200 – bra golv

200 – ett stabilt golv!

Förslag: minsta antal vargar sätts till 200 (FRP, Favorable Reference Population, referenspopulation, golv =200).

Jag är genetikprofessor och försäkrar att FRP=200 är vetenskapligt underbyggt.

Grunden för förslaget är det allmänt accepterade faktumet att inaveln minskar snabbare vid ett lägre vargantal. Utförligare detaljer finns i artiklar på denna blogg och andra ställen. Liberg och Sand 2012 styrker huvudidéerna och är helt fristående från mig, mina ställningstaganden gjordes tidigare men bekräftas av fristående forskare. Jag anför nu inga andra referenser än denna, tynger inte med numeriska exempel/beräkningar och recenserar inte eventuella avvikande åsikter i just denna artikel (det går att kommentera om någon vill invända eller browsa webben). Effektens storlek är beroende av exakt vilka antaganden om framtiden som görs. Givetvis bör Naturvårdsverket, som beslutar, inte ta mitt förslag utan vidare, utan låta en annan kompetent forskare vara huvudförfattare till den mera finslipade motivering, som bör åtfölja ett FRP beslut. Först då kan det betraktas som tillräckligt vetenskapligt underbyggt. Jag tycker det räcker med att jag och en av Naturvårdsverket utsedd kompetent forskare stöder FRP=200 och utformar en motivering ungefär enligt mitt resonemang här för att Naturvårdsverket skall göra det till sitt officiella ställningstagande. Detta kommer inte att ske eftersom Naturvårdsverket sedan jag skrev detta fattat ett beslut (se slutet av artikeln).

Naturvårdsverket kan förstås bestämma och motivera ett annat FRP. En god motivering på engelska (så EU kan läsa) är viktigt, vilket FRP Naturvårdsverket än väljer. För 270 finns det elva forskare som skrivit under på att FRP=270 räcker, som kan precisera motiveringen, framförallt borde önskemålet från genetiker beträffande ”effektiv populationstorlek” på minst 500 behandlas något utförligare. De elva brevskrivarna förutsätter och anser att kontakten med andra vargstammar är tillräckligt stor, vilket innebär att det finns tillräckligt med vargar för långsiktig ”genetisk” uthållighet.

Om EU inte avvecklar överträdelseärendet för varg eller det inte ser ut att bli någon vargjakt, så kommer det nog någon artikel om relationerna till EU härnäst. Eftersom det nu har tillkommit att EU kan se vart den nya  vargpolitiken leder, ger jag EU en ny chans att skriver inget mer förrän efter nyår. Så detta kanske blir bloggens sista artikel.

