och inte bara som ett led att öka acceptansen. Dessutom en massa artiklar på denna webb, Men det var först under de sista självande minuterna av 2012 de etablerade vargforskarna publicerade data som stödde dessa slutsatser. Det hade varit bättre om naturvårdsverket sett till att detta material kom fram ett halvår tidigare och exponerats mer för andra forskare, så hade argumentet haft större kraft och kanske förhindrat att vargjakten stoppades och hade legat bättre till vid domstolsprövning. Men det är ju inte för sent att få domstolen på naturvårdsverkets linje att vargens bevarandestatus försämras genom att jakten inställs.

, ,

9 kommentarer

>600 vargar 2018 om Naturvårdsverket får som de vill med >380?

De flesta tror att det kommer att finnas ca 400 vargar 2018 om naturvårdsverket får som de vill med >380, som står i förvaltningsplanen idag. De flesta är inte medvetna om att det snarare blir 600 vargar (dubbelt mot idag) om fem år.  Antag att valpflytt eller nya invandrare inte reproducerar sig, eller bara någon enstaka reproducerar sig de närmaste åren, vad händer då? Eller vad händer om inte uppsatta mål för gynnsam bevarandestatus nås? Eller om den naturliga invandringen inte ökar? Ett kvantitativt klargörande skulle bidra till att göra vargpolitiken mer förutsägbar om nu Naturvårdsverket skulle ha andra planer än som skisseras här.

Tabellen nedan visar vargantalets utveckling de närmaste åren utan förvaltningsjakt. En låg (14%) och en hög (20%) årlig tillväxt visas. Förutom biologi beror mortaliteten på faktorer som skyddsjaktens omfattning och trafikolycksfall. Mortaliteten av dessa skäl kan antas öka något med ökande vargtäthet. Vargantalet vid ingången av 2013 sätts till 300.

Vargar
Årlig tillväxt % 14 20
Början av 2013 300 300
2014 342 360
2015 390 432
2016 444 518
2017 507 622
2018 578 746

Om det blir ett ökat inslag av förvaltningsjakt utöver skyddsjakt blir tillväxten lägre och om förvaltningsjakten blev uppåt 60 vargar 2014 och senare, ter det sig troligt att vargantalet stannar i närheten av 400. Förvaltningsjakten 2013 blev det bara 3!

Naturvårdsverket och regeringen utnyttjar en tabell i förvaltningsplanden som beräknats av Laikre och Ryman (2009), som ger minsta vargantal som funktion av immigrantantalet

Migranter på fem år Vargbehov
0 817
1 730
2 625
3 500
3,5 416
4 210
5 104

I den första kolumnen står: ”Antal nya immigranter som reproducerar sig per 5-årsperiod”

I den andra kolumnen står: ”Motsvarande faktisk populationsstorlek för att uppfylla genetisk MVP och GYBS”, dvs minsta antal vargar i Sverige + Norge. Den svenska delen blir något mindre. Naturvårdverkets 380 svarar mot 3.5 migranter och regeringens 180 svarar mot 4 migranter.

Två migranter trädde i reproduktion 2008 (naturlig invandring). Naturvårdsverket har bestämt att invandrartiken i Junsele inte skall tillåtas reproducera sig. Att någon ny invandrare skulle träda i reproduktion till 2015 är osannolikt. Valpar utplanterade 2013 kan inte träda i reproduktion 2014, och det blir inte stor del av de valpar som någonsin går i reproduktion som gör det redan 2015. Reproduktion kan isåfall påverka jakten 2016. Vid överväganden om jakt 2016 kanske man kan säga att 3 migranter kommit sista 10 åren om en reproducerande migrant tillkommer 2014 eller 2015. Då ligger vargantalet i Sverige under vargbehovet enligt tabellen och förvaltningsjakt kommer inte att komma på fråga.

Beräkningar av Liberg och Sand (2014) ger anledning att tro att 3.5 invandrare per femårs period inte uppfyller förväntningarna på inavelsminskning och således inte heller uppfyllter förväntningarna på ökning av genetisk variation. Detta kan också bidra till att Naturvårdsverket inte finner invandringskravet uppfyllt med mindre än 600 vargar.

2015 när 380 vargar nås eller överträffas är det helt osannolikt att 3 nya immigranter trätt i reproduktion sedan 2010, och naturvårdsverket kan därför hänvisande till sitt beslut 2012 finna att antalet för gynnsam bevarandestatus inte är uppnått och att med de nya värdena på reproducerande migranter per femårsperiod det behövs minst 500 vargar. Även om man går 10 år tillbaks blir det troligen bara högst en migrant per femårsperiod. Går det inte väldigt bra med valpflytten hamnar man nog på över 600 vargar någon gång senast 2020. Den naturliga invandringen kanske ger 1 reproduktiv migrant per femårsperiod så det kanske är troligt att vargantalet kommer att bromsas vid 700 genom förvaltningsjakt någon gång 2018-2019.

Det finns andra skäl att det inte är troligt det stannar vid 380 vargar. Naturvårdsverket kommer att vilja ha en ”förvaltningsmarginal” och man kommer aldrig att känna vargantalet särskilt väl, så en säkerhetsmarginal kommer att kännas motiverad. I naturvårdsverkets antal ingår förmodandet att Norge tar sin del, men det ter sig otroligt att Norge gör, om det innebär fler vargar än idag i Norge. Exakt hur vargantalet skall bestämmas finns förmodligen inte definierat, antalen som anges är i början av året, kan ses som vinterstam före jakt, förmodligen vill naturverket ha vargar före reproduktion men efter jakt, och då sker uppbromsningen vid ett större vargantal vid årets början. Jag klarar inte av att bestämma hur man räknar, det borde vara lättare att förstå! Men har man ingen förvaltningsjakt, så blir denna skillnad marginell.  Det finns nog också krav på inavelsänkningar. Även om vargantalet överskrider vargbehovet enligt tabellen, kan inaveln fortfarande vara för hög för gynnsam bevarandestatus, inaveln sjunker inte omedelbart för att migrantantalet blir tillräckligt  och förvaltningsjakt kan därför kanske inte komma ifråga. I naturvårdsverkets förvaltningsplan står ”Detta förutsätter att den planerade genetiska förstärkningen som riksdagen beslutade om 2009 har genomförts fullt ut dvs. att högst 20 vargar har införlivats i den mellansvenska vargpopulationen senast 2014.” Fram till 2012 har ingen valpflytt genomförts, sannolikheten 2013-2014 det skall genomföras 20 år försumbar, naturvårdsverket hade inte behövt skriva det här om naturvårdsverket inte haft för avsikt att det skulle bli mycket fler vargar än cirka 400 framåt 2017. Naturvårdsverket skriver: ”Naturvårdsverket bedömer det inte rimligt att valpflytt ska behöva genomföras för all framtid. I dagsläget bedömer Naturvårdsverket att en ihållande invandringstakt på cirka 7 nya reproducerande invandrade vargar per  decennium långsiktigt verkar mer rimligt än ännu högre värden.” 2018 kommer förmodligen naturvårdsverket att bedömma att den naturliga invandringen är hälften av den optimistiska prognos de gör nu och detta resulterar i cirka 600 vargar även om valpflytt lyckas över förväntan.

Laikre och Ryman  betonar att detta vargantal är bara för” bevarande” på kortare sikt, en mer långsiktig syn på vargen fordrar långt större antal. Så 2018, när vargantalet börjat stabiliseras på 600-700 vargar, är det dags att börja diskussionen om vad som fordras på lite längre sikt. I en ny uppsats i Conservation Biology av Laikre m fl (2013) nämns behövliga vargantal en bit över 1000.

Att Lena Ek talar om att ”välja” ett lägre antal (180) förefaller meningslöst. Politisk vilja kan översättas i antal valpflytt genom att anslå medel, men det är inte medelsbrist som är begränsande – att det inte blev valpflytt 2012 berodde inte på medelbrist. Ett lägre antal skulle kunna ”väljas” genom en restriktivare inställning till att avliva invandrare i renbetesland, men den möjligheten verkar inte ha utnyttjats. Vad Lena Ek än säger så har hon genom att lovorda förvaltningsplanen 130116 ställt upp på minst 600 vargar.

Visserligen är naturvårdsverkets sätt att räkna  irrelevant och betecknas av mig i en tidigare artikel på denna web som heltokig och såvitt jag vet finns det ingen kompetent person som klart uttalat att naturvårdsverkets förvaltningplan är riktig och förankrad i vetenskap efter att jag påpekade att det var fel (Inte ens de som givit upphov till och fört vidare planen till implementering har klart uttalat att de tycker förvaltningsplanen är vetenskapligt korrekt underbyggd). Men att naturvårdsverket inte tillämpar vetenskap verkar inte innebära att det inte går att få politiskt stöd.

Antalet effektiva invandrare kan genom vargjakt fås större än antalet reproducerande invandrare och är större genom hybridiseringseffekt, men en riktigare beräkning blir alltså reella migrantbehovet lägre. Hittills har naturvårdsverket negligerat dessa effekter som kunnat minska behovet av reproduktiva migranter. Men det finns en faktor som minskar det effektiva värdet av en reproduktiv migrant. Migranterna är besläktade och blir mindre värda, ”mindre effektiva”, ju större den kumulerade migrationen blir. Migrantbehovet ökar med tiden, fast detta har kanske försumbar betydelse till 2020. Migrantantet blir större t ex om framgångsrikt tillförda valpar är syskon. Naturvårdsverket verkar mera medveten om denna faktor som minskar effekten av migranter.

Jag tycker klargöranden av naturvårdsverket om de kommer att agera för nämvärt fler än 380 vargar före 2018 vore på sin plats om detta inte är naturvårdsverkets avsikt.

Som Ekman påpekar i Svenska Dagbladet så är acceptansen det största problemet och jag tror begränsat högsta vargantal inom överskådlig framtid är det viktigaste för acceptans av vargmotståndare och för att få avklingande och successivt mindre polariserad debatt. Det vore så lätt att naturvårdsverket bara accepterade att dagens varg har gynnsam bevarandestatus. Så skulle acceptansproblemen snabbt avklinga. Jag inser inte att ett sånt beslut i morgon skulle komma i konflikt med EU-direktivet (den som tror att det kommer i konflikt inbjuds att argumentera med mig på den här bloggen). Om naturvårdsverket beslutade så, tror jag EU skulle sluta verka störande och avveckla ärendet.  Om naturvårdsverket inte fattar ett sånt beslut, kommer acceptans och legitimitet sannolikt att vara dominerande vargförvaltningsproblem till framåt 2019 och få ytterligare spridningseffekter på andra frågor. Naturvårdsverket kan väl inte i längden insistera på att hålla fast vid en förvaltningsplan som beror på att problemet  missuppfattats, jag tror trots allt det blir svårt att vidmakthålla att det är vetenskapligt i längden. Man tycker det vore naturligt för just naturvårdsverket att i detta val utgå från förhållandena i den svenska naturen istället för en idealiserad virtuell vargstam som genetiskt inte liknar den naturliga!

, , ,

Lämna en kommentar

Vaddå 95%?

Naturvårdsverket krav på att 95% av ursprungsvariationen skall bevaras är orealistiskt, obiologiskt och odefinierbart!  Skälet är att den skandinaviska vargstammen inte härrör från EN i tid och rum homogen vargpopulation, medan den hypotetiska vargpopulation naturvårdsverket utgår från kommer från ett mycket stort område under en lång tid.

Naturvårdsverket tycks tänka sig att bevara 95% den genomsnittliga heterozygotin uppfångade över ett geografiskt mycket stort område under lång tid. Via valpflytt fångas bla centrala Europeiska Ryssland in. Den genomsnittliga heterozygotin över ett stort område med varierande inte klart avgränsade subpopulationer blir större än i enstaka subpopulationer och större än vad den blivit i en avsnörd Skandinavisk population, som avgränsades till vargbältet när det fanns tusentals vargar och kontakt med Finland. Därför förefaller det ett starkt överdrivet krav att 95% av variationen i naturvårdsverkets hypotetiska population skall bevaras.

Variationer i variation är vanligen  mycker större än variationen i ett genomsnintt. Variationen i heterozygoti mellan populationer kan varierar med en faktor 30. 95%  av variationen i något som varierar våldsamt blir lätt väldigt godtyckligt!

Heterozygotin i källpopulationen är inte mätbar, så fördelen med heterozygotiförändringar – att de är mätbara – kan inte utnyttjas i den här situationen

Den finska vargpopulationens genetik har ändrats drastiskt under de sista 150 åren vilket visats genom analyser med museumvargar. Populationerna är inte konstanta över tiden. Historiken för genetisk variation i varg  har studerats med museumvargar. De skandinaviska vargarna före utrotningen skiljde sig genetiskt från dagens finska, så relevansen i att bevara heterozygotin i ”källpopulationen” är mycket tveksam.

I det nedanstående är FST en slags inavel som kan tolkas om hur subpopulationer på olika öar differentieras på ett sätt som kan tolkas som att de inavlas pga isoleringen

Ur uppsats om Manitoba vargar:
”Aspi et al. (2006) found kinship positively correlated with distances up to 163 km in a continuous Finnish wolf population followed by significant isolation by distance on a limited spatial scale”;
”Biological interpretation of FST values is difficult and values within the range of 0.05–0.15 are generally considered as moderate (Balloux and Lugon-Moulin 2002)”
”Thiessen found similar divergence values (FST = 0.0306–0.0552) between four populations (n = 92–129) separated by larger geographic distances ([100 km).”

Från Aspi  2009 (varg). ”The average expected heterozygosity in the Karelian population (0.709 ± 0.126) was significantly higher (Wilcoxon test: Z = -2.599, P = 0.009) than in the Arkhangelsk wolf population (0.636 ± 0.110).” Om Karelen förlorade 5% av sin variation skulle den fortfarande vara mer varierad än Archangelsk.

Wolves in Karelia are closest in distance to the Finnish wolf population but is genetically distinct from the Finnish wolf population (FST=0.151) (Aspi et al., 2009)

• Sweden/Finland (FST=0.177, p-value not given)
• Finland/Karelian (Russia) (FST=0.151, p<0.001)
• Finland/Arkhangelsk (Russia) (FST=0.176, p<0.001)
Karelian/Arkhangelsk (both Russia) (FST=0.051, p=0.048)
Bialowieza Primeval Forest (Poland/Belarus), (FST=0.024, p=0.025)

Genomsnittsheterozygotin över ett helt område är högre än i delarna. Omvänt kan man säga att ”de obesäktade” immigranterna till Skandinavien är ”obesläktade” i högre grad en obsläktade i beräkningar. De är ”negativt” besläktade!

Lyckas man bevara 95% av variationen, så innebär det att man får en subpopulation som är lika inavlad som de genomsnittligt andra subpopulationerna, dvs minst 100%.

Att fånga upp huvuddelen av den genetiska variation utanför Skandinavien borde kunna vänta tills man kommit en bit på vägen med att sänka inaveln och börjat fundera långsiktigt om metapopulationer.

Dessa problem diskuteras överhuvudtaget inte av underlagsrapporten. Det borde varit en ordentlig litteraturöversikt och analys bakom. Men det förefaller övertygande att naturliga subpopulationer har lite lägre heterozygoti i förhållande till den megapopulation invandrarna rekryteras från. Analogt skulle den hypotetiska population som fanns i Skandinavien innnan den avsnördes ha en lite lägre heterozygoti än megapopulationen som heterozygotin relateras till.

EUs rovdjursriktlinjer och annan bevarandebiologisk litteratur anger att det skall vara minst en migrant per generation för att subpopulationer i en metapopulation inte skall bli för genetiskt differentierade. Riktlinjerna tänker nog på den situation som nu råder att det finns en mottagarpopulation och en givarpopulation som inte skall komma för långt ifrån varandra. Eftersom en migrant per generation svararar mot en inavel F=0.2, så anser EU att populationer kan driva ifrån varandra som svarar mot Fst = 0.2 eller att heterozygotin driver iväg 20% från det värde som skulle råda om subpopulationerna alla vara samma jämviktspopulation. Det förefaller alltså som om Sverige ville lägga långt starkare krav än EUs riktlinjer.

Möjligen skulle man kunna formulera kravet så att en genomsnittlig vargpopulation av den geografiska omfattningen av den skandinaviska har nog har FST=0,05 mot den stora givarpopulationen. Det blir då ett krav på F=0.10. Det klaras av med två migranter per generation och är samma krav som ställs av rovdjursutredningen, och det finns en del belagda förslag att ändra kravet till att bevara 90% av variationen. Det vore nog mindre kontroversiellt och mer förståeligt att göra den modifikationen.

I samband med genetisk variation kan man påpeka att mycket få vargar fångar in huvuddelen av den genetiska variationen (genomsnittlig heterozygoti). Ett stickprov på två  (obesläktade och icke inavlade) vargar fångar in 75%. Ett stickprov på fem vargar fångar in 90%. Ett stickprov på 10 vargar 95%. Dvs vad naturvårdsverket vill bevara!  Detta är kanske en överförenkling, men kastar stor tveksamhet över kravet på 380 vargar.

Inavel och inavelsdepression kan bidra till att populatiponer dör ut, men kan också ge upphov till livskraftiga populationer, jag gav ett exempel med älg på Newfoundland som grundades av mycket få älgar som växt till en stor och livskraftig stam. Det finns ”lyckliga flaskhalsar”, där grundarna kanske antingen saknar de gener som ger upphov till inavelsdepression eller att de snabbt försvinner genom naturlig selektion. Ett intressant experiment genomfördes av Stefan Andersson i Lund mfl som drog upp ett antal inavelslinjer. 3/4 av inavelslinjerna gick snabbt under, men de återstående visade sig efter ett fåtal generationer både vitala och genetiskt variabla. Den skandinaviska vargen förefaller vara en sådan ”lycklig flaskhals”, som klarar sig bra trots hög inavel. Det borde därför räcka med en måttlig reduktion av inaveln! Den kan betraktas som uthållig med högre inavel än vad som gäller för en population där man saknar information av en art där man saknar information.

En blogg som diskuterar likartade problem som den här är: http://cullingman.wordpress.com/ 

,

Lämna en kommentar

Öka inaveln långsamt eller minska den snabbt?

Enligt naturvårdsverkets sätt att räkna skall inavelns ökning motverkas, och det görs bäst med många vargar. Det vore bättre om man utgick från att inaveln skall minskas effektivast möjligt, och det görs bäst med få vargar. Diametralt motsatta uppfattningar, som uppkommit på grund av att naturvårdsverket inte förstått hur man skall räkna!

En debattartikel med anknytning till denna artikel publicerades 1 december.

Naturvårdsverket föreslår det behövs minst 380 vargar och en immigration på 7 vargar per decennium, medan regeringen föredrar 180 vargar och en immigration på 8 vargar per decennium. Hur har naturvårdsverket kommit fram till dessa siffror? Naturvårdsverket utgår från att heterozygotin inte skall sjunka mer än 5% lägre än den population vargarna härrör från (den finsk/ryska). Olyckligvis har naturvårdsverket uppfattat detta som att i en hypotetisk skandinavisk vargpopulation med konstant storlek heterozygotin inte får falla mer än 5% på 100 år. Eftersom fallande heterozygoti är ekvivalent med ökande inavel uttrycker jag det som att inaveln inte får öka mer än 5% på hundra år i den  hypotetiska populationen. Inaveln ökar långsammare ju fler vargar (pga sk genetisk drift), det behövs alltså många vargar för att begränsa inavelsökningen.  Inaveln ökar också långsammare ju högre migrationstakten är, så det behövliga antalet vargar blir lägre ju högre migrationen är. Ur detta kan de siffror naturvårdsverket redovisat härledas.

Men om naturvårdsverket istället siktat på hur det mål naturvårdsverket bestämt sig för skulle erhållas í den skandinaviska vargpopulationen instället för en hypotetisk population, skulle naturvårdsverket kommit till helt annorlunda slutsatser. I den skandinaviska vargpopulationen gäller det att sänka inaveln, inte att öka den. Så länge migrationstakten är tillräcklig för att sänka inaveln trots den motverkande genetiska driften, så minskar inaveln snabbare och med färre ackumulerat antal migranter ju färre vargar som finns i stammen. Det behövs inte högre migrationstakt för att nå målet 5% inavel om hundra år som kompensation för att man har färre vargar.

Således har det  motivet (utöver felräkning och sk tjurskallighet) för naturvårdsverket att avråda från regeringens önskemål om 180 vargar bortfallit. Tvärtom är det bättre med 180 vargar, eftersom det angivna målet kan uppnås med lägre ackumulerat antal migranter.

Det finns inte heller något i vetenskap grundat motiv för naturvårdsverket att hålla fast vid den hotfulla  (om än till synes meningslösa) skrivningen  ”Detta förutsätter att den planerade genetiska förstärkningen som riksdagen beslutade      om 2009 har genomförts fullt ut dvs. att högst 20 vargar har införlivats i den mellansvenska vargpopulationen senast 2014”. Lyckas ingen genetisk förstärkning är det inget motiv för fler vargar än som kan motiveras av andra skäl om den naturliga migrationen ligger på en migrant per generation, vilket är vad rovdjursriktlinjerna rekommenderar.

, ,

Lämna en kommentar

Hel-tokigt naturvårdsverket! – rätt svar men på fel fråga!

Hel-tokigt Naturvårdsverket!  – rätt svar, men på fel fråga

Naturvårdsverkets förslag om behövligt vargantal (”gynnsam bevarandestatus”) 121019 är helt irrelevant och allvarligt missbruk av genetik.

Tillägg 131130. Vad som framförs i denna artikel ledde till att Naturvårdsverket 130701 tog tillbaks sin beräkning och deklarerade att man inte hade någon uppfattning om vargens bevarandestatus, men hade för utsikt att utarbeta en. Vad som hänt sedan är inte känt 131130.

Allendorf & Ryman (2002) föreslog kriteriet att 95 % av heterozygotin skall finnas kvar om 100 år (bevaras) jämfört med ett utgångstillstånd. Från detta kriterium har naturvårdsverket angivit värden i förvaltningsplanen.

Kriteriet är inte tillämpbart för svensk varg och dess gynnsamma bevarandestatus. De specifika förhållandena omkring svensk varg måste beaktas, i det här fallet går det inte att tillämpa detta kriterium, även om det är tillämpbart i många andra fall. Utgångstillståndet för naturvårdsverkets beräkning kallas för H0 och är heterozygotin i den population som heterozygotin skall vara minst 95% av efter 100 år. För de numeriska beräkningarna har man antagit en vargstam som har konstant antal och avsnörts från en stor vargstam varifrån de obesläktade invandrarna antas härröra (den svensk ryska), dvs väsentligt lägre inavel än den skandinaviska.

Naturvårdsverket använder inte den skandinaviska vargstammen som utgångspunkt
Naturvårdverkets förvaltningsplan beskriver hur man kan förvalta en hypotetisk vargpopulation med konstant antal, som är en avsnörd del av en ännu större (”oändlig”) vargpopulation ”utan inavel”, dvs med heterozygotin H0 som är utgångspunkt och svarar mot utgångsläget (man kan se det så att F=0). Den svenska vargpopulationen har nu hög inavel eftersom den består av ättlingar till endast fem vargar. Övergår man till ett konstant antal långt större än de fem migranterna, har man kvar samma höga inavel (F=0.25). Dessa båda situationer är olika.

Man kan nivålägga att H0 är för dagens vargstam (svarar mot F=0) och det vore bra för de som inte vill ha många vargar för att heterozygotin kommer med all sannolikhet att vara högre i framtidens vargstam än i dagens även för ett mycket lågt vargantal. Man skulle kunna formulera naturvårdsverkets kriterium så att inaveln om 100 inte får bli högre än F=0.30 (5% sänkning av heterozygotin = 5% ökning av inaveln) jämfört med dagens F=0.25, vilket med mycket stor sannolikhet är uppfyllt.

I naturvårdsverkets hypotetiska vargpopulation kan inaveln inte gärna annat än öka och heterozygotin minska. Då är det meningsfullt att försöka hindra att inaveln ökar. I den svenska vargpopulationen minskar inaveln med antalet migranter. Det räcker med knappt en vargmigrant per generation (troligen betydligt mindre) för att inaveln inte skall öka, vilket är samma sak som att heterozygotin inte minskar (det har nog visats att det är så med markörer i den svenska vargstammen.

Kriteriet förlust av heterozygoti (genetisk variation) är inte särskilt relevant för den svenska vargstammen. Heterozygotin i den svenska vargstammen kommer rimligen att öka och inte sjunka jämfört med dagens vargstam. Därför blir det rappakalja när naturvårdsverket använder förlust av heterozygotigrad som kriterium.

Heterozygotigrad och inavel hänger nära ihop. Inavel leder till homozygotisering och heterozygotigraden minskar. Ändring av heterozygotigrad är ändring av inavel! Att heterozygotigraden faller 5 % innebär att inaveln ökar 5 %. Att heterozygotigraden sjunkit till 95 % av vad den varit innebär att inaveln ökat 5 %. Men inaveln kommer att sjunka med migrationen i den svenska vargstammen, inte öka!!!!!!

Naturvårdsverket har försökt tillämpa förslaget att bevara 95 % av heterozygotigraden på fel sätt. Naturvårdsverket har utgått från att den svenska vargstammen består av konstant N vargar, som initialt var lika besläktade och inavlade som den stora vargstam de kommer från, och har samma heterozygotigrad. Sedan dess antas den skandinaviska vargstammen haft konstant storlek N och varit relativt isolerad från den vargstam den kom ifrån, men några migranter antas komma. Man har utgått från en fiktiv population på 100, 200, 400 och 800 vargar som snörpts av från en stor population med stor genetisk variation I denna hypotetiska situation skulle heterozygotigraden sjunka och aldrig kunna öka. Men den svenska vargen hade mycket lågt numerär i början och utvecklade en långt större inavel och lägre heterozygotigrad än den vargstam den härrörde från. Det är nu eller i framtiden den kommer att bli N (hundratals), inte när den började sin existens. Det förefaller som om natuvårdsverket vill påtvinga den skandinaviska vargstammen att bevara en genetisk vartiation som den aldrig haft, sas en virtuell hypotetisk variation, inte en verklig.

Varför använder forskare ofta heterozygotigrad istället för inavel?
För en population kan man mäta heterozygotin och dess förändring. Ökar inaveln minskar heterozygotin. Man kan skatta hur mycket heterozygotigraden minskat sedan förra mätningen och därmed hur mycket inaveln ökat. För att mäta heterozygotin behöver man inte känna till något om hur individerna i populationen är släkt eller hur de får avkomma tillsammans. Inavel som populationsbegrepp är mycket svårare att skatta, men inavelökning är lättare att skatta. Avsnörs en population med några hundra individer från en stor population går det att följa hur inaveln ökar som en minskning i heterozygotigraden över tiden.

Inavel är ett relativt mått och inte ett absolut
Inavel räknas från en referenspunkt, en nollpunkt. Det finns en naturlig referenspunkt i de vargar som grundar den skandinaviska vargstammen. De fem grundarvargarna har definitionsmässigt inaveln noll och är obesläktade. För den skandinaviska vargstammen har man en fullständig stamtavla från grundarna och kan beräkna inaveln från stamtavlan. Den svenska vargstammen är unik genom att det finns en fullständig stamtavla sedan stammens begynnelse och är inte större än att stamtavlan är under kontroll. Därför bör man använda ett kriterium som är anpassad till detta, och inte en metod som är mindre precis. Heterozygoti-ändringen räknar också från en nollpunkt, de vargar som grundlagt den svenska vargpopulationen. Men de vargarna är inte många (inte hundratals), som implicit antas i naturvårdsverkets kriterium.

Vad är viktigast i forskning?
Den viktigaste delen i forskning är att ställa rätt frågor och detta är långt mer problemfyllt än man skulle tro. Nu ställdes frågan fel och då fick naturvårdsverket rätt svar, men på fel fråga. Frågan skulle varit hur man skulle förvalta den svenska vargpopulationen, inte hur man skulle förvalta en hypotetisk population, där ett antal som hålls konstant avsnörts från en stor population.

Jämvikt mellan genetisk drift och migration
Inavel och genetisk drift går mot ett jämviktsvärde över tiden när migrationen är konstant och detta jämviktsvärde är inte beroende av populationens storlek. Jämviktslägena är som följer: en migrant per varggeneration ger inavel F=0.2; två migranter ger inavel F=0.11; fyra migranter ger inavel F=0.06. På hundra år kommer man nog nära jämviktsläget (dvs inaveln ökar inte mycket efter de första hundra åren). Naturvårdsverket inför en egen innovation i allra sista steget av beslutshierarkin, med en vargförvaltning som sänker inaveln till F=0.05-0.06.

Eftersträvad inavelsgrad
Det verkar som naturvårdsverket har en egen agenda, som resulterar i många valpflyttar genom att påtvinga ett kriterium, som innebär att vargens inavel skall sänkas till F=0.05-0.06. Rovdjursutredningen föreslog att eftersträvad nivå skall vara F=.010. Den forskarrapport naturvårdsverket påstår att de stödjer sig på föreslår F=0.15 (knappt hälften så stor inavelsreduktion).

Jämviktsläget nås snabbare med mindre population
Jämviktsvärdet nalkas långsammare ju större populationen är. Om man från en hög inavelsgrad vill sänka den snabbast möjligt så är det bra med ett lågt vargantal. Om man däremot från en låg inavelsgrad vill att den skall öka så långsamt som möjligt är det bra med ett högt vargantal. Därför resulterar naturvårdsverkets felaktiga tillämpning i att omotiverat höga vargantal kommer att krävas för gynnsam bevarandestatus. Dessutom framställs det på ett sätt som insinuerar att tidigare bloggutsagor av mig och andra skulle ifrågasättas av andra forskare om såväl påverkan av populationsstorlek som ett jämviktsläge, som inte beror på populationsstorleken.

Naturvårdsverkets genetikmissbruk
Jag har tidigare i mer lågmälda former anmärkt på genetikmissbruket inom vargetablissemanget. Jag försökte väcka en email-”diskussion” med många berörda från bl a naturvårdsverket i juli (med begränsad utsändningslista). Jag skrev ett formellt brev till naturvårdsverket 121008 med begäran om reaktion, där jag bl a framförde min oro för genetikmissbruket. På min blogg finns bl a:

Naturvårdsverkets värsta genetikmissbruk hittills var tillägget till förvaltningsplanen 121019, det blev kronan som krönte naturvårdsverkets genetikmissbrukskarriär!  Och troligen också det genetikmissbruk som får de största praktiska konsekvenserna.

Det är inte bra att naturvårdsverkets förvaltningsplan 121019, som fullständigt saknar vetenskaplig grund, skal ligga till underlag för Svensk vargpolitik och gynnsamma bevarandestatus, även för bedömningar utanför Sverige.
Jag har hållit Liberg och Sand underrättade under framväxten av den här artikeln, och uppmanat till kontakt om det var fel. De har hört av sig, och gav ingen signal på att ovanstående inte är i princip rätt. När Nils Ryman så småningom uttalade sig, sade han att han inte kan ta ansvar för hur naturvårdsverket tillämpar hans förslag. För att nå full säkerhet bad jag två juniorgenetiker, som jag ändå hade kontakt med i en annan fråga, att utreda och ta ställning till naturvårdsverkets förslag  De har kommit fram till att naturvårdsverkets slutsatser är fel och inte bygger på vetenskaplig grund. Deras namn och universitetshemvist framgår av emailen: David.Hall@slu.se   och henrik.hallingback@slu.se  De är villiga att ge sin version om någon läsare av detta känner ett behov av ytterligare bekräftelse på påståendena i denna artikel.   Jag betraktar alltså frågan om att naturvårdsverket förslags vetenskaplig underbyggnad som fullständigt utredd. Den har inget stöd från någon trovärdig källa.

, , ,

32 kommentarer

Okloka naturvårdsverket

I denna artikel kritiseras naturvårdsverket ovisa beteende under oktober 2012 med tyngdpunkt på avvikelser från det visa beteende jag rådde till i ett brev till naturvårdsverket och ett tiotal kopior till de befattningshavare vid naturvårdsverket jag bedömde mest berörda av vargbeslutet.

Brevet till naturvårdsverket här. Jag har redogjort för naturvårdverkets utspel 121019 och en del omkring i en tidigare artikel  och nyligen gjort en uppdaterad version med brevet som utgångspunkt och framfört en del (starkt kritiska) reflektioner om motiveringen för behövligt vargantal. Den här artikeln är mest hur jag ser på naturvårdsverkets agerande med tyngdpunkt på oktober 2012 jämfört med den klokhet och vishet jag efterlyste i mitt brev.

Brevet innehåll en uppmaning att handla vist och ett antal punkter för vad som borde vara vist (=klokt).

