Vargjakt

Det blirev selektiv jakt på 163 vargar i tvåtta identifierade revir vintern 2013!

Ur genetisk synpunkt är detta bra, eftersom inaveln reduceras.

Eftersom kammarrätten har beslutat att ställa in vargjakten, så modifierar jag den här artikeln, modifieringar i rött! En skildring från Naturvårdsverket i turerna omkring jakten ges här!

Förutom det viktigaste, reduktionen av inaveln, har beslutet följande positiva konsekvenser:

* Naturvårdsverket visar att de är övertygade om att selektiv jakt och lägre antal är positivt för inaveln

* Det blir inte odelat enkelt för EU att gå till domstol. Går EU-kommissionen till EU-domstol och begär omedelbar inhibering, så kan detta förmodligen omedelbart och på goda grunder överklagas. För övrigt tror jag inte EU är så snabb i reaktionen. Det borde på samma sätt vara möjligt för representanter för viktiga intressenter att juridiskt hävda att kammarrättens inhibering omedelbart skall hävas.

* Det blir svårare för EU-domstolen att fälla Sverige med de nya argumenten.

* Sverige får ett vetenskapligt välmotiverat inslag i vargpolitiken, den blir inte längre odelat passiv ”inte skjuta” utan vilar i någon mån på vetenskaplig grund.

* Naturvårdsverket är ansvarigt, inte regeringen. Även om regeringen och alliansen uttryckt sådana önskemål, så har naturvårdsverket demonstrerat att naturvårdsverket för sin egen ”politik”. Naturvårdsverket har tidigare uttalat sig positivt om riktad jakt, den enda invändningen var oro för vad EU skulle göra, men naturvårdsverkets uppgift är väl bara att tolka direktivet, så det går inte att direkt skylla på ”ministerstyre”.

* Det höjer trovärdigheten för regeringens politik med färre vargar, men genetiskt bättre.

* Det sänker trovärdigheten hos naturvårdsverkets egen politik att det fordras fler vargar och en enorm migration.

* EU måste nu bestämma sig att antingen gå till domstol eller lägga ned ärendet, det går inte att som de föregående åren trovärdigt styra svensk rovdjurspolitik med hot. Hur EU än gör blir det inte begränsande på samma sätt: antingen lägger EU ned ärendet och isåfall återgår Sverige till normaltillståndet; eller så förs ärendet till EU-domstolen och då kan Sverige ha sin inställning tills domen fallit och man sett vad som står i den. EU-kommissionen ter sig inte trovärdig om  den bara fortsätter med diffusa klagomål i brev och på facebook med halvsanningar och svåruppfyllda önskemål utan att fullfölja överträdelseärendet vid EU-domstolen eller att leva upp till hotet att även formellt ta över vargförvaltning.

* Sverige får tid på sig till sommaren att revidera förvaltningsplanen. Alla EU-medlemsstater skall formellt lämna in redogörelser till EU om gynnsam bevarandestatus, den nuvarande förvaltningsplanen är ännu inte officiellt definitiv rörande gynnsam bevarandestatus, och måste ändå göras om eftersom, EU-kommissionären inte var nöjd och eftersom den inte uppfyller rimliga krav på förnuft och vetenskaplighet. När vargfrågan diskuteras för hela EU gemensamt har EU-kommissionen inte samma tyngd, en eventuell svensk synpunkt kan komma att backas upp av andra länders expertis.

* Centerpartiet kan peka på en partiell framgång för politiken ”få men genetiskt bättre vargar”. Detta minskar chansen att vargfrågan orsakar att partiet förlorar riksdagsplatsen efter nästa val.

* Strömavhoppet från jägareförbundet för att förbundet accepterar frilevande varg i Sverige upphör förhoppningsvis.

* En marginell förbättring av inställningen till vårens vargflytt. Att förbättrad genetik kan motivera vargjakt och reducerat vargantal kan göra att genetiskt värdefull associeras med något positivt för vargskeptiker, som nu ser negativt på genetisk förstärkning eftersom det blir fler vargar som försvårar jakt. Denna omsvängning i mentalitet tar dock tid. En försämring av inställningen till årets vargflytt ter sig trolig för stora och viktiga grupper.

* Beslutet kan kanske ses som en kompromiss, som kan vara en inledning till en mer avspänd och mindre polariserad vargpolitik.

