BetygDags

Jag tar tillfället i akt att tycka till lite om de viktigaste vargaktörerna. Detta är den sista artikeln på den här bloggen. Jag har redan skrivit en avskedsartikel på min andra vargblogg http://vargweb.wordpress.com/ , ganska centrerad på min egen roll. Nu granskar jag andra aktörer och betygsätter deras roller:

Vargläget mardröm
Fri tillväxt av varg bortom politisk kontroll eller förklarlig legitimitet är det mardrömsläge Sverige befinner sig i. Ingen har stoppat detta, fast många försökt (Regering, Riksdag, Naturvårdsverk, Många forskare (bl a på Skandulv)). Domstolar inhiberar i avvaktan på utredning och överklaganden som tar åratal. Det som är känt är, att om det påstås att den fria tillväxten slutar om något år, så kan man inte lita på det. ”Mardröm” syftar i första hand på samhällets oförmåga att få ett fungerande system som får förtroende, jag förstår att det för många vargvärnare vad som skett ter sig som något skönt och lustfyllt. Mitt huvudmål med denna blogg har varit att förhindra denna situation, och jag har hittills misslyckats. Fast jag är verkligen inte ensam om att ha misslyckats, vilket jag utvecklar nedan.

Vad skulle jag kunna göra åt misslyckandet?
Riksdag och Naturvårdsverket har fattat beslut om GYBS och konstaterat att EU-direktivets krav är tillfredställda. Enda sättet att få ordning på vargfrågan de närmaste åren och så småningom gå mot samlevnad, är att dessa beslut accepteras och efterlevs av Naturvårdsverket. Men Naturvårdsverket tycks sväva på målet och av något skäl. Naturvårdsverket har inte förklarat tillfredställande väl för förvaltningsdomstolen motiven för en begränsad licensjakt 2014. Ett skäl till att situationen är okontrollerad är att många organisationer inte anser att beslutet att vargen är GYBS vilar på vetenskaplig grund. Exempel: Helena Leander (MP) skriver: ”Vi menar därför att licensjakt på varg inte bör tillåtas förrän vargstammen blivit långsiktigt livskraftig enligt vedertagen vetenskap”. GYBS beslutet vilar på vetenskaplig grund och vedertagen vetenskap enligt ett betydande antal forskare, och det finns de som bättre kan uttala sig om nyanserna i detta än ledande politiker (eller de många andra som säger samma sak). Men det sammanfattande dokument som finns kunde kompletteras, förklaras och förstärkas för att ytterligare styrka den vetenskapliga grunden. Jag tyckte en lämplig huvuduppgift för mig fram till årets slut kunde vara att bygga upp en webb för den vetenskapliga grunden för GYBS beslutet. Vad jag nu skrivit står utspritt över många bloggartiklar, som skrivits utan syfte att motivera just denna GYBS och FRP, men ger en gedigen kunskapsbas om den systematiseras för att ge vetenskaplig motivation för det samlade beslut som nu föreligger. Det går också att utveckla några tankelinjer. Jag skulle då kunna trappa ned alla andra aktiviteter, eftersom det skulle vara det effektivaste sättet att nå målet med utnyttjande av min kompetens som genetiker. Jag påbörjade ett sådant arbete på http://daglindgren.upsc.se/VargGYBS/Start.htm Men det är meningslöst om ingen tittar och tänker, så jag slutade efter några dagar. Den nya webben var tänkt att vara mer strikt vetenskaplig och mindre polemisk och inte vara byggd på nyheter. Den nya webben skulle vara riktad mot de som faktiskt är ärligt intresserade av den vetenskapliga grunden och har tillräckliga grundkunskaper för att tillgodogöra sig den, men inte är motiverade att söka på webben mer än nödvändigt. För att det skulle vara känt att den överhuvudtaget finns och är seriös så måste det finnas länkar till den från (t ex) Skandulv. Skandulv vill inte länka till den nya webben eller samarbeta omkring den, och då är det för osannolikt att underlaget skulle beaktas av Naturvårdsverket eller tas på allvar av grupperingar som vill ha många vargar. Det känns då meningslöst att fortsätta att försöka lösa Sveriges vargproblem för mig som bedriver det som en hobby.

Betygssättning av aktörerna

Detta är något man kan ägna sig åt bara när man tänker sluta försöka påverka förloppet, eftersom det kan komma surt efter. Jag uppträder som privatperson i denna artikel. En fördel med en privat blogg är att man är fri att politisera och recensera. Bedömningen avser huvudsakligen tiden från sommaren 2012 – januari 2014, tidigare historia är för grötig att ta upp och beakta, även om den bortre tidsgränsen inte är helt fix. Skalan är mellan AB (med beröm godkänd) och C (underkänd) (ingen har gjort sig förtjänt av A eller a för varg, och betygen blir inte höga – det har inte gått något vidare). Givetvis blir detta bli mycket subjektivt och säkert orättvist och jag missar en del information, men jag tror det livar upp och kan ge anledning till eftertanke med en genomgång av de viktigaste aktörerna. Eftersom jag är en av de bäst informerade, som samtidigt inte är part, inte är lierad med en enda aktör, och nu inte behöver tänka på eventuella framtida konsekvenser, så måste det vara ganska relevant vad jag tycker. Eftersom det på vetenskaplig grund gagnar vargarnas genetiska status bäst med få vargar (<270 faktiskt) är det obefogat med mycket fler vargar än 270, detta påverkar min betygssättning. Att jag tycker det är bra om statsmakterna har läget under kontroll och inte vill främja anarki och att det också så småningom ger bätte samlevnad påverkar också rankningen. Jag går nedan igenom aktörerna i betygsordning.