Men naturvårdsverket handlade inte klokt eller vist utan oklokt.

Det värsta misstaget var att skriva ett efterfrågat tillägg till förvaltningsplanen med GYBS som saknar vetenskaplig förankring.   Misstaget beror på att man använt beräkningar av Linda Laikre och Nils Ryman. Problematiken beskrivs i en intervju av Jakt & Jägare och det är enda gången jag till 121111 tagit del av kommentarer från någon av dem (de ställer inte upp på intervjuer av jakttidskrifter). Ryman framhåller att han inte varit delaktig i naturvårdsverektes utarbetande av gynnsam bevarandestatus, men Rymans reaktion är ”Jag kan inte svara för hur man använt mina och Linda Laikres uppgifter. Om jag framställer en tabell så kan det hända att människor läser den och räknar fel.” Kan inte naturvårdsverket få bättre stöd utanför verket än detta från de som utarbetart det underlag som naturvårdsverket väsentligen stöder sig på och som utarbetats med direkt stöd av naturvårdsverket, stödjer det inte att naturvårdsverkets förvaltningsplan är vetenskapligt underbygt.

Det näst värsta misstaget var att fullständigt i onödan underkänna en demografiskt sårbarhetsanalys och låta den ersättas med en genetisk sårbarhetsanalys. Den demografiska var tillförlitlig nog. Därigenom skapades en massa merarbete (resursslöseri), underlaget blev formellt mycket styvmoderligt behandlat, förfarandet kommer att minska legitimiteten i vargförvaltningen, troligen för lång tid framöver och det  fördröjde att den otillräckligt granskade förvaltningsplanen kunde levereras till Bryssel.

Det förefaller uppenbart att den genetiska variationen (heterozygotin) i den svenska vargstammen behöver ökas. Att välja en kriterium för att reducera minskningen av den redan låga variationen är kontraintuitivt och inte trovärdigt. Självklart ökar den genetiska variationen och minskar inte om många migranter tillförs, men det diskuteras inte.

Det vetenskapliga underlaget till naturvårdsverkets beslut 121019 fanns länge på en död länk (minst från 121025 och betydligt mer än en vecka framåt) och har inte hållits tillgänglig när diskussionen var intensivast. Detta trots att jag påpekat till regeringskansliet två gånger att de pekade på en död länk och en gång till den ansvariga på naturvårdsverket, och trots att jag tidigare fäst naturvårdsverkets uppmärksamhet på att bl a regeringens länkar till naturvårdsverkets dokument fungerar dåligt upp till informationschefsnivå.  Inte heller finns dokumentet på Skandulvs hemsida.  http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/varg/genetic-aspects-on-the-viability-of-the-scandinavian-wolf-population-2012-10-19.pdf  Dokumentet fanns dock där igen 121114, om det var pga mina klagomål så tog det lång tid.

Det var inget trovärdigt sätt att få fram ett material genom att be två forskare att komplettera en demografisk MVP (som gjorts av fyra forskare med mer tid), som stått öppen för extern kritik tre månader och bidragit mycket lite till naturvårdsverkets GYBS-beslut med en genetisk  MVP, där ingen av forskarna enligt egen uppgift hade genetisk kompetens tillräcklig för att ta ställning till det genetiska värdet av de tillämpade modellerna och uttryckligen inte gjorde egna  rekommendationer (som vid den demografiska MVPn) utan överlät beslutet åt naturvårdsverket. Till den demografiska MVPn fogades omdömmen från 6 forskare, inte så till den svårare genetiska MVPn. Modellerna verkar inte tillräckligt förankrade ens hos de forskare som utfört dem. Underlag eller slutsatser görs inte tillgängligt för synpunkter utanför naturvårdsverket innan naturvårdsverket fattar beslut om GYBS det presenteras för Bryssel. Alliansen och omvärden bibringas uppfattningen att det bygger på ett stort och gediget arbete av forskningen och Grimsö, när det i själva verket bygger på ett oöverlagt och inte vetenskapligt granskat beslut av en enstaka tjänsteman på naturvårdsverket.

Naturvårdsverket handlade, så det inom en timme uppstod vad som föreföll vara en omedelbar frontalkrock med regeringen. I förvaltningsplanen så står det att man inväntar politiska ställningstaganden, men när sådana kommer med Lena Eks besked så använder naturvårdsverket mycket energi till att protestera mot de politiska ställningstagandena man tidigare sade sig vilja invänta.

Den faktiska skillnaden mellan miljöministern och naturvårdsverket antalsuppfattning rör sig om en valpflytt per decennium (naturvårdsverket föreslår 3.5 migranter per varggeneration och då fordras 380 vargar medan Lena Ek föreslår 4 migranter per varggeneration). Skillnaden är för marginell för att den kraftiga oppositionen från naturvårdsverket mot Lena Ek skall skall vara passande. Det är inte särskilt underbyggt att det skall bli 3.5 migranter naturligt. Att då ha så stark kritik för att 4 inte är naturligt uthålligt verkar polemik för polemikens skull.

Åsikten att vargjakt 2013 inte skulle ske för att valpflytt hittills inte lyckats borde inte stå i förvaltningsplanen. Meningen med en förvaltningsplan är inte att den bara skall ha någon månads framförhållning. Det står nog där just för att minska chansen för vargjakt 2013 och provocera fram ett EU förbud mot jakt och fortsatt EU-övervakning.

Selektiv jakt minskar inaveln och ökar den effektiva migrationen, naturvårdsverket agerar för att hindra att inaveln minskar och migrationen ökar! Det nämns inte att effektiva migrationen kan bli dubbelt så stor som den naturvårdsverket räknar med om hänsyn tas till selektiv jakt och att nytt blod har en fördel. Detta är ett sätt naturvårdsverket förstorar det behövliga migrationsbehovet. Om naturvårdsverket inte tror på det kunde de ha utrett det eller åtminstonde nämnt möjligheten. Den i vargfrågan alltför ofta demonstrerade oviljan att skaffa ordentliga underlag till beslut i tid för besluten är definitivt inte bra för naturvårdsverket rykte.

Två vargforskare som spelat stor roll för utformningen av natuvårdsverkets vargpolitik underkänner vargjakt ens av de genetiskt allra sämsta individerna och anser vargstammen för sårbar (dvs kritiserar naturvårdsverket för att naturvårdsverket startat en utredning om selektiv jakt) och verkar underkänna både den demografiska och genetiska  sårbarhetsanalysen och har dessutom har naturvårdsverket genom att feltolka dersas resultat åstadkommit en förvaltningsplan helt utan vetenskapligt stöd. Att naturvårdsverket inte förmår arbeta i harmoni med de närmast samarbetande forskarna vittnar om oklokhet.

Naturvårdsverket handlar så att framtida långsiktig vargpolitik inte kommer att bli trovärdig vad den än kommer att bestå av! Naturvårdsverket verkar för att inga av de senaste löftena/besluten från regering och riksdag skall följas/uppfyllas. Naturvårdsverket motverkar en vargpolitik som på ett naturligt sett ansluter till föregående, vilket skulle kunna få EU-inblandningen att reduceras till en måttlig parantes. Detta sänker trovärdigheten för att kommande vargpolitik är långsiktigt uthållig. Naturvårdsverket agerar för att varg skall tillväxa fritt mot ett okänt eller mycket osäkert mål. Även om man kom upp i 380 kan naturvårdsverket alltid hitta ett skäl emot vargjakt och högre vargantal, försäkringar om att detta inte är syftet från naturvårdsverket kommer inte att betraktas som trovärdiga. Valpflytt vet man inte om det lyckats förrän någon eller några år efter flytten. Det argumentet mot jakt håller 2014 även om valpflytten 2013 faktiskt skulle lyckats. Naturvårdsverket kan alltid hitta på något skäl och har demonstrerat sin kreativitet när det gäller att göra det.  Att låta varg tillväxa fritt fjärde året efter att riksdagen bestämde att tillväxten skulle begränsas med jakt visar att vargen inte står under statsmakternas kontroll.

Som genetiker uppmanade jag till att finna andra skäl än genetiska för många vargar och jag beklagade att  genetik blivit ett fult ord i vargsammanhang, genetisk förstärkning och genetiskt värdefull ses som synonym för oönskade restriktioner och oönskad antalsökning. Men naturvårdsverket har enbart använt genetiska motiveringar som motiv för minimum 380 vargar. Valet att använda ett rent genetiskt kriterium är naturvårdsverkets subjektiva val, ett exempel på det subjetiva ”politiskt” inslag. Som genetiker uppmanade jag att inte missbruka den genetiska vetenskapen och fästa mindre vikt vid genetiken. Jag tycker naturvårdsverkets förslag är missbruk av genetik. 5% mindre genetisk variation i den skandinaviska vargstammen kan nog tas med en axelryckning om det inte är kopplat till inavel, men jag tror inte det är tal om någon minskning av genetisk variation utan en ökning av genetisk variation de närmaste decennierna. Skillnader mellan olika vargpopulationer i genetisk variation är nog större än 5%. Men  naturvårdsverket verkar tycka att 5% utdöda gener är ett större problem än 10% chans att vargstammen dör ut. Utdöda gener (en marginell minskning av genetisk variation) görs till ett större problem än en utdöd vargpopulation! Att den genetiska variationen får minska högst 5% är ett beslut som inte är erkänt standardförfarande . Det kunde satts till 10% , om nu inte syftet var att det skulle resultera i fler vargar.

Motiven för 380 vargar är inte förståeliga (inte ens för mig som är genetikprofessor eftersom jag inte tror på resonemangen, men det återkommer jag till i en senare artikel). Hur mottas förklaringen att vi måste ha 380 vargar för att förlusten i genetisk variation under 100 år inte skall bli större än 5%? Därför måste stammen vara fyra gånger större än vad som behövs bara för att den inte skall dö ut. Det blir oerhört svårt för de som är skeptiska till höga vargantal att se detta som uppenbart kristallklart. Särskilt eftersom den genetiska variationen i vargstammen faktiskt ökar så att argumentet förefaller lögnaktigt. Det motiveras också med den höga inaveln, men folk förstår inte sambandet mellan inavel och genetisk variation. Utan mer övertygande förklaringar kommer denna otillräckliga förklaring att bidra till misstro, dåligt legitimitet och sänkt acceptans. Tänk att inte ens en genetikprofessor som tycker att genetiken överbetonas som motiv kan få gehör (det är ju inte så vanligt med ämnesföreträdare som tycker att vikten av deras ämne överbetonas)!

Att göra sig beroende av en mycket hög nivå av valpflytt (7 per decennium) som naturvårdsverket föreslår är oklokt, bla genom den svårighet att få igenom alternativet. Det går att nå gynnsam bevarandestatus med väsentligt färre migranter eller inga alls, som jag diskuterat på många platser på denna web. Det är bara att välja ett mindre tokigt kriterium (tex att inaveln skall minskas istället för att den genetiska variationen inte skall minskas för mycket).

Naturvårdsverket avfärdade den demografiska MVPn trots att den faktiskt gällde även om ”genetiken” beaktades och inte förutsatte att några genetiska problem löstes, som naturvårdsverket påstod. Detta minskar förtroendet för naturvårdsverket och bidrar till en misstänksamhet att motivet var ett hopp att få fler vargar med ett annat angreppsätt.

Inte ens en genetik professor kan få naturvårdsverket att lyssna eller få kommentarer på sina utsagor  inom sitt specialområde, trots upprepade försök under åratal. Detta bidrar till intrycket att naturvårdsverket ”bara” lyssnar på selektivt valda synpunkter från selektivt valda forskare. Detta bidrar till låg trovärdighet för naturvårdsverket. Det gör också att jag inte ser någon annan möjligheten att nå fram, än att agera som dissident med högt röstläge. Detta lyckades och bara några dagar efter den mest kritiska artikel jag skrivit inbjöds jag till en diskussion med naturvårdsverket. Jag tror samhället som helhet skulle fungera bättre, om det vore positivare till nyanserade facksynpunkter. Sedan finns det ju psykologiska skäl också, Kritiken från mig kanske skulle blivit mindre skarp om man reagerat tidigare och gjort en ansträngning att lyssna.

Naturvårdsverket diskuterar inte ett ögonblick inflytandet på det andra målet för vargförvaltning – att sträva efter en god samexistens mellan människa och varg – trots att både beslutet om vargantal och formerna för det (ingen insyn) kraftigt och långsiktigt motverkar detta andra mål. Eller målet att vargförvaltningen skall ha en hög grad av legitimitet.

Av naturvårdsverket via jägarnas licensavgifter stödda forskare vill inte uttala sig till den ledande jakttidningen inom området för forskningsprojektet och om det vetenskapliga underlag de har levererat som används av förvaltningsplanen. Naturvårdsverket skulle bli trovärdigare om de uppmuntrade berörda forskare att ställa upp på relevanta intervjuer, och det skulle också göra det trovärdigare om naturvårdsverkets tjänstemän åberopar deras resultat.

Naturvårdsverket agerar så att verket skadar de som stött varg i Sverige och redan förlorat mycket på detta stöd.

Jag tycker det verkar som naturvårdsverket agerat så att vargantalet blir högre och valpflyttarna blir fler genom att påtvinga ett kriterium som implicit innebär att vargens inavel skall sänkas till F=0.05, fast rovdjursutredningen föreslog att det räcker med F=.010 och den forskarrapport naturvårdsverket stödjer sig på föreslår F=0.15. Det verkar som naturvårdsverket har blåst Lena Ek och vargskeptikerna utan att de ens märkt det, de verkar ej påtalat det. Det kan naturligtvis uppfattas som smart, men jag tror det kommer en reaktion som inte blir bra för naturvårdsverkets rykte så småningom när man märker vad som skett.

Slutsatser för regeringen (proposition): Vargfrågor bör förankras hos statsmakterna (regering och riksdag) eftersom naturvårdsverket inte har kompetens och förmåga att hantera dem klokt, troligen lägger företagskulturen hinder ivägen. Rovdjursutredningens förslag att överflytta vargbeslut i ökad utsträckning på naturvårdsverket bör inte beaktas.

En bidragande förklaring är att naturvårdsverket ofta byter handledare utan att det inses utifrån eller att verket ger nya handledare bakgrund. Nu satte naturvårdsverket in en ny handläggare (Per Sjögren-Gulve) för den genetiska MVPn. Han har en god bakgrund i bevarandegenetik så det är lite förvånande att han inte gjorde ett bättre arbete. Men samma misstag han gjort har gjorts av Ryman och Laikre och passerat en granskning av många, även om det är uppenbart i efterhand är det lätt att göra och jag vill en klassificera honom som dålig genetiker, olyckliga omständigheter bidrog. Han var pressad av andra arbetsuppgifter. Han glömde att varg är ett extremt specialfall. Klok vargförvaltning domineras inte av genetik och naturvetenskap. Men även naturvetenskapen/genetiken är annorlunda för varg där stammen blåsts upp 50 ggr sedan den isolerats, och standardmetoderna i bevarandebiologi kan inte alltid tillämpas. Han var ansvarig för varg när den presentation gjordes som han gjorde till underlag för förvaltningsplanen, och det är naturligt han överdrev just den presentationens betydelse. Han fick ta del av lite förhistoria. T ex fick han inte ta del av min skarpa kritik mot att den genetiska MVPn gjordes (jag betraktade den som slöseri med resurser). Den var onödig och inte skulle ändra mycket på den demografiska. Detta trots att denna analys tillställts tiotals tjänstemän på naturvårdsverket som av en sagesman utpekats som de mest vargrelevanta, Ingen sade till honom att jag hade en innehållsrik web som innehåll kritiska synpunkter på naturvårdsverkets arbete. Det verkar som 70 remissvar passerat obemärkt.

Natuvårdsverket har trasslat in sig i många engagemang med relation till vilt och rovdjur och det är inte att undra på att det blir grötigt, speciellt om naturvårdsverket inte hanterar dem bra så att frågorna inte löses slutgiltigt.

Slutligen erkännanden till naturvårdsverket

Naturvårdsverket angav inte ETT värde för GYBS, utan en tabell som gav regeringen handlings-utrymme att välja en egen linje. Så jag kanske överdriver den bristande visheten hos naturvårdsverket. Tabellen ger också naturvårdsverket (regeringen) möjlighet att ändra vargantalet senare jämfört med sitt förslag. Flexibilitet kan ha fördelar.

Naturvårdsverket har inte diskuterat metapopulationer och förhållandena på mer än hundra års sikt, som ledde rovdjursutredningen och dess expertgrupp att föreslå större vargantal. Det tror jag var vist eftersom tiden inte är mogen för en sådan diskussion innan inaveln gått ned, innan man fätt valpflytt att fungera och innan teorin och de faktiska data om metapopulationer utvecklats mer. Därmed inte sagt att vargbehovet blir högre i framtiden när metapopulationer beaktas än idag.

Skrev till naturvårdsverket och vädjade om större vishet. Naturvårdsverket delade mycket snabbt därefter ut ett uppdrag 121012 som verkar vist och det är inte otroligt brevet gjorde uppdraget ett snäpp visare, men hade varit visare om det gjorts tidigare, för mer än ett år sedan. Roligt att naturvårdsverket tycks ha reagerat på min skrivelse 121008 och snabbt öppnat för möjligheten av jakt inriktad på att minska inaveln.  121012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om riktad jakt till SLU!

,

3 kommentarer

Omarbetning av brev om varg till Naturvårdverket

Vargpolitikens utformning

Detta dokument är i huvudsak baserat på ett brev till Naturvårdsverket daterat 121008, länk till originalet längst ned. Men jag har bearbetat innehållet väsentligt sedan det sändes, det här bearbetades senast 121026! Det läggs på min huvudblogg eftersom det inte fungerade med att lagra det på en webadress

Fatta visa beslut, Naturvårdsverket!

Vargjakt 2013 bör bedrivas i sådana former, så att regeringens trovärdighet i vargfrågor styrks. Regeringen har ställt vargjakt 2013 i utsikt och rovdjursutredningen utgår från vargjakt 2013, båda med full kännedom om EUs regler och inställning. Det är inte bra om dessa förespeglingar inte hålls. Detta är det allra viktigaste skälet för detta brev.

Beslutet om referensvärdet för GYBS är huvudsakligen politiskt, även om naturvårdsverkets anförtros beslut. Naturvetenskapliga aspekter sätter miniminivåer som också innehåller vetenskapspolitiska bedömningar av ”katastrofer” och några andra synpunkter. Det går knappast att motivera ett referensvärde högre än 125 vargar i Sverige utan till stor del ”politiska” bedömningar, genetiska duger inte. Förvaltningsnivån kan läggas på några hundra.

Ett beslut om fler vargar måste ha ett stort inslag av visdom. För politiska beslut är social kompetens, respekt, sunt förnuft, visdom, trovärdighet och politisk hederlighet viktigt.

Varg är ett extremfall, därför bör man gå närmare marginalerna nedåt än för något annat djur. Det finns inte genetiska invändningar från mig mot ett referensvärde (botten) på 125 (+25 i Norge).

Som genetikprofessor tycker jag de genetiska aspekterna överbetonas som motiv för många vargar. Genetik-begreppet har missbrukas och fått dåligt rykte. Jag vädjar för genetikämnets skull till naturvårdsverket att i högre grad stödja motiveringar för många vargar och frånvaro av jakt på andra argument än genetiska. Detta är viktigt såväl för förtroendet för förvaltningen, förtroendet för Naturvårdsverket och dess framtida anseende.

Selektiv jakt har potential att sänka inaveln och öka effekten av migration. Bejaka jaktens potentiella genetiska fördelar innan jakten 2013 ställs in. Beakta de genetiska fördelarna med begränsade vargpopulationer och inte endast de genetiska fördelarna med stora.

Politiska och sociala konsekvenser av GYBS-beslutet och rabaldret omkring har mycket väsentligare effekter än de vargbiologiska!

Utåt vill naturvårdsverk och regering av naturliga skäl förklä GYBS till naturvetenskap, för att kunna hänvisa till ”forskarna”. Men det är bara delvis sant och blir mindre trovärdigt och svårare att förklara på ett begripligt och trovärdigt sätt ju högre GYBS, och ju högre än MVP=100 naturvårdsverket beslutar.

Acceptansen har sjunkit, ”nollvisionen” har blivit ”politiskt korrekt

Det verkar uppenbart att vargkonflikten lett till minskad acceptans för varg i viktiga grupper sedan konflikten med EU började. ”Nollvisionen” (ingen frilevande varg) antas som policy av icke marginella organisationer. Ett politiskt parti med nollvision som enda fråga har startats. De norska motsvarigheterna till Centern och LRF är på väg att anta nollvisionsprogram. För första gången i modern tid pågick en massiv licensjakt på varg i Norge någon vecka i början av oktober. Den näst största jägarorganisationen har antagit nollvision och gjort mycket stora medlemsvinster på detta. Tidigare har nollvisionen inte tett sig salongsfähig och ”politiskt korrekt”. Ur vargens synpunkt är detta ett utomordentligt allvarligt gränsöverskridande. Den av vargskeptiska ideellt drivna informationskanalen ”Vargfakta” betraktas nu av många som den trovärdigaste varginformationskällan. I början tvekade djurparkerna till att bidra med valpar till något som uppfattades som stöd för en impopulär vargjakt, nu tvekar de att bidra med något som uppfattas som stöd till en impopulär varg. Tills EU blandade sig i fanns inte en enda viktig organisation eller ”stake-holder”, som ifrågasatte att det skulle finnas varg i Sverige, även om många ifrågasatte om det verkligen behövdes fler eller om den måste finnas just i närheten. I dagsläget (hösten 20012), tror jag det är förljuget att påstå att en stor majoritet av svenskarna vill ha mycket mer varg. Om naturvårdsverket referera till folkets stöd för en ökning av vargantalet, så åberopa inte stöd från en bred majoritet av folket. Och glöm inte att ökning inte har stöd hos en majoritet bland ”vargnära” grupper.

De största förlorarna på sitt stöd till en svensk vargstam!

De som förlorar mest på att de stött varg i Sverige är jägareförbundet och centerpartiet.

Centerpartiets minister (Carlgren) lyckades sy ihop en vargpolitik med brett stöd och bäring på långsiktighet, men detta retade upp några partier och miljöorganisationer. Dessa hade framgång med en vädjan till EU, som resulterade i att vargen nu ”förvaltas” med fri tillväxt för obestämd tid, vilket den nuvarande vargministern blir syndabock för. Centerpartiet riskerar nu att elimineras från riksdagen om den vargpolitik centerpartiets ministrar formellt har ansvaret för inte uppfattas som rimlig av de som ser centern som ett attraktivt val i andra frågor. Gissar att vargfrågan bidragit till att den centerminister, som lyckade med konststycket att få relativt samförstånd om varg byttes ut till en mindre vargintresserad.

Svenska jägareförbundet har förlorat en stor del av sina medlemmar genom avhopp eller till en konkurrerande jägarorganisation, som till skillnad mot jägareförbundet antagit en nollvision. Man är överens om att det är vargfrågan som är huvudorsak. Jägareförbundets ordförande fick inte förnyat förtroende för att han ansetts för mjuk i vargfrågan. Vargfrågan har bidragit till att ”jägarna” svartmålats, förlöjligats och demoniserats som kollektiv gentemot allmänheten, ”blodtörstiga varghatare”, detta märks i media i efterdyningarna efter naturvårdsverkets utspel i veckan. Jag uppfattar det som djupt orättvist, när jägareförbundet faktiskt stött ett för jägarkåren kontroversiellt program, som ligger nära det nuvarande och bättre uppfyller de politiska intentionerna och de avtal Sverige skrivit på än vad naturvårdsverket lyckats med (bredare geografiskt spridning kan ses som viktigare än högt antal på en liten del av arealen och varg i norra Sverige ökar invandringen). Detta bidrar till oansvarigt fyrkantiga reaktioner, överdriven stingslighet och myndighetsmisstro. Det känns ovist handlat av naturvårdsverket om de inte utnyttjar sitt politiska handlingsutrymme, så att centern och jägareförbundet inte kan visa att de fått gehör för sina synpunkter för att de stött vargfrågan.

Den allra största skadan vargen gör är att förtroendet för det demokratiska systemet sjunker. Respekten för demokratiska beslut i laga ordning undergrävs. Ett beslut med bred parlamentarisk majoritet för ett beslut som gav stor flexibilitet för ändring 2013 borde ha respekterats. Det borde inte ha lönat sig att söka genvägar förbi detta förfarande. Annars uppmuntras anarki, som smittar av sig på mycket annat.

En väg att reducera dessa skadeverkningar kunde vara att snabbt anta en långsiktig vargpolitik, som har naturlig anknytning och kontinuitet mot den som lämnas och inte innebär en drastisk ändring, åtminstone inte omedelbart.

Acceptansrelaterat

Det blir inte bra om oönskade vargar påtrycks uppifrån i ett antal som bygger på diffusa motiv som de berörda varken förstår eller har förståelse för. Det var svårt nog att få en kompromiss som LRF och jägareförbundet accepterar för några år sedan, om naturvårdsverket nu pressar det långt hårdare får det konsekvenser, som smittar av sig på andra ärenden. Om naturvårdsverket inte kan förklara fortsatt okontrollerad vargökning i väsentligt tydligare ordalag än att det är riksdagsbeslut på att det skall finnas en uthållig vargstam i Sverige, så kommer det att leda till sämre relationer med både naturvårdsverk och länsstyrelser. Jakt och mulbete är viktiga inslag i förvaltningen av svensk natur, ovisa beslut kan leda till att denna del av naturförvaltningen blir svårare att hantera.

Vargen är nog den största förloraren på den minskning av acceptans som vargförvaltningen de sista åren inneburit. Naturvårdsverket nämner i förvaltningsplanen två ”politiska” mål. Det andra är ”det ska råda en god samexistens mellan människa och varg”, vilket kan tolkas som ”acceptans” av de mer berörda grupperna. Genom ageranden från naturvårdsverket som minskar acceptansen, försvåras att med andra åtgärder skapa en god samexistens mellan människa och varg för de delar av befolkningen där det är viktigt.

Naturvårdsverket tycks ännu inte lyckats förverkliga andan i regeringens politiska intentioner. Vargfrågan ökar avståndet mellan politiska intentioner och hur de realiseras, vilket inte är bra för trovärdigheten och uthålligheten av resultatet.

Det kan vara taktiskt att nu skylla beslut som är svåra att försvara på EU, men då blir det svårare att upprätthålla besluten när situationen normaliserats.

Jag tror inte det gagnar bevarandet av tigrar, när Sverige inte förmår föra en långsiktig politik med utsikt att öka acceptansen för bevarandet av vargar. Istället riskerar Sverige att bli ett varnande exempel på hur rovdjurspolitik inte skall bedrivas och en rovdjurspolitik som inte banar vägen för samexistens.

Kanske det istället kan vara en idé som kan öka det internationella förtroendet för Sveriges rovdjursförvaltningskompetens om Sverige kreativt kan visa hur man genom bättre kvalitativ förvaltning klarar målet om uthållighet med lägre kvantitet? Färre men bättre vargar? Jakt kan användas så det omedelbart blir färre vargar med högre kvalitet.

Dålig påtvingad vargpolitik kommer sannolikt att smitta av sig på många andra frågor exempel är rovdjurspolitiken i stort och integrationen med EU. Politiker blir försiktigare med att ingå avtal om för att värna biodiversiteten eller lyssna på andra miljövårdssynpunkter från naturvårdsverket, även om det förefaller ”vackert” och ”ofarligt”.

Om jakt ses som ett verktyg för vargförvaltning, som kan sänka inaveln, fyller jakten ett mål de flesta kan enas om och jakt kan bli något som förenar och inte splittrar.

Vargen får en speciell ställning gentemot allt annat vilt genom att det är så mycket procedurer runt varje död varg. Det vore det bättre om den förvaltades som ett normalt djur, det skulle nog bland annat göra att acceptansen i någon grad dras åt den riktning som gäller för annat vilt. Samtidigt gör EU hotet det omöjligt att normalisera. Därför borde naturvårdsverket agera så EU-hotet minskar och inte öka chansen att Sverige åklagas vid EU-domstolen.

Det finns också grupper som skulle känna ett ökat förtroende för myndigheter om det blev fler vargar men dels tenderar dessa grupper att ha litet förtroende även om det blev t ex 600 vargar, dels är få av dem nämnvärt berörda av de negativa aspekterna med varg, de är en minoritet av folket och en minoritet av riksdagen.

Även om resultat oundvikligen går emot några personers och organisationers uppfattning är förtroendet för en kompetent och klok och trovärdig hantering viktig.

Om det istället för vargökning vore mineralutvinning, som det förelåg en ansökan om ökning av utvinningsvolymen, skulle underlaget för att öka omfattningen befinnas så bristfälligt, så naturvårdsverket rimligen borde avslå förslaget. Möjligen efterlysa en ny bättre underbyggd ansökan.

Försökte söka information om hur förvaltningsplanearbetet började, men det var sekretesskyddat. Det minskare förtroendet för naturvårdsverket och dokument som naturvårdsverket producerar i likhet med ställningstagande om vargförvaltning, att använda sekretesskydd för att hindra tillgång till äldre (= något år gamla), men fortfarande aktuella dokument som ger insyn i förhistorien. Speciellt eftersom naturvårdsverket nyligen gjort historiken svårspårbar genom omläggningar av datasystemet så att gamla länkar blev inaktuella. Det ger ett orättvist övertag för naturvårdsverket gentemot kritiker med metoder jag inte uppfattar som ”fair” och sätter mig i ett sämre läge när jag som ”outsider” skall argumentera om vargförvaltning. Här är mina tidigare synpunkter om vargförvaltning, som jag inte kan evaluera pga naturvårdsverkets sekretess-policy.

Statsmakternas vargpolitiska löften har inte hållits

Det största problemet för varg är den låga acceptansen hos de mest berörda grupperna. För att höja acceptansen är trovärdighet, förtroende, pålitlighet för myndigheter och statsmakter, välgrundade och lättförklarade beslut, långsiktigheten i beslut, objektivitet, transparens, förutsägbarhet viktiga faktorer. Det är också viktigt att de som berörs negativt av varg känner att myndigheterna arbetar för dem när det finns utrymme för det, och har förtroende för dem. Det är mycket fördelaktigt om myndighetspersoner kan förklara en politik och själva finner den trovärdig. Minskad trovärdighet för vargpolitik medför minskad trovärdighet för naturvårdsverk och länsstyrelser, och trovärdigheten i en fråga påverkar också förtroendet i andra frågor. Att vargarna står under statsmakternas kontroll på ett förtroendeskapande sätt har betydelse långt utanför vargfrågan. För vargpolitiken är förtroendet ovanligt lågt det är en viktigare utgångspunkt hur politiken skall förbättras än precis vilket referensvärdet för GYBS som känns bäst. Hur är det med statsmakternas trovärdighet för vargpolitiken (staten är förstås den viktigaste nivån)? Inte så bra! Vissa modifieringar har gjorts- som om den beslutade vargpolitiken i övrigt hade följts – rimligen borde höjt acceptansen, och faktiskt reducerat vargantalet (t ex genom incidenter med jakthundar), men utvecklingen av vargarnas numerär och skyddsåtgärder i stort spelar större roll. Riksdagen fattade med bred majoritet och passivt stöd hos de grupper som var mest berörda av vargarna 2009 ett beslut med innebörd att det skulle finnas högst 210 vargar vid utgången av 2012, det skulle vara vargjakt tom 2012 och underförstått därefter. Dessa båda löften har brutits. Istället ställde regeringen vargjakt 2013 i utsikt, och en utvidgad skyddsjakt som skulle ersätta den inställda vargjakten. Den utvidgade skyddsjakten har hittills (slutet av september) bara resulterat i 7 fällda vargar, så löftet uppfattas nog nu som brutet. Detta är orättvist eftersom den utvidgade skyddsjakten är långsiktig och nog kommer att resultera i både fler fällda vargar och smidigare administration, när EUs kritiska övervakning att vargar inte skjuts till höger och vänster upphört. Men som acceptansgrundande löfte räknas det nu som brutet. Licensjakt 2013 som två ministrar ställde i utsikt var inte ett formellt regeringsbeslut, men det uppfattades så, ur acceptanssynpunkt är det ett sviket löfte. Den långsiktiga vargförvaltningen skulle bestämmas 2012, för att få underlag gjordes en rovdjursutredning, vars förslag innebär vargjakt 2013 (genetisk förstärkning skulle gå före antalshöjning). Visserligen är rovdjursutredningen inte ett löfte, men om man inte beaktar förslaget ens de första månaderna efter att den nya vargpolitiken borde trätt i kraft, men ännu inte utformats, så blir det ändå likvärdigt med ett brutet löfte. De senaste besluten togs med full kännedom om betydelse av habitatdirektivet och EUs synpunkter. Om dessa löften nu sätts ur kraft visar det att tolkningen av EUs direktiv är så godtycklig och svårförutsebar, så att varken regeringen eller rovdjursutredaren (en före detta generaldirektör för naturvårdsverket), som båda har full tillgång till landets bästa expertis, kan förutse vad habitatdirektivet kan komma att kräva. Uppenbarligen finns ett starkt subjektivt inslag. Dessutom fattades 2009 ett beslut om genetisk förstärkning, som hittills inte resulterat i någon genetisk förstärkning. Om vargjakt 2013 nu ställs in – trots de stora konsekvenserna – för att en oidentifierad representant för EU på ett odokumenterat sätt sägs ha rynkat på näsan? Eller för att naturvårdsverket fruktar att ärendet kommer att prövas av EU-domstolen annars – hur kommer det att påverka trovärdigheten för framtida vargpolitiska beslut? Samtliga fem viktiga beslut/löften verkar ha brutits. Regering/Riksdag och det utredningsmaskineri som står till dess förfogande tycks sakna förmåga att lova/besluta/komma fram till något trovärdigt om vargar som gäller fortfarande om några år. Vilket skäl finns det att naturvårdsverket skall göra bättre underbyggda bedömningar, naturvårdsverket är ju bara en delmängd av den kompetens statsmakterna ”förfogar” över. Vilka konsekvenser kommer detta att få för trovärdigheten av nya beslut/löften? Kommer detta att påverka den framtida trovärdigheten, pålitligheten och förtroendet för naturvårdsverk och länsstyrelser? Kommer detta att påverka acceptansen för varg? Hur påverkas möjligheterna för samexistens av varg och människa? Intressanta frågor, någon borde tänka igenom dem.