Politiska överväganden

(S) vill inte ha FRP under 200 och att FRP skall formuleras av forskare och inte politiker. Förslaget FRP=200 har alltså ett brett parlamentariskt stöd om det görs en vetenskaplig motivering, mindre än en femtedel av parlamentarikerna kan tänkas vara emot, och motståndet från denna femtedel försvagas just eftersom FRP=200 bygger på vetenskaplig grund. Det tidigare rovdjurspolitiska beslutet hade 200 som etappmål, att sätta 200 som golv innebär en ökning med 30 eller mer, som är politiskt önskvärt när man går från etappmål till långsiktig förvaltning. De grupper av i huvudsak jaktanknutna (inklusive jägareförbundet) som försökt förstå och bygga upp en vetenskapligt hållbar motivation ligger vanligen under ekvivalenten till FRP=150. FRP=200 innebär uppenbarligen inte att ”vika sig för jägarlobbyn”, vilket i sig är politiskt värdefullt. Inte heller faller förslaget till föga för den motsatta lobbyns tolkningar av vetenskap, ”vargvärnarlobbyn”, omkring SNF, WWF och rovdjursföreningen. FRP som inte backar upp ytterkanterna från NGO, utan ligger inom acceptansen för sex av åtta partier, har en självklar politisk fördel. Utvecklingen av varg i Finland är dålig och det resulterar i färre och närmare besläktade migranter till Sverige. Men Sverige blir inte trovärdigt om Sverige argumenterar för många fler vargar i Finland än Sverige självt accepterar. Dessa ”politiska” begränsningar gör att jag inte just nu vill överväga ett lägre FRP än 200. Varg är känsligt och bred politisk uppbackning viktigt och jag vill inte riskera det stora partiet socialdemokraternas stöd för vald FRP – skillnaden mellan ett starkt parlamentariskt stöd och ett bräckligt – genom att nu göra en ”skarp” motivering för ett FRP<200, som inte skulle accepteras av Naturvårdsverket, utan bara skulle försämra uppslutningen för det värde som bestäms. Det är bra för förtroendet för att vargförvaltningen vilar på vetenskaplig grund om FRP inte sätts till intervallets gränser 170 eller 270. T ex FRP = 200 klargör att det är ett självständigt vetenskapligt underbyggt beslut av Naturvårdsverket och inte underdånighet mot ett politiskt beslut. Höga vargantal i Sverige kan irritera Norge och kanske också Finland, vilket talar emot att ligga nära intervallets övre gräns. Ett FRP under 200 skulle innebära att EU agerat heltokigt och dåligt underbyggt när ett överträdelseförfarande om den svenska vargjakten 2010 inleddes, och det är aldrig bra att förödmjuka en motståndare och agera så denna tappar ansiktet. FRP = 200 är det lägsta FRP som inte innebär att var ett allvarligt och obefogat misstag av EU att ifrågasätta den svenska vargjakten. Men samtidigt erkänns det inte att Sverige gjort mer än ett bagatellartat liten misstag och riskerar inte mer än lätt ogillande av EU-domstolen och absolut inte inhibering eller förlust av kontroll av rovdjurspolitiken i fortsättningen. Sverige har inte erkänt att vargjakten 2010 stred mot direktivet och ett val av FRP nära den högre gränsen strider nog mot Sveriges officiella linje. Om FRP skulle sättas till 200 så är det rätt så troligt att det verkliga vargantalet skulle bli 300 vilket jag föreslog som en ”politisk” kompromiss i föregående artikel. Men med denna artikel vill jag dock göra helt klart att jag som genetiker under det närmaste decenniet stödjer vargantal i den nedre delen av intervallet.

Adaptiv förvaltning

Riksdagsbeslutet ger ett intervall för FRP bl. a, för att enligt vargkommittens intentioner med ett intervall möjliggöra adaptiv förvaltning, dvs justeringar av FRP med hänsyn till ändrade omständigheter kan göras av Naturvårdsverket. FRP betraktas inte längre som en helt fix storhet, utan en dynamisk som kan justeras. FRP=200 är ett förslag för de närmaste decennierna. Avsikten är att FRP skall höjas när inaveln sjunkit och inavelssänkning inte längre gagnas av ett lågt antal. Förslaget är alltså förenligt med förslaget FRP=270, som lämnats av 11 ledande forskare i juni och avsåg ett i tiden konstant hållbart FRP. Skrivelsen betonade visserligen det adaptiva, men forskarna visste inte att detta skulle reflekteras i utformningen av ett riksdagsbeslut. Men det är inte något radikalt nytt, det är en helt normal procedur att mindre justeringar sker i verksamheter som löper långsiktigt. Nya FRP estimat inrapporteras till EU vart 6:e år, nästa gång 2019, så även EU ser det som en helt normal process att Naturvårdsverket gör mindre ändringar inom de givna intervallen. Och ett nytt riksdagsbeslut i rovdjursfrågan kommer säkert inom ett decennium då intervallet för Naturvårdsverkets handlingsfrihet kommer att ses över.

Tyngdpunkt på att sänka inaveln

Svensk vargs allvarligaste problem idag är hög inavel och brist på genetisk variation. Det enda som hjälper är migration. Migrationens effekter förstärks av låga vargantal. Lämpligt utformad vargförvaltning inom ramen FRP=200 kan troligen tredubbla effekten av migration och leda till tre gånger snabbare inavelsreduktion jämfört med det begränsade inflytandet på vargförvaltning som karaktäriserar 2013 och (troligen) 2014. Mer preciserade kvantifieringar bör göras inom ramen för en mer detaljerad motivering med högre upplösning.

När inaveln sänkts kan FRP ökas!

