Återför kontrollen av vargpolitiken till statsmakterna!

Naturvårdsverket kan omedelbart återställa kontrollen av vargpolitiken till Sveriges Regering och Riksdag och samtidigt följa regeringens intentioner

Mitt förslag (se nedan) har följande fördelar:

Det blir mycket svårt att döma Sverige för olaglig vargjakt i en juridisk instans!

Det blir svårare för svenska domstolar att förhindra verkställandet av naturvårdsverkets beslut.

Naturvårdsverket och statsmakternas vargförvaltning höjer sitt anseende.

Vargförvaltningen framstår som  mer legitim.

Naturvårdsverket möjliggör sänkning av vargens inavel till lägre kostnad, med snabbare resultat och med mindre utnyttjande av högteknologi!

Naturvårdsverket förbättrar sina relationer till viktiga segment av dem som lever i och av Naturen.

Acceptansen för förestående vargflytt blir större

Risken för ökande tjuvjakt minskar och tjuvjakt ter sig mindre acceptabelt

Misstänksamheten mot ”dolda agenda” (=fler vargar) i Naturvårdsverkets vargförvaltning minskar!

Risken att bli fälld eller åtalad vid domstol minskar om domstolarna måste fokusera på vad begreppet gynnsam bevarandestatus innebär och uppgiften är att överbevisa Sverige eller Naturvårdsverket om att deras uppfattning ligger mycket långt från ”den sanna” uppfattningen om vad gynnsam bevarandestatus är och hur det kopplar till jakt. I dagsläget räcker det tyvärr med att Naturvårdsverket trots påstötningar inte lyckats åstadkomma en med hänsyn till EU-direktivets krav formellt acceptabel förvaltningsplan. Detta räcker för att med fog på juridisk grund kritisera och troligen döma Sverige – i realiteten Naturvårdsverket – för vargjakt, även utan egentliga bevarandebiologiska skäl.

Lösningen är att naturvårdsverket förklarar (upptäcker) att dagens svenska varg uppfyller EU direktivets krav på gynnsam bevarandestatus.

Och därefter sätter det på papper på ett enligt EUs krav formellt korrekt sätt. Beträffande nödvändigt antal vargar finns en betydande flexibilitet i direktivet att sätta det lägre än det nuvarande.

Det finns inget hinder att i vargförvaltning ha högre ambitioner än de minimikrav, som skall vara uppfyllda för gynnsam bevarandestatus.

Det finns inget hinder i EU-reglerna att sätta sänkning av inaveln som ett ”förvaltningsmål” istället för ett krav för gynnsam bevarandestatus, naturvårdsverket kan göra den distinktionen. Sverige kan sänka inaveln utan att sätta det som formellt krav! Det finns inget i EU-direktivet eller rovdjursriktlinjerna om att inaveln inte får vara högre än si eller så.

Det finns inget hinder att vänta med att sänka vargantalet med jakt utan man kan nöja sig med att ligga kvar på dagens nivå tills en ny migrant fått valpar, trots att man ligger över lägsta antal för GYBS, vilket naturvårdsverket själv tycks önska. Vargantalet behöver inte ligga på den fastställda miniminivån utan kan läggas närmare nuvarande nivå tills detta önskemål tillgodosetts, det blir en sporre. Genom ett nationellt förvaltningsbeslut av Naturvårdsverket, som är ”frivilligt svenskt” och inte påtvingat genom ständigt upprepade delvis arroganta hot från EU eller svenska domstolsförfaranden, som gör den sk vargpolitiken kaotiskt oförutsägbar och ostyrbar, bortom kontroll av regering, riksdag eller naturvårdsverk. Dessa organ har visat sig notoriskt såväl opålitliga som okunniga om vad som tycks gälla, i frånvaro av ett dokument som klart fastslår att kraven är uppfyllda.

I propagandan påstås att Sverige hotas av höga böter om Sverige inte följer EU-fördraget, Jag tror det är ett missvisande sätt att framställa det. Vad jag förstår blir det inte aktuellt med böter från EU förrän Sverige trotsar ett beslut i EU-domstolen. Dvs straffet för vargjakt 2013 kan inte bli höga böter, även om EU-domstolen senare skulle betrakta det som fördragsbrott. Sverige har aldrig förut dömts till böter , men får nu sannolikt böter för att Sverige varit sent att genomföra datalagringsdirektivet.

