BetygDags

Jag tar tillfället i akt att tycka till lite om de viktigaste vargaktörerna. Detta är den sista artikeln på den här bloggen. Jag har redan skrivit en avskedsartikel på min andra vargblogg http://vargweb.wordpress.com/ , ganska centrerad på min egen roll. Nu granskar jag andra aktörer och betygsätter deras roller:

Vargläget mardröm
Fri tillväxt av varg bortom politisk kontroll eller förklarlig legitimitet är det mardrömsläge Sverige befinner sig i. Ingen har stoppat detta, fast många försökt (Regering, Riksdag, Naturvårdsverk, Många forskare (bl a på Skandulv)). Domstolar inhiberar i avvaktan på utredning och överklaganden som tar åratal. Det som är känt är, att om det påstås att den fria tillväxten slutar om något år, så kan man inte lita på det. ”Mardröm” syftar i första hand på samhällets oförmåga att få ett fungerande system som får förtroende, jag förstår att det för många vargvärnare vad som skett ter sig som något skönt och lustfyllt. Mitt huvudmål med denna blogg har varit att förhindra denna situation, och jag har hittills misslyckats. Fast jag är verkligen inte ensam om att ha misslyckats, vilket jag utvecklar nedan.

Vad skulle jag kunna göra åt misslyckandet?
Riksdag och Naturvårdsverket har fattat beslut om GYBS och konstaterat att EU-direktivets krav är tillfredställda. Enda sättet att få ordning på vargfrågan de närmaste åren och så småningom gå mot samlevnad, är att dessa beslut accepteras och efterlevs av Naturvårdsverket. Men Naturvårdsverket tycks sväva på målet och av något skäl. Naturvårdsverket har inte förklarat tillfredställande väl för förvaltningsdomstolen motiven för en begränsad licensjakt 2014. Ett skäl till att situationen är okontrollerad är att många organisationer inte anser att beslutet att vargen är GYBS vilar på vetenskaplig grund. Exempel: Helena Leander (MP) skriver: ”Vi menar därför att licensjakt på varg inte bör tillåtas förrän vargstammen blivit långsiktigt livskraftig enligt vedertagen vetenskap”. GYBS beslutet vilar på vetenskaplig grund och vedertagen vetenskap enligt ett betydande antal forskare, och det finns de som bättre kan uttala sig om nyanserna i detta än ledande politiker (eller de många andra som säger samma sak). Men det sammanfattande dokument som finns kunde kompletteras, förklaras och förstärkas för att ytterligare styrka den vetenskapliga grunden. Jag tyckte en lämplig huvuduppgift för mig fram till årets slut kunde vara att bygga upp en webb för den vetenskapliga grunden för GYBS beslutet. Vad jag nu skrivit står utspritt över många bloggartiklar, som skrivits utan syfte att motivera just denna GYBS och FRP, men ger en gedigen kunskapsbas om den systematiseras för att ge vetenskaplig motivation för det samlade beslut som nu föreligger. Det går också att utveckla några tankelinjer. Jag skulle då kunna trappa ned alla andra aktiviteter, eftersom det skulle vara det effektivaste sättet att nå målet med utnyttjande av min kompetens som genetiker. Jag påbörjade ett sådant arbete på http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/Start.htm Men det är meningslöst om ingen tittar och tänker, så jag slutade efter några dagar. Den nya webben var tänkt att vara mer strikt vetenskaplig och mindre polemisk och inte vara byggd på nyheter. Den nya webben skulle vara riktad mot de som faktiskt är ärligt intresserade av den vetenskapliga grunden och har tillräckliga grundkunskaper för att tillgodogöra sig den, men inte är motiverade att söka på webben mer än nödvändigt. För att det skulle vara känt att den överhuvudtaget finns och är seriös så måste det finnas länkar till den från (t ex) Skandulv. Skandulv vill inte länka till den nya webben eller samarbeta omkring den, och då är det för osannolikt att underlaget skulle beaktas av Naturvårdsverket eller tas på allvar av grupperingar som vill ha många vargar. Det känns då meningslöst att fortsätta att försöka lösa Sveriges vargproblem för mig som bedriver det som en hobby.

Betygssättning av aktörerna

Detta är något man kan ägna sig åt bara när man tänker sluta försöka påverka förloppet, eftersom det kan komma surt efter. Jag uppträder som privatperson i denna artikel. En fördel med en privat blogg är att man är fri att politisera och recensera. Bedömningen avser huvudsakligen tiden från sommaren 2012 – januari 2014, tidigare historia är för grötig att ta upp och beakta, även om den bortre tidsgränsen inte är helt fix. Skalan är mellan AB (med beröm godkänd) och C (underkänd) (ingen har gjort sig förtjänt av A eller a för varg, och betygen blir inte höga – det har inte gått något vidare). Givetvis blir detta bli mycket subjektivt och säkert orättvist och jag missar en del information, men jag tror det livar upp och kan ge anledning till eftertanke med en genomgång av de viktigaste aktörerna. Eftersom jag är en av de bäst informerade, som samtidigt inte är part, inte är lierad med en enda aktör, och nu inte behöver tänka på eventuella framtida konsekvenser, så måste det vara ganska relevant vad jag tycker. Eftersom det på vetenskaplig grund gagnar vargarnas genetiska status bäst med få vargar (<270 faktiskt) är det obefogat med mycket fler vargar än 270, detta påverkar min betygssättning. Att jag tycker det är bra om statsmakterna har läget under kontroll och inte vill främja anarki och att det också så småningom ger bätte samlevnad påverkar också rankningen. Jag går nedan igenom aktörerna i betygsordning.

AB Med beröm godkänd. Regeringen, Alliansen, Sverigedemokraterna. Det var mycket bra att ett nytt rovdjursbeslut togs och inte ytterligare förhalades. Det var redan ett års till synes onödig fördröjning jämfört riksdagens planer 2009 och varg var sedan 2012 helt okontrollerat av riksdagsbeslut. Det kumulerade kunskapen för varg är ovanligt stor i förhållande till ärendets faktiska betydelse, och någon ny information var inte att vänta. Det hade varit oansvarigt att fördröja beslutet ytterligare. Naturvårdsverket har redan haft åratal på sig att få fram ett användbart GYBS underlag. Att Naturvårdsverket inte ville ta ställning om GYBS för varg var inte regeringens fel. Regeringen hade goda skäl att hoppas att tillfället för riksdagsbehandling var lämpligt, eftersom vargkommitten just berett marken för mer samförstånd mellan olika ”stakeholders”. Regeringen hade ambitionen och försökte, ytterligare förhalning skulle inte förbättrat samförståndet. Tack vare riksdagsbeslutet finns nu förutsättningar för en normaliserad vargförvaltning. Även om domstolar valt att uppskjuta normalisering, ter det sig mycket troligt att vargförvaltningen är normaliserad inom två år.

AB Med beröm godkänd. GYBSbrevförfattarna. Ett forskarbrev till Naturvårdsverket gav ett vetenskapligt underlag till dagens GYBS beslut, och därmed en viktig komponent för normalisering av vargförvaltningen.

Ba Icke utan beröm godkänd. Skandulv. Skandulv har i utredningar till Naturvårdsverket försökt lägga en grund för Naturvårdsverkets ställningstaganden. Det blev ändå fel, men felet är eliminerades förtjänstfullt med forskarbrevet (se ovan). Det första dokumentet var en kompetent genomförd demografisk sårbarhetsanalys. Den innehöll för många reservationer att genetiken inte var beaktad och skriftliga påpekanden om samma sak, vilket gav grund för framtida nedvärderande av rapporten. Sanningen är att en sårbarhetsanalys, som beaktat genetiken skulle ge ett något lägre värde på MVP, än om genetiken inte beaktat. Detta eftersom inavelsdepressionen hos varg säkert är lägre om hundra år än hos de vargar sårbarhetsanalysen bygger på. Men detta enkla faktum försummade Skandulv att nämna vara sig i den demografiska sårbarhetsanalysen eller en efterföljande genetisk sårbarhetsanalys. Jag nekades uttryckligen att bidra med beräkningar, som stödde detta resonemang. Genom dessa turer uppstod problem, som orsakar kvarstående tvivel. Skandulv har legat bakom ett orealiserat valpflyttprogram som en lösning på vargens inavel. Detta slår tillbaks, eftersom det inte gick. Det gör det svårare för omvärlden att acceptera att valpflytt faktiskt inte behövdes, vargen klarar sig ändå. Skandulv har i en underlagsrapport till Naturvårdsverket förtjänstfullt visat att selektiv jakt (all aktuell vargjakt är selektiv) avsevärt förbättrar genetiskt status och att ett lägre vargantal bidrar till bättre genetiskt status.  Det kritiseras att rapporten inte är anpassad för en vidare grupp av läsare (publicerad i vetenskaplig tidskrift), men efter mer än ett år har Skandulv inte ens kommit till läsbart manuskript av en publicerbar artikel. Artiklar i Conservation Biology och Science med bäring på svensk vargförvaltning borde bemötas i respektive tidskrifter av Skandulv, men det görs inte.  Skandulv kanske kunde förbättra sin kompetens i populationsgenetik, det skulle måhända minska det omfattande genetikmissbruket inom vargforskningen.

B+ Klart godkänd. Jägareförbundet. Jägareförbundet är den enda brukarorganisationen, som förstår en del av biologin och genetiken och kraven för GYBS (även om privatpersoner bland brukarna också börjar lära sig det). Det finns ett mycket starkt skäl för få vargar: Ju färre de är, ju snabbare förbättras genetiskt status. Jägareförbundet (och brukargruppen) borde kört stenhårt med det som första och tyngsta argument, istället för att ta de utpräglade jägarintressena först. I den mån det inte anses tillräckligt belagt så skulle man också belagt det bättre. Nu framhävs det inte ens i överklagandet på licensjakten 2014 http://jagareforbundet.se/press/press/pressmeddelanden/2014/01/jagareforbundet-overklagar-forvaltningsrattens-beslut-att-stoppa-licensjakten-pa-varg/ . Jaktsynpunkter betraktas som särintressen som står i konflikt till allemansrätt och att Sveriges mark i många avseenden bör betraktas som en gemensam resurs, därför bör huvudvikten i extern argumentation inriktas mot naturvetenskap. Politiskt kanske jägarsynpunkterna har genomslag och bidrog till riksdagsbeslutet, men nu ges de liten vikt i de mest inflytelserikas ögon. Jägarna har goda skäl att känna sig åsidosatta i avvägningar rörande de negativa sidorna av varg. Förbundet ägnar sig mest åt att klargöra de olika socioekonomiska problemen med varg, det är nödvändigt inför medlemmarna och OK, när GYBS och vargjaktens berättigande väl säkerställts med delvis naturvetenskapliga argument. Får jägareförbundet godkänt på licensjakterna 2013 eller 2014 i domstol, blir uppräkning av betyget till AB motiverat, men normalt kan en organisation eller förening för att bevaka särintressen, knappast förvänta sig mer än Ba i en sådan här betygssättning.

B Godkänd. Socialdemokraterna. Verkade distansera sig från alliansen och därmed försvaga riksdagsbeslutet och samlevnaden med varg av partitaktiska skäl, och inte faktiska motsättningar. Detta i högre grad än jag tycker är acceptabelt för ett politiskt parti med anspråk på att kunna vara statsbärande. Jag formulerar här en kritik mot en genomgående inställning som riktar sig till många aktörer som jag ger låga betyg, men den dyker upp först hos socialdemokraterna. Man säger att riksdagen inte borde besluta GYBS, utan Naturvårdsverket efter att ha konsulterat forskarna, och underförstår då att ”forskarna” nog skulle finna skäl för fler vargar än regeringens proposition. Man har framställt propositionen och riksdagsbeslutet som illegala vilseledningsförsök. Det är dåligt att riksdagspartier är så illojala mot riksdagen att de understödjer aktioner för att minska statsmakternas kontroll över t ex rovdjurspolitiken. Att framföra sådana åsikter leder ofelbart till ökad anarki och ökade problem för statsmakterna i framtiden. Genom denna inställning håller vargpolitiken på att kapsejsa trots ett riksdagsbeslut. Det är också tveksamt att riksdagspartier manövrerar in Sverige i situationer som leder till att EUs överträdelseärende förlängs och relationerna med EU försvåras och uppmuntrar domstolarna att sätta sig över riksdagsbeslut. Motargument 1) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 2) EU vill att politikerna tar besluten, inte forskarna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ ; 3) Lena Eks gick punktvis igenom EUs krav för GYBS; 4) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, som under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer; 5) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg, Naturvårdverket har inte försökt påverka regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skall få fullt ansvar när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft. 6) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 7) Naturvårdsverket har redan gjort rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så det enda skälet att framföra synpunkten är att jävlas med riksdagsmajoriteten och försvåra för vargen att få acceptans och legalitet.