När inaveln väl sjunkit bör andra faktorer ges högre vikt och detta kommer att motivera ett högre FRP. På kort sikt spelar FRP stor roll för hur snabbt inaveln faller, men på lång sikt uppnås ett jämviktstillstånd där inaveln är oberoende av FRP. Ju längre inaveln sjunker, ju lägre blir mervinsten i inavelssänkning av ett lågt vargantal. Andra aspekter är överlevnad och uthållighet i ett evighetsperspektiv, ekologiska aspekter, evolutionär potential och ett större effektivt utbredningsområde och högre fysisk närvaro. Förslaget FRP=270 bör ses i det perspektivet. Större värden har figurerat, men varit baserade på ett kategoriskt antagande att varggener kommer att vara oförmögna att flytta sig (eller kunna flyttas) över långa sträckor i ett millenium perspektiv, vilket inte har stöd i observationer. Men varg har gynnsam bevarandestatus med FRP =200 om Naturvårsverket så bestämmer och det finns forskarstöd från någon mer än mig, och meningen med intervallet är just att vargförvaltningen skall vara adaptiv inom intervallet och det gagnar vargens uthålliga överlevnad även i ett långt tidsperspektiv att inaveln sänks snabbt. Möjligheterna att förbättra det genetiska statuset är inget man bör bortse från i vargförvaltning. Genetik och biologi bör vara viktigare inslag i förvaltning än byråkratisk enkelspårighet.

Säkrare och långsiktigare än minikravet

Den minimala FRP enligt den sårbarhetsanalys som betraktas som absolut minimum (skamgräns) av rovdjursriktlinjerna ligger på ungefär 40 (+ 30 i Norge). Den demografiska sårbarhetsanalysen visar att FRP = 230 (30 i Norge) ger mindre än någon procents risk för utdöende (om relationerna mellan risknivåer i andra sårbarhetsanalyser stämmer) inom en längre period än ett sekel och risken blir liten även om man räknar med värre katastrofer än som någonsin dokumenterats. FRP = 200 för Sverige ligger många gånger över ”skamgränsen”. Vid FRP = 200 är det inte få vargar i Sverige som är den största risken för vargens uthålliga framtid i Sverige. Förutom de norska vargarna, som lever så nära de svenska, att det populationsgenetiskt kan betraktas som en enhetlig population är inte den svenska vargstammen isolerad från resten av utbredingen för den nordeuropeiska vargen, migrationen till Sverige överträffar med råge gränsen för att en stam inte skall räknas som isolerad, inte heller en geografiskt mer omfattande helt isolerad sk megapopulation kan avgränsas.

Lätt att identifiera genetiskt värde

Det är mycket lätt jakttekniskt att anpassa jakten till vargarnas genetiska status. Stamtavlan är känd för den svenska vargstammen. Det genetiska statuset av vargarna i ett revir är väl känd genom stamtavlan för revirets föräldrapar. Reviren är geografiskt avgränsade områden. En sådan jakt planerades 2013 enligt Liberg och Sand 2012. Vid licensjakterna 2010 och 2011 sköts ingen ”genetiskt värdefull varg” av misstag. Men EU tyckte inte det var tillräckligt vetenskapligt granskat för att motivera avsteg från principen att licensjakt inte skall bedrivas när gynnsam bevarandestatus inte är uppnådd. Nu föreligger gynnsam bevarandestatus och dessutom förmodar jag att Liberg och Sand (2012) granskats bättre och en sk. vetenskaplig uppsats sägs vara på gång. Det föreligger praktiska erfarenhet av implementeringen som kan göra denna praktiskt bättre 2014. Det finns utrymme för misstag, imperfektioner och att ha huvudsakligen andra kriterier för en del av ”avskjutningen”. Möjligheten till genetiskt selektiv jakt är ganska unik för svensk varg och inte lätt kopieras under andra förhållanden.

Andra överväganden om FRP

Frekvensen reproduktiva migranter kan bli låg om antal och täthet är låg. Så var det med den svenska vargen fram till för ett decennium sedan. De sista fem åren har fyra reproduktiva migranter kommit. Detta visar att FRP=200 är tillräckligt.

Det har framförts att FRP kravet kan vara högre om man ser på mycket lång sikt (önskemål om en megapopulation med Ne>500). Detta är i princip riktigt och när jag föreslår FRP=200 är tanken att detta skall omprövas och förmodligen ökas om några decennier, och att vid övergången vargens genetiska status och förutsättningar för fortsatt uthålligt bevarande att vara bättre än om en högre FRP väljs de kommande decennierna.