* Vargjakten 2013 kommer rimligen att tilldra sig mindre negativ uppmärksamhet än licensjakterna 2010-2011. Jag håller med naturvårdsverket att något, som kallades vanlig licensjakt, vore provokativt 2013.

* I den förra posten på den här webben skisserade jag att vargantalet kunde förväntas fördubblas inom överskådlig framtid jämfört med nuläget om naturvårdsverket fick ”som de ville med minst 380” och ingen förvaltningsjakt utfördes innan vargen nått vad naturvårdsverket kalla gynnsam bevarandestatus. Sannolikheten för detta har i hög grad minskat, sedan naturvårdsverket nu visat sig kunna acceptera förvaltningsjakt utan att naturvårdsverket anser gynnsam bevarandestatus föreligger.

* Vargvärnarna, som ser all vargjakt som odelat negativ och fler vargar som odelat positivt, kommer att få det besvärligare.   Den hittills framgångsrika proteströrelsen mot vargjakt kommer att fortsätta. Det vore bra om vargvärnarna fick klart för sig att jakt är ett normalt inslag i viltförvaltning. Vad som diskuteras är inte om omfattande vargjakt kommer att förekomma om några år, utan i vilken omfattning jaktens omfattning kommer att trappas upp de närmaste åren.

* Jag tvivlar på att fler än 12 vargar kommer att fällas, även om naturvårdsverket tillåter max 2 i vart och ett av 8 revir =16. Jägarna är inte så entusiastiska för vargjakt, när det inte har nyhetens behag och när vargjakt i licensjaktsliknande former fått så mycket kritik. Den planerade vargjakten bygger på sas rent ideella insatser. Det är kort tid att organisera jakt för jakträttsinnehavarna. Först måste reviren identieras och verifieras, jaktrevir har ändrats. Revir kan komma att avlysas under jaktens gång av olika skäl som leder till att jaktkvoten sänks. Sedan förväntas jägarna lägga ned mycket tid på svåra och osäkra identifikationer av alfadjur versus valpar. Ett misstag kan lätt leda till problem av juridisk karaktär eller avlyst jakt. Svårspådda slumpfaktorer spelar stor roll, den viktigaste är spårsnöförhållanden.  Någon som håller emot och tror att 16 vargar kommer att fällas? Man kan konstatera att jag fick rätt i min prognos att inte fler än 12 vargar skulle fällas, fast det var ingen som höll emot.

* Att jakten 2013 bedrivs med så låg intensitet innebär att det genetiska motivet för jakt 2014 blir starkare än det varit om vargjakten bedrivits med full intensitet 2013. Det finns också tid att granska räkningarna bakom noggrannare och EUs övervakning kommer att försvagas. Det finns nog goda förutsättningar att vargantalet inte ökar mellan början och slutet av 2014.

* Vargantalet kommer att öka under 2013. Men uppbromsningen av ökningen kan ses som  en kompromiss mellan EU-kommissionärens ståndpunkt att all vargjakt utom restriktiv skyddsjakt skall förhindras och regeringens/alliansens ställningstagande att det räcker med färre vargar än idag. Nästa år behöver hänsyn till EU kommissionens specifika tolkning av direktivet knappast att behöva tas och jakten utökas, även om direktivet och dess tolkning förblir fortsatt viktiga.

* Vad ”Sveriges” tolkning av EU-direktivet kommer att bli efter att förvaltningsplanen genomgått en nödvändig revision är svårförutsägbart. Min tolkning av EU-direktivet är att ett vargantal runt 200 räcker och att minimigränsen skulle kunna sättas något lägre än regeringens 180, se tidigare artiklar på den här bloggen och på Newsmill. Det ter sig för mig troligt den nya förvaltningsplanen kommer att ligga närmare detta än den nu gällande. Eftersom naturvårdsverket misslyckats att beakta genetiken på ett korrekt sätt i den nu gällande förvaltningsplanen, borde verket vara försiktigare vid nästa försök och inrikta sig mer på rimliga krav på inavelsreduktion.