Förtroende för beslutsprocessen

Det har varit en statlig rovdjursutredning, en avdelning speciellt om GYBS, som fått något 80 tal remissvar, men GYBS befanns otillfredställande motiverat. Förvaltningsplanen hade en stor referensgrupp och en förremiss till ett stort antal människor. Den demografiska MVPen skrev sex forskare snabba omdömen om, och var öppet för allmänheten att kommentera även om kanske bara jag gjorde det. Eftersom genetiken inte beaktats, trots att jag tyckte resultatet var rättvisande även om genetiken beaktats, blev det underlag för ett omtag. Detta baseras på två forskares rapport där det inte fanns någon insyn i processen för t ex mig och där t ex mina resultat och slutsatser inte nämndes, trots att de skulle ha stor betydelse för resultatet (de bygger i någon mån på rapportförfattarnas egna arbeten), där beslutet tydligen tas nästan på direkten utan insyn eller möjlighet att kommentera. Slutresultatet GYBS bygger på en ett ytterst diskutabelt och tveksamt val av metod där forskarnas visserligen uttryckt tveksamheter, men givit en ofullständig redovisning på väsentliga punkter. Det finns inte heller någon koppling mellan det långsiktiga och vad som är viktigare, de närmaste åren. Detta gäller oberoende av om det blir 380 eller 180. Båda valen blir rätt med den använda metoden beroende på marginella skillnader i hur det praktiskt tillämpas. Att ”stakeholders” inte haft en chans att ens kommentera före detta formellt slutliga val medför att trovärdigheten och acceptansen troligen försämras jämfört med om det allra viktigaste diskuterats i ett mer öppet klimat. Tillägg 121026: När jag skriver detta har den forskarrapport som naturvårdsverkets beslutet sägs stöda sig på inte varit tillgänglig på nätet det senaste dygnet, inte heller via den länk som ges på regeringens hemsida. Detta bidrar inte heller till förtroendet för beslutsprocessen!

Skademinimering

Sista chansen att skademinimera och att få EUs inblandning att framstå som en mindre fluktuation i en i övrigt framgångsrik politik är att – som en inledning av en ny långsiktig vargpolitik – det blir vargjakt 2013. Därigenom blir det bara ett mindre kontinuitetsbrott mot den vargpolitik som gällt decennier, statsmakternas pålitlighet i vargfrågor undermineras inte ytterligare och bristerna på förutsebarhet i vad EU-direktivet påstås fordra blir mindre iögonfallande (detta ligger i EUs intresse också).

Hur ingående beredning och diskussion inom naturvårdsverket har redan förekommit vilka långsiktiga effekter inställd vargjakt 2013 skulle kunna få för svensk vargpolitik och de berörda på olika sätt?

Om det inte blir vargjakt 2013, så bör det göras och diskuteras en konsekvensanalys hur denna inställda vargjakt 2013 kan förväntas påverka. Det rör sig om frågor som de berördas förtroende för vargförvaltning, naturvårdsverk och länsstyrelser, trovärdigheten av kommande vargpolitiska beslut, acceptansen för varg, hur behandlingen av vargfrågan kan smitta av på andra frågor, ställning av de regionala viltvårdsorganen, inställningen till EU etc.

Naturvårdsverket, som har goda kontakter med EU och säger sig veta vad EU vill, borde använda dessa goda kontakter till att klargöra hur destruktivt EUs agerande mot Sverige och dess statsmakter är. Jag uppfattar det som EU är på gränsen till vad som överfört till svenska förhållanden borde kallas myndighetsmissbruk och ministerstyre, och att toleransen för detta har varit för stor på svensk sida.

Det är viktigt att naturvårdsverket ser till att det dokument EU hotar att gå till domstol om EU inte får det (förvaltningsplanen), kommer fram i tid före vargjakten! Nu vet vi att dokumentet (om det nu är förvaltningsplanen eller ett utkast) lades fram 121019 istället för som planerat 121001. Annars kanske vargjakten missas på grund av naturvårdsverkets långsamma behandling av ärendet. Då blir det enbart naturvårdsverket som ter sig som orsak till den inställda jakten 2013 och orsakar att regeringen åter framstår som löftesbrytare. Kanske det blir en försenad vargjakt under parningstid och dräktighet, men om orsaken är naturvårdsverkets långsamma handläggning kan väl inte naturvårdsverket resa invändningar mot problem de skapat.

Genetikens roll

Den svenska nationen, älgjakten, midsommarfirandet eller livet på landet går inte under om det blir 700 vargar. En del oro som uttryckts verkar starkt överdriven. Men fler vargar leder till uppenbara olägenheter, konfliker, irritationer och kostnader. Problem och kostnader hamnar inte huvudsakligen på statsbudgeten (skattebetalarna). Även om staten bidrar med ganska stora belopp, är det till stor del problem som inte går att lösa med statliga bidrag, och en del av kostnaderna faller på andra kostnadsbärare som är långt från varg (typ mindre medel för andra användningar inom medel för värdefull natur). För enskilda individer kan konsekvenserna bli stora. För jägarkategorin är förlusten och olägenheten stor och kompensationsviljan från samhället mycket låg. Acceptansen för varg är så låg och upplevelsen av vargen som ett problem så stor att även den del av misstron som är överdriven måste hanteras på ett effektivt sätt istället för att kategoriskt avfärdas. Den förda politiken (eller snarare frånvaro av politik) bidrar till att provocera fram antivargpropaganda. Det måste finnas en mycket god motivation för många fler vargar än 2010 (som var politiskt förankrat) och argumenten skall gå att föra fram på ett trovärdigt sätt av de som skall förklara på t ex länsnivå. Vargens akuta genetiska behov är inte ett tillräckligt bra motiv (i mina ögon snarare ett direkt oärligt motiv) för snabbast möjliga ökning till ett stort antal och att totalt stoppa jakten 2013, så hitta på något annat motiv!!!!!!

Inavelsreducerande jakt

101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv (riktad) jakt till SLU! Det hade varit lämpligt om utredningen initierats och presenterats tidigare! Före naturvårdsverket gick ut i pressen och uteslöt jakt. Jag har skrivit en artikel om detta uppdrag, den är dock mest riktad till direkt berörda och avser inte att vara i alla stycken lättläst. Det blir VÄLDIGT stressat till jakten, eftersom resultaten skall komma december 15! Det blir lätt att fördröja naturvårdsverkets efterbehandling till efter jakten. Man får snarare känslan av att naturvårdsverket hoppas att kunna peka på att jakten ger små effekter eftersom den får liten omfattning, och alltså inte behövs. Om utredningen nu pekar på att det skulle vara berättigat med omfattande vargjakt (40 vargar) vad händer då? Törs verkligen forskarna komma fram till något så kontroversiellt så snabbt före? Ofta är det forskare som tidigare deklarerat en åsikt i frågan och troligen är i en försvarsposition. Man kan säkert finna några forskare som uttalar tveksamheter om vargjakt är bra även om utredningen skulle komma fram till det. Det behövs mer tid att för att komma över den fördom att jakt inte kan vara bra för genetiken som är djupt inrotad hos de flesta troligen inkluderande utredarna. En fördel med att sätta igång tidigare hade varit att jag inte jag skulle bli så provocerad av att ingen tycktes lyssna om behovet av denna utredning (eller kanske en utvidgad utredning av samma frågor) för att det skulle bli trovärdigare bekräftat vad jag själv kommit fram till och att en sådan utredning föregick GYBSrelaterade beslut (eftersom jakten förstärker migrationen behövs färre migranter för att hålla ”förlusten” av genetisk variation låg. Ur genetisk synpunkt så får jakt 2013 med ett viktigt delmål att styrka genetiken rimligen en (måttlig) positiv genetisk effekt! Jag föreslår att berörda tar mitt ord på det i avvaktan på utredningsresultat. Hur jag tänker är mycket väl dokumenterat på min web och material man kan komma till därifrån, i avvaktan på att andra också räknar på hur det skall genomföras och vad den kvantitativa genetiska effekten blir. Det räcker med att bedriva jakt överallt utom i revir med genetiskt värdefulla vargar (F1-or) för att inaveln skall reduceras. Men reduktionen av inavel blir större per skjuten varg kan bli större om man gör det mer sofistikerat, och ger större prioritet åt den inavelsänkande effekten även om jag tror mervinsten blir liten jämfört med att bara skydda F1or. Tydligen satsar naturvårdsverket på att ”de mest inavlade reviren”. Att rikta jakt mot de allra mest inavlade reviren är ineffektivt och avrådes från av skäl jag utvecklar i artikeln om uppdraget. Det är bra med ”a second opinion”, vilket är ett respektabelt krav jag har förståelse för, även för en utsaga från någon med en bra meritlista. Det behövs förstås någon som räknar precis hur jakt skall bedrivas. Men varför gjordes det inte för två eller ett år sen istället för en vecka innan naturvårdsverket borde fatta ett långsiktigt beslut? Det är mycket svagt av naturvårdsverket att inte ha framförhållning med beslutsunderlag.

Den speciella jakten 2013 kan riktas mot särskilt inavlade revir eller på ett ändå mer sofistikerat sätt, vilket förstärker den genetiska effekten per skjuten varg. Detta gör jakten 2013 enklare att motivera för EU. Det har funnits åratal för naturvårdsverket att ta initiativ att få andra att räkna på det – det verkar dock inte skett – och vad jag förstår är det också Linda Laikre’s, Nils Ryman´s, Gunnar Glöersen’s och Lars Furuhagen’s åsikt, om naturvårdsverket nu inte litar på mig. Vad jag förstår delar andra kunniga min uppfattning så långt att vargarnas genetiska status inte försämrats av jakterna 2010-2011, så det är ingen risk att jakten fördröjer eller försvårar att nå gynnsam bevarandestatus om den nu mot förmodan inte skulle förbättras, vilket ”vi genetiker” alltså tror. Det är svårförståeligt varför det finns en så stor motvilja mot jakt hos naturvårdsverket och EU, så att man inte tror på genetiker rörande jakt, trots att det visas så stor tillit för genetiska argument i andra varggenetiska sammanhang!!! Genomförs inte jakt (eller invandrargulingen lyckas få valpar 2013, vilket den s.k. ”genetiska förstärkningen” stoppade 2012, eller 2008 års migrantvargar sänker inaveln under längre tid än jag tror, om effekten inte förstärks av jakt, eller skyddsjakterna inte träffar genetisk värdefulla vargar, vilket jag tror), så ökar inaveln 2012-2013 i strid mot vad alla inklusive naturvårdsverket påstår är högsta prioritet!! Som jag ser det agerar naturvårdsverket aktivt för att öka inaveln genom att försöka stoppa jakten 2013, men inte ta tillräcklig hänsyn till genetiken vid skyddsjakt. En i praktiken oåterkallelig ökning av vargstammen nu ökar problemen att pressa ned inaveln senare. Jag karaktäriser det jag anar om naturvårdsverket avsikter om vargpolitik som dåligt ur genetisk synpunkt och det känns motbjudande att naturvårdsverket marknadsför den politik jag anar med att genetisk förstärkning är viktigt. Det känns udda om naturvårdsverket använder motivet genetisk förstärkning till att förhindra att den spontana invandring som redan faktiskt skett, utnyttjas maximalt. Det känns udda att naturvårdsverket använder sitt misslyckande hittills med valpflytt och vargflytt som motiv emot jakt istället för att vinkla det positivt – lyckad valpflytt kan efter några år användas som motiv för en intensivare jakt och lägre vargantal. Det känns udda att naturvårdsverket – genom att använda genetisk förstärkning som ett motiv att förhindra jakt – ställer sig bakom ett vargförvaltningsprogram, som kommer att fordra fler valpflytt under längre tid än som är nödvändigt. Upplägget minskar trovärdigheten för naturvårdsverkets engagemang för genetisk förstärkning och vilja att slå vakt om sänkt inavel annat än sk ”lip service”.

Varggenetik har blivit ett fult ord!

Myndigheternas policy sedan EU började intressera sig för svensk vargjakt har gjort genetik till ett skällsord och synonym med en påtryckt oönskad ökning av vargstammen. Genetiker har framfört behovet av enorma vargantal. Detta var teoretiskt hyggligt motiverat, men framfört av genetiker utan insikt att det inte är ett akut behov, och att det troligen kan lösas utan fler svenska vargar. Det talas om genetik som ”spöket i vargdebatten”. Detta har gjort mycket skada för acceptansen och trovärdigheten av genetik redan före 2010 och verkar fortfarande i acceptansnedsättande riktning. Den sjätte invandraren, som toppar rankinglistan av genetiskt värdefulla vargar, ”hälsades välkommen” av ett symboliskt vargdrev! Jag tycker tvärtom, denna tik borde förtjäna erkännande och respekt även av vargmotståndare, för sin seghet och kampvilja! Genetisk förstärkning blir synonymt med fler påtryckta icke önskvärda vargar, ytterligare hinder mot att bli av med ”ohyran”. Nu används åter genetisk förstärkning som motiv för fler vargar, EU vill att den genetiska förstärkningen skall komma igång innan jakt tillåts, vilket ytterligare minskar acceptansen hos många redan misstrogna. Det viktigaste för vargpolitiken säger statsmakterna är att inte ställas inför EU-domstolen och därför skall vargjakten ställas in två säsonger eftersom EU tycker att genetiken är så dålig! EU sällar sig till ”genetik”-drevet. Invandrarvargar misstänkliggörs vara hundbastarder. Som genetiker uttrycker jag mitt ogillande för den vargpolitik, som bringar såväl genetik som genetisk förstärkning i vanrykte!!!!!

Valpflytt relaterat till dåliga rykte för genetik hos berörda

Detta försvårar arbetet med genetisk förstärkning, t ex sänker det markägarnas vilja att godkänna valpflytt. Det är förresten dags för naturvårdsverket bestämmer formerna för hur markägarmotståndet skall hanteras. ”Ingen mur är så hög så inte en åsna lastad med guld kan ta sig över”, men det gäller att reglera de närmare formerna för hur denna marknadsekonomiska idé skall praktiskt tillämpas i vargförvaltning. Det är dags att be regeringen att undanröja de legala hindren för utplantering utan markägarens medgivande, så regeländringen kan träda i kraft till i vår. Genetik-”hat” uttryckt som ett kraftigt motstånd (obstruktion) ”på fältet” mot det genetiska förstärkningsprogrammet har gjort att antalet identifierade utsläppsplatser blev långt lägre än eftersträvat! De statskontrollerade länsstyrelserna förmår inte hantera detta! Den finns starka acceptansbetingade motiv mot att genomföra den genetiska förstärkningen i en situation där vargstammen ökar okontrollerat i strid mot statsmakternas löften. Strategin borde bli att märka alla varghonor som förväntas få valpar oberoende av läget inom svenskt territorium. Om genetisk förstärkning istället bedrevs, så det fanns en uppenbar och direkt koppling till färre vargar, skulle acceptansen för valpflytt hos markägare öka. Det är genetiskt mycket önskvärt att genetisk förstärkning genomförs i en era när jakt tillåts och vargantalet inte ökar, som det var planerat. Ett lägre krav är lokal och full kompensation ur vargantalsynpunkt kan ges. Tidsfönstret för när det kan göras trovärdigt att valpflytt i en oviss framtid kanske leder till färre vargar – även om det för mig låter troligt att det finns ett sådant samband – har passerat sitt bäst före datum, kopplingen måste vara lokal och uppenbar och naturvårdsverket har låg trovärdighet med ospecificerade förespeglingar. Det finns dessutom starka rent genetiska skäl att hålla vargstammen låg, tills den genetiska förstärkningen genomförts.

Dag’s recept för genetiskt och politiskt smaklig varg

Enligt min och många andras slutsatser är frågan om vargantal i Sverige till stor del ett politiskt avgörande, men det finns naturvetenskapliga skäl att referenspopulationen inte bör vara för liten. Den demografiska MVP-analysen är naturvetenskaplig och ger som jag tolkar den 50 med måttliga troliga katastrofer som dokumenterats hos varg. Det finns andra naturvetenskapliga skäl inklusive sällsynta stora katastrofer, som kanske är osannolika för specifikt varg, som jag uppfattar som huvudsakligen naturvetenskapliga grundade skäl att inte välja referenspopulation under 125 (+25 i Norge). Härutöver är det huvudsakligen frågan om subjektivt tyckande, dvs. ”politiska” beslut (som nu miljöminstern och naturvårdsverkets olika uppfattningar om än förklädda till vetenskapligt grundade). Regeringen hade anförtrott dessa ”halvpolitiska” beslut till naturvårdsverket och visat förtroende för naturvårdsverkets vetenskapliga och sociala/politiska kompetens. Förvaltningsmålet kan läggas en bit högre, det finns naturvetenskapliga skäl för det också och inavelssänkning bör läggas inom förvaltningsmålet och inte referenspopulationen. D.v.s. inaveln definieras som en del EU inte kan lägga sig i utanför GYBS. Min vision är omkring 200 (+ dem i Norge), som fungerat som etappmål sedan början av 1990, och som har stor politisk acceptans. Förslaget finns mer detaljerat på Newsmill. Det kan ses som en förlängning av hittills gällande politik, men taket är ersatt av en botten enligt riksdagsbeslut. Det är nästan som etappmålet, och det politiskt allra enklaste är att göra om etappmålet till ett förvaltningsmål. Förslaget kan påräkna stöd av jägareförbundet som lagt ett liknande förslag men från helt andra utgångspunkter! Som genetikprofessor lägger jag fram mitt förslag för att det medger reduktion av inaveln på ett kostnadseffektivt sätt (jag är inte jägarkramare eller centerpartist, att jag talar för jakt är för att den minskar inaveln, på samma sätt som jag tror det går att få bättre skogar med urval som verktyg). När inaveln reducerats om något drygt decennium uppträder en ny situation där reduktion av inavel inte längre har högsta prioritet och där populationen som del i en internationell metapopulation blir aktuellare att utveckla och där saker som genetisk diversitet utöver inavel kan beaktas mer. Då kan man ompröva GYBS, men mitt stalltips är att det inte kommer att behövas. Skandulv har börjat räkna på effekten av selektiv jakt och populationsstorlek, men det tycks inte finnas några resultat. Rovdjursutredningen föreslog mer än dubbelt så många vargar, men färre vargar kan motiveras med motiv och resonemang rovdjursutredningen inte beaktat. Rovdjursutredningen har rekommenderat att inaveln sänks före vargantalet ökar (det stöder jag). Att selektiv jakt har en potential att sänka inaveln beaktades inte. En sårbarhetsanalys av den inavlade skandinaviska vargstammen har utförts och det har visats att hundra inavlade vargar räcker för att garantera överlevnad i 100 år. Jag har utfört analyser som visar att trolig invandring mer än väl räcker till för att inaveln inte skall öka under hundra år, så den oro som naturvårdsverket reste angående konsekvenserna av att genetiken inte beaktats verkar obefogade, och det var inget motiv att byta utgångspunkt. Analyserna och annat material jag för fram här presenterades för huvuddelen av vargetablissemanget i slutet av juni och väckte inga frågor eller protester, varken då eller senare. Det finns skäl att referenspopulationen bör ha något fler än 100 vargar som jag diskuterar bl a på min web. Huvudskälet att rovdjursutredningen och många andra genetiker kom till ett högre antal var att man ville identifiera en internationell ”metapopulation” eller tar upp problem som kan lösas med en metapopulation. Detta tycker jag bör anstå till man vet mer om hur denna ”metapopulation” kan se ut och tills inaveln har sänkts. Jag tror den geografiska utsträckningen av ”metapopulationen” kan göras väsentligt större än vad som föreslagits och då kan Sveriges bidrag sättas lägre. Förmodligen kan ett inslag av valpflytt lösa allvarlig fragmentering i framtiden, då är det dumt att blåsa upp vargstammen nu i övertygelse att valpflytt aldrig kommer att kunna komplettera naturen. Om fem år kanske naturvårdsverket fått valpflyttekniken att fungera så väl att den kan överbrygga hur stora sträckor som helst. Tiotusentals vargar kan kopplas ihop genetiskt med den svenska vargstammen. Varför då redan nu inteckna ett möjligt totalfiasko med valpflytten? Detta bör utredas väsentligt bättre och använder man det nu som ett motiv för att snabbt blåsa upp den svenska vargstammen blir Sveriges bidrag per varg till ”metapopulationen” av avsevärt sämre genetisk kvalité. ”Metapopulationen” brådskar inte. Rovdjursutredningen anser migrationen inte är tillräcklig, jag anser migrationen uppfyller rovdjursriktlinjernas kvantitativa krav. Det borde motiveras utförligt om de svenska kraven ställs högre än EUs! Dessutom är migrationen effektivare än rovdjursutredningen antar. Rovdjursutredningen blandar ihop migrationen per år med migrationen per generation. Den menar rätt, fast skriver fel. Men detta minskar trovärdigheten av texten i frågor som har bäring på vargmigration. En kunnig läsare på detta område av den förberedande texten borde uppmärksammat det.

Hängslen, livrem och bror Duktig

GYBS skall inte tolkas som bortom rimligt tvivel eller 99 % konfidens eller normer för risker i arbetslivet eller worst case scenario. En risk för utdöende 10 % på hundra år accepteras, sedan vikingatiden skulle största delen av linjerna dött ut. Måste man ta det allvarligt med den låga migrationen och till fullo inteckna att den initierade valpflytten slutar i ett totalt fiasko? Troliga risker kan man ha högre säkerhet, men mer spekulativa risker måste te sig rimligt troliga. Chansen är väl 50 % att den låga migrationen är permanent löst om fem år, då törs man kanske utgå från att det är löst om 5 år vid beslut om referenspopulation, fast jag anser att dagens migration är tillräcklig ur GYBS synpunkt redan utan att ”lösas”. Man kan inteckna effekt av overifierade, men på teoretisk grund helt säkra slutsatser, som att selektiv jakt har potential att utnyttja migration bättre och därigenom sänka inaveln, och att migration får bättre genomslag i en mindre population så att ett jämviktsläge utvecklas snabbare. Utsagan behöver inte vara tillnärmelsevis säker för att tillämpas. Det är osannolikt det skulle leda till populationsutdöende om det mot förmodan var fel, och felet skulle förmodligen upptäckas långt innan utdöendet. I just detta fall inom ett år, när Grimsö tänkt mer på det.

Med varg bör man ligga nära gränsen 1) acceptansproblemen, trovärdighetsproblemen och olägenheterna är mycket stora 2) vargen klarar sig i nästan alla miljöer 3) utbredningsområdet är stort och inte fragmenterat 4) vargen är inte globalt hotad, inte ens i Nordeuropa 5) det finns gott om mat och vid nuvarande antal utrymme 6) vargens utveckling är dynamisk, populationen ändras, GYBS borde vara dynamiskt föränderligt som kan revideras vart 6.e år (enligt EU), 7) vargen skulle förmodligen kommer igen av sig själv efter ”utdöendet”, den förblir inte utdöd och har egentligen aldrig varit utdöd sedan istiden om man har sekelupplösning. Man behöver inte både hängslen och livrem för varg. Val av riskfilosofi är ett avgörande politiskt beslut, som maskeras till naturvetenskap i GYBS beslutet.

Uppfattning om varg(forskar)etablissemanget

Som genetikprofessor med intresse för vargfrågor tycker jag efterfrågan på dialog med mig från vargetablissemanget varit förvånansvärt lågt. Jag tycker attityden är direkt problematisk hos vargforskare och funderade om det kan bero på brister i SLUs forskarutbildning, men kom fram till att det är ytterligare ett exempel på vargens skadeverkningar. Man bör nog inte förvänta sig att just vargforskare beter sig som forskare i ämnen, som är mindre extremt kontroversiella. (Olof Liberg har gjort rimliga ansträngningar. Bl. a. var det dialog vid MVP. Så det är inte kritik mot honom personligen. Jag har liknande synpunkter på myndighetspersoner, men där har jag större förståelse att det kan vara känsligt med kontakter utanför tjänstevägen. Men nog tycker jag som genetikprofessor det känns konstigt att leva i en miljö där vägen att få en kommentar från en representant från naturvårdsverket på mitt påstående att det är bra för genetiken med få vargar är att dissidentjägare skriver en debattartikel ”XX ljuger” och får ett svar på den. Inte heller ansvarig minister eller EU-kommissionären reagerar på vargbrev. Ett färskt exempel på hur dåligt forskare försöker kommunicera och förstå är att forskarrapporten om genetikMVP inte nämner varför det inte finns någon konflikt mellan att jag påstår, att genomslaget av migration blir större med få vargar  Kanske även detta är ett symptom på vargskada eller vargskräck?

Naturvårdverket sabbade chansen till ett snabbt och hyggligt motiverat beslut med ett måttligt referensvärde och undergräver trovärdigheten av Sveriges regering

Jag uppfattar behandlingen av MVP som närmast konfrontationspolitik av naturvårdsverket kombinerat med likgiltighet för frågor som vargpolitiken och vargförvaltningens acceptans, trovärdighet, pålitlighet och om naturvårdsverket lever upp till regeringens förtroende. Naturvårdsverket såg inte när MVP kom möjligheten att snabbt och diskret göra något politiskt vist. Genom vad som förefaller vara en ryggmärgsreflex fördärvar naturvårdsverket möjligheten. Det skrivs till regeringen hur missvisande MVP är, särskilt när genetiken och dess stora olösta problem lämnats därhän. Naturvårdsverket framhäver att detta är bara ett första steg, därutöver måste de genetiska effekterna analyseras. Detta är en missuppfattning, det finns mängder med faktorer som måste beaktas utöver ytterligare genetiska. Ekologiska t ex? Alla dessa faktorer har diskuterats under lång tid så det är svårt att förstå behovet av ytterligare diskussioner/utvärderingar om just de genetiska effekterna. Utöver förstås de frågor jag, som bara hållit på med varggenetik några år, identifierat som obeaktade eller otillfredsställande beaktade i det beslutsunderlag jag sett hittills. Det antyds att EUs direktiv framtvingar en multiplikation med en insinuerat mycket stor faktor, vilket misskrediterar regeringen, som skrev ett uppdrag med formuleringar från regelverket, som antyder att faktorn 1 faktiskt kan vara ett alternativ. Naturvårdsverket misstolkar innebörden i att lämplig GYBS nästa alltid blir större, det hade varit hederligare att fundera över och förklara varför än bara skylla på någon lagtext. Dessutom fördröjdes GYBS arbetet, förmodligen för att grunna vad andra forskare säger om att genetiken utlämnats. Det blir troligen produktion av nya dokument/föredragningar med sammanfattning av information, som säkert till största delen redan står på naturvårdsverkets bokhylla. När naturvårdsverket skall beskriva ”styrkor och begränsningar” av MVPn, kan de inte finna en enda styrka utan bara begränsningar. Jag anar en naiv entusiasm inför utsikten att regeringen kommer att framstå som opålitlig lögnare, när den kom med sitt förhastade löfte om vargjakt 2013. Jag gissar det orsakar problem med trovärdigheten när naturvårdsverket skall gå ut och försvara hur oerhört lite naturvårdsverket tycker MVP säger om vargstammens långsiktiga uthållighet, dvs att vargen klarar av det mesta de första hundra åren är inte intressant information jämfört med en massa annan, som jag tror jag kommer att tycka är mindre intressant. Jag tycker naturvårdsverkets beskrivning av MVPs begränsningar styrker uppfattningen att inslaget är stort av subjektiva politiska värderingar även i GYBS. Blir spännande att se hur naturverket eller den beställda forskarrapporten har hanterat/bemött/refererat min analys, med slutsatsen att det troligen inte har nämnvärd betydelse för MVP att de stora olösta genetiska problemen inte beaktats. Om någon som får detta dokument har svaret så uppskattar jag en kopia.

Naturvårdsverket borde anstränga sig för att producera en vis lösning vilket inte behöver vara identiskt med vad naturvårdsverket tror är bevarandejuridiskt optimalt, men däremot blir lättare att försvara på enkel svenska utan att skylla på andra, och inte får vargpolitik att framstå som opålitlig och oförutsägbar. Vargens ställning som något det finns ovanligt liten anledning för medborgarna att tro på vad regering och riksdag kan kläcka ur sig bör inte stärkas. Jag tycker som genetikprofessor att naturvårdsverket missbrukar genetiken. För MVP ger ett rimligt beaktande av genetikens nuvarande och framtida inverkan inte någon stor effekt på den annars demografiska MVP, inte ens om migrationen blev lägre än den varit sista decenniet. Det är uppenbart för mig – som genetikprofessor – att det är en myt och en vandringssägen att den svenska vargstammen är allvarligt hotad av den höga inaveln och låga invandringen på rimligt lång sikt. Visionen av den gravt invalidiserade vargstammens tragiska framtidsutsikter – på gränsen till djurplågeri att hålla en så undermålig viltstam – borde naturvårdsverket inse att det var dags att modifiera. Måttligt oroande obduktionsprotokoll; den höga andelen F1or; etc. etc. och senast sårbarhetsanalysens demonstration av att vargen är fertil och vital trots sitt handikapp. Det var länge sedan den svenska vargstammen var så lite belastad av inavel som idag. Ändå fortsätter naturvårdsverket i att ange hur angeläget det är att inaveln sänks för att motivera att avstå från jakt. Analogt till att det förekommer en överdriven demonisering av vargen borde inte dess inavelsläge idag demoniseras. Som genetikprofessor med intresse för praktiska tillämpningar känns det som att naturvårdsverket vanhelgar den genetiska vetenskapen, om man självsäkert framhärdar i att vargstammen snarast möjligt måste blåsas upp till 500 – kanske tusentals – inavlade vargar med ursäkten att det förmodas förbättra genetiken på lång sikt. Naturvårdsverket borde agera så att respekten för genetik vid vargtillämpningar rehabiliteras! Det är ett misstag i vargförvaltning att politiken för ensidigt fokuserar på vissa genetiska argument för att blåsa upp en stor genetiskt autonom (men starkt inavlad) vargstam stolt svingande den svenska fanan. När det gäller genetiska argument för en mindre vargstam och selektiv jakt däremot, vägrar naturvårdsverket att tro på det utan att få utredningar från tre olika forskargrupper.

För att undvika missförstånd: Jag stöder som genetiker så mycket djurparksvalpflytt naturvårdsverket klarar de närmaste åren, bl a för att tekniken reducerar dålig kontakt med Finland och resten av meta-populationen till en icke-fråga. Vargförvaltningen skall bedrivas så att inaveln sjunker. Även för patienter som inte ligger på dödsbädden kan det finnas goda skäl att vidta hälsoförbättrande åtgärder. Jag tillstyrker åtta lyckade valpflytt det nästa decenniet och om man inte har ekonomiska begränsningar och är kreativ med administrativa lösningar är jag övertygad att det kommer att lyckas. Jag stöder att – tills minst ytterligare en invandrad varg eller flyttad djurparksvalp gått i reproduktion – att minst en spontan invandrare tillåts stanna i renens året-runt betesmarker och föryngra sig där om den så finner lämpligt. Men jag tycker inte GYBS skall formuleras så att det blir ett begränsande krav.

