Brev till EU och miljöministern

Jag skrev till EU-kommissionären och miljöminister Lena Ek om vargfrågan våren 2012, men jag fick aldrig något svar eller reaktion att meddelandet mottagits från någon av dem. De fyra gånger jag skrivit till regeringen/ministrar och EU förut i andra frågor har det kommit en respons och ibland ganska utförlig. Detta inkluderar ett brev till Andreas Carlgren i vargfrågan som fick ett ganska utförligt svar där jag hade känslan av att det var personligt dvs någon mening var ministerns direkta respons till mig. Min mening var att uppmuntra till en snabb avveckling av ”överträdelseärendet” så man kunde ”gå vidare”. I efterhand kan man säga att jag inte blev bönhörd.

De två träffades de två 1o juli 2012 och det kom en pressrelease från EU. Jag tycker mig märka att ”diskussionsklimatet” förbättrats, tidigare har det bara förekommit ensidiga utsagor från regeringen om den goda dialogen med EU. De synpunkter jag framfört kanske bidragit. Det är positivt att EU enligt sitt pressmeddelande trycker på (och alltså inte kan förutses läggas hinder i vägen för) att förvaltningsplanen skulle vara klar så den kunde träda i kraft till nyår 2013, så en långsiktigt svensk vargpolitik kan inledas nyår 2013, med klara ställningstaganden och nya löften om förvaltningsjakt, som kan ersätta gamla inoperativa.

EU borde ha avskrivit överträdelseärendet, när den ej helt klara förvaltningsplanen presenterats i början på juni 2012. Då har Sverige levt upp till EUs viktigaste förväntningar när det gäller dokumentation och en process till långsiktiga beslut (en förvaltningsplan), och det skall inte behöva gå ytterligare år av kiv om precis vad som står eller borde stå i förvaltningsplanen innan vargpolitiken 2013 och framåt sjösätts av riksdagen hösten 2012. Fast det var ett misstag av Lena Ek att inte underrätta sig om den viktigaste informationen som borde stått i förvaltningsplanen innan den skrevs, det hade ökat chansen att ärendet avskrivits 2012.

EU inledde ”överträdelseförfarandet” våren 2010, och det fick direkta konsekvenser för vargförvaltningen i augusti 2011. Opinionen polariseras. De som överhuvudtaget inte vill ha varg i Sverige (noll-visionen) organiserade sig. En stor jägarorganisation  bestämde sig för att ta avstånd från frilevande varg i Sverige vilket resulterade i ett stort medlemsuppsving. För den största jägareorganisationen genomdrevs ett ordförandebyte pga för lamt agerande i rovdjursfrågan.  Det bildades ett politiskt enfrågeparti mot varg för några månader sedan. En vargskeptisk blogg har fått stort genomslag sedan sommaren. Det går knappast att tala om massiv enighet för att det skall finnas varg i Sverige längre, även om det fortfarande är en stor majoritet som stödjer det. Det finns inget annat djur som är mer kontroversiellt och klyftan fördjupas av avsaknaden av politiskt trovärdiga beslut. Enda sättet som jag ser att förebygga ytterligare polarisering är ett långsiktigt trovärdigt riksdagsbeslut i höst, och enda sättet att komma dit – om nu Sverige inte vill riskera att åtalas vid EU domstolen – är att EU deklarerar att de åtminstone för tillfället släpper uppmärksamheten på Sverige.

Med det syftet har jag april 17 2012 skrivit ett brev till EUs miljökommissionär och ett brev till Sveriges miljöminister.

Båda har ”bloggar”. Janez Potocniks facebooksida  är: http://www.facebook.com/potocnikjanez Jag lade in brevet på ”anteckningar Wolves in Sweden” förutom att jag sänt det med post. Kommissionären är intresserad nog att lägga ut personliga kommentarer om den svenska vargen!! Av senast inkommande meddelanden utifrån så informerade 7 om den ”tragiska” utvecklingen för den svenska vargen medan 7 hade andra ärenden.