AB Med beröm godkänd. Regeringen, Alliansen, Sverigedemokraterna. Det var mycket bra att ett nytt rovdjursbeslut togs och inte ytterligare förhalades. Det var redan ett års till synes onödig fördröjning jämfört riksdagens planer 2009 och varg var sedan 2012 helt okontrollerat av riksdagsbeslut. Det kumulerade kunskapen för varg är ovanligt stor i förhållande till ärendets faktiska betydelse, och någon ny information var inte att vänta. Det hade varit oansvarigt att fördröja beslutet ytterligare. Naturvårdsverket har redan haft åratal på sig att få fram ett användbart GYBS underlag. Att Naturvårdsverket inte ville ta ställning om GYBS för varg var inte regeringens fel. Regeringen hade goda skäl att hoppas att tillfället för riksdagsbehandling var lämpligt, eftersom vargkommitten just berett marken för mer samförstånd mellan olika ”stakeholders”. Regeringen hade ambitionen och försökte, ytterligare förhalning skulle inte förbättrat samförståndet. Tack vare riksdagsbeslutet finns nu förutsättningar för en normaliserad vargförvaltning. Även om domstolar valt att uppskjuta normalisering, ter det sig mycket troligt att vargförvaltningen är normaliserad inom två år.

AB Med beröm godkänd. GYBSbrevförfattarna. Ett forskarbrev till Naturvårdsverket gav ett vetenskapligt underlag till dagens GYBS beslut, och därmed en viktig komponent för normalisering av vargförvaltningen.

Ba Icke utan beröm godkänd. Skandulv. Skandulv har i utredningar till Naturvårdsverket försökt lägga en grund för Naturvårdsverkets ställningstaganden. Det blev ändå fel, men felet är eliminerades förtjänstfullt med forskarbrevet (se ovan). Det första dokumentet var en kompetent genomförd demografisk sårbarhetsanalys. Den innehöll för många reservationer att genetiken inte var beaktad och skriftliga påpekanden om samma sak, vilket gav grund för framtida nedvärderande av rapporten. Sanningen är att en sårbarhetsanalys, som beaktat genetiken skulle ge ett något lägre värde på MVP, än om genetiken inte beaktat. Detta eftersom inavelsdepressionen hos varg säkert är lägre om hundra år än hos de vargar sårbarhetsanalysen bygger på. Men detta enkla faktum försummade Skandulv att nämna vara sig i den demografiska sårbarhetsanalysen eller en efterföljande genetisk sårbarhetsanalys. Jag nekades uttryckligen att bidra med beräkningar, som stödde detta resonemang. Genom dessa turer uppstod problem, som orsakar kvarstående tvivel. Skandulv har legat bakom ett orealiserat valpflyttprogram som en lösning på vargens inavel. Detta slår tillbaks, eftersom det inte gick. Det gör det svårare för omvärlden att acceptera att valpflytt faktiskt inte behövdes, vargen klarar sig ändå. Skandulv har i en underlagsrapport till Naturvårdsverket förtjänstfullt visat att selektiv jakt (all aktuell vargjakt är selektiv) avsevärt förbättrar genetiskt status och att ett lägre vargantal bidrar till bättre genetiskt status.  Det kritiseras att rapporten inte är anpassad för en vidare grupp av läsare (publicerad i vetenskaplig tidskrift), men efter mer än ett år har Skandulv inte ens kommit till läsbart manuskript av en publicerbar artikel. Artiklar i Conservation Biology och Science med bäring på svensk vargförvaltning borde bemötas i respektive tidskrifter av Skandulv, men det görs inte.  Skandulv kanske kunde förbättra sin kompetens i populationsgenetik, det skulle måhända minska det omfattande genetikmissbruket inom vargforskningen.

B+ Klart godkänd. Jägareförbundet. Jägareförbundet är den enda brukarorganisationen, som förstår en del av biologin och genetiken och kraven för GYBS (även om privatpersoner bland brukarna också börjar lära sig det). Det finns ett mycket starkt skäl för få vargar: Ju färre de är, ju snabbare förbättras genetiskt status. Jägareförbundet (och brukargruppen) borde kört stenhårt med det som första och tyngsta argument, istället för att ta de utpräglade jägarintressena först. I den mån det inte anses tillräckligt belagt så skulle man också belagt det bättre. Nu framhävs det inte ens i överklagandet på licensjakten 2014 http://jagareforbundet.se/press/press/pressmeddelanden/2014/01/jagareforbundet-overklagar-forvaltningsrattens-beslut-att-stoppa-licensjakten-pa-varg/ . Jaktsynpunkter betraktas som särintressen som står i konflikt till allemansrätt och att Sveriges mark i många avseenden bör betraktas som en gemensam resurs, därför bör huvudvikten i extern argumentation inriktas mot naturvetenskap. Politiskt kanske jägarsynpunkterna har genomslag och bidrog till riksdagsbeslutet, men nu ges de liten vikt i de mest inflytelserikas ögon. Jägarna har goda skäl att känna sig åsidosatta i avvägningar rörande de negativa sidorna av varg. Förbundet ägnar sig mest åt att klargöra de olika socioekonomiska problemen med varg, det är nödvändigt inför medlemmarna och OK, när GYBS och vargjaktens berättigande väl säkerställts med delvis naturvetenskapliga argument. Får jägareförbundet godkänt på licensjakterna 2013 eller 2014 i domstol, blir uppräkning av betyget till AB motiverat, men normalt kan en organisation eller förening för att bevaka särintressen, knappast förvänta sig mer än Ba i en sådan här betygssättning.