B?? Med tvekan godkänd, Vänsterpartiet Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen och att de sk vetenskapliga motiven är vinklade. Attityden närmar sig kunskapsförakt. Riksdagapartier borde i högre grad slå vakt om riksdagens auktoritet än dessa partier gjort och de har gjort det i någon högre grad än socialdemokraterna. Det är inte riksdagspartierna som blockerar vargförvaltningen även om de förefaller väldigt förtjusta i det rabalde rättsprocesserana väcker och hoppas kunna skörda politiska poäng på. Se synpunkter om partiers agerande för socialdemokraterna.

B? Med tvekan godkänd Naturskyddsföreningen, WWF, Rovdjursföreningen. Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen. De vetenskapliga motiven är dåligt underbygda och ensidiga. De vidare konsekvenserna nonchaleras. Men detta är något mindre allvarligt för föreningar än för politiska partier. Organisationerna bidrar till ökad polarisering, sämre samlevnad och den effekten är mycket långvarig. Det är tveksamt om den maktdemonstration organisationerna åstadkommit verkligen kommer att vara positiv varken för organisationerna eller för samhället på lite sikt. Lägre ansvar bör ställas på föreningar än på partier, liksom mindre vikt bör läggas vid deras synpunkter. Även om vargmotståndarna ibland överdriver, så ökar polariseringen av överdriven bagatellisering av problemen. Naturvårdsverk, politiska partier och domstolar skulle – om de fungerade ordentligt – kunna genomskåda argumenten. Fast detta har hittills fungerat ganska dåligt i Sverige. Motargument mot att lyssna på ”värnarföreningarnas” synpunkt att inte lägga ansvar på riksdag utan Naturvårdsverk efter hörande av forskare 1) Värnarföreningarna är selektiva i den forskning de vill lyssna på och föra vidare till sina medlemmar. Jag har personligen nekats publicering i Rovdjursföreningens tidskrift, när jag erbjöd mig. Det var en misstänksam attityd och föredrog publicering av andra. 2) På denna och min andra vargblogg kan man få frågor eller annat kommenterat av en på varg väl inläst genetikprofessor. Det finns en frågelåda om någon inte tycker det passar någonstans som inte fått någon fråga 2013 och frågor dyker upp på andra ställen också. Men det kommer ytterst sällan en seriös fråga av den typen vargvärnarorganisationerna för fram. I den mån identifierbara vargvärnare hör av sig är en hög frekvens i en insinuant stil med avsikt att förklena, knappast att få en fråga belyst. Det finns alltså ett klart ointresse från ”värnarintressena” att söka fullständig information. 3) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 4) Det finns en oherrens massa underlag och papper och utredningar om varg, unikt många för ett så ”litet” ärende; 5) EU vill att politikerna tar de slutliga besluten, inte forskarna eller myndigheterna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ Detta tycker jag verkar en bra idé i en sådan här kontroversiell och känslig fråga även frånsett vad EU tycker; 6) Lena Ek gick punktvis igenom EUs krav för GYBS och konstaterade att de var uppfyllda; 7) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, och Naturvårdsverket har under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer vilket utmynnade i nu gällande FRP; 8) Huvudskälet till den här artikeln är att jag motarbetas när jag ville systematisera skälen FÖR nuvarande GYBS. Det inte är ”fritt” för vetenskapen att motivera nuvarande GYBS, kan det knappast kallas ”fri” vetenskap att kritisera GYBS.  9) Naturvårdsverket hade ett expertmöte omkring FRP för varg 130426 dit bl a Ryman och Laikre inbjudits. Då måste man haft en allsidig diskussion då alla åsikter belystes. Således har Naturvårdsverket granskat och tagit ställning emot de olika förslag som värnarorganisationerna nu för fram. 10) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg under sommaren eller sen sommaren på annat sätt. Naturvårdverket har inte meddelat ledning till regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skulle få fullt ansvar nu, när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft hittills. 11) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 12) genom att definiera viss forskning som riktig och annan som fel så driver föreningarna forskningen till subjektivitet och minskar förtroendet för forskningens resultat; 13) Naturvårdsverket har redan gjort §17 rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) som gäller till 2019 och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så frågan är avförd från dagordningen. Kan tas upp igen 2018. 14) Så det enda skälet att framföra synpunkter på vad som fordras är att jävlas med riksdagsmajoriteten och Naturvårdsverket och försvåra för vargen att få acceptans för samexistens. 15) Samt hoppet om att Naturvårdsverket kommet att ha en ordentlig marginal mellan vargantal och FRP och hoppet om att domstolar skall stoppa försök till vargjakt, tyvärr verkar det som värnarorganisationerna här har viss framgång beroende på en tillmötesgående inställning på de som borde slå vakt om reglerna, det kanske kommer surt efter för alla. 16) Utnyttjandet av EU fortsätter trots att de svenska domstolarna nu tar upp föreningarnas ärenden, eftersom förhandsbesked från EU-domstolen begärts

BC Icke fullt Godkänd. Vargkommitten. Kommitten skapade inte förståelse mellan dem som har motsatta ståndpunkter eller någon utgångspunkt för fortsatt dialog. Några månader efter uppdraget fullföljts var polariseringen större än tidigare, och normaliserades inte heller när den politiska processen slutförts. Vargkommittens misslyckande bevisar att det blir dags att diskutera hur polarisering kan minskas först när vargantalet slutat att öka. Till dess får Sverige leva med dålig samlevnad med varg, att det finns många som känner sig motiverade att föra en polariserad dialog. Samhället måste acceptera att det inte är något att göra åt (annat än se till att tillväxten stoppas förstås, om nu Naturvårdsverket skulle vilja arbeta seriöst med detta). Idén med intervall var vargkommittens, inte regeringens.  Det värsta är att kommitténs ordförande vid upprepade tillfällen pläderat för att riksdagen inte skall fatta beslut om antal utan att det skall Naturvårdsverket göra. Det är mycket illa när en hög regeringsrepresentant (landshövding) med uppgift att verka för samlevnad och samförstånd på detta sätt markerar mot regering och riksdag, och försvårar för dem att få sina beslut implementerade och bidrar till att jaga upp stämningarna och polariseringen omkring varg och försöker bidra till den falska historieskrivningen att det var regeringens fel att samarbetsandan sprack. Var det någons fel så var det vargkommitténs! Hade varit mer klädsamt att erkänna misslyckandet att minska polariseringen! Dessutom har ju faktiskt Naturvårdsverket bestämt som vargkommitten önskade om än inom vissa politiskt fastlagda ramar, och Naturvårdsverket har också viss handlingsfrihet att bestämma inom det fastlagda golvet. Sakargumenten emot liknar vad som är rött ovan.

BC Icke fullt Godkänd. Miljäpartiet. Detta är en nedklassning från med tvekan godkänd 140508 utöst av att Åsa Romson verkar bedömma forskares integritet efter huruvida deras slutsatser överenstämmer med miljöpartiets i vargfrågan. En ledande politiker får bara inte ha inställningen till forskning att sådan forskning som ger ett resultat som inte överenstämmer med politikerns världsbild har sin förklaring i någon slags påtryckningar av företrädare för andra politiska schatteringar. Särskilt inte seniora forskare som fått i uppdrag av behörig myndighet att framställa beslutsunderlag i frågan.  Det underminerar förtroendet för hela systemet. Dessutom är varg så känsligt att politiker bör undvika att underblåsa den polariserade debatten. Riksdagsledamöter och i synnerhet partiledare för stora partier bör vara försiktiga med att motarbeta riksdagens auktoritet genom att långvarigt käbbla emot och underminera trovärdigheten och acceptansen av fattade riksdagsbeslut. Det finns gränser för hur mycket riksdagspartier kan göra politiska poänger på statsmakternas bekostnad. 

BC Icke fullt Godkänd. Domstolarna (förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten). Man får ha viss förståelse för att: 1) sakfrågorna är radikalt nya för domstolarna; 2) ovana vid hur subjektiva många partsinlagor är och hur infekterat ärendet är; 3) EUs negativa juridiska inställning är känd och frestande för domstolarna att bygga på, även om underlaget är murket; 4) de goda kontakterna mellan naturskyddsföreningen och den relevanta avdelningen på EU underlättar starkt för naturskyddsföreningen att få gehör i de första faserna; 5) det imponerande arbete Naturskyddsföreningen lagt ned på att dokumentera hur dåligt vargärendet fungerat av alla aktörer.  Inte desto mindre har domstolarna ur genetisk synpunkt gjort ett dåligt arbete, i det avseendet får domarna inte godkänt av den genetikprofessor som skriver detta. Det ligger massor med vargjaktärenden hos domstolarna, det går snabbt att inhibera men därefter tar det år. Domstolarna verkar helt sakna fingertoppskänsla för vad folket och Naturvårdsverket tidigare tyckt om EUs regler, utan vill bryta ny mark med sina egna rigidare tolkningar. Domstolarnas inhibitioner av vargjakterna gör att acceptans och även legitimitet för varg försvinner i vida kretsar. Förut kunde lokala viltförvaltare hänvisa till att beslut kunde härledas till riksdagsbeslut, nu får de förklara det med att frågan ligger hos domstolar och samlar damm, eftersom domstolarna har viktigare saker än gamla vargärenden att syssla med.  Att domstolarna snabbt och reflexmässigt underkänner selektiva jakt är ett uppenbart bevis på domstolarnas bristande genetikkunskaper. Domstolar borde inte besluta i frågor de har så lite kunskaper om. Förtroende för domstolsväsendet urholkas om domstolarna inte förmår fatta beslut, som verkar vetenskapligt sakliga.

BC Icke fullt Godkänd. LRF. LFR är passivt och har svag egen kompetens på rovdjursfrågor i relation till problemets storlek och vinklingen av samhällets resurser.

C Underkänd. EU-kommissionen.
EU kommissionen har hela tiden haft insyn i och ”dialog” med svenska företrädare och haft möjligheter att göra inspel och påverka den svenska vargpolitiken fast dialogen har mest varit lyssnande. EU har inte gjort något inspel mellan proposition och riksdagsbeslut, EU hade säkert haft möjlighet att påverka men avstod. Men sin insyn har EU missbrukat till att höja polariseringsnivån om varg och minska acceptansen för varg i Sverige. De negativa effekterna av EUs inblanding är mycket långsiktiga.

Det svenska vargkriget rör sig delvis om olika tolkningar av EU-direktivet och det är EU-kommissionen som skapat konflikten genom ett svårtolkat direktiv som ger underlag för stora konflikter och vitt olika tolkningar. Inte har EU-kommissionen heller kunnat tolka direktivet genom sina frågor om inaveln och planen för vad Sverige skulle göra åt den. Enigheten som kommissionen ibland åberopar är att inaveln var för hög, med det är den inte längre. Om det nu hade någon betydelse så det är inget EU skall tjata om. Det nämns ingenting i direktivet om inavel, och vad som nämns om migrationen är att den skall vara över en migrant per generation. Inte har Naturvårdsverket, efter att ha levt med direktivet under lång tid, lyckats förstå vad som står, de misslyckas ju mycket ofta med tolkningen när Naturvårdsverket inte har tolkningsföreträde. EUs klantiga direktivskrivande måste vara en huvudorsak till alla svårigheter Sverige drabbas av. Det verkar direkt falskt av EU att betona att Sverige måste följa direktivet, när direktivet är så obegripligt för alla – inklusive EU-kommissionen – vad det faktiskt innebär och tvisterna om vad det innebär är en mycket viktig orsak till polariseringen och minskning av acceptansen.

EU säger uttryckligen att politikerna skall ta ansvaret för besluten http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ , men när svenska politiker försöker leva upp till vad EU påstår så motverkar EU aktivt att politikernas beslut skall fungera. Överträdelseärendet mot Sverige är fyra är gammalt och inaktuellt eftersom vargens status ändrats så mycket att det ur vettighetssynpunkt knappast är rimligt att nu driva det dammiga ärendet, men ändå upprepar EU med jämna mellanrum hotet att dra Sverige inför EU-domstolen. Trots att EU åskådligt ser att de svenska domstolarna fungerar så som EU önskar, så törs EU inte överlåta ärendet åt dem, EU måste vara medvetet om att de svenska domstolarna måste känna EUs tryck och förväntningar för att inte förslappas. Eller lurpassar EU på att ogiltigförklara de svenska GYBS beslut som rapporterats in till EU, så att den svenska riksdagen får sig en läxa? Att låta en talman med jämna mellanrum upprepa att vargjakt inte löser några problem verkar vara ett effektivt sätt för EU att förhindra vargjakt. EU-kommissionärens metoder hade troligen karaktäriserats som ministerstyre om de tillämpats nationellt. Att det finns intima kontakter mellan EU-direktoratet och Naturskyddsföreningen verkar uppenbart.