Möjlig hantering av EUs detaljerade krav

Naturvårdsverket bör vid kontakter med EU på alla nivåer understryka de stora svårigheter som EUs inblandning orsakat, framförallt om det är svårt att motivera med andra skäl än det formellt juridiska kravet på laglydnad i en fråga där åsikterna mellan Sverige och EU skiljer sig och inte legalt prövats i det instrument som skall pröva sådana organ. Kan regeringen inte sedan komma överens med EU så tycker jag Sveriges attityd då skall vara, att vill EU fortsätta att utöva ministerstyre, så föredrar Sverige att få tvisten prövad i EU domstolen, eftersom de problem det orsakar att tillmötesgå EU visat sig vara större och långt mer vittgående än förutsett. Jag tror inte på att EU är politiskt korkat så att det blir sanktioner före eventuell dom. Det har framförts att EU hotat med indragning av skyddsjakten på varg, men på mig verkar den typen av hot tillhöra en gången epok, och har Sverige väl gett upp försöket att finna en samförståndslösning, tror jag inte det är någon större risk att domen blir hårdare för att skyddsjakt bedrivs. Domen borde inte bli hård, eftersom Sverige kan visa att vargstammen inte skadades av jakten, det är bara det formella misstaget att inte fatta GYBS beslutet före jakten som Sverige borde kunna dömas för. Finner man att vargen var GYBS redan vid jakterna 2010 och 2011 (vid närmare efterta nke), blir det trassligt att få Sverige dömt för jakterna. Lena Ek borde kunna hävda att Sveriges ståndpunkt är att diskussion med EU om det verkligen är GYBS borde kunna tas i samma veva som alla andra länders GYBS diskuteras hösten 2013. Det som skulle kunna få Sverige att acceptera EUs synpunkter är att EU förklarar sig inte komma att resa invändningar mot vargjakt 2013. I den anda som har skapats, tror inte Sverige att förutsättningarna föreligger för en rättvis behandling symmetriskt med andra länder. Snarare befarar Sverige att EU kommer att använda Sverige som en murbräcka och exempel för de andra länderna. Finner naturvårdsverket att varg redan är över GYBS kommer acceptans och trovärdighet inte försämras ytterligare. Naturvårdsverket har förvärrat sitsen genom att aningslöst förstärka osäkerheterna, som ligger i problematiken omkring MVP analysen, det är rimligt att naturvårdsverket gör en ansträngning för att motverka de ytterligare problem med trovärdigheten naturvårdsverket givit upphov till.

Eftersom man nu sett i vilken grad EUs inblandning försvårar och komplicerar en trovärdig vargpolitik, så tycker jag det bör påverka referenspopulationens storlek. EU påverkar referenspopulationen, men vad som ligger däröver i förvaltningspopulationen är under svensk kontroll. Så liten del av Sveriges vargar som möjligt skall läggas under EUs kontroll, strävan efter nationell kontroll är ett starkt argument för en låg referenspopulation! På pappret är det förståeligt om man vill att GYBS skall vara naturvetenskapligt grundat så att man kan hänvisa till vetenskapen. Formellt får inte en faktor som acceptans (samlevnad) påverka GYBS. Detta är dubbelmoral men kanske en nödvändig dubbelmoral som man kan ha en pragmatisk syn på. I realiteten bör centrala frågor som acceptans och trovärdighet påverka GYBS, även om det kan vara bra senare att det inte direkt erkänns. Trovärdighet och acceptans blir viktigare ju större GYBS är i förhållande till demografiskt MVP (gärna med betoning att beaktande av genetiken inte motsäger den demokratiska MVPn). MVP har en logik, alla förstår att vargstammen inte bör vara så liten så att chansen att den dör ut ”av slumpskäl” blir stor. Det är enkelt att hantera att det finns EN för ändamålet direkt framtagen forskarrapport med ett enkelt värde MVP=100. Den är diskuterad och vänd på. Det blir viktigare att ha goda och lättförklarliga motiv ju högre ovanför MVP man kommer. Inslaget av ”politiska” subjektiva val blir större (såsom vilken forskare man lyssnar på, vilka kritiska röster man väljer att lyssnar på, hur lång tidshorisonten skall vara, om det är genvarianter eller vargar som inte skall dö ut, i vilken grad man skall räkna med eller fullständigt bortse från framtida innovationer) samtidigt som beslutet blir mindre transparent. Det finns absolut ingen tid till ytterligare diskussion om de presentationer som ligger till underlag för avvikelser från MVP vilket i sig kommer att vara en ständig källa till kritik, som blir svårare att hantera ju högre ovanför MVP GYBS läggs.  Misstänksamheten blir högre och trovärdigheten lägre och det påverkar mycket och långsiktigt om man fattar dessa ”halvpolitiska” beslut så att de blir svårare att förstå och förklara och inte heller varit föremål för en öppen diskussion om en mest inofficiell, som MVP faktiskt varit. De skall gå att försvara även för länsstyrelsetjänstemän. Förtroendet för vargförvaltningen är redan lågt och fallande. Så fatta ett vist beslut!!

Sverige och lojaliteten mot fosterlandet

Jag tänker gärna på mig själv som världsmedborgare. Lojaliten mot mänskligheten och jordklotet nu och i framtiden känns viktigare än lojaliten mot den svenska staten. Men många (inklusive statstjänstemän) verkar direkt förtjusta i att få Sverige anklagat av EU och gärna dömt och gärna ställt under förmyndarskap i vargfrågan. EU är en bra förmyndare att luta sig emot när det passar. Brottet Sverige begått är inte uppenbart svårt och omoraliskt annat än i formell betydelse. Sverige har gjort ekvivalenten till att inte inse att man skall sända in självdeklarationen före en viss tidpunkt. Men att Sverige haft en långsiktig plan, där det ingick inlämnande av självdeklaration med några års fördröjning borde betraktas som en kraftigt förmildrande omständighet. När konsekvenserna blir så stora och förödmjukande för Sveriges regering och riksdag, känns ageranden för att initiera och förlänga EUs inblandning direkt motbjudande. Vissa ser för mycket och för kortsynt till partsintressen och för lite till det nationella intresset av en väl fungerande rimligt demokratisk svensk statsapparat. Även om det inte är avgörande känner jag nog ett sting av patriotism att försvara riksdag och regering.

Några motiv för mig att skriva

Jag misstänker att naturvårdsverket inte tagit fram ett tillfredställande beslutsunderlag för de frågor jag diskuterade i ett email till bl a naturvårdsverkets berörda före sommaren, det bestyrktes av att naturvårdsverket ännu inte i början av oktober ens lagt ut uppdrag till forskarna räkna på effekten av selektiv jakt, än mindre räknat själv eller gjort sådana räkningar när förvaltningsplanen upprättades. Att naturvårdsverket inte eftersträvar ett bra och pålitligt underlag till beslut styrktes av den genetiska MVPn, så jag måste fortsätta att engagera mig efter detta brev som detta förhoppningsvis är sista versionen av Några utspel från naturvårdsverket skulle kunna tolkas som försöksballonger och därmed invit till synpunkter, så jag kastade mig över tangenterna. Jag vill höja upplösningsnivån på några av dessa punkter i avsaknad av annat material. Jag tackar Gunnar Glöersen vid jägareförbundet för inspiration att tänka och räkna på vargjaktens betydelse för inaveln. (Han nämnde att han diskuterat frågan med Olof Liberg också, men det verkar inte lett till något.) Personligen driver jag frågor som är viktiga för lägsta antal, som att tillförsel (migranter) får större effekt med jakt. Det skulle ju kunna vara så att jag har fel. Vad jag kan se avspeglas det dåligt i officiella dokument, men saken skall förhoppningsvis utredas i sinom tid. Argumenten kan bidra till att motivera jakt 2013, vilket har stor betydelse för framtida vargpolitiks nationella trovärdighet och acceptans vilket är en långt viktigare fråga än den försuttna chansen till inavelsreduktion, som är måttlig.

Jag har flera vargwebber, huvudwebben är https://vargdag.wordpress.com/

Vem är jag?

Jag är pensionerad professor i Skogsgenetik. Jag började läsa in varg i samband med licensjakten 2010, här fanns problem jag hade kompetens för. Jag ser alltså vargdebatten med fräscha ögon samtidigt som jag följt den så länge att jag kan många aspekter. Det är intressant att vara medspelare i detta och jag har nu bestämt mig att sättet att få fram mina synpunkter är att spela en dissident roll. Jag har bl a använt insikten i den svenska vargdebatten som ett exempel i ett föredrag där jag beskriver civilisationens dåliga framtidsutsikter, eftersom vi är som vi är och växelverkar som vi gör och jag tror inte detta räcker inför kommande utmaningar. Vi ställer kraven på överlevnad lägre för civilisationen än för vargen http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/Presentations/ViKlararDetInte120921.pptx Å andra sidan är detta nog ganska rimligt, eftersom det faktiskt finns starka skäl att tro att vargen klarar av de förändringar vi kan förvänta oss bättre än vi. Tidigare tänkte jag försöka hålla mig till vad jag kan, kvantitativ genetik, men det arbetet kändes för lite uppmärksammat och beaktat när jag inte gick över till politiska psykosociala aspekter, och jag har ju bättre insikt i vargpolitik som helhet nu och slutar att uppträda enbart som en professor, och vem vet kanske en utomstående ändå kan ha inflytande just genom att se med fräscha ögon, medan de flesta aktörer har stelnat i attityder under decennier och gått över från att kreativt ta ställning till att försvara sina gamla positioner, trots att de blivit mindre relevanta i en ny situation. Jag har visserligen också stelnat (eller bildat mig en uppfattning som vi säger), men det är alldeles nyligen och baserat på dagsläget.

Ändringar naturvårdsverket som skulle kunna bero på skrivelsen

Morgonen121010 intervjuades Ruona Burman i radion om jakt på speciellt inavlade i speciella revir som om den började 2013 skulle kunna vara en inledning på vad denna skrivelse eftersträvar. Det funnes ingen anledning att omedelbart börja räkna, och se det som ett alternativ till ”konventionell licensjakt” om tanken inte var att den selektiva jakten skulle fastställas. Men några timmar senare sände naturvårdsverket ut ett meddelande till TT som refererades av pressen, där saken var mindre klar, naturvårdsverket verkar insett sitt misstag att uttrycka sig för klart, men fortfarande står det mycket om selektiv jakt och tre forskargrupper skall snart börja arbeta med det. Sedan kom regeringen och politikerna och dementerade att det var beslutat att ställa in licensjakten. Och slutligen det synliga meddelandet att en utredning tillsatts 101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv jakt till SLU!

Andras reaktioner till mig på skrivelsen

Jag har medan jag utarbetat skrivelsen sänt den till några. Ingen har avrått från att sända den och tre har tyckt jag skall göra det. Två hade synpunkter på utformningen, som jag försökt beakta. Ingen har sagt att saker är på gång som skulle motivera att inte ta upp de problem jag gör. Skrivelsen gick med pappersoriginal till naturvårdsverket och 27 personer med mail förutom vargkommittén, som inte hade någon mail (upplysningsvis har vargkommitten nu mail vargkommitten@gmail.com. Från vargkommittén bad jag om bekräftelse på mottagandet, vilket har kommit tillsammans med några rader info. Från naturvårdsverket bad jag att få reda på hur skrivelsen handlagts, något svar har inte kommit 25 okt. Skrivelsen var inte utformad för att få reaktioner utan för eftertanke. Jag fick två (uppmuntrande) reaktioner på distributionen med email.

Tänkbara fortsättningar

Vad blir nästa större projekt? När jag skrev det första brevet tänkte jag lämna ärendet åt sitt öde eftersom förvaltningsplanen redan var gjord, men efter det fick jag del av den genetiska MVPn som verkar så irrelevant att jag förmodligen känner att jag måste arbeta vidare nu, vad som står i förvaltningsplanen kan ju kontinuerligt ses över.

Om vargpolitiken förefaller fortsatt vanskött, så tänker jag mig två brev till bla Reinfeld: 1) det ena med tankar om relationerna till EU och 2) det andra med tankar om beslutskapacitet och dess förutsättningar att klara framtiden, där vargfrågan och min svårighet att bli hörd blir en punkt.

Högre upp i besluthierarkin går det inte att gå, så det blir ett avslut. Om det blir vargjakt 2013 så trappar jag nog ner varg och blir hovsammare och kanske inte går vidare med att gå uppåt i hierakin, men jag slutar kanske ändå om jag inser det är hopplöst och inte känner det är a good case. Vi får väl se vad jag orkar och har lust till.

Andra versioner

Den version av den här skrivelsen som sändes till naturvårdsverket ligger på nätet http://vargweb.wordpress.com/2011/10/01/brevnaturvardsverket/ En beundrande spam kommentar, som jag plockade bort och en ganska irrelevant kommentar från en vargskeptiker. Jag kommer nu att lägga upp den här versionen/artiklarna på min huvudblogg.

,

2 kommentarer

Riktad jakt på varg

Denna artikel diskuterar mest riktad jakt och dess beroenden av immigration och antal i anslutning till uppdrag från Naturvårdsverket och den resulterande rapporten. 

Den övre delen av artikeln är i olika shatteringar av rött, och skrivet efter att rapporten i Dec 2012 publicerats, Det som är i grönt i nedre delen är skrivet mellan att uppdraget gavs och rapporten publicerades.

Detta är en kort analys av hur Grimsö rapporten om riktad jakt har påverkat skrivelsen med EUs kommsionärens underkännande av den nuvarande svensaka förvaltningsplanen. Mina mer personliga kommentarer i fett kursivt.

Skäl som EU-kommissionären anger i sitt brev 121219 och som är kopplade till Grimsös rapport 121215

EU-kommissionen (s1) anför uttalanden av Liberg  som bevis för att processen har varit för snabb och inte tillräcklig grundlig  EU-kommissionen använder svårigheter att förstå skillnaden mellan inavelsändringar i procentenehet inavel jämfört med inavelsändringar i procent av tidigare inavel (s 3) för att misstänkliggöra Lena Ek. Denna förvirring kan uppstå även mellan skolade genetiker. Det är en tragikomiskt effekt av att politiker har erfarenhet av att misstänkliggöra partifiender och därför har svårt att avstå från denna typ av polemik. 

Grimsö rapporten nämner 5-10 vargfllockar (s3) vilket inte är få vargar. Det är inte känt hur forskarnas resultat faktiskt skulle ha tillämpats, och Grimsö kunde ha antytt hur en interpolering till noll flockar kan göras, men jag tycker räkningen ger en utmärkt illustration av jakteffektens storlek. Eftersom nu jakten visat sig ha så stor effekt så finns det inte längre skäl att blygsamt tala om mycket begränsad jakt.

Uppdraget resulterade i en forskarrapport till naturvårdsverket 121215 som offentliggjordes 121217 och finns här. Den nedre grönmarkerade delen av detta tillkom innan rapporten, den övre   röda är en kommentar efter rapporten.

Med selektiv vargjakt förstår rapporten att vargflockar som omfattar invandrare och F1or.

Rapporten gör troligt att vad jag kommit fram till är kvantitativt i rätt storleksordning. Jag beräknade att selektiv jakt fördubblade effekten av migranter. Rapporten jämför selektiv jakt med slumpmässigt uttag i Fig 2 och intrycket är att selektiv jakt ger en ungefär dubbelt så stor sänkning av inaveln under i övrigt lika förhållanden, dvs selektiv jakt fördubblar effekten av migranter. Formellt är det: Lindgren D 2011. Licensjakt minskar inaveln. Svensk jakt 2011(8): 34-35.    Jag har använt denna faktor 2 på många webartiklar och också i tidningsartiklar:  Lindgren D 2011  Vargens inavel måste sänkas – men EUs åtgärder förstör. Land Lantbruk 38:45. Jag kan i fortsättningen hänvisa till det Liberg och Sand 2012 och fortsätta att använda faktorn 2.

  • Rapporten styrker att selektiv vargjakt väsentligt förstärker effekten av immigranter.
  • Rapporten styrker att selektiv vargjakt 2013 och 2014 sänker inaveln väsentligt utan nya migranter.
  • Rapporten styrker att en mindre vargstam förstärer effekten av migranter.
  • Rapporten ger mycket starka motiv för en beståndsbegränsande selektiv jakt 2013 och 2014.
  • Rapporten styrker bortom rimligt tvivel att selektiv jakt har en plats i vargförvaltning tills inaveln märkbart reducerats
  • Rapporten gör ganska troligt att inaveln kunde reducerats med knappt en procentenhet av  selektiv jakt som höll stammen konstant 2013. Länkar:   Rapporten beskrivs i Vargfakta.

Kritik (inte allvarlig):

  • Det går inte att verkligen fatta alla aspekter av den använda modellen. Den ena referensen till Forsberg gör ytterligare hänvisningar bakåt, och Forsberg 2011 hittar jag inte på webben. Jag utgår därför huvudsakligen från vad som står i Liberg och Sand (2012).
  • ”Genetic data includes those effects of inbreeding on litter size that have been recorded in the present wolf population (Liberg et al. 2005).” Jag förstår faktiskt inte om detta innebär att heterosiseffekterna diskonteras eller ej, jag tror att det syftar på medeltal, men varför finner då Anders R en högre kullstorlek vid samma antal och F? Jag utgår trots denna mening från att heterosiseffekten inte beaktats och den verkar också större än enbart F=0. Immigranterna verkar så att säga ha något i stil med F=-0.1.
  •  ”recorded probabilities for changes between life history stages (e.g. from pup to dispersal stage and further to territory establishment, and eventually to reproductive stage etc.) including data on reproduction and stage specific survival” men det står inte parbildning, parades vargar ihop av simulatorn? Annars vet man inte vad inaveln av avkomman var, fast för invandrare och F1 är den ju noll men är det använt för litter size?
  • ”Migrants are regarded as effective, i.e. they have the same probability to survive and breed as native animals.”. Av ordalydelsen får man uppfattningen att många vargar som räknas som immigranter inte går i avel. Beskrivningen skulle kunna tolkas om att ”effective” inte används som det brukas i populationsgenetisk litteratur. Där menas med ”effective” något i stil med vad det svarar mot i ideala vargar som alla beter sig lika. Antalet effektiva vargar i den svenska vargstammen är ungefär en fjärdedel av antalet vargar. Förmodligen menar författarna något annat än vad som står, men det skapar osäkerhet om vad som menas.
  • ..”we have treated migrants as adult wolves, coming in to the population with the same probability to survive and breed as adult native wolves.” , betyder det att migranter kom in som tvåringar som levde vid första parningsmöjlighet (senvinter)?
  • Man jämför vid samma antal ”effektiva” =” reproduktiva” migranter. Men detta är inte bara en funktion av migrationen utan också av jakt-regimen. Skördar man slumpmässigt så blir det färre migranter som blir ”effektiva” än om man inte skördar migranter eller inte skördar alls. Detta leder till att effekten av selektiv skörd jämfört med slumpmässig skörd underskattas när den jämförs vid samma antal effektiva migranter, och det är en relativt stor underskattning. Sedan kan man diskutera hur ”rättvis” denna underskattning är. Men jag tror att detta sas gör att man får ett intryck av att selektiv jakt är mindre effektiv än den är.
  • Om nu det nu är ”effektiva migranter” och detta minskar vid given migration efter random harvest, hur kan man då bestämma att det är exakt 1 effektiv migrant per år som i Figur 2A?    
  • ”Genetically selective harvest therefore was simulated by excluding migrants and their offspring (F1´s) from the harvest. Apart from migrants and F1’s the harvest was random.”  Detta förenklade antagande skiljer sig från hur det faktiskt går till och det är svårt att bedömma exakt hur. Om man skjuter partnern till en migrant eller F1 innebär det en minskad reproduktion och alltså att modellen underskattar jakteffekten om den tillåter det. Om man inte jagar i F1 reviren så skyddar man också F2 de första året/åren. Man kan skjuta strövande F1 or men det skedde inte 2010 eller 2011 så det förefaller ett litet problem. Slutsatsen är att effekten av selektiv jakt verkar underskattas av modellen som använts.  
  •  ”When the targeted population level was higher than the start population, there was no harvest until the population reached the target level.” Detta underskattar ”i princip” den inavelsreduktionsbromsande effekten av höga populationer och kan vara en bidragande förklaring till observationen att effekten blir mindre än ”förväntat”. Det kan också leda till att man överskattar effekten av valpflytt eftersom den likställs med vuxna vargar.
  • Jag är också mänsklig och har inte lagt ned veckor på den här granskningen, så det finns säkert direkta misstag av mig förutom feltolkningar och onödiga delar och repetitioner
  • Många av mina påpekanden nedan i grönt känns som att hälla vatten på en gås. De negligeras. Det finns mycket i vargdebatten på alla nivåer som inte fungerar särskilt bra. Men rapporten är ändå bra och det som jag tycker är viktigast är med.
  • Det framgår inte om en individs släktskap med sig själv ingår. Troligen använder räkningarna fel metod och blir inte helt rättvisande.
  • Uttryck som average inbreeding coefficient förekommer ofta och det är inte klart om det är ”populationsinavel” (R/2) som avses. Detta är inte bra. Uppstramning av terminologin önskvärd.
  • Det vore bättre och troligen effektivare att räkna med coancestry och gruppsläktskap så sambandet med F framgår klarare.
  • Det framgår inte tillräckligt klart hur efffektiv selektiv jakt är vid en nivå som håller vargantalet konstant
  • Det förefaller inte som att det beaktats att man kan få högre effektivitet om man inte skjuter alla i en familj.
  • Länkarna till Naturvårdsverkets webb fungerar sällan. Jag har tidigare skrivit och klagat, även till milöministerns presssekreterare i hopp om att regeringen skulle vilja se sina länkar till Naturvårdsverket att fungera och fått brev från Naturvårdsverkets informationsansvariga som ursäktat sig med ny web. Men även efter detta fungerar länkar till Naturvårdsverket ofta kort tid eller bara ibland. Kritik till Naturvårdsverket!
  • Det finns ingen litteraturöversikt vilka andra som har funnit att låga populationsantal och jakt kan vara bra för att sänka inaveln. Är det en originalupptäckt?
  • En större del av rapporten borde ägnats åt selektiv jakt.
  • En större del av rapporten borde ägnats åt 0.4 invandrare per år så att man täckt in det intervall naturlig invandring kan ge
  • Det beaktas inte att tillförda vargar är effektivare än befintliga (bl a eftersom de inte är inavlade).
  • Det står inte hur lång en varggeneration är. Eftersom teoretiska beräkningar räknar per generation försvårar det kontrollen av överenstämmelsen mellan teori och praktik.
  • Rapporten har använt en modell av Forslund som jag tidigare kritiserat för att den låg som underlag för det felaktiga resultatet att vargantalet inte spelade någon roll, vilket har medfört mycket begreppsförvirring under åren. Misstänksamheten mot programmet är stort eftersom Grimsö eller Forslund själv inte velat kommentera/diskustera/försvara och den kan sägas bli ändå större eftersom nu en viktig slutsats från programmet (att antalet inte spelar någon roll) modifierats. Eftersom det nu verkar egendomligt att höga migrationer ger så liten effekt så ter det sig troligt att detta helt enkelt beror på ett programfel. Oviljan av Grimsö att diskutera detta är definitivt inte förtroendeingivande, men så är det med varg att diskussionen förs inte i ett sånt klimat så att man kan lita på ens ”vargforskarna”.
  • Jag förstår inte tabell 1 och texten ovanför. Det står ”Two years of selective harvest, where in each harvest bout ten packs with the highest relatedness are taken out, will reduce the average inbreeding coefficient among potential offspring to active packs from 0.260 (autumn 2012) to 0.229 immediately after the second harvest in winter 2014 (Table 1). This corresponds to a 12 % reduction of the inbreeding level. Approximately 55 % of this effect comes from the protection of migrants and their first generation offspring (F1´s), and 45 % from the selection of the most inbred packs among the rest of the population.” Är det skrivfel ”most inbred” och avser highest relatedness”. Tabell 1 är två kolumner R/2 och F i avkomman. R/2 ger bara 55% av skillnaden i F. Det borde inte vara så. Kan det avse något med att skydda F1or? Hur många F1 revir finns det? R/2 borde var det rätta. Jag har en känsla av att jag gör fel när jag i tidningar skriver 12% , det blir mindre om man går på R/2. Det ger en mindre än hälften så stor effekt att ta bort de 5 värsta som de 10 värsta fast det definitionsmässigt borde ge mer. Om jag inte var pensionerad tror jag inte jag vågat skriva i tidningen vad jag gör nu, jag är för osäker på hur rapporten skall tolkas.
  • Rapporten framför en teoretisk formel. Exakt överenstämmelse av simuleringsresultaten är inte förväntad. Varken mot mina tidigare approximativa skattningar eller den teoretiska modellen. Dock skulle man förvänta sig en diskussion vad orsaken till skillnader kan vara, och hur övertygade författarna är att den använda simulatorn verkligen producerar riktiga resultat.
  • Det är ungefärlig överenstämmelse även om inte exakt, egentligen överraskande att simuleringarna stämmer så bra med ö-modellen. Det är många förutsättningar för ö-modellen som inte är uppfyllda, därför skulle det inte förvåna mig om skillnaderna mot jämvikts F blivit mev annorlunda, och sannolikt högre för simuleringen än formeln, men det stämmer alltså ganska bra. 
  •  Generationstiden är troligen något lägre än fem är och blir ännu lägre vid uttag, vare sig det är random eller selektivt. Det finns en artikel om det med en utvärdering från den svenska vargstammen https://vargdag.wordpress.com/2011/11/21/generationstid-lagre-an-formodat/  som gör troligt att generationstiden är 4.5 år och inte fem år och dessutom sjunker vid uttag. Man skulle därför förväntat sig högre jämviktsvärden för F vid en viss invandring per år än vad jämförelsen utgående från en generationstid på fem år givit upphov till.
  •  Nedan visas en tabelljämförelse med jämviktsinaveln som funktion av reproduktivt framgångsrika migranter per år. ”Formel” visar i en kolumn vad det skulle blivit enligt Wrights ö-modell med formeln F=1/(1+4M) (denna formel visas och diskuteras i Liberg och Sands rapport) och M = 1 migrant vart femte år. I nästa kolumen visas vad Liberg och Sands simuleringar givit (Fig 1A och Fig 3). Och i den sista kolumen jämviktsinaveln vid selektiv jakt (som skonar invandrare och deras avkommor).
    Inavel vid jämvikt som funktion av reproduktiva immigranter
    Immigranter/år Formel Simulering Sel jakt

    0,1

    0,33

    0,28

     

    0,2

    0,20

    0,22

    0,15

    0,5

    0,09

    0,13

     

    1

    0,05

    0,08

    0,04

    Antagande: Distinkta gen 5 år    

     

  •  Man förväntar sig att ö-modellen och simuleringen borde visa samma beroende av jämvikts F av antalet immigranter. Men det gör de inte och skillnaden är ganska stor. Varför?  Varför blir jämviktsinaveln så låg för 0.1  immigranter per år? Jag blir intuitivt misstänksam att något inte stämmer när avvikelsen i beroendet mellan vad man skulle förvänta av ö-modellen och vad simuleringen ger är så stora.
  •  Den selektiva jakten borde slå igenom på samma sätt som en ökning av antalet immigranter. Men den selektiva jaktens relativa effekt verkar mindre för 0.2 immigranter per år än för 1 immigrant per år. Varför?
  •  När man tillför många immigranter vid hög inaveln så borde den inavelsänkande effekten vara nära proportionell mot antalet, men beroende är mindre proportionellt än jag tycker det borde vara (se Fig 4 där höga F borde spegla inverkan i början och såleder 200 borde ge nästan halva tiden jämfört med 400). Men det verkar vara tvärtom att antalsberoendet blir mer uttalat när man kommer i närheten av jämvikts F. Konstigt!
  •  Simuleringar ger bättre och säkrare resultat än formler om de är riktiga, men de blir som svarta boxar – ett litet fel kan ge stora effekter. Hur säker är man på att simuleringen verkligen funkar? Har den t ex jämförts med andra simuleringar? Har man gjort rimlighetsanalyser (sätt in extrema men förutsägbara värden). Jag är misstänksam mot Forslund eftersom det inte är en särskilt bra reaktion av en forskare när en senior professor säger att han har problem att förstå. Den normala reaktionen är då – att notera intresset och söka efter förklaringar på vad som är svårt att förstå. Det finns många exempel på att vad som verkade kontraintuitivt först verkligen var riktigt som antalsoberoendet. Hör man ingen reaktion så ökar chansen att skälet är att det är en varg begraven någonstans (eller var det hund ordspråket sa?). Men vargforskning är ju som jag påpekar i brevet om Skandulv lite speciell.    https://vargdag.wordpress.com/2011/10/07/forslunds-inavelsberakningar/      Det har ju nu visat sig att det faktiskt inte var någon god ide att ha många vargar, som Forslund tolkades som och nog gav underlag till att tro, och därigenom bidrog med spikar till det nuvarande varg-kaoset. Det verkar som om den svårighet jag skisserar ovan fanns redan då, hur mycket har det grubblats över detta sedan den här varningsflaggan restes? 

Naturvårdsverket utannonserade 121012 ett utredningsuppdrag http://www.naturvardsverket.se/Start/Naturvard/Nyheter/Utredning-om-riktad-jakt-pa-varg/ Detta är ett mycket stort steg framåt i en riktning jag efterlyst snart två år. Bra naturvårdsverket!!! Det är rätt väg, men för sent och inte tillräckligt långt på vägen och för pressad tidtabell. Men bättre sent än aldrig!!! Det är också bra att naturvårdsverket gör uppdraget synligt på webben. 

Jag har uppmaningar till uppdraget, uppdragsmottagarna har varit medvetna om detta, jag har inte bedömt exakt hur det uppfyllts men slutresultatet blev så bra man kunde hoppas!

Jag går igenom uppdraget under ungefär följande rubriker

Ny licavhandl popgenetik
Vad eftersträvas egentligen när det sägs att låg inavel eftersträvas?

Det är troligen inte effektivt att rikta sig mot revir med speciellt hög inavel och kanske inte ens särskilt låg genetiskt status
(Knepigt att hålla isär selektions-effekten av jakt och effekten av antal)
Uppmaning att utsträcka analysen över alla nivåer av genetisk status
Uppmaning att jämföra program som håller vargantalet konstant på 200 och 500 vargar
Släktskap gör att riktad jakt är ett än viktigare verktyg
Misstänksamhet mot att resultaten inte hinner ligga till underlag för jakt 2013

Kan forskarna och naturvårdsverket vara objektiva?
Tro att det behövs tid att smälta resultaten
Olyckligt i naturvårdsverket presentation och tílltänkta tillämpningar

Ny licavhandl popgenetik

Linda Laikre och Nils Ryman gjorde i början av november uppmärksammade uttalande i dagens eko,  som dagens ekochefen förklarade med att de redogjorde för ny forskning, trots att det inte vad jag  eller andra kunde märka ingick någon ny forskning i inslaget. Men jag hittade något som kan vara relevant ny forskning även om det inte  på något sätt nämndes i inslaget på  http://www.popgen.su.se/index.php
http://www.popgen.su.se/Licentiatavhandling_MijaJansson_Abstract.pdf Ett icke hållet lic-seminarium med en icke åtkomlig uppsats där det står en relevant mening som jag citerar nedan,
Licentiate seminar: Conservation genetics of dogs and wild wolves
tisdag kl 14:00, 2012-12-11  Plats: E306.

Mija Jansson will present and defend her licentiate thesis ”Assessing inbreeding and loss of genetic variation in domestic dogs (Canis familiaris) and wild wolves (Canis lupus) using pedigree data”

Evaluation committee: Professor Mats Amundin, Linköping University (chair), Docent Hans Temrin, Professor Bengt Karlsson

Det står i slutet på abstraktet: ”Using pedigree analysis we showed that continued hunting of the population will make it less likely to reach genetically based Favourable Conservation Status (FCS) criteria that are required by biodiversity legislation within the European Union”

Jag tror jag kan gissa vad det rör sig om och hur jag kan kommentera det, men det kan jag förstås inte förrän underlaget blir tillgängligt.