B Godkänd. Socialdemokraterna. Verkade distansera sig från alliansen och därmed försvaga riksdagsbeslutet och samlevnaden med varg av partitaktiska skäl, och inte faktiska motsättningar. Detta i högre grad än jag tycker är acceptabelt för ett politiskt parti med anspråk på att kunna vara statsbärande. Jag formulerar här en kritik mot en genomgående inställning som riktar sig till många aktörer som jag ger låga betyg, men den dyker upp först hos socialdemokraterna. Man säger att riksdagen inte borde besluta GYBS, utan Naturvårdsverket efter att ha konsulterat forskarna, och underförstår då att ”forskarna” nog skulle finna skäl för fler vargar än regeringens proposition. Man har framställt propositionen och riksdagsbeslutet som illegala vilseledningsförsök. Det är dåligt att riksdagspartier är så illojala mot riksdagen att de understödjer aktioner för att minska statsmakternas kontroll över t ex rovdjurspolitiken. Att framföra sådana åsikter leder ofelbart till ökad anarki och ökade problem för statsmakterna i framtiden. Genom denna inställning håller vargpolitiken på att kapsejsa trots ett riksdagsbeslut. Det är också tveksamt att riksdagspartier manövrerar in Sverige i situationer som leder till att EUs överträdelseärende förlängs och relationerna med EU försvåras och uppmuntrar domstolarna att sätta sig över riksdagsbeslut. Motargument 1) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 2) EU vill att politikerna tar besluten, inte forskarna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ ; 3) Lena Eks gick punktvis igenom EUs krav för GYBS; 4) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, som under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer; 5) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg, Naturvårdverket har inte försökt påverka regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skall få fullt ansvar när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft. 6) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 7) Naturvårdsverket har redan gjort rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så det enda skälet att framföra synpunkten är att jävlas med riksdagsmajoriteten och försvåra för vargen att få acceptans och legalitet.

B?? Med tvekan godkänd, Vänsterpartiet Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen och att de sk vetenskapliga motiven är vinklade. Attityden närmar sig kunskapsförakt. Riksdagapartier borde i högre grad slå vakt om riksdagens auktoritet än dessa partier gjort och de har gjort det i någon högre grad än socialdemokraterna. Det är inte riksdagspartierna som blockerar vargförvaltningen även om de förefaller väldigt förtjusta i det rabalde rättsprocesserana väcker och hoppas kunna skörda politiska poäng på. Se synpunkter om partiers agerande för socialdemokraterna.

B? Med tvekan godkänd Naturskyddsföreningen, WWF, Rovdjursföreningen. Parterna har ett klart uttalat mål med många vargar, och det är i viss mån förståeligt att man låter ändamålen helga medlen. De vetenskapliga motiven är dåligt underbygda och ensidiga. De vidare konsekvenserna nonchaleras. Men detta är något mindre allvarligt för föreningar än för politiska partier. Organisationerna bidrar till ökad polarisering, sämre samlevnad och den effekten är mycket långvarig. Det är tveksamt om den maktdemonstration organisationerna åstadkommit verkligen kommer att vara positiv varken för organisationerna eller för samhället på lite sikt. Lägre ansvar bör ställas på föreningar än på partier, liksom mindre vikt bör läggas vid deras synpunkter. Även om vargmotståndarna ibland överdriver, så ökar polariseringen av överdriven bagatellisering av problemen. Naturvårdsverk, politiska partier och domstolar skulle – om de fungerade ordentligt – kunna genomskåda argumenten. Fast detta har hittills fungerat ganska dåligt i Sverige. Motargument mot att lyssna på ”värnarföreningarnas” synpunkt att inte lägga ansvar på riksdag utan Naturvårdsverk efter hörande av forskare 1) Värnarföreningarna är selektiva i den forskning de vill lyssna på och föra vidare till sina medlemmar. Jag har personligen nekats publicering i Rovdjursföreningens tidskrift, när jag erbjöd mig. Det var en misstänksam attityd och föredrog publicering av andra. 2) På denna och min andra vargblogg kan man få frågor eller annat kommenterat av en på varg väl inläst genetikprofessor. Det finns en frågelåda om någon inte tycker det passar någonstans som inte fått någon fråga 2013 och frågor dyker upp på andra ställen också. Men det kommer ytterst sällan en seriös fråga av den typen vargvärnarorganisationerna för fram. I den mån identifierbara vargvärnare hör av sig är en hög frekvens i en insinuant stil med avsikt att förklena, knappast att få en fråga belyst. Det finns alltså ett klart ointresse från ”värnarintressena” att söka fullständig information. 3) Det finns faktiskt ett forskarunderlag för nuvarande GYBS beslut, se forskarbrev ovan förutom Lena Eks hänvisningar; 4) Det finns en oherrens massa underlag och papper och utredningar om varg, unikt många för ett så ”litet” ärende; 5) EU vill att politikerna tar de slutliga besluten, inte forskarna eller myndigheterna http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ Detta tycker jag verkar en bra idé i en sådan här kontroversiell och känslig fråga även frånsett vad EU tycker; 6) Lena Ek gick punktvis igenom EUs krav för GYBS och konstaterade att de var uppfyllda; 7) Ansvaret för bestämmande av FRP lades på Naturvårdsverket, och Naturvårdsverket har under de sista 18 månaderna haft många forskarkonsultationer vilket utmynnade i nu gällande FRP; 8) Huvudskälet till den här artikeln är att jag motarbetas när jag ville systematisera skälen FÖR nuvarande GYBS. Det inte är ”fritt” för vetenskapen att motivera nuvarande GYBS, kan det knappast kallas ”fri” vetenskap att kritisera GYBS.  9) Naturvårdsverket hade ett expertmöte omkring FRP för varg 130426 dit bl a Ryman och Laikre inbjudits. Då måste man haft en allsidig diskussion då alla åsikter belystes. Således har Naturvårdsverket granskat och tagit ställning emot de olika förslag som värnarorganisationerna nu för fram. 10) Naturvårdsverket har inte givit någon åsikt tillkänna t ex genom GYBS rapportering för varg under sommaren eller sen sommaren på annat sätt. Naturvårdverket har inte meddelat ledning till regeringen om GYBS före eller under propositionsarbetet. Det är orimligt att Naturvårdsverket skulle få fullt ansvar nu, när de levt upp så dåligt till det ansvar de haft hittills. 11) Om Naturvårdsverket fick i uppdrag att starta om från scratch med GYBS med nya forskarkonsultationer skulle detta fördröja beslutet ett år; 12) genom att definiera viss forskning som riktig och annan som fel så driver föreningarna forskningen till subjektivitet och minskar förtroendet för forskningens resultat; 13) Naturvårdsverket har redan gjort §17 rapporteringen till EU före 2013 års slut (absolut sista tidpunkt) som gäller till 2019 och GD har klargjort att någon ny revision inte är aktuell förrän 2019. Så frågan är avförd från dagordningen. Kan tas upp igen 2018. 14) Så det enda skälet att framföra synpunkter på vad som fordras är att jävlas med riksdagsmajoriteten och Naturvårdsverket och försvåra för vargen att få acceptans för samexistens. 15) Samt hoppet om att Naturvårdsverket kommet att ha en ordentlig marginal mellan vargantal och FRP och hoppet om att domstolar skall stoppa försök till vargjakt, tyvärr verkar det som värnarorganisationerna här har viss framgång beroende på en tillmötesgående inställning på de som borde slå vakt om reglerna, det kanske kommer surt efter för alla. 16) Utnyttjandet av EU fortsätter trots att de svenska domstolarna nu tar upp föreningarnas ärenden, eftersom förhandsbesked från EU-domstolen begärts