Att EU-kommsiisonären omedelbart underkände den selektiva jakten är ett uppenbart bevis på EUs bristande genetikkunskaper. EU borde inte kommentera frågor EU har så lite insikt i. EU förringar uppsåtligen Sveriges försök att bedriva vargförvaltning och den svenska regeringens vilja att göra detta. EU missbrukar grovt Sveriges vilja att ha en dialog utan betänkande på vad de långsiktiga konsekvenserna blir.

EU har uppmuntrat till samråd och delaktighet av stakeholders. Detta visade sig ett dåligt råd, de försök regeringen gjorde genom vargkommitten ökade polariseringen. EU har bl a genom att vara förebild i att använda juridiska hot gjort att juridiska processer är den ideella naturvårdens metod för flera vargar. EUs ensidiga stöd till den ideella naturvården stimulerar till ökad polarisering. Det är möjligt det blir fler vargar men på bekostnaden av acceptansen och den politiska legitimiteten. EUs övertro på den juridiska vägen att få fler rovdjur och nonchalans för acceptansaspekten är förödande. Att rovdjuren skall kännas som något påtvingat oönskat ger dem inte en bra plats i samhället.

Det kan vara att en enstaka händelse som en del i ett oroande mönster är värt juridiskt hot, men att låta detta pågå år efter år trots att Sveriges politiska ledare försäkrar att de vill följa EUs regler och har gjort allt för att göra det är en politisk ovärdig såpopera och surdeg som kommer att påverka andra ärenden.

Det finns en stark uppslutning och enighet i Sverige om att EU-direktivet skall följas och en stor del av Sverige tror att det också sker. Det är resursslöseri med EUs resurser och förtroendekapital att så i detalj övervaka och detaljstyra och ifrågasätta precis hur detta sker.

Att EU fortfarande engagerar sig aktivt mot staten Sverige visar de förberedelser EU gjort för att göra regionala jaktbeslut bättre överklagbara. Statsmakternas önskan har varit att regionalisera kontrollen av jakten, detta önskar uppenbarligen EU försvåra.

EU är det viktigaste skälet att varg kommer att få usel acceptans de närmaste åren av många brukare och att vargförvaltningen kommer att ses som illegitim. EU är ett hot mot svensk rovdjursförvaltning. Att vända en kraftig uppgång av svenska rovdjur från något positivt värt beröm, till något negativt som orsakar problem och leder till bråk, är en följd av EUs attityder.

Jag skrev nyss en debattartikel där jag lade mycket av skulden på EU.

C Underkänd. Naturvårdsverket.
EU kommissionären har i brev 120710 uttryckt specifika önskemål om förbättring av vargförvaltningsplanen. Vad jag kan se har Naturvårdsverket sedan dess gjort anmärkningsvärt få ändringar för att tillmötesgå kommissionärens önskemål, och därigenom försatt Sverige i ett dåligt läge gentemot EU, Naturvårdsverket borde undvikit att öka EUs irritation, även om irritationen formellt riktar sig mer mot regeringen än Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har varit ansvarig för att utföra/beställa de utredningar/expertmöten/konsultationer som Naturvårdsverket ansåg behövdes för GYBS och ta ställning. Detta har Naturvårdsverket inte gjort trots att åtskilliga år stått till förfogande. Ibland har Naturvårdsverket hänvisat till att de väntat på politiska beslut, men nu har de kommit. Naturvårdsverket har utan ett vedertaget vetenskapligt underlag bakom bedrivit offentlig polemik mot regeringen på ett sätt som försvagar förtroendet för framtida vargpolitik. Naturvårdsverket har minskat förtroendet för den demografiska sårbarhetsanalysen utan att kunns erbjuda alternativ. Naturvårdsverket har inte rapporterat GYBS till EU sommaren 2013, trots att Naturvårdsverket fullgjort sina skyldigheter beträffande rapportering i övrigt, om än inte felfritt. När det väntade riksdagsbeslutet kom hade Naturvårdsverket, trots att de legat på ärendet ytterligare ett halvår, inte förberett någon anständigt lång motivering, vilket sänker förtroendet för riksdagen och beslutet, och höjde risken för att licensjakt inhiberades vilket också skedde. Naturvårdsverkets jurister förhindrade inte inhiberingen, vilket tyder på ett anmärkningsvärt halvhjärtat engagemang. När Naturvårdsverket inte uttryckt någon egen åsikt i vargfrågan måste Naturvårdsverket rimligen ställa upp helhjärtat för regering och riksdag och inte bedriva subversiv verksamhet. Det verkar inte utåt som om Naturvårdsverkets tjänstemän backar upp verkets formella beslut.

Naturvårdsverket skyller förseningar på överklaganden. Att allt kommer att överklagas var känt för Naturvårdsverket för ett år sedan, och riksdagabeslutet var förutsägbart när propositionen lagts, och dessutom ofta inte nödvändigt att veta. Naturvårdverket hade kunnat arbeta med långt större framförhållning i sina beslut, t ex delegeringen till län. Överklaganden är inte en acceptabel generell förklaring för Naturvårdsverkets oförmåga att implementera vargförvaltningen.

Det är förvånansvärt att inte Naturvårdsverket vill hänga på den lösning vargforskarna på Skandulv erbjöd, och därigenom alenierar Skandulv från att engagera sig i GYBS frågan. När Naturvårdsverket behandlar forskarna (inklusive mig) så nonchalant, och samtidigt inte har kompetens som kan sätta sig i respekt genom sina kunskaper parat med förnuft, så försämras ytterligare möjligheterna att få fram något, som i någon vidare bemärkelse kommer att accepteras som ett vetenskapligt underlag till GYBS. Jag går så långt som att säga att det nu är en omöjlighet. Och att då bara bedriva obstruktionspolitik för någon slags ny förutsättningslös utredning förefaller mycket mycket ovist.

Får Naturvårdsverket godkänt i domstol på licensjakt i efterhand 2013 eller 2014 räknas betyget upp till B. Får Naturvårdsverket igenom licensjakt 2015, så vargantalet våren 2015 understiger 330, förtjänar Naturvårdsverket Ba eller kanske ändå högre om andra skäl att höja betyget tillkommer.

Naturvårdsverket har aldrig brytt sig om att lära sig EU-direktivet. Liljelund som tidigare var GD föreslog att vargantalet skulle höjas långsamt och stegvis mot FRP, otroligt naiv inställning till EUs krav som de nu ter sig. Naturvårdsverket har spridit föreställningen att licensjakt blir möjlig när GYBS uppnås. Naturvårdsverket får bakläxa i domstol på nästan alla jaktframställningar som bedömts. Naturvårdsverket har bibringat Sverige en för sangviniskt missvisande inställning till EU direktivet och vad det skulle medföra att gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Eller – troligare – är att Naturvårdsverket har dåliga och oengagerade jurister. Domstolarnas domsskäl verkar så ihåliga att det inte är ett högt betyg till Naturvårdsverket att de inte klarat av att bemöta dem. Nu har jägarorganisationen börjat satsa på egen juridisk expertis och egna partsöverklaganden, det hade varit bättre om Naturvårdsverket hade ansträngt sig mer att backa upp sina egna beslut, så att överklaganden parallella till Naturvårdsverket inte initierats. Visserligen skulle Naturvårdsverket behöva förkovra sig i grunderna för direktivet, men när Naturvårdsverket ger 5 miljoner för att Chapron skall forska om GYBS i projektet ”Claws and Laws” kommer det nog bara att leda till ytterligare förvirring om vad GYBS egentligen är, och trovärdigheten för GYBS i omvärlden minskar när Naturvårdsverkets GYBS uppfattning kommer att formas av en forskare som argumenterar för tjuvjakt som vargbeståndsregleringsmetod! Även juristprofessorn Darpö skall få de av det nya anslaget och han har visat sig aktiv i att stödja förslag som brukarorganisationerna är skeptiska mot.  Anslag går genomgående till projekt som det kan förutsägas kommer att verka för många vargar. Olika upplysningsprojekt har också en vinkling mot många vargar. Jag uppfattar det som att vargsamhället direkt undertrycker mina (en genetikprofessors) försök att föra fram synpunkter, senast för att försvara Naturvårdsverkets egen officiella politik!!!!  Det juridiska ifrågasättandet som framför allt görs av Naturskyddsföreningen finansieras till största delen av Naturskyddsverket http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/verket-finansierar-overklagan-av-egna-vargbeslut/  . Detta verkar även röra en del i samband med EUs juridiska agerande http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/mer-snf-bidrag-ska-driva-klagomal-till-eu-kommissionen/ .  Dessa långdragna processer  ökar polarisering och det kommer att ytterligare försämra kontakterna med brukarna när det förstår att det är Naturvårdsverket som ligger bakom de långdragna överklagandena och den oförutsägbarhet i vargförvaltningen detta innebär. Det framstår som en orättvisa om jägareförbundet får bära sina överklagandekostnader för att försvara naturvårdsverkets beslut själva.  När Naturvårdsverket medverkar till att faktorer som skulle gynna ett lägre vargantal inte kommer fram, så blir eventuella forskningsresultat som pekar mot högre vargantal mindre trovärdiga. Jag har dock i mars noterat att Naturvårdsverkets anslag till rovdjursföreningen (en miljon om året) dragits in vilket – med anledning av att rovdjursföreningen bidrar till polariseringshöjningen efter riksdagsbeslutet – ter sig berättigat och blir ett i betygssättningen obeaktat plus till Naturvårdsverket.  Naturvårdsverket borde som statlig myndighet ha en mer objektiv inställning till vad man finansierar

Naturvårdsverket skulle ju kunna tänka så att även om Naturvårdsverket tycker det kan finnas motiv för fler vargar och Naturvårdsverket inte tycker frågan utretts tillräckligt, så är det till nästa EU-rapportering viktigare att få en stabil situation och därför fokusera på detta istället. Detta är visare än att ägna resurserna åt att ifrågasätta den biologiska bakgrunden till riksdagsbeslut och inge olika grupperingar hoppet att de genom att ligga på idogt kan omintetgöra riksdagens intentioner. Om en fastlagd vargpolitik med stabiliserat vargantal bedrivs några år, så kommer de mesta av polariseringen att trappas ned, eftersom motivationen för de som driver den försvinner i en stabil situation. 

Statsmakternas intentioner har sedan 2009 varit att regionalisera ansvaret och detta skulle omfatta även licensjakt av rovdjur. Naturvårdsverket har systematiskt fördröjt denna delegering. Denna förhalning av att genomföra statsmakternas intentioner med regionalisering medför: minskar acceptans; minskat förtroende för vargförvaltning; minskad delaktighet på regional nivå; minskar delansvaret på regional nivå. Naturvårdsverket har velat hålla i en nationell kontroll som man upplever att Naturvårdsverket inte klarar av. Vargförvaltningen blir en mer byråkratiserad procedur än för något annat djur, vilket ökar de friktioner som i sin tur underhåller polariseringen.

Det finns inte bara vargar här i världen. Genom att tolerera höga vargantal och den förknippade låga acceptansen ökar Naturvårdsverket ytterligare fokus på varg, och ger därmed mindre utrymme för alla andra naturvårdsproblem. Det blir mindre trovärdigt att Naturvårdsverket beaktar sin andra varguppgift – att verka för samlevnad. Samtidigt minskar förtroendet från stora delar av omvärlden för att Naturvårdsverket sköter sina andra uppgifter kompetent och väl om man inte uppvisar en välskött och accepterad vargförvaltning. De flesta stora svenska ”generationsmålen” för miljökvalitet där Naturvårdsverket spelar en central roll, kommer inte att nås. Varför då fokusera uppmärksamheten kring ett enstaka rovdjur där målet (gynnsam bevarandestatus) faktiskt nåtts? 

Genetik och genetisk förstärkning har blivit fula ord som betraktas med hög misstänksamhet och skepsis rörande varg. Detta hade förmodligen inte blivit fallet om Naturvårdsverket premierat samexistens och acceptans hos brukarna istället. Naturvårdsverket skyller bla på att vargvalpar inte skulle accepteras av markägaren utan att ha prövat. Jag har svårt att tro att en markägare skulle säga nej till en ekonomisk kompensation bara den är tillräckligt stor (X miljoner) om man nu inte kan ge kompensation på annat direkt märkbart sett. Att Naturvårdsverket inte fått hög trovärdighet i vargpolitikfrågor gör det hopplöst att bara erbjuda diffusa icke bindande framtidslöften. Därigenom försämrar Naturvårdsverket möjligheterna till en mycket önskvärd genetisk förstärkning. 