Vad eftersträvas egentligen när det sägs att låg inavel eftersträvas?
Länk https://vargdag.wordpress.com/2011/10/23/genomsnittligt-slaktskap-berakningsmetod/ Inavel kan ha flera olika meningar, vilket kan orsaka problem, även för en specialist. Inavel syftar oftast på en egenskap för en individ. Denna inavel kvantifieras med ett mått mellan 0 och 1 som kan tolkas som en sannolikhet. Inavelns värde blir samma som hur besläktade föräldrarna är, som i facksammanhang lämpligast betecknas coancestry (”samanor” på svenska, men det är inte särskilt vedertaget). Kinship används ofta, men är ibland dubbelt så stort, och sambandet med inavel blir då komplicerat. Att det är något som inte stämmer med individ-inavel för inavelns betydelse för vargstammens framtid inses t ex genom att både en invandrare och dess avkomma har inavel = 0, trots att ingen av invandrarens men hälften av avkommans gener är samma som i resten av vargstammen. Det är en inavel på populationsnivå som eftersträvas vid selektiv jakt. Populärt kan man sätta det som den inavel det skulle bli om alla vargar fick barn med varandra, men riktigt rätt är inte det heller. Jag har föreslagit att beteckna det gruppsläktskap (group coancestry). Genomsnittligt släktskap duger, men är lite långt. Vad uppdraget egentligen gäller skulle alltså kunna vara att utse de vargar eller revir vars avlägsnande ger maximal sänkning av gruppsläktskapet per eliminerad varg. Men även med denna definition hamnar man fel, vilket jag berör i nästa avsnitt.

Jag varnar uttryckligen att försöka räkna på andra typer av genetiska effekter än inavel, försöket att utvidga räkningarna till heterozygotigrad har fått förfärliga konsekvenser för den svenska vargpolitiken,

Det är troligen inte effektivt att rikta sig mot revir med speciellt hög inavel och kanske inte ens särskilt låg genetiskt status
Påverkan på populationens långsiktiga inavel går inverkan på det genomsnittliga släktskapet hos vargarna eller egentligen deras avkommor, och beaktas detta så spelar avkommornas storlek roll. Det är knappast optimalt att skjuta alla valpar i ett revir, deras genomsnittliga släktskap ändras när en försvinner. Det är så komplext att exakt optimera selektiv jakt med komplicerade urvalsförfaranden så jag tvivlar på att det är effektivt att försöka vara så sofistikerad 2013, kanske senare år.

Inte heller ”forskarna” verkar tro på skillnader mellan specifika revir, från Sveriges skrivelse till EU mars 11 ”I rapporten från Sveriges lantbruksuniversitet rekommenderades att kända revir med invandrade vargar och första generationens avkomma undantogs från jakt. I övrigt ansåg forskarna att det var mycket små skillnader i genetiskt bevarandevärde mellan övriga revir.” Mitt intryck är att naturvårdsverket – av någon anledning – formulerat uppdraget, så att de som skall utföra det inte tror det resulterar in något intressant.

Jag tror inte det är stor skillnad mellan individer som har varken F1 eller F2 i stamtavlan. Deras gener härrör från de tre tidigaste grundarna i ungefär lika stora proportioner, det finns nog inte mycket extra vinst att skörda på finlir där. Det viktigaste för att minska ”inaveln” är att öka de två senaste invandrarnas andel av populationen och det gör man genom att undanta deras ättlingar från jakt. Att inrikta jakt på de ”mest inavlade” reviren gör detta och ger alltså effekt, men jag tror inte effekten blir mycket större genom att vara väldigt selektiv. Men jag kan ha fel. Ett vargpar (Nyskog-5 började reproducera 2000) gav 14 reproduktiva avkommor och detta bidrar så mycket till dagens ”inavel” och inverkan har ännu inte smetats ut över hela populationen. Det bör ge effekt idag att minska andelen Nyskog-5 ättlingar.

Om man skjuter revir utan att skilja på vargar måste man räkna in föräldrarna i revirens genetiska status vilket komplicerar. Kanske man kan skilja på föräldrar och avkomma. Ibland har föräldrarna halsband. Kanske beteendet skiljer sig. Denna jakt förväntas bedrivas av experter som kan och har lärt sig mer än massjakterna 2010-2011.

En annan sak som spelar roll är förväntad storlek på avkomman av de individer som selekteras. Riktar man sig mot ett revir för man ta hänsyn till föräldrarna också, och deras genetiska status och förväntade framtida avkomma skiljer sig från valparnas. Förväntad avkomma beror på inavel, ju mer inavlade individer är ju mindre fertil avkomma förväntas de få och ju mindre påverkan har de på framtida inavel. De kullar som är mest inavlade är ett resultat av incest, huvudsakligen broder-syster men också förälder-avkomma, detta kan vara 10% av vargflockarna. Dessa hög-inavel-vargar utmärks av mycket låg fertilitet och ger ett litet bidrag till framtida generationer och inavel. Det ger således mycket liten effekt på den framtida inaveln att skjuta bort de mest inavlade reviren. Jag avråder uttryckligen från att rikta jakt avsedd att sänka inaveln mot de mest inavlade reviren.

Uppmaning att utsträcka analysen över alla nivåer av genetisk status
Uppdrag: ”mot revir med särskilt låg genetiskt status samt att undersöka effekterna på populationens inavelsnivå av en sådan jakt.”  Föreslås utvidgat ned till t ex ”skydda F1” 0ch ”skydda F1+F2”. Man måste kunna göra jämförelser. ”De mest inavlade reviren” är ingen bra begränsning, för snävt och för att ge påtaglig effekt måste jakten vara mer omfattande. Genetiskt är det ingen bra ide att helt göra slut på vissa revir förutom att det är jaktligt svårt. Eftersom regeringen deklarerat avsikt att få ned vargstammen till 180 ”med stöd av forskarna” så ger detta också in viktig anledning att titta på mer än de extremaste reviren.

Jag trodde i min enfald att det var Laikre och Ryman som var bakom rekommendationen att skjuta speciellt inavlade revir, men de verkar enligt radiouttalande inte tycka den specifika inavelsgraden gör särskilt stor skillnad så det där med speciellt inavlade revir är nog en skröna från naturvårdsverket som inte förtjänar så stor uppmärksamhet. Detta är också ett viktigt skäl för forskarna att inte begränsa frågeställningen.

Uppmaning att jämföra program som håller vargantalet konstant på 200 och 500 vargar
”Utredningen ska också inkludera en analys av huruvida licensjakten kan utformas så att den genetiska förstärkningen av vargstammen kan påskyndas och ytterligare förstärkas genom att populationen hålls på en lägre nivå under tiden för de inledande åtgärderna för genetisk förstärkning.”  Selektion och antal påverkar båda och det går inte att separera effekterna. Effekten av immigranter är utspridd över tiden. Detta blir ohanterbart om antalet inte hålls konstant. Det behöver inte vara fler än två nivåer, däremellan kan slutsatser dras med interpolation. Analysen bör omfatta stammar ner till 200 vargar. Skäl: 1) fortfarande gällande riksdagsbeslut; 2) jägareförbundet håller fast vid det lång tid och är en tung instans som har moraliskt rätt att få sitt alternativ prövat; 3) det finns ett regeringsförslag om 180, fast 200 är jämnt och ligger nära nog. Det högre antalet är förenlig med rovdjursutredningens förslag. Det är mycket lätt att hantera slumpmässigt uttag genom att lägga på ett ”slumpmässigt” lock med befintliga simulatorer. Det kan tillföras o.5, 1, 2 eller 4 migranter per generation, interpolation kan ge andra antal. Förloppet kan följas över generationer. Detta ger ett enkelt svar på den principiella frågan. Detta tycker jag borde kunna göras på någon vecka så finns det resultatet i tid för GYBS-beslutet. Eftersom det inte tillförts några vargvalpar och det tar några år innan de går i reproduktion och sänkningen av populationstorleken behövs först då och då har vargantalet nått 500 och kommer inte att få sänkas, så är analys av kommande migranter ointressant. Så länge det kommer resultat som klart och entydigt visar om migranter får större genomslag i liten population eller ej så har jag nu inte många synpunkter på resten. Man kan köra olika jaktscenarior i de två antalsversionerna.

Tilltagande släktskap gör riktad jakt ett än värdefullare verktyg
Effekten av migranter blir mindre ju mer släkt de är med de skandinaviska vargarna. Läs mer här! Därför kan man förutse att migranterna för lägre effektivitet ju fler migranter, och denna effektivitet av migranter avtar ganska snabbt med migrantantalet. Därför är det viktigt att migranterna verkligen utnyttjas effektivt och det värdefullaste hjälpmedlet är selektiv jakt.

Misstänksamhet mot att resultaten inte hinner ligga till underlag för jakt 2013
Man skulle kunna tänka sig att naturvårdsverket ville ha resultaten i tid för jakten 2013. Men då borde naturvårdsverket begärt in resultaten tidigare. Kommer utredningen 15 december och så är det en månads helgstiltje till 15 januari och sedan skall man kanske skriva in i förvaltningsplanen och ha någon slags efterdiskussioner och därefter bestämma detaljerna om den faktiska jakten… Nä, naturvårdsverket kommer nog att skylla på att resultatet kom för sent (fodrade för mycket efterbearbetning). Det är oetiskt att skjuta vargar under parning eller dräktighet. Resultaten kanske presenteras, så påverkan på inaveln ter sig mycket liten, vilket kan bli ett argument emot implementering. Hoppet hos naturvårdsverket är nog snarast att det skall komma någon tveksamhet så kritik kan avfärdas eller ställningstagande fördröjas till GYBS är klart och jakt utesluten.

Kan forskarna och naturvårdsverket vara objektiva?
En praktiskt taget enhällig forskarkår – förmodligen inklusive många forskare som kommer att vara involverade i denna analys eller uttala sig om den – har framförallt i början på 2010 – deltagit i drevet mot tanken att jakten skulle kunna vara bra för vargens hälsa och sänka inaveln, exempel här och här, men det finns många många fler, medan det känns som det är bara jag som med någon ihärdighet hävdat att jakten kan vara inavels-sänkande. Det finns få eller nästan inga belägg för att någon annan hävdat det annat än fördelarna med en låg stam. Det enda motivet som accepterades var påverkan på acceptans. Eftersom forskarna ofta uttryckt en tidigare skeptisk uppfattning, hamnar de nog i försvarsposition om analyserna skulle peka i annan riktning, och får svårt att ta åt sig resultaten. Visserligen finns det enstaka uttalande från olika forskare som stöder att jakt kan vara bra men samma forskare har vanligen i ett mer synbart sammanhang uttalat sig negativt. Eftersom jag spelat och väl fortfarande spelar en dissident-roll och tvärtom mot alla andra genetiker talat om att det har genetiska fördelar med vargjakt och få vargar och detta utanför varg-etablissemangets ramar, så finns en risk att ambitionen att vederlägga mig bidrar till tolkningarna av resultaten. Eftersom största delen av omvärlden är ovana vid tanken så blir mottagandet misstänksamt. Forskarna skriver troligen in en massa om och men i rapporten och som sedan blir underlag för en avrättning av naturvårdsverket, som med MVP studien. Denna nyupplevda historia minskar förtroendet hur resultaten presenteras av naturvårdsverket, även om själva forskarrapporten är bra. Den senare rapporten om den genetiska MVP är dock olyckligt ofullständig och själva processen inger inte förtroende. Det är en stor risk att rapporten inte blir tillräckligt täckande eller objektiv eller att naturvårdsverket inte kommer att förmå utnyttja den,

Tro att det behövs tid att smälta resultaten
Att vargjakt kan ha bra genetiska effekter och att det kan ha fördelar med få vargar är för de flesta inklusive de som utför studien en nyhet och strider mot de elementära kunskaper de har. Jag tror därför det fordras tid både för dem själva och deras omgivning att smälta resultaten. Den extrema tidspressen gynnar inte detta. Förmodligen behövs fler (utvidgade) studier i samma still för att det verkligen skall sjunka in och angripa de mest relevanta frågeställningarna. Jag vet heller inte om det finns några bra program utvecklade för att studera vargjakteffekter, antingen kanske man får skriva kod själv eller applicera ett program som inte är gjort för jakt. Då kan det finnas fällor som har med utvecklingen att göra så även det kan komma att göra det riskabelt med snabba tillämpningar. Som exempel kom det idag en vidareutveckling av ett program jag var involverad i för fyra år sedan, jag trodde hela tiden det var en fråga om några månader innan det var klart men det tog fem gånger längre tid. När det gäller antalets betydelse utan riktad jakt med konstant antal så borde standardprogram kunna användas och det är ganska enkelt, så de resultaten behöver nog inte smältas om de inte ger alltför oväntade resultat.

Olyckligt i naturvårdsverkets presentation och tilltänkta tillämpningar
Genom att fokusera på jakt i ”jakt i revir där vargarna har särskilt låg genetisk status” ges en olyckligt snäv begränsning. Det frågas efter ”snabba effekter på inaveln”, effekterna kan nog bortförklaras som små om jakt-uttaget är litet och begränsas till ett år och därför små effekter som vid första ögonkastet inte förefaller värda att ta hänsyn till. Det är inte inaveln som skall sänkas.

Blandade kommentarer
Genetiskt värdefulla vargar tenderar att bli skjutna i skyddsjakt. Jag tror det vore intressant att räkna ut hur många inavlade vargar som måste skjutas i förvaltnigsjakt för att kompensera så att den uppgång i inavel som inträffar när man skjuter en genetisk värdefull varg. Av speciellt värde är att veta vad som behövs i form av förvaltningsjakt för att kompensera att en direktinvandrare skjuts som nu är aktuellt i Junsele.

Ryman och Laikre har deklarerat sin negativa inställning till riktad jakt.  Uppdraget ska genomföras efter samråd med andra relevanta forskningsmiljöer.  I uppdragsredovisningen ska det på en övergripande nivå framgå om det i delaktiga forskningsmiljöer finns skilda uppfattningar om delar av eller hela redovisningen. Det blir jobbigt att hantera detta med på förhand negativa patner, Man frågar sig om Ryman/Laikres inlägg är ett hinder som lagts ut an

Tidigare text som jag försökt systematisera ovan, men det underlättar nog att läsa från en annan vinkel
Beräkningar är mycket mer kompetenskrävande och sofistikerade än att bara ”skjuta de mest inavlade”. Jag har själv inte velat understryka svårigheterna innan naturvårsverket erkänt möjligheten! Inavel i snäv bemärkelse beror på vilka individer som parar sig och inaveln bland de vargar som inte har nytt blod beror på mest på parningsmönstret och inte hur ”genetiskt värdefulla” de är Skjuter man bara de mest inavlade reviren fokuserar man på incestparen och de har liten betydelse för den framtida inaveln, de tillför den framtida populationen få ättingar! De har låg fertiIitet! Sunt förnuft måste tillämpas också och man bör inte utgå från att den som skriver instruktionerna har det. Det är egentligen inte inaveln utan ”gruppsläktskapet” eller ”genomsnittliga släktskapet” som skall reduceras och det är inte samma sak som inavel och kan leda till felslut om den som räknar inte är medveten om detta. De inavlade syskonen i en incestkorsning är förmodligen inte nämnvärt mer släkt med vargarna utanför reviret än andra vargar. Jag föreslår därför att man oftast utesluter de högst inavlade om de är bror-syster eller förälder-barn korsningar. Mamma, pappa och barn har olika genomsnittligt släktskap och gör man det sofistikerat kan vissa val göras även inom en flock. En enkel räkning som ger huvuddelen av vinsten är ändå att lista de revir vars valpar har hög inavel, titta på stamtavlan och annan info och sedan använda sunt förnuft och sedan peka ut revir som kan avvecklas. Fördelen är att det går fort, jag skulle kunna göra det inom en vecka. Nackdelen är en förlust, gissningsvis marginell,  jämfört med mer sofistikerade metoder som ändå ger lite jämfört med att bara utesluta F1-orna. Det är inte heller optimalt att tömma revir helt och hållet, det genetiska värdet av de kvarvarande ökar när man tar bort en. De tre första invandrarnas genom är ganska jämnt fördelade i vargstammen, det viktigaste är att öka de två senare vargarnas bidrag till populationen, och avskjutning av de mest inavlade reviren ger ganska lite för detta.

Så här beskriver alliansen processen
I förvaltningsplanen för varg, som EU-kommissionen tagit del av, har Naturvårdsverket föreslagit att en populationsbegränsande, selektiv jakt på varg kan användas i syfte att stärka stammens genetik. Ett uppdrag har också gått ut till Skandulv för att forskarna ska redovisa om och hur en sådan urvalsbaserad jakt kan bedrivas. Underlaget levereras i början av december. Vår ambition är att en sådan jakt ska kunna bedrivas kommande vinter i syfte att begränsa tillväxten i genetiskt svaga revir.

Nägra länkar med bäring på problematiken

http://vargweb.wordpress.com/2012/10/19/genomsnittligt-slaktskap-2/ om vad som egentligen borde vara målet för vargförvaltning och hjälpmedel för riktad jakt

Kommer nog så småningom flera

, ,

Lämna en kommentar

Naturvårdsverket fick ett brev om varg

Inför kritiska vargbeslut sände jag ett långt brev till naturvårdsverket med ett antal kopior till ”berörda”. En länk till en pdf-fil med en bearbetad version av brevet finns längs ned. Här görs ett försök till sammandrag.

Brevet är en vädjan om att tänka klokt, inte bara juridiskt och enligt en del av ”forskarnas” bokstav. Beslut om fortsatt fritt växande vargstam är inte klokt. Det omöjliggör en vargförvaltning med kontinuitet och tillräcklig förankring. Det gör de viktiga aktörer som stött varg i Sverige till stora förlorare just för att de stött varg. Centern som skapade politisk enighet kanske försvinner som riksdagsparti. Jägareförbundet, som tagit ställning för varg, förlorar många medlemmar till en jägarorganisation som stöder nollvisionen. Demokratin förlorar eftersom beslut med bred majoritet i riksdagen i fortsättningen går att ändra på. Vargen förlorar eftersom acceptansen sjunker ytterligare, och samlevnad med varg blir svårare. Vargförvaltningen bedrivs så att acceptans för varg sjunker och inaveln ökar. Vid GYBS för varg behöver man inte överdriva  100% säkerhet och man behöver inte försäkra mot de värsta framtids-scenariorna utan kan istället ligga på den optimistiska sidan med valpflytt och sånt. Ligger man långt över MVP=100 med GYBS, ställs höga krav på goda argument för trovärdighet. Jag tror inte det går att försvara GYBS över 150 och förvaltningspopulationer mycket över 200 med tillräckligt bra argument för acceptans. Jag tycker man hårdrar genetiken – att inaveln leder till utdöende snart och att migrationen är så fruktansvärt dålig och prognosen ännu sämre. Man använder genetik som motiv för stora antal, men vägrar att använda genetiska argument för små. Jaktens potential att öka migration och sänka inavel har inte beaktats. Jakt 2013 reducerar inaveln, mer ju mer omfattande den görs och ju större vikt målet inavels-sänkning ges. Genetik och genetisk förstärkning har vargförvaltningen gjort till fula ord och impopulära begrepp vilket försvårar den genetiska förstärkningen. Naturvårdsverket verkar ha sågat MVP på ett orättvist subjektivt sätt, för att lämna fältet mer fritt för genetiska resonemang av tveksam relevans och svåra att förklara exempelvis länsstyrelsetjänstemän när de skall försvara vargpolitik.

Inom två dygn efter brevet (kopiorna) sänts började naturvårdsverket tala om selektiv jakt. Fokuseringen var ”att skjuta de mest inavlade reviren”. Det stod refererat i många tidningar inklusive tankar om selektiv jakt, det har aldrig hänt förr. . Inte nog med att det kom uttalanden, 101012 lade Naturvårdsverket ut en sida med uppdrag om selektiv jakt!   Det hade varit lämpligt om utredningen gjorts klar innan naturvårdsverket gick ut i pressen och uteslöt jakt. Men det hade varit lämpligt att göra det innan GYBS eftersom det faktiskt påverkar GYBS. Selektiv jakt kan förekomma även när kriterierna är uppnådda för GYBS och gör då immigrationen effektivare och detta påverkar i sin tur GYBS. Och det är tveksamt om syftet är jakt 2013, det blir VÄLDIGT stressat, eftersom resultaten skall komma december 15 och troligen inte pekar ut revir för jakt! Om de nu pekar på att det är berättigat med omfattande vargjakt (40 vargar) vad händer då? Törs verkligen forskarna komma fram till något så kontroversiellt så snabbt före? Ofta är det forskare som tidigare deklarerat att jakt inte har någon eller försumbar betydelse för inavel och troligen kommer de i försvarsposition. Det blir inte lättsålt även om  det är rätt. Det är viktigt att utredningen förstår att målet är att sänka genomsnittligt släktskap snarare än vad de flesta lägger i inavel och genomsnittlig inavel! Vore synd om det nu visade sig att jag faktiskt har fel. Jag tror jag har rätt men jag har inte varit SÅ säker, hoppas utredningen ger ett klar svar, och inte ett för mig suddigt. En fördel med att sätta igång tidigare vore också att jag inte jag skulle bli så provocerad av att ingen tycktes lyssna. Jag tror det räcker med den inavelsminskning det ger att skydda F1orna och det finns andra synpunkter (inte minst genetiska) som borde vägas in i de revir som jakten bör riktas mot. Det är också viktigt för den eventuella inavels-sänkningen att selektionsjakten inte får homeopatiskt liten omfattning. Eftersom detta kommer att intensifiera tänkandet omkring att inrikta sig på de mest inavlade (vilket är dumt om det görs bokstavligt) så jag förstorade avsnittet om det.

Sista veckan har två nyheter hänt med anknytning till brevet. Dels har jägareförbundet skrivit till naturvårdsverket. Jag skiljer mig från jägareförbundet genom att jag stödjer valpflytt i största möjliga utsträckning de närmaste åren. Även om inaveln inte förefaller vara ett överhängande hot är det mycket önskvärt att den sänks även om jag tycker  inte det i dag bör sättas som ett krav för GYBS utan faller inom ett vidare förvaltningsmål, och det är värdefullt om valpflytt konceptet utvecklas så det kan användas snabbare och säkrare vid framtida problem. Dessutom har det ett jaktorienterat syfte. Får vi in fler migranter ökar den inavels-sänkande effekten av jakt. Bedriver vi jakt men utan nya migranter så har man om några år exploaterat de inavels-sänkningar som kan åstadkommas med jakt och det blir motiverat att öka vargstammen för att motverka den genetiska driften i väntan på nya migranter. Ett sådant resonemang tillsammans med tillräcklig kompensation (i färre vargar framförallt) för den som tillåter valpflytt, gör att markägare får påtagliga, konkreta och näraliggande incitament att ställa sig positiva till valpfytt när det berör deras mark och jägareförbundet borde kunna ställa upp på resonemanget om dagens vargantal medger licensjakt.

Dessutom har ”gulingen” återfunnits med chans till valpar 2013, vilket förbättrar invandrarprognosen och skulle kunna göra licensjakten genetiskt effektiv något längre. Min mening är att värdet av två valpkullar av denna tik för svensk vargförvaltning är åtskilliga miljoner och dessutom i någon mån rehabilitering av det dåliga renomme naturvårdsverket fått genom att stoppa det tidigare parbildningsförsöket. Tiken finns inte på ”året-runt” renbetesmarkerna och därför kommer det inte i konflikt med något rikdsdagsbeslut att hon stannar kvar, och naturvårdsverket kan därför hävda att flytten lyckades, man flyttade henne från ett område där rennäringen blev för exponerad till ett där riksdagen inte ansett rennäringen lika utsatt. Och Sverige kan påvisa för EU att utbredningsområdet för stationär varg faktiskt ökat väsentligt de sista åren.

Det (nästan) oediterade brevet på http://vargweb.wordpress.com/2011/10/01/brevnaturvardsverket/

En senare variant av brevet kan ses om man klickar här

, ,

2 kommentarer

Förlorare i vargpolitiken och skademinimering

De största förlorarna på sitt stöd till en svensk vargstam!

De som förlorar mest på att de stött varg i Sverige är jägareförbundet och centerpartiet. Statsmakterna och naturvårdsverket är också förlorare trots sitt stöd.

Centerpartiets minister (Carlgren) lyckades sy ihop en vargpolitik med brett stöd och bäring på långsiktighet, men den retade upp några partier och miljöorganisationer. Dessa hade framgång med en vädjan till EU som resulterade i att vargen ”förvaltas” med fri tillväxt för obestämd tid, vilket den nuvarande vargministern görs till syndabock för. Centerpartiet riskerar nu att elimineras från riksdagen om den vargpolitik centerpartiets ministrar formellt har ansvaret för inte uppfattas som rimlig. Gissar att vargfrågan bidragit till att den centerminister som lyckades med konststycker att få relativt samförstånd om varg byttes ut till en mindre vargintresserad.

Svenska jägareförbundet har förlorat en mycket stor del av sina medlemmar till en konkurrerande jägarorganisation, som till skillnad mot jägareförbundet antagit en nollvision, och jägareförbundets ordförande fick inte förnyat förtroende för att han varit för mjuk i vargfrågan. Vargfrågan har bidragit till att ”jägarna” svartmålats, förlöjligats och demoniserats som kollektiv gentemot allmänheten, ”blodtörstiga varghatare”. Även i artiklar och kommentarer till naturvårdsverkets utspel att det blev ingen jakt 2013 för EU inte ville för det gick dåligt med valpflytten förekom åtskilligt nedsättande och irrelevant. Jag uppfattar detta som djupt orättvist, när jägareförbundet faktiskt stött ett för jägarkåren kontroversiellt program, som ligger nära det nuvarande och bättre uppfyller de politiska intentionerna och de avtal Sverige skrivit på än vad naturvårdsverket lyckats med (bredare geografiskt spridning är viktigare än högt antal på en liten del av arealen). Detta bidrar till oansvarigt fyrkantiga reaktioner, överdriven stingslighet och myndighetsmisstro. Det känns ovist handlat av naturvårdsverket om de inte utnyttjar sitt politiska handlingsutrymme, så att centern och jägareförbundet inte kan visa på några framgångar i vargfrågan, ”någon belöning” för att de stött varg, trots att de i praktiken bara fått ovett för det.

Stor  skada vargen gör eftersom förtroendet för det demokratiska systemet sjunker. Respekten för demokratiska beslut i laga ordning undergrävs. Ett beslut med bred parlamentarisk majoritet för ett beslut som gav stor flexibilitet för ändring 2013 borde ha respekterats. Det borde inte löna sig att söka genvägar förbi detta förfarande. Det uppmuntrar till anarki.

Naturvårdsverket tillhör också förlorarna. Den generella trovärdigheten minskar.

En väg att reducera dessa skadeverkningar för de som stött svensk varg kunde vara att snabbt anta en långsiktig vargpolitik, som har naturlig anknytning och kontinuitet mot den som lämnats och inte innebär en drastisk ändring.

, ,

6 kommentarer

Habitat-direktivet, acceptans och Naturvårdsverkets försening

Försenat beslut och acceptans versus habitatdirektivet

Jag hade efter en tidigare kommentar inte tänkt ta upp naturvårdsverkets kommande beslut om gynnsam bevarandestatus förrän jag sett det. Men eftersom beslutet har senarelagts och den ansvariga på naturvårdsverket kommenterat så kommenterar jag. Tänker också skriva en kommentar om planen att inställda jakten 2013.

Fördröjning av beslutet om minsta antal vargar
Instruktionen från regeringen var att natuvårdsverket skulle leverera beslut första oktober, men naturvårdsverket har bestämt sig att inte följa denna tidsram. Detta minskar chansen för någon form av jakt i början av 2013, eftersom det är många andra beslut som behöver tas innan, som är avhängigt av detta första. Förhalas ärendet minskar chansen att det blir formell kontinuitet till det riksdagsbeslut som gäller fram 2012 och minskar trovärdigheten av statsmakternas vargpolitik ytterligare. Om ärendet förhalas kan det när man så småningom kommer till frågan om jakt 2013 argumenteras att man inte vill störa vargarna under parningen eller skjuta dräktiga honor.  Man skulle kunna tänka sig att naturvårdsverket ville ha ett bättre underlag i form av de beräkningar av kritiska men okända komponenter. Men vad jag förstår är detta inte skälet, utan naturvårdsverket vill få en historisk översikt av ”forskarna” beträffande vad som redan sedan länge är känt som naturvårdsverket kunnat gjort själv, för att kunna hänvisa till samråd med forskare, medan forskarna inte vill se sig som delaktiga i beslut. För övrigt finns ju en massa remissvar som troligen innehåller värdefull information också, och för övrigt rent taktiskt stöder nog många remissvar mer vargar så vill naturvårdsverket ha detta . J&J anser att expertsynpunkterna ger underlag till allt mellan 100 och 3000, själv har jag angett ett något smalare intervall för vad som är förenligt med direktivet, men allt beror alltså på vilken (vilka) experter naturvårdsverket gör ett subjektivt beslut att lyssna på. Utöver den gräns sårbarhetsanalysen sätter är det väsentligen ett ”politisk” beslut vilka risker man vill ta av en typ forskare inte skall vara med óm att besluta och vargen är inte hotad ens vid licensjakt tycker den huvudansvariga för skandinaviskt vargforskning, Olof Liberg. Jag har visserligen inte tittat på habitatdirektivet förut men jag har tittat på rovdjursriktlinjerna, de är tillräckligt suddiga och oklara och med lite god vilja finns det flexibilitet.  EU-kommissionären har uttalat: ”…I am reassured that we can expect to see further improvements to the management plan before it starts to apply in January 2013.” Varför försvårar naturvårdsverket att hålla den tidtabell som EU önskar och ser fram emot? Med ”apply” innebär vad jag förstår att vargjaktsfrågan kan diskuteras, det är inte bara beslutet om antal som fordras för att den nya förbättrade förvaltningsplanten skall träda i kraft, och detta måste EU kommissionären förstått när han föreslår denna strikta tidsplan. Varför inte utnyttja den flexibilitet som finns till att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus (högst den sista kända vinterstammen) så blir framtiden ganska problemlös. En jakt kan komma tillstånd 2013 och demonstrerar att den döda hand EUs hanterling lagt är borta. Några som helst genetiska problem för detta kan jag inte se!!!!  Mitt intryck är att varje månad det tar att sjösätta en uthållig vargpolitik försämras acceptansen. Nu har de norska motsvarigheterna till både centern och LRF uttalat sig emot frilevande varg. Innan EU lade sig i var det inte ”rumsrent” för etablerade stora organisationer att öppet och kategoriskt motsätta sig frilevande varg, detta har ändrats sedan EU röt till. WWF har slutat försöka dra in pengar från folk som tycker varg är hotad och gått över till utländska arter (tiger, noshörning).  Tidigare fick man upp länkar till vargvärnande organisationer när man sökte på Google, dett är nu borta. Det verkar inte längre lika ”lönsamt” och opportunt att föra fram varg som utrotningshotad art, vilket är ett tecken på att acceptansen går ner.

Nu ligger bollen hos naturvårdsverket som segar medan acceptansen försämras!

Fast å andra sidan – om naturvårdsverket/EU är beslutna att hindra jakt 2013, så är det ju inte någon brådska och då är det kanske bättre att vänta till början av sommaren. Kanske skulle då ett bättre underlag kunna framställas. Det blev en mer transparant process med deltagande av ”stake-holders”, EU uppmuntrar ju till att använda förvaltningsplane-arbeteet till att höja acceptansen och få deltagande av ”stake-holders”. Nu blev det ju bara så före det var dags för de viktiga besluten, Naturvårdsverket verkar inte heller tycka det är ett bra underlag eftersom de inte hinner klart.

Habitatdirektivet

I ett uttalande från Naturvårdsverket i Svensk Jakt i slutet av september kommenteras bl a EUs roll :”Jag är mycket medveten om klimatet bland folket i buskarna. Men vi måste förhållas oss till Art- och habitatdirektivet. Där står det ingenting om att man ska besluta saker utifrån hur den lokala acceptansen ser ut. Vi måste förhålla oss till EU-lagstiftningen.”

Habitatdirektivet och dess tolkning och huruvida socioekonomiska hänsyn får tas:
Habitatdirektivet, som ingår i EU-fördraget att Sverige skall följa, ser man om man klickar här. Jag har inte tittat på denna text förut, bara rovdjurriktlinjerna. Men vad direktivet i praktiken inleds med är formuleringarna:

”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska
mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och
regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en
hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i
vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig
verksamhet.”

”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till
ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.”