BC Icke fullt Godkänd. Vargkommitten. Kommitten skapade inte förståelse mellan dem som har motsatta ståndpunkter eller någon utgångspunkt för fortsatt dialog. Några månader efter uppdraget fullföljts var polariseringen större än tidigare, och normaliserades inte heller när den politiska processen slutförts. Vargkommittens misslyckande bevisar att det blir dags att diskutera hur polarisering kan minskas först när vargantalet slutat att öka. Till dess får Sverige leva med dålig samlevnad med varg, att det finns många som känner sig motiverade att föra en polariserad dialog. Samhället måste acceptera att det inte är något att göra åt (annat än se till att tillväxten stoppas förstås, om nu Naturvårdsverket skulle vilja arbeta seriöst med detta). Idén med intervall var vargkommittens, inte regeringens.  Det värsta är att kommitténs ordförande vid upprepade tillfällen pläderat för att riksdagen inte skall fatta beslut om antal utan att det skall Naturvårdsverket göra. Det är mycket illa när en hög regeringsrepresentant (landshövding) med uppgift att verka för samlevnad och samförstånd på detta sätt markerar mot regering och riksdag, och försvårar för dem att få sina beslut implementerade och bidrar till att jaga upp stämningarna och polariseringen omkring varg och försöker bidra till den falska historieskrivningen att det var regeringens fel att samarbetsandan sprack. Var det någons fel så var det vargkommitténs! Hade varit mer klädsamt att erkänna misslyckandet att minska polariseringen! Dessutom har ju faktiskt Naturvårdsverket bestämt som vargkommitten önskade om än inom vissa politiskt fastlagda ramar, och Naturvårdsverket har också viss handlingsfrihet att bestämma inom det fastlagda golvet. Sakargumenten emot liknar vad som är rött ovan.

BC Icke fullt Godkänd. Miljäpartiet. Detta är en nedklassning från med tvekan godkänd 140508 utöst av att Åsa Romson verkar bedömma forskares integritet efter huruvida deras slutsatser överenstämmer med miljöpartiets i vargfrågan. En ledande politiker får bara inte ha inställningen till forskning att sådan forskning som ger ett resultat som inte överenstämmer med politikerns världsbild har sin förklaring i någon slags påtryckningar av företrädare för andra politiska schatteringar. Särskilt inte seniora forskare som fått i uppdrag av behörig myndighet att framställa beslutsunderlag i frågan.  Det underminerar förtroendet för hela systemet. Dessutom är varg så känsligt att politiker bör undvika att underblåsa den polariserade debatten. Riksdagsledamöter och i synnerhet partiledare för stora partier bör vara försiktiga med att motarbeta riksdagens auktoritet genom att långvarigt käbbla emot och underminera trovärdigheten och acceptansen av fattade riksdagsbeslut. Det finns gränser för hur mycket riksdagspartier kan göra politiska poänger på statsmakternas bekostnad. 

BC Icke fullt Godkänd. Domstolarna (förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten). Man får ha viss förståelse för att: 1) sakfrågorna är radikalt nya för domstolarna; 2) ovana vid hur subjektiva många partsinlagor är och hur infekterat ärendet är; 3) EUs negativa juridiska inställning är känd och frestande för domstolarna att bygga på, även om underlaget är murket; 4) de goda kontakterna mellan naturskyddsföreningen och den relevanta avdelningen på EU underlättar starkt för naturskyddsföreningen att få gehör i de första faserna; 5) det imponerande arbete Naturskyddsföreningen lagt ned på att dokumentera hur dåligt vargärendet fungerat av alla aktörer.  Inte desto mindre har domstolarna ur genetisk synpunkt gjort ett dåligt arbete, i det avseendet får domarna inte godkänt av den genetikprofessor som skriver detta. Det ligger massor med vargjaktärenden hos domstolarna, det går snabbt att inhibera men därefter tar det år. Domstolarna verkar helt sakna fingertoppskänsla för vad folket och Naturvårdsverket tidigare tyckt om EUs regler, utan vill bryta ny mark med sina egna rigidare tolkningar. Domstolarnas inhibitioner av vargjakterna gör att acceptans och även legitimitet för varg försvinner i vida kretsar. Förut kunde lokala viltförvaltare hänvisa till att beslut kunde härledas till riksdagsbeslut, nu får de förklara det med att frågan ligger hos domstolar och samlar damm, eftersom domstolarna har viktigare saker än gamla vargärenden att syssla med.  Att domstolarna snabbt och reflexmässigt underkänner selektiva jakt är ett uppenbart bevis på domstolarnas bristande genetikkunskaper. Domstolar borde inte besluta i frågor de har så lite kunskaper om. Förtroende för domstolsväsendet urholkas om domstolarna inte förmår fatta beslut, som verkar vetenskapligt sakliga.

BC Icke fullt Godkänd. LRF. LFR är passivt och har svag egen kompetens på rovdjursfrågor i relation till problemets storlek och vinklingen av samhällets resurser.

C Underkänd. EU-kommissionen.
EU kommissionen har hela tiden haft insyn i och ”dialog” med svenska företrädare och haft möjligheter att göra inspel och påverka den svenska vargpolitiken fast dialogen har mest varit lyssnande. EU har inte gjort något inspel mellan proposition och riksdagsbeslut, EU hade säkert haft möjlighet att påverka men avstod. Men sin insyn har EU missbrukat till att höja polariseringsnivån om varg och minska acceptansen för varg i Sverige. De negativa effekterna av EUs inblanding är mycket långsiktiga.

Det svenska vargkriget rör sig delvis om olika tolkningar av EU-direktivet och det är EU-kommissionen som skapat konflikten genom ett svårtolkat direktiv som ger underlag för stora konflikter och vitt olika tolkningar. Inte har EU-kommissionen heller kunnat tolka direktivet genom sina frågor om inaveln och planen för vad Sverige skulle göra åt den. Enigheten som kommissionen ibland åberopar är att inaveln var för hög, med det är den inte längre. Om det nu hade någon betydelse så det är inget EU skall tjata om. Det nämns ingenting i direktivet om inavel, och vad som nämns om migrationen är att den skall vara över en migrant per generation. Inte har Naturvårdsverket, efter att ha levt med direktivet under lång tid, lyckats förstå vad som står, de misslyckas ju mycket ofta med tolkningen när Naturvårdsverket inte har tolkningsföreträde. EUs klantiga direktivskrivande måste vara en huvudorsak till alla svårigheter Sverige drabbas av. Det verkar direkt falskt av EU att betona att Sverige måste följa direktivet, när direktivet är så obegripligt för alla – inklusive EU-kommissionen – vad det faktiskt innebär och tvisterna om vad det innebär är en mycket viktig orsak till polariseringen och minskning av acceptansen.

EU säger uttryckligen att politikerna skall ta ansvaret för besluten http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2013/12/eu-politiker-ska-fatta-besluten/ , men när svenska politiker försöker leva upp till vad EU påstår så motverkar EU aktivt att politikernas beslut skall fungera. Överträdelseärendet mot Sverige är fyra är gammalt och inaktuellt eftersom vargens status ändrats så mycket att det ur vettighetssynpunkt knappast är rimligt att nu driva det dammiga ärendet, men ändå upprepar EU med jämna mellanrum hotet att dra Sverige inför EU-domstolen. Trots att EU åskådligt ser att de svenska domstolarna fungerar så som EU önskar, så törs EU inte överlåta ärendet åt dem, EU måste vara medvetet om att de svenska domstolarna måste känna EUs tryck och förväntningar för att inte förslappas. Eller lurpassar EU på att ogiltigförklara de svenska GYBS beslut som rapporterats in till EU, så att den svenska riksdagen får sig en läxa? Att låta en talman med jämna mellanrum upprepa att vargjakt inte löser några problem verkar vara ett effektivt sätt för EU att förhindra vargjakt. EU-kommissionärens metoder hade troligen karaktäriserats som ministerstyre om de tillämpats nationellt. Att det finns intima kontakter mellan EU-direktoratet och Naturskyddsföreningen verkar uppenbart.

Att EU-kommsiisonären omedelbart underkände den selektiva jakten är ett uppenbart bevis på EUs bristande genetikkunskaper. EU borde inte kommentera frågor EU har så lite insikt i. EU förringar uppsåtligen Sveriges försök att bedriva vargförvaltning och den svenska regeringens vilja att göra detta. EU missbrukar grovt Sveriges vilja att ha en dialog utan betänkande på vad de långsiktiga konsekvenserna blir.

EU har uppmuntrat till samråd och delaktighet av stakeholders. Detta visade sig ett dåligt råd, de försök regeringen gjorde genom vargkommitten ökade polariseringen. EU har bl a genom att vara förebild i att använda juridiska hot gjort att juridiska processer är den ideella naturvårdens metod för flera vargar. EUs ensidiga stöd till den ideella naturvården stimulerar till ökad polarisering. Det är möjligt det blir fler vargar men på bekostnaden av acceptansen och den politiska legitimiteten. EUs övertro på den juridiska vägen att få fler rovdjur och nonchalans för acceptansaspekten är förödande. Att rovdjuren skall kännas som något påtvingat oönskat ger dem inte en bra plats i samhället.

Det kan vara att en enstaka händelse som en del i ett oroande mönster är värt juridiskt hot, men att låta detta pågå år efter år trots att Sveriges politiska ledare försäkrar att de vill följa EUs regler och har gjort allt för att göra det är en politisk ovärdig såpopera och surdeg som kommer att påverka andra ärenden.

Det finns en stark uppslutning och enighet i Sverige om att EU-direktivet skall följas och en stor del av Sverige tror att det också sker. Det är resursslöseri med EUs resurser och förtroendekapital att så i detalj övervaka och detaljstyra och ifrågasätta precis hur detta sker.

Att EU fortfarande engagerar sig aktivt mot staten Sverige visar de förberedelser EU gjort för att göra regionala jaktbeslut bättre överklagbara. Statsmakternas önskan har varit att regionalisera kontrollen av jakten, detta önskar uppenbarligen EU försvåra.

EU är det viktigaste skälet att varg kommer att få usel acceptans de närmaste åren av många brukare och att vargförvaltningen kommer att ses som illegitim. EU är ett hot mot svensk rovdjursförvaltning. Att vända en kraftig uppgång av svenska rovdjur från något positivt värt beröm, till något negativt som orsakar problem och leder till bråk, är en följd av EUs attityder.

Jag skrev nyss en debattartikel där jag lade mycket av skulden på EU.

C Underkänd. Naturvårdsverket.
EU kommissionären har i brev 120710 uttryckt specifika önskemål om förbättring av vargförvaltningsplanen. Vad jag kan se har Naturvårdsverket sedan dess gjort anmärkningsvärt få ändringar för att tillmötesgå kommissionärens önskemål, och därigenom försatt Sverige i ett dåligt läge gentemot EU, Naturvårdsverket borde undvikit att öka EUs irritation, även om irritationen formellt riktar sig mer mot regeringen än Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har varit ansvarig för att utföra/beställa de utredningar/expertmöten/konsultationer som Naturvårdsverket ansåg behövdes för GYBS och ta ställning. Detta har Naturvårdsverket inte gjort trots att åtskilliga år stått till förfogande. Ibland har Naturvårdsverket hänvisat till att de väntat på politiska beslut, men nu har de kommit. Naturvårdsverket har utan ett vedertaget vetenskapligt underlag bakom bedrivit offentlig polemik mot regeringen på ett sätt som försvagar förtroendet för framtida vargpolitik. Naturvårdsverket har minskat förtroendet för den demografiska sårbarhetsanalysen utan att kunns erbjuda alternativ. Naturvårdsverket har inte rapporterat GYBS till EU sommaren 2013, trots att Naturvårdsverket fullgjort sina skyldigheter beträffande rapportering i övrigt, om än inte felfritt. När det väntade riksdagsbeslutet kom hade Naturvårdsverket, trots att de legat på ärendet ytterligare ett halvår, inte förberett någon anständigt lång motivering, vilket sänker förtroendet för riksdagen och beslutet, och höjde risken för att licensjakt inhiberades vilket också skedde. Naturvårdsverkets jurister förhindrade inte inhiberingen, vilket tyder på ett anmärkningsvärt halvhjärtat engagemang. När Naturvårdsverket inte uttryckt någon egen åsikt i vargfrågan måste Naturvårdsverket rimligen ställa upp helhjärtat för regering och riksdag och inte bedriva subversiv verksamhet. Det verkar inte utåt som om Naturvårdsverkets tjänstemän backar upp verkets formella beslut.

Naturvårdsverket skyller förseningar på överklaganden. Att allt kommer att överklagas var känt för Naturvårdsverket för ett år sedan, och riksdagabeslutet var förutsägbart när propositionen lagts, och dessutom ofta inte nödvändigt att veta. Naturvårdverket hade kunnat arbeta med långt större framförhållning i sina beslut, t ex delegeringen till län. Överklaganden är inte en acceptabel generell förklaring för Naturvårdsverkets oförmåga att implementera vargförvaltningen.

Det är förvånansvärt att inte Naturvårdsverket vill hänga på den lösning vargforskarna på Skandulv erbjöd, och därigenom alenierar Skandulv från att engagera sig i GYBS frågan. När Naturvårdsverket behandlar forskarna (inklusive mig) så nonchalant, och samtidigt inte har kompetens som kan sätta sig i respekt genom sina kunskaper parat med förnuft, så försämras ytterligare möjligheterna att få fram något, som i någon vidare bemärkelse kommer att accepteras som ett vetenskapligt underlag till GYBS. Jag går så långt som att säga att det nu är en omöjlighet. Och att då bara bedriva obstruktionspolitik för någon slags ny förutsättningslös utredning förefaller mycket mycket ovist.

Får Naturvårdsverket godkänt i domstol på licensjakt i efterhand 2013 eller 2014 räknas betyget upp till B. Får Naturvårdsverket igenom licensjakt 2015, så vargantalet våren 2015 understiger 330, förtjänar Naturvårdsverket Ba eller kanske ändå högre om andra skäl att höja betyget tillkommer.

Naturvårdsverket har aldrig brytt sig om att lära sig EU-direktivet. Liljelund som tidigare var GD föreslog att vargantalet skulle höjas långsamt och stegvis mot FRP, otroligt naiv inställning till EUs krav som de nu ter sig. Naturvårdsverket har spridit föreställningen att licensjakt blir möjlig när GYBS uppnås. Naturvårdsverket får bakläxa i domstol på nästan alla jaktframställningar som bedömts. Naturvårdsverket har bibringat Sverige en för sangviniskt missvisande inställning till EU direktivet och vad det skulle medföra att gynnsam bevarandestatus uppnåtts. Eller – troligare – är att Naturvårdsverket har dåliga och oengagerade jurister. Domstolarnas domsskäl verkar så ihåliga att det inte är ett högt betyg till Naturvårdsverket att de inte klarat av att bemöta dem. Nu har jägarorganisationen börjat satsa på egen juridisk expertis och egna partsöverklaganden, det hade varit bättre om Naturvårdsverket hade ansträngt sig mer att backa upp sina egna beslut, så att överklaganden parallella till Naturvårdsverket inte initierats. Visserligen skulle Naturvårdsverket behöva förkovra sig i grunderna för direktivet, men när Naturvårdsverket ger 5 miljoner för att Chapron skall forska om GYBS i projektet ”Claws and Laws” kommer det nog bara att leda till ytterligare förvirring om vad GYBS egentligen är, och trovärdigheten för GYBS i omvärlden minskar när Naturvårdsverkets GYBS uppfattning kommer att formas av en forskare som argumenterar för tjuvjakt som vargbeståndsregleringsmetod! Även juristprofessorn Darpö skall få de av det nya anslaget och han har visat sig aktiv i att stödja förslag som brukarorganisationerna är skeptiska mot.  Anslag går genomgående till projekt som det kan förutsägas kommer att verka för många vargar. Olika upplysningsprojekt har också en vinkling mot många vargar. Jag uppfattar det som att vargsamhället direkt undertrycker mina (en genetikprofessors) försök att föra fram synpunkter, senast för att försvara Naturvårdsverkets egen officiella politik!!!!  Det juridiska ifrågasättandet som framför allt görs av Naturskyddsföreningen finansieras till största delen av Naturskyddsverket http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/verket-finansierar-overklagan-av-egna-vargbeslut/  . Detta verkar även röra en del i samband med EUs juridiska agerande http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2014/03/mer-snf-bidrag-ska-driva-klagomal-till-eu-kommissionen/ .  Dessa långdragna processer  ökar polarisering och det kommer att ytterligare försämra kontakterna med brukarna när det förstår att det är Naturvårdsverket som ligger bakom de långdragna överklagandena och den oförutsägbarhet i vargförvaltningen detta innebär. Det framstår som en orättvisa om jägareförbundet får bära sina överklagandekostnader för att försvara naturvårdsverkets beslut själva.  När Naturvårdsverket medverkar till att faktorer som skulle gynna ett lägre vargantal inte kommer fram, så blir eventuella forskningsresultat som pekar mot högre vargantal mindre trovärdiga. Jag har dock i mars noterat att Naturvårdsverkets anslag till rovdjursföreningen (en miljon om året) dragits in vilket – med anledning av att rovdjursföreningen bidrar till polariseringshöjningen efter riksdagsbeslutet – ter sig berättigat och blir ett i betygssättningen obeaktat plus till Naturvårdsverket.  Naturvårdsverket borde som statlig myndighet ha en mer objektiv inställning till vad man finansierar

Naturvårdsverket skulle ju kunna tänka så att även om Naturvårdsverket tycker det kan finnas motiv för fler vargar och Naturvårdsverket inte tycker frågan utretts tillräckligt, så är det till nästa EU-rapportering viktigare att få en stabil situation och därför fokusera på detta istället. Detta är visare än att ägna resurserna åt att ifrågasätta den biologiska bakgrunden till riksdagsbeslut och inge olika grupperingar hoppet att de genom att ligga på idogt kan omintetgöra riksdagens intentioner. Om en fastlagd vargpolitik med stabiliserat vargantal bedrivs några år, så kommer de mesta av polariseringen att trappas ned, eftersom motivationen för de som driver den försvinner i en stabil situation. 

Statsmakternas intentioner har sedan 2009 varit att regionalisera ansvaret och detta skulle omfatta även licensjakt av rovdjur. Naturvårdsverket har systematiskt fördröjt denna delegering. Denna förhalning av att genomföra statsmakternas intentioner med regionalisering medför: minskar acceptans; minskat förtroende för vargförvaltning; minskad delaktighet på regional nivå; minskar delansvaret på regional nivå. Naturvårdsverket har velat hålla i en nationell kontroll som man upplever att Naturvårdsverket inte klarar av. Vargförvaltningen blir en mer byråkratiserad procedur än för något annat djur, vilket ökar de friktioner som i sin tur underhåller polariseringen.

Det finns inte bara vargar här i världen. Genom att tolerera höga vargantal och den förknippade låga acceptansen ökar Naturvårdsverket ytterligare fokus på varg, och ger därmed mindre utrymme för alla andra naturvårdsproblem. Det blir mindre trovärdigt att Naturvårdsverket beaktar sin andra varguppgift – att verka för samlevnad. Samtidigt minskar förtroendet från stora delar av omvärlden för att Naturvårdsverket sköter sina andra uppgifter kompetent och väl om man inte uppvisar en välskött och accepterad vargförvaltning. De flesta stora svenska ”generationsmålen” för miljökvalitet där Naturvårdsverket spelar en central roll, kommer inte att nås. Varför då fokusera uppmärksamheten kring ett enstaka rovdjur där målet (gynnsam bevarandestatus) faktiskt nåtts? 

Genetik och genetisk förstärkning har blivit fula ord som betraktas med hög misstänksamhet och skepsis rörande varg. Detta hade förmodligen inte blivit fallet om Naturvårdsverket premierat samexistens och acceptans hos brukarna istället. Naturvårdsverket skyller bla på att vargvalpar inte skulle accepteras av markägaren utan att ha prövat. Jag har svårt att tro att en markägare skulle säga nej till en ekonomisk kompensation bara den är tillräckligt stor (X miljoner) om man nu inte kan ge kompensation på annat direkt märkbart sett. Att Naturvårdsverket inte fått hög trovärdighet i vargpolitikfrågor gör det hopplöst att bara erbjuda diffusa icke bindande framtidslöften. Därigenom försämrar Naturvårdsverket möjligheterna till en mycket önskvärd genetisk förstärkning. 

