Förvaltningsplan – synpunkter

Förvaltningsplan – Naturvårdsverket

Naturvårdsverket har ett regeringsuppdrag att göra en förvaltningsplan för varg som skall vara klar i i början av juni 2012. Förvaltningsplanen gick ut på en förremiss i slutet av april och NVV inhämtar allmänhetens synpunkter på hur relationerna med varg skall förbättras i början av maj. Jag skriver mina synpunkter högst upp på detta inlägg, jag gör sedan en nytt inlägg när den slutliga förvaltningsplanen kommer. Mina synpunkter nedan från hösten har redigerats med hänsyn till rovdjursutredningens slutbetänkande.

Förremissvar till naturvårdsverkets förvaltningsplan i slutet av april 2012

Det saknas definition av den ”inavelsgrad”, som skall sänkas till under 0.1. Eftersom jag anser det är något annat som är bättre att få sänkt, och skillnaden är inte obetydlig, så är det inte trivialt och avgörandet bör inte godtyckligt överlåtas på en framtida rapportförfattare eller kanske flera olika. Rapporten 2011 (Åkesson och dessutom kanske den andra rapporten) som hänvisas till är inte tillfredställande ur denna synpunkt, och kraven på vad som rapporteras bör övervägas mer i detalj. Jag tycker Åkessons rapport är jättebra och utomordentligt värdefull och välgjord, jag är jättenöjd med den och föreslår bara tekniskt enkla kompletteringar och preciseringar från förvaltningsplanen till vad som publiceras.

Det saknas definition av antalet vargar, som skall vara minst 450. Hur antalet definieras är inte en trivial fråga.

MÅL bör inte vara oklara i avsaknad av bra definitioner. Inte i detta dokument som förmodas reglera Sveriges mål för vargförvaltning!

EUs miljökommissionär har vid flera tillfällen satt sin tillit och sina förhoppningar till förvaltningsplanen. Anser naturvårdsverket att man ansträngt sig för att tillgodose miljökommissionärens förhoppningar?

Citat från planen ”I enlighet med EU-domstolens praxis bör det även innebära att jakt kan medges om den inte förhindrar återställandet av gynnsam bevarandestatus” Licensjakt sänker inaveln och underlättar för varg att nå gynnsam bevarandestatus. Detta bör utvecklas närmare, eftersom varken EU eller ens regeringen verkar förstått det att döma av EUs reaktioner på tidigare licensjakter och regeringens undfallenhet att låta frågan prövas rättsligt. Och om regeringen och EU inte heller fattar rovdjursutredarens utläggning om förvaltningsjakt, så behövs nu ytterligare verbal utveckling.

Rovdjursutredningens slutbetänkande skriver minst 450 vargar 2024. Det är inte ett provisoriskt värde. Förvaltningsplanen remissversion för vidare föråldrade uppgifter.

Genom att flytta invandrarvarg från renbetesområdet söderut har naturvårdsverket fördärvat en lovande familjebildning och ingen flyttning har ”lyckats”. Med hänsyn till detta föreslås blygsammare formuleringar i den nya förvaltningsplanen. Jag anser i genomsnitt en föryngring i renbetesland bör tolereras för att förbättra invandringen, och undrar om förvaltningsplanen ger en helt riktig bild att riksdagen utfärdat och rovdjursutredaren stöder totalförbud?

Rovdjursutredarens förslag att inavelsmålet skall nås för populationsmålet nämns inte bland faktorerna som uppräknas för hur stammen skall tillväxa.

Genetiskt viktig varg är fortfarande ganska entydigt, men det kommer det inte att vara efter valpningen 2013, och snart kommer den genetiska viktigheten att röra sig om relationer med resten av populationen. Licensjakt bör anpassas så att det ges en dominerande vikt hur den påverkar stammens genetik, men efter 2013 bör detta uttryckas mer nyanserat. Vad som står i förvaltningsplanen stämmer inte heller med vad naturvårdsverket bestämt vid ett sammanträde. Anpassning av terminologin till mer komplexa förhållanden rekommenderas redan nu.

I vissa fall kan man göra avkall på att man måste känna den genetiska viktigheten före beslut om skyddsjakt. Det bidrar till det ”genetikhat” som vuxit fram det sista året och försvårat acceptansen för genetisk förstärkning.

Årlig rapportering av vargstatus bör uttryckligen omfatta ödet för ”genetiskt värdefulla vargar” (framförallt skyddsjakt) och helst en analys av de genetiska effekterna.

