Vargjakt

Det blirev selektiv jakt på 163 vargar i tvåtta identifierade revir vintern 2013!

Ur genetisk synpunkt är detta bra, eftersom inaveln reduceras.

Eftersom kammarrätten har beslutat att ställa in vargjakten, så modifierar jag den här artikeln, modifieringar i rött! En skildring från Naturvårdsverket i turerna omkring jakten ges här!

Förutom det viktigaste, reduktionen av inaveln, har beslutet följande positiva konsekvenser:

* Naturvårdsverket visar att de är övertygade om att selektiv jakt och lägre antal är positivt för inaveln

* Det blir inte odelat enkelt för EU att gå till domstol. Går EU-kommissionen till EU-domstol och begär omedelbar inhibering, så kan detta förmodligen omedelbart och på goda grunder överklagas. För övrigt tror jag inte EU är så snabb i reaktionen. Det borde på samma sätt vara möjligt för representanter för viktiga intressenter att juridiskt hävda att kammarrättens inhibering omedelbart skall hävas.

* Det blir svårare för EU-domstolen att fälla Sverige med de nya argumenten.

* Sverige får ett vetenskapligt välmotiverat inslag i vargpolitiken, den blir inte längre odelat passiv ”inte skjuta” utan vilar i någon mån på vetenskaplig grund.

* Naturvårdsverket är ansvarigt, inte regeringen. Även om regeringen och alliansen uttryckt sådana önskemål, så har naturvårdsverket demonstrerat att naturvårdsverket för sin egen ”politik”. Naturvårdsverket har tidigare uttalat sig positivt om riktad jakt, den enda invändningen var oro för vad EU skulle göra, men naturvårdsverkets uppgift är väl bara att tolka direktivet, så det går inte att direkt skylla på ”ministerstyre”.

* Det höjer trovärdigheten för regeringens politik med färre vargar, men genetiskt bättre.

* Det sänker trovärdigheten hos naturvårdsverkets egen politik att det fordras fler vargar och en enorm migration.

* EU måste nu bestämma sig att antingen gå till domstol eller lägga ned ärendet, det går inte att som de föregående åren trovärdigt styra svensk rovdjurspolitik med hot. Hur EU än gör blir det inte begränsande på samma sätt: antingen lägger EU ned ärendet och isåfall återgår Sverige till normaltillståndet; eller så förs ärendet till EU-domstolen och då kan Sverige ha sin inställning tills domen fallit och man sett vad som står i den. EU-kommissionen ter sig inte trovärdig om  den bara fortsätter med diffusa klagomål i brev och på facebook med halvsanningar och svåruppfyllda önskemål utan att fullfölja överträdelseärendet vid EU-domstolen eller att leva upp till hotet att även formellt ta över vargförvaltning.

* Sverige får tid på sig till sommaren att revidera förvaltningsplanen. Alla EU-medlemsstater skall formellt lämna in redogörelser till EU om gynnsam bevarandestatus, den nuvarande förvaltningsplanen är ännu inte officiellt definitiv rörande gynnsam bevarandestatus, och måste ändå göras om eftersom, EU-kommissionären inte var nöjd och eftersom den inte uppfyller rimliga krav på förnuft och vetenskaplighet. När vargfrågan diskuteras för hela EU gemensamt har EU-kommissionen inte samma tyngd, en eventuell svensk synpunkt kan komma att backas upp av andra länders expertis.

* Centerpartiet kan peka på en partiell framgång för politiken ”få men genetiskt bättre vargar”. Detta minskar chansen att vargfrågan orsakar att partiet förlorar riksdagsplatsen efter nästa val.

* Strömavhoppet från jägareförbundet för att förbundet accepterar frilevande varg i Sverige upphör förhoppningsvis.

* En marginell förbättring av inställningen till vårens vargflytt. Att förbättrad genetik kan motivera vargjakt och reducerat vargantal kan göra att genetiskt värdefull associeras med något positivt för vargskeptiker, som nu ser negativt på genetisk förstärkning eftersom det blir fler vargar som försvårar jakt. Denna omsvängning i mentalitet tar dock tid. En försämring av inställningen till årets vargflytt ter sig trolig för stora och viktiga grupper.