Vålådalen. En årlig konferens i mars, mest om varg, arrangör är Naturvårdsverket tillsammans med bl a några vargvärnarorganisationer (vilket är en konstellation jag tycker naturvårdsverket borde ligga lågt med i dagens situation). Den aktuella situationen är att 1) Misslyckandet av vargkommitten att få en samsyn mellan olika parter visar att tanken på samsyn måste avskrivas de närmaste åren. GYBS har just fastställts men kritiseras, och domstolar har stoppat vargförvaltning, det finns inte underlag för samexistens idag, men kanske det kan finnas om två år med en klok hantering om Naturvårdsverket håller fast vid fattade beslut. Enligt programmet i slutet på januari hade dag 2 har tema samexistens. Inlet med Darpö, miljöjurist, själva sinnebilden för den brist på legalitet och samexistens som kommer att prägla svensk vargförvaltning det närmaste året. Därefter ett föredrag av den som givit en vetenskaplig grund (fast inte okontroversiell) till de andra rovdjuren. Sedan var det en paneldiskussion med temat: Gynnsam bevarandestatus – den hetaste frågan i svensk rovdjursförvaltning. Förutom de två föredragshållarna med kända fler vargar synpunkter deltande av pensionären Olof Liberg – som möjligen vill försvara beslutet han själv ligger bakom – men kommer att göra ett relativt svagt intryck i panelen. Han får inte något inledande föredrag, som de två andra paneldeltagarna. Ingen företrädare för FRP <270 får delta i panelen, trots att det finns gott om sådana. Naturvårdsverket anordnar en konferens och paneldebatt, som ifrågasätter gynnsam bevarandestatus via ett vinklat urval av deltagare!! GYBS är något Naturvårdsverket redan bestämt, där Naturvårdsverket rimligen borde motivera sina egna beslut, istället för att göra dem till föremål för uppslitande kritik. Naturvårdverket medverkar aktivt till en uppläggning, som undergräver förtroendet för riksdagsbeslutet och Naturvårdsverkets eget beslut. Därigenom försämrar Naturvårdsverket samlevnaden med varg och försvagar legitimiteten och förtroendet för politiken på regional nivå. I artiklar efter Vålådalsmötet står inte mycket, intrycket är att uppmärksamheten minskat jämfört med för ett år sedan, och andra vargfrågor får även under synposiet lika stor uppmärksamhet som Vålådalen. Ingen artikel som uttrycker stöd till den fortsatta fria tillväxten framkommer.  

Naturvårdsverket är inte ensamt ansvarigt, också t ex otillfredsställande agerande av Skandulv bidrar. Skandulv levererade en demografisk sårbarhetsanalys som Helena Leander kommenterar så här: ” Forskarna skulle enligt uppdraget utgå från en utdöenderisk på 10 procent på 100 år och helt bortse från genetiska faktorer. I en population med en inavelsgrad på 0,24, det vill säga så gott som syskonparning, gör detta hela räkneövningen ointressant för att bedöma långsiktig livskraft. Forskarna själva betonar särskilt att deras resultat endast gäller under förutsättningen att de genetiska problem, som idag förekommer i vår vargpopulation, är lösta, och varnar för att övertolka resultaten.  Det naturliga hade varit att ta fram gynnsam bevarandestatus enligt samma kriterier och metodik som för alla de andra arter som Naturvårdsverket tar fram sådana värden för.”. Naturvårdsverket anstränger sig verkligen inte för att försvara sig mot den här typen av argument. Det hade varit enkelt att visa att den demografiska sårbarhetsanalysen gällde mycket hyggligt även om genetiska faktorer beaktades. Istället valde Naturvårdsverket en genetisk sårbarhetsanalys som blandade bort korten. I sista ögonblicket insåg Naturvårdsverket att deras beräkning var uppåt väggarna och riskerade att granskas seriöst om den kvarstod till propositionen, men hade ingen plan B att sätta istället, utan lät bli att rapportera till EU eller regeringen i somras. Sedan när Naturvårdsverket överlåtit beslutet på regeringen borde Naturvårdsverket klarare uttryckt motivationen, omvärlden efterfrågar den informationen. Genom att inte ha någon egen uppfattning inför propostionen har Naturverket förverkat rätten att indirekt kritisera fattade beslut på mycket oklara grunder. Genom dessa upprepat dåliga val under lång tid har Naturvårdsverket visat sig inte klara sina uppgifter. Vad som är särskilt oroande att aktörer kan medvetet vilja lägga ansvaret på Naturvårdsverket för att fastlägg GYBS i dialog med vissa forskare utan några som helst restriktioner, vilket är helt uppenbart att Naturvårdsverket inte klarat av hittills för varg. Fortsatt vargkaos blir resultatet av den draksådd Naturvårdsverket nu sår. Istället borde Naturvårdsverket utnyttja detta engångstillfälle att påbörja en normalisering av vargförvaltningen som så småningom förbättrar samlevnaden.

Ett erkännande till Naturvårdsverket är dock på sin plats. Genom att 1) lägga ned valpflytten ”i förtid” och 2) genom att driva ärendet om skyddsjakten på Junselevargen, klargör Naturvårdsverket att de inte anser den höga inaveln är ett hot mot gynnsam bevarandestatus och att den nuvarande höga inaveln inte är ett argument emot vargens GYBS status. Att Naturvårdsverket erkänner detta bidrar också till att ett så högt värde på FRP som 270 kan vara motiverat, eftersom det inte är så prioriterat att reducera inaveln längre. Däremot tycker jag förbättring av genetiskt status borde vara ett viktigt uttalat förvaltningsmål för Naturvårdsverket, vilket borde klarare tydliggöras.

Den här artikeln är inte ristad i sten och kommer att ses över/editeras marginellt åtminstone drygt en månad framåt. Nya saker kan inträffa. Saker kan komma till min kännedom som jag inte var medveten om. Referenser till mycket aktuella tidsspecifika händelser kan tas bort. Läsarna kan föra viktiga faktorer, som jag förbisett, till min kännedom, chansen för detta ökar genom den här artikeln (någon sådan synpunkt har dock inte kommit mig tillhanda två dagar efter publiceringen av artikeln). Eftersom det är den sista artikeln så kommer den nog att läsas till årets slut. Det skall ta till vargjakten 2015 innan artikeln – förhoppningsvis – ter sig helt föråldrad.

Fin avslutning: De tre senaste artiklarna på mina webber inklusive denna har troligen fått tittarrekord.  Känns en värdig avslutning på vargwebbandet.

  1. #1 av Kenneth Erikson på 16 februari, 2014 - 19:19

    Ja du Dag Lindgren, jag förstår din frustration och att du tappar lusten efter även du har kommit till insikt om att i denna fråga betyder vetenskap, konsekvenser och mänsklig empiri ingenting.

    Du förtjänar ett tack för ditt envetna arbete att visa omvärlden vad som gäller det genetiska, och att försöka få myndigheterna att ta hänsyn till detta.

    Att fakta bör få gälla och att sunt förnuft bör få råda borde vara självklart, men rovdjurspolitiken visar att så inte är fallet, här har verkligen särintressen av emotionell karaktär fått styra.

    Tyvärr kan jag inte närmare kommentera dina siffror och uträkningar, som du naturligtvis hela tiden önskat mest av allt, du får nöja dig med detta.

    Mvh
    KE

  2. #2 av Per Bengtson på 17 februari, 2014 - 20:31

    Dag Lindgren, innan du slutar och det blir omöjligt att få ytterligare svar från dig så skulle jag vilja ställa en lite mer personlig fråga om vad det är som drivit dig under debattens gång? Du har skrivit att du är helt neutral i vargfrågan och att du enbart gav dig in i debatten för att du ansåg att genetiken som vetenskap missbrukas. På slutet verkar du ha backat något i din kritik eftersom du missat att SJF’s och regeringens initiala plan var att 20 ”effektiva” och obesläktade vargar skulle planteras in och föröka sig inom ett par år eller så. Din kritik mot bland annat Laikre et al. får ju i alla fall något mindre substans under ett sådant scenario, eller hur?

    Hur som helst, i ingressen till det blogginlägg jag kommenterar skriver du att ”mardrömsläget” är en vargstam i fri tillväxt. Det förvånar mig till viss del. Varför betraktar du det som ett mardrömsläge, med tanke på att du enligt egen utsago enbart studerar frågan ur ett populationsgenetiskt perspektiv? Om du antar den invandringstakt som du gjort i dina egna beräkningar (allt från en genetiskt effektiv invandrare per generation till den faktiska invandring som vi haft det senaste årtiondet), kommer då på lång sikt (säg 1000 år) det genomsnittliga släktskapet ur ett teoretiskt perspektiv vara högre och den genetiska variationen lägre med en vargstam i fri tillväxt? Kommer sannolikheten för långsiktig överlevnad av vargstammen vara lägre i en stam med fri tillväxt än i en population som begränsas till 150 vargar? Kommer en vargstam i fri tillväxt rent genetiskt vara bättre rustad för alla upptänkliga katastrofer och sjukdomar än en vargstam som begränsas till 150 individer, om antalet invandrare per tidsenhet är densamma? Är den genetiska variation som faktiskt finns mellan individer som är lika besläktade som syskon försumbar ur den aspekten? På vilket sätt skiljer sig i så fall vargar från träd och den framgångsrika forskning du bedrivit inom det området?

    Det är möjligt att ditt svar på dessa frågor kan motivera din åsikt att en vargstam i fri tillväxt är ett mardrömsläge, men om de inte kan det, vad var det då EGENTLIGEN som fick dig att ge dig in och högst avsevärt berika vargdebatten?

    Det känns tråkigt att du lämnar debatten och oss som faktiskt försöker tänka efter och värdera fakta. Samtidigt är det kanske bra om du nu tagit ställning på ett mer personligt plan av personliga själ, och låter detta överskugga din saklighet. Den typen av debattörer och argument finns det som du vet tillräckligt av i debatten, och ärligt talat tycker jag att det är synd att du debatten med ett konstaterande som tycks bygga på personliga preferenser snarare än yrkesskicklighet och analytisk förmåga.

    Med vänliga hälsningar,
    Per Bengtson

  3. #3 av Anders Runnerus på 17 februari, 2014 - 23:11

    Tack Dag för din sammanfattning. Tycker nog du är lite väl ”lättsinnig” i din betygsättning. De flesta skulle nog fått ett betyg lägre i min klass.
    Per Bengtsson, som hela tiden kritiserar är inte tydlig vad han anser var bästa lösningen. Varg är ju faktiskt inte bara genetik utan kanske i första hand politik, politik som Dag vill ska grundas på bästa kunskap. Hur ser helhetslösningen ut i Pers värld? Eller snarare hur ska vi förvalta stora rovdjur i Sverige?
    Tycker det är ytterst relevant att en objektiv forskare beskriver konsekvenser av uteblivet sunt förnuft och med sunt förnuft inser de flesta att Sverige inte kan hålla en egen Metapopulation av varg som ju tycks vara det Per förespråkar. ( norge har tagit på sig 30 talet vargar, i Finland har folk tröttnat och där skjuts dom ned till max 200 och ryssarna verkar inte vilja bidraga de heller. Återstår Sverige söder om renbetesområdet?) då blir fri tillväxt ett mardrömsscenario.
    Jobbar själv med stora däggdjur i Afrika, där liksom här måste det finnas acceptans för djuret i den miljö där det ska leva för att långsiktig förvaltning, överlevnad, ska bli möjlig.
    Men som sagt lägg gärna korten på bordet Per.
    Tack
    Anders Runnerus

  4. #4 av DagL på 17 februari, 2014 - 23:55

    Kenneth Visst har du rätt i att varg är mycket mer och mycket symboliskare än vad objektiv men ensidig vetenskap förmår hantera, och visst finns det skäl att misstro mycket snäv vetenskap när den appliceras i ett så kontroversiellt ämne som varg. Därför tycker jag det är en bra ide att avföra vargen från dagordningen några år genom att hålla fast och tillämpa det beslut som fattats. Men tyvärr ser domstolarna nya spännande uppgifter och legalt oplöjd mark, och kastar sig entusiastiskt in i stridens hetta, utan att bry sig om vart det leder. Bara domstolar kan vara så inskränkta så man kan uppleva fri tillväxt till det naturliga taket som ett reellt hot.