Syftet är att sänka vargens inavel bör anges utan angiven tidsgräns ”tills den blir 0.1 eller annat beslutas” (2017, som anges, kommer inte inavelsgraden att ha sjunkit till 0.1). Det går förstås att ha en plan som bara sträcker sig till 2017, men det måste framgå att ambitionerna inte slutar då.

Om det är så att vargantalet får begränsas utan att inavelsmålet nåtts eller invandringen från Finland ökat (vilket rovdjursutredaren anser behövs) så bör det klart framgå. För närvarande påstår t ex jag att det är det biologiska taket som gäller, eftersom inaveln inte kommer att nå målet och bruttoinvandringen från Finland knappast öka. Det vore bra för acceptansen om den oro detta skapar kunde skingras genom att det av förvaltningsplanen klart framgår att det räcker med att minimiantalet uppnåtts för att stoppa tillväxten med jakt, andra önskemål behöver inte uppfyllas.

Valpar bör (av biologiska skäl och för bättre acceptans av lokala intressen) tas bort från kullar dit valpar tillförs, helst fler än som tillförs. Förstår inte varför detta inte ens diskuteras.

Citat ”Naturvårdsverket avser att undersöka det bevarandebiologiska behovet och de juridiska förutsättningarna för att underlätta den genetiska förstärkningen genom selektiv, riktad och populationsreglerande jakt. En sådan jakt skulle därmed kunna utgöra en komponent i den genetiska förstärkningen för att åtgärderna ska få en snabbare effekt i populationen. Undersökningen ska omfatta såväl förutsättningarna för att utifrån genetisk status rikta jakten mot särskilda revir, som att reglera stammens storlek för att öka den genetiska förstärkningens effekt.” ”Naturvårdsverket avser att 2012 inleda arbetet med att utveckla former för en mer selektiv licensjakt och att ta fram föreskrifter för länsstyrelsernas beslut om licensjakt efter varg. Bland annat kommer möjligheten att rikta jakten mot revir med särskilt låg genetiskt status och effekterna av en sådan jakt att undersökas.” 

Det är anmärkningsvärt att Sverige först nu verkar kommit på iden att utvärdera effekten av jakt och tillförsel av vargar under olika förutsättningar inklusive de rådande nu och 2010. De uträkningar som gjorts är inte relevanta, det är tveksamt om naturvårdsverket verkligen tänker göra allmänt relevantare beräkningar, t ex genom att ta hänsyn till att vargstammen nu är större än beräkningarna förutsatt. Det verkar dock av förvaltningsplanen, som naturvårdsverket nu hade för avsikt att ta initiativ till sådana beräkningar, som rimligen borde utförts för några år sedan. Någon borde insett att beslutsfattande normalt skall ha en konsekvens och kostnadsanalys. Detta gäller även den allmänna uppfattningen om riksdagsbeslut. Att genetik kan användas som ett motiv för att minska vargantal och inte ensidigt öka det skulle bidra till en mindre genetikhatisk inställning hos de vargnegativa elementen, vilket i sin tur skulle underlätta genetikförstärkningen och öka acceptansen för den. Beräkningarna måste dock utföras skyndsamt om de skall bli ett beslutsunderlag till 2013 års förvaltningsjakt. Jag får känslan av att möjligheterna att få ett långsiktigt riksdagsbeslut hösten 2012, som möjliggör förvaltningsjakt 2013, medvetet förhalas.

Citat ”Naturvårdsverket och Jordbruksverket kommer under 2013 att upprätta ett femårigt handlingsprogram som bland annat innehåller:…  – Ett kvantitativt mål för minskad inavelsnivå”

För att kunna koppla detta kvantitativa mål till insatta åtgärder borde uppdaterade relevanta räkningar utföras och det skall vara klart 2013, så inte bidrar det till jakt 2013.

Förvaltningsplanen kunde kontinuerligt utvärdera hur acceptansen för de som är närmast vargarna utvecklas med tiden och – om den försämrats sista halvåret, vilket jag tror – varför de åtgärder som vidtagits inte varit effektiva.

Nedan är några synpunkter från mig vad en förvaltningsplan kunde omfatta eller reglera. Naturvårdsverkets sida om förvaltningsplansarbetet är http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Naturvard/Jakt-och-vilt/Viltforvaltning/Regeringsuppdrag-om-vilt/Forvaltningsplan-for-varg/ (naturvårdsverket har bytt URL till sina rovdjurssidor URL är uppdaterad även om inte sidans text är det).