* Beslutet kan kanske ses som en kompromiss, som kan vara en inledning till en mer avspänd och mindre polariserad vargpolitik.

* Vargjakten 2013 kommer rimligen att tilldra sig mindre negativ uppmärksamhet än licensjakterna 2010-2011. Jag håller med naturvårdsverket att något, som kallades vanlig licensjakt, vore provokativt 2013.

* I den förra posten på den här webben skisserade jag att vargantalet kunde förväntas fördubblas inom överskådlig framtid jämfört med nuläget om naturvårdsverket fick ”som de ville med minst 380” och ingen förvaltningsjakt utfördes innan vargen nått vad naturvårdsverket kalla gynnsam bevarandestatus. Sannolikheten för detta har i hög grad minskat, sedan naturvårdsverket nu visat sig kunna acceptera förvaltningsjakt utan att naturvårdsverket anser gynnsam bevarandestatus föreligger.

* Vargvärnarna, som ser all vargjakt som odelat negativ och fler vargar som odelat positivt, kommer att få det besvärligare.   Den hittills framgångsrika proteströrelsen mot vargjakt kommer att fortsätta. Det vore bra om vargvärnarna fick klart för sig att jakt är ett normalt inslag i viltförvaltning. Vad som diskuteras är inte om omfattande vargjakt kommer att förekomma om några år, utan i vilken omfattning jaktens omfattning kommer att trappas upp de närmaste åren.

* Jag tvivlar på att fler än 12 vargar kommer att fällas, även om naturvårdsverket tillåter max 2 i vart och ett av 8 revir =16. Jägarna är inte så entusiastiska för vargjakt, när det inte har nyhetens behag och när vargjakt i licensjaktsliknande former fått så mycket kritik. Den planerade vargjakten bygger på sas rent ideella insatser. Det är kort tid att organisera jakt för jakträttsinnehavarna. Först måste reviren identieras och verifieras, jaktrevir har ändrats. Revir kan komma att avlysas under jaktens gång av olika skäl som leder till att jaktkvoten sänks. Sedan förväntas jägarna lägga ned mycket tid på svåra och osäkra identifikationer av alfadjur versus valpar. Ett misstag kan lätt leda till problem av juridisk karaktär eller avlyst jakt. Svårspådda slumpfaktorer spelar stor roll, den viktigaste är spårsnöförhållanden.  Någon som håller emot och tror att 16 vargar kommer att fällas? Man kan konstatera att jag fick rätt i min prognos att inte fler än 12 vargar skulle fällas, fast det var ingen som höll emot.

* Att jakten 2013 bedrivs med så låg intensitet innebär att det genetiska motivet för jakt 2014 blir starkare än det varit om vargjakten bedrivits med full intensitet 2013. Det finns också tid att granska räkningarna bakom noggrannare och EUs övervakning kommer att försvagas. Det finns nog goda förutsättningar att vargantalet inte ökar mellan början och slutet av 2014.

* Vargantalet kommer att öka under 2013. Men uppbromsningen av ökningen kan ses som  en kompromiss mellan EU-kommissionärens ståndpunkt att all vargjakt utom restriktiv skyddsjakt skall förhindras och regeringens/alliansens ställningstagande att det räcker med färre vargar än idag. Nästa år behöver hänsyn till EU kommissionens specifika tolkning av direktivet knappast att behöva tas och jakten utökas, även om direktivet och dess tolkning förblir fortsatt viktiga.

* Vad ”Sveriges” tolkning av EU-direktivet kommer att bli efter att förvaltningsplanen genomgått en nödvändig revision är svårförutsägbart. Min tolkning av EU-direktivet är att ett vargantal runt 200 räcker och att minimigränsen skulle kunna sättas något lägre än regeringens 180, se tidigare artiklar på den här bloggen och på Newsmill. Det ter sig för mig troligt den nya förvaltningsplanen kommer att ligga närmare detta än den nu gällande. Eftersom naturvårdsverket misslyckats att beakta genetiken på ett korrekt sätt i den nu gällande förvaltningsplanen, borde verket vara försiktigare vid nästa försök och inrikta sig mer på rimliga krav på inavelsreduktion.