Förmodligen är det något som står i det finstilta i direktivet om att vad som synes stå inte är relevant för hur många vargar det minst måste vara i Sverige, jag fattar inte bevarandejuridik så bra. Eller kanske för att det inte står bokstavligen ”lokal acceptans” utan bara ”ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Men i förvaltningsplanen (s79) står faktiskt att EU-kommissionen tycker ”lokal acceptans” kan rättfärdiga jakt, så den undanflykten är tveksam.  Myndigheter kan vara skickliga på att hitta formuleringar, som verkar säga något, men har inbyggd deniabilitet, här ställs journalistens skicklighet på prov! För mig verkar de uppräknade faktorerna i habitatdirektivet att hänga ihop med acceptans och alltså nivån för gynnsam bevarandestatus. Det är många som inte kan se distinktionen mellan habitatdirektivets formuleringar och acceptans, om det nu verkligen finns någon. Det är viktigt att Naturvårdsverket enkelt och lättfattligt klargör hur det skall tolkas. Jag sökte i naturvårdsverkets förvaltningsplan. ”sociala” förefaller förekomma på ETT ställe långt bak i det hundrasidiga dokumentet, och det finns ingen diskussion om hur det skall tolkas gentemot habitatdirektivet där det nämns på en framträdande plats i början. Att naturvårdsverket är så dålig på att förklara hur det hänger ihop är en bidragande faktor till den låga acceptansen för varg. Denna förklaring bör skrivas in i nya versionen av förvaltningsplanen. Det är också underligt att Naturvårdsverket framför det utåt som ett stort problem och samtidigt diskuterar det så lite i förvalningsplanen.

EU-kommisonären har själv uttalat ”Direktivet har den flexibilitet som behövs för medlemsstaterna att förvalta stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” Jag frågar mig varför naturvårdsverket har så svårt att ta till sig detta.

Naturvårdsverkets representant uttalar också: ”Vi som förvaltningsmyndighet skulle naturligtvis önska oss att vi hade ett läge där vi kan besluta om hur vi ska förvalta rovdjuren. Detta för att tillgodose alla intressen, både långsiktig livskraft och lokal acceptans. Men överträdelseärendet är inte avskrivet”…. Det är bra att natuvårdsverket VILL ta hänsyn till acceptansen, men jag tycker det borde vara förenligt med direktivet, och även om acceptansen försämrats sedan EU lade sig i med sitt elefantinhopp tror jag ändå det är fel att formulera det så att bara vi slapp deras vakande öga så skulle vi minnsann göra helt annorlunda. Gör isåfall helt annorlunda ändå och se vad som händer. Jag tror det finns en överdriven EU rädsla just för vargar (det är inte bara ”folket” utan också politikerna, som är överdrivet rädda för vargar:-)). I ett annat ärende drog sig ju riksdagen inte för att fatta ett beslut som kostar 70 miljoner i böter. För den mycket osannolika utvecklingen att Sverige skulle bli dömt till böter kostar det säkert långt mindre än de böter riksdagen gladeligen tar på sig utan mycket diskussion, och för samhället, om än inte statskassan, skulle man säkert spara in böteskostnaderna många gånger om! Det naturliga sättet att lösa tvister är i domstol om man inte kan förlikas, och Sverige har nu offrat statsmakternas trovärdighet och acceptansen för vargpolitiken och de ansvariga ministrarna riskerar sitt partis framtid i riksdagen, är detta inte tillräckligt för att EU skall släppa ärendet, så låt det gå till domstol!!!

Acceptansen kanske kommer in för antalet vargar ovanför GYBS
Efter GYBS så tänker nog naturvårdsverket fastställa ett förvaltningsmål. Naturvårdsverkets förvaltningsplan är här (tyvärr är fig 2 oläslig men dess innehåll framgår väl av texten). Jag hittade inget om förvaltningsmål eller något sådant men det kanske ligger implicit inbakad i en terminlogiväxling som till på köpet naturvårdsverket tycks anse behövs förklaras. Genom att lägga ett högt förvaltningsmål eller vad det nu kommer att kallas kan naturvårdsverket förta den eventuellt acceptanshöjande effekten av att vargfrågan äntligen fått en långsiktig lösning. Men hänsyn till acceptansen anser kanske naturvårdsverket kommer in beträffande vargantalet över GYBS (rovdjursutredningen föreslog GYBS 450 och verkligt vargantal 500, men naturvårdsverket kanske plussar på mer, det är tråkigt att naturvårdsverket inte skrivit en klarare förvaltningsplan. Att en förvaltnongsplan inte behandlar ett framtida förvaltningsmål så att det ens går att ana vilka tankar som ligger bakom är anmärkningsvärt och än anmärkningsvärdare är att det står om värdet att vargpolitiken är förutsägbar i förvaltningsplanen, planen uppfyller allt så in kravet på förutsägbarhet. Det står i inledningen av förvaltningsplanen att riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan, men har den verkligen beslutat om att den skall finnas i ett högre antal?  Den kommer nog ytterligare överraskningar i beredskap som kommer att väcka ogillande, fortsatt bråk och påverlar acceptansen. Så räkna med fortsatt sänkt acceptans tills myndigheter/statmakter klargör vad de egentligen vill.

Vargkommitten?
Regeringen har tillsatt en vargkommitte med uppgifter att följa förvaltningsplanen, (detta är ju en komplettering av förvaltningsplanen och naturvårdsverket såg fram emot samarbetet med vargkommitten) acceptans, rådge regeringen och göra en ”konsekvensanalys” som nog omfattar EU-direktivets ”skall ta hänsyn till  ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Man undrar vargkommittens roll, den märks inte, kanske någon skriver och frågar?

, ,

4 kommentarer

Brev till EU och miljöministern

Jag skrev till EU-kommissionären och miljöminister Lena Ek om vargfrågan våren 2012, men jag fick aldrig något svar eller reaktion att meddelandet mottagits från någon av dem. De fyra gånger jag skrivit till regeringen/ministrar och EU förut i andra frågor har det kommit en respons och ibland ganska utförlig. Detta inkluderar ett brev till Andreas Carlgren i vargfrågan som fick ett ganska utförligt svar där jag hade känslan av att det var personligt dvs någon mening var ministerns direkta respons till mig. Min mening var att uppmuntra till en snabb avveckling av ”överträdelseärendet” så man kunde ”gå vidare”. I efterhand kan man säga att jag inte blev bönhörd.

De två träffades de två 1o juli 2012 och det kom en pressrelease från EU. Jag tycker mig märka att ”diskussionsklimatet” förbättrats, tidigare har det bara förekommit ensidiga utsagor från regeringen om den goda dialogen med EU. De synpunkter jag framfört kanske bidragit. Det är positivt att EU enligt sitt pressmeddelande trycker på (och alltså inte kan förutses läggas hinder i vägen för) att förvaltningsplanen skulle vara klar så den kunde träda i kraft till nyår 2013, så en långsiktigt svensk vargpolitik kan inledas nyår 2013, med klara ställningstaganden och nya löften om förvaltningsjakt, som kan ersätta gamla inoperativa.

EU borde ha avskrivit överträdelseärendet, när den ej helt klara förvaltningsplanen presenterats i början på juni 2012. Då har Sverige levt upp till EUs viktigaste förväntningar när det gäller dokumentation och en process till långsiktiga beslut (en förvaltningsplan), och det skall inte behöva gå ytterligare år av kiv om precis vad som står eller borde stå i förvaltningsplanen innan vargpolitiken 2013 och framåt sjösätts av riksdagen hösten 2012. Fast det var ett misstag av Lena Ek att inte underrätta sig om den viktigaste informationen som borde stått i förvaltningsplanen innan den skrevs, det hade ökat chansen att ärendet avskrivits 2012.

EU inledde ”överträdelseförfarandet” våren 2010, och det fick direkta konsekvenser för vargförvaltningen i augusti 2011. Opinionen polariseras. De som överhuvudtaget inte vill ha varg i Sverige (noll-visionen) organiserade sig. En stor jägarorganisation  bestämde sig för att ta avstånd från frilevande varg i Sverige vilket resulterade i ett stort medlemsuppsving. För den största jägareorganisationen genomdrevs ett ordförandebyte pga för lamt agerande i rovdjursfrågan.  Det bildades ett politiskt enfrågeparti mot varg för några månader sedan. En vargskeptisk blogg har fått stort genomslag sedan sommaren. Det går knappast att tala om massiv enighet för att det skall finnas varg i Sverige längre, även om det fortfarande är en stor majoritet som stödjer det. Det finns inget annat djur som är mer kontroversiellt och klyftan fördjupas av avsaknaden av politiskt trovärdiga beslut. Enda sättet som jag ser att förebygga ytterligare polarisering är ett långsiktigt trovärdigt riksdagsbeslut i höst, och enda sättet att komma dit – om nu Sverige inte vill riskera att åtalas vid EU domstolen – är att EU deklarerar att de åtminstone för tillfället släpper uppmärksamheten på Sverige.

Med det syftet har jag april 17 2012 skrivit ett brev till EUs miljökommissionär och ett brev till Sveriges miljöminister.

Båda har ”bloggar”. Janez Potocniks facebooksida  är: http://www.facebook.com/potocnikjanez Jag lade in brevet på ”anteckningar Wolves in Sweden” förutom att jag sänt det med post. Kommissionären är intresserad nog att lägga ut personliga kommentarer om den svenska vargen!! Av senast inkommande meddelanden utifrån så informerade 7 om den ”tragiska” utvecklingen för den svenska vargen medan 7 hade andra ärenden.

Miljöminister Lena Ek har en blogg http://www.centerpartiet.se/lenaek  Denna blogg antyder dock frånvaro av intresse för den svenska vargen, det finns ingen ”tag” för ”varg” eller ”rovdjur” eftersom detta inte är diskuterade ämnen, och det finns knappast något ställe att lägga ut brevet. Hon skrev en post ”nu vill jag veta vad du tycker”, fast hon avsåg inte att be om synpunkter om annat än vad som var i hennes huvud. Men där tycks 20% vara vargsynpunkter med de vanliga debattörerna, så intresset att frågan tas upp finns. Inläggen verkar inte censurerade. Länkar framställs inte som länkar. Kanske ändå lägger brevlänken på Lena Eks blogg också om det kommer någon relevant artikel. Intrycket är att EUs ”vargminister” är mer intresserad av synpunkter omkring svenska vargar än sveriges ”vargminister”. Och svenskar är definitivt mer intresserade att hålla miljökommissionären underrättad om utvecklingen av varg i Sverige än att framlägga synpunkter till miljöminstern i Sverige!

Om man ser det från miljöministern synpunkt är det inte skoj för Sveriges vargminister att vara ansvarig för ett område, där regeringen valt att lyssna på Bryssel, och som regeringen inte tycker de kan göra mycket åt innan remisserna på förvaltningsplanen och rovdjursutredningen kommit. Regeringen kan inte annat än fungera som slagpåse om den försöker diskutera ämnet. Farhågan från debattörerna är förstås att även när det är dags att diskutera frågan tidsfönstret blir smalt och regeringen kommer snart att begrava ärendet i nya utredningar istället för långsiktiga riksdagsbeslut. Dock måste Lena Ek ges en komplimang och kanske gör underverk i det tysta. Genom ”sårbarhetsutredningen” tog regeringen initiativ i vargfrågan och gjorde vad andra negligerat och lade en bra grund till vargdiskussionen utan orealistiskt uppdrivna antal. Varg diskuteras mycket mer och intensivare än frågans faktiska betydelse för riket motiverar, fast diskussionen är inte så vetenskaplig. De frågor miljöministern tar upp är vanligen relevanta och hennes inlägg välskrivna och kanske kunde få mer kommentarer än de får. Men å andra sidan är ministern ansvarig för ett område med många starkt engagerade och då är det tveksamt att bara låtsas som om frågan inte fanns. Det relativa ointresset på miljödepartementet och det långa och konfliktfyllda avståndet mellan miljö och naturbruk kan vara ett skäl att flytta jaktfrågor och rovdjurspolitik till landsbygdsministeriet.

Jag skrev brevet till miljökommissionären på svenska. Det är en rättighet att skriva till och få svar på svenska i kommunikationen med EU. EUs miljökommissionär har en svensktalande som följer det svenska vargärendet. Jag förväntade mig ändå inte mer svar än ”tack för intresset”. Miljökommissionären försöker faktiskt skriva på svenska på facebook. Egentligen var brevet till EU mer till en svensk publik (det gick kopia både till miljödepartmentet och lantbygdsdepartementet. Någon reaktion kom inte heller från Lena Ek fast det var på svenska.

 

, ,

3 kommentarer

Förvaltningsplan – synpunkter

Förvaltningsplan – Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att göra en förvaltningsplan för varg som skall vara klar i i början av juni 2012. Förvaltningsplanen gick ut på en förremiss i slutet av april och NVV inhämtar allmänhetens synpunkter på hur relationerna med varg skall förbättras i början av maj. Jag skriver mina synpunkter högst upp på detta inlägg, jag gör sedan en nytt inlägg när den slutliga förvaltningsplanen kommer. Mina synpunkter nedan från hösten har redigerats med hänsyn till rovdjursutredningens slutbetänkande.

Förremissvar till naturvårdsverkets förvaltningsplan i slutet av april 2012

Det saknas definition av den ”inavelsgrad”, som skall sänkas till under 0.1. Eftersom jag anser det är något annat som är bättre att få sänkt, och skillnaden är inte obetydlig, så är det inte trivialt och avgörandet bör inte godtyckligt överlåtas på en framtida rapportförfattare eller kanske flera olika. Rapporten 2011 (Åkesson och dessutom kanske den andra rapporten) som hänvisas till är inte tillfredställande ur denna synpunkt, och kraven på vad som rapporteras bör övervägas mer i detalj. Jag tycker Åkessons rapport är jättebra och utomordentligt värdefull och välgjord, jag är jättenöjd med den och föreslår bara tekniskt enkla kompletteringar och preciseringar från förvaltningsplanen till vad som publiceras.

Det saknas definition av antalet vargar, som skall vara minst 450. Hur antalet definieras är inte en trivial fråga.

MÅL bör inte vara oklara i avsaknad av bra definitioner. Inte i detta dokument som förmodas reglera Sveriges mål för vargförvaltning!

EUs miljökommissionär har vid flera tillfällen satt sin tillit och sina förhoppningar till förvaltningsplanen. Anser naturvårdsverket att man ansträngt sig för att tillgodose miljökommissionärens förhoppningar?

Citat från planen ”I enlighet med EU-domstolens praxis bör det även innebära att jakt kan medges om den inte förhindrar återställandet av gynnsam bevarandestatus” Licensjakt sänker inaveln och underlättar för varg att nå gynnsam bevarandestatus. Detta bör utvecklas närmare, eftersom varken EU eller ens regeringen verkar förstått det att döma av EUs reaktioner på tidigare licensjakter och regeringens undfallenhet att låta frågan prövas rättsligt. Och om regeringen och EU inte heller fattar rovdjursutredarens utläggning om förvaltningsjakt, så behövs nu ytterligare verbal utveckling.

Rovdjursutredningens slutbetänkande skriver minst 450 vargar 2024. Det är inte ett provisoriskt värde. Förvaltningsplanen remissversion för vidare föråldrade uppgifter.

Genom att flytta invandrarvarg från renbetesområdet söderut har naturvårdsverket fördärvat en lovande familjebildning och ingen flyttning har ”lyckats”. Med hänsyn till detta föreslås blygsammare formuleringar i den nya förvaltningsplanen. Jag anser i genomsnitt en föryngring i renbetesland bör tolereras för att förbättra invandringen, och undrar om förvaltningsplanen ger en helt riktig bild att riksdagen utfärdat och rovdjursutredaren stöder totalförbud?

Rovdjursutredarens förslag att inavelsmålet skall nås för populationsmålet nämns inte bland faktorerna som uppräknas för hur stammen skall tillväxa.

Genetiskt viktig varg är fortfarande ganska entydigt, men det kommer det inte att vara efter valpningen 2013, och snart kommer den genetiska viktigheten att röra sig om relationer med resten av populationen. Licensjakt bör anpassas så att det ges en dominerande vikt hur den påverkar stammens genetik, men efter 2013 bör detta uttryckas mer nyanserat. Vad som står i förvaltningsplanen stämmer inte heller med vad naturvårdsverket bestämt vid ett sammanträde. Anpassning av terminologin till mer komplexa förhållanden rekommenderas redan nu.

I vissa fall kan man göra avkall på att man måste känna den genetiska viktigheten före beslut om skyddsjakt. Det bidrar till det ”genetikhat” som vuxit fram det sista året och försvårat acceptansen för genetisk förstärkning.

Årlig rapportering av vargstatus bör uttryckligen omfatta ödet för ”genetiskt värdefulla vargar” (framförallt skyddsjakt) och helst en analys av de genetiska effekterna.

Syftet är att sänka vargens inavel bör anges utan angiven tidsgräns ”tills den blir 0.1 eller annat beslutas” (2017, som anges, kommer inte inavelsgraden att ha sjunkit till 0.1). Det går förstås att ha en plan som bara sträcker sig till 2017, men det måste framgå att ambitionerna inte slutar då.

Om det är så att vargantalet får begränsas utan att inavelsmålet nåtts eller invandringen från Finland ökat (vilket rovdjursutredaren anser behövs) så bör det klart framgå. För närvarande påstår t ex jag att det är det biologiska taket som gäller, eftersom inaveln inte kommer att nå målet och bruttoinvandringen från Finland knappast öka. Det vore bra för acceptansen om den oro detta skapar kunde skingras genom att det av förvaltningsplanen klart framgår att det räcker med att minimiantalet uppnåtts för att stoppa tillväxten med jakt, andra önskemål behöver inte uppfyllas.

Valpar bör (av biologiska skäl och för bättre acceptans av lokala intressen) tas bort från kullar dit valpar tillförs, helst fler än som tillförs. Förstår inte varför detta inte ens diskuteras.

Citat ”Naturvårdsverket avser att undersöka det bevarandebiologiska behovet och de juridiska förutsättningarna för att underlätta den genetiska förstärkningen genom selektiv, riktad och populationsreglerande jakt. En sådan jakt skulle därmed kunna utgöra en komponent i den genetiska förstärkningen för att åtgärderna ska få en snabbare effekt i populationen. Undersökningen ska omfatta såväl förutsättningarna för att utifrån genetisk status rikta jakten mot särskilda revir, som att reglera stammens storlek för att öka den genetiska förstärkningens effekt.” ”Naturvårdsverket avser att 2012 inleda arbetet med att utveckla former för en mer selektiv licensjakt och att ta fram föreskrifter för länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter varg. Bland annat kommer möjligheten att rikta jakten mot revir med särskilt låg genetiskt status och effekterna av en sådan jakt att undersökas.” 

Det är anmärkningsvärt att Sverige först nu verkar kommit på iden att utvärdera effekten av jakt och tillförsel av vargar under olika förutsättningar inklusive de rådande nu och 2010. De uträkningar som gjorts är inte relevanta, det är tveksamt om naturvårdsverket verkligen tänker göra allmänt relevantare beräkningar, t ex genom att ta hänsyn till att vargstammen nu är större än beräkningarna förutsatt. Det verkar dock av förvaltningsplanen, som naturvårdsverket nu hade för avsikt att ta initiativ till sådana beräkningar, som rimligen borde utförts för några år sedan. Någon borde insett att beslutsfattande normalt skall ha en konsekvens och kostnadsanalys. Detta gäller även den allmänna uppfattningen om riksdagsbeslut. Att genetik kan användas som ett motiv för att minska vargantal och inte ensidigt öka det skulle bidra till en mindre genetikhatisk inställning hos de vargnegativa elementen, vilket i sin tur skulle underlätta genetikförstärkningen och öka acceptansen för den. Beräkningarna måste dock utföras skyndsamt om de skall bli ett beslutsunderlag till 2013 års förvaltningsjakt. Jag får känslan av att möjligheterna att få ett långsiktigt riksdagsbeslut hösten 2012, som möjliggör förvaltningsjakt 2013, medvetet förhalas.

Citat ”Naturvårdsverket och Jordbruksverket kommer under 2013 att upprätta ett femårigt handlingsprogram som bland annat innehåller:…  – Ett kvantitativt mål för minskad inavelsnivå”

För att kunna koppla detta kvantitativa mål till insatta åtgärder borde uppdaterade relevanta räkningar utföras och det skall vara klart 2013, så inte bidrar det till jakt 2013.

Förvaltningsplanen kunde kontinuerligt utvärdera hur acceptansen för de som är närmast vargarna utvecklas med tiden och – om den försämrats sista halvåret, vilket jag tror – varför de åtgärder som vidtagits inte varit effektiva.

Nedan är några synpunkter från mig vad en förvaltningsplan kunde omfatta eller reglera. Naturvårdsverkets sida om förvaltningsplansarbetet är http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-och-vilt/Viltforvaltning/Regeringsuppdrag-om-vilt/Forvaltningsplan-for-varg/ (naturvårdsverket har bytt URL till sina rovdjurssidor URL är uppdaterad även om inte sidans text är det).

Jag har lagt ned mycket arbete på denna vargweb som ger underlag för många aspekter av vargförvaltning https://vargdag.wordpress.com/. Mycket råder det säkert i princip enighet om, men en del finns ingenannanstans och även där de flesta är överens kanske detta ger ytterligare perspektiv. Denna artikel kommer nog kontinuerligt att förbättras och förändras. En del motiv finns här, en del på den här webben och jag länkar till några. Beträffande de flesta tror jag det råder enighet om behovet. Förvaltningsplanen ges nu stor betydelse av EU och regeringen medan betydelsen av den rovdjursutredning som skall komma med sitt betänkande i början av april tonas ned. Även rovdjursutredningen själv verkar anse att svaren om vargens väg till gynnsam bevarandestatus och vad det är skall ges av förvaltningsplanen. Den nya ”vargkommitten” säger sig ha bidragit.

Jag tror inte rovdjursutredningen lyckats formulera ett genomförbart mål eller väg och jag tror att nyckeln för att lösa rovdjursförvaltningens dödläge är att ge vargen gynnsamt bevarandestatus idag och jag tror det ligger i förvaltningsplanen makt att skriva in detta, men jag tror knappast det moraliska modet föreligger.

Förvaltningsplan för varg i Sverige.

#1 Det genomsnittliga släktskapet i den skandinaviska vargens genpool skall årligen beräknas och redovisas i ett uppdaterat diagram som visar utvecklingen över tiden. Skälen förklaras på https://vargdag.wordpress.com/2011/10/23/genomsnittligt-slaktskap-berakningsmetod/:

#2 Den skandinaviska vargstammens utbredning söder om latitud 59 bör årligen redovisas i ett diagram, som visar utvecklingen över åren. Motiv: framryckningen söderut går märkligt och oacceptabelt sakta och måste stimuleras och ges ökad uppmärksamhet och analys de närmaste åren. Vidare motivation: https://vargdag.wordpress.com/2011/11/14/sydgrans-svensk-varg/  Det finns också ett behov att följa spridningen österut, men här är framstegen påtagliga och fordrar inte omedelbar uppmärksamhet. Norrut tas säkert upp av andra. I #13 föreslås länsvis fördelning av vargar vilket är ett verktyg för att följa utvecklingen av den regionala fördelningen på nationell nivå.

#3 Den svenska vargstammens utbredning skall vidgas. Huvudmetoden för detta är utformning av skydds- och licensjakt. Speciell uppmärksamhet skall ges spridning i Götaland.

#4 Det viktigaste och högst prioriterade förvaltningsmålet är att sänka vargstammens inavel som i förvaltningsplanen bör omformuleras till att sänka det genomsnittliga släktskapet. När och om det genomsnittliga släktskapet faller under 0.15, så bör prioriteten för ytterligare sänkningar diskuteras och troligen omprövas.

#5  För att sänka inaveln skall genbidraget från de tre tidigaste  ”grundarna”  successivt  reduceras. Detta borde skrivas in i förvaltningsmålet för de närmaste åren.

#6  Den prioriterade metoden att sänka inaveln är att förvalta generna från naturliga invandrare eller nyinförda vargar välNyinvandrade vargar skall i princip aldrig avlivas och deras reproduktion skall inte försvåras, men flyttning kan ibland vara motiverat.

#7  Jakt skall arrangeras så att avkomma till nyinförda vargar sällan skjuts. Barnbarn behöver generellt inget specifikt individuellt skydd utöver ett skydd för invandrarnas familjer och revir som i första hand är till för att skydda den genetiskt värdefulla vargen, i andra dess partner och först i tredje hand barnbarnen.

#8  Alla ”genetiskt värdefulla” vargar (avkommor till invandrare) är inte lika mycket värda och värdet är inte konstant över tiden. Invandrare får barn och barnbarn och sprider sina gener i stammen. Nya ”fräscha” vargar tillkommer. Därför minskar behovet av skydd och särbehandling över tiden för de nuvarande genetiskt värdefulla vargarna. Det bör göras en omräkning av genetiskt värde varje år. Eftersom vi är ovana vid detta, så kan man inte heller lägga fast i en förvaltningsplanen hur uträkningen skall göras, bara att den skall göras årligen. Detta genetiska värde behövs såväl för skyddsjakter (hur mycket ”extra” skada som måste tolereras) som för licensjakt (vilka revir som skall fredas). Synpunkter och förslag på min web: https://vargdag.wordpress.com/2011/11/24/invandrare-och-deras-avkommors-genetiska-varde/

#9 Statistik skall föras över genetik hos skjutna vargar baserat på DNA analys, och det genetiska värdet hos skjutna vargarna skall årligen sammanställas. Detta är en kontroll på att de genetiskt värdefulla vargarna får ett tillfredställande skydd.

#10 Riktvärdet för den svenska vargstammens storlek till 2019 skall sättas till lägsta möjliga. Regeringen har tagit bort taket men hänvisar till rovdjursutredningen (SOU2010:34). Rovdjursutredningen föreslår i första betänkandet att antalet inte ökar förrän inaveln minskar och i det andra att golvet gäller först från 2024. Jag tillstyrker detta varmt eftersom det är lättare att minska inaveln i en liten vargstam än en stor. Olika poster på min web visar att en liten vargstam ökar den inavelsreducerande effekten av både invandring och införsel.

#11. Huvudskattningen av vargstammens storlek definieras som det skattade antalet vargar 1 april respektive år. Därefter kommer valpningen och det tar lång tid innan man får grepp över den och dödligheten (dödligheten av valpar är stor och osäker i början). 1 april är vargantalet förhållandevis säkert, kanske säkrast. 1 april är minimitalet under årscykeln, dvs det kommer nästan alltid att finnas fler vargindivider än antalet anger, det är den naturligaste utgångspunkt för årscykeln i antal. Jakt och spårning kommer huvudsakligen att ske på vintern före 1 april (egentligen före 1 mars men justeringar kanske görs). Det blir därför ingen förvirring om antalet avser före eller efter eventuell licensjakt. Statusrapporterna under sommaren hösten ligger så nära skattningstidpunkten som möjligt. Motiv: statsmakterna har inte definierat antalet vargar i Sverige, därför bör förvaltningsplanen göra en definition (se https://vargdag.wordpress.com/antal-vargar/)

#12 Praxisen att räkna norsk-svenska vargar som svenska ändras och ersätts av en överenskommen delning. Det ger en felaktig bild av de båda ländernas vargstammar att räkna för högt till Sverige. Detta innebär att vargantalet i Sverige sjunker med kanske 20 vargar och måste justeras bakåt.

#13 Förvaltningsplanen bör se till att årliga fördelningar av antalet vargar på län görs och sprids. Naturvårdsverket gör länsfördelningen och bestämmer viktningen av vargar som rör sig över länsgränserna. En sådan skattning skulle objektivare än tidningsuppgifter, som lätt överdriver vargens roll i länet. Idén med skattningen är att skattningen i län summerar ihop till riksskattningen. Fördelningen behövs för att få nationell överblick om vargförvaltningen regionaliseras. Man får överväga hur man skall beakta och fördela icke stationära vargar, bla för att visa att varg faktiskt förekommer även i län utan föryngringar.

#14 Den naturliga invandringen från Finland skall stimuleras och förbättras. Metoder för detta är diskussioner med Finland om hur invandringen av vargar från Finland till Sverige skall förbättras, gemensamma diskussioner (Finland) med ryska Karelen hur deras vargstatus ser ut och hur migration till Finland samt österut i Ryssland kan förbättras. Beträffande effekterna av migration på inavel se min web:http://vargweb.wordpress.com/2011/11/29/invandring-av-vargar-fran-ost-sanker-inaveln/

#15 Ökad tolerans mot vargetableringar i renbetesområdet när det rör sig om direktinvandrare som envisas med att bosätta sig där och bildat revir med partner, såsom ”Idretiken (se https://vargdag.wordpress.com/2011/10/31/skandinaviens-viktigaste-varg-idrevargen/.

#16 Den genomsnittliga generationstiden baserat på årets nya föräldrapar beräknas årligen. Det är av intresse att studera hur jakt påverkar generationstiden, troligen sjunker den. Hur detta skulle kunna gå till åskådliggörs på https://vargdag.wordpress.com/2011/11/21/generationstid-lagre-an-formodat/

#17 Huvudfrågan om vargantalet i Sverige beror på vetenskapen och för hur varggener diffunderar genom en fragmentiserad, ganska liten östlig icke avgränsad vargpopulation, som genomgår dynamiska snabba förändringar; samt underlaget (beskrivningar) av denna vargpopulation. På kort sikt är fler vargar en nackdel eftersom det försvårar en genetisk förstärkning och permanent utökning av spridningsområdet. Jag föreslår därför att vargförvaltningsplanen uttalar sig i första hand för ingen ökning och i andra att eventuell ökning skall förläggas till andra län än Värmland, Dalarna, Gävleborg, Örebro och Västmanland, som idag är mättade, och i övrigt hänvisar till högre vargantal som en fråga för nästa omgång av förvaltningsplanen.

Allmänna synpunkter:
# De restriktioner och den höjning av debattemparturen som EUs uppmärksamhet angående jaktformerna givit, har föranlett regeringen och be EU om ett ökat nationellt utrymme för vargpolitiken, vilket EU inte beviljat utan istället talat om att tillräcklig flexibilitet finns. Detta gör utformningen av vargpolitik och även förvaltningsplan besvärlig, bla vet man inte vad EU egentligen vill och man vet inte hur EU kommer att reagera. Att vargen inte har gynnsamt bevarandestatus överför makt från Sverige till Bryssel, det har inte gått att lägga ett riksdagsbeslut med över 80% av riksdagen bakom som underlag till ett treårigt vargbeslut pga av EUs oförutsägbarhet. Nu skall det beslutas om villkoren för gynnsam bevarandestatus. Tvärtom vad många tror styrs inte villkoren huvudsakligen av Bryssel, EUs rovdjursriktlinjer ger handlingsfrihet för Sverige att förklara att dagens vargstam uppfyller kraven för gynnsam bevarandestatus, och att göra detta skulle ge Sverige större handlingsfrihet. Rovdjursutredningen skriver in önskemål i still med att inaveln reduceras till 10% som sedan blir ett villkor för gynnsam bevarandestatus som troligen inte kommer att uppnås. Det är naturligtvis bra med höga ambitioner och det finns en drift att få överbetyg. Jag föreslår att den svenska vargstammen tilldelas gynnsam bevarandestatus som den är, fast marginalen inte är jättestor. Andra krav och önskemål uttrycks i förvaltningsplanen. Syftet är inte att sänka ambitionsnivån i vargförvaltningen utan att Sverige skall ta en större andel av ansvaret och få större möjligheter att välja den effektivaste vägen mot målet.
# Naturvårdsverket har under hösten 2011 gjort den vargrelaterade information svårtillgängligare eller kanske ibland helt otillgänglig.  Sidor som förut var lätt tillgängliga är nu lösenordskyddade; eller omöjliga att klicka sig fram till; eller har tagits bort. Det finns en sökfunktion på Naturvårdsverkets web, men det är svårt att söka igenom systematiskt och det är svårt att finna menyer att söka från, och även när man hittat något nytt relevant, så är det inte säkert tillgängligt när man ”klickar” länken.  Det blir svårare eller kanske så omöjligt att utvärdera Sveriges vargförvaltning för oberoende observatörer utanför ”etablissemanget” (som jag). Tidigare har jag berömt Naturvårdsverket för dess öppenhet och hur jag märkte att Naturvårdsverket försökte hålla information lättillgänglig, nu verkar det inte finnas skäl för beröm längre och steget till klander är inte så långt.
# Det är svårt med myndigheter och organisationer i allmänhet och vargdebatt i synnerhet, de tar i allmänhet inte åt sig av synpunkter, som inte kommer från en auktoriserad källa (jag är ju privatperson). Man upplever att enda chansen är att skriva i t ex tidningar och då måste det vara kort och onyanserat och lite vinklat, detta leder inte till en dialog och det gör debattklimatet mer polariserat. Jag upplever lite ”konstruktiv kritik” och att det är lite för lätt att sälja kvalificerade ideer utan ett intellektuellt kvalificerat motstånd. Jag gör ganska skarpa utsagor om hur den svenska vargpolitiken borde förbättras (även kommentarer om specifika inlägg av kvalificerade namngivna personer, och i andra fall mot förslag/beslut av t ex naturvårdsverket). Vore det ett bra vetenskapligt debattklimat borde det komma mer kommentarer från dessa. I de flesta fall så är det tystnad, annars tack för synpunkterna eller vi är inte intresserade. Det blir mest onyanserat skäll. Fast å andra sidan så tror jag även auktoriserade källor känner ganska mycket frustation i just vargfrågan, och den mesta informationen är fortfarande lättillgänglig även om den från just naturvårdsverket blir sämre.
# Det uttalas ofta att en MKB eller snarare motsvarighet till MKB för varg borde utföras. Förvaltningsplanen kan omfatta den information och analys som ges i en MKB (miljökonsekvensbedömning) som skall föregå en ny verksamhet, dvs. en genomgång av miljökonsekvenserna av introduktion av varg. Varg är ju inte ny för latituderna 59-62, men för huvuddelen av Sverige är det en nyhet med permanent vargnärvaro. Det principiella förfarandet kan vara av värde även för verksamheter man har viss erfarenhet av, speciellt när ämnet är så kontroversiellt och så många olika delvis överdrivna uppfattningar är i svang.
# Det är svårt att förstå utgångspunkterna för förvaltningsplanen eftersom de politiska intentionerna är oklara, konfliktfulla och med säkerhet kommer att modifieras inom ett år. LCIE dokumentet, som hänvisas till i förutsättningarna, kommer från en grupp vars åsikter om den svenska vargförvaltningen inte har respekteras av EU-kommissionen och som ger utrymmer för ett brett spektrum av tolkningar när det skall appliceras på svensk varg. Jag kan inte förstå annat än att förvaltningsplanen blir ett vargpolitiskt instrument.
# Debattklimatet skärptes ytterligare i samband med EUs inblandning; genom regeringens försök att blidka EU; och genom att naturskyddsverket inte är lyhört för statsmakternas intentioner. Tycker det vore bättre att vänta med förvaltningsplan tills överträdelseförfarandet avslutats. Då skulle det bli något mindre turbulent och hetsat debattklimat och förvaltningsplanen kunde göras mer fristående från vad olika intressenter hävdar att EU menar.
# Det blir ännu svårare genom att vargantalet tycks öka bortom politisk kontroll till valpningen våren 2012 och vida överträffa de tidigare satta politiska målen.