Jag har lagt ned mycket arbete på denna vargweb som ger underlag för många aspekter av vargförvaltning https://vargdag.wordpress.com/. Mycket råder det säkert i princip enighet om, men en del finns ingenannanstans och även där de flesta är överens kanske detta ger ytterligare perspektiv. Denna artikel kommer nog kontinuerligt att förbättras och förändras. En del motiv finns här, en del på den här webben och jag länkar till några. Beträffande de flesta tror jag det råder enighet om behovet. Förvaltningsplanen ges nu stor betydelse av EU och regeringen medan betydelsen av den rovdjursutredning som skall komma med sitt betänkande i början av april tonas ned. Även rovdjursutredningen själv verkar anse att svaren om vargens väg till gynnsam bevarandestatus och vad det är skall ges av förvaltningsplanen. Den nya ”vargkommitten” säger sig ha bidragit.

Jag tror inte rovdjursutredningen lyckats formulera ett genomförbart mål eller väg och jag tror att nyckeln för att lösa rovdjursförvaltningens dödläge är att ge vargen gynnsamt bevarandestatus idag och jag tror det ligger i förvaltningsplanen makt att skriva in detta, men jag tror knappast det moraliska modet föreligger.

Förvaltningsplan för varg i Sverige.

#1 Det genomsnittliga släktskapet i den skandinaviska vargens genpool skall årligen beräknas och redovisas i ett uppdaterat diagram som visar utvecklingen över tiden. Skälen förklaras på https://vargdag.wordpress.com/2011/10/23/genomsnittligt-slaktskap-berakningsmetod/:

#2 Den skandinaviska vargstammens utbredning söder om latitud 59 bör årligen redovisas i ett diagram, som visar utvecklingen över åren. Motiv: framryckningen söderut går märkligt och oacceptabelt sakta och måste stimuleras och ges ökad uppmärksamhet och analys de närmaste åren. Vidare motivation: https://vargdag.wordpress.com/2011/11/14/sydgrans-svensk-varg/  Det finns också ett behov att följa spridningen österut, men här är framstegen påtagliga och fordrar inte omedelbar uppmärksamhet. Norrut tas säkert upp av andra. I #13 föreslås länsvis fördelning av vargar vilket är ett verktyg för att följa utvecklingen av den regionala fördelningen på nationell nivå.

#3 Den svenska vargstammens utbredning skall vidgas. Huvudmetoden för detta är utformning av skydds- och licensjakt. Speciell uppmärksamhet skall ges spridning i Götaland.

#4 Det viktigaste och högst prioriterade förvaltningsmålet är att sänka vargstammens inavel som i förvaltningsplanen bör omformuleras till att sänka det genomsnittliga släktskapet. När och om det genomsnittliga släktskapet faller under 0.15, så bör prioriteten för ytterligare sänkningar diskuteras och troligen omprövas.

#5  För att sänka inaveln skall genbidraget från de tre tidigaste  ”grundarna”  successivt  reduceras. Detta borde skrivas in i förvaltningsmålet för de närmaste åren.

#6  Den prioriterade metoden att sänka inaveln är att förvalta generna från naturliga invandrare eller nyinförda vargar väl. Nyinvandrade vargar skall i princip aldrig avlivas och deras reproduktion skall inte försvåras, men flyttning kan ibland vara motiverat.

#7  Jakt skall arrangeras så att avkomma till nyinförda vargar sällan skjuts. Barnbarn behöver generellt inget specifikt individuellt skydd utöver ett skydd för invandrarnas familjer och revir som i första hand är till för att skydda den genetiskt värdefulla vargen, i andra dess partner och först i tredje hand barnbarnen.

#8  Alla ”genetiskt värdefulla” vargar (avkommor till invandrare) är inte lika mycket värda och värdet är inte konstant över tiden. Invandrare får barn och barnbarn och sprider sina gener i stammen. Nya ”fräscha” vargar tillkommer. Därför minskar behovet av skydd och särbehandling över tiden för de nuvarande genetiskt värdefulla vargarna. Det bör göras en omräkning av genetiskt värde varje år. Eftersom vi är ovana vid detta, så kan man inte heller lägga fast i en förvaltningsplanen hur uträkningen skall göras, bara att den skall göras årligen. Detta genetiska värde behövs såväl för skyddsjakter (hur mycket ”extra” skada som måste tolereras) som för licensjakt (vilka revir som skall fredas). Synpunkter och förslag på min web: https://vargdag.wordpress.com/2011/11/24/invandrare-och-deras-avkommors-genetiska-varde/

#9 Statistik skall föras över genetik hos skjutna vargar baserat på DNA analys, och det genetiska värdet hos skjutna vargarna skall årligen sammanställas. Detta är en kontroll på att de genetiskt värdefulla vargarna får ett tillfredställande skydd.

