Inlägg taggade vargflytt

Immigration och inavel – räkneverktyg och vargkonsekvenser

På lång sikt beror inavel bara på immigration och inte populationsstorlek!

Inaveln ökar vid varje generationsskifte i en liten isolerad population på grund av ”genetisk drift”. I en liten population får slumpen stor betydelse för frekvensen av arvsanlagen som går vidare. Är populationen inte helt isolerad minskar inaveln genom immigration (invandring till populationen). Det finns ett jämviktsläge mellan immigration och inavel.  För en given immigration går inaveln med tiden mot ett jämviktsvärde. Jämviktsvärdet nalkas snabbare ju mindre populationen är. I tabellen visas den inavel (mätt som inavelskoefficienten F) som en population närmar sig för olika antal effektiva immigranter per generation.

Immigranter per generation Inavelsgrad vid jämvikt
0.6 0.3
1 0.2
2 0.11
3 0.08

Lägg märke till att jämvikten inte beror på populationsstorleken! Som jämförelse är avkomma till helsyskon F=0.25 och till kusiner F=0.0625. Immigranterna förutsetts vara obesläktade med varandra och mottagarpopulationen.

Jämvikten beror inte på populationsstorleken!
Genetisk drift är en faktor som ökar inaveln i varje generationsskifte. Ökningstakten är omvänt proportionell till populationens storlek, i en dubbelt så stor population blir ökningen hälften så stor. Immigration är en faktor som minskar inaveln omvänt proportionellt till populationens storlek, i en dubbelt så stor population blir inavelsminskningen en immigrant ger upphov till hälften så stor. Dessa två beroenden av populationsstorleken tar ut varandra, och jämviktsläget blir oberoende av populationsstorleken. Detta ter sig kontraintuitivt innan man tänkt på det en stund.

Större population ger mindre ändring per generation
Det kan ta många generationer innan man kommer i närheten jämviktsläget mellan migration och inavel om population är stor. För en helt isolerad population så nås aldrig jämvikt, utan inaveln ökar varje generationsskifte pga genetisk drift. Inaveln ökar snabbare ju mindre populationen är. I en växande population med ökande immigration kan inaveln snabbt öka de första generationerna, för att senare långsamt avta när migrationen ökar. Ju större populationen blir, ju långsammare går minskningen av inavel.

Antal versus effektivt antal
Antalen i formeln förutsätter ideala individer, dvs alla som räknas in i populationen och alla immigranter har lika stor chans att få avkomma, endast slumpmässiga variationer mellan individer accepteras.  Hur dessa skillnader mellan en ideal situation bäst beaktas och vilka justeringar som kan behövas måste diskuteras från fall till fall. I en praktisk situation så kan en kombination av matematisk förutsägelse enligt formler som använts ovan och relevanta väl anpassade simuleringar ge bäst förutsägelser.

Andra problem med den använda modellen
Modellen behandlar en eller en serie av på varandra följande distinkta generationsväxlingar, i praktiken kan generationsväxling vara ett utdraget förlopp.  Modellen förutsätter diskreta generationer och konstant generationslängd, detta spelar nog mindre roll. Jag talar här om inavel, egentligen är det genomsnittligt släktskap som är intressant, men man kan se begreppen som samma sak i detta sammanhang. Modellen förutsätter att immigranterna är obesläktade med varandra och med mottagarpopulationen och att migranterna inte är inavlade. Eftersom inavel och släktskap mäts relativt en baspopulation, så behöver man ofta inte ta så stor hänsyn till detta, om det inte rör sig om gemensamma anfäder de senaste generationerna. Om populationen immigranterna kommer från är inbördes nära besläktad så kommer dock senare immigranter att vara mindre effektiva, och man måste nedjustera ”effektiva immigranter” för detta.

”Effektivt antal” är inte entydigt definierat. Även ”genetikexperter” lägger olika mening i det. Det är praktiskt omöjligt att räkna ut i en verklig variabel vanligen växande population vars karakteristika ändras över tiden och med överlappande generationer och varierande livshistorier, förutom svårigheter som har att göra med vilket effektivt antal man åsyftar. Jag är själv ”genetikexpert” och tillhör de mycket få i världen som faktiskt ”myntat” en variant av effektivt antal (”status number”), som används operativt i några förädlingsprogram. ”Status antal” för den skandinaviska vargstammen är strax under två, vargarna är lite mer besläktade än helsyskon, och ”normala” helsyskon har två obesläktade föräldrar. Man kan se det som ett alternativt sätt att uttrycka gruppsläktskap.

Tillämpning för svensk varg

Modellen bygger på att alla vargar är lika reproduktiva. Man skall använda ”effektiva vargar”. Vad detta egentligen är kan experterna diskutera, det är långtifrån enkelt och ”effektiv” varg är inget entydigt begrepp, vilket kanske många tror. För praktiska beräkningar tror jag det är funktionellast och tillräckligt noggrant att bara räkna med reproduktiva vargar, dvs. vargar som producerar avkomma. För en vargpopulation kan man sätta detta till dubbla antalet föryngringar per år för praktiska överväganden (en föryngring har två föräldrar). Detta är lätt att fatta, lätt att räkna ut och sällan gravt missvisande. Det hamnar för svenska vargtillämpningar på ungefär samma ”effektiva” antal som mer sofistikerade beräkningar. Därför räknas immigranter bara om de ger upphov till avkomma i Sverige (man får skatta antalet reproduktiva immigranter per generation, det är färre tillförda valpar än invandrare från öst som blir reproduktiva).