Miljöminister Lena Ek har en blogg http://www.centerpartiet.se/lenaek  Denna blogg antyder dock frånvaro av intresse för den svenska vargen, det finns ingen ”tag” för ”varg” eller ”rovdjur” eftersom detta inte är diskuterade ämnen, och det finns knappast något ställe att lägga ut brevet. Hon skrev en post ”nu vill jag veta vad du tycker”, fast hon avsåg inte att be om synpunkter om annat än vad som var i hennes huvud. Men där tycks 20% vara vargsynpunkter med de vanliga debattörerna, så intresset att frågan tas upp finns. Inläggen verkar inte censurerade. Länkar framställs inte som länkar. Kanske ändå lägger brevlänken på Lena Eks blogg också om det kommer någon relevant artikel. Intrycket är att EUs ”vargminister” är mer intresserad av synpunkter omkring svenska vargar än sveriges ”vargminister”. Och svenskar är definitivt mer intresserade att hålla miljökommissionären underrättad om utvecklingen av varg i Sverige än att framlägga synpunkter till miljöminstern i Sverige!

Om man ser det från miljöministern synpunkt är det inte skoj för Sveriges vargminister att vara ansvarig för ett område, där regeringen valt att lyssna på Bryssel, och som regeringen inte tycker de kan göra mycket åt innan remisserna på förvaltningsplanen och rovdjursutredningen kommit. Regeringen kan inte annat än fungera som slagpåse om den försöker diskutera ämnet. Farhågan från debattörerna är förstås att även när det är dags att diskutera frågan tidsfönstret blir smalt och regeringen kommer snart att begrava ärendet i nya utredningar istället för långsiktiga riksdagsbeslut. Dock måste Lena Ek ges en komplimang och kanske gör underverk i det tysta. Genom ”sårbarhetsutredningen” tog regeringen initiativ i vargfrågan och gjorde vad andra negligerat och lade en bra grund till vargdiskussionen utan orealistiskt uppdrivna antal. Varg diskuteras mycket mer och intensivare än frågans faktiska betydelse för riket motiverar, fast diskussionen är inte så vetenskaplig. De frågor miljöministern tar upp är vanligen relevanta och hennes inlägg välskrivna och kanske kunde få mer kommentarer än de får. Men å andra sidan är ministern ansvarig för ett område med många starkt engagerade och då är det tveksamt att bara låtsas som om frågan inte fanns. Det relativa ointresset på miljödepartementet och det långa och konfliktfyllda avståndet mellan miljö och naturbruk kan vara ett skäl att flytta jaktfrågor och rovdjurspolitik till landsbygdsministeriet.

Jag skrev brevet till miljökommissionären på svenska. Det är en rättighet att skriva till och få svar på svenska i kommunikationen med EU. EUs miljökommissionär har en svensktalande som följer det svenska vargärendet. Jag förväntade mig ändå inte mer svar än ”tack för intresset”. Miljökommissionären försöker faktiskt skriva på svenska på facebook. Egentligen var brevet till EU mer till en svensk publik (det gick kopia både till miljödepartmentet och lantbygdsdepartementet. Någon reaktion kom inte heller från Lena Ek fast det var på svenska.

 

, ,

  1. #1 av Michael Ericson på 29 april, 2012 - 22:02

    Tack, DagL, för ditt engagemang. Du behövs. Hälsningar Kolar`n

  2. #2 av Michael Ericson på 2 maj, 2012 - 21:44

    Verkar som om poletten åtminstone är halvvägs nere… http://nwt.se/varmland/article1098931.ece
    /Kolar´n

  3. #3 av web ressource på 10 oktober, 2012 - 13:28

    I really love your blog.. Very nice colors & theme.

    Did you develop this web site yourself? Please reply back as I’m looking to create my own site and would like to know where you got this from or just what the theme is called. Kudos!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s