Inlägg taggade rovdjur

200 – bra golv

200 – ett stabilt golv!

Förslag: minsta antal vargar sätts till 200 (FRP, Favorable Reference Population, referenspopulation, golv =200).

Jag är genetikprofessor och försäkrar att FRP=200 är vetenskapligt underbyggt.

Grunden för förslaget är det allmänt accepterade faktumet att inaveln minskar snabbare vid ett lägre vargantal. Utförligare detaljer finns i artiklar på denna blogg och andra ställen. Liberg och Sand 2012 styrker huvudidéerna och är helt fristående från mig, mina ställningstaganden gjordes tidigare men bekräftas av fristående forskare. Jag anför nu inga andra referenser än denna, tynger inte med numeriska exempel/beräkningar och recenserar inte eventuella avvikande åsikter i just denna artikel (det går att kommentera om någon vill invända eller browsa webben). Effektens storlek är beroende av exakt vilka antaganden om framtiden som görs. Givetvis bör Naturvårdsverket, som beslutar, inte ta mitt förslag utan vidare, utan låta en annan kompetent forskare vara huvudförfattare till den mera finslipade motivering, som bör åtfölja ett FRP beslut. Först då kan det betraktas som tillräckligt vetenskapligt underbyggt. Jag tycker det räcker med att jag och en av Naturvårdsverket utsedd kompetent forskare stöder FRP=200 och utformar en motivering ungefär enligt mitt resonemang här för att Naturvårdsverket skall göra det till sitt officiella ställningstagande. Detta kommer inte att ske eftersom Naturvårdsverket sedan jag skrev detta fattat ett beslut (se slutet av artikeln).

Naturvårdsverket kan förstås bestämma och motivera ett annat FRP. En god motivering på engelska (så EU kan läsa) är viktigt, vilket FRP Naturvårdsverket än väljer. För 270 finns det elva forskare som skrivit under på att FRP=270 räcker, som kan precisera motiveringen, framförallt borde önskemålet från genetiker beträffande ”effektiv populationstorlek” på minst 500 behandlas något utförligare. De elva brevskrivarna förutsätter och anser att kontakten med andra vargstammar är tillräckligt stor, vilket innebär att det finns tillräckligt med vargar för långsiktig ”genetisk” uthållighet.

Om EU inte avvecklar överträdelseärendet för varg eller det inte ser ut att bli någon vargjakt, så kommer det nog någon artikel om relationerna till EU härnäst. Eftersom det nu har tillkommit att EU kan se vart den nya  vargpolitiken leder, ger jag EU en ny chans att skriver inget mer förrän efter nyår. Så detta kanske blir bloggens sista artikel.