Det har påpekats att genetiken inte beaktats i den demografiska sårbarhetsanalysen. Men eftersom inaveln är högst i början av simuleringarna och de demografiska parametrarna utgår från dessa inavlade vargar och inaveln faktiskt sjunker fast simuleringarna antar den är konstant, så överdriver sårbarhetsanalysen erforderligt antal vargar. Naturvårdsverket har försökt göra en genetisk sårbarhetsanalys som gav intuitivt konstiga resultat men ändå tog nio månader att förkasta, eftersom den inte vilade på vetenskaplig grund. Detta visar att man lätt hamnar fel om man litar på för komplicerade ”black box” modeller. Det är enklare att bara accetera den FRP den demografiska sårbarhetsanalysen gav.

Att ha en fullständig stamtavla för svensk varg har stort inomvetenskapligt värde och är i sig ett gott argument för FRP=200, med ett dubbelt så stort FRP skulle det förmodligen bli logistiskt och ekonomiskt omöjligt. Utan fullständig stamtavla blir genetiskt selektiv jakt omöjligt och då kan inaveln inte reduceras så snabbt och det värde inaveln så småningom stabiliseras på blir ganska högt (betydligt högre än de rekommendationer som en del genetiker givit uttryck för, men jag tror F=0.15 är acceptabelt och det nås nog utan selektiv jakt.

Rovdjursutredningen

Rovdjursutredningen accepterade tanken att man skulle öka vargantalet successivt till slutantalet under 12 år. Ett skäl var att reducera inaveln i en mindre population på ett tidigare stadium innan populationen vuxit till slutlig storlek och därmed blivit trögare att få ned inaveln i. Rovdjursutredaren insåg inte att denna idé stred mot EU-direktivet. Tyvärr är EU-direktivet för stelt och byråkratiskt för att medge de bästa lösningarna ur biologiskt/genetiskt/kostnadssynpunkt, sådant behandlas av EU som fördragsbrott. Men med det nya riksdagsbeslutet med adaptiv förvaltning enligt vargkommitténs förslag med dynamisk FRP gör det möjligt att förena EUs direktiv med rationell vargförvaltning.

Det är inte bråttom med FRP

För den nya rovdjurspolitiken trovärdighet är ett viktigt inslag en licensjakt i vinter, även om den bara blir symbolisk. För en liten licensjakt behöver man inte ha några andra beslut på plats, omfattningen kan göras så att man hamnar långt över minimum FRP=270. Resten av pappersarbetet, såsom fastställande av FRP för överskådlig framtid, kan vänta till våren och göras mer genomdiskuterad. Dock kan det vara bråttom att få fram ett manuskript med motivering snabbt, för att användas t ex i eventuella rättsliga tvister eller gentemot EU, eller inför jakt, eller andra svårförutsedda situationer. Det blir lättare att formulera om det då är ett givet FRP som motiveras. Kanske det är bra att Naturvårdsverket omedelbart tar ett provisoriskt formellt beslut om FRP=270 med stöd i forskardokumentet för att legitimera begränsad selektiv jakt och aviserar att det är under prövning om ett lägre FRP värde.

Selektiv jakt – Ny situation

Jakten 2014 kan utformas som genetiskt selektiv jakt som bara berör områden där vargtätheten är hög och lokalt behov att reducera tätheten finns och utan att tagit ställning till om FRP skall sättas lägre än 270 och så att vargstammen någon ökar 2014. Selektiv jakt har gjorts förut och stoppats av domstol, ärendet prövas nu i högre rätt. Domstolen ifrågasätter dock inte att en selektiv jakt kan gynna vargens genetik. Men då var det ett skäl för att jaga varg fast FRP fortfarande var under utredning och jakt i princip förbjuden och det för domstolen tedde sig troligt att gynnsam bevarandestatus icke uppnåtts. Nu är det högsta möjliga värdet på FRP fastlagt av Sveriges riksdag. Det skall mycket till för att en svensk domstol inte skall rätta sig efter ett riksdagsbeslut.  Värdet FRP=270 är vetenskapligt väl styrkt genom ett brev i juni från 11 mycket kompetenta och relevanta forskare, och synpunkterna är behandlade vid ett expertsammanträde på Naturvårdsverket i april 2013.  Så även om det inte hade varit genetiskt selektiv jakt hade det varit försvarligt. Frågan om Naturvårdsverket skall bestämma en lägre FRP föreslås fortfarande vara under utredning, eftersom svaret inte behövs för en begränsad förvaltningsjakt 2014.  Hittill hoppades Sverite att kunna förbättra genetiskt status med translokationer men dels har det visat sig logistikst besvärligt och framförallt finns inte lokal acceptans för metoden så länge den förknippas med fler vargar, ”genetiskt värdefull” har fått en negativ värdeladdning. Därför planeras inte längre valpflyttar och den lösningen har avskrivits. Försök att låta vargar etablera sig i renbetesland (Junsele) har kostat 10 miljoner kr hittills, och det anses knappast en framkomlig väg att förbättra migrationen. Den låga acceptansen av varg för att sk mjuka släpp av translokerade vargar inte anses vara en möjlighet. Alternativa vägar att sänka inaveln som fortfarande tedde sig möjliga för ett år sedan kan nu avskrivas och selektiv jakt ter sig som det enda alternativet att åstadkomma en rimligt snabb sänkning av inaveln.