#10 Riktvärdet för den svenska vargstammens storlek till 2019 skall sättas till lägsta möjliga. Regeringen har tagit bort taket men hänvisar till rovdjursutredningen (SOU2010:34). Rovdjursutredningen föreslår i första betänkandet att antalet inte ökar förrän inaveln minskar och i det andra att golvet gäller först från 2024. Jag tillstyrker detta varmt eftersom det är lättare att minska inaveln i en liten vargstam än en stor. Olika poster på min web visar att en liten vargstam ökar den inavelsreducerande effekten av både invandring och införsel.

#11. Huvudskattningen av vargstammens storlek definieras som det skattade antalet vargar 1 april respektive år. Därefter kommer valpningen och det tar lång tid innan man får grepp över den och dödligheten (dödligheten av valpar är stor och osäker i början). 1 april är vargantalet förhållandevis säkert, kanske säkrast. 1 april är minimitalet under årscykeln, dvs det kommer nästan alltid att finnas fler vargindivider än antalet anger, det är den naturligaste utgångspunkt för årscykeln i antal. Jakt och spårning kommer huvudsakligen att ske på vintern före 1 april (egentligen före 1 mars men justeringar kanske görs). Det blir därför ingen förvirring om antalet avser före eller efter eventuell licensjakt. Statusrapporterna under sommaren hösten ligger så nära skattningstidpunkten som möjligt. Motiv: statsmakterna har inte definierat antalet vargar i Sverige, därför bör förvaltningsplanen göra en definition (se https://vargdag.wordpress.com/antal-vargar/)

#12 Praxisen att räkna norsk-svenska vargar som svenska ändras och ersätts av en överenskommen delning. Det ger en felaktig bild av de båda ländernas vargstammar att räkna för högt till Sverige. Detta innebär att vargantalet i Sverige sjunker med kanske 20 vargar och måste justeras bakåt.

#13 Förvaltningsplanen bör se till att årliga fördelningar av antalet vargar på län görs och sprids. Naturvårdsverket gör länsfördelningen och bestämmer viktningen av vargar som rör sig över länsgränserna. En sådan skattning skulle objektivare än tidningsuppgifter, som lätt överdriver vargens roll i länet. Idén med skattningen är att skattningen i län summerar ihop till riksskattningen. Fördelningen behövs för att få nationell överblick om vargförvaltningen regionaliseras. Man får överväga hur man skall beakta och fördela icke stationära vargar, bla för att visa att varg faktiskt förekommer även i län utan föryngringar.

#14 Den naturliga invandringen från Finland skall stimuleras och förbättras. Metoder för detta är diskussioner med Finland om hur invandringen av vargar från Finland till Sverige skall förbättras, gemensamma diskussioner (Finland) med ryska Karelen hur deras vargstatus ser ut och hur migration till Finland samt österut i Ryssland kan förbättras. Beträffande effekterna av migration på inavel se min web:http://vargweb.wordpress.com/2011/11/29/invandring-av-vargar-fran-ost-sanker-inaveln/

#15 Ökad tolerans mot vargetableringar i renbetesområdet när det rör sig om direktinvandrare som envisas med att bosätta sig där och bildat revir med partner, såsom ”Idretiken (se https://vargdag.wordpress.com/2011/10/31/skandinaviens-viktigaste-varg-idrevargen/.

#16 Den genomsnittliga generationstiden baserat på årets nya föräldrapar beräknas årligen. Det är av intresse att studera hur jakt påverkar generationstiden, troligen sjunker den. Hur detta skulle kunna gå till åskådliggörs på https://vargdag.wordpress.com/2011/11/21/generationstid-lagre-an-formodat/

#17 Huvudfrågan om vargantalet i Sverige beror på vetenskapen och för hur varggener diffunderar genom en fragmentiserad, ganska liten östlig icke avgränsad vargpopulation, som genomgår dynamiska snabba förändringar; samt underlaget (beskrivningar) av denna vargpopulation. På kort sikt är fler vargar en nackdel eftersom det försvårar en genetisk förstärkning och permanent utökning av spridningsområdet. Jag föreslår därför att vargförvaltningsplanen uttalar sig i första hand för ingen ökning och i andra att eventuell ökning skall förläggas till andra län än Värmland, Dalarna, Gävleborg, Örebro och Västmanland, som idag är mättade, och i övrigt hänvisar till högre vargantal som en fråga för nästa omgång av förvaltningsplanen.