Vålådalen. En årlig konferens i mars, mest om varg, arrangör är Naturvårdsverket tillsammans med bl a några vargvärnarorganisationer (vilket är en konstellation jag tycker naturvårdsverket borde ligga lågt med i dagens situation). Den aktuella situationen är att 1) Misslyckandet av vargkommitten att få en samsyn mellan olika parter visar att tanken på samsyn måste avskrivas de närmaste åren. GYBS har just fastställts men kritiseras, och domstolar har stoppat vargförvaltning, det finns inte underlag för samexistens idag, men kanske det kan finnas om två år med en klok hantering om Naturvårdsverket håller fast vid fattade beslut. Enligt programmet i slutet på januari hade dag 2 har tema samexistens. Inlet med Darpö, miljöjurist, själva sinnebilden för den brist på legalitet och samexistens som kommer att prägla svensk vargförvaltning det närmaste året. Därefter ett föredrag av den som givit en vetenskaplig grund (fast inte okontroversiell) till de andra rovdjuren. Sedan var det en paneldiskussion med temat: Gynnsam bevarandestatus – den hetaste frågan i svensk rovdjursförvaltning. Förutom de två föredragshållarna med kända fler vargar synpunkter deltande av pensionären Olof Liberg – som möjligen vill försvara beslutet han själv ligger bakom – men kommer att göra ett relativt svagt intryck i panelen. Han får inte något inledande föredrag, som de två andra paneldeltagarna. Ingen företrädare för FRP <270 får delta i panelen, trots att det finns gott om sådana. Naturvårdsverket anordnar en konferens och paneldebatt, som ifrågasätter gynnsam bevarandestatus via ett vinklat urval av deltagare!! GYBS är något Naturvårdsverket redan bestämt, där Naturvårdsverket rimligen borde motivera sina egna beslut, istället för att göra dem till föremål för uppslitande kritik. Naturvårdverket medverkar aktivt till en uppläggning, som undergräver förtroendet för riksdagsbeslutet och Naturvårdsverkets eget beslut. Därigenom försämrar Naturvårdsverket samlevnaden med varg och försvagar legitimiteten och förtroendet för politiken på regional nivå. I artiklar efter Vålådalsmötet står inte mycket, intrycket är att uppmärksamheten minskat jämfört med för ett år sedan, och andra vargfrågor får även under synposiet lika stor uppmärksamhet som Vålådalen. Ingen artikel som uttrycker stöd till den fortsatta fria tillväxten framkommer.  

Naturvårdsverket är inte ensamt ansvarigt, också t ex otillfredsställande agerande av Skandulv bidrar. Skandulv levererade en demografisk sårbarhetsanalys som Helena Leander kommenterar så här: ” Forskarna skulle enligt uppdraget utgå från en utdöenderisk på 10 procent på 100 år och helt bortse från genetiska faktorer. I en population med en inavelsgrad på 0,24, det vill säga så gott som syskonparning, gör detta hela räkneövningen ointressant för att bedöma långsiktig livskraft. Forskarna själva betonar särskilt att deras resultat endast gäller under förutsättningen att de genetiska problem, som idag förekommer i vår vargpopulation, är lösta, och varnar för att övertolka resultaten.  Det naturliga hade varit att ta fram gynnsam bevarandestatus enligt samma kriterier och metodik som för alla de andra arter som Naturvårdsverket tar fram sådana värden för.”. Naturvårdsverket anstränger sig verkligen inte för att försvara sig mot den här typen av argument. Det hade varit enkelt att visa att den demografiska sårbarhetsanalysen gällde mycket hyggligt även om genetiska faktorer beaktades. Istället valde Naturvårdsverket en genetisk sårbarhetsanalys som blandade bort korten. I sista ögonblicket insåg Naturvårdsverket att deras beräkning var uppåt väggarna och riskerade att granskas seriöst om den kvarstod till propositionen, men hade ingen plan B att sätta istället, utan lät bli att rapportera till EU eller regeringen i somras. Sedan när Naturvårdsverket överlåtit beslutet på regeringen borde Naturvårdsverket klarare uttryckt motivationen, omvärlden efterfrågar den informationen. Genom att inte ha någon egen uppfattning inför propostionen har Naturverket förverkat rätten att indirekt kritisera fattade beslut på mycket oklara grunder. Genom dessa upprepat dåliga val under lång tid har Naturvårdsverket visat sig inte klara sina uppgifter. Vad som är särskilt oroande att aktörer kan medvetet vilja lägga ansvaret på Naturvårdsverket för att fastlägg GYBS i dialog med vissa forskare utan några som helst restriktioner, vilket är helt uppenbart att Naturvårdsverket inte klarat av hittills för varg. Fortsatt vargkaos blir resultatet av den draksådd Naturvårdsverket nu sår. Istället borde Naturvårdsverket utnyttja detta engångstillfälle att påbörja en normalisering av vargförvaltningen som så småningom förbättrar samlevnaden.

Ett erkännande till Naturvårdsverket är dock på sin plats. Genom att 1) lägga ned valpflytten ”i förtid” och 2) genom att driva ärendet om skyddsjakten på Junselevargen, klargör Naturvårdsverket att de inte anser den höga inaveln är ett hot mot gynnsam bevarandestatus och att den nuvarande höga inaveln inte är ett argument emot vargens GYBS status. Att Naturvårdsverket erkänner detta bidrar också till att ett så högt värde på FRP som 270 kan vara motiverat, eftersom det inte är så prioriterat att reducera inaveln längre. Däremot tycker jag förbättring av genetiskt status borde vara ett viktigt uttalat förvaltningsmål för Naturvårdsverket, vilket borde klarare tydliggöras.

Den här artikeln är inte ristad i sten och kommer att ses över/editeras marginellt åtminstone drygt en månad framåt. Nya saker kan inträffa. Saker kan komma till min kännedom som jag inte var medveten om. Referenser till mycket aktuella tidsspecifika händelser kan tas bort. Läsarna kan föra viktiga faktorer, som jag förbisett, till min kännedom, chansen för detta ökar genom den här artikeln (någon sådan synpunkt har dock inte kommit mig tillhanda två dagar efter publiceringen av artikeln). Eftersom det är den sista artikeln så kommer den nog att läsas till årets slut. Det skall ta till vargjakten 2015 innan artikeln – förhoppningsvis – ter sig helt föråldrad.

Fin avslutning: De tre senaste artiklarna på mina webber inklusive denna har troligen fått tittarrekord.  Känns en värdig avslutning på vargwebbandet.