Tillägg: Naturvårdsverket har 131216 deklarerat att de inte avser att ändra FRP förrän till nästa inrapporering till EU 2019. Det är Naturvårdsverket som fått förtroendet att sköta detta. Att besluten sker snabbt är bra mot EU som nu ser vart svensk rovdjursförvaltning hamnat i realiteten. Att FRP ligger fast till 2019 har den stora fördelen att det gör rovdjurspolitiken blir förutsebar och långsiktig. Rivs inget av värdena upp eller följs av en intensiv kampanj eller ifrågasätts av Naturvårdsverket själv så finns nog skäl att inte fullfölja en kampanj just för FRP varg. Jag tolkade forskarskrivelsens krav på adaptiv vargförvaltning och Egardts förslag på ett handlingsutrymme som en möjlighet att ändra när det fanns övertygande skäl och inte först 2019. Men förutom de strategiska skälen att deklarerar att värdena ligger fast finns det ett taktiskt skäl att EU inte skall tro alla FRP-värdena sänks om ett halvår så fort EU har avvecklat överträdelseärendet, vilket kunde blivit fallet om man följt mitt förslag.

Personligen kan jag som genetikprofessor känna mig nöjd eftersom jag förhindrat att varg FRP blev 380 vilande på en vetenskapligt undermålig motivering och bidragit till att den höga inaveln inte tilläts leda till en vargstam långt över tusen starkt inavlade vargar eftersom EUs regelverk blockerar populationsbegränsning om gynnsam bevarandestatus icke uppnås.

, , ,

  1. #1 av Per Bengtson på 16 december, 2013 - 19:38

    Dag Lindgren, jag postade nyligen en kommentar till dig på SJF-bloggen, men när jag nu ser att du skrivit mer utförligt här passar jag på att ställa frågorna även i detta forum: Det synes mig som om många av dina analyser, samt ett flertal av de som du stödjer dig på för övrigt, tycks ha ett antal inneboende antaganden. Kan du kanske hjälpa till att reda ut vad det har förbetydelse för de slutsatser du drar? Jag är ändå helt säker på att frågorna kommer framföras för eller senare i processen som nu står framför oss.

    1. Du påpekar ofta att inavelsgraden minskar snabbare i en liten population, men är det inte även så att inavelsgraden ÖKAR snabbare i en liten population om den är i avsaknad av immigranter? Eller är det en missuppfattning? Om inte, hur påverkas denna ökning om populationen hålls konstant med hjälp av jakt, går den snabbare eller långsammare? Vad skulle resultatet bli om vi fick en period liknande den 1983-2006, då inte en enda immigrant gick in i aveln i den svenska populationen på över 20 år? Hur mycket skulle inavelsgraden öka i en population på 200 individer under denna period? I och med att rovdjurspropositionen säger att genetisk förstärkning inte längre är aktuellt så är frågan relevant att beakta.

    2. Du säger att det räcker med en migrant per generation för att inavelsgraden ska hållas konstant, och det är väl ett riktigt påstående. Men innefattar inte detta påstående ett antagande om att de vargar som immigrerar är helt obesläktade med både varandra och de vargar som redan finns i den svenska populationen? I och med att rovdjurspropositionen antogs har som sagt arbetet med genetisk förstärkning lagts ner, vilket gör oss beroende av invandring österifrån, alltså från Finland. Den Finländska vargstammen består nu av ca 120 individer med en relativt hög inavelsgrad. Hur många immigranter per generation krävs det från en sådan källpopulation för att inavelsgraden ska hållas konstant?