Kommentarer

Inavel I den utförliga motiveringen passar naturvårdsverket på att upprepa hur allvarlig inaveln är. Jag anser Naturvårdsverkets beskrivning skruvad och bidrar till en närmast hysterisk inställning till vargens inavel. Naturvårdsverket skriver ”ligger långt över den nivå (F=0,0625) som Svenska Kennelklubben anser vara oacceptabel för ”hundar” men tittar man på referensen står det ”SKK rekommenderar inte parning mellan två individer där avkommans inavelsgrad överstiger 6,25% d v s kusinparning.” Naturvårdsverket skriver ”Inavelsdepression yttrar sig i reducerad reproduktion jämfört med icke inavlade vargar och i förekomsten av en rad ärftliga defekter som t.ex. minskad reproduktionsförmåga och missbildningar i skelett och tänder.” Men skriver inte att få missbildningar som troligen kan tillskrivas inaveln upptäcktes vid obduktion av vargar skjutna vid  jakterna 2010 och 2011, eller framförallt att vitaliten av den faktiska inavlade vargstammen vid den i somras presenterade sårbarhetsanalysen visade att 38 inavlade vargar räckte för långsiktig hållbarhet och det kommenterades att det inte blivit mycket lägre om det varit icke inavlade vargar. Dvs inaveln är inte det hot mot vargstammens uthålliga överlevnad, som naturvårdsverket vill ge sken av. Jag tycker genetisk förstärkning är motiverad, men inte är så viktig att den bör ingå som ett krav för gynnsam bevarandestatus mer än att migrationen styrkt av beståndsbegränsande förvaltningsjakt räcker för att inaveln skall fortsätta att minska. Om man nu vill ha den med räcker det med att nå ungefär F=0.15. 

Vargjakten 2013 blir mycket lik licensjakten. Om man haft licensjakt 2013 skulle man skyddat 1/3 av vargflockarna, som var genetiskt värdefulla, nu skyddar man 2/3, men jaktmetoderna är lika, i princip vem som helst får jaga (man kan köpa in sig som gäst). Jaktledarna utses inte av länsstyrelserna.

Domstolsprövning Så länge det inte leder till att vargjakten inhiberas, ser jag det som positivt om den överklagas. Det kan framtvinga en argumentering inför domstol, vilket innebär att den selektiva jaktens effekter blir bättre och oberoende granskade. Jag har svårt att tänka mig att en domstol kommer att entydigt fördöma förvaltningsjakt, som enligt naturvårdsverket och forskarna kommer att minska inaveln och det är ytterst osannolikt man kan leda i bevis att jakten gör vägen till gynnsam bevarandestatus svårare. Både naturvårdsverket och regeringen kommer att anstränga sig för att försvara beslutet. En domstol tar inte hänsyn till ”opinion” eller ”politiska överväganden”. Jag har mycket svårt att tro att en svensk domstol skulle finna att ett fel blev begånget om det inte blir en fällande dom i EU-domstolen, och särskilt om kommissionen inte vill föra ärendet till domstolen trots upprepade försäkringar att kommissionen inte tänker lägga fingrarna emellan om jakten verkligen strider mot direktivet. Föreställer mig det blir ännu svårare att föra ärendet till EU domstolen efter att endast tre vargar fällts, något sinne för ”proportionalitet” måste väl finnas.

När det gäller Junselehonan så är det så uppenbart att jaktbeslutet motverkade en genetisk förstärkning så att chansen för fällande dom där är avsevärt större. Jag ser nog just Junsele som ett motiv att det ”bara” blev 18 vargar, eftersom naturvårdsverket just ådagalagt begränsat intresse för genetisk förstärkning. Även vargjakten 2010 som EU överväger att föra till domstol är svårare att försvara än jakten 2013. Om en svensk förvaltningsdomstol inte underkänner jakten 2013 som följd av ett överklagande, så minskar chansen att EU-domstolen dömmer Sverige.

EU. EU förlorar trovärdighet om överträdelseärendet varken förs till domstol eller avskrivs, och Sverige kan ta eventuellt upprepade hot mer avspänt. Om EU-kommissionen inte för ärendet till domstol visar det att Naturvårdsverket gör för snäva bedömningar av vad som är förenligt med direktivet, eftersom Naturvårdsverket först inte ville ha jakt eftersom de trodde det skulle leda till att Sverige ställdes inför EU-domstolen. EU kommer också att förlora trovärdighet för vargvärnarna om EU inte för till domstol något av vad vargvärnarna för till domstol.