Allmänna synpunkter:
# De restriktioner och den höjning av debattemparturen som EUs uppmärksamhet angående jaktformerna givit, har föranlett regeringen och be EU om ett ökat nationellt utrymme för vargpolitiken, vilket EU inte beviljat utan istället talat om att tillräcklig flexibilitet finns. Detta gör utformningen av vargpolitik och även förvaltningsplan besvärlig, bla vet man inte vad EU egentligen vill och man vet inte hur EU kommer att reagera. Att vargen inte har gynnsamt bevarandestatus överför makt från Sverige till Bryssel, det har inte gått att lägga ett riksdagsbeslut med över 80% av riksdagen bakom som underlag till ett treårigt vargbeslut pga av EUs oförutsägbarhet. Nu skall det beslutas om villkoren för gynnsam bevarandestatus. Tvärtom vad många tror styrs inte villkoren huvudsakligen av Bryssel, EUs rovdjursriktlinjer ger handlingsfrihet för Sverige att förklara att dagens vargstam uppfyller kraven för gynnsam bevarandestatus, och att göra detta skulle ge Sverige större handlingsfrihet. Rovdjursutredningen skriver in önskemål i still med att inaveln reduceras till 10% som sedan blir ett villkor för gynnsam bevarandestatus som troligen inte kommer att uppnås. Det är naturligtvis bra med höga ambitioner och det finns en drift att få överbetyg. Jag föreslår att den svenska vargstammen tilldelas gynnsam bevarandestatus som den är, fast marginalen inte är jättestor. Andra krav och önskemål uttrycks i förvaltningsplanen. Syftet är inte att sänka ambitionsnivån i vargförvaltningen utan att Sverige skall ta en större andel av ansvaret och få större möjligheter att välja den effektivaste vägen mot målet.
# Naturvårdsverket har under hösten 2011 gjort den vargrelaterade information svårtillgängligare eller kanske ibland helt otillgänglig.  Sidor som förut var lätt tillgängliga är nu lösenordskyddade; eller omöjliga att klicka sig fram till; eller har tagits bort. Det finns en sökfunktion på Naturvårdsverkets web, men det är svårt att söka igenom systematiskt och det är svårt att finna menyer att söka från, och även när man hittat något nytt relevant, så är det inte säkert tillgängligt när man ”klickar” länken.  Det blir svårare eller kanske så omöjligt att utvärdera Sveriges vargförvaltning för oberoende observatörer utanför ”etablissemanget” (som jag). Tidigare har jag berömt Naturvårdsverket för dess öppenhet och hur jag märkte att Naturvårdsverket försökte hålla information lättillgänglig, nu verkar det inte finnas skäl för beröm längre och steget till klander är inte så långt.
# Det är svårt med myndigheter och organisationer i allmänhet och vargdebatt i synnerhet, de tar i allmänhet inte åt sig av synpunkter, som inte kommer från en auktoriserad källa (jag är ju privatperson). Man upplever att enda chansen är att skriva i t ex tidningar och då måste det vara kort och onyanserat och lite vinklat, detta leder inte till en dialog och det gör debattklimatet mer polariserat. Jag upplever lite ”konstruktiv kritik” och att det är lite för lätt att sälja kvalificerade ideer utan ett intellektuellt kvalificerat motstånd. Jag gör ganska skarpa utsagor om hur den svenska vargpolitiken borde förbättras (även kommentarer om specifika inlägg av kvalificerade namngivna personer, och i andra fall mot förslag/beslut av t ex naturvårdsverket). Vore det ett bra vetenskapligt debattklimat borde det komma mer kommentarer från dessa. I de flesta fall så är det tystnad, annars tack för synpunkterna eller vi är inte intresserade. Det blir mest onyanserat skäll. Fast å andra sidan så tror jag även auktoriserade källor känner ganska mycket frustation i just vargfrågan, och den mesta informationen är fortfarande lättillgänglig även om den från just naturvårdsverket blir sämre.
# Det uttalas ofta att en MKB eller snarare motsvarighet till MKB för varg borde utföras. Förvaltningsplanen kan omfatta den information och analys som ges i en MKB (miljökonsekvensbedömning) som skall föregå en ny verksamhet, dvs. en genomgång av miljökonsekvenserna av introduktion av varg. Varg är ju inte ny för latituderna 59-62, men för huvuddelen av Sverige är det en nyhet med permanent vargnärvaro. Det principiella förfarandet kan vara av värde även för verksamheter man har viss erfarenhet av, speciellt när ämnet är så kontroversiellt och så många olika delvis överdrivna uppfattningar är i svang.
# Det är svårt att förstå utgångspunkterna för förvaltningsplanen eftersom de politiska intentionerna är oklara, konfliktfulla och med säkerhet kommer att modifieras inom ett år. LCIE dokumentet, som hänvisas till i förutsättningarna, kommer från en grupp vars åsikter om den svenska vargförvaltningen inte har respekteras av EU-kommissionen och som ger utrymmer för ett brett spektrum av tolkningar när det skall appliceras på svensk varg. Jag kan inte förstå annat än att förvaltningsplanen blir ett vargpolitiskt instrument.
# Debattklimatet skärptes ytterligare i samband med EUs inblandning; genom regeringens försök att blidka EU; och genom att naturskyddsverket inte är lyhört för statsmakternas intentioner. Tycker det vore bättre att vänta med förvaltningsplan tills överträdelseförfarandet avslutats. Då skulle det bli något mindre turbulent och hetsat debattklimat och förvaltningsplanen kunde göras mer fristående från vad olika intressenter hävdar att EU menar.
# Det blir ännu svårare genom att vargantalet tycks öka bortom politisk kontroll till valpningen våren 2012 och vida överträffa de tidigare satta politiska målen.