    Mera mest Per
    Förmodligen blir det inte omöjligt att få svar respons i framtiden. Bloggarna släcks nog inte ned förrän webbleverantören tröttnar, och jag kanske ändrar lite grand på någon artikel. Även om jag slutar att skriva nya och tänka djupt. Kan nog fortfarande skriva något för att få slut på de rättsliga procedurerna.

    Men det blir för mycket med svar på frågor i den omfattningen som Per levererar. Svar står oftast svaret någonannastans på min web och ofta är frågorna insinuanta. Någon annan har nog större chans att få längre responser i relation till ämnet. Ger dock en del om Pers frågor i följande kommentar här och sendare. Vad jag själv har gjort i vargspelet står på en annan webb, och i den mån jag svarar på mina egna uppfattningar sker det bättre där. Jag skall koppla av från varg, frågor får väl ställas till Skandulv istället i fortsättningen.

    I avslutningsartikeln på min andra bloggen står vad jag funnit. Få vargar ger snabbare förbättring av genetisk status t ex. Om jag kommit till samma resultat som konventionella forskare hade det ju inte varit utmanande och stimulerande för mig, och då hade jag förmodligen hållit på med något annat istället. Jag skulle aldrig börjat med varg om jag tyckt genetiken hanterats på ett acceptabelt sätt. Fördelen med att inte behöva välja varg och att gå in först när man anar att svaren blir okonventionella.

    På just denna punkt har Per B kommit med en del invändningar nedan, som jag använder som utgångspunkt till att inga relevanta invändingar rests i ärendet på ett dokument som kan nås från http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/Meny.pdf.

    Det är intressant att Per som är den enda som på senare tid i kommententarer på min blogg argumenterat för fler vargar erkänner sig eftersträva det naturliga taket (Ne minst <500 och naturligt tak är i praktiken samma). Det länder Per till heder att han klart uttrycker vad hans kritik syftar till.

    Jag har beslutat att stödja beslutet om 270 vargar, så jag är inte rätt person att direkt försvara färre (därmed inte sagt att jag inte har något emot färre).

    Jag har tänkt på och tillräckligt beaktat nåstan alla faktorer som Per Bengtsson pekar på i sima kommentarer nedan i mina bloggartiklar. Vad som påstås att jag inte beaktat/glömt/förtiger/viftar bort är alltså beaktat på ett – vad jag förstår – korrekt sätt. Per Bengtsson argumentation och uttryckssätt syftar till sämre samlevnad mellan varg och brukare genom att ogiltigförklara GYBS beslutet och provocera fortsatt motstånd av brukarna i olika former, så att brukarna ibland överdriver och därigenom blir lättare att argumentera emot. De krafter som vill hålla liv i den inflammerade vargdebatten några år till är starka.

    Om Laikre har jag skrivit nyligen i andra sammanhang och säger lite. Det borde ha framstått som uppenbart orimligt med 20 tillförda effektiva vargar, dvs 80 lyckade valpflytt, redan 2011, långt före Naturvårdsverket förde fram Laikres beräkningar som den gällande genetiska sårbarhetsanalysen även om den var påtänkt innan. Och Laikre har såvitt jag vet inte någonsin klargjort att hennes modell inte är relevant för den sannolika utvecklingen av svensk varg, inte sagt flasklock utan tvärtom vägrat att svara på frågor och delta i ett expertmöte om vargens FRP. En rådgivare till Naturvårdsverket som ser modellen felaktigt tillämpad skall givetvis slå larm om detta även om modellen under sina orealistiska förutsättningar var riktig. Det är det obefogade och ogenomförbara kravet på 20 tillförda obesläktade individer som Laikre framför som är mycket av roten till det fortgående vargkriget. Att vargens står vid gravens rand pga inavel och att det bara kan bli värre är en vanföreställning som lever kvar hos vargvärnare och väl kommer att fortsätta att valsa i domstolar några år. Det är sannt att Laikremodellen hölls fram av Liberg m fl till Naturvårdsverket men här förtjänar Liberg och Sand det högsta betyg en forskare kan få för den bästa egenskap en forskare kan ha: förmågan att kunna erkänna när man har fel, i skrivelse till Naturvårdsverket har Liberg och Sand beklagat att de fört vidare en oanvändbar modell. Men modellen togs fram 2009 i Naturvårdsverkets regi och det var nog klart att det var det val beställaren Naturvårdsverket önskade så det låg mycket nära till hands att acceptera modellen och därigenom lägga en pseudovetenskaplig grund till det fortfarande pågående vargkriget.

    Förvaltningen 2010 – 2011 med rovdjursutredningen 2009 i botten var enligt min mening genetiskt sund, och om den linjen fått fullföljas som planerat så hade utfallet förmodligen blivit som idag med undantag av inhiberingen av jakten 2014. Det hade blivit en rovdjursutredning, som tillämpat något större förnuft med inavelsmål, som hade höjt FRP till 270 och ökning till 300 i långsam takt, och betydligt bättre förankring och acceptans hos "brukarna" och mindre uppmuntran till problematisering av andra. Däremot var motiveringen för jakterna 2010-2011 fel. Man kände inte till mina slutsatser om jaktens positiva effekter och att inaveln sjunker snabbare i en liten vargstam och att inaveln inte är något akut hot mot GYBS.

    När jag skriver "mardröm" så tänker jag på varg som ett exempel på anarki, oförutsägbarhet, okontrollerbarhet, maktspel, hur man ljuger med vetenskap och oförnuft, inte på varg så att säga specifikt. Sverige står och faller inte med 8% fler vargar. Klarar vi inte av de små samhällsproblemen klarar vi inte av de stora. Att många får en känsla av brist på legitimitet i samhällsmaskineriet sprider sig och häller grus i många samhällsfunktioner.

    Som jag sagt är det en obetald hobby och jag känner att jag redan använt min yrkesskicklighet och analytiska förmåga. Jag hade sett det som en utmaning att i detalj motivera GYBS med golv 270 och hade nog då också kommit med en del nytänk, men för få skulle brytt sig om det inte var en blogg och inte viktiga aktörer länkade till sidan, så därför lägger jag av.

    Nog skulle jag kunna argumentera för att 270 räcker bra för evigheten, men varför bekymra sig om det de närmaste decennierna? På några tusen års sikt är nog metappopulationen tillräckligt stor. Politikerna skulle avgöra att tidsperspektivet inte är mycket längre än 100 år men att stammen 2114 inte skall förutses vara i dåligt skick. Det är helt verklighetsfrämmande och irrelevant att räkna ut släktskapskoefficient med allt släktskap ackumulerat hundratal generationern bakåt, som Per tycks förslå nedan, denna enkla genetik får allt mindre relevans ju fler generationer bakåt man gär. Hundaveln tror jag bara räknar släktskap fem generationer bakåt, när man inte rekommenderar större släktskap än kusiner för föräldrar. Vargstammen kommer att befinna sig i ett liknande tillstånd om tio år, dvs inaveln ökar någon procent per generation och i genomsnitt kommer föräldrar inte att vara mer släkt en kusiner (om man inte går långre bak i stamtavlan än man sällan gör för hundar). Vargarna uppfyller nog i huvudsak de krav som ställs vid hundavel.

    Om vi har 270 vargar konstant eller fri tillväxt tror jag gör liten skillnad om tusen år men på hundra års sikt är det bättre med 270 (eller något lägre) och framförallt på 20 års sikt mycket bättre, så man bör vänta 20 år med att diskutera längre än hundra års sikt, och fokusera mycket lite på 1000 års sikt, framförallt inte att ta det som enda motiv att blåsa upp stammen.

    Det känns också lite ovant att argmentera för så många som 270, en utmaning som jag nog klarat om jag fått chansen.

    Kanske "vargvärnarna" får för höga betyg, men de är ju inte huvudansvariga, De som tar till sig för mycket av en skev faktasamställning, som förvaltningsrätten, som inhiberade licensjakten 2014, har ett större ansvar att utvärdera uppgifterna, och får därför lägre betyg för dålig förståelse än de som levererar en begränsad del av ingångsuppgifterna. Det var lite betygsinflation när jag gick i skolan, uppåt hälften av betygen i min studentklass var A och a. Man kunde inte få lägre betyg än C i lärdomsämnena. Så genomsnittsbetyget i min skala är sämre än det verkar.

    Vissa kategorier har inte betygsatts som forskare utanför Skandulv. Betyget skulle bli sämre än Skandulv men det blir ett genomsnitt skulle slå väldigt olika vilket är ett skäl att inte göra det.

    Den enda som hittills ryckt ut till underförstått försvar för de låga betygen är Per och hans vanliga teknik är att ifrågasätta budbäraren och framföra fler påståenden än det är rimligt att något skall orka reagera på.

    Några sakuppgifter som skulle kunna komplettera min framställning av de som fått låga betyg har efter några dygn inte framkommit, utöver att flera (kommentarer inte bara på den här artikeln) tycker att betygen var genomgående höga.

    Vålådalen har ändrat sin program nyligen, det var en respons på kritiken att de ville göra vad som kritiserats mindre synligt, det tidigare programmet som distribuerades drygt en månad före mötet avslöjar intentionerna.

  5. #5 av Per Bengtson på 18 februari, 2014 - 18:12

    Dag, jag är inte pensionerad och måste prioritera min tid. Jag kan inte lägga allt åt sidan för att skriva snabba svar till Anders eller för den delen dig. Om du uppfattar det som om jag kritiserar budbäraren så ber jag om ursäkt (även om jag erkänner att jag blev besviken av att du censurerade mig). I det här fallet är det du som både formulerar och levererar budskapet. Kritik mot budskapet blir därför av nödvändighet även kritik av budbäraren. Tyvärr tycker jag att det verkar som om du ibland har svårt att hantera detta, och många gånger har det inte känts meningsfullt att fortsätta debatten eftersom du ganska ofta har viftat bort sakliga och faktabaserade frågor som faktiskt har stor betydelse med uttalanden om ”att det nog inte är så viktigt”, utan vidare motivering.

    Det gäller även i det här fallet. Jag ställde ett antal konkreta frågor som du inte besvarar utan bara viftar bort. Jag ställer dem igen, denna gång mer strukturerat:

    1. Om du antar den invandringstakt som du gjort i dina egna beräkningar (allt från en genetiskt effektiv invandrare per generation till den faktiska invandring som vi haft det senaste årtiondet), kommer då på lång sikt (säg 1000 år) det genomsnittliga släktskapet ur ett teoretiskt perspektiv vara högre och den genetiska variationen lägre med en vargstam i fri tillväxt?

    2. Kommer sannolikheten för långsiktig överlevnad av vargstammen vara lägre i en stam med fri tillväxt än i en population som begränsas till 150 vargar?
    3. Kommer en vargstam i fri tillväxt rent genetiskt vara bättre rustad för alla upptänkliga katastrofer och sjukdomar än en vargstam som begränsas till 150 individer, om antalet invandrare per tidsenhet är densamma?
    4. Är den genetiska variation som faktiskt finns mellan individer som är lika besläktade som syskon försumbar ur den aspekten (se 3)?
    5. På vilket sätt skiljer sig i så fall vargar från träd och den framgångsrika forskning du bedrivit inom det området?
    Till sist undrar jag om du kanske kom in lite sent i debatten och inte förstått att det var SJF som tillsammans med regeringen som snickrade ihop den ”trebenta” vargpolitiken som ledde till licensjakten 2010. Uppgörelsen bestod av 1. Genetisk förstärkning med 20 effektiva vargar (detta tog SJF på sig att förankra hos sina medlemmar), 2. Skapandet av en vargkorridor för att underlätta invandring, och 3. Licensjakt på varg.

    Vad du har ägnat dig åt är att kritisera Laikre et al. för att de gjort beräkningar på ett scenario som SJF och regeringen bestämt. Dessutom var det Liberg som var försteförfattare på rapporten till NVV. Som akademiker borde du veta att det innebär att man har ett stort ansvar för det som presenteras. Vore det inte lämpligare att kritisera SJF och regeringen för att de skissat på en förvaltning som helt uppenbart saknar alla möjligheter att genomföras? Faktum är att det enda som genomförts är jakten, och faktum är att miljöorganisationerna kritiserade just orimligheten i den skrivbordsprodukt till politik/förvaltning som SJF och regeringen drömt ihop.

    Hälsningar,
    Per

  6. #6 av Per Bengtson på 18 februari, 2014 - 18:39

    Anders, jag är nog inte annorlunda än de flesta. Självklart kommer det komma till ett läge där vargstammens tillväxt kommer behöva begränsas, om det inte innan dess sker på grund av sjukdomar eller illegal jakt. Redan i år tyder de preliminära inventeringsresultaten på att vi kommer få en nolltillväxt eller till och med minskning av populationen. Frågan är om det nedre värdet på populationsuppskattningen ens kommer nå upp till 270 svenska vargar, alltså GYBS. Detta trots att vi inte haft den beslutade licensjakten på 30 vargar.