Immigranter har en fördel gentemot de inavlade
Immigranterna är mindre inavlade än de svenska vargarna, och inavel minskar fertiliteten. Effekten av invandringen förstärks av den lägre fertiliteten hos de inavlade svenska vargarna. Dessutom har de icke inavlade vargarna högre vitalitet och hävdar sig nog bättre. Både djurparksvalpar och finska vargar är nog något mer inavlade än de invandrare som grundade den svenska vargstammen, vilket i någon mån reducerar fördelen. Jag tror detta ger +25% fördel för immigranterna, dvs. en immigrant per generation i formeln skall räknas som 1.25 i en situation när immigranterna och deras avkommor inte får något skydd. I 2010 års föryngringar är Galven och Kynna-2 överrepresenterade jämfört med andra inavlade föräldrar som började reproduktion 2008. De invandrade vargarna kommer längre ifrån och är mindre besläktade än i den ”referenssituationen” formeln utgår från. Man kanske skall beakta detta som en ”negativ” inavel (genetikerna kallar det för heterosis). Det finns minst två exempel på effekten av en enda invandrad varg och de visar att en invandrad varg kan ha en stor och positiv effekt. Den ena rör den tredje vargen bland de tre grundarna till den skandinaviska vargstammen som satt sprätt på tillväxten. Det har beräknats att dess andel av genmassan i den svenska vargstammen våren 2011 var 28 %, man skulle förvänta mindre än 25 %, det antyder visserligen en fördel, men den är lite mindre än väntat om fördelen är faktorn 1.25, som jag föreslår. Det andra exemplet är en invandrare till vargön Isle Royal och dess isolerade lilla inavlade vargpopulation, som snabbt fick sina gener spridda och efter en tid stod för 56 % av genmassan mot förväntat en bit under 50. Den skandinaviska stammen och Isle Royal stammen var mycket inavlade och huvuddelen av den gamla genmassan ”liftade” på den nya via invandrarens partner, för nya invandrare blir denna effekt obetydlig och man kan vänta en större överlägsenhet. Jag tror att 1.25 är en rimlig skattning, den kanske kan ändras när man gjort en sammanställning och utvärdering för alla de tre reproduktiva invandrare (1991, 2008, 2008) som faktiskt kommit in, men innan man börjar bör man invänta data för föryngringarna 2011.

Immigranter skyddas från jakt
Immigranter och deras familjer är skyddade från licensjakt och skyddsjakt, detta ökar antalet reproduktiva avkommor. Värdet av skyddet beror på det uttag ur populationen som de skyddas från (licens- och skyddsjakt), det blir 0 vid fri tillväxt och ganska svagt i ett läge med en låg skyddsjaktsintensitet som inte ger stor vikt åt det genetiska värdet och tillåter populationstillväxt vilket torde vara situationen hösten 2011-2012. Jag går här på rovdjursutredningens delbetänkande, som föreslår konstant vargantal tills inaveln sänkts och regeringen som uttalat att populationsbegränsande licensjakt skall återupptas 2013. I det läget jag gissar +40% ökning av antalet reproducerande avkommor för immigranter och deras familjer. Bara reproducerande vargar räknas i modellen, invandrarna har också ett väsentlig skydd innan de får avkomma, men detta räknas in i antalet immigranter och inte som en multiplikator. Invandrarnas reproduktiva avkommor och deras familjer får också ett ordentligt om än något mindre effektivt skydd, som nog också kan ge +40%. En viktig osäkerhetsfaktor är tjuvjakten, har den minskat så ökar invandringen av reproduktiva vargar. Det förefaller som tjuvjakten på varg i Sverige minskat de sista åren, åtminstone i procent av stammen.

Modellen förutsätter att migranterna är ”obesläktade” med varandra och de svenska vargarna, avvikelser från detta är nog inte betydelsefull för de första immigranterna, men när tio effektiva vargar tillförts så börjar det bli betydelsefullt och minskar immigrationens inavelsminskande effekt. Djurparksvargarna är besläktade med varandra och vid utsättning så tar man dessutom nog flera helsyskon från varje djurparkskull. De finska vargarna har nu så lågt populationsantal och så begränsad invandring från Ryssland förutom att invandrarna i Sverige kommer från Finland, så det påverkar prognoserna lite grand. Modellen antar också att immigranterna inte är inavlade, igen jämfört med en baslinje som tidigare tillskott till den skandinaviska vargpopulationen härrör från. De nutida finska vargarna är nog något mer inavlade. För att översätta invandring och genetisk drift till inavelsändringar per generation fordras att generationslängden är känd, för varg anses den kunna sättas till fem år. På annat ställe på den här bloggen föreslås att generationslängden är obetydligt lägre och blir något ytterligare lägre vid populationsbegränsande jakt.  Sammanfattningsvis tror jag det ”effektiva” antalet immigranter bör skattas till knappt dubbelt så högt som modellen som tabellen ovan bygger på för de första immigranterna, men för senare immigranter bör man räkna ut och använda en lägre faktor.

Släktskaps och inavelsgraden av den svenska vargpopulationen har kartlagts i en stamtavla, den senaste versionen finns i en rapport av Mikael Åkesson m fl (miljöaktuellt 2011). Inavelsgraden i den svenska vargpopulationen 2010 var ca 0.28 (vargarna är mer släkt än syskon). Det invandrade tre vargar som grundlade den svenska vargpopulationen i början på 80-talet, det kom inga nya invandrare förrän 2007/2008. Det lilla antalet ursprungliga invandrare och den höga genetiska driften i den i början lilla populationen lade grunden till den nuvarande höga inaveln.

Det kom två invandrare 2007/2008 och att det kom så många kanske reflekterar att vargantalet blivit så högt i Sverige att invandrarna som vandrat igenom norra Sverige har en god chans att finna en partner. Det är en invandrare på gång som verkar etablerat ett revir med en partner 2011. Att invandringen de sista åren varit så hög att inaveln är på väg ned görs troligt av nya resultat med markörgener.