Politiska överväganden

(S) vill inte ha FRP under 200 och att FRP skall formuleras av forskare och inte politiker. Förslaget FRP=200 har alltså ett brett parlamentariskt stöd om det görs en vetenskaplig motivering, mindre än en femtedel av parlamentarikerna kan tänkas vara emot, och motståndet från denna femtedel försvagas just eftersom FRP=200 bygger på vetenskaplig grund. Det tidigare rovdjurspolitiska beslutet hade 200 som etappmål, att sätta 200 som golv innebär en ökning med 30 eller mer, som är politiskt önskvärt när man går från etappmål till långsiktig förvaltning. De grupper av i huvudsak jaktanknutna (inklusive jägareförbundet) som försökt förstå och bygga upp en vetenskapligt hållbar motivation ligger vanligen under ekvivalenten till FRP=150. FRP=200 innebär uppenbarligen inte att ”vika sig för jägarlobbyn”, vilket i sig är politiskt värdefullt. Inte heller faller förslaget till föga för den motsatta lobbyns tolkningar av vetenskap, ”vargvärnarlobbyn”, omkring SNF, WWF och rovdjursföreningen. FRP som inte backar upp ytterkanterna från NGO, utan ligger inom acceptansen för sex av åtta partier, har en självklar politisk fördel. Utvecklingen av varg i Finland är dålig och det resulterar i färre och närmare besläktade migranter till Sverige. Men Sverige blir inte trovärdigt om Sverige argumenterar för många fler vargar i Finland än Sverige självt accepterar. Dessa ”politiska” begränsningar gör att jag inte just nu vill överväga ett lägre FRP än 200. Varg är känsligt och bred politisk uppbackning viktigt och jag vill inte riskera det stora partiet socialdemokraternas stöd för vald FRP – skillnaden mellan ett starkt parlamentariskt stöd och ett bräckligt – genom att nu göra en ”skarp” motivering för ett FRP<200, som inte skulle accepteras av Naturvårdsverket, utan bara skulle försämra uppslutningen för det värde som bestäms. Det är bra för förtroendet för att vargförvaltningen vilar på vetenskaplig grund om FRP inte sätts till intervallets gränser 170 eller 270. T ex FRP = 200 klargör att det är ett självständigt vetenskapligt underbyggt beslut av Naturvårdsverket och inte underdånighet mot ett politiskt beslut. Höga vargantal i Sverige kan irritera Norge och kanske också Finland, vilket talar emot att ligga nära intervallets övre gräns. Ett FRP under 200 skulle innebära att EU agerat heltokigt och dåligt underbyggt när ett överträdelseförfarande om den svenska vargjakten 2010 inleddes, och det är aldrig bra att förödmjuka en motståndare och agera så denna tappar ansiktet. FRP = 200 är det lägsta FRP som inte innebär att var ett allvarligt och obefogat misstag av EU att ifrågasätta den svenska vargjakten. Men samtidigt erkänns det inte att Sverige gjort mer än ett bagatellartat liten misstag och riskerar inte mer än lätt ogillande av EU-domstolen och absolut inte inhibering eller förlust av kontroll av rovdjurspolitiken i fortsättningen. Sverige har inte erkänt att vargjakten 2010 stred mot direktivet och ett val av FRP nära den högre gränsen strider nog mot Sveriges officiella linje. Om FRP skulle sättas till 200 så är det rätt så troligt att det verkliga vargantalet skulle bli 300 vilket jag föreslog som en ”politisk” kompromiss i föregående artikel. Men med denna artikel vill jag dock göra helt klart att jag som genetiker under det närmaste decenniet stödjer vargantal i den nedre delen av intervallet.

Adaptiv förvaltning

Riksdagsbeslutet ger ett intervall för FRP bl. a, för att enligt vargkommittens intentioner med ett intervall möjliggöra adaptiv förvaltning, dvs justeringar av FRP med hänsyn till ändrade omständigheter kan göras av Naturvårdsverket. FRP betraktas inte längre som en helt fix storhet, utan en dynamisk som kan justeras. FRP=200 är ett förslag för de närmaste decennierna. Avsikten är att FRP skall höjas när inaveln sjunkit och inavelssänkning inte längre gagnas av ett lågt antal. Förslaget är alltså förenligt med förslaget FRP=270, som lämnats av 11 ledande forskare i juni och avsåg ett i tiden konstant hållbart FRP. Skrivelsen betonade visserligen det adaptiva, men forskarna visste inte att detta skulle reflekteras i utformningen av ett riksdagsbeslut. Men det är inte något radikalt nytt, det är en helt normal procedur att mindre justeringar sker i verksamheter som löper långsiktigt. Nya FRP estimat inrapporteras till EU vart 6:e år, nästa gång 2019, så även EU ser det som en helt normal process att Naturvårdsverket gör mindre ändringar inom de givna intervallen. Och ett nytt riksdagsbeslut i rovdjursfrågan kommer säkert inom ett decennium då intervallet för Naturvårdsverkets handlingsfrihet kommer att ses över.

Tyngdpunkt på att sänka inaveln

Svensk vargs allvarligaste problem idag är hög inavel och brist på genetisk variation. Det enda som hjälper är migration. Migrationens effekter förstärks av låga vargantal. Lämpligt utformad vargförvaltning inom ramen FRP=200 kan troligen tredubbla effekten av migration och leda till tre gånger snabbare inavelsreduktion jämfört med det begränsade inflytandet på vargförvaltning som karaktäriserar 2013 och (troligen) 2014. Mer preciserade kvantifieringar bör göras inom ramen för en mer detaljerad motivering med högre upplösning.

När inaveln sänkts kan FRP ökas!

När inaveln väl sjunkit bör andra faktorer ges högre vikt och detta kommer att motivera ett högre FRP. På kort sikt spelar FRP stor roll för hur snabbt inaveln faller, men på lång sikt uppnås ett jämviktstillstånd där inaveln är oberoende av FRP. Ju längre inaveln sjunker, ju lägre blir mervinsten i inavelssänkning av ett lågt vargantal. Andra aspekter är överlevnad och uthållighet i ett evighetsperspektiv, ekologiska aspekter, evolutionär potential och ett större effektivt utbredningsområde och högre fysisk närvaro. Förslaget FRP=270 bör ses i det perspektivet. Större värden har figurerat, men varit baserade på ett kategoriskt antagande att varggener kommer att vara oförmögna att flytta sig (eller kunna flyttas) över långa sträckor i ett millenium perspektiv, vilket inte har stöd i observationer. Men varg har gynnsam bevarandestatus med FRP =200 om Naturvårsverket så bestämmer och det finns forskarstöd från någon mer än mig, och meningen med intervallet är just att vargförvaltningen skall vara adaptiv inom intervallet och det gagnar vargens uthålliga överlevnad även i ett långt tidsperspektiv att inaveln sänks snabbt. Möjligheterna att förbättra det genetiska statuset är inget man bör bortse från i vargförvaltning. Genetik och biologi bör vara viktigare inslag i förvaltning än byråkratisk enkelspårighet.

Säkrare och långsiktigare än minikravet

Den minimala FRP enligt den sårbarhetsanalys som betraktas som absolut minimum (skamgräns) av rovdjursriktlinjerna ligger på ungefär 40 (+ 30 i Norge). Den demografiska sårbarhetsanalysen visar att FRP = 230 (30 i Norge) ger mindre än någon procents risk för utdöende (om relationerna mellan risknivåer i andra sårbarhetsanalyser stämmer) inom en längre period än ett sekel och risken blir liten även om man räknar med värre katastrofer än som någonsin dokumenterats. FRP = 200 för Sverige ligger många gånger över ”skamgränsen”. Vid FRP = 200 är det inte få vargar i Sverige som är den största risken för vargens uthålliga framtid i Sverige. Förutom de norska vargarna, som lever så nära de svenska, att det populationsgenetiskt kan betraktas som en enhetlig population är inte den svenska vargstammen isolerad från resten av utbredingen för den nordeuropeiska vargen, migrationen till Sverige överträffar med råge gränsen för att en stam inte skall räknas som isolerad, inte heller en geografiskt mer omfattande helt isolerad sk megapopulation kan avgränsas.

Lätt att identifiera genetiskt värde

Det är mycket lätt jakttekniskt att anpassa jakten till vargarnas genetiska status. Stamtavlan är känd för den svenska vargstammen. Det genetiska statuset av vargarna i ett revir är väl känd genom stamtavlan för revirets föräldrapar. Reviren är geografiskt avgränsade områden. En sådan jakt planerades 2013 enligt Liberg och Sand 2012. Vid licensjakterna 2010 och 2011 sköts ingen ”genetiskt värdefull varg” av misstag. Men EU tyckte inte det var tillräckligt vetenskapligt granskat för att motivera avsteg från principen att licensjakt inte skall bedrivas när gynnsam bevarandestatus inte är uppnådd. Nu föreligger gynnsam bevarandestatus och dessutom förmodar jag att Liberg och Sand (2012) granskats bättre och en sk. vetenskaplig uppsats sägs vara på gång. Det föreligger praktiska erfarenhet av implementeringen som kan göra denna praktiskt bättre 2014. Det finns utrymme för misstag, imperfektioner och att ha huvudsakligen andra kriterier för en del av ”avskjutningen”. Möjligheten till genetiskt selektiv jakt är ganska unik för svensk varg och inte lätt kopieras under andra förhållanden.