Incest. Två kommentarer har fäst uppmärksamheten på att inaveln kan öka som en följd av att en varg i ett par skjuts, eftersom det kan leda till att det kvarvarande alfadjuret bildar par med sin avkomma. Detta skulle kunna hända och leder nog tvärtom mot vad kommentatorerna förmodade till att inaveln (och vargantalet) på lite sikt minskas. Förmodligen är detta svårt att förstå. När jag talar om inavel i de här sammanhangen så tänker jag på något annat än inaveln hos individerna, jag och andra mer avancerade genetiker tänker på inaveln i hela populationen (jag kallar det ”gruppsläktskap” på svenska). Detta är vad som spelar roll för stammen i framtiden. För detta spelar det ingen roll hur vargarna parar sig, ”grupp-släktskapet” beror inte av detta. Men det gör det ändå genom en annan mekanism, som jag analyserat i den skandinaviska vargstammen i en tidigare artikel på denna web. ”Incestvargarna” (helsyskon eller förälder-barn) är mycket dåliga på att sätta fertil avkomma till världen. Incestvargarna fick bara en fjärdedel så mycket fertil avkomma som normalt inavlade vargar. Incest är alltså genetiska blindgångare nästan som om de skjutits, men det blir två blindgångare och inte bara en som om den kvarvarande i alfaparet skjutits. Om den ena föräldern skjuts och den andra bildar ett nytt par med sin avkomma, så minskar både vargantal och vargarnas inavel mer än om den andra i paret skjutits. Men föräldra-avkommeparning är inte vanligt, av alla fertila par i den skandinaviska vargstammens historia var det bara två som är sådana incestpar.

Den beslutade jakten är knappast optimal eller optimerad, men det räcker med att den sänker inaveln för att den skall vara motiverad. Förhållandena ändras och de revir som angivits är inte exakt de jakten kommer att bedrivas inom. Det föreligger knappast skäl till kritik att det inte är precis vad forskarna räknat på. Jag hoppas de räknat rimligt rätt, men jag är ganska övertygad de gjort det. Denna jakt följer en helt ny innovativ ide, man kan inte vänta sig att det skall fungera optimalt och friktionsfritt första gången man prövar något nytt. Men jag kan peka på många sätt att få bättre optimering, exempelvis kan det vara bättre att öka tilldelningen till 3 i de genetiskt sämsta reviren istället för att lägga till nya revir när det visar sig att de tidigare beslutade inte fungerar. 

För mig personligen känns denna jakt som en framgång. Jag har under mer än två år talat för och lobbat för att inaveln kan sänkas med selektiv förvaltningsjakt. Jag tror att jag har de första dokumenterade artiklarna som talar om detta 2011 (bl a Svensk Jakt och Land). Kanske de första artiklarna överhuvudtaget som talar om rovdjursjakt som en direkt metod för genetisk förstärkning och inte bara som ett led att öka acceptansen. Dessutom en massa artiklar på denna webb, Men det var först under de sista självande minuterna av 2012 de etablerade vargforskarna publicerade data som stödde dessa slutsatser. Det hade varit bättre om naturvårdsverket sett till att detta material kom fram ett halvår tidigare och exponerats mer för andra forskare, så hade argumentet haft större kraft och kanske förhindrat att vargjakten stoppades och hade legat bättre till vid domstolsprövning. Men det är ju inte för sent att få domstolen på naturvårdsverkets linje att vargens bevarandestatus försämras genom att jakten inställs.

Annonser

, ,

  1. #1 av Per Bengtson på 30 januari, 2013 - 20:48

    Dag Lindgren! Vad bra att du är nöjd med dagens beslut. Förutom dig och möjligtvis SJFs ledarskikt tycks det annars ha irriterat de flesta, oavsett vilken ”sida” man står på.

    Hur som helst, jag skulle tycka det vore väldigt intressant om du hade en uppfattning om, eller har räknat på, hur mycket den nu utlysta jakten kommer minska ”F=…” i den bemärkelse som Lidberg m.fl. använde det i sin senaste rapport till Naturvårdsverket? I Lidbergs rapport framgick att ”F” kunde sänkas från 0.26 till 0.246 om samtliga vargar i de fem mest inavlade reviren sköts bort två år i rad. Dagens beslut hamnar inte i närheten av de nivårerna och effekten torde väl bli lägre. Var hamnar vi på efter årets jakt? Är en sänkning från 0.26 till 0.256 en rimlig gissning? Anser du i så fall att denna sänkning ökar livskraften i den svenska populationen, och att den ur ett juridiskt perspektiv är stor nog för att kompensera för den icke försumbara minskning av antalet föryngringar, som antagligen kommer bli resultatet av jakten? Och låt oss nu säga att jägarna lyckas med bedriften att skjuta en av alfavargarna i varje revir. Vad blir då resultatet om det kommer in en ny varg i en del av reviren, men i andra revir går en av fjolårsvalparna kvar och så småningom förökar sig med den kvarvarande alfavargen (dvs producerar mor-son eller far-dotter avkommor)? Sker detta så kommer väl snarast inavelsgraden att öka som ett resultat av den ”urvattnade” jakten, än tvärt om?