Umeå november/december 2011  tillägg april 2012

, , , , ,

3 kommentarer

Skyddsjakt 2012 enligt Naturvårdsverket

Naturvårdsverkets skyddsjaktstankar – tämligen trångsynt

Naturvårdsverket lämnade en utredning till regeringen om hur skyddsjakt skulle kunna vidgas. Då skrev jag huvuddelen av den följande texten, men nu verkar det finnas möjlighet att koppla blogginlägget till det faktiska skyddsjaktsbeslutet från naturvårdsverket i mitten av januari 2012 så jag tar den chansen. Kanske moderniserar jag det här inlägget. Jag gjorde ett scenario vart den nuvarande vargpolitiken leder på länken här.

Den huvudansvariga för skyddsjaktsbeslut och förmodligen utredningen uttalar att det nog inte blir någon dramatiskt ökad skyddsjakt, så detta är förmodligen ett dokument med ganska liten betydelse, vars vidarebearbetning kostar mer än det är värt, fast det håller ju vargdebatten vital. Vore bättre om regeringen givit klarare direktiv om man verkligen önskat något, som kan få påtaglig effekt i vargfrågan. Jag låter lite kritisk, men det riktar sig inte bara mot naturvårdsverket, utan också mot regeringen som inte tycks ställt frågor så svaret blev uttömmande.

EU-s miljökommissionär Janez Potocnik skrev i en reaktion till regeringen att EUs direktiv  ger  medlemsstaterna all den flexibilitet som de behöver för att förvalta sina stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor. Åtgärder skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag. Så det finns minsann inte några hinder i vägen för naturvårdsverk eller regering att beakta specifikt svenska problem! Men detta verkar inte gått fram fullt ut till Naturvårdsverket. Dokumentet är inte så kreativitet och verkar inte vidga handlingsmöjligheterna tillräckligt. Inte heller gör dokumentet ett försök att se skyddjakter ur ”vargens” perspektiv. Miljöminister Lena Ek uttalar att det viktigaste är att förhindra att vargfrågan tas över av EU. Då tappar vi balansen i den politik vi försöker föra. Det är just precis vad som verkar ha hänt och som det här dokumentet verkar vara ett tecken på. Juridiska svårförståeliga spetsfundigheter. Otillgänglig och svårförståelig miljöjuridik. Fast det kan ju leda till något bra ändå.

Skador och olägenheter med varg bör inte ses oberoende av övriga viktiga vargförvaltningsfaktorer. De viktigaste faktorerna för att få ”gynnsam bevarandestatus” och en livskraftig vargstam är minskning av inavel och bättre spridning i det ”naturliga utbredningsområdet”. Jag hittar inte ett ord om hur detta skall vägas in i Naturvårdsverkets skyddsjaktsdokument.

Även vargantalet är viktigt, men antalet kan lätt justeras till önskad nivå på mindre än fem år. Det finns ett delbetänkande från rovdjursutredningen, som regeringen hänvisade till när de tog bort ”taket”. Där föreslås att antalet inte skall ökas förrän inaveln sänkts. Det finns riksdagsbeslut och intentioner med innebörden att stammen skall hållas konstant tills riksdagen tagit ställning till förändring. Detta bör inte köras över totalt, bara för att ett tak, som inte var ett tekniskt bra styrmedel, tagits bort. Det raskt ökade antalet leder till att de andra målen, som är svårare att nå, blir ännu mera svårnåbara och kanske hamnar utom räckhåll. Att bygga upp en vargstam till ett mer permanent tillstånd borde få ta ett decennium eller två ytterligare. Det borde inte forceras fram på det oöverlagda sätt, som nu görs för någon slags fundamentalistisk men blind EU-lojalitet. Tänk i termer av kvalitét istället för att förblindas av snabba resultat på kvantiteten.

Valpflytten ger mindre effekt per förflyttad valp ju större vargstammen görs innan valpflytten görs. Invandrade vargar ger mindre effekt ju större stammen är. Genom att blåsa upp en inavlad vargstam till större numerör blir det svårare att minska inaveln och fordrar större resurser!

Naturvårdsverket tycks anta att det ligger en svårighet i att försvara vargjakt med att den skulle försvåra uppnåendet av gynnsamt bevarandestatus. Faktum är att huvuddelen av aktuell vargjakt förbättrar vargens bevarandestatus och leder till målet att målet ”gynnsam bevarandestatus” nås snabbare. Skjuter man de inavlade vanliga vargarna och sparar de genetiskt värdefulla så minskar inaveln, vilket är den viktigaste prioriteten enligt rovdjursutredningen. En minskning av inaveln som 2012 helt bygger på naturligt invandrade vargar! Det är bara där vargen söker sprida sig till nya delar av det naturliga utbredningsområdet eller är genetiskt värdefull, som avlivning rimligen försvårar att uppnå gynnsam bevarandestatus, men det tyckte ju inte Naturvårdsverket om Kronobergsvargen, så ur gynnsam bevarandestatus synpunkt är vargjakt väldigt bra när vargen inte vidgar utbredningsområdet eller är genetiskt värdefull. Sedan undrar man ju vad det fyller för funktion att Naturvårdsverket vitt och brett sprider att det inte försvårade uppnåendet av gynnsam bevarandestatus i Kronobergsfallet, det vore bättre om Naturvårdsverket använde formuleringar, som inte kan uppfattas som lögn.

Att skyddsjakt kan bedrivas utan att någon skada inträffat utan bara att det föreligger en risk förekommer väl redan, så behövs verkligen regeländring? Norrbotten Gällivare sameby genetisk värdefull varg (avkomma från Galvenreviret) fälldes 110515, ingen skada orsakad av vargen föregick avlivningen.

Man kan inte bara skjuta vargar rakt av när skadan överskrider en viss standardnivå, som Viltskadecentrum brukar skriva i sina remissvar. Detta måste vägas bl a mot hur genetiskt värdefull vargen är. Vill man hålla vargstammen i schack, vilket är genetiskt motiverat, så är det bara att sänka standardnivån under vilken skyddsjakt rekommenderas. Från den synpunkten är det korkat att försöka definiera bort svårigheterna för en jakt som har formen av nationellt särdrag med kulturell och social betydelse, det är ju sånt som miljökommissionären mer eller mindre direkt uppmanar till att ta hänsyn till. Var kreativa och tänk på vad som är bäst för vargens gynnsamma bevarandestatus i första hand och anpassa den nödvändiga skadenivån och möjligheten till andra åtgärder till detta!

Vargens närvaro i Södra Sverige söder om latitud 59 är inför vintern 2011/2012 sämre än den var före den första licensjakten 2010. Skandinaviens sydligaste vargflock och sydligaste föryngring har flyttat norrut, liksom andra mätare på sydlig vargnärvaro, och detta trots att Sveriges vargantal och föryngringar ökat snabbt. En bidragande orsak till detta var licens och skyddsjakt. Varg förefaller knappast avancerat söderut sedan slutet av förra årtusendet. Det känns helt fel att inför 2012 diskutera generella lättnader i skyddsjakt, som försämrar vargens bevarandestatus genom att försvåra att spridningsområdet vidgas söderut. Ribban för skyddsjakt måste sättas högre när det rör de vargar som vidgar spridningsområdet söderut. Dels är det viktigt att snabbt ge större geografiskt spridning i ett läge med en snabbt växande vargstam, dels kommer skadorna på tamboskap att bli höga innan och medan stängsel byggts ut. Toleransnivån mot skador innan skyddsjakt sätts in måste alltså ställas betydligt högre i sådana fall. Generellt missgynnar de föreslagna reglerna vargens spridning söderut eftersom skador på tamdjur blir större. Man kan göra avvägningar och ha relativt lite mindre varg längre söderut där skadan per varg nog blir större, men sådana överväganden bör göras först när sydlig varg är etablerad, inte förhindra etableringsfasen.

Vid förlängningen av Kronobergsskyddsjakten skrevs ett pressmeddelande. I pressmeddelandet nämndes inte att vargen var genetiskt värdefull eller att vargen spred vargens utbredning söderut till ett ny landsdel. Däremot skrev Naturvårdsverket: ”I beslutet har Naturvårdsverket också vägt in den relativt gynnsamma utvecklingen för varg i landet”. Därmed klargör Naturvårdsverket att kraven för skyddsjakt i fortsättningen kan läggas lägre eftersom vargantalet ökat, även om gynnsamt bevarandestatus inte uppnåtts. Detta verkar länsmyndigeterna i varglänen inte förstått. I de områden vargen nu är tät (Värmland, Dalarna) ter det sig rimligt att antalet minskar 2012, och all tillväxt av stammen 2012-2013 läggs i regioner som inte är mättade. Bestämmer man sig för att bara ha varg där den finns nu genom att blåsa upp antalet där tills det är tillräckligt för landet blir det helt låst att öka spridningsområdet senare när det redan finns tillräckligt med vargar i landet, och det lär inte få trovärdighet att man skall sänka vargtätheten senare om man inte gör det nu. EU har en övertro på att låta vargen växa fritt där den råkar finnas istället för att först åstadkomma en önskvärd spridning. Erfarenhetsmässigt tar decennier för vargen att sprida sig naturligt. Det är direkt dumt att nu permanenta vargens begränsade utbredning i mellanSverige genom att låta den växa fritt där istället för att lägga ett tak där vargen är vanlig. I Estland och ryska Karelen – där det finns en vargtäthet som liknar den Värmländska accepteras vargjakt för att myndigheterna tycker att det är för stora olägenheter. För skyddsjakt borde det bara vara att identifiera var olägenheterna är störst.

Skyddsjakt går i praktiken att göra med beaktande av andra faktorer, ”Kynna” skulle få skyddsjagas med mindre skador om det varit i Värmland. Det går att sänka kravet för skyddsjakt i Dalarna och Värmland. Kan man ta hänsyn till den gynnsamma utvecklingen av varg nationellt vid skyddsjakt, så kan man ta hänsyn till den regionala utvecklingen också, dvs lägga lägre krav i t ex Dalarna och Värmland.

Naturvårdsverket nämner i sina skyddsjaktsbeslut att alla faktorer vägs, men det finns ingen redovisad diskussion om hur stor vikt de olika faktorerna ges. Det är ett uppenbart intresse för de som ogillar att skadorna blir höga samt som vägledning för länsstyrelser, att föra diskussioner om hur faktorerna geografisk spridning och genetiskt värde påverkar den skadenivå som måste tålas.

Jag skrev en debattartikel om skyddsjakt nyligen, och uppfattar det inte helt lätt att via webben få relevant information om de senare skyddsjakterna. Tidigare har jag berömt Naturvårdsverket för dess öppenhet, får se om jag reviderar den uppfattningen.

Undantaget d) för återinplantering och återinförsel av dessa arter och för den uppfödning som krävs för detta, inbegripet artificiell förökning av växter skulle kunna diskuteras mer. Det är ju faktisk återinplantering av vargen Sverige håller på med, vi vill förstärka de nya inplanterade (eller, ekvivalent, på egna ben invandrade) generna och samtidigt eliminera en del av de andra, som det finns för mycket av och som är ett hot mot stammens överlevnad.

Kan vargbegränsning åstadkommas med preventivmedel eller något liknande? Förmodligen kommer det i strid med direktivets anda, men man kan ju fundera lite.

Naturvårdsverket använder uttrycket ”allt överskuggande allmänintresse” fast advokatbyrån som anlitades tyckte att ”väsentligt allmänintresse” kunde vara en riktigare tolkning. Detta gör att läsaren tror att ribban ibland ligger högre än den egentligen gör.

EU-kommissionen får nog inte komma med nya ”åtalspunkter” till EU domstolen på det här stadiet, så Sverige behöver nog inte vara överdrivet rädd för att stöta sig med EU vid skyddsjaktens utformning. Sverige har väl blivit dömt många gånger förut för ditt och datt, det är inte dramatiskt. Jag tror inte ens EU är roat av att jävlas med Sverige, så att de vill starta upp överträdelseförfarandet från början igen. Även EU måste inse att deras inblandning ytterligare polariserar och försvårar vargdebatten, nu skall det bildas ett politiskt antivarg parti (Naturdemokraterna), det skulle inte gått så långt utan EUs inblandning!! Den ansvariga ministern byttes ut efter eftergiften till EU! Miljökommissionären har själv uttalat att direktivet ger tillräcklig flexibilitet, det gäller att utnyttja denna flexibilitet istället för att göra fundamentalistiska paragraftolkningar! Sverige har väl ett gott rykte för sin vargforskning och vi har ju precis nått ett etappmål för vargen, vi har relativt sett mer varg än våra grannar Finland och Norge och vagens tillväxten är starkare tills nu. Faktorer som gör det svårare att döma ut den idémässigt innovativa svenska vargförvaltningen. Det är oklart om Sverige verkligen döms även om ärendet skulle föras vidare och isåfall för vad. EUs expertgrupp inom området tycker att Sveriges licensjakt var OK, vilket rimligen borde göra det svårare att få en fällande dom. Och Sverige har nu gjort en stor och bekymmerskapande eftergift i att försöka få skyddsjakt att fylla licensjaktens funktion och ta bort det formella taket, vilket rimligen EU borde uppskatta. Min förväntan var att EU skulle lägga ned sin talan när Sverige ställde in licensjakt och slopade taket, görs inte det så kan ett EU rättsförfarande inte undvikas och det hjälper inte att försöka vara lyhörd så då kan man istället göra vad man tycker är rätt i Sverige . Så var inte så överdrivet rädda för EU och känn inte ett behov av att gå på tå av aktning för Bryssel!

Jag skrev tidigare en artikel om att man kunde ha en skyddsjakt som gav möjligheter till förvaltning liknande licensjakten, men detta har tydligen inte varit juridiskt möjligt. Jag klistrar in min tidigare artikel nedan och tar bort den som självständig artikel eftersom den knappast är intressant som fristående inlägg längre.

Utmärkt med skyddsjakt som liknar licensjakten!

Jägarnas organisation önskar en skyddsjakt som liknar licensjakten (se DN 09-22) från ett förvaltningsperspektiv. Ur genetisk synpunkt är det ett utmärkt förslag! Licensjakterna 2010 och 2011 lyckades helt undanta de genetiskt värdefulla vargarna, men reducerade de andra inavlade vargarnas del av stammen. (Naturvårdsverkets skyddsjakt 2011 har däremot i hög grad riktats mot genetiskt värdefulla vargar). Därigenom minskar inaveln, vilket enligt rovdjursutredningen (SOU 2011:37) är det viktigaste målet för att den svenska vargstammen skall leva upp till EUs regler. En skyddsjakt som undantar de genetiskt värdefulla djuren – men reducerar resten av stammen – kombinerar skyddseffekten med god förvaltning av vargstammen.

Jag har försökt diskutera just frågan om man måste ha utformingen av licensjakterna 2010 och 2011 på Newsmill och försökte svara!

Regeringen tog bort taket och hänvisade till det nya referensvärdet som rovdjursutredaren angivit. I rovdjursutredningen delbetänkande anges att vargantalet skall ökas först efter att inaveln sänkts. Det finns visserligen inget angivet tak längre, men genom att regeringen utsagt att det blir utökad skyddsjakt istället för licensjakt, och hänvisat till rovdjursutredningen, som föreslår tills vidare bibehållen vargstam och riksdagen har uttalat sig för taket 210 en bit in på 2012 och etappmål med minst 20 föryngringar och ungefär 200 vargar, som även om regeringen formellt tagit bort taket utgör en viljeyttring från den regeringen överordnade riksdagen. Jag tycker man kan tolka detta som att statsmakternas intentioner är att vargstammen inte skall öka det närmaste året utan snarare återgå till läget vid licensjakten 2010, när skyddsjaktens omfattning och utformning diskuteras.

, , ,

Lämna en kommentar

Skyddsjakter 2011 på invandraravkommor

Naturvårdsverkets skyddsjakter 2011

Skyddsjakt utanför varglänen beviljas av naturvårdsverket. Skyddsjakt har 2011 beviljats för fyra fem vargar (dessutom ett två fall av vargflytt och ett antal icke beviljade). Naturvårdverket har ambitionen att hålla sina dokument tillgängliga, vilket jag ger en komplimang för. Det möjliggör en analys som den här, som utgår från här angiven utgångssida, men kan göra att relevant information missas. Skyddsjaktsärendena förtecknas på och länkas från:
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-rovdjur-och-vilt/Jakt/Jakt-pa-varg/

Ja till skyddsjakt på varg 2011 av Naturvårdsverket (ej länsstyrelser)

  1. Kronobergs län  11-10-14   ”genetiskt värdefull”, dotter till en invandrare. Den korrekta proveniensen = härkomsten för vargen (Kynna 2) anges ej. ”Naturvårdsverket bedömer att skyddsjakt på denna varg inte kommer att försvåra utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus”, i övrigt inget resonemang omkring att det är en genetiskt värdefull varg. Ej skjuten än 11-10-21.
  2. Vikbolandet, Östergötlands län 11-08-23 vargens härkomst inte känd, ingen DNA analys och inget resonemang om den skulle kunna vara genetiskt värdefull. Jag gissar att det är drygt 10% chans att den är genetiskt värdefull innan jag vet mer. Skjuten 11-10-15.
  3. Handölsdalens-Mittådalens sameby, Jämtlands län  2011-01-24  DNA test uförda, formuleringarna i beslutsmotiveringen utesluter inte glasklart att det är en avkomma till en invandrare, men meningen verkar vara att det inte är en genetiskt värdefull varg. 
  4. Tåssåsens sameby. Västernorrland Jämtlands län 2011-01-14  genetiskt värdefull härrör troligen från Kynna -2. Ingen skada av vargen noterad. Det verkar som naturvårdverket hade en annan syn på skyddsjakt i renbeteseland och dess skydd än vad den svenska regeringen ger uttryck för i sin skrivelse till EU den 17 augusti. ”Naturvårdsverket gör bedömningen att skyddsjakt på en avkomma till en genetiskt värdefull varg inte på lång sikt innebär att målet med riksdagens rovdjurspolitik att uppnå gynnsam bevarandestatus äventyras.”, här tolkar naturvårdsverket begreppet ”genetiskt värdefull” varg som bara omfattande nya invandrare och icke dess avkomma. ”…Naturvårdsverket bedömningen att skyddsjakt efter en individ av skandinaviskt ursprung inom renskötselområdet inte långsiktigt försvårar upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus”  Här betecknar man invandraravkommer (från Galven och Kynna-2) som skandinaviskt ursprung. Inom skogsgenetiken så är detta felaktig användning av ursprung, härkomst betecknar proveniens, den plats där vargen är född. Vargen är av skandinavisk härkomst men inte skandinaviskt ursprung. Vargen fälld. Hård kritik riktades mot denna jakt från den ledande norska vargforskaren http://www.dn.se/nyheter/sverige/forskarkritik-mot-svensk-vargjakt
  5. Nedan (tillagd varg)Norrbotten Gällivare sameby 110515 genetisk värdefull varg (avkomma från Galvenreviret)

Av fyra fem vargar som utsatts för skyddsjakt var minst två tre genetiskt värdefulla vargar. Ingen sådan genetiskt värdefull varg fälldes vid licensjakten 2010 eller 2011 (ingen av 47 fällda vargar). Av 26 valpkullar i Skandinavien 2009 gav två genetiskt värdefulla vargar, mindre en tiondel, men jag tror livskraften hos dessa valpar är större såväl som antalet valpar per kull, och de skyddades ju vid licensjakten. Det är troligt att bland de ungvargar som vandrar omkring eller etablerar revir sommaren/hösten 2011 drygt en tiondel är invandrarbarn. Genom att skydda de genetiskt värdefulla vargarna vid licensjakt fördubblas inavelsminskningen av naturliga invandrare (Svensk Jakt 2011(8):34), men denna skattning förutsatte högst genomsnittligt uttag av genetiskt värdefulla vargar vid en skyddsjakt som var mindre omfattande än licenjakten. Naturvårdsverket verkar inte intresserad att göra det bästa möjliga av de invandrare som kommer naturligt från Finland.

De beviljade skyddsjakterna omfattar ibland inte samtliga vargar skyddsjaktsansökan angav. Det förekommer att ansökningar avslås först, men beviljas senare (vanligen eftersom vargskadorna förvärrats). Ofta kan man då inte se de första versionerna. Utlåtanden från remissinstanser finns inte bifogade, men refereras. Jag kan inte hitta dem på viltskadecentrums hemsida.

Av referenserna till utlåtanden från viltskadecentrum (av eller tillstyrkanden) framgår att man inte värderar in genetiskt värdefulla vargar utan det gäller samma kriterier för skador oberoende av vargarnas genetiska värde. Detta tycker jag känns fel. Eftersom det är prioriterat att sänka inaveln måste större olägenheter tålas för de vargar som bidrar till detta. Man väger inte heller uttryckligt geografin, etablering av varg som innebär en vidgning av det geografiska området bör enligt statsmakternas vargpolitik ses positivt. Å andra sidan kanske man tänker att det är naturvårdsverket som skall göra den avvägningen, men då är det ju viktigt att det blir en vägning som ser seriös ut.

Vill man vara elak så kan man hävda att Naturvårdsverkets skyddsjakter 2011 troligen temporärt utrotat vargen i några län. Nu vill jag inte övervärdera den aspekten. Återetableringen av varg bör ses som något långsiktigt och lite fluktuationer i icke etablerad närvaro och misslyckanden på grund av att den första vargen uppträdde för olämpligt är acceptabelt. Vid närmare eftertanke kanske man kommer att komma fram till att vargrevir inte är önskvärda i alla områden där den någon gång för några hundra år sedan fanns naturligt efter att ha gjort några försök (utöver den norra halvan av landet, som ju redan är undantagen).

En flyttning av varg från Jämtlands län i Norrland till Kilsbergen i Örebro län godkändes. (Verkställdes men vargen vandrade tillbaks norrut). Formellt sett är detta skyddsjakt på en genetiskt värdefull varg, och det utsätter vargen för risker, bl a att åter hamna där den inte är välkommen vilket också hände. Det styrker ett påstående att minst hälften av Naturvårdsverkets skyddsjakter var på genetiskt värdefulla vargar. Men jag anser syftet var gott och avsåg att gynna utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus. De facto har det nu lett till att vargen bosatt sig möjligen något mindre centralt ur renens året runt marker synpunkt och därför möjligen förbättrat situationen. Jag tycker därför inte att det skall räknas in bland naturvårdsverkets skyddsjakter på genetiskt värdefulla vargar.

En flyttning till gjordes. Dessutom skall ”Kilsberg” flyttas igen från Idre men detta är ännu inte verkställt när detta skrivs

Avslagna ansökningar
De enda ansökningar som direkt och totalt avslagits är för Riala norr om Stockholm. Det ena föräldradjuret är en avkomma från Galven och är genetiskt värdefull med invandrarfar, men själv tycker jag inte man skall betrakta valparna som ”genetiskt värdefulla” som individer. De är barnbarn till invandrare, inte barn. Å andra sidan tycker jag familjerna till invandrarnas avkommor skall skyddas så länge de är familjer, dvs tillhör samma revir. Men om ett enskilt barnbarn till en invandrare skall skyddsjagas så tycker jag inte det skall betraktas som skyddat pga dess genetiska värde och det bör ses som oproblematiskt om de skjuts när de lämnat reviret. Men den bieffekt som åstadkommas genom barnbarnens ökade överlevnadschans när man undantar reviret från jakt skall tas tillvara. Men huvudmotivet för avslaget tycks vara att skydda valparna som skulle ha svårt att klara sig och revirets existens skulle därmed hotas. Viltskadecentrum föreslog skyddsjakt på en varg, men specifierade inte vilken. Detta skulle underlätta för de senaste valparna. Men jag tycker om det är EN varg bör det inte vara den genetiskt värdefulla och eftersom de har halsband borde det vara relativt lätt att skjuta rätt varg (jag tycker halsband skall färgkodas om det inte är gjort redan). Sedan kan man hoppas den genetiskt värdefulla finner en ny partner. ”Politiskt” sett tycker jag det är utmärkt att det finns ett vargrevir nära Stockholm. Det gör det svårare och mindre trovärdigt när ”landsbygden” angriper ”Stockholm”, samtidigt som jag faktiskt tycker det har ett värde att det finns vild varg i naturen nära befolkningscentra om angreppen på tamdjur inte är anmärkningsvärt stort.

Länsstyrelsebeslut varg  (länk på naturvårdsverket med fattade beslut 2011)
Sex länsstyrelser i mellersta Sverige har rätt att besluta om skyddsjakt på varg:  Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg. Listan är inte uppdaterad sen maj, jag skrev och påpekade det i början av november. Fick inget svar men läste senare på en annan sida att det finns något säkerhetsskäl att inte ge tillgång till de senare besluten. Jag misstänker att länsstyrelserna fattar färre beslut om skyddsjakt än de skulle kunna, och att detta bidrar till vargenstammens tillväxt över riksdagens beslutade nivå. Detta samtidigt som regeringen har instruerat om ökad skyddsjakt. Iden är att besluten skall regionaliseras och regionerna visar sig kanske ligga lågt med skyddsjakt och slå vakt om sina vargar. Uppdaterat 2012; Det sköts sammanlagt 9 vargar i skyddsjakt 2011 varav endast 4 verkar länsstyrelsebeslut och 5 (här förtecknade) är beslut av naturvårdsverket direkt.

Naturvårdsverket har agerat så att det finns mycket fler vargar i Sverige sedan oktober 2010 än statsmakternas intentioner
När jag påstår detta tänkar jag bara marginellt på de som fötts 2010 också och vinterstammen 2010/2011. ”Många” fler gäller först från oktober 2011 (vinterstammen 2011/2012). Visserligen har regeringen tagit bort taket genom beslut i Augusti 2011, men detta har inte fått något genomslag i vargantal än, det nuvarande vargantalet är ett resultat av den politik riksdagen beslöt 2009. Att taket tagits bort innebär inte att statsmakternas intentioner ändras, det beror på att det sticker i ögonen på EU eftersom taket inte ger utrymme för en ökning av vargantalet och eftersom taket visat sig vara ett dåligt styrmedel. Riksdagsbeslut om antalet föryngringar kvarstår. Jag vill inte här uttala mig om precis vad vargantalet och antalet föryngringar är, men att det överträffar statsmakternas intentioner och att detta beror på naturvårdsverket tycker jag är uppenbart. Antalet kunde nu nedbringas genom mer skyddsjakt. Jag tror inte varglänsstyrelserna skyddsjagat upp sina ”kvoter”, trots att statsmakternas uttryckliga intentioner om ökad skyddsjakt och ”drygt 20 föryngringar och 200 vargar”. Länsstyrelserna är nog rädda att ändra kriterier på egen hand. Nu har naturvårdsverket beslutat slutet av oktober 2011, men bara att förlänga de gamla villkoren till början av 2012. 

Genetiskt värdefulla vargar kan vara olika värdefulla.
Baserat på vad som tidigare stod här har jag skrivit en ny artikel på denna web

Vargflytt i framtiden
Statsmakterna söker förstärka vargens genetik på andra vägar än naturlig invandring. Men detta har inte lyckats än, och man bör inte inteckna utrymme idag i mycket skyddsjakt på genetiskt värdefulla indivder. När vargflytten kommit igång säg 2013 så går det att föra ett resonemang att skyddsjakt på avkommor till införda vargar kan kompenseras med fler införda vargar. Men sådana resonemang bör inte föras innan man verkligen vet att de ”nya” teknikerna fungerar och har något års erfarenhet. Dessutom kvarstår att naturlig invandring är den prioriterade metoden och det är mer förenligt med natur och vilda vargar att vargarna själva får vandra på egna ben dit de bosätter sig, och det finns en liten men inte obefintlig chans att någon annan mer tekniskt metod inte behövs, förutsatt att effekten av de naturliga invandrarnas verkligen utnyttjas effektivt, huvudsakligen genom skydd av avkommor till invandrare och deras familjer.

Uppdaterat 2012: Naturvårdsverket har deklarerat att de inte tänker flytta invandraravkommor i fortsättningen utan bara invandrare eftersom naturvårdsverket tycker att det finns många invandraravkommor. Det betyder att invandraravkommor som förirrar sig in i renbeteslandet kommer att skyddsjagas.

Jaktförordning (1987:905)
23 a § Om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, får beslut om jakt som avses i 23 b, 24, 25 och 29 §§ meddelas
1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön,
2. av hänsyn till flygsäkerheten,
3. för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, eller
4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

Det är en olycklig formulering. Det finns ingen gynnsam bevarandestatus för vargen att upprätthålla. Varje enskild definierad varg som skjuts kan sägas försvåra utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus om inte socio-ekonomiska faktorer vägs in, men gynnsam bevarandestatus skall inte beakta socio-ekonomiska faktorer! För att underlätta utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen är det dock en fördel om ett stort antal vargar omedelbart skjuts, men undantag bör göras för genetiskt värdefulla vargar eller sådana som vidgar vargens naturliga utbredningsområde.

GPS sändare
Vargar försedda med fungerande GPS sändare är av värde för forskningen och det gäller nog i speciellt hög grad under en episod där många tamdjur angrips. Detta är i sig ett skäl mot skyddsjakt. Vid licensjaktern fälldes – om jag minns rätt – 47 vargar men ingen varg med fungerande GPS sändare och två med halsband, det är önskvärt att sådana vargar undviks vid licensjakt, men förståelsen för motiven minskar om GPS sändarförsedda vargar skyddsjagas.

Geografiskt utbredning
Skyddsjakt och vargflytt eliminerar de nordligaste och sydligaste stationära vargarna 2011 trots att vargens utbredningsområde skall vidgas. Kan man påpeka att vargens utbredningsområde ändå vidgats nyligen så minskar skälen för att avslå skyddsjakt.

Semantisk kommentar
Det är besvärligt och inte bra definierat och med en betydelse som inte är konstant med ”genetiskt värdefull” eller ”genetiskt viktig”. F1 är för fackmannamässigt genetiskt. Invandrare och invandrarbarn kanske inte missförstås, men det ger politiskt inkorrekta associationer att tala om att skjuta invandrare och invandrarbarn och det är inte lämpligt för t ex valpar från zoon. Införda eller tillförda vargar stämmer inte på naturliga migranter. Om man definierar något till dess geografiska härkomst kan det ge missförstånd eftersom samma geografiska association kan ha olika genetiska meningar som ändras med tiden. Det finns inget bra sätt men man får vinnlägga sig om att man förklarar vad som menas.