Kommentarer

Inavel I den utförliga motiveringen passar naturvårdsverket på att upprepa hur allvarlig inaveln är. Jag anser Naturvårdsverkets beskrivning skruvad och bidrar till en närmast hysterisk inställning till vargens inavel. Naturvårdsverket skriver ”ligger långt över den nivå (F=0,0625) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för ”hundar” men tittar man på referensen står det ”SKK rekommenderar inte parning mellan två individer där avkommans inavelsgrad överstiger 6,25% d v s kusinparning.” Naturvårdsverket skriver ”Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter som t.ex. minskad reproduktionsförmåga och missbildningar i skelett och tänder.” Men skriver inte att få missbildningar som troligen kan tillskrivas inaveln upptäcktes vid obduktion av vargar skjutna vid  jakterna 2010 och 2011, eller framförallt att vitaliten av den faktiska inavlade vargstammen vid den i somras presenterade sårbarhetsanalysen visade att 38 inavlade vargar räckte för långsiktig hållbarhet och det kommenterades att det inte blivit mycket lägre om det varit icke inavlade vargar. Dvs inaveln är inte det hot mot vargstammens uthålliga överlevnad, som naturvårdsverket vill ge sken av. Jag tycker genetisk förstärkning är motiverad, men inte är så viktig att den bör ingå som ett krav för gynnsam bevarandestatus mer än att migrationen styrkt av beståndsbegränsande förvaltningsjakt räcker för att inaveln skall fortsätta att minska. Om man nu vill ha den med räcker det med att nå ungefär F=0.15. 

Vargjakten 2013 blir mycket lik licensjakten. Om man haft licensjakt 2013 skulle man skyddat 1/3 av vargflockarna, som var genetiskt värdefulla, nu skyddar man 2/3, men jaktmetoderna är lika, i princip vem som helst får jaga (man kan köpa in sig som gäst). Jaktledarna utses inte av länsstyrelserna.

Domstolsprövning Så länge det inte leder till att vargjakten inhiberas, ser jag det som positivt om den överklagas. Det kan framtvinga en argumentering inför domstol, vilket innebär att den selektiva jaktens effekter blir bättre och oberoende granskade. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kommer att entydigt fördöma förvaltningsjakt, som enligt naturvårdsverket och forskarna kommer att minska inaveln och det är ytterst osannolikt man kan leda i bevis att jakten gör vägen till gynnsam bevarandestatus svårare. Både naturvårdsverket och regeringen kommer att anstränga sig för att försvara beslutet. En domstol tar inte hänsyn till ”opinion” eller ”politiska överväganden”. Jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle finna att ett fel blev begånget om det inte blir en fällande dom i EU-domstolen, och särskilt om kommissionen inte vill föra ärendet till domstolen trots upprepade försäkringar att kommissionen inte tänker lägga fingrarna emellan om jakten verkligen strider mot direktivet. Föreställer mig det blir ännu svårare att föra ärendet till EU domstolen efter att endast tre vargar fällts, något sinne för ”proportionalitet” måste väl finnas.

När det gäller Junselehonan så är det så uppenbart att jaktbeslutet motverkade en genetisk förstärkning så att chansen för fällande dom där är avsevärt större. Jag ser nog just Junsele som ett motiv att det ”bara” blev 18 vargar, eftersom naturvårdsverket just ådagalagt begränsat intresse för genetisk förstärkning. Även vargjakten 2010 som EU överväger att föra till domstol är svårare att försvara än jakten 2013. Om en svensk förvaltningsdomstol inte underkänner jakten 2013 som följd av ett överklagande, så minskar chansen att EU-domstolen dömmer Sverige.