    Till sist skulle det vara trevligt och få läsa ett inlägg, eller få en kommentar, om hur dina tidigare beräkningar påverkas av det faktum att antalet genetiskt effektiva vargar i den Finska populationen, numera tycks uppgå till ca halften av antalet genetiskt effektiva individer i den Svenska populationen, snarare än den oändligt stora population och obesläktade population som du använt dig av i de flesta av dina beräkningar (om än med vagt beskrivna reservationer).

    • #2 av DagL på 30 januari, 2013 - 23:39

      Hej Per och tack för kommentaren!
      Jag är nöjd med att något jag arbetat för i början ganska ensam nu erkänns och tillämpas av den högsta svenska myndigheten (naturvårdsverket). Att de flesta säger sig missnöjda är väl oundvikligt eftersom det är en kompromiss (i EUs skugga). Jag skulle vara nöjdare om det tillämpats fullt ut enligt Libergs beräkningar.
      Liberg och Sand har bättre räkneverktyg och kan vargpsykologi bättre än jag. Men mellan tummen och pekfingret tror jag reduktionen av inaveln blir ungefär hälften så stor när hälften så många vargar skjuts. Men jag tror knappast alla 16 vargarna kommer att skjutas, Vargjakt är svårt och ger inte stor utdelning och väldigt negativ uppmärksamhet, så de ideella insatserna räcker troligen inte enda fram, och därför kanske effekten bara blir en tredjedel.
      Även detta innebär att vargstammens status förbättras. Visserligen i liten grad men å andra sidan blir ju sidoeffekterna också mindre.
      Det är ett misstag man gör att tro att incest leder till ökad inavel i den bemärkelse vi talar om här, det är en slags populationsinavel som skall minska. Föräldra barn parning förekommer men är relativt ovanligt. Det resulterar i avsevärt mindre avkommor (det blir F>0.4) och minskad livskraft, så incestar en redan inavlad varg så minskar dess dåliga geners inflytande.
      Dör den ena i ett par strax före parning så minskar chansen att den andra blir förälder 2013, Per avlivad varg har det alltså större effekt på inaveln om bara ett av alfadjuren avlivas.än om båda i paret försvinner.
      Du tar upp den finska vargstammen som nu blivit mindre än den svenska. Det verkar inte som Finland är särskilt orolig att den finska stammens negativa utveckling skall hämma den finska vargjakten fast Finland inte har det vargantal de själva anser behövs för gynnsam bevarandestatus, eftersom Finland just flaggat för en intensifiering av sin vargjakt: http://svenska.yle.fi/artikel/2013/02/01/extra-kvoter-vargjakt-foreslas Jag har gjort ganska utförliga betraktelser om effekten av släktskap mellan migranterna i en artikel för inte så länge sedan. Det viktigaste skälet att jag hoppas att det lyckas med valpflytt från djurparker är att man då kan få gener från hela den nordeuropeiska vargens utbredningsområde istället för att vara beroende av den genetiskt begrändade varstammen i Finland och Ryssland nära finska gränsen. Framgångsrika flytt till svenska djurparker från avlägsnare områden i Ryssland har redan utförts. Med valpflytt är det lätt att ägna sig åt en metapopulation med 10 000 individer bakom.
      Dessa mer långsiktiga resonemang saknar dock relevans för vargjakten de närmaste åren.
      En sak jag är ledsen för är att naturvårdsverket var så väldigt ”trigger happy” på Junselehonan, och att ”jägarna” inte bättre förstår att vargjakt 2015 och framåt blir starkare motiverad om immigranter får valpar 2013. Läste just att inte en enda ren trafikdödats i vargreviret i Junsele 2012 sedan vargarna flyttade dit. Tror att det finns alternativa betesmarker för renarna utanför vargreviret. Jag har flera gånger ”offentligt” kritiserat naturvårdsverket för överdriven skyddjaktsnit på genetiskt värdefulla vargar, men detta är det tråkigaste exemplet eftersom hon var så väldigt värdefull. Även om man kan förstärka effekten av migranter med jakt så måste det till migranter. Så länge valpflytt inte visats funka tycker jag naturvårdsverket borde ta hand om de som frivilligt inställer sig på egna ben.