Umeå november/december 2011  tillägg april 2012

Forslunds inavelsberäkningar

Pär Forslund har gjort liknande, men mer sofistikerade, beräkningar som jag gjort. Jag har sett dem dokumenterade i http://www.naturvardsverket.se/upload/04_arbete_med_naturvard/varg/vargflytt/N-vargflytt-forslund.pdf. Jag framför kritik och kommentarer. Jag har inviterat Forslund till att påverka/kommentera den här artikeln, men inte fått svar (han vet var detta inlägg anslås) och jag sände bl a honom en länk i våras där mina resultat stod. Generellt sett tycker jag forskare skall vara positiva och samarbeta att kommentera om deras resultat kritiseras av andra forskare, detta gäller kanske i särskilt hög grad om det är uppdrag till statliga organ som naturvårdsverket, som använder studierna som beslutsunderlag. Nu finns också möjligheten att kommentera detta och andra inlägg på denna web. 

Jag vill först säga att jag inte tycker (tror) det är något fel med beräkningarna eller presentationen i sig. De förefaller kompetent gjorda, de tar hänsyn till stokastisk variation på ett sätt man inte klarar av med formler. Beräkningarna kan förmodligen utvidgas och modifieras så de blir bra. De beräkningar jag gjort och de som Forslund gjort verkar ofta inte i konflikt med varandra även om några av Forslunds resultat är svårförståeliga för mig. Det är först när Forslunds beräkningar sätts i ett sammanhang jag känner stor tveksamhet.

Jag anser inte Forslunds uppdragsredovisningen till naturvårdsverket bör ligga till underlag för svenska vargpolitiska beslut, den är alltför begränsad och skapar lätt underlag för felaktiga föreställningar.

Uträkningarna tar hänsyn till en serie faktorer. Det är dock svårt att följa exakt hur detta gjorts (även om jag går till referenser) och vilka ingångsvärden som använts, även om de sägs hämtats från Skandinaviska vargpopulationen och hur stammen begränsats.

Det allra viktigaste skälet att jag anser beräkningarna missvisande påpekar Forslund själv och lovar att senare komplettera. Skattningen av jakt är slumpmässig, invandrarna och deras familjer (genetiskt värdefulla vargar) skyddas inte. Licensjakten 2010 och 2011 har hundraprocentigt och skyddsjakt i viss mån skyddat invandrare och deras familjer. Enligt mina beräkningar bör detta höja invandrarnas inavelsminskande effekt med en faktor av storleksordningen 2. Tills Forsbergs nya rapport föreligger och under förutsättning att statsmaskineriet (framförallt naturvårdsverket) försöker följa prioriteten av statsmakterna (regering, riksdag och rovdjursutredning) att minska inaveln och skydda genetiskt värdefulla vargar, föreslår jag man utgår från en fördubbling av effekten av tillförsel.