EU. EU förlorar trovärdighet om överträdelseärendet varken förs till domstol eller avskrivs, och Sverige kan ta eventuellt upprepade hot mer avspänt. Om EU-kommissionen inte för ärendet till domstol visar det att Naturvårdsverket gör för snäva bedömningar av vad som är förenligt med direktivet, eftersom Naturvårdsverket först inte ville ha jakt eftersom de trodde det skulle leda till att Sverige ställdes inför EU-domstolen. EU kommer också att förlora trovärdighet för vargvärnarna om EU inte för till domstol något av vad vargvärnarna för till domstol.

Incest. Två kommentarer har fäst uppmärksamheten på att inaveln kan öka som en följd av att en varg i ett par skjuts, eftersom det kan leda till att det kvarvarande alfadjuret bildar par med sin avkomma. Detta skulle kunna hända och leder nog tvärtom mot vad kommentatorerna förmodade till att inaveln (och vargantalet) på lite sikt minskas. Förmodligen är detta svårt att förstå. När jag talar om inavel i de här sammanhangen så tänker jag på något annat än inaveln hos individerna, jag och andra mer avancerade genetiker tänker på inaveln i hela populationen (jag kallar det ”gruppsläktskap” på svenska). Detta är vad som spelar roll för stammen i framtiden. För detta spelar det ingen roll hur vargarna parar sig, ”grupp-släktskapet” beror inte av detta. Men det gör det ändå genom en annan mekanism, som jag analyserat i den skandinaviska vargstammen i en tidigare artikel på denna web. ”Incestvargarna” (helsyskon eller förälder-barn) är mycket dåliga på att sätta fertil avkomma till världen. Incestvargarna fick bara en fjärdedel så mycket fertil avkomma som normalt inavlade vargar. Incest är alltså genetiska blindgångare nästan som om de skjutits, men det blir två blindgångare och inte bara en som om den kvarvarande i alfaparet skjutits. Om den ena föräldern skjuts och den andra bildar ett nytt par med sin avkomma, så minskar både vargantal och vargarnas inavel mer än om den andra i paret skjutits. Men föräldra-avkommeparning är inte vanligt, av alla fertila par i den skandinaviska vargstammens historia var det bara två som är sådana incestpar.

Den beslutade jakten är knappast optimal eller optimerad, men det räcker med att den sänker inaveln för att den skall vara motiverad. Förhållandena ändras och de revir som angivits är inte exakt de jakten kommer att bedrivas inom. Det föreligger knappast skäl till kritik att det inte är precis vad forskarna räknat på. Jag hoppas de räknat rimligt rätt, men jag är ganska övertygad de gjort det. Denna jakt följer en helt ny innovativ ide, man kan inte vänta sig att det skall fungera optimalt och friktionsfritt första gången man prövar något nytt. Men jag kan peka på många sätt att få bättre optimering, exempelvis kan det vara bättre att öka tilldelningen till 3 i de genetiskt sämsta reviren istället för att lägga till nya revir när det visar sig att de tidigare beslutade inte fungerar. 

För mig personligen känns denna jakt som en framgång. Jag har under mer än två år talat för och lobbat för att inaveln kan sänkas med selektiv förvaltningsjakt. Jag tror att jag har de första dokumenterade artiklarna som talar om detta 2011 (bl a Svensk Jakt och Land). Kanske de första artiklarna överhuvudtaget som talar om rovdjursjakt som en direkt metod för genetisk förstärkning och inte bara som ett led att öka acceptansen. Dessutom en massa artiklar på denna webb, Men det var först under de sista självande minuterna av 2012 de etablerade vargforskarna publicerade data som stödde dessa slutsatser. Det hade varit bättre om naturvårdsverket sett till att detta material kom fram ett halvår tidigare och exponerats mer för andra forskare, så hade argumentet haft större kraft och kanske förhindrat att vargjakten stoppades och hade legat bättre till vid domstolsprövning. Men det är ju inte för sent att få domstolen på naturvårdsverkets linje att vargens bevarandestatus försämras genom att jakten inställs.