Tillägg skrivet senare när jag blev medveten om ytterligare en genetiskt värdefull varg
Jag utgick från Naturvårdsverkets websida för vargjakt, men den har visat sig ofullständig. Senare tittade jag på en annan websida om ödet av de två vargflyttarna i början av 2011 . Från den senare klipper jag:  ”En varg orsakade i mars störningar för Gällivare skogssameby i Norrbotten. Eftersom det var en avkomma till en östlig varg beslöt Naturvårdsverket att pröva att flytta vargen, istället för skyddsjakt. Länsstyrelsen i Dalarnas län ställde upp med ett lämpligt område i Garpenberg i sydöstra länsdelen. Den 9 april flyttades vargen till Garpenberg. Hannen rörde sig snart  norrut, var en tid i Galvenreviret där han föddes men fortsatte sedan tillbaka till Norrbotten, dit han kom den 10 maj. Vargen fortsatte upp mot samma område han tagits ifrån och var på väg mot kalvningslandet. Naturvårdsverket bedömde att den hade kunnat ställa till med stor skada om den nått kalvningslandet. Det handlar både om att ta renar och att störa vajorna när de ska kalva. Därför beslöt vi om skyddsjakt den 15 maj och den genomfördes samma dag. Vargen fälldes innan den kommit fram till renhjorden och orsakat skada.” Vad jag förstår innebär detta att min tidigare analys byggde på ett ofullständigt underlag och det sammandrag jag skrivit i VK är fel. Jag reserverade mig för denna möjlighet i texten ovan och jag tycker inte någon är att klandra, det är svårt att göra sånt här bra och korrekt och inte glömma något, och huvuddelen av informationen fanns ju ändå fast på en annan sida, och jag vill fortfarande ge min komplimang till Naturvårdsverket för att de gör en seriös ansträngning att tillhandahålla information.  Jag hittade inte själva skyddsjaktsbeslutet, det är bra om naturvårdsverket har ambitionen att det skall gå att hitta och få en översikt av sådana här uppgifter.

Jag borde därför ha kompletterat listan över skyddsjakter ovan med en femte skyddsjakt och en andra flyttskyddsjakt.

Tilägg mitten av nov. den sida jag fick denna uppgift från är nu inte offentlig längre (belagd med lösen), och uppgifterna om länsstyrelsernas skyddsjakter uppdateras inte, så det går nu inte att göra en skyddsjaktstatistik av en oberoende granskare som jag.

5. Norrbotten Gällivare sameby 110515 genetisk värdefull varg (avkomma från Galvenreviret) fälldes 110515.

 Två flyttningar av varg och inte bara en godkändes. I båda fallen genetiskt värdefulla vargar så det blir en stor majoritet av genetiskt värdefulla vargar i beviljade skyddsjakter men förflyttningarna avsåg ju primärt att skydda vargarna och bör därför inte räknas in som ”riktiga” skyddsjakter.

, , , , , ,

Lämna en kommentar

Genetiskt värdefull varg i Kronoberg – adjö

En vargtik föddes i reviret Kynna-2 i Norge våren 2009.  Fadern var en invandrare från öst, en av de enda två invandrare som genetiskt berikat den skandinaviska vargstammen sedan början av nittio-talet. Hon tillhörde faderns andra valpkull, hon har syskon födda våren 2008 och 2010. Men nu är fadern försvunnen och troligen död så fler syskon blir det inte. Hon försågs med en sändare den 13 januari 2011 och sedan dess har hennes rörelser kunnat följas i detalj och tamdjursangrepp kunde säkert kan knytas till henne. Den 31 maj nådde hon Kronobergs län. Dessförinnan hade hon angripit får i Blekinge och Kalmar län. Sedan den 4 augusti verkar hon skyldig till ca 8 angrepp, varav 6 de sista veckorna före det första skyddsjaktsbeslutet. Ett tjugotal får har dödats. Ansträngningar har gjorts att förhindra vargangrepp innan det första skyddsjaktsbeslutet, akutstängsel har satts upp. 

Det blev ett beslut att vargen skall skyddsjagas och att naturvårdsverket uttalade ”Att ta bort den här vargen försvårar inte utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus”. Detta är inte riktigt, det verkar uppenbart att det försvårar att få gynnsamt bevarandestatus att skjuta en icke inavlad genetiskt värdefull varg som är på väg att etablera sig i en ny del av vargens naturliga spridningsområde och bidra till att minska inaveln i den svenska vargstammen. Inte bara naturvårdsverket, utan nästan samtliga massmedia tycktes ställa upp på att det är OK att det är problemfritt att strunta i inaveln i den svenska vargstammen, eftersom naturvårdsverket spred detta i ett pressmeddelande som citerades i en stor del av dagspressen, vilket väl inte hade behövts! Kanske man skulle kunna anfört att hon är så långt från resten av vargstammen att hon kanske aldrig får en partner och därför inte kan föra sina gener vidare och således inte är så viktig, men detta anfördes inte, och jag vet inte hur korrekt det är.

Jag tror att det är ett inbyggt semantiskt problem i jaktlagstiftningen och även EUs regler. För att jaga en enstaka varg uppfattas naturvårdsverket att de måste uttala inte försvåra utvecklingen mot gynnsam bevarandestatus. I varje enskilt fall kan det argumenteras att det just försvårar utvecklingen mot gynnsamt bevarandestatus! Det blir först som en del av en långsiktig politik inkluderande socio-ekonomiska aspekter, som skyddsjakt mot enskilda individer kan försvaras med att de inte försvårar stammens utvecklingen mot ett gynnsamt bevarandestatus. Men gynnsamt bevarandestatus ses som något som kan fastställas utan socio-ekonomiska aspekter. Jaktlagstiftningen talar om att det inte får försvåra upprätthållhållandet av en gynnsam bevarandestatus, men vargen har inte gynnsamt bevarandestatus. Jag tror denna skyddsjakt och skyddsjakter som uppfyller samma kriterier inte förhindrar utvecklingen mot ett gynnsamt bevarandestatus, tvärtom de kanske underlättar uppnåendet av ett gynnsamt bevarandestatus genom större acceptans med politiken, men visst försvårar det om man inte räknar in det sociala-ekonomiska, ungefär vad EU ogillade för licensjakten. Jag tror EUs formulering är något i stil med ”the derogation is not detrimental to the maintenance of the populations of the species concerned at a favourable conservation status” … ”It must also be duly established that the derogation will not worsen or prevent the restoration of this status.”. Man är nog inte tvingad att skriva det lättsamma ”inte försvåra”. Hur man nu skall formulera det, kanske ”inte avsevärt försvårar”.

Att det var en genetiskt värdefull varg tycker jag borde uppmärksammats, om nu statsmakternas och dess rovdjursutrednings prioritet att reducera inaveln uppmärksammats. Jag Googlade fram alla nyhetsartiklar om denna varg sista månaden och såg igenom dem (16st, månaden före 1110111). Femton av sexton nämnde inte att det var en genetiskt värdefull varg. Jag frågar mig varför samhället är så ointresserat av frågan att minska vargens inavel som sägs vara en hög prioritet? Jag har också tittat igenom alla massmediaartiklar jag hittat om skyddsjaktsbeslutet dagarna efter beslutet, ingen nämner att det var en genetiskt värdefull varg. Det stod inte på Kronobergs läns sida om vargen förrän i remiss om ansökan till skyddsjakt. Bara Sveriges Naturskyddsförenings ledning uttrycker att det var en nackdel förenat med att skyddsjaga en genetiskt värdefull varg!  Rovdjursföreningen tycks också lite senare accepterat argumentet. Det inger inte förtroende att det bara är de som ganska ensidigt bevakar naturskyddssynpunkter, som uppmärksammat vad är och förblir en central del av svensk vargförvaltning: att sänka inaveln. Vargen betecknades Kynna-tiken, för en de flesta vargexperter väcker detta associationer till att det är en genetiskt värdefull varg, men bara ett fåtal av folket gör den associationen. Som i andra brancher utvecklas en semantik i vargbranchen som är förvillande och kan ge anledning till missförstånd, vid oklarheter kan detta ge upphov till viss misstänksamhet om någon slags konstruktiv mörkning. Vargar lever i revir, som oftast betecknas med geografiska namn. Vanligen finns ett föräldrapar i ett revir som ger upphov till valpar, normalt är ett vargrevir bebott av en kärnfamilj. Föräldraparet i ett revir kan dock ändras över tiden, valpar från en senare årgång av ett revir behöver inte ha samma föräldrar som en tidigare årgång. Föräldrapar åsätts beteckningar som vanligen är revir + löpnummer. När föräldraparet (eller en av föräldrarna) ändras så får reviret ett nytt nummer, eller ett nummer om de inte fått det tidigare. Revirbeteckningarna för föräldrapar i den skandinaviska vargstammen som fått valpar och deras genetiska släktskap har redovisats av Åkesson 2011. Revirbeteckningen Kynna syftar på ett Skandinaviskt föräldrapar, medan beteckningen Kynna 2 syftar på ett föräldrapar som började reproducera sig 2008 och där fadern är invandrare. Valparna från Kynna 2 är genetiskt värdefulla, de är hybrider mellan en invandrare och en varg av skandinavisk härkomst, medan avkommor från föräldraparet Kynna inte är genetiskt värdefulla. Så det är ingalunda självklart att Kynna associerar till något genetiskt värdefullt ens för vargexperter. För praktiskt bruk är det självklart praktiskt med Kynna eftersom det är platsen invandraren kom ifrån, men i den grundläggande dokumentationen borde stå Kynna-2 vilket det inte gör.

Samtidigt med detta skyddsjaktsbeslut nedlades en skyddsjagad varg i Östergötland, detta har väckt avsevärt mindre protester, troligen hade den dödat fler får. Om den eventuellt var genetiskt värdefull vet man inte än, förmodligen kommer informationen fram så småningom.

Länsstyrelsen i Kronoberg redogör för vargens ursprung i ett yttrande om skyddsjaktansökan daterad 111011. Dessförrinnan har jag inte sett nämnas att det var en genetiskt värdefull varg i Kronobergs län trots att jag följt rapporteringen ganska väl. Att Kronobergs län nämner det i sin ansökan om skyddsjakt är som en respons på en fråga från naturvårdsverket, det är inte på eget initiativ. Vore det inte bättre om Naturvårdsverket själv håll kontroll på sådant än att de måste fråga länsstyrelserna som ju i sin tur måste fråga någon som naturvårdsverket hade kunnat fråga själv? Här är Naturvårdsverkets  beslut från 11101?. Där skriver Naturvårdsverket ”Naturvårdsverket bedömer att skyddsjakt på denna varg inte kommer att försvåra utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus för den skandinaviska vargstammen.” Skyddsjakt får enligt naturvårdsverket inte ”försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus”, länsstyrelsen använder samma formuleringar. Detta är ett exempel på det orealistiska verklighetsfrånvända fikonspråk bevarandejuridiken använder, det har ju fastslagits att vargen inte uppnått gynnsamt bevarandestatus. Men det skall väl tolkas som att skyddsjakten inte skall nämnvärt försämra bevarandestatus. Jag anser inte den föreslagna skyddsjakten gör det i detta fall, inaveln i den svenska vargpopulationen är på väg nedåt och bevarandestatus uppåt även om man skjuter denna genetiskt värdefulla varg (det finns förmodligen tillräckligt med andra genetiskt värdefulla vargar kvar), men den förväntade uppgången i bevarandestatus blir lägre genom att man skyddsjagar en genetiskt värdefull varg och processen att nå gynnsam bevarandestatus blir långsammare. Naturvårdsverket hade inte behövt skärpa den kanske juridiskt nödvändiga skrivningen, det är naturvårdsverkets val att påstå att skyddsjakten inte kommer att försvåra utvecklingen mot ett gynnsamt bevarandestatus och framföra en lögn när sanningen nog hade dugt. Detta bådar illa för naturvårdsverkets villighet att realisera statsmakternas och rovdjursutredningens intentioner att sänka inaveln! Kanske jag har fel i att det inte är juridiskt nödvändigt att ha den här frasen, men då är det svårt att riktigt förstå hur juridiken samtidigt kan ge utrymme för jakten.

Skyddsjakten pågår när detta skrivs (111020), ordföranden i Kronobergs jägareförbund påpekade reaktionen mot EU:s utvecklade krav på ”genetisk” bevarandestatus. Det heter ”gynnsamt bevarandestatus”, men det vittnar om hur associationerna går att skylla på genetiken för hur många vargar som måste finnas. Min egen genetiskt grundade uppfattning är att vargantalet inte bör öka innan inaveln minskats (se andra artiklar på denna blogg). Den uppfattningen stödjs av rovdjursutredningen. Det står också att Jägarna har ”fått tillstånd från skandinaviska vargcentret att använda gps-sändaren som norska forskare utrustade henne med i januari, innan hon började sin vandring. Men sändaren verkar ha slutat fungera. Senaste signalen kom klockan 04 i söndags morse.”    Detta kan kanske har samband med uppgiften: ”Jaktlaget kommer inte att få tillgång till gps-informationen som avslöjar Kynnas rörelser och position. Den tekniken är uteslutande ämnad för forskning. Skyttarna får leta upp henne på andra naturliga vägar, säger Olof Liberg, forskningschef vid SLU, Skandulv till Kvällsposten. ” 111021 verkar sändaren fungera, men ändå vara av begränsad hjälp, förmodligen får jägarna bara tillgång till samma information som allmänheteten som får läget som en kvadratmil stor ruta. ”Sändaren som vargen har på sig visar positionen, men med flera timmars fördröjning, och den är därför inte till mycket nytta.” 111027 ändrades politiken och jägarna fick tillgång till den exakta positionen. De som sätter GPS-sändare på genetiskt värdefulla vargar vet i fortsättningen att de därmed ökar risken att vargarna blir offer för jakt. Kanske man i fortsättningen skulle sätta sändarhalsband på alla vargar, för att inte utsätta de genetiskt värdefulla för den extra risken. Detta beslut vittnar också om hur stor betydelse myndigheterna fäster vid att få slut på denna genetiskt värdefulla varg. Men jägarna verkade mindre hjälpta av GPS-sändaren än jag trodde de skulle vara.

Att 200 jägare fått licens för att jaga vargen gör att jag inte trodde hon skulle klara sig, det blir för stor övermakt även utan att utnyttja GPS-sändaren. Det är också en illustration att de flesta jägare kan få upplevelsen att jaga varg utan att samhället behöver arrangera licensjakt. Ur rekreationssynpunkt för jägarna verkar det fungera lika bra med lämpligt arrangerade skyddsjakter som licensjakter! Det verkar möjligt att anordna beståndskontrollerande jakt mer selektivt och mer inriktad på specifik förvaltning än licensjakterna 2010 och 2011.  Även den nyligen avslutade skyddsjakten på en varg i Östergötland lockade över 200 jägare. Om man skyddsjagar 50 vargar om året blir det tillräckligt för 10 000 jägare, lika många som deltog i licensjakterna, och ungefär lika många nedlagda vargar per jägare. Det visar också att det inte leder till några problem att få tillräckligt många jägare att ställa upp att Sveriges jägareförbund bojkottar deltagande i skyddsjakter. Dock tycker jag det drar ned rekreationsvärdet att utnyttja information från GPS-sändare. Det ger en känsla av osportsligt fusk och det blir färre vargjägardagar. Hade man väntat några veckor till hade man fått spårsnö. Men inte ens med GPS-information verkade det vara lätt att hitta vargen. 

Sveriges radio hade en omröstning och då fick alternativet ”Fruktansvärd, vi borde låta den leva” över 75% av alla röster första dagen men kategorin sjönk till 60% när röstningen avslutats. Det var 50 kommentarer, men ingen av dem nämnde de speciella skälen att inte skjuta denna varg; (1) att den är i färd att etablera permanent närvaro i ett nytt geografiskt område (det är Sveriges sydligaste varg, som faktiskt etablerat ett revir)  och (2) att den är genetiskt värdefull. Intrycket är att de hade tyckt detsamma (vanligen för eller mot, det är blandat) oberoende av dessa faktorer. Inte heller var det någon som nämnde argumentet att det kanske är för långt till presumtiva friare. Skåne avstyrke förlängd skyddsjakt! En rad skrivelser avsändes, åtgärder vidtogs och artiklar skrevs. Länsstyrelsens handläggare både i Kronoberg och Skåne anmäldes till JO, EU-kommissionären underrättades, en debattartikel skrevs i Aftonbladet av ordf f SNF och dess Kronobergsavd och uttalanden i pressen spreds.

Det verkar inte att gå att få större acceptans för skyddsjakt än för licensjakt, så ur den synpunkten verkar det inget hinder att återuppta licensjakten. Överhuvudtaget har jag inte intrycket att temperaturen i vargdebatten sjunkit sedan 2010, så jag tycker statsmakterna och myndigheterna i fortsättningen skulle snegla mindre på det möjliga intrycket på opinionen i vargfrågan och mer till konkreta effekter för vargen och omgivningen. Opinionen kommer ändå att vara mycket splittrad för oöverskådlig tid. Och det går inte att komma ifrån att en del av den lokala opinionen kommer att anstränga sig för att undvika varg i närheten.

Statuera ett exempel att även genetiskt värdefulla vargar kan skyddsjagas
Kronobergs-incidenten i sig kan förmodas att också ha en positiv effekt genom att myndigheterna demonstrerar att det i princip är möjligt att skyddsjaga en genetiskt värdefull varg och därigenom minskar motståndet mot inplantering. Jag tycker alltså själv att det var riktigt att skyddsjaga Kronobergsvargen eftersom skadan verkade utvecklas så negativt och redan var stor, samtidigt som det var så långt ifrån resten av den nuvarande vargutbredningen, men jag vänder mig alltså mot ”mörkningen” av att det var en genetiskt värdefull varg och att det har väsentliga icke önskvärda effekter att man skjuter den. Som framgår av statistiken i en annan artikel på denna blogg är det ju en huvuddel av Naturvårdsverkets senare jakter som riktas mot genetiskt värdefulla vargar, så de som känner att de behöver förtroende för att Naturvårdsverket är i stånd att skyddsjaga även genetiskt värdefulla vargar borde nu känna sig helt nöjda och borde inte upprepa argumentet! Nu när det inte blir licensjakt 2012 är det viktigt att skyddet för avkommor de två invandrarna upprätthålls även om något undantag är acceptabelt för speciellt besvärliga fall, och det finns oroande tecken på att det inte är så. 

Överväganden som skulle kunna gjorts inför förlängd skyddsjakt
Om denna varg hade överlevt skyddsjaktsperioden till 4 nov utan nya fårangrepp, så skulle jag kanske bytt fot och inte tyckt att förnyad skyddsjakt automatiskt skulle beviljas, fast nu kom upprepade nya angrepp efter att den första skyddjakten var över. Under tre veckor under skyddsjaktsperioden verkar inga nya angrepp förekommit, utebetesperioden slutar för en del tamdjur, vargstängsel hann inte levereras och sättas upp före skyddsjakten började. Nu skulle man få mer tid och kunde göra det i ett långsammare tempo. Idén vargnärvaro i Småland och Skåne verkar mer accepterad än förväntat. Ett viktigt skäl är också det psykologiska – tror vi på varg i naturen bör vi också låta vargen vinna någon gång, är den tillräckligt skicklig och envis, så kunde vi låta den få en ny chans i detta fall om det inte blev nya angrepp. Kanske möjligen vargen nu förstått att dess tidigare beteende inte uppskattades, fast en troligare förklaring är att det ligger avfall från älgjakten i skogen. Även jaktledaren uttalar sig i positiva och respektfulla ordalag om en skicklig motståndare. I det första skyddsjaktsbeslutet stod att det är för tidigt att flytta vargen (ingen spårsnö eller is), detta borde logiskt sett omprövas. Men å andra sidan är risken stor att vargen ställer till med lika mycket besvär även efter flyttning. Ett nytt skyddsjaktsbeslut borde ha omfatta en analys av hur genetisk värdefull vargen är. Detta beror på faktorer som föryngringar 2011 från Kynna-2 och antalet vargar från Kynna-2, som kan prognosticeras bli reproduktiva 2012-2013.  Det borde också vara en analys av hur svårt denna tik kommer att få det att få en partner pga det stora avståndet till närmaste permanenta vargförekomst (är chansen att få en partner relativt stor är det negativt för skyddsjakt). Samt en analys av hur vargområdets spridning söderut varit sista åren (har ”vargfronten” inte flyttat söderut är det negativt för skyddsjakt). Även att vargen har en sändare, som gör den värdefull för forskningen, och speciellt värdefull eftersom data infattar en intensiv fårattackperiod, som forskningen kanske kan hjälpa att reducera, detta bör också mer uttryckligt vägas in.

Förlängd skyddsjakt
Förlängd skyddsjakt har beviljats 111110 till första december. Två nya tamdjursangrepp skedde den sista veckan före den förnyade skyddsjakten och därför tycker jag en upprepad skyddsjakt är berättigad, priset verkar bli för högt att låta vargen vara kvar och  det prognosticerade priset i fårskador har redan med en faktor minst två överträffat vad som skulle varit toleransgräns om inte de speciella omständigheterna gällt, och det skulle bli en väldigt isolerad vargförekomst, vill vi verkligen ha en så fragmenterad vargstam? Totalt angreps i landet 2010 201 tamdjur vid 48 angrepp, ”Kynnas” andel verkar storleksordningen 15% på en enda varg under ett halvår och avtar inte, det verkar intolerabelt mycket om inte de ”förmildrande” omständigheterna vore ännu starkare.

 De tre ställen jag tittat på hänvisas bara till fortsatta skador , svårigheten att stängsla och hänvisar till ett pressmeddelande. Huvuddelen av pressmeddelandet ströks i tidningarnas rapportering.  Skyddsjaktsbeslutet här, det behandlas som en förlängning av det tidigare beslutet, de fortsatta skadorna och att stängsel inte satts upp eller kan sättas upp i tillräcklig skala. Det görs inga nya ställningstaganden i de frågor jag påpekat och (den obetydliga) argumentationen upprepas inte. Ett pressmeddelande har gått ut. I detta nämns det meningslösa kriteriet att skyddsjakten inte ”försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus”, och senare den missledande formuleringen ”skyddsjakt på denna varg inte försvårar utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus”. I pressmeddelandet nämndes inte om och isåfall hur det har vägts in att (1) vargen var genetiskt värdefull, och (2) spred vargens utbredning söderut till ett ny landsdel och (3) hade ett halsband. Däremot skrev Naturvårdsverket ”I beslutet har Naturvårdsverket också vägt in den relativt gynnsamma utvecklingen för varg i landet” och klargör därmed att gränsen för skyddsjakt i fortsättningen skall läggas lägre (i överensstämmelse med regeringens information 17 augusti).  

Jag tycker knappast det ger motiv för tamdjursägare att sätta upp stängsel, när varghotet snart kan förutses eliminerat med skyddsjakt, och knappast återkommer så snart. Det var frivilliga grupper som ville sätta upp skyddstängsel, jag skulle gärna få veta hur mycket de satt upp hittills. Vad jag förstår har de känt det som om deras initiativ avvisats, tycker det är dumt att inte försöka syna åtminstone i några objekt!

Stora jägarinsatser för skyddsjakt
Det kom som en överraskning för mig att skyddsjakterna hösten 2011 i Kronoberg och Östergötland krävde så stora insatser i tid och folk. Har detta varit vanligt vid tidigare skyddsjakter? Det rent ekonomiska argumenten att begränsa vargens antal med mindre ”selektiva” metoder än denna skyddsjakt är kanske ett viktigare argument för mer licensjaktliknande arrangemang än jag trodde förut. Fast å andra sidan är samordning med älgjakten bra och ökar det immateriella rekreationsvärdet av vargjakten, ser man detta som en pluspost så kanske inte jakten blev så dyr.

Jag reagerade emot att Naturvårdsverket tog för lättvindigt på skyddsjakt av genetiskt värdefulla vargar 
Det finns en annan artikel på denna web som analyserar alla naturvårdsverkets skyddsjakter 2011, inte bara denna. För någon månad sedan (innan ”Kynna-2” var aktuellt) skrev jag email till två tjänstemän på naturvårdsverket och bl a påpekade vikten av att ínvandrargenerna tas bra om hand och uttryckte en viss misstro mot viljan att anpassa systemet till de nya förhållandena efter augusti. Jag har också tidigare uttryckt detta på andra sidor på denna blogg. Den relativt svala reaktionen och nu detta beslut gör också att jag kände att jag nu måste höja röstläge. Därför skrev jag en tidningsartikel i VK om problematiken. Tyvärr var det ytterligare en skyddsjakt på en genetiskt värdefull varg jag missade i VK-artikeln, eftersom det skyddsjaktsfallet inte stod på naturvårdsverkets sida för jakt. Så Naturvårdsverkets skyddsjakter 2011 riktar sig hittills huvudsakligen mot genetiskt värdefulla vargar, inte bara till minst hälften.

Tillfällig sydgräns för varg?
Kanske det är så att man skulle sätta en tillfällig sydgräns för vargen att omprövas säg senast 2020 – ungefär som nordgränsen – permanent närvaro av varg accepteras ej i Skåne, Halland, Blekinge, Kronobergs och Kalmar län, skyddsjakt kan beviljas av länsstyrelserna om vargen troligen inte är genetiskt värdefull. Skälet skulle vara att inte forcera en kostbar stängselutbyggnad och andra åtgärder för enstaka vargar med dålig kontakt med den övriga vargstammen. Medlen för stängselutbyggnad kan användas till en mindre drastiskt sydexpansion de närmaste åren. Återintroduktionen av en svensk vargstam skall inte ses som ett forcerat projekt, som till varje pris måste fullföljas inom ett decennium, utan ett långsamt fortskridande projekt som kan sträcka sig över några decennier till. Det kanske räcker med att få vargen att sprida sig till halva det område i södra Sverige där den ännu ej etablerats det närmaste decenniet.

Möjlig åtgärd för att utsträcka vargens utbredning söderut
Ett sätt att stimulera en sydförflyttning av vargens sydgräns skulle kunna vara att flytta det vargpar som nu uppehåller sig i Idre till någon av de två lämpliga platser länsstyrelsen i Västra Götaland angivit. De är de sydligaste utsläppspunkterna på den lista som nyligen upprättats. De irriterar rennäringen nu och bryter mot den nordgräns politikerna bestämt. Det är ett etablerat par som kanske inte flyttar sig långt från nedsläppsplatsen och chansen är stor att en sådan flytt innebär en sydflyttning av vargens utbredningsområde. Eftersom det är ett etablerat par spelar det ingen roll om det blir långt från annan varg. Det är en invandrare från öst och därmed den i särklass genetiskt värdefullaste vargen i Sverige, vilket gör det ytterst otroligt med skyddsjakt. Staten kommer att betala vad skadorna kostar tills stängsel kommer upp och staten kommer att vara angelägen att stödja detta. Eftersom Naturvårdsverket själv planterar ut vargparet är det inte sannolikt de sen låter skyddsjaga det.

, , ,

2 kommentarer

Naturvårdsverkets förslag till åtgärder att stärka genetiskt status

Kommentarer till Naturvårdsverkets synpunkter framförda i ”Förslag till åtgärder som kan stärka vargstammens genetiska status”  (Dnr 429-8585-08 Nv) inlämnad i början av 2009. Citeringar ur sammanfattningen inom citationstecken, min text i rött.

”Naturvårdsverket förordar främjandet av naturliga processer. Den långsiktigt effektivaste åtgärden som antagligen skulle få störst stöd i samhället är att sträva efter ökad överlevnad hos de vargar som invandrar till Sverige samt underlätta deras naturliga vandring söderut så att de kan reproducera sig. Den kontinuerliga invandringen av finska och ryska vargar framgår i analyserna som det viktigaste för att långsiktigt förbättra den svenska stammens genetiska status. Invandringen motverkar inaveln, reducerar populationens utdöenderisk, och länkar genetiskt ihop den skandinaviska stammen med den finsk-ryska.”

En ökad tolerans mot närvaro av invandrare och deras barn i ”renbetesområdet” vore synnerligen önskvärd. Att överväga skyddsjakt riktad mot en invandrare som håller på att bilda familj och bosätta sig i yttersta kanten av renbetesområdet (Tåssåsenvargen) är utomordentligt kontraproduktivt för vad Naturvårdsverket säger sig främja. Statligt anställda naturvårdare bör undvika att engagera sig i sådana skyddsjaktsförslag. Inte heller är en verkställd skyddjakt riktad mot en avkomma till en invandrare bra stil, men här rörde det sig om avkomman till en invandrare, där syskon redan etablerat familjer, vilket är en förmildrande omständighet. Vargpolitiken bör utformas så att skyddsjakt inte tar sig sådana uttryck. Det kan vara berättigat med formella ändringar för att förhindra detta.  Vargtätheten i nordvästra Finland är låg, invandringen skulle förbättras om den ökades. Vargar kan också tänkas invandra över isen vid Vasatrakten varför något revir däromkring skulle kunna öka chansen till invandring. Då minskar också chansen att det kommer direktinvandrare från Ryssland vilket är mer riskabelt ur smittosynpunkt. Dessa synpunkter bör framföras till och diskuteras med Finland i det inledda fördjupade samarbetet. 

”Forskare bedömer att om den skandinaviska vargstammen inte får tillskott av nya gener behöver den vara så stor som ca 1000 individer för att vara livskraftig.”  Inte ens 1000 räcker nog till för ”livskraftig” i ett perspektiv bortom 2100, men eftersom den skandinaviska vargstammen fick tillskott av två nya vargar 2008 (2007) som har reproducerat sig och vars gener bitit sig fast så är det inaktuellt att se den skandinaviska vargstammen som helt isolerad, och det är inte heller akut att öka vargstammens numerär. För en större ”nordisk” vargstam spridd över sitt naturliga utbredningsområde synes det i första hand angelägnare att Norge, Finland och Danmark ökar sina numerär än att Sverige gör det.

”För att förbättra den genetiska situationen på både kort och lång sikt behövs minst 3 nya invandrade vargar per femårsperiod som reproducerar sig i den skandinaviska vargstammen vid en populationsstorlek på dagens nivå.”  Jag anser (se min artikel om migration på denna web) att det räcker med knappt en invandrare per femårsperiod för att förhindra ytterligare höjning av inaveln och två är fullt tillräckligt för att förbättra den genetiska situationen och att möjligen på sikt sänka inaveln mot 0.1. Det har kommit två invandrare den föregående femårsperioden, det är inte osannolikt att det fortsätter att komma så många. Dels vidtas nu förhoppningsvis åtgärder, dels ökar chansen att hitta en partner när vargtätheten har ökat jämfört med perioden före 2005, dels tycks det allvarligaste hindret, tjuvjakten, minskat betydligt. Man kan inte avskriva att ivandringen kommer att ligga på två per femårsperiod förrän man kan blicka tillbaks om ca ett decennium.

”Artificiell förstärkning av vargstammen skulle sänka inavelsnivån snabbare men inte få någon bestående effekt om det inte finns tillräcklig reproduktion av naturligt invandrade vargar. Naturvårdsverket föreslår därför i dagsläget ingen flyttning av vargar eller förstärkning (s.k. inplantering) av vargstammen med vargar från utlandet.” Det är troligt att naturligt invandrade vargar är tillräckligt för att ge en bestående effekt av en inavelssänkning. Inaveln framhävs som ett huvudproblem. Därför är naturvårdsverkets ställningstagande inte väl underbyggt.

Kommentarer till Naturvårdsverkets synpunkter framförda i ”Genetisk förstärkning av den svenska vargstammen”  inlämnad vid slutet av 2010.

”3.2.3 Inavelsgrad och genetiskt effektiva vargar
Genetikforskarna har redovisat att med en förstärkning av den nuvarande varg-stammen med 20 genetiskt effektiva  djur, dvs. djur som lyckats reproducera sig, bedöms inaveln minska från ca 30 procent till ca 15 procent på 5 år.”

Jag tror det behövs färre reproducerande djur (ca 13) för att inaveln skall minska till ca 15 procent. De införda djuren och deras avkommor lider inte av inavel, ivarjefall inte lika mycket. De får därför fler valpar och är vitalare dvs klarar sig bättre i det naturliga urvalet. Det är inte omöjligt avkommorna genom heterosis (en slags omvänd inavel) blir ännu ”bättre” än normalt icke-inavlade vargar. Heterozygotin i sig kan ha ett värde. Framförallt har den en fördel (förstärkning av effekten på inaveln) genom att de skyddas från jakt (skydds- eller licensjakt), jag har beräknat denna fördel till en faktor 2 (se annan artikel).  Det tar dock längre tid än fem år innan förstärkningseffekten slår igenom, jag räknar med minst 8. En del av de förstärkande vargarna själva fortsätter att sprida sina gener i mer än fem år och deras avkommors fördelar har fortfarande betydelse 10 år efter inplanteringen, så jag tycker tidshorisonten för inavelssänkningseffekterna borde sättas längre än 5 år.

 

, , , , ,

Lämna en kommentar