Dagens inavlade varg är tillräckligt fertil och vital för att det skall räcka med 40 vargar för att den skandinaviska stammen skall överleva i hundra år. Detta har visats i sårbarhetsanalyser. Detta är en absolut bottennivå och det finns goda skäl skäl att ha fler än så, även om  just de rent genetiska skälen för detta inte är så vägande. 180, som är den politiska intentionen eller 150 som är jägareorganisationens krav är nog sakligt tillräcklig miniminivå, men då bör man ändå ligga på en högre förvaltningsnivå och 180 skulle säkert få parlamentarisk majoritet, och en viss eftergift mot de starka krafter som önskar fler vargar kan te sig rimlig. Man ska ta hänsyn till genetiken också. Inaveln skulle kunna vara ett hot om den ökade avsevärt, men dagens invandring (knappt 1 varg per generation) räcker för att undvika inavelsökning (se mina tidigare artiklar).  EU tycker i  sina riktlinjer att det räcker med minst en invandrare per generation (minst två per decennium), så naturvårdsverket kan använda sin redan utförda prognos om 7 per decennium för naturlig invandring och påpeka att det ligger långt över gränsen för EUs krav, och påpeka ytterligare åtgärder och att ytterligare förstärkning av invandringen kan påräknas som ett resultat av dem. Rent destruktivt av naturvårdsverket att klämma till med ett krav på 7 vargar per decennium, när EU är nöjt med minst 2 per decennium. Naturvårdsverket borde inte höja ribban för godkännande och lägga stenar i vägen, utan istället lägga ribban så lågt som möjligt! Och naturvårdsverket måste också redovisa en tidtabell för hur snabbt gynnsam bevarandestatus uppnås, och sätt inte dessa krav så högt så att orimliga vargantal uppnås innan gynnsam bevarandestatus uppnås. Naturvårdsverket har övertygande demonstrerat att det inte står i naturvårdsverkets makt att bromsa vargens tillväxt innan det av naturvårdsverket fastställda ”gynnsam bevarandestatus” uppnåtts. Naturvårdsverket gör det ofantligt mycket lättare för sig om de fastställer att gynnsam bevarandestatus redan uppnåtts! Och med en viss marginal, så att risken för inhiberingsbeslut i domstol minimeras!!!

Naturvårdsverket har försökt fullfölja spåret att beakta genetiken, men tyvärr misslyckades naturvårdsverket, så naturvårdsverkets beräkning framstår som ett grovt missbruk av genetikämnet. Därför måste naturvårdsverkets ställningstaganden i förvaltningsplanen baseras på andra kriterier och räkneövningar, och då får naturvårdsverket samtidigt med en nödvändig ändring möjlighet att göra en enklare och förståeligare och mer entydig beräkning. Naturvårdsverket och svensk vargforskning har visat sig inte ha den genetiska kompetens, som fordras för mer sofistikerade bevarandegenetiska överväganden (det är inte lätt, det erkänns!), så sofistikerade genetikberäkningar med krångliga svårförståeliga resultat kommer fortsättningsvis inte göra ett trovärdigt intryck hur korrekta de än är. Övervägandena måste vara så enkla, så att de är transparenta för ett bredare spektrum än genetikspecialister så fler kan genomskåda svagheter. Förvaltningsplanens nuvarande kriterier karaktäriserar jag som heltokiga.  Vad jag vet finns det ingen sakkunnig som har påstått att naturvårdsverkets tillämpning är korrekt, inte bland de forskare som möjligen skulle kunna åberopas som underlagskällor. Jag har skrivit en tidningsartikel om vad jag tycker borde ställas för krav på de krav naturvårdsverket försöker ställa på Sverige.

Naturvårdsverkets nuvarande förvaltningsplan verkar ha en ”dold agenda” att leda till fler än 600 vargar (fördubbling mot idag) fast det inte klart uttrycks. Vargförvaltningen borde istället göras mer förutsägbar genom att i klartext klargöra hur många vargar naturvårdsverket egentligen syftar till.

Jag har föreslagit ett alternativ för den relevanta delen av förvaltningsplanen på Newsmill. Jag inser inte att man inte skulle kunna göra så. De ganska omfattande kommentarerna förslaget fick får mig inte heller att inse att det är ett oacceptabelt alternativ till förvaltningsplan. Naturvårdsverket borde tolerera en vetenskaplig diskussion av olika förslag i ett kreativt klimat och bemöta eller låta väl insatta detaljkritisera istället för att förkasta vad naturvårdsverket inte hittat på själv eller fått direkt från en tillfrågad favoritforskare. Till sådana förslag som nu borde allvarligt diskuteras istället för att förtigas och okommenterade läggas i papperskorgen hör mitt. Naturvårdsverket skulle kunna dra nytta av en vetenskaplig debatt omkring vad som är behövs istället för att undertrycka det. Jag har i flera artiklar på den här webben argumenterat för att dagens varg kan tilldelas gynnsam bevarandestatus, där går det bra att kommentera och ta del av de kommentarer andra gjort. En öppen vetenskaplig debatt kan kompensera den kritik för bristande granskning och frånvaro av deltagande i beslutsprocessen, som framförs av EU!