    Vad jag vänder mig mot är osakligheten i debatten. Oavsett vad Dag anser så är det ganska basalt att inaveln sjunker snabbare i en liten stam (givet invandring), och det är lika enkel matematik att man kan förändra ett medelvärde genom att ta bort extremerna i ena ”svansen” av en fördelning. Vad Dag inte påpekar är att det leder till en rad andra problem. Till exempel kommer den genetiska variationen/diversiteten ovillkorligen bli lägre, inavelsgraden kommer öka väldigt mycket snabbare i avsaknad av invandring, och givet den grad av invandring som Dag, SJF och regeringen tycker vara tillräcklig (en ”effektiv” varg per generation), så kommer vi med tiden hamna på en betydligt högre genomsnittlig inavelgrad i en liten population än vad vi skulle gjort i en större. Detta viftas bort med att ”det nog inte är så farligt”, och man struntar fullständigt i senare tids publikationer från t.ex. forskarna på Naturhistoriska som visar på en hög grad av inavelsrelaterade defekter. Man struntar även i det tydliga tecken på en pågående inavelsdepression som de svenska vargarnas små kullar representerar, och man struntar fullständigt i vedertagen forskning som visar att det inte är ovanligt att tillväxttakten i gravt inavlade populationer kan öka i några generationer, för att sedan kollapsa. Istället utgår man från ett antagande om konstant tillväxt som saknar förankring i den vetenskapliga litteraturen.

    Men istället för att beakta allt detta och se till att först få en vargstam som kan betraktas som långsiktigt livskraftig och sen börja jaga, så har man sänkt kriterierna för vad som är långsiktigt livskraftigt för att få till jakt på en gång. Regeringen och NVV har till exempel ivrigt påhejade av bland annat dag, SJF och Svenska kennelklubben (SKK) nu konstaterat att en population som är så inavlad så att där individerna i genomsnitt har ett släktskap som kan jämföras med syskon (nästan 25% inavelsgrad) är livskraftig. Detta samtidigt som SKK och deras jakthundskommitté i starka ordalag inte godkänner/avråder från parningar mellan individer tillhörande arten Canis Lupus, om de har mer än 6.25% släktskap (kusinparning).

    Så mitt svar till dig om var jag står är nog att jag tycker det är skandalöst att man sänker sig så lågt så att de enda bevarande biologiska åtgärder man föreslår och genomför är att sänka kraven för vad det innebär att en art är livskraftig. Det motsvarar att man kraftigt skulle sänka kraven för att få högsta betyg i skolan, och sen glatt konstatera att vi nu löst problemen med de dåliga resultaten i skolan. Tycker du verkligen det är rimligt att agera på det viset?

    • #7 av Anders Runnerus på 18 februari, 2014 - 22:42

      Per Bengtsson
      Vi har olika utgångspunkt för våra ståndpunkter. Jag lever och verkar i två vargrevir och upplever personligen vilken förändring av min livskvalitet vargarnas ankomst inneburit. Mina får måste nu stängas in med orimligt dyra och underhållskrävande staket. Jakten med drivande och ställande hund har slutat då min familj inte accepterar att jag riskerar att hundar blir vargdödade.
      Frågan om förvaltning av små isolerade populationer är komplicerad och blir än mer komplicerad om djuret i fråga ställer till problem för människor. Sverige har ett avtal med EU att vi ska hålla livskraftiga populationer av de stora rovdjuren. Avtalet är så svårt att tolka att EU tillsatte en expertkommite för att uttolka detsamma. LCIE fick uppdraget att bland annat definiera livskraftig population. Deras överväganden landade i en rekommendation att livskraft= 90 % sannolikhet att överleva i 100 år. Man kan givetvis ha en rad mer eller mindre vederhäftiga synpunkter på detta. En är att öka till 95%. Vidare gavs två optioner att beräkna hur denna överlevnad skulle kvantifieras i antal djur. Baserad på MVP analys om tillräcklig demografisk info finns eller Ne 500 spåret.
      Det var naturligt att välja Demografisk MVP. (Här fick NV problem, man hade satsat mycket stora resurser på att utforska allt om våra vargar vilket lett till ett imponerande informationsberg, men man insåg samtidigt att en MVP analys skulle landa i ett lågt antal vargar) Nåväl analysen pressades fram och gjordes med de bästa tänkbara ingångsdata inklusive effekten av inavel. Capron et al kom fram till att 40 – 60 vargar skulle överleva i 100 år men med 10 % risk att dö ut. Addreades ej dokumenterade katastrofer och slutligen drog man till med MVP 100. Så vitt jag kan förstå har analysen gjorts enligt LCIE guidelines, varför skulle den inte? Det innebär att 100 vargar + en ej definierad mängd skulle räcka för att vara mer än livskraftig= GYBS. Det är väl inget påfund av SJF och co utan ett seriöst försök att följa EUs rekommendationer för att lösa ett knepigt problem. Det intressanta är att de data som använts i analysen kommer från vargar med betydligt högre inavelsgrad än nuvarande. Logiskt sett borde alltså ännu färre vargar överleva nu om Liberg 2005 stämmer.
      För att analysen ska vara långsiktigt hållbar anser, vad jag förstår, ett flertal populationsforskare att inavelsgraden inte får öka jfr analystidpunkten och då ska det räcka med en effektiv invandrare per generation. Inget påhitt av SJF och co.
      Det har visats i olika forskarrapporter att inavelsgraden planar ut eller går långsiktigt mot ett balansvärde om invandringen hålls konstant. Är det fel? Med en invandrare per generation landar värdet runt 0,2. Klokare män än du och jag anser tydligen att den graden av inavel är acceptabel i en vild population. Min analys är att tillräckligt många friska vargungar överlever trots denna inavel, de som inte är fullgoda vargar dör i Darwins anda. Vidare har jag förstått att balansvärdet uppnås oberoende av populationsstorlek men att det nås snabbare i en liten population. Sen kan man tydligen hjälpa naturen genom att systematiskt skjuta bort de vargpar som är mest besläktade.
      En sak är relativt säker, Sverige kan på ett eller annat sätt garantera att det kommer in en effektiv invandrare per generation. Bäst vore väl att hämta nån varg nu och då öster om Ural.
      Det där snacket om 20 nya vargar och jakt osv var ju redan från början dömt att misslyckas. Enkelt utan GYBS ingen förvaltning, det behöver vi inte ens diskutera. Vi lever nu i en värld där Sverige har GYBS enligt EUs definition och nu väntar vi bara på en vettig förvaltningsplan som det tagit NV minst 5 år att fundera på och den finns fortfarande inte.
      Angående laikre o co känns det som dom fortfarande har fullt stöd i SNF o co men det är väl de enda utom möjligen herr Gulve på NV som ju vägrar att inse att varg inte bara är teoretisk genetik.
      Min ståndpunkt är enkel. Låt vargarna vara så få som möjligt för att orsaka så lite skada som möjligt. Håll avtal! Det är ingen skandal att privata människor ska hållas så skadelösa som möjligt all den stund det är de som privat får stå för besvär och merparten av kostnaderna.
      Slutligen är kanske bristen på tillväxt ( berätta varifrån den infon kommer ) ett direkt resultat av den till synes hopplösa förvaltningssituationen jfr Finland. Jag tror personligen att det är det största hotet mot vargarna i Sverige. En framtvingad förvaltning som ingen egetligen vill se i ett demokratiskt rättssamhälle. Svårt att se att det plötsligt ska bero av inavel.
      Vet du föresten vilken inavelsgrad de som du påstår defekta obducerade vargarna har. Var finner jag rapporten från Naturhistoriska?

  7. #8 av Mats S Johansson på 18 februari, 2014 - 21:28

    Per Bengtson.
    Du upphöjer dig ofta till den enda i vargdebatten som är ärlig och saklig. När du skriver ”På slutet verkar du ha backat något i din kritik eftersom du missat att SJF’s och regeringens initiala plan var att 20 ”effektiva” och obesläktade vargar skulle planteras in och föröka sig inom ett par år eller så.” i din första kommentar här, är du då saklig och ärlig?
    Har inte glömt/medvetet utelämnat ett ganska viktigt ord på åtta bokstäver i regeringsbeslutet som är ganska viktigt både för hur det beslutet ska tolkas och för om Laikre räknat på riktiga förutsättningar eller inte.

  8. #9 av Per Bengtson på 18 februari, 2014 - 22:01

    Mats S Johansson, det skulle vara mycket enklare att debattera om du framförde dina argument istället för att försöka locka in mig i gissningslekar.

    Jag har inte glömt någonting. Det var med denna argumentation som SJF/regeringen motiverade vargjakt. Om SJF och regeringen vill förkasta sin egen politik, förvaltning och logik genom att föra in brasklappar om att de bevarandebiologiska åtgärderna inte kommer genomföras fullt ut redan i förhand, och på samma gång uppdra åt forskarna att räkna på resultat genomförs till fullo, så visar det bara på hur fullständigt oseriöst åtgärdsprogrammet var redan från början.

    Kan du inte när du ändå är här passa på att delge dina åsikter och svar på de fem frågorna jag ställt till Dag L ovan, och visa på hur långt din uppriktighet sträcker sig?

  9. #10 av Mats S Johansson på 18 februari, 2014 - 23:19

    Per Bengtson.
    Jag påstår att du förvanskar historien så at den ska passa ditt syfte. Varför tror du att det står att maximalt (8 bokstäver), eller som det också uttrycks ibland, högst 20 vargar som ökar den generiska variationen ska införlivas inom den närmaste fem åren?

    Nej, jag tänker inte besvara dina frågor och jag ska förklara varför.

    – Du vet redan från tidigare debatter var jag står i vargfrågan. Du vet att jag är stolt over den svenska viltförvaltningsmodellen vi har i Sverige och de resultat, inklusive rovdjursstammarnas utveckling, den lett till. Vi har en viltförvaltning som aktivt involverar en större del av befolkningen än något annat land i Europa, en viltförvaltning som är öppen för, och beredd att implementera, ny kunskap när den finns och som tack vare det ligger ljusår före det artdirektiv som du verkar högakta och som sedan det skrev inte har visat ett enda exempel på resultat i nivå med de svenska.
    – Dina fem frågor till Dag visar slutgiltigt det jag länge misstänkt. Det faktum att du tar upp en diskussion om vargstammens väl och ve i ett tusenårsperspektiv, väl medveten om att vi har allt som behövs för en adaptiv viltförvaltning och ett brett politiskt förankrat beslut om att vi ska ha rovdjur, samtidigt som du fullständigt bortser från att den svenska opinionen och en stor majoritet av riksdagens politiker inser att det finns mer än bara vargar i det här landet visar tydligt att du sätter vargen väl och ve före allt(!) annat.
    – Ingen som följt din argumentation i vargfrågan borde längre låta sig luras av ditt civiliserade språk och det faktum att du är professor. Jag skulle i stället vilja säga att det faktum är du är professor borde ligga dig till last när man betänker att man antagligen behöver leta länge innan man hittar någon med en mer extrem inställning i rovdjurfrågan. Som professor borde du genomskådat de s.k. ideella (ett finare ord för: av kortsiktiga utländska ekonomiska intressen sponsrade och totalt utan eget ansvar) miljöorganisationernas lögner.

    Jag är beredd att ompröva min analys av dig, men bara om du istället för att bara klaga på alla andra förklarar hur din rovdjursförvaltning ser ut och på vilket sätt, om något, du tänker ta hänsyn till de som ska dela landet med dina vargar.

    En sista fråga, du antyder, på i mina ögon ett mycket respektlöst sätt, att Dag inte skulle vara neutral i vargfrågan. Anser du dig själv neutral i din argumentation? Om din argumentation vore så saklig och logisk som du själv påstår, varför känner du då att du måste påminna dina debattmotståndare att den är just saklig och logisk. Borde vi inte kunna se det själva?

  10. #11 av DagL på 19 februari, 2014 - 11:26

    Det finns faktiskt en fråga 5) av Per som jag nog inte besvarat förut på bloggen och som är intressant om än ej så relevant. Det är hur vargförvaltning skiljer sig från skogsträdsförädling. Vi ställer högre krav på genetiken i skogsträdsförädlingen än vad som behövs för varg. Ett antal skäl

    * Skogsträdsförädling ger värdefulla råvarorr. 10% sämre tillväxt genom inavel och dålig variation rör sig om en väldigt massa miljarder för riktes ekonomi, energiförsörjning och uthålliga framtid. 10% sämre vargar än helt perfekta ger mindre skador, men är en helt normal imperfektionsgrad i ett naturliknande system av en art som inte har naturliga fiender.
    * Skogsträdsförädlingen är i princip sluten dvs vi vill inte ta in nytt oförädlat material, Detta gör att vi måste bygga på flera hundra grundare för att materialet inte så småningom skall degaraderas. Vargpopulationen är däremot öppen och nytillskott kommer in hela tiden då gör det mindre att antalet ursprungliga grundare är lågt.
    * Skogsträdsförädlingen skall serva många olika områden och användare med olika krav. Det måste alltså finnas en stor variation för att kunna möta dessa olika önskemål. Det ligger stora ekonomiska världen i denna variation. För varg räcker det med en nordeuropeisk vargras. Varianter inom den beror mer på slump än lokal anpassning.
    * Genetisk variation är det råmaterial som förädlaren arbetar med. Det är ett självklart krav att variaitonen är stor och uthållig (dvs inte utarmas i framtiden). Återigen kan detta motiveras med stora ekonomiska världen.
    * Skogsträdsförädlingspopulationen är också en genbevarandepopulation. Det ekonomiska värdet av en stor och allsidig variation är så stor, så att genbevarandet kommer nästan gratis sas på köpet. För varg måste man tänka på något annat sätt.
    * Vargpopulationen är geof´grafiskt stor, det talas om Fennoskandia. För skogsträd finns det olika populationer för långt mindre områden. Detta motiverar mycket större antal i skogsträdsförädling än för vargar.
    * Genetisk gallring är en viktig metod i skogsträdsförädlingen. Det gäller då att både bevara och förbättra. Man kan se det som ett bevarande med restriktioner. Det är roligt att se att samma grundprinciper kan användas i vargförvaltningen,.

  11. #12 av Per Bengtson på 19 februari, 2014 - 20:01

    Anders, uppgifterna om bristen på tillväxt kommer från Viltskadecenter och de preliminär inventeringsresultat som presenterad där. Hittills har föryngring konstaterats i 27 ”helsvenska” revir. Jag har för mig att man brukar räkna med en omvandlingsfaktor som varierar mellan 9.5-10.5 när man sen räknar fram det totala antalet vargar, vilket i dagsläget innebär på en svensk vargstam på någonstans mellan 257-284 vargar. Säkerligen kommer denna siffra öka innan inventeringen är över. (http://www.viltskadecenter.se/images/stories/Publikationer/vargforyngringar%202013%2014%20feb.pdf)

    Uppgifterna om att de inavelsrelaterade skadorna ökat från att påverka ca 13% till av vargarna till numera över 40% av vargarna som tagits fram av bland annat forskare på Naturhistoriska finn publicerade i den här peer-reviewade artikeln:

    http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0067218

    Annars får jag säga att jag tycker du gör en bra sammanfattning av läget, men jag har inte sett en enda forskare med stöd av litteraturen konstatera att en inavelsgrad på 0.2 inte är problematisk i det långa loppet. Däremot har jag sett åsikten framföras av bland annat Dag L., men så länge det inte har stöd i fakta är det bara gissningslekar. Sen vänder jag mig även av din beskrivning av värdet av sårbarhetsanalysen. Det finns otaliga saker att påpeka angående värdet av denna, men eftersom det finns gott om andra som redan konstaterat detta tänker jag låta bli att framföra min kritik i detalj. Istället kan du om du är intresserad börja med kan du läsa de kommentarer som andra forskare har på analysen (finns i slutet av rapporten har jag för mig), men framförallt tycker jag att det är talande att de forskare som står bakom rapporten gått ut och sagt att den inte kan användas på det sätt som den nu gjort.

    Till sist så håller jag med om att vi har olika utgångspunkter. Jag jagar inte, och jag kan förstå att det är trist att du fått sluta med löshundsjakten. Frågan är om din familj tyckt att det gjort någon skillnad om det fanns säg 20% färre vargar? Samma sak med dina får och stängslingen, hade något färre vargar verkligen gjort någon skillnad vad det gäller detta? Noll vargar hade förstås gjort skillnad, men dithän hoppas jag verkligen att de flesta i vårt land inte vill nå.

    • #13 av Anders Runnerus på 20 februari, 2014 - 00:10

      Per Bengtsson
      Jag har koll på Viltskadecenter, trodde du hade någon inside information. Är nog lite tidigt att dra slutsatser om sjunkande vargpopulation redan nu. Vi får vänta och se.
      Vad jag avser med MVP analysen är att den motsvarar EUs rekommendationer och tydligen anses tillräckligt bra som underlag då den används i det sk Forskarbrevet med GYBS 270. Brevet skrevs väl av de som borde veta.
      Sverige bör följa vad som begärs för att komma in i en förvaltningssituation snarast.
      Västmanlands läns yta utgör ca 2,8% av landytan söder om renbetesområdet. Vi håller nu mer än 10 % av vargpopulationen. I rättvisans namn talar vi inte om någon 20% minskning utan snarare 65-70% om nu vargarna ska få spridas inom sitt naturliga utbredningsområde. Med 3% av vargarna kan jag nog leva bara de inte blir fler än avtalet med EU kräver.
      Så var det defekterna, ja om det nu är så så kan ju knappast etableringen söder om renbetesområdet anses vara en lyckad strategi för vargen. Vi kan ju inte i ditt 1000 åriga perspektiv utgå ifrån att människor ska se till att de överlever, det måste de klara själva. Jag tror dessutom att i det tidsperspektivet kommer alla möjligheter till mänsklig försörjning att behövas, dvs även fjällens ris och skogens lavar. Begränsningen för varg kommer nog att tillta. Kanske även de vilda djuren kommer att återfå sin betydelse som brukbar resurs för oss människor. Jag tror att bedömningen blir att älgen gör mer nytta som mat till människor än som föda till en rikligt förekommande art som vargen. Begränsningen blir väl att vi inte vill att någon mer art ska utrotas pga männsklig aktivitet.
      Summan av denna utläggning blir att 100 år är en tillräckligt oöverskådbar tidsrymd. Vi kan ju jfr 1914 med idag.
      Slutligen forskare från Lund som skrev om defekterna svävar ut i samma tankevärd som Linda Laikre brukar göra. LCIE fattar inget om bevarandebiologi utan riktlinjerna måste ändras. Hade varit bättre om han visat kopplingen mellan defekt och inavelsgrad, det är ju möjligt då vi har så bra koll på släktskapet i bland de Svenska vargarna. Nu ökar skadorna fast inaveln i genomsnitt sjunkit med ca faktor 0,1. Fan trot!
      Du har inte svarat på hur du tycker varhförvaltningen ska se ut och vilka mål vi ska ha, inte heller hur förvaltningen ska kopplas till problemen för människor. Är det bara många som gäller?

  12. #14 av Per Bengtson på 19 februari, 2014 - 20:02

    Mats S Johansson, till att börja med är jag inte professor. I alla fall inte på svenska. Jag är inte förvånad att du inte svarar på mina frågor. Dina svar och åsikter tycks helt okritiskt hämtas direkt från Gunnars och Dags munnar, och har du inte det som understöd så står du svarslös. Varför skulle jag bry mig om att bli omvärderad av någon som bara upprepar vad andra har sagt och förhåller sig helt okritisk till dessa åsikter? Inte undra på att du tror att folk ljuger till höger och vänster, om din ”sanning” kommer från människor med en tveksam syn på vad det innebär att vara ärlig.

    Sen undrar jag hur du skulle ha uppnå det kvantitativt uttalade målet om en inavelsgrad som gick ner under 0.1 på fyra år med mindre än att 20 vargar planterades in? Kanske fanns brasklappen där utifall det plötsligt skulle dyka upp en flock med 18 helt obesläktade vargar som vandrade in från ryssland, spred ut sig över landet, och sen mangrant förökade sig innan 2014? I så fall skulle det ju faktiskt ha räckt med att endast plantera ut ytterligare två vargar, så mycket kan jag ge dig. Med facit i hand kan vi väl ändå konstatera att dessa 18 vargar aldrig dök upp? Men jaga det gjorde ni.

    Till sist måste jag säga att jag är så vansinnigt trött på att SJF och många av er jägare är så fantastiskt fokuserade på att berömma och klappa er själva på ryggen. Världens bästa viltförvalting säger du? Vem delade ut det priset? Du kan kanske i alla fall svar på vad du grundar det påståendet på? Menar du att ni är bäst för att ni har världens tätaste älgstam som ställer till med enorma skador på skog och i trafiken? En älgstam där köns- och åldersfördelning ligger så långt ifrån en naturlig population man kan komma, och som efter bara något århundrade av SJF-förvaltning numera uppvisar allt tydligare tecken på att vara i dåligt skick, med allt fler rapporter om mystiskt sjuka och döda älgar, och i vissa fall allt mindre kalvar och en lägre överlevnadsgrad. Eller menar du att det är för att jägarnas utfordring gör att vi har en rådjursstam långt större än den biologiska bärkraften utspridd i delar av landet där de inte permanent hör hemma? Eller är det för att vi har en växande grisstam med fetmarelaterade sjukdomar och kariesproblem? Eller är det för att det planteras ut så mycket änder för att skjutas så det numera börjar bli ett hot mot vår naturliga population? Är det för att förbunden jaktpress emellanåt har delat ut priser till den som skjutit flest rävar under en given period? Är det verkligen världens bästa viltförvaltning att tävla i att döda så mycket som möjligt? Så snälla, tala om för mig vad det är som gör att ni konstant förnöjsamt klappar er själva på axeln för att ni har världens bästa viltförvaltning.

  13. #15 av Mats S Johansson på 19 februari, 2014 - 21:35

    Per Bengtson.

    Om du klarar att lista upp så många fel på den svenska viltförvaltningen borde du åtminstone kunna ge ett (1) exempel på en bättre viltförvaltning som följer din tolkning av artdirktivet. Till dess att du gör det, alternativt, om du nu inte kan påvisa något verkligt exempel, beskriver hur du själv menar att den riktiga viltförvaltningen i ett modernt samhälle ska gå till, är det helt omöljligt att diskutera sakfrågan med dig och det borde du inse. Inget är så perfekt, inte ens den svenska viltförvaltningen, att en som har bestämt sig för att bara klaga inte ska finna något att klaga på.

    Eftersom jag tror att man inte blir professor, om än inte svensk, utan att vara läskunnig hävdar jag forfarande att du medvetet förvränger fakta för att passa ditt syfte när du diskuterar det rovdjurbeslut som togs 2009. Jag citerar direkt från dokumentet:

    ”För att få en långsiktigt livskraftig vargstam är en förbättring av stammens
    genetiska status mer angelägen än en fortsatt tillväxt på smal genetisk
    bas. Regeringen föreslår därför i denna proposition en förlängning
    av nuvarande etappmål kompletterat med kraftfulla åtgärder för en långsiktigt
    livskraftig vargstam. Vargstammens tillväxt begränsas under tiden
    fram till dess att konsekvenserna av vargstammens utveckling i Sverige
    och bedömningen av stammens bevarandestatus, inklusive resultatet av
    de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats.
    Detta kombineras med åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska
    status. De åtgärder som regeringen främst avser att genomföra är att
    under de närmsta fem åren underlätta för naturligt invandrade vargar att
    förflytta sig från renskötselområdet till den vargpopulation som finns i
    Mellansverige. Vidare avser regeringen att skapa förutsättningar för flytt
    av naturligt invandrade vargar till området söder om renskötselområdet.
    Slutligen kommer även vargar med östligt ursprung, opåverkade av inavel
    att föras in i landet. Sammanlagt ska högst 20 vargar införlivas i den
    svenska vargpopulationen genom dessa åtgärder fram till och med 2014.”

    Du skriver till Dag:
    – ”På slutet verkar du ha backat något i din kritik eftersom du missat att SJF’s och regeringens initiala plan var att 20 ”effektiva” och obesläktade vargar skulle planteras in och föröka sig inom ett par år eller så. Din kritik mot bland annat Laikre et al. får ju i alla fall något mindre substans under ett sådant scenario, eller hur?”
    och nu till mig:
    – ”Sen undrar jag hur du skulle ha uppnå det kvantitativt uttalade målet om en inavelsgrad som gick ner under 0.1 på fyra år med mindre än att 20 vargar planterades in?”

    När våra demokratisk valda politiker skriver ”högst 20 vargar” blir det för Per Bengtson ”20 ”effektiva” och obesläktade som dessutom skulle föröka sig inom några år”.
    När våra demokratiskt valda politiker skriver ”Vargstammens tillväxt begränsas …..
    fram till dess …. och bedömningen av stammens bevarandestatus, inklusive resultatet av
    de inledande åtgärderna för stärkt genetik, har utvärderats och redovisats.” blir hos Per Bengtson ”Sen undrar jag hur du skulle ha uppnå det kvantitativt uttalade målet om en inavelsgrad som gick ner under 0.1 på fyra år med mindre än att 20 vargar planterades in?”

    Jag kallar det du gör för förfalskning av sanningen i syfte att vinna personliga poäng och jag skäms inte ett för ett ögonblick för att jag litar mer på Dag och Gunnar än på de du hämtar din inspiration från och vars definition av ”sanningen” du tydligen delar.

    Bara det faktum att du drar in Dag och Gunnar, och speciellt på det sätt du gör det, i den här diskussionen säger nog mer om dig än du inser.

  14. #16 av Per Bengtson på 19 februari, 2014 - 22:02

    Mats S Johansson, med genom att använda dig av lösryckta citat och väl valda delar av diverse texter kan du helt säkert även påvisa att jorden är platt. Det är en effektiv debatteknik som du själv och andra på ”din sida” gärna använder er av, men om man ska hävda att man har sanningen och vetenskapen på sin sida så är det inte lika effektivt. I synnerhet om det kombineras med att vägra svara på eller vifta bort frågor som oviktiga utan vidare motivation.

    Jag har för övrigt inte en enda gång värderat den svenska viltförvaltningen jämtemot andra länders. Det har däremot du, och du kom fram till att den var bäst. Uppenbarligen vill du inte svara på vilka indikatorer du använt dig av när du du kom fram till denna slutsats, eller berätta vilken organisation det var som delade ut priset ”bäst i världen”. Men om det nu skulle vara så, utesluter det då att den kan bli ännu bättre och kanske i vissa aspekter förnyas, i takt med att kunskapsläget om hur vår miljö och natur fungerar förbättras?

  15. #17 av Mats S Johansson på 19 februari, 2014 - 22:48

    Per Bengtson.
    Läser du verkligen vad jag skriver innan du svarar?
    Jag upprepar: ”Du vet att jag är stolt over den svenska viltförvaltningsmodellen vi har i Sverige och de resultat, inklusive rovdjursstammarnas utveckling, den lett till. Vi har en viltförvaltning som aktivt involverar en större del av befolkningen än något annat land i Europa, en viltförvaltning som är öppen för, och beredd att implementera, ny kunskap när den finns och som tack vare det ligger ljusår före det artdirektiv som du verkar högakta och som sedan det skrev inte har visat ett enda exempel på resultat i nivå med de svenska.”

    Att jag inte anammar dina 1000-årsanalyser av det rovdjur som är bland de talrikaste och mest anpassningsbara på jorden som nyvinningar (än?) får du bara finna dig i.

    Jag noterar att du inte har några exempel på existerande bättre viltförvaltningsmodeller än den svenska men jag väntar fortfarande på att du ska beskriva den viltförvaltning du eftersträvar så att jag också får möjlighet att kritisera den i sak. Glöm inte att den bör innehålla åtminstone några ord om de människor som också förväntas leva i Sverige.

    Här har du f.ö. länken till rovdjursproppen 2009. Var så god, välj fritt de citat du vill som passar med din argumentation här.

    http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/77/82/52914001.pdf

  16. #18 av Åke Skogevall på 21 februari, 2014 - 01:53

    Dag!

    Jag känner mig nog mest som byfånen i Hem till byn när jag försöker äntra debatten. Ingen bryr sig om att korrigera om jag har fel, när jag tar upp grundproblemet. Man håller med lite tyst men vill hellre debattera med sina etablerade förhandlingskontakter och de kunskaper man samlat på sig i sin karriär.

    Läser man EU-direktiv och konventioner så finns där väldigt svaga motiv för att rödlista varg. Däremot står det uttryckligt om skydd av hotade arter och hela biotoper, med en helt egen artikel för skydd av ”lokala samhällen och kunskaper” som rennäring, fäbodbruk och liknande. Forskare, tjänstemän, vildmarksentusiaster har valt att lansera sina teser om stora rovdjur som nyckelart för biologisk mångfald, och lyckats, i det för nyare svensk forskning viktigaste, att sälja in sina projekt till forskningsstiftelser media, politiker och allmänhet.

    SNF och WWF har övergivit sina projekt för biologisk mångfald, SNF i projekt ”Rädda livet på landet”, som fann att två tredjedelar av hotade arter finns i betesbiotoperna och WWF i ”Naturbeteskött” och (symboliska) ängs- och slåtterdagar. När vargen blev framtrumfad och en kassako har all hänsyn till de verkligt hotade arterna glömts och de centrala ledningarna i WWF och SNF kör över sina medlemmar med rovdjurssatsningar.

    Sveriges forskare, tjänstemän, regering, föreningspampar och politiker väljer att tro på nån ”politiskt korrekt” tolkning av ingångna fördrag och direktiv. Man läser lagen som en á la carte -meny, snackar ihop sig om tolkningen i förhandlingsspelet och man håller ihop ända upp till Europadomstolen. Att driva processer överlåts åt förfördelade individer att driva hela vägen. (Gäller inte bara rovdjursfrågan!)

    Dessa många organiserade särintressen driver sina hjärtefrågor, men de som får betala blir det naturnära småfolket på landsbygden. Ingen konsekvensutredning som beaktar dem verkar komma till stånd ens ett decennium efter att det utlovades första gången (och krävs för alla andra miljöprojekt).

    Medan medborgarna tvistar och bråkar om landsbygdens vara, håller demokratin i Sverige på att nedrustas. Läs eller lyssna till Sveriges Radio 13-10-08 ESSÄ Den tysta revolutionen
    http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=503&grupp=12332&artikel=5668593

    Medan gräset gror dör kon!

  17. #19 av Mats S Johansson på 21 februari, 2014 - 10:46

    Åke.
    Jag tycker du sammanfattar situationen på ett mycket bra sätt och det är verkligen synd att den s.k. miljörörelsen i rovdjursfrågan lyckats styra debatten bort från de viktiga frågorna och in i en djungel av detaljer som egentligen är fullständigt irrelevanta.
    Lite högre upp på den här sidan spekuleras det så tangentborden ryker om hur stor risken är att ett av världens vanligaste rovdjur ska dö ut om 1000 (!!) år.
    Domstolar fastnar i detaljfrågor om vilken kaliber det ska vara på paintball-geväret som man ska märka skjutbara, ikke skjutbara, vargar med.
    SRF leker med statistik så historiens matematiker snurrar som propellrar i sina gravar.
    Mikael Karlsson kastar allt som naturskyddsföreningen stått för sedan den bildades för att med hjälp av den svenska motsvarigheten till pandan som draghjälp kortsiktigt återställa medlemssiffrorna. Medlemssiffror som han givetvis förstår kommer att falla som en sten igen när de nya medlemmarna inser att de är förda bakom ljuset medan han själv Mikael landar mjuk i sin fallskärm hos sina hemliga sponsorer.
    WWF kommenterar jag inte ens eftersom de som inetnationell organisation är helt ”untouchable” i ett svenskt perspektiv.

    Historien visar gång på gång att det blir katastrof när någon tilldelas makt utan att samtidigt avkrävas ansvar. Organisationer som WAS, Nordulv, SRF. SNF och WWF har genom diverse konventioner tilldelats en makt som överhuvud taget inte står i proportion till det ansvar de har. Jag vill påstå att de inget ansvar har alls.

    Visar de ens i handling att de är beredda att ta något ansvar?

    Jag skulle vilja svara både ja och nej på den frågan.

    Ja. De visar ansvar mot sina sponsorer genom att bana väg för en rewildingvåg som kommer att gynna sponsorernas kortsiktiga vinstintressen.

    Nej. De visar tydligt att de inte respekterar varken demokrati, rättsväsen eller de som drabbas av deras taktik för att uppnå kortsiktiga, och ibland personliga, mål.

    Man saknar inte kon förrän båset är tomt!
    Var är ledarna för dessa organisationer då?

  18. #20 av Per Bengtson på 22 februari, 2014 - 12:29

    Mats S Johansson, lägg ner snacket om att jag skulle förespråka analyser utifrån ett tusenårsperspektiv. Det bli bara tramsigt. Dag L har skrivit flera inlägg och kommentarer utifrån ett tusenårs- eller till och med evighetsperspektiv. Jag ställde en kritisk fråga om detta. Det är allt. Vi kan använda populationsgenetiska teorier för att göra analyser om hur genetiken kommer förändras över tiden, men dessa beräkningar har ett antal fundamentala antaganden inbyggda. Flera av de centrala antagandena är inte uppfyllda i Dags analyser, vilket gör dem ointressanta. I synnerhet i ett tusenårsperspektiv. Samma sak gäller den demografiska sårbarhetsanalysen. Osäkerheten i ett hundraårsperspektiv är även den för hög för att bli intressant, och redan under den tid som gått sen analysen presenterades har de ingående värdena falsifierats. Så snälla, sluta tillskriva mig åsikter jag inte har, och fundera istället över varför du själv tror att en ett hundraårsperspektiv är rimligt. Den enda fakta vi har om populationers överlevnad på lång sikt är att det behövs minst 500 genetiskt effektiva individer. Allt annat blir bara gissningar och spekulationer som varken kan verifieras eller falsifieras.

    Vad jag vänder mig mot är att det finns vissa aktörer och förbund som på fullaste allvar hävdar att man kan rädda små och utrotningshotade populationer genom att man skjuter en del av populationen. Det är ett helt bisarrt sätt att resonera, och den osannolikt höga graden av dumhet borde rent intuitivt framstå som självklar hos varenda normalfuntade människa.

    • #21 av Göran på 19 mars, 2014 - 23:08

      Vad har kritiken mot avskjutning i små och utrotningshotade populationer för relevans för den svenska vargstammen?

      • #22 av DagL på 20 mars, 2014 - 00:18

        Den svenska vargen är numera inte utrotningshotad. Men genom att skjuta en utvald del av vargarna kan inaveln långsiktigt reduceras. Detta gäller även om det finns de som argumenterar emot genom att karaktärisera det som osannolikt hög grad av dumhet.

      • #23 av Per Bengtson på 24 mars, 2014 - 20:36

        Göran, den svenska vargstammen är liten och utrotningshotad, därav relevansen. Kan du ge exempel på en enda art som du skulle tycka att det var okej att jaga även om det bara fanns 300-400 individer, oavsett om de var inavlade eller inte? Rekommenderar du till exempel jakt på fjällräv för att förbättra deras chanser att överleva, eller tycker du att jag ska gå ut och plocka utrotningshotade orkideér och svampar med motiveringen att det är en bevarandeåtgärd som kommer öka chansen för att de finns kvar i vår natur?

  19. #24 av Mats S Johansson på 22 februari, 2014 - 15:32

    Per Bengtson.

    ta två sted tillbaka ut ur den genetiska återvändsgränd du har gått in i och ställ dig frågan:

    Hur säkrar man på bästa sätt att Sverige om hundra (eller tusen om du så vill) år fortfarande har en frisk del av det norra halvklotets vanligaste stora rovdjur inom sina gränser?

    Genom att:

    – bygga vidare på en viltförvaltningsmodell som tack vara att den vilar på en solid grund av demokrati och kontinuerlig tillförsel av kunskap, men inte minst också ett aktivt deltagande av dem som lever närmast och med naturen. En modell som redan visat att den klarar att hantera den svåra balansen mellan långsiktigt och bärkraftigt utnyttjande av de naturliga resurserna och friska stammar av vilt inklusive stora rovdjur. En modell som över 80% av Sveriges politiker fortfarande ställer sig bakom men som små extrema organisationer, utan ansvar för någon annan än sig själva eller några kortsiktiga privata vinstintressen, klarar att sabotera genom att missbruka den makt de i ”miljöns” namn felaktigt tilldelats genom diverse konventioner.

    eller

    – definiera alla som lever närmast och med naturen och som aktivt varit med att forma den natur som blivit en av Sveriges värdefullaste exportartiklar, som okunniga. Ersätta dem med några extrema miljöorganisationers (och amatörgenetikers) (miss)tolkning av ett EU-direktiv som jag fortfarade hävdar inte har visat ett enda resultat ens i närheten av vad den svenska modellen visat. Ett artdirektiv som är så generellt skrivet att det inte ens skiljer på olika viltarters krav på sin livsmiljö (anpassningsförmåga) eller fortplantningspotential.

    För det är väl det målet vi har båda två, eller hur….

    Hittills har jag tolkat din deltagelse och agerande i debatten som att du tror mer på den senare modellen. I så fall ber jag dig förklara varför. Det torde inte råda någon tvivel om att jag tror mer på den första.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s