Historiskt har det kommit 5 invandrare 1982-2010, dvs. 0.9 per generation. Invandringen verkar öka. Den naturliga invandringen förefaller tillräcklig för att marginellt sänka inaveln utöver de 0.6 immigranter per generation som behövs. De två invandrarna som kom 2007/2008 ger respit till kanske 2020 innan nya maximinivåer på inaveln nås, därför behöver vargflytten inte forceras om målet vore att hindra ytterligare ökningar av inaveln. Inte heller brådskar det med att öka vargantalet om målet är att förhindra en ytterligare ökning av inaveln.

Om det fortsätter att komma det två reproduktiva invandrare per generation så kommer inavelsgraden att på sikt sjunka till 0.11 (eller något mer), dvs. den grad som rovdjursutredaren föreslagit. Om inaveln genom vargflytt sänks till 0.1 så finns det hopp om att inte fler vargflytt behövs i framtiden utan inaveln stannar på den nivån (oberoende av antalet vargar i stammen). Detta är optimistiskt men knappast orealistiskt.

Emellertid har jag ovan argumenterat för multiplikatorer av inavelseffekten av immigranter. Utan något skydd för immigranterna efter det de fått avkomma föreslås multiplikatorn 1.25 pga. att vargar utan inavel hävdar sig bättre. Med skydd från en populationsbegränsande jakt föreslås faktorn 2. Man kan alltså räkna med faktorn 4 istället för 2. Då reduceras inaveln så småningom till under Rovdjursutredningens mål F=0.10 enbart med naturlig invandring utan någon vargflytt. Det är alltså ganska sannolikt att den naturliga invandring vi har räcker till för att reducera inaveln i tillräcklig utsträckning, förutsatt att populationen begränsas med jakt som skyddar de genetiskt värdefulla vargarna.

Formel för förändring av genomsnittligt släktskap (=inavel) vid generationskifte

Genomsnittlig släktskap (inavel för en population) beräknas efter migration i en population med N individer varav M är migranter som inte är inavlade och inte släkt med någon annan individ. Det genomsnittliga släktskapen, Θ, är sannolikheten att två alleler i en populations genpool är kopior av samma gen genom arv, i detta sammanhang kan det tolkas som inavelskoefficient, fast släktskapen kommer före inaveln och det blir missvisande när inaveln är låg, den genomsnittliga släktskapen kan inte bli 0. Avkommegenerationen indiceras med 1 och föräldragenerationen med 0. Inavelskoefficienten i avkomman förväntas efter slumpmässig parning bli det genomsnittliga släktskapet hos föräldragenerationen. Två gånger i rad tas slumpmässigt en gen från populationens genpool. Den första termen uttrycker sannolikheten att det är samma gen (av de 2N i populationen) som tas två gånger. Den andra termen är sannolikheten att båda generna är kopior av samma gen hos en gemensam släkting om de kommer från den ursprungliga populationen, dvs. inte migranterna, och inte heller samma gen tas två gånger (det täcks av den första termen). I så fall är det genomsnittliga släktskapet Θ0. Övriga fall (att åtminstone den ena genen kommer från immigranterna) ger bidraget noll.

Θ1 = 1/2N + (2N-2M)(2N-2M-1)Θ0 /4N^2, korrektare uttryckt  Θ1 = 0.5/N + 0.5(N-M)(2N-2M-1)Θ0 /N^2 (det är svårt att skriva formler i denna editor, denna form är lättast att förstå, den välbekanta faktorn 1/2N =0.5/N återfinns i första termen, som svarar mot drift i en icke inavlad population)

Formeln kan göras mer komplicerad. Man kan ta hänsyn till inavelskoefficienten; man kan tillåta fertilitetsvariationer; man kan tillåta släktskap även bland immigranterna; man kan tillåta släktskap mellan immigranterna och recepient populationen. Man skulle kunna låta populationsstorleken ändras mellan generationerna (formeln förutsätter i princip konstant population men det är inte känsligt). Men detta kan huvudsakligen kontrolleras med värdena på N och M. Formeln kan ses som en förenklad och utvidgad variant av en formel för släktskap i plantagefrö som härletts av Lindgren och Mullin (1998), detta kan medföra att några förutsättningar inte är uppfyllda och viss försiktighet rekommenderas. Man bör tolka genomsnittligt släktskap, Θ, som latent och approximativ inavelskoefficient. Man kan utgå från ”effektiva” värden på N och M. Det är möjligt att räkna obetydligt exaktare, men formeln verkar ge tillräckligt rättvisande resultat för beslutsfattare. Resultaten verkar stämma bra med en del andra resultat som framförts i bakgrunden till den svenska vargdebatten, framförallt Laikre och Rymans beräkningar. Lindgren D & Mullin TJ 1998. Relatedness and status number in seed orchard crops. Canadian Journal of Forest Research, 28:276-283.

Det klassiska formeln för hur inavel ändras över generationer är:  Ft = 1/(2N) + [1 – 1/(2N)]Ft-1.

Hjälpmedel för beräkningar av inavelsförändingar vid generationsskiften och Tabellen ovan
Ett verktyg har konstruerats för att beräkna hur ”inaveln” förändras vid generationskiften som en funktion av ”inavel” före generationsskiftet, immigration och populationsstorlek.  Arbetsark i Google, klicka till webplatsen. Användaren kan ändra ingångsvärden. Man kan iterera sig fram till värdena i tabellen ovan, det är bara att ställa in så att inaveln blir konstant i generationsskiften! Sabotera inte arbetsarket för följande användare genom att ändra fel celler!  Det finns en mer detaljerad EXCEL arbetsbok man kan få av mig. Beräkningen verkar (som förväntat) ge resultat som de beräkningar Laikre och Ryman gjort.