Ett nästan lika viktigt skäl är att jag anser beräkningarna och utsagorna missledande, eftersom de tolkas som populationsstorleken har liten betydelse för inplanteringens effekt och att det kan vara närmast bra med en stor recepientpopulation. Citat från Newsmill: ”Ekolog Per Forslund vid SLU har nyligen visat att den allra bästa effekten av 20 nya vargar fås vid en populationsstorlek på 500 djur dvs den dubbla mot dagens”. Och liknande slås en citering upp på ett sammandrag på rovdjursföreningens web ”Den allra bästa effekten ger införsel av 20 nya vargar om den kombineras med den maximala populationsstorleken på 500 individer”. Detta förefallet en missuppfattning, jag tror att en fördubbling av populationsstorleken i stort sett halverar effekten av tillförseln. I viss mån beror skillnaden på genetisk drift. 500 kan te sig fördelaktigt i vissa scenarior utan ytterligare tillförsel i ett hundraårsperspektiv.

Forslunds beräkningar antar att introduktionen av nya vargar kommer att påbörjas vid en mindre vargpopulation än den 2012. Detta leder till att effekten överskattas, det behövs t ex fler utplanterade valpar för att nå en viss effekt.

För mig är det huvudskälet jag lägger ned så mycket tid på den här artikeln. Jag anser och framför i många andra sammanhang att en dubbelt så stor population fordrar ungefär dubbelt så många införda vargar för att få samma inavelssänkning. Forslunds beräkningar pekar på att det inte behövs så många. Detta kan tyda på att mina beräkningar är fel av något skäl jag inte förstår och jag måste då anstränga mig att förstå om det ligger något i Forslunds beräkningar som kan få mig att inse en svaghet med mina. Jag måste också diskutera dem för att anständigtvis kunna stå för att jag fortfarande tror på mina.

Forslund har antagit ”dagens” populationsstorlek och tillförsel av omedelbart reproduktiva vargar med en fjärdedel vardera under fyra år i två olika scenarior, ett där uttaget håller antalet på konstant nivå och ett där det tillåts öka till 500, dvs fri tillväxt de första åren. Forslund finner: ”Responsen på införsel är också i stort sett oberoende av maximal populationsstorlek. Visserligen blir responsen något långsammare och ger något mindre effekt vid en maximal populationsstorlek på 500 individer jämfört med 240 individer, men skillnaderna är så små att de inte har någon praktisk betydelse (jämför Figur 2b och 2c).” Ett scenario med fri tillväxt och ett med högt jaktuttag jämförs reellt. I scenariot med 500 stiger populationsstorleken under införseltiden, men hinner inte stiga mycket under införselperioden (tre års ökning vad jag förstår, det uppges inte hur mycket populationen stiger per år). Effekten av tillförseln minskar med växande populationsstorlek, men detta hinner inte alls få något betydelsefullt genomslag. 

Kanske det har att göra med att generationstiden sänks när den når taket och detta drabbar de tillförda vargarna mindre om taket inte nås förrän en tid efter tillförseln. 

Om man räknar i en expanderande population, så blir det inte bara en försening – som Forslund antar -, utan också en sänkt långsiktig effekt om reproduktionen inte startar omedelbart efter flytten (som vid valpflytt). Reproduktionen kommer att ske i en större population om den kommer senare.

Valpflytten lär inte avslutas på fyra år från nu, dvs 2015.

Starka krafter hävdar först tillväxt sedan förflyttning, nu har de alltså fått ett irrelevant men åberopbart beslutsunderlag i den frågan. Själv tycker jag det är ganska självklart att en invandrare får en i första approximationen dubbelt så stor inverkan om populationen är konstant hälften så stor, och att detta döljs av ”black box” beräkningar med irrelevanta förutsättningar. Ett scenario med en från början dubbelt så stor konstant population borde ingått och jag förmodar att detta skulle givit en påtaglig effekt. Jag föreslår alltså ett tillägg med en population som hålls konstant på 500. Det ger mer begriplig information.

Några andra troligen mindre viktiga synpunkter:

Vad menas Forslund med en genetiskt effektiv varg? I en stochastisk modell bestäms det väl om en varg är reproduktiv eller ej av slumpen och efter tillförseln? Antalet genetiskt effektiva vargar får man reda på först i efterhand och det blir då inte ett exakt tal som tillförs! Är en genetiskt effektiv varg en varg som får avkomma någon gång under sin livstid? Förstår inte heller varför det skall vara slumpmässigt hur många vargar som tillförs enskilda år. Jag tycker det blir en bättre simulering om man tillför ett antal vargar och tar det effektiva antalet som ett resultat av simuleringen!