Andra överväganden om FRP

Frekvensen reproduktiva migranter kan bli låg om antal och täthet är låg. Så var det med den svenska vargen fram till för ett decennium sedan. De sista fem åren har fyra reproduktiva migranter kommit. Detta visar att FRP=200 är tillräckligt.

Det har framförts att FRP kravet kan vara högre om man ser på mycket lång sikt (önskemål om en megapopulation med Ne>500). Detta är i princip riktigt och när jag föreslår FRP=200 är tanken att detta skall omprövas och förmodligen ökas om några decennier, och att vid övergången vargens genetiska status och förutsättningar för fortsatt uthålligt bevarande att vara bättre än om en högre FRP väljs de kommande decennierna.

Det har påpekats att genetiken inte beaktats i den demografiska sårbarhetsanalysen. Men eftersom inaveln är högst i början av simuleringarna och de demografiska parametrarna utgår från dessa inavlade vargar och inaveln faktiskt sjunker fast simuleringarna antar den är konstant, så överdriver sårbarhetsanalysen erforderligt antal vargar. Naturvårdsverket har försökt göra en genetisk sårbarhetsanalys som gav intuitivt konstiga resultat men ändå tog nio månader att förkasta, eftersom den inte vilade på vetenskaplig grund. Detta visar att man lätt hamnar fel om man litar på för komplicerade ”black box” modeller. Det är enklare att bara accetera den FRP den demografiska sårbarhetsanalysen gav.

Att ha en fullständig stamtavla för svensk varg har stort inomvetenskapligt värde och är i sig ett gott argument för FRP=200, med ett dubbelt så stort FRP skulle det förmodligen bli logistiskt och ekonomiskt omöjligt. Utan fullständig stamtavla blir genetiskt selektiv jakt omöjligt och då kan inaveln inte reduceras så snabbt och det värde inaveln så småningom stabiliseras på blir ganska högt (betydligt högre än de rekommendationer som en del genetiker givit uttryck för, men jag tror F=0.15 är acceptabelt och det nås nog utan selektiv jakt.

Rovdjursutredningen

Rovdjursutredningen accepterade tanken att man skulle öka vargantalet successivt till slutantalet under 12 år. Ett skäl var att reducera inaveln i en mindre population på ett tidigare stadium innan populationen vuxit till slutlig storlek och därmed blivit trögare att få ned inaveln i. Rovdjursutredaren insåg inte att denna idé stred mot EU-direktivet. Tyvärr är EU-direktivet för stelt och byråkratiskt för att medge de bästa lösningarna ur biologiskt/genetiskt/kostnadssynpunkt, sådant behandlas av EU som fördragsbrott. Men med det nya riksdagsbeslutet med adaptiv förvaltning enligt vargkommitténs förslag med dynamisk FRP gör det möjligt att förena EUs direktiv med rationell vargförvaltning.

Det är inte bråttom med FRP

För den nya rovdjurspolitiken trovärdighet är ett viktigt inslag en licensjakt i vinter, även om den bara blir symbolisk. För en liten licensjakt behöver man inte ha några andra beslut på plats, omfattningen kan göras så att man hamnar långt över minimum FRP=270. Resten av pappersarbetet, såsom fastställande av FRP för överskådlig framtid, kan vänta till våren och göras mer genomdiskuterad. Dock kan det vara bråttom att få fram ett manuskript med motivering snabbt, för att användas t ex i eventuella rättsliga tvister eller gentemot EU, eller inför jakt, eller andra svårförutsedda situationer. Det blir lättare att formulera om det då är ett givet FRP som motiveras. Kanske det är bra att Naturvårdsverket omedelbart tar ett provisoriskt formellt beslut om FRP=270 med stöd i forskardokumentet för att legitimera begränsad selektiv jakt och aviserar att det är under prövning om ett lägre FRP värde.

Selektiv jakt – Ny situation

Jakten 2014 kan utformas som genetiskt selektiv jakt som bara berör områden där vargtätheten är hög och lokalt behov att reducera tätheten finns och utan att tagit ställning till om FRP skall sättas lägre än 270 och så att vargstammen någon ökar 2014. Selektiv jakt har gjorts förut och stoppats av domstol, ärendet prövas nu i högre rätt. Domstolen ifrågasätter dock inte att en selektiv jakt kan gynna vargens genetik. Men då var det ett skäl för att jaga varg fast FRP fortfarande var under utredning och jakt i princip förbjuden och det för domstolen tedde sig troligt att gynnsam bevarandestatus icke uppnåtts. Nu är det högsta möjliga värdet på FRP fastlagt av Sveriges riksdag. Det skall mycket till för att en svensk domstol inte skall rätta sig efter ett riksdagsbeslut.  Värdet FRP=270 är vetenskapligt väl styrkt genom ett brev i juni från 11 mycket kompetenta och relevanta forskare, och synpunkterna är behandlade vid ett expertsammanträde på Naturvårdsverket i april 2013.  Så även om det inte hade varit genetiskt selektiv jakt hade det varit försvarligt. Frågan om Naturvårdsverket skall bestämma en lägre FRP föreslås fortfarande vara under utredning, eftersom svaret inte behövs för en begränsad förvaltningsjakt 2014.  Hittill hoppades Sverite att kunna förbättra genetiskt status med translokationer men dels har det visat sig logistikst besvärligt och framförallt finns inte lokal acceptans för metoden så länge den förknippas med fler vargar, ”genetiskt värdefull” har fått en negativ värdeladdning. Därför planeras inte längre valpflyttar och den lösningen har avskrivits. Försök att låta vargar etablera sig i renbetesland (Junsele) har kostat 10 miljoner kr hittills, och det anses knappast en framkomlig väg att förbättra migrationen. Den låga acceptansen av varg för att sk mjuka släpp av translokerade vargar inte anses vara en möjlighet. Alternativa vägar att sänka inaveln som fortfarande tedde sig möjliga för ett år sedan kan nu avskrivas och selektiv jakt ter sig som det enda alternativet att åstadkomma en rimligt snabb sänkning av inaveln.

Tillägg: Naturvårdsverket har 131216 deklarerat att de inte avser att ändra FRP förrän till nästa inrapporering till EU 2019. Det är Naturvårdsverket som fått förtroendet att sköta detta. Att besluten sker snabbt är bra mot EU som nu ser vart svensk rovdjursförvaltning hamnat i realiteten. Att FRP ligger fast till 2019 har den stora fördelen att det gör rovdjurspolitiken blir förutsebar och långsiktig. Rivs inget av värdena upp eller följs av en intensiv kampanj eller ifrågasätts av Naturvårdsverket själv så finns nog skäl att inte fullfölja en kampanj just för FRP varg. Jag tolkade forskarskrivelsens krav på adaptiv vargförvaltning och Egardts förslag på ett handlingsutrymme som en möjlighet att ändra när det fanns övertygande skäl och inte först 2019. Men förutom de strategiska skälen att deklarerar att värdena ligger fast finns det ett taktiskt skäl att EU inte skall tro alla FRP-värdena sänks om ett halvår så fort EU har avvecklat överträdelseärendet, vilket kunde blivit fallet om man följt mitt förslag.

Personligen kan jag som genetikprofessor känna mig nöjd eftersom jag förhindrat att varg FRP blev 380 vilande på en vetenskapligt undermålig motivering och bidragit till att den höga inaveln inte tilläts leda till en vargstam långt över tusen starkt inavlade vargar eftersom EUs regelverk blockerar populationsbegränsning om gynnsam bevarandestatus icke uppnås.

Annonser

, , ,

12 kommentarer