Förvaltningskrav på lång och kort sikt

Naturvårdsverkets krav på svensk vargförvaltning att 95% av heterozygotin skall bevaras kan omformuleras: Sänk inaveln mot slutmålet F=0.05. Denna artikel diskuterar hur detta strategiska mål bäst nalkas de närmast åren.

Naturvårdsverket önskar att utgångspunkten för vargförvaltningen skall vara ett krav på att den genetiska variationen (mätt som heterozygotigrad) om hundra år inte kommer att vara lägre än 95% av vad den är i givarpopulationen. Mycket kritik mot detta har riktats i de föregående artiklarna, men låt oss anta att kravet skulle kvarstå. Detta kan ses som ekvivalent med att inaveln i den Skandinaviska vargstammen skall pressas ned till 5% (F=0.05). Detta bör ses som ett långt i framtiden liggande förvaltningsmål, som inte är realistiskt eller nödvändigt att uppfylla i den nära framtiden. Det är osäkert om det ens går att uppfylla målet. Målsättningen är diskutabel som förvaltningsmål och kan ändras innan målet nåtts. Hur snabbt det går är beroende av hur vargflytt tekniken utveckas. Innan någon framgångsrik valpflytt har genomförts är det ytters osäkert att ställa prognoser. Naturvårdsverket har inte analyserat hur effektiva migranter kan bli (med selektiv jakt och med hänsyn till den reproduktiva fördelen av migranterna och deras ättlingar). Det operativt viktigaste målet är att minska inaveln snabbast möjligt de närmaste åren, det finns inget skäl att ändra på något annat. Naturvårdsverket har i förvaltningsplanen inte nämnt operativa mål, bara strategiskt långsiktiga (utom något surr med innebörd att många valpflytt skall genomföras snarast som jag inte har någon invändning mot).

För GYBS föreslår jag:

  • lågt vargantal (t ex 180) eftersom högt vargantal (t ex 380) gör det svårare att sänka inaveln
  • hög migration, kanske 1.5 effektiva migranater per varggeneration för att tydliggöra att ambitionen ligger över EUs rovdjursriktlinjer och att redan den miniminivå som GYBS anger ger en påtaglig inavelsminskning. I ”effektiva” bör ingå faktorer som förstärkning genom selektiv jakt och hybridöverlägsenhet. Förvaltningsstrategin kan ligga på 4, men det är onödigt att kopplat det till GYBS och skylta med att vargen inte är GYBS decennier. GYBS omprövas vart 6.e år.

För att nå det operativa målet finns följande övergripande medel:

  1. Största möjliga immigration
  2. Största möjliga effekt av varje migrant
  3. Minsta möjliga vargantal, som är förenligt med andra önskemål

1. För att få största möjliga immigration: A) Det är önskvärt att utplantera så många djurparksvalpar som möjligt. B) Beståndsbegränsande vargjakt 2013 ökar acceptansen för valpflytt 2013 hos markägare och andra, och ökar därmed immigrationen.  C) En utvidgning av möjligheterna till föryngring i för invandrare i renbetsland som vägrar att låta sig flyttas. D) minst ett försök med flyttning från renbetesland till hägn av etablerat par bör göras snarast. E) Vargantalet i Finland bör inte vara för lågt (200 räcker) och en del bör finnas nära Sverige. F) Det bör finnas tillräckligt med vargar i Sverige och de bör ha tillräcklig spridning för att en invandrare som tagit sig igenom norra Sverige skall hitta en partner (180 räcker).

2. A) Immigranter och deras avkommer skyddas från jakt. B) övriga vargar jagas intensivt (beståndsbegränsande jakt) C) Konkurrensen för utplanterade djurparksvalpar minskas genom borttagande av inavlade valpar från kullen, vilket samtidigt minskar behovet av beståndsbegränsande jakt som väcker irritation och är omständigt. D) Förstärkning av djurparksvargarnas genetik (import från Ryssland inledd så punkten tillfredställande åtgärdad) F) Invandrarnas effekt avtar med antalet invandrare och när inaveln sjunker. Perioden där hög prioritet ges till hög migration bör därför göras kort och behovet av inavelsänkning inte överdrivas.

3. A) Naturvårdsverket har framfört 180 som ett alternativ som dock bedömdes som mindre lämpligt pga en anledning som visat sig irrelevant som motiv; B) Den senaste och mest relevanta sårbarhetsanalysen tolkas som minst 100, 180 är större med en betryggande marginal; C) Mitt eget förslag föreslår förvaltningssantal ca 200 (det framför några skäl till mer än 100 vargar), det är förenligt med minst 180;

Jag har skrivit en tidningsartikel där jag är starkt kritisk mot naturvårdsverket

, ,

  1. #1 av Mats på 6 december, 2012 - 18:40

    Du skriver: ”minst ett försök med flyttning från renbetesland till hägn av etablerat par bör göras snarast.”

    Då är väl de enda tillgängliga vargarna paret i Junsele?

    • #2 av DagL på 6 december, 2012 - 20:35

      Det finns tungt vägande invändingar mot att flytta till hägn. Vargarna skulle kanske göra stora ansträngningar för att komma ut. Hur undviker man att de blir vana vid människor och därmed potentiellt farligare? Starka lokala krafter kommer att vara emot varginplantering i trakten, hur hanterar man det politiiskt? Kanske det fordras dygnet runt bevakning. Ivändningarna är betydande. Men kan man inte tillåta vargpar i norra Sverige, så är det bra med en plan B. Man kan göra det en gång för att kolla om det ändå inte är genomförbart och svårigheterna överdrivits. Det föreslogs av rovdjursutredningen, som ju borde tänkt. Man skulle gjort det redan när invandrartiken fick både partner och revir i Idre, så att det blev den tredje och inte fjärde flyttningen till hägnet om det nu blir så. Jo det kunde vara ett alternativ att flytta Junselevargarna till ett hägn i södra Sverige redan innan nedkomsten. Förmodligen skulle det bidra till att de stannade kvar när man tog bort hägnet. Eller kanske det är nästa gång något liknande inträffar. Eller kanske Junseleparet efter nedkomsten? Kanske hela flocken med valparna? Kanske jag skulle skrivit någon annan formulering, nästa gång situationen inträffar kanske Sverige bestämt att valpflytt går utmärkt och att migrationsbehovet överskattats, så behovet ”bortfallit”. Men i dagsläget och om man inte kan tänka sig längre uppehåll i renbetesland tycker jag man konkret skall börja arbeta med hägn-iden. Utse plats och göra ritningar kunde göras med detsamma, och är inte så dyrt!

  2. #3 av Lars på 13 december, 2012 - 21:12

    Du skriver att man ska begränsa den nuvarande stammen och prioritera inflyttade vargar så att vi på så sätt kan ha en liten med ej inavlad population. Jag är dessvärre inte så insatt i hur lätt det är att importera vargar från andra länder eller djurparker, men om vi antar att detta kan göras utan större bekymmer skulle man inte kunna ha följande strategi:
    * Skjut av den nuvarande inavlade stammen
    * Plantera in nya, ej inavlade vargar, från andra länder och låt dessa fortplanta sig
    Skulle man då inte komma till rätta med den inavlade stammen vi har idag? Finns det något argument mot denna strategi?

    • #4 av DagL på 14 december, 2012 - 07:46

      Du skriver ungefär som jag tycker. Men det tar tid. Vargstammen får inte hållas för liten, så det tar lång tid för nya vargar att få genomslag. Produktionen av valpar i djurparker och kapaciteten att plantera ut dem är begränsad. Det kommer invandrare naturligt men det är inte många. Och vargens inavel är inte ett så stort problem att den måste åtgärdas mycket snabbt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s