    3. Relaterat till ovan: Med tanke på att det numera finns fler vargar i Sverige än i Finland och migrationen går åt båda hållen, hur lång tid kommer det då dröja innan den svenska och finländska populationen är så genetisk lika, att en finsk varg som vandrar in till Sverige inte alls kan ses som en immigrant ur ett rent genetiskt perspektiv (givet att populationerna hålls konstanta på 200 vargar i Sverige och 120 i Finland)?

    4. Finns det en risk att så kallade letala alleler, som av en slump kommer med en immigrant som går in i aveln, sprider sig snabbare i en liten population än i en stor? Hur skulle denna spridning påverkas av en årlig selektiv jakt? Blir risken större eller mindre beroende på om vi har en hög regelbunden invandringstakt in i en stor vargpopulation, eller få sporadiskt förekommande immigranter som etablerar sig i en liten population? Hur skulle tillväxten och en demografisk sårbarhetsanalys som utgår från att tillväxten kommer vara konstant påverkas om detta skedde?

    5. Hur tolkar du formuleringen i art- och habitatdirektivet att en arts bevarandestatus anses gynnsam om: ”…arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö.”? Räcker det till exempel att våra granar och tallar med 90% sannolikhet finns kvar om en dryg rotationsperiod (alltså 100 år) för att du ska vara nöjd och anse skogsbrukets framtid säkrad?

    6. Vad anser du för övrigt om dagens uppgifter att Naturvårdsverket satt referensvärdet för varg till 270? Är inte det annat än ett direkt erkännande att licensjakten på varg 2010 (och även 2011) var olaglig? Enligt de inventeringar man hänvisade till i sina beslut fanns långt under 270 vargar i Sverige vid denna tid och dessutom var inavelgraden högre. Så det kan väl knappast råda någon tvekan längre om att vargen inte hade gynnsam bevarande status när jakten skedde. Jag undrar hur regeringen tänkte när de gav möjlighet till detta genom att ange ett intervall på 170-270. Det känns allt mer som om både företrädare för regeringen och SJF:are med insyn ställer in sig på en omgång i EU-domstolen. SJF har ju drivit den linjen länge. Kan det rentutav ha varit syftet med att inte söka samförstånd och få en bred politisk lösning, som Helena Pettersson från (S) antydde i riksdagsdebatten? Det vore ju för sorgligt i så fall.

    • #2 av DagL på 16 december, 2013 - 20:23

      Per: Dina frågor är väl formulerade och relevanta, jag skall försöka besvara dem de närmaste dagarna. Emellertid är det för många frågor och invävda i varandra så det är svårt att strukturera svaret. För analys vore det bättre om du ställer färre och distinktare frågor. Och det är ju alltid så att alla modeller bygger på mer eller mindre förenklade antaganden. Ju mer man tar hänsyn till ju mindre transparent blir modellen. Saker ändras under seklerna på ett oförutsebart sett. Modellerna hjälper oss att komma igång men förutsättningarna för dem ändras över tiden. I min webb beaktar och diskuterar jag olika faktorer och jag kan inte ta upp alla i responsen på ett stort antal frågor.

      6. Jag börjar med den sista eftersom den har stor aktualitet. Jag betecknar den 6. Tog mig friheten att skriva in 6 i din fråga så det blir mer strukturerat svar.
      Naturvårdsverket sätter referensvärdet till 270. Naturvårdsverket har frihet att sänka det kommande år inom intervallet. Ett skäl att jag skrev den här artikeln var en farhåga att Naturvårdsverket skulle långhala ärendet, jag kanske inte skulle skrivit artikeln idag, eftersom ärendet verkar röra sig rimligt fort, men nu är den skriven. Jag ser intervallet som en del i en adaptiv vargförvaltning, där man anpassar värdet efter ändrade omständigheter. I år dominerades Naturvårdsverket beslutsfattande av att det måste gå fort, samtidigt ha en god motiveration av väl kvalificerade forskare och fler än några enstaka spridda forskare bakom med en helhetsyn. Det är mycket enkelt och snabbt gjort med 270, eftersom det finns ett forskarbrev med en färdig motivering underskrivet av 11 forskarre och stött av mig, med den lilla reservationen att jag tror det är bättre för den genetiska statusens utveckling med ett lägre FRP. Med dagens artikel har jag markerat detta och accepterar att jag av de andra artikelförfattarna betraktas som ett särintresse som har störