Hur många vargar finns?

Mycket vargpolitik och diskussion rör sig om antalet vargar i Sverige. Antalet vargar i Sverige eller Skandinavien är inte entydigt. Antalet varierar över året, en stor årlig antalsökning sker vid valpningen och mellan valpningarna sjunker antalet. Skattningarna är osäkra och osäkerheten är inte konstant över året. För att inventera vargar fordras spårsnö och varginventeringar görs bara på vintern. Skattningen gäller den vinter den görs, kanske man kan säga i början av vintern, eftersom även vargar som spårats, men dör innan vintern, är slut räknas in. Osäkerheten är större om hur det är i år än hur det var för ett år sedan och ännu större hur många det finns ”nu” och ännu mycket större om hur många det kommer att finnas om ett år. Osäkerheten varierar cyklist över året, den minst när sammanställningar kommer över vinterns spårningar och ökar därefter. Vargobservationer kvalitetssäkras, antalet vargar ligger över kvalitetssäkrade obserationer. Vargar är ibland i Norge och ibland i Sverige.

En skattning som framfördes i mars 2014 baserat på inventeringarna vintern 13/14 är cirka 400. Detta stämmer bra med förväntningarna sedan sammanställningarna av inventeringarna 12/13. Fast en annan sammanfattning säger 41 familjegrupper varav 3 i Norge vilket skulle tyda på en mindre uppgång än väntat sedan förra året. Men osäkerheten i inventeringarna enstaka år är  stor och utvärderingen är inte klar i mitten på mars så det kommer aldrig att säga om ökningstakten har minskat, möjligen kommer man så småningom att kunna säga att den inte ökat.

Svensk/Norsk rapport kom i början av September och visar att det fanns (ca) 350 vargar i ”Sverige” vintern 12/13. Det är inte medräknat föryngringen 2013 så ”nu” (hösten/förvintern 2013) finns gissningis drygt 400 vargar i ”Sverige”. Olof Liberg gissar på nästan 500 och tror reproduktionstakten nu ökar. http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/06/storsta-vargstammen-pa-150-ar/   Jag noterar att utbredningsområdet mot söder knappast ökat det sista dryga decenniet, familjegrupperna nära Stockholm och Göteborg har försvunnit så i strid med vad jag tror var riksdagens intentioner har ökningen förlagts till de områden där varg fanns redan för ett decennium sedan.

Ett uttalande från Naturvårdsverket kompletterar uppgiften,. Naturvårdsverket anser sig behöva hösten för att tänka på det och diskutera med berörda forskare.

Preliminär sammanfattning av vargläget i Sverige/Norge vintern 12/13

En sammanfattning av vargläget i Fennoskandien efter vintern 2011/2012:  I Sverige har vargpopulationen växt med i medeltal 14 procent per år de  senaste tio åren. Under perioden 2000-2011 har populationen vuxit från 16 till 60 flockar och par. I början av vintern 2012/2013 fanns runt 300 vargar i landet, mer exakta skattningar kommer till sommaren 2013. Under vintermånaderna 2013 ökar kännedomen om antalet vargar och antalet föryngringar på länsnivå, men nationella sammanställningar görs senare. En stor del av vargarna i ett län berör också andra län, adderas länsuppgifter ger detta ett intryck av ett för högt nationellt antal.

Vinterns inventeringsresultat i Skandinavien är huvudsakligen baserat på snöspårning och DNAanalyser av insamlad spillning. Fältarbetet har utförts från 1 oktober 2011 till 29 februari 2012. Förekomst av varg har registrerats på revirnivå och klassificerats som
1. familjegrupper (flockar)

2. revirmarkerande par
3. övriga stationära vargar
4. övriga vargar (används i Sverige  endast i renskötselområdet, men  för hela Norge).
Resultatet för inventeringen av vargstammen vintern 2011/2012
Två immigrerade vargar (kända sedan tidigare) från den finsk-ryska populationen fanns fortfarande kvar i populationen under vintern 2011-2012, men reproducerade sig inte. Åtta av valpkullarna 2011 har en föräldrar som härstammar från en av de två sentida finsk-ryska invandrade vargarna.
Antal vargflockar: 33 flockar, varav föryngring i 28.
Antal revirmarkerande par: 27-28 stycken.
I Norge: Tre flockar (alla med valpkullar) och två revirmarkerande par.
I gränstrakter mellan Norge och Sverige: 4 flockar (3 med valpkullar) och 3-4 revirmarkerande par.
I Sverige: 26 flockar (varav 22 med valpkullar) samt 22 revirmarkerande par. Fem revir klassificerades till kategorin ”övriga stationära vargar”.
Antalet vargar i Skandinavien under vintern 2011-2012 uppskattades till mellan 260 och 330 stycken.
I Finland: Totalt 14 helfinska revir konstaterades under vintern 2011-12. Dessutom har 10 flockar registrerats med revir på gränsen mellan Finland och Ryssland. Ytterligare 8-16 stationära vargpar har konstaterats i Finland och längs den finsk-ryska gränsen

Kvalitetssäkrade och icke kvalitetssäkrade uppgifter. En del typer av uppgifter betraktas som osäkra och strävan är då att bekräfta uppgiften av en erfaren erkänd vargobservatör. Har en varg inte observerats tillräckligt många gånger eller spårats tillräckligt långt är det inte en kvalitetssäkrad uppgift. Pga tidsbrist, administrativa svårigheter eller att en korrekt observation inte alltid är möjlig att bekräfta, innebär detta att ett kvalitetsäkrat antal skattar för lågt. Men det icke kvalitetssäkrade antalet är nästan säkert för högt (dubbelräkningar av samma varg torde t ex förekomma). Därför brukar skattningar anges som ett intervall med bara kvalitetssäkrade som nedre gräns och möjliga men inte kvalitetssäkrade som övre gräns. Den övre gränsen blir naturligtvis påverkad av subjektiva beslut.

Vargantalet varierar med tiden på året och ökar kraftigt vid valpningen. Vargarna får valpar i slutet av april och maj. Då ökar vargantalet i landet temporärt med storleksordningen 60%. Antalet vargar varierar såledeles kraftigt över året även om det hålls “konstant”. Det är lägst i början av april och högst i slutet av maj. Men hur många valpar som föds är osäkert, en del överlever inte tills de kan registreras hyggligt säkert, när vinterinventeringen på spårsnö görs. Så det är osäkert (och inte av så stort praktiskt intresse) hur högt vargantalet, inklusive valpar är när det är som högst omedelbart efter valpningen, överlevande valpar till vinterinventeringens början sätts ofta schablonmässigt till 4 per föryngring. Detta skulle leda till en ökning av vargstammen med uppåt 40% i början av vintern, men vargar dör också så nettoökningen blir mindre eller ingen alls. Tekniskt så räknas sällan de valpar som dör tidigt, även  även om det vore formellt korrekt under sommaren/hösten. Kanske 10 % av vargstammen dör mellan inledningen och avslutningen av inventeringsperioden exklusive de som medvetet avlivas. En del av dessa vargar hittas aldrig, utan man är delvis beroende av skattningar med ett mörkertal. Hur många beror på demografiska detaljer, bytestillgång och en del annat.

Preliminära skattningar är ofta osäkra. Nästan alla som är intressade är mest intresserade av färska trender och skattningar. Ökar eller minskar vargantalet? Hur många vargar kan skjutas vid den förestående jakten? Hur mycket skyddsjakt kan tolereras i olika län det närmast året? Vad skall skrivas i brevet, som skall gå om en vecka till EU-kommissionen? Kan vi komma med den första skattningen efter vinterns inventeringar som en nyhet vid Vålådalskonferensen i mitten på mars? Kan någon trend blåsas upp för att få underlag till en tillspetsat debattinlägg i ena eller andra riktningen? Under hösten är intresset för antalet lyckade föryngringar (valpkullar) stort, men mörkertalet blir också stort, och förvånande många föryngringar upptäcks inte eller betraktas inte som säkra under hösten. Av den anledningen kan omotiverade uppgifter om dålig föryngring lätt komma i omlopp under senhösten. När man kan spåra i snön under vintern blir registreringarna mer systematiska och pålitliga, men de sammanställs och publiceras först nästa sommar eller höst, när det gått betydligt mer än ett år sedan valpningen. Nya preliminära siffror blandas med äldre och säkrare uppgifter om tillståndet för ett år sedan och det är svårt att hålla isär siffrorna.

Många begrepp. Förutom antalet vargar förekommer andra antal i debatt och statistik

• stationära vargar (vargar som lever i revir)
• kringvandrande vargar
• revir
• föryngringar
• revirmarkerande par
• andra stationära vargar
• ensamma revirhävdande vargar
• familjegrupper
• könsmogna vargar
• kvalitetssäkrade observationer
• prelimära versus slutliga skattningar

Inventeringar  utförs huvudsakligen när det är spårsnö och inte samtidigt överallt. DNA, GPS med sändarförsedda vargar, samt uppgiftlämnare ger kompletterande information. Sammanställningar publiceras under sommaren/hösten året efter, dessa refererar till perioden Oktober till Februari (ibland kompetteringar senare) utan närmare specifierad tidpunkt eller hänsyn till dödsfall och andra förändringar under perioden. En del inventeringsuppgifter är kvalitetsäkrade, andra inte. Sedan kompletteras med inverkan av dödlighet och man kan få en säkrare -om ej helt säker – uppfattning om vargantalet vintern före och föryngringar och valpar året före, dvs mer än ett år sedan valparna fötts och ca ett halvår efter att eventuell licenjakt baserat på inventeringarna utförts. Antalet föryngringar bedöms vara säkert. Men det finns ett mörkertal i antalet vargar (t ex tjuvjakt) som nog är måttligt. Det har därför fördelar att göra statistik över utvecklingen av vargstammen baserat på antalet föryngringar. Inventeringarna begränsas vanligen till stationära vargar, kringvandrande vargar är för svåra att följa och för stor risk att de antingen missas eller räknas upprepade gånger.

Stationära vargar Huvuddelen av alla vargar lever i geografiskt avgränsade revir. Dessa är något så när lätta att skatta. De kan påträffas flera gånger i samma område och rör sig inte långt från området.

Kringvandrande vargar. De årligen publicerade svenska inventeringsrapporterna räknar inte kringvandrande vargar, dessa är för svåra att följa. De får istället skattas från antalet föryngringar eller stationära vargar och detta skapar en ytterligare osäkerhet i antalet vargar.

Könsmogna vargar. Ett mått på populationens storlek är antalet könsmogna vargar. Men man har även då problemet att en kohort måste räknas som könsmogen vid en viss tidpunkt på året. Man kan ange antalet vargindivider 1 april och antalet könsmogna indiver som de som är minst ett år 1 april (dvs nästan två år gamla) men före första april är det bara de som är minst två år som år könsmogna. Det blir ett hopp.

Är en varg svensk eller norsk? Vargar klassifieras i en årlig norsk/svensk rapport i tre kategorier (Wabakken et al). Många vargar rör sig under ett år både i Sverige och Norge. Några vargar föds i det ena landet, men bosätter sig fast i det andra. Några vargrevir har både svenska och norska delar. Teoretiskt finns ett avgränsningsproblem mot Finland, men det är litet och diskuteras inte. Lyckligtvis analyseras vargstammen i en gemensam analys för Sverige och Norge, så svårigheterna ligger mest på det semantiska planet. De flesta vargar i Sverige är inte gränsvargar, så storleksordningen av uppskattningar av den svenska vargstammen blir inte grovt missvisande.

Den länsvisa förekomsten av varg inkluderar vargar som inte är i länet hela tiden och revir som omfattar flera län. Det är samma problematik som den internationella avgränsningen mot Norge, men eftersom länen är små och vargarna rör sig långa sträckor, så är inflytandet av gränsvargar större. Om man adderar ihop uppgifter om länens vargförekomster från medier eller länsföreträdare, så förefaller det nog finnas dubbelt så många vargar i Sverige, som det faktiskt finns. Det kunde vara bra om naturvårdsverket gjorde en årlig länsvis lista, som summerade ihop länsvis skattningar till den nationella skattningen. Det kanske skulle vara bättre om man mätte geografisk förekomst av vargar som vargar per kvadratmil i olika områden än per län och sedan fick länssiffrorna ur antalet kvadratmil per län.

Dokumentation om inventeringar, sammanställningar och beräkningar  finns i årliga rapporter från Viltskadecentrum inklusive norsk svenska rapporter med norsk utgivare (“Hedmark”, “Wabakken m fl). Det går att jämföra utvecklingen mellan år genom att jämföra “samma” rapport konsekutiva år. De liknar varandra i upplägget. Information och möjligheter till nedladdning på http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=34&Itemid=50

Rapporten från Hedmark för vargantal vintern 2011/2012 kom 120911, tidigare på året än förut, och den hade inte Wabakken som första författare. Från rapporten citeras: ”Totalt har 33 flockar och 27-28 revirmarkerande par registrerats under inventeringen 2011/2012. Föryngring har fastställts i 28 av de 33 flockarna. Tre flockar (alla med valpkullar) och två revirmarkerande par påträffades i Norge, 4 flockar (3 med valpkullar) och 3-4 revirmarkerande par återfinns över gränsen mellan Norge och Sverige, och 26 flockar (varav 22 med valpkullar) samt 22 revirmarkerande par återfanns i Sverige. Fem revir klassificerades till kategorin ”övriga stationära vargar”. Det totala antalet vargar i Skandinavien under vintern 2011-2012 uppskattades till mellan 260 och 330 vargar. Den totala populationen visar ingen statistiskt signifikant förändring i tillväxttakt för de senaste 10 åren (medelvärde för tillväxttakt: 14 %). Under perioden 2000-2011 har populationen vuxit från 16 till 60 flockar och par. Två immigrerade vargar (kända sedan tidigare) från den finsk-ryska populationen fanns fortfarande kvar i populationen under vintern 2011-2012, men reproducerade sig inte. Åtta av valpkullarna 2011 har en föräldrar som härstammar från en av de två sentida finsk-ryska invandrade vargarna.”

Det finns en snygg karta över vargreviren på vargreviret (klicka här)

Statusrapporten från Viltskadecentrum för vargantalet 2010/2011 är daterad 110620 . Wabakken  rapporten från Hedmark av Wabakken et al 2011 för vargantalet 2010/2011 daterad 111030.

Antalet vintervargar. Vintern 09/10 fanns det enligt Wabakken m fl 2010, medel av min och max, följande vargantal: Helsvenska 200; Helnorska 35;  Svensknorska 35; Helfinska 77 Finskryska 75. Korrigerar man för dödlighet kan man sedan skatta antalet vargar vid varje tidpunkt, men för att få en siffra för året har man antalet vargar alldeles före valpningen  2010. Formellt kan detta förläggas till slutet av april eller slutet av mars. I sin lägesrapport över vargstatus 2010/2011  skattar viltskadecentrum  vargantalet (111001) antingen som antalet föryngringar *10 eller som antalet stationära vargar * ca1.3? Vintern 10/11 fanns det enligt Wabakken et al 2011, medel av min och max, följande vargantal: Helsvenska 250; Helnorska 33;  Svensknorska 24; För Finland redovisas 110 vargar i familjegrupper. 8 helfinska och 11 finsryska flockar.

Döda vargar. För Sverige och Norge 2009-05-01-2010-04-30 finns 59 “kända” dödsfall. 30 “licensjakt”; 14 “skyddsjakt”; 7 “legalt” avlivade; 8 trafikdöda, 2 tjuvskjutna och två oidentifierade orsaker. Dessutom en utvandrare till Finland. Dessutom finns ett okänt antal okända dödsfall där de döda vargarna aldrig hittas. Detta är också ett mörkertal vid skattningar. För Sverige och Norge 2010-05-01-2011-04-30 finns 57 “kända” dödsfall: 23 “licensjakt”; 15 “skyddsjakt”; 4 “nödvärn”; 1 “legalt” avlivad; 7 trafikdöda, 1 tjuvskjuten, 2 döda i samband med sövning och 4 andra orsaker.

Föryngringar(valpkullar) 2009 (Wabakken et al 2010a): helsvenska 19; helnorska 3 och svensk-norska 4. För 2010 (SOU 2011:37): helsvenska 24; helnorska 3 och svensk-norska 2. Det innebär att det under 2010 kan ha tillförts mer än hundra valpar till vinterbeståndet genom födsel av valpar. Det är nog osannolikt att en föryngring skall undgå upptäckt vid slutliga skattningar, så det är en ganska säker skattning. Säkerheten i skattningar av nuläget för beslutsfattande inför licensjakt på vintern var ganska dålig, däremot har man en hygglig skattning av situationen våren året före. En “lägesrapporten” om antalet föryngringar 2010 i Skandinavien publicerad 110113 visar sammantaget 24 säkra och 2 osäkra revir, vilket är ca 6 lägre än skattningen i maj. Viltskadecentrum har givet en lägesrapport 110410 och en korrigerad lägesrapport 110502. Det var då: helsvenska 25 + 1 osäker; helnorska 3; och svensk-norska 3. I Wabakken m fl 2010b anges helsvenska 25; helnorska 3; och svensk-norska 3. Slutsatsen blir att man bör vänta till mitten av maj innan man tror man har säkra uppgifter på antalet föryngringar året före.

Olika skattningar framförs. I Finland framförs två olika skattningar av vargstammen. Jägarorganisationen skattar den till 300 och forskarna till 150. Forskare tror att liknande överskattningar föreligger av liknande skäl i många av de länder som nu rapporterar höga vargstammar, varför dessa antal kanske skall tas med en nypa salt.

Tillväxtskattningar  I uträkningar som spreds i samband med skyddsjaktsbeslutet i jan 12 så finns skattningar och prognoser av årlig tillväxt. För tillväxten 2010-2011 nä,

Tolkningar av nuläget (hösten 2011). Utifrån den senaste rapporten från viltskadecentrum har skattningar upp till nästan 400 vargar nämnts.   Man får troligen gå tillbaks till mitten av 1800-talet för att finna en situation när det fanns fler vargar i Sverige än idag. Det framfördes en gissning att vargantalet på förvintern i år ökat med 40% jämfört med i slutet av förra vintern, detta är en stor ökning, det var inte förutsett och knappast förutsebart att den skulle bli så stor. Men en del av förklaringen måste ligga i att naturvårdsverket övertolkade “högst” 210 vargar bortom vad som var berättigat av försiktighetsskäl.

Det politiskt korrekta vargantalet är inte definierat. Det finns inget politiskt beslut på hur antalet vargar (den svenska vargstammen) definieras. Trots att riksdagen 2009 beslutade att det skall finnas högst 210 vargar i Sverige, så är det långtifrån klart vad detta innebär. När på året skall beslutet gälla? Kanske när antalet är minimalt under året dvs omedelbart före valpningen? Det är vanligt i svenska viltsammanhang att räkna vinterstam, men det är lite förvirrande att kalla ett årsminimum för en övre gräns. Eller skall man använda den definition Wabakken et al använder för att räkna vintervargar? Skall svensk-norska vargar inkluderas i svenska vargar? Hittills räknas gränsvargar som Svenska i samförstånd med Norge, men det är både ologiskt och missvisande, det rimliga vore att “administrativt” räkna hälften av gränsvargarna till den svenska och hälften till den norska vargstammen.

Färre än….minst.. Den svenska vargpolitiken 2010 var högst 210 vargar och minst (eller precis) 20 föryngringar. Extrembegrepp blir tveksamma om man inte associerar dem till en sannolikhet. Antalet vargar är inte möjligt att skatta exakt och skattningen blir pålitligare om ett år får förlöpa innan skattningen görs, men man agerar som skattning och prognos var felfria. Förutsägelsen av effekten av åtgärder blir än osäkrare än värdet nu. För att hantera sådana här situationer så kan man använda sannolikheter och konfidensintervall. Om jakt (licens och skydd) är så här stor, vad är då sannolikheten för att stammen kommer att stanna under 210 i den överblickbara framtiden? Eftersom den övre gränsen de facto tycks ha överskridits så kanske det är bättre av regeringen att bara dra ett streck över det, än att inleda någon slags räft- och rättarting varför det har överskridits i strid mot statsmakternas instruktioner. Hur stort uttag kan göras för att sannolikheten att antalet hamnar över 210 är 10%? Det är mycket lättare att arbeta med riktvärden än extremer. Dimensionera uttaget, så att stammen förväntas hamna på 210 men kan bli högre eller lägre. En fördel med att taket nu tagits bort är att man arbeta med riktvärden istället och inte behöver ta det så allvarligt om man hamnar lite högre eller lägre, med en adaptiv vargförvaltning rättas detta till om ett eller två år.