Inavelsdepressionen i kullstorlek tar Forslunds körningar hänsyn till. Jag tror jag förstår. Övriga effekter av inavelsdepressionen verkar inte tas hänsyn till. De icke inavlade är vitalare och detta leder till ökad fertilitet genom andra mekanismer vid sidan om kullstorleken. Alltså borde ett scenario ta hänsyn till dessa andra mekanismer. Det borde i varje fall nämnas att scenariorna sannolikt underskattar effekten av tillförsel.

Ett skäl att Forslund får något högre inavel än jag skulle kunna vara att han implicit antar en minskning av generationstiden fem år som ett resultat av hur dödligheten behandlas. Just i fallet med en växande population (upp till 500) blir generationstiden längre och det kan maskera en del av den minskning av inavelseffekten som jag förutspått, men som ter sig obetydlig i Forslunds körningar.

Forslund startar med inavel F=0.3 år noll, den är något lägre nu. Forslund antar vargflytten slutförd på 4 år, jag tror inte detta är realistiskt.

Egentligen är det inte inaveln utan genomsnittlig släktskap ”group coancestry” som spelar roll långsiktigt. Inavelsminskningen i F1 överdriver den långsiktiga effekten av införseln, fast den effekten klingar av, vilket ter sig som att inaveln snabbt ökar efter första generationen, detta är ett påpekande som bör göras.

Forslund sägar att data från den svenska vargpopulationen används men inte hur eller vilka data. Fertiliteten varierar starkt mellan olika vargar, en varg kan ha flera partners i serie etc. Hur det tas hänsyn till sånt framgår inte.

Forslund skriver ”En intressant egenskap hos detta jämviktsläge är att det teoretiskt är oberoende av populationsstorleken (Hartl & Clark 2007). Det innebär t ex att en population på 500 individer kräver samma invandringsfrekvens som en population på 200 individer för att uppnå samma jämviktsläge för inavelskoefficienten. De resultat som erhållits i mina analyser stämmer väl överens med förutsägelser från populationsgenetisk teori (Hartl & Clark 2007).” Jag håller med om att jämvikten är oberoende av populationsstorleken (se andra artiklar på denna web). Jag noterar att detta påpekande av Forslund inte gått vidare till rovdjursutredningens eller dess expertgrupps texter. Det minskar tilltron för rovdjursutredningen och de genetiska experter de anlitat att de inte insett detta. Jag har härlett mina formler själv och tycker de stämmer med Laikre och Rymans resultat, men borde kanske kolla vad Hart & Clark säger vilket är rätt så krångligt eftersom jag är pensionär.

De jämviktsvärden som ges är kanske något höga, eftersom man nog tar hänsyn till invandrare och genetiskt värde vid uttag även i framtiden och eftersom invandrare har andra fördelar, men detta är jag inte så säker på.

En jämförelse mellan de jämviktslägen mellan immigration och inavel Forslund kommer fram till (extrapolation från hans Figur 3) och de värden jag härlett (se post om immigration på denna web) visar att vi för relativt låg immigration kommer till samma resultat men för hög immigration får Forslund mycket högre inavel än jag. Jag har för närvarande ingen klar hypotes vad denna skillnad beror på och skulle gärna vilja diskutera med någon (kan det vara så att tex min modell är fel?). Jämförelsen ser ut så här (Immigration är reproduktiva vargar per år, jag räknar per generation, en varggeneration sätts till fem år):
Immigration   Inavel
0.2                    0.2 enl Forslund,   0.2 enl Lindgren,  0.2 enl Laikre och Ryman   
0.4                                                     0.11 enl Lindgren
0.5                    0.14 enl Forslund
0.6                                                     0.08 enl Lindgren, 0.08 enl Laikre och Ryman
1.0                    0.09 enl Forslund,   0.05 enl Laikre och Ryman

Laikre och Ryman har också gjort liknande beräkningar i sin rapport till naturvårdsverket (Tabell 4) vilket jag också lagt in i Tabellen. De kommer till samma värden som jag (med samma förutsättningar), vilket indikerar att mina värden är rätt räknade. Men Forslunds beräkningar har gjorts med lite andra och mer komplexa förutsättningar och utgångspunkter, troligen beror skillnaden på något i detta. 

”Gammal” inavel är mindre skadlig än ny, vilket minskar behovet av inflöde för att hålla en maximinivå på inavelsdepressionen (även om den kvantitativa betydelsen av detta är osäker). Detta kanske skulle kunna framföras.