  2. #3 av Calle Seleborg på 31 januari, 2013 - 00:07

    Dag,
    Jaken kommer mycket tätt på parningstiden. Alltså stor risk att om en hona blir kvar och löper kommer hon att betäckas av en i flocken. Blir allså parning mellan generationer inom samma familjegrupp. Minskar knappast inaveln

    Svar direkt: Kommenterar nu problemet i artikeltexten. På sikt leder föräldra barn parning till mindre inavel. Dag

  3. #4 av Mattias Ö på 4 februari, 2013 - 21:53

    Hej Dag,
    Bra kommentarer på genetiken. Jag gillar särskilt ditt påpekande att ett förhållande mellan förälder och avkomma faktiskt kan sänka inaveln i en population eftersom de får få avkomma. Det är inte lätt att förstå i första anblick.
    Jag förstår att du är nöjd med den här jakten efter att ha sett dina inlägg här och var de senaste två åren. Naturligtvis kan man genom att sänka inaveln genom riktad jakt, men jag blev lite förvånad när jag läste Olof Liberg och Håkan Sands rapport över selektiv jakt* och såg hur lite man sänkte inavelskoefficienten med sådan jakt. Inte för att jag trodde att det skulle har särskilt stor effekt, men kanske lite större än den de redovisade. Som jakten genomförs kommer den inte heller alls ha samma genomslag som den slags jakt de rapporterade av. Det är svårt att rikta jakt mot ett vuxen och ett ungdjur som Naturvårdsverket har uppdragit. Det finns naturligtvis också en risk att man skjuter en bärare av nyligare immigrerade vargarnas gener, och då får jakten möjligen motsatt effekt.
    Om man breddar perspektivet från att kortsiktigt sänka inavelskoefficienten till att titta på stammens bevarandestatus på längre sikt är jakten i sig kontraproduktiv. Om man minskar individantalet i en isolerad population minskar man också den genetiska variationen och även om man nu kan kortsiktigt få en något lägre inavelskoefficient så kommer den att stiga snabbare än en likaledes isolerad, men större stam. Vi har sett de senaste åren att det är betydligt lättare att organisera en reduktion av vargstammen än att introducera nya gener. Vargflyttarna har varit ett misslyckande, man har möjligen blivit påmind om att vargen är en driven vandrare. Introduktion av vargvalpar från djurparker är än så länge oprövat, men i allra bästa fall leder valputplantering till reproducerande individer först två år senare. Skyddsjakten på Junselevargen och dess hane har återigen spolierat reproduktion på den genetiskt intressanta vargen. Om man hade haft ett långsiktigt bevarande av vargstammen i fokus hade man dragit igång jakt först efter att nya varggener introducerats. Helt enkelt för att det är den svåra biten att få tillstånd och utan nya gener har man inte mycket att bygga en mindre inavlad stam. Kort sagt, ur bevarandesynpunkt är det fel ordning på åtgärderna.
    hälsar
    Mattias Ö
    * Liberg, O. & Sand, H. 2012. Effects of migration and selective harvest for the genetic status of the Scandinavian wolf population. A report to the Swedish Environment Protection Agency SEPA (Naturvårdsverket) .

    • #5 av DagL på 5 februari, 2013 - 08:58

      Jag karaktäriserar Liberg och Sands framräknade effekt som stor. Inaveln sänks med storleksorningen F=0.01 på ett år. Med den takten halveras vargens inavel på drygt ett decennium, samma storleksordning som de prognosticerade effekterna av valpflytt!

      Iden är att jakten bedrivs i etablerade revir med två alfadjur. Chansen att en färsk invandrare skall förirra sig dit är mycket liten. Jag tycker regeln för jakt av genetiska skäl skulle ändras så att det är önskvärt att minst ett alfadjur skjuts. Men jag tycker inte ”misstag” inom flocken är allvarliga och idén att söka garantier för att ett alfadjur bevaras gör jakten mindre attraktiv och effektiv.