EU kommissionären har vid upprepade tillfällen kritiserat att förvaltningsplanen inte är tillräckligt specifik och inte klargör exakt hur och när gynnsam bevarandestatus uppnås med tidtabell och plan för vägen dit. Hittills har denna kritik från EU förvånansvärt nog inte överhuvudtaget reflekterats i någon ändring i förvaltningsplanen, man får verkligen hoppas att naturvårdsverket ser till att det sker, även om det är väl sent att uppvisa lyhördhet och flexibilitet och är för lite tid kvar för att få något överarbetat alternativ. Hur skall naturvårdsverket kunna göra en adaptiv förvaltning, när de inte ens lyssnar på kritik från EU-kommissionären? EU-kommissionären har inte uttryckt synpunkter på t ex antalet vargar utan bara formella synpunkter på vad förvaltningsplanen presenterat. Kritiken är analog till att naturvårdsverket inte utnyttjat rätt formulär, inte fyllt i alla nödvändiga uppgifter och missförstått några av blankettens frågor. Denna del borde varit lätt avklarat av naturvårdsverket, vad det nu kan bero på att inte EU-kommissionärens formella önskemål blev bättre tillgodosedda.

Är habitatdirektivet förenligt med att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus? Svaret förefaller mig att vara ja! Habitatdirektivet och dess anda uppmanar till socio-ekonomisk hänsyn. Så här inleds det: ”Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.” Regeringen skrev till EU och föreslog ändring av EUs habitat-direktiv för att utvidga möjligheterna att ta hänsyn till socioekonomiska faktorer. Kommissionären svarade (daterat 110926) att ”Direktivet ger t.ex. medlemsstaterna all den flexibilitet som de behöver för att förvalta sina stora rovdjursbestånd med beaktande av lokala sociala och ekonomiska villkor.” ”Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag”. Det verkar mer eller mindre i klartext stå att ”om ni har en speciell uppfattning om varg (exvis lågt antal och klarar inaveln bra utan mycket migration) så står det er fritt att tolka direktivet i den andan”. Det är inte i habitatdirektivets anda att tolka det, så det får de konsekvenser det fått i Sverige senvintern 2013!!!!! Tolka direktivet bättre!

Sverige skall göra en ordinarie rapportering till EU om bl a vargens bevarandestatus till sommaren, det är inte längre jäktigt att bli klar i tid för vargjakten 2013, fast om naturvårdsverket inte börjar bums kan det bli jäktigt. I första omgången blev det lite jäktigt eftersom allt beställt underlag för beslutet inte låg på bordet förrän strax före julafton och beslutsunderlagsdokumenten kom i fel ordning med det viktigaste sist. Men nu är underlagsdokumenten på bordet och det är dags för beslut, och om så är nödvändigt så finns det någon månad för att ta fram ett nytt beslutsunderlag. Nu gäller det att naturvårdsverket inte sumpar chansen att göra behövliga ändringar utan överdriven stress. Diskuteras sedan Sveriges inlämnade förvaltningsplan parallellt med andra länders under hösten tror jag det blir svårare att för EU centralt att kritisera specifikt Sverige, och jag tror allierade kan finnas bland andra länder som också har problem med vargens snabba expansion.

Jag har tidigare i ett obesvarat brev (fast jag bad om svar) karaktäriserat naturvårdsverkets agerande i vargfrågan som oklokt. En viss kursändring till klokhet märktes efter jul, men när jakten 2013 gav så lite utdelning i genetisk förbättring, ökad acceptans, övergång till en mer kompromissinriktad fas i svensk vargförvaltning, så var det väl bara en tillfällig fluktuation i naturvårdsverkets spretiga inkonsekventa handlingsmönster, där det hade behövts en ny trend.