Annonser

, , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Skandinaviens viktigaste varg – Idrevargen

Skandinaviens värdefullaste varg!

I nordligaste Dalarna fanns under hösten Skandinaviens viktigaste varg! Det är en tik troligen född 2009, som invandrade på egna ben från Finland för ett år sedan. Hon hade ordnat bostad och make. Förökning i familjen kunde emotses till sommaren 2012! Att den skandinaviska vargstammen berikas med nytt blod har hänt fem gånger förut i stammens historia, de två första var det föräldrapar som grundlade stammen. Denna invandrare ökar stammens genetiska variationsbredd med en femtedel om hon får valpar. Det var fyra år sedan det hände sist, då kom två invandrare till Skandinavien. Det kan ta ett decennium innan det händer igen.

Jag uppdaterar i en nyare version av den här artikeln.

En vargpopulation måste bestå av många tusen vargar för att vara genetiskt långsiktigt uthållig. En population kan omfatta mycket mer än ett land. Forskare och EU’s grupp för rovdjur har sagt att invandringen måste vara minst en ”effektiv” varg (dvs en varg som får avkomma) per varggeneration (fem år) för att man skall kunna slå ihop vargstammarna i närliggande länder (områden). Får Idrevargen valpar i vår, kan Sverige hävda att EU’s krav överträffats, och att det inte rör sig om en skandinavisk stam, utan en del i en nordeuropeisk population, som är tillräckligt stor. Önskemålet om genetisk uthållighet blir därmed tillfredställt utan att den svenska vargstammen behöver bli större!

Att sänka stammens inavel är statsmakternas viktigaste förvaltningsmål och utpekas som det viktigaste målet av rovdjursutredningen (SOU 2011:37). Inaveln började sjunka 2008 när färska spontana invandrarna från Finland började berika stammen med sin avkomma. Inaveln i den svenska vargstammen bör halveras. Om Idrevargen får avkomma 2012, så har det invandrat tre genetiskt effektiva vargar den sista varggenerationen! Denna invandringstakt räcker för att sänka inaveln till en acceptabel nivå, och eliminerar behovet av ytterligare artificiell vargtillförsel från djurparker och andra länder!

Tiken har inte ”dvärgbandmask” (analyser har gjorts vid flera tillfällen). Eftersom hon varit i Skandinavien ett år och rabies visar sig inom ett halvår har hon inte det. Det är ingen hundbastard. 

Varför är Idretiken (eller Kilsbergstiken) värdefullare än andra invandrare? Två invandrare började sätta barn till världen 2008 och fick barnbarn 2010. Deras geners framtid i vargstammen är redan säkrad och dessa invandrare har redan fullföljt det allra viktigaste önskemålet. Förmodligen är dessa invandrare döda vid ingången av 2012 och får inte mer avkomma. Skulle det komma ytterligare en ny invandrare återstår att passera nödiga test, etablera revir och skaffa partner. Väntetiden kan vara fem eller tio år innan man kommer så långt som med Idretiken igen. I vår kanske man gör valpflytt, men det tar ytterligare några år innan man kommer lika nära föryngring som med Idretiken. Valpflytt och inflyttning från utlandet är oprövade idéer och inte beprövad erfarenhet, vad som görs nästa år får betraktas som till vilda vargar utvidgad försöksverksamhet, det är inte alls säkert det lyckas. Idretiken har lyckats med nästan alla steg, återstår bara det sista som är erfarenhetsmässigt ganska säkert det lyckas om familjen lämnas ifred.

Idre-tiken har vandrat hundratals mil innan hon funnit sig till rätta, tio gånger längre än typiska vargar. Den envisa kraftfulla beslutsamhet hon visat när hon bosatt sig i norra Dalarna är imponerande! Dalarna borde vara stolta över att ge ett hem till Skandinaviens viktigaste varg som hon kämpat så hårt för att komma till målet i Dalarna. Istället vill Dalarna deportera henne och vräka familjen! Själva idén med ”vilt” och ”naturlig natur” omfattar respekt för en envis natur och att ibland låta naturen få som den vill. Detta är en av tjusningarna med natur! Denna vargtik förtjänar erkännande och respekt för sina insatser. De som inte gillar varg kan ändå visa aktning för en extraordinärt kompetent spelare i  motståndarlaget!

Flytten innebär gissningsvis att chansen för valpar 2012 halveras. Vargen har flyttats förut för ett drygt halvår sedan och vandrade då tillbaks. Dock tror jag det blev en marginell förbättring, eftersom en större del av reviret hamnat utanför det viktigaste renbeteslandet. Hennes vandringar efter att hon släppts ned i Örebro län till Idre gick till stor del genom delar av Norge där acceptansen för permanent närvaro av varg är minst lika låg som i norra Sverige och risken för tjuvjakt högre.

Tre vargflytt har gjorts hittills i Sverige, inget ledde till att vargen hamnade på lämplig plats. Två sköts efter flytten, Idretiken är det tredje fallet, som man nu vill flytta igen eftersom man inte tycker hon hittade rätt. Nu är chansen till framgångsrik flytt lägre, eftersom det är en mer komplicerad operation med att flytta ett par och inte bara en individ. Paret kan splittras eller blir så störda så det inte blir någon valpkull i år. Sövning i samband med flytt är en riskabel operation som kostade två genetiskt värdefulla vargar från Galven-reviret livet för ett år sedan.

Sveriges i särklass värdefullaste varg är för dyrbar för att riskeras en gång till i en flytt där chansen till framgång är så liten! Vargflytt verkar här tillämpas för att skyffla undan och fördröja ett problem snarare än att lösa svensk vargförvaltnings viktigaste problem.

Tillägg 111212 nu har flytten genomförts till Tiveden och tycks ha lyckats, båda har flyttat och släppts tillsammans och återhämtat sig så nu får vi se vad som händer näst men jag gissar att nästan hälften av de extra svårigheterna som flytten lade i vägen av förflyttningen för en valpkull 2012 har övervunnits genom en blandning av kompetens och tur. Att inte avslöja detaljer för snabbt anser jag är klokt och minskade risken för olika typer av ovälkommen uppmärksamhet. Det är dock korrekt att avslöja resultaten med viss typ av fördröjning, det är ett legitimt intresse att få reda på hur det gått.

Tillägg 120104. Paret verkar ha splittrats och de är så långt ifrån varandra att återförening verkar osannolik. Chansen för valpar 2012 har minskat avsevärt. Men det är inte moget för slutsummering så länge tiken lever. Hon är fortfarande Sveriges värdefullaste varg även om värdet sjunkit signifikant. Det känns också tidigt att avskriva flytt som metod under utprövning även om jag tycker detta var ett väl värdefullt objekt för metodutveckling.

Diskussion omkring chansen att flyttet lyckas
Huvudproblemet är inte om tiken överlever förflyttningen – chansen är hög och man har en ganska god grund att stå på för förflyttningstekniken. Problemet är att ingreppet minskar chansen för föryngring i vår. Flytt av ett nybildat par från ett etablerat revir är nog något nästan helt oprövat. Paret kanske separeras, man kanske inte kan fånga och söva båda samtidigt. Paret kanske skiljs i samband med utsläppet. De kanske vandrar någonstans där de inte är mer välkomna än i Idre eller tillbaks till Idre. De kanske kommer i konflikt med andra vargar eller råkar ut för något annat som bryter upp paret. Om de klarar av hålla ihop efter flyttningen och etablera sig i ett nytt revir som är acceptabelt beläget, så kanske ändå störningen av flytten och vandringen efter är så stor att det inte blir valpar. Om flyttningen genomförs så är det bra om det sker så tidigt som möjligt, så de får tid att etablera sig vid slutmålet och att det finns tid för ytterligare flytt när spårsnön finns kvar, om man konstaterar att det gått dåligt. Risken för att en opinion mobiliseras minskar också om förloppet inte blir utdraget. Att flytta en enstaka varg som inte bildat revir och inte har en partner och står inför snar föryngring är mindre diskutabelt. Det är troligt att hanen är mindre benägen att långvandra än tiken, och det kanske leder till att de har lättare för att finna ett revir nära utsläppsplatsen, jämfört med om man bara släppte den vandringsbenägna tiken. Det kanske är mer frestande att vandra norrut på våren än under senhösten. Kanske också livsbetingelserna är bättre i närheten av utsläppsplatsen, Idre låter ganska kärvt för mig, men jag vet inte hur det ter sig ur vargarnas perspektiv. Ett sätt att minska chansen för separation är att använda ett acklimatiseringshägn. Detta ökar nog chansen att de etablerar ett nytt revir i anslutning till nedsläppsplatsen och hägnet. Då kan de fraktas separat om de inte fångas samtidigt och chansen minskar de kommer ifrån varandra i förvirringen vid själva släppet. Jag är inte god nog vargpsykolog för att ge goda svar på de möjligheter jag pekar på. Men jag tror inte det är en lätt operation med ett hägn. Ett hägn är kanske redan planerat, flytten har ju förberetts minst en månad nu, och eftersom uppmärksamhet kan störa operationen, så vill man nog hålla tyst om detaljerna. Det är nog klokt att inte offentliggöra flytten eller flyttbeslutet förrän flytten är över för att undvika besvärande uppmärksamhet. Det går nog att hävda att även om det inte blir föryngring 2012 så kan det bli det 2013, kanske med en annan partner. Hamnar tiken fel kan man göra en tredje flytt. Jag gissade att chansen för föryngring 2012 halverades genom flytten, men risken för att det inte blir en föryngring någon gång i framtiden minskas nog mindre. Jag vet inte hur stor chansen för en föryngring är första året för ett nyetablerat par, dvs jag vet inte hur stor chansen är för att ett revirmarkerande par utan familjegrupp på förvintern resulterar i en föryngring på våren, den kanske är mindre än jag nu tror, och då har det mindre betydelse att processen som leder till valpar inte störs. Försenas föryngringen så blir det totalt antalet förväntade valpar lägre.

Den genetiska förbättringen licensjakt åstadkommer minskar när invandringen ligger längre bak i tiden och det tar ett par år innan valpflytten ger nya invandrare, så det blir lättare att argumentera för licensjakt de närmaste åren om Idrevargen får avkomma.

, ,

Lämna en kommentar

Skandinaviens viktigaste varg – bakgrund

Denna post är bakgrund till posten ”ovanför” i denna blogg om Skandinaviens viktigaste varg – Idrevargen. Titta på den posten först istället och återvänd sedan till den här posten för detaljer om intresset kvarstår. En artikel i Dalarnas tidningar 11-11-01 med argument för att inte verkställa vargflytt för Idrevargen! En artikel i DN 11-11-01 berättar att det fattasts beslut om lämpliga utsläppsplatser, någon av dem kan den närmaste månaden få sina invigningsvargar. En sida på naturvårdsverket ger en översikt och också responsen från de individulla länsstyrelserna. Grafik finns här. Eftersom Dalarna inte hittat någon lämplig utsläppsplats för importerade vargar, kan det vargpar (Idrevargen) Dalarna vill exportera istället stanna kvar i Dalarna.

I slutet på 2010 invandrade en varg från öster till Sverige, den betecknas G82-10 och är av östligt ursprung (Finland eller Ryssland). Jag betecknar den i fortsättningen ”Idrevargen”. Det är en tik, den föddes troligen 2009 och väger drygt 40 kg. Det är den enda tik som invandrat till Skandinavien sedan stammen grundlades, och hon har rört sig unikt långt och unikt länge (över ett år) för en tik i sin strävan att finna ett lämpligt revir. Ett foto av henne pryder omslaget till årets huvudrapport om den skandinaviska vargstammen.

Idrevargen påträffades 16 november 2010 i Norrbotten. I februari 2011 var den kring Bräcke och Länstersjön. Spillningsprover har givit DNA och frånvaro av ”bandmask”. DNA proverna bevisar att det är en invandrare och att det inte är en bastard med hund. Hon bär inte rabiessmitta, den skulle redan brutit ut. Tiken har under vintern 2010/2011 tidvis uppehållit sig i gränslandet mellan Dalarna, Jämtland och Gävleborg.

Vargflytt med koppling till Idrevargen
Naturvårdsverkets vargflyttsida visar två genomförda vargflytt 2011. Efter att jag skrivit detta i slutet på oktober så gjorde Naturvårdsverket i mitten på november sidan hemlig, dvs lösenordsskyddad. I slutet av november hade sidan tagits bort.
Idrevargen flyttades 21 mars från Jämtland till Kilsbergen i Örebro län. Vargen sövdes från helikopter med en bedövningspil. Det är samma metod och medel som man använder då stora rovdjur förses med sändare av forskningsskäl. Man följde vargen tills bedövning tog. Därefter tog man en del prover och vargen försågs med radiosändare, samt avmaskades. Veterinär var med under sövning och biltransport till utsläppsplatsen (Kilsbergen). Vargens rörelsemönster följs noga via radiosändaren för att man ska kunna konstatera att allt går bra.

Vargflytt är inte  ofarligt. Sövningen är farlig, två genetiskt viktiga vargar från Galvenreviret dog i slutet av 2010 i samband med uppvaknandet

Efter flytten av Idrevargen
Vargen höll sig kvar i Kilsbergen de första dygnen, men gick sedan åt nordväst och in i Norge den 5 april. Den 3 maj återvände hon till Sverige, Idre i norra Dalarna. Ett tag såg det ut som om den var på väg mot Idre nya sameby, men den har fortsatt österut och gick sedan in i Jämtland för att den 8 maj återvända till Dalarna.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vargretur-forvanar-inte-forskare Liberg spekulerar att vargar som vandrat långt förut kommer att vandra långt igen efter vargflytt och föreslår att det kanske inte fungerar bra med vargar med stark vandringsdrift. 

Naturvårdsverkets månadsrapporter och information om förestående förnyad vargflytt av Idrevargen
Naturvårdsverket uppdaterar aktuell varginformation I maj 2011 uttalade generaldirektören: ”Det kan inte uteslutas att vi kommer att flytta Kilsbergsvargen igen om det blir problem och om det är möjligt att fånga in den på barmark”   Nu är barmarksperioden över och vargen är inte flyttad och familjeskäl försvårar förflyttningen, så det är logiskt att låta den stanna. Av annan information drar jag dock slutsatsen att vargflytt utanför barmarksperioden inte längre ses som en möjlighet av naturvårdsverket. I slutet av maj stod om ”Idrevargen”: ”Den östliga vargtik som flyttades till Kilsbergen är kvar i norra Dalarna. Hittills har inga skador rapporterats. Naturvårdsverket hade under några dagar hög beredskap att flytta vargen på nytt om tiken kommit nära renhjorden samebyn i Idre norra under kalvningstiden. Så skedde inte och vi har återgått till normal beredskap att vidta åtgärder vid behov. Den andra flyttade vargen avlivades i skyddsjakt sedan den återvänt till Norrbotten och närmade sig Gällivare skogssameby. Vargen avlivades från helikopter innan den nått fram till renarna. Risken var stor för allvarliga skador på rennäringen och vi bedömde att vi inte kunde vänta in ett angrepp eftersom ljudet från helikoptern kunnat skrämma även renarna.” Daterat sista oktober stod: ”Planering inför flytt av vargar i Idre. Planeringen rör två vargar som rör sig i vinterbetes- samt åretruntmarkerna för Idre sameby. Efter att Länsstyrelsen i Dalarna avslog en ansökan om skyddsjakt på vargarna planerar Naturvårdsverket nu för en flytt av vargparet. Det rör sig om den genetiskt värdefull tik som invandrat från Ryssland och den hanne som slagit följe med henne. Tiken har tidigare blivit flyttad. Vart vargarna flyttas är inte bestämt. Naturvårdsverket kommer att överväga de områden som länsstyrelserna pekat ut.

Från Rovdjurssymposium våren 2011: Trots ganska många alternativ så finns det nackdelar och risker med alla och Helene Lindahl Vik framhöll att spontan immigration är det allra bästa alternativet.

Funkar flyttning av vuxna vargar?
Av fyra fall i Skandinavien där vargflytt genomförts har ingen visats fylla syftet. Den Nordamerikanska erfarenheten är bättre. Vargarna överlever, men vart de går är mycket osäkert, och det kan bli mycket långt. Metoden kan inte betraktas som väl beprövad och tillräckligt förutsägbar när det gäller vargarnas beteende efter flyttet, vilket var en besvikelse, det fanns förra vintern skäl att hoppas att det skulle fungera bättre utgående från utländska erfarenheter. Men det är för tidigt att dömma ut metoden som sådan, den kan fungera i många fall och man får försöka söka sig till de närmare omständigheterna när det är lämplig, men den förefallet inte tillräckligt säker och beprövad för att använda på Idrevargsparet, där det är viktigast att lyckas.

Att vargar har en tendens att flytta långt (hem) efter flyttning finns ett exempel på i tidiga diskussioner http://www.vargfakta.se/nyheter/dokument-fran-1979-anger-flyttning-av-varg-som-omojlighet/ 

Nya artiklar om skador och annat rörande Idrevargen
Länsstyrelsen i Dalarna avslog 111021 skyddsjakt i Idre med hänvisning till planerad flytt.

Idrevargen orsakar också skador och problem för Idre sameby!  Och…

Samebyn har möjligheten att skjuta vargarna med stöd av paragraf 28 om de kommer in bland renarna och inte går att skrämma. – Min uppfattning är att länsstyrelsen nu vill att vi ska göra det, så vi får stå för det och de kan säga att det var vi som sköt de värdefulla djuren, säger Benny Jonsson. – Vi har bra stöd av länsstyrelsens personal här i Idre, men de som sitter på kontor långt bort ger oss inte det stöd och hjälp vi behöver.

Ansökan om skyddsjakt för genetiskt värdefull varg nära Tossåsen sameby i början av 2011 ledde till att den sköts eftersom vargflytt då ej var administrativt reglerat.

Socialdemokraterna i Idre har protesterat mot Idrevargen i en insändare. Ett tydligare stöd i en större och mindre lokal organisation emot Idrevargen verkar inte kunnat mobiliseras och det blir inte många kommentarer. Den politiska redaktören i Dala tidningarna noterar motståndet i en krönika utan att ta ställning. 11 kommentarer som inte refererar speiciellt till Idrevargen 

En sammanfattning om Idrevargens öden till mitten av oktober finns i en norsk tidningsartikel

Olika skyddsjaktsärenden i Dalarna med beröring till Samebyar i norra Dalarna mitten av 2010 till mitten av 2011 enligt lista på Naturvårdsverkets jaktsida, jag har inte analyserat dem  

11-04-20 bifall, Rufhten Sijte sameby (pdf 1MB)
11-04-13 avslag, Idre nya sameby (pdf 149 kB)

10-12-22 avslag, Idre (pdf 134 kB)

10-12-01 bifall, Idre (och Ruvhten) samebyar (pdf 382 kB)

10-11-04 bifall, Idre nya sameby (pdf 2 mB)

10-09-14 avslag, Idre nya sameby (pdf 100 kB)

10-06-17 avslag, Idre nya sameby (pdf 97 kB)

Intrycket är att Idre är en vargsänka, mycket skyddsjakt och stort skyddsjaktsbehov (åtminstone subjektivt), så tycker man att eftersom frekvensen icke genetiskt värdefulla vargar skall reduceras, så är det positivt att hålla området öppet och underlätta för nya skyddsjakter. Det kan vara ett skäl att flytta de värdefulla därifrån.

Tidigare förflyttningar (före 2011)
http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-rovdjur-och-vilt/Rovdjur/Regeringsuppdrag-om-rovdjur/Regeringsuppdrag-om-vargflytt/ Regeringsuppdrag om vargflytt 2010. bilaga 1. Liberg m fl Utdrag ”Från Skandinavien finns mycket begränsade erfarenheter av flyttning av varg. Vi känner endast till två fall, flyttningen av den s.k. Skåne-vargen 1984, och den s.k. Galventiken som av norska myndigheter nyligen flyttades från sitt etableringsområde norr om Kongsvinger utanför den s.k. vargzonen, till en plats nära svenska gränsen.”  ”Den första vargen som flyttades i Skandinavien, den s.k. Skånevargen (hanvarg), utvandrade från Värmland försommaren 1984 och gick söderut, tills den i juli hamnade på Falsterbonäset i sydvästligaste Skåne. Den sövdes och släpptes sedan 600 km längre norrut, i västra Dalarna. Efter släppet rörde den sig lokalt en kortare tid och gav sig sedan av söderut igen och följde samma färdriktning som vid den ursprungliga utvandringen, tills den sköts i Halland den 12 september 1984, c:a 450 km från släpp-platsen” Galventiken är ännu för tidigt att säga vad som hände.
Erfarenheterna från USA är att det verkar gå bra att flytta familjegrupper till hägn och då håller de ihop efteråt, släpps de direkt är chansen större att de separerar.
”….en buffert-zon på 150 km från norska gränsen och från renskötselområdet räcka. Det skulle innebära att av 20 släppta vargar skulle vi förvänta oss att högst 5 -6 skulle ta sig in i de olämpliga områdena”. Dokumentet byggde på amerikanska erfarenheter, som inte tycks vara tillämpliga, av 3 svenska förflyttningar har alla 3 flyttat avsevärt längre 150 km.

Rennäringen lider skada om Idrevargen får stanna
Genomförs inte flytten och en vargflock bildas och blir kvar förhoppningsvis fem år, så får detta konsekvenser för rennäringen. Det har hittills funnits ett undantag för vargrevir som stör rennäringen. Jag förstår inte mycket om rennäring och har inte tillgång till alla handlingar, men tecknar ned några möjliga argument/handlingsalternativ. 

* ”Det genetiska värdet” på detta vargpar är större än vad rennäringen konfronterat i modern tid
* Myndigheterna har redan investerat stora summor och omfattande åtgärder inklusive skyddsjakter för att skydda de utsatta samebyarna, dvs gjort mycket för att skydda rennäringen i detta område.
*  Dessa vargars revir sträcker sig också utanför renbetesland, konflikten upplevdes som begränsad i början och kanske aldrig blir SÅ svår.
*  Givetvis har samebyarna rätt till full kompensation för detta ingrepp i rennäringen. Det kan bli dyrt, detta bör samhället acceptera.
* Förvaltningen av detta vargpar och den förutsedda flocken är värd mycket för Sverige, vinsterna är stora, då borde beredvilligheten att vid behov betala mycket också vara stora
* Den största vinsten är att landets framtida vargstam kanske kan sättas lägre, detta medför mycket stora vinster för landet.
* En kompensation som står under Dalarnas rovdjursförvaltnings kontroll kan vara att i möjligaste mån i gengäld eliminera trycket från andra rovdjur och andra vargar
* Man kan kompensera länet genom att uttryckligen – så länge tiken finns kvar i länet – kompensera genom att eliminera minst dubbla vargtrycket på andra ställen i länet
* Myndigheten kan lova att ingen mer stationär närvaro av varg kommer att tillåtas i ”renbeteslandet” till minst tom 2016 om detta lyckas.
*  EU-kommissionen och den ideella naturvården har anmärkt på att norra halvan av Sverige är undantaget, denna uppluckring av skyddet för norra Sverige skulle fungera som motargument en tid.
* Renskötseln har under lång tid varit skyddad från varg med skyddsjakt. Näringen har därför utvecklats så att den blir sårbart för varg. Om man någonstans exponerar rennäringen för varg kan metoder att klara vargtrycket kanske utvecklas. Om det inte går, blir svårigheterna klarare bevisade och dokumenterade på ett modernt underlag.
* Vargtrycket medför oundvikligen skador, kostnader och olägenheter. Det känns orättvist för södra halvan av landet om inte norra halvan får någon del av olägenheterna, och det bidrar inte till acceptans. Fördubblas vargstammen minskar också acceptansen för en bibehållen total fredning av landets norra halva.
* Rennäringen är ett ursprungsfolks klassiska näring och har kulturellt och historiskt värde. För hundra år sedan och tidigare var varg ett mycket viktigt inslag i denna näring, det har historiskt och kulturellt värde att (i liten skala) återintroducera ett lokalt vargtryck i näringen.
* Statsmakterna har redan brutit mot de formella och reella begränsningarna av vargstammen i 2009 års riksdagsbeslut, så styrkan av eventuellt andra tidigare åtaganden av statsmakterna i vargförvaltning har försvagats.
* I oktober 2009 beslöt riksdagen enligt en proposition ”att etappmålet kompletteras med kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status”. Någon direkt kraftfull åtgärd som stärker den genetiska statusen kan sedan dess inte sägas ha framgångsrikt genomförts. Men nu finns chansen att visa kraftfullhet genom att helt enkelt inte göra någonting (fast därmed komma i värre konflikt med rennnäringsskyddet)!
* Varg är svårhanterat och måste ha ett inslag av kompromisser mellan önskemål och överkörningar, alla heliga kor inte kan inte bevara heligheten för evigt, detta gäller nog för varg i norra Sverige också.

Förslag till uppluckrad politisk skrivning för renbeteslandet
* Vargföryngring i norra Sverige kan i undantagsfall accepteras, när det rör sig om en ny invandrare, där flyttning försökts men vargen återvandrat och etablerat revir med partner.   Med denna uppluckring skulle ett fall liknande det här kunna bli acceptabelt.

Utvärdering av responsen på artikeln i Dalarnas Tidningar på webben, där den publicerades 31 oktober
Utförd på kvällen 2 november. Artikeln fick 26 kommentarer, mer än någon av de 19 andra artiklar man kunde kommentera på sidan.  3 eller 4 kan sägas vara direkt positiva till artikeln. Ungefär 3 verkar fientliga till rennäring medan ungefär 3 tycker det är riktigt att det finns lite mer utrymme för varg vid sidan om rennäringen. Ett par antydde tjuvjakt som en lämplig lösning. Några var allmänt fientliga utan att jag kunde utläsa exakt varför relaterat till dessa vargar. 2 angav troligen äkta för och efternamn. Ungefär åtta vargfientliga och mot dessa vargar i synnerhet. Två nämnde EU i negativa ordalag som verkade kopplat till varg. Bara 1-2 tog fasta på vad jag betraktar som huvudskäl. Ingen antydde att det var något fel i mina påståenden eller ifrågasatte dem utöver allmän vargfientlighet.
De flesta ”rovdjurlitteraturbevakningssidor” nämnde den, kanske normalt för Dalarnas Tidningar vargartiklar. Den refereras av Jaktjournalen http://www.jaktjournalen.se/index.php?id=9859&avd1=0 och Svensk Jakt http://www.jaktojagare.se/varnar-for-en-andra-flytt-av-vargtiken. Trots att referaten var utförliga så har de missat de för vargfientliga jägare viktigaste poängerna, att om tiken får valpar 2012 så försvinner det genetiska motivet för fler vargar och inplantering. Inte heller kommentarerna vittnar om insikt i detta. Kommentarerna i den senare var genomgående vargfientliga (de flesta skulle nog i alla väder plädera för ”nollvisionen”). Det var dock inte solklart att alla var aggressivt negativa mot iden. En tredjedel påpekade att det är en varghundhybrid så den myten är väl förankrad. Ingen tog fasta på att det var bra med migration från Finland och att denna varg kunde göra vargantalet tillräckligt. Att det var renbetesland (samer) berördes av 3. I tidskriften brukar det dock vara fler kommentarer när det är något som retar upp jägarna, så reaktionen var måttlig (10). Hanteringen tycks visa att jägarna inte vill ha någon insikt i några resonemang omkring vargar och vad som är bäst, utan det som känns bäst är besinningslöst argumenterande för nollvisionen.

Även på denna web kom en grinig kommentar, dock inte en extrem nollvisionär utan kunde tänka sig några flockar längst i norr.

, , ,

Lämna en kommentar