      Det är riktigt att inavelskoefficienten ändras långsammare mot ett jämviktläge ju större vargstammen är, så vill man fördröja sänkning av inaveln, så är många vargar ett bra recept. ”Felet” som du gör är att utgå från att vargstammen är helt isolerad, det är den inte. Den naturliga invandring, som faktiskt äger rum, räcker för att sänka inaveln även om invandringen inte är större än en reproduktiv varg per decennium (det har kommit två sista decenniet). Se tidigare artiklar på denna webb!

      Faran med att behålla den höga inaveln eller acceptera en marginell ökning har överdrivits på ett sätt som ter sig närmast hysteriskt. Men inte desto mindre så delar jag den allmänna uppfattningen att det blir en bättre varg om inaveln minskas och den genetiska variationen ökas jämfört med dagens situation. För att minska inaveln behövs minskning av vargantalet och selektiv jakt.

      Så mycket som satsas på valpflytt borde man väl utgå från att det lyckas, tills man sett att det misslyckats och beslutat att avbryta satsningen. Det är sant att man var överoptimistisk i början men det är realistiskt att det tar några år att utveckla en ny teknik. För vargflytt återstår att pröva sk mjuka släpp. Men det är långtifrån säkert att nästa ”hårda” flytt från Norra Sverige resulterar i en återvändare – värt att pröva igen åtminstone en gång innan man går över till mjuka släpp.

      Det vore jättelätt att låta Junsele och Torneå paret få valpar 2013, så hade de genetiska problemen varit lösta till 2020. Sant att det orsakar stora problem för rennäringen men bara på några procent av renbetesarealen, och jag tycker inte man gjort vad man kunnat för att minska expositionen för renarna innan man avvecklade Junsele. I kölvattnet av detta låter man kanske Torneå leva. Jag tycker alltså man skall vänta ett decennium vid ett par hundra vargar innan man ger upp tanken på att inaveln skall falla utan att man gör något mer och detta något mer är tekniskt lätt – större tolerans för varg i norra Sverige. Jag har skrivit om detta på http://vargweb.wordpress.com/ men inte fått en enda träff idag och den webben får en tiondel så många träffar som den här.

      När det väl blivit 500 vargar som ett etablerat faktum på marken blir det omöjligt att låta antalet falla, så ”bevararnas” ”ohederliga” mentalitet är ett av de viktigaste skälen att bromsa vargantalet tidigare. Vad jag egentligen tycker är att först skall man fastställa ett lågt krav på gynnsam bevarandestatus (i intervallet 125-180) och sedan kan man hålla vargantalet högre tills man fått en förstärkt invandring och så utnyttja den riktade jaktens effekt till att sänka vargantalet till den nödvändiga miniminivån. Fastställer naturvårdsverket detta låga minimiantal skulle förtroende öka för att det verkligen blir intensiv (men riktad) vargjakt när migrationen (genom valpflytt i första hand) ökat och tagit skruv.

  4. #6 av Mattias Ö på 5 februari, 2013 - 23:03

    Hope is not a strategy är ett citat från försäljningutbildning, men jag drar det till minnes när jag läser ditt svar. Du förutsätter att valputsättningen lyckas och tycker uppenbarligen att man ska handla därefter. Du ser inga problem med innevarande jakt eftersom ”chansen att en färsk invandrare skall förirra sig dit är mycket liten.” Att hoppas är tydligen en strategi. Jag håller inte med, som jag beskrier ovan tycker jag att säkerhet är en bättre metod vid artbevarande.

    Att hävda att den svenska vargstammen inte är genetiskt isolerad är naturligtvis tekniskt korrekt i meningen att isolationen inte är total. I vardagligt tal blir påståendet en travesti; varför talar vi alls om inavel då? I samma andas barn talar du om att en invandrare per decennium räcker för att sänka inavelskoefficienten. Tekniskt sett är det korrekt, det rör sig om några procent per hundra år och det är bara att hoppas att inget annat händer stammen. Hopp är en strategi.

    Ditt avslutande blir mer en programförklaring än någonting annat, jag ser att du hoppas på högt jakttryck och en liten vargstam. Det förfarandet pekar på att man troligen måste fortsätta med valputsättning eller hoppas på att den naturliga invandringen blir högre. Också en strategi. Men det betyder också att jag avslutar mina samtal här just nu, det här är intressantare diskussion att föra med friare förutsättningar än de ganska rigida ramar du har satt upp.