Naturvårdsverket borde minska den stora spänning det skapar och den bristande logiken, som ligger i att naturvårdsverket verbalt överdriver inavelns betydelse, samtidigt som den praktiska vargpolitik utnyttjar möjligheten till inavelsreduktioner anmärkningsvärt dåligt och försämrar acceptansen för framtida genetikförstärkning (vargflytt). Ett led i detta vore att tona ned visionen av inavel som det stora utrotningshotet  När naturvårdsverket själv inte i praktisk handling (framförallt skyddsjakter på invandrare) verkar tro på värdet av genetisk förstärkning, så förstärker naturvårdsverkets formuleringar om det allvarliga inavelsproblemet och vikten av att beakta genetiken så det resulterar i en fyrdubbling av nödvändigt vargantal inte trovärdigheten, utan verkar utslag av dubbelmoral. Om naturvårdsverket praktiskt omöjliggör en framtida inavelsreduktion med vargflytt, valpflytt och selektiv jakt genom att sätta ett så högt nödvändigt minsta antal, så den höga inaveln konserveras, blir det en uppvisning i dubbelmoral. Att inte ens ha beredskap att underlätta en inavelssänkning, om valpflytt visar sig fungera, genom att låsa den höga inaveln i en stor stam vars storlek är helig och oberörbar skulle vara utomordentligt inkonsekvent.

Det är naturvårdsverket som fattat de beslut som nu förhindrar en avspänningsperiod med gradvis minskad fokusering på varg och minskad polarisering och politisk förankring inletts i början av 2013, som hade varit ett möjligt alternativ. Sverige har nog nu missat chansen för en meningsfylld riksdagsbehandling av rovdjurspolitiken våren 2013. Orsaken är att naturvårdsverket inte på ett trovärdigt sätt klarat ut och i en förvaltningsplan dokumenterat vad som gäller för varg. Det går knappast att skylla på påtryckningar från regeringen mot naturvårdsverket, naturvårdsverket har uppenbart följt sin egen agenda och inte varit lyhörda för de politiska intentionerna. Även den inställda vargjakten 2013 kan tillskrivas att naturvårdsverket förhalade vargjaktbeslutet och framställningen av det vetenskapliga underlaget. Naturvårdsverket bör fortsättningsvis arbeta med större framförhållning och med en större medvetenhet om de långsiktiga konsekvenserna av att inte förbättra beslutsmiljön, acceptans, harmoni med statsmakterna och legitimitet.

Den sociala fällan gör kompromisser om vargen omöjliga! Cullingman skrev om den sociala fällan, att fast alla skulle tjäna på att samverka/samarbeta/kompromissa så gör man inte det eftersom de andra inte gör det. Den kända vargvännen Henrik Ekman har nyligen manat till en kompromiss för att den stackars vargen skulle få bättre acceptans, det tog inte lång tid innan man påmindes hur det var med den kompromissviljan!  Cullingman påminde om min artikel om de största förlorarna på Sveriges misslyckade vargförvaltning hittills, de som engagerat sig mest för en kompromiss! Efter utvecklingen den senaste tiden, så får man nog också räkna naturvårdsverket till de stora förlorarna. Den sista spiken i likkistan var nog Naturvårdsverkets utspel till kompromiss med en begränsad selektiv vargjakt utan att ha mandat för att faktiskt genomdriva den. Så går det när man försöker kompromissa! En viktig hemläxa om någon till äventyrs skulle överväga en kompromiss: det går troligen illa för den som försöker! Vargkommittens ”kompromiss” visade sig inte bygga en bro över den sociala fällan!

Naturvårdsverket!: Naturvårdsverket är inte beroende av kompromisser utan kan fatta egna beslut inom myndighetens väggar! Naturvårdsverket är den enda som har bemyndigande att genom förvaltningsplanen bryta det nuvarande spektaklet och införa en vargförvaltning under kontroll. Tänk utanför boxen och hoppa ur den sociala fällan!!! Gör omedelbart den svenska vargen till en fullvärdig likaberättigad svensk medborgare genom att ge den gynnsam bevarandestatus nu istället för att förhala detta steg till en oviss och dimhöljd framtid som kanske aldrig kommer!  Avsluta vargkaoset och låt vargförvaltningen gå in i en fas som naturvårdsverk och statsmakter kan kontrollera!!! Sluta behandla vargarna som inavlade socialfall! Ge ökad acceptans för ”vargförvaltningen” och minska polariseringen istället för att kasta ved på brasan! Ge inte begreppet gynnsam bevarandestatus samma egenskap som horisonten: något man går och går emot utan att någonsin komma närmare! Allt som behövs är ett penndrag och lite handlingskraft!!! Detta skulle säkert att få statsmakternas välsignelse. De kommer inte att lägga hinder i vägen för att dagens vargstam får och gärna överträffar gynnsam bevarande status! Visa handlingskraft! Framhäv med stolthet Sveriges vargstams fina status istället för att framställa den som en sjukling på dödsbädden och i omedelbart behov av konstgjord andning och blodtransfusioner som dock troligen ändå inte räcker för att den skall tillfriskna!

,

  1. #1 av Fredrik på 8 februari, 2013 - 18:25

    Väldigt bra skrivet. Hoppas fler än jag läser detta. Just nu är de ju full kaos med rättsliga prövningar på alla beslut.

    • #2 av DagL på 8 februari, 2013 - 22:03

      Frågan är väl mest hur man skall få naturvårdsverkets vargpolitk förnuftbaserad och trovärdig, och att de verkligen överväger att seriöst pröva om inte naturvårdsverket kan pröva att ge dagens varg gynnsam bevarandestatus istället för att lägga upp orimliga ribbor för att nå dit som medfört kaos och demonstration av natuvårdsverkets oförmåga att kontrollera situatione, istället för att fortsätta att satsa på många vargar med ohållbara oförståeliga kvasi-genetiska argument.
      Det blir väl några hundra max 500 som ser artikeln, det kan jag bedömma hyggligt. Kanske av de som är aktiva på webben kanske hälften av vargskeptikerna och 15% av vargvärnna. Fast hur noggrannt de studerar den vet jag inte och om någon av läsningarna påverkar faktiska beslut vet jag inte alls. Relativt få av de som tittar på en artikel klickar på länkarna i artikeln för att komma vidare.

      Jag försökte för några månader sedan påverka direkt med email till vad jag trodde viktiga aktörer med påpekanden om hur oklokt naturvårdsverket agerade och naturvårdsverkets genetikmissbruk, och även hur antal och jakt påverkade (vilket jag inte tyckte var genetikmissbruk. Den tidigare punkten har jag knappast sett någon reaktion på utan naturvårdverket fullföljde sitt okloka agerande, men däremot var reaktionen på Libergs selektiv jakt/antal så positiv att jag tror mina email påverkade, men där har jag också påverkat genom många olika kanaler.
      Men naturvårdsverkets fordringar för gynnsam bevarandestatus verkar inte mjukas upp fast det inte är vetenskapligt underbyggda.
      Hoppades denna artikel kunde påverka, men som det såg ut 20 feb trodde jag inte det.
      Då skrev jag ett utskick till några jag inte skrivit till förut men jag har inte märkt att systemet har reagerat av det heller.

      Nästa försök blir att angripa Skandulv som indirekt står bakom alla hinder för GYBS som leder till dagens vargkaos!

  2. #3 av Lars på 13 februari, 2013 - 07:41

    Trevligt skrivet. Du skriver om flera fördelar med ditt förslag att naturvårdsverket förklarar att den svenska vargstammen uppfyller EUdirektivets krav på gynnsam bevarandestatus. Finns det några nackdelar (för samhället eller vargen)?

    • #4 av DagL på 13 februari, 2013 - 08:14

      Det blir trovärdigare om de som oroar sig för olika nackdelar med förslaget skriver detta i kommentarer här. Jag efterssträvar en fri diskussion där saker jag missat kommer fram. Hittills har ingen hört av sig vilket tyder på att nackdelarna inte är stora eller oroande.

  3. #5 av Björn Isaksson på 18 februari, 2013 - 09:59

    Som jag ser det har NVV inget intresse av detta. Om man betraktar deras agerande så sammanfaller deras agenda med bevararsidan. Trots att regeringen valde det lägre av NVVs alternativ, 180 vargar, går verkets medarbetare ut i debattartiklar om 380 vargar.
    Du har säkert rätt i att det går att fastställa GYBS, men det har NVV inget intresse av att göra, det stoppar nämligen den nu okontrollerade tillväxten.
    När NVV visar följsamhet mot regering och riksdag ska jag tro på demokratin igen.
    Att vi sitter i vår nuvarande situation beror på NVV.

  4. #6 av DagL på 22 februari, 2013 - 16:40

    Det finns tydligen ingen annan anledning att inte förklara vargen GYBS idag än att naturvårdsverket inte har något intresse av att stoppa vargtillväxten. Inte något som reflekteras i kommentarer till ett förslag att GYBSa vargen nu.

  1. Jakthatet går till domstol. | Cullingman
  2. Mer tankar om inavel | Kolar'n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s