    • #7 av DagL på 6 februari, 2013 - 09:41

      Jag är genetiker och har grundligt analyserat problemet ur genetisk synpunkt och lagt fram ett förslag på Newsmill. Detta går ut på en förvaltningspopulation på 200 vargar som hålls i schack med jakt med ett starkt inslag av selektiv jakt. Populationen bör hållas något mindre när det är många nya invandrare på gång och kan tillåtas bli något större när det är få invandrare på gång (som nu). Då kommer det med långt högre sannolikhet än 90% att finnas vargar i Sverige de närmaste hundra åren. 10% chans för utdöende är minimum i direktivets mening. Mitt antal är lite i överkant ur strikt genetisk synpunkt, jag har hoppats på ett något större utbredningsområde och antalet skall räcka för permanent närvaro i regioner och inte bara i Sverige.
      Vargantalet bör inte gå över några hundra vargar, så länge det är en hög prioritet att sänka inaveln. Naturvårdsverket och EU håller nu på att måla in Sverige i ett hörn med en höginavlad vargstam, där inaveln inte kan sänkas utan mycket högteknologiska och orealistiskt kostbara logistiskt komplicerade åtgärder med låg acceptans.
      Men visst finns det ett inslag av hopp att förutsättningarna och den hittillsvarande erfarenheten stämmer. Precis som Naturvårdsverket, EU och de gröna lever på hoppet om att en i södra halvan polisiärt övervakad okontrollerad vargstam (medan man i norr inte ens tolererar nyinvandrade vargar) leder till en optimal situation.
      Förmodligen skulle den svenska vargstammen överleva även om man struntade i inavel och migration. Det skulle göra vargförvaltningen mycket enklare och mindre kostsam och mer avspänd. Som genetiker tycker jag inte detta låter sunt och ger det inte min välsignelse. Men missbrukar Sverige genetikvetenskapen på det sätt Sverige gjort de sista åren, så kanske det ändå är bättre att helt släppa försöken att tillämpa genetik och leva på hoppet istället.

  5. #8 av Mattias Ö på 6 februari, 2013 - 21:49

    Hej Dag,
    Det blir en kort kommentar till din kommentar. Jag tycker att du fokuserar för mycket på att snabbt sänka inavelsnivån på bekostnad av populationsstorlek. Dina resonemang fungerar utmärkt när man har stor kontroll på yttre faktorer, som tillskott av obesläktade avelsindivider och god översikt över den totala populationen. Det har man inte idag, länsstyrelsen i Dalarna rapporterar att hittills har deras inventering av vargstammen visat att hälften av reviren i Dalarna saknar ett alfadjur och att det är oväntat mycket. Det är sådana nyheter jag grundar mina invändingar på, man bör säkra nytillskott av gener innan man inleder reduktionsjakt. Vi kan inte veta hur många vargar vi faktiskt har i stammen innan inventeringarna är gjorda, och den tiden överlappar med lämplig tid för vargjakt, så jakten kommer alltid att ske i viss blindo.
    Jag har också noterat under kvällen att kammarrätten har beslutat om inhibition av jakten och det får jaktbeslutet att framstå i dubbel olycklig dager.
    Hälsar, Mattias

    • #9 av DagL på 6 februari, 2013 - 22:25

      Det har alltid varit så att man under inventeringens gång (vintern) upptäcks nya föryngringar och osäkerheten är stor innan sammanställningar gjorts vid inventgeringsperiodens slut, vilken inträffar efter eventuell vargjakt. Inte ens när sammanställningarna är som pålitligast vet man. Jakten sker alltid i viss mån i blindo vilket ledde till att Sverige fick fler vargar än avsett (tak 210) även före den inställda licensjakten 2012. Även före valpningen 2013 var det en osäkerhet på +-30 vargar och osäkerheten ökar med valpningen. Det finns många revir utan kompletta alfapar, det är inget som inte inträffat förr. Alla beslut fattas med en betydande osäkerhet, men eftersom vargstammen växer kan beslut korrigeras nästa år, om man besluten då misstänks givit en större än avsedd effekt. Hittills har vargjakten 2013 resulterat i tre fällda vargar, vilket är mindre än en tiondel av osäkerheten i vargantalet. Man måste förstå att vargförvaltning ”alltid svävar i blindo”, dvs bedrivs med en betydande osäkerhet om tillståndet i vargstammen. Det är bara så, det är helt normalt och inte ett skäl att argumentera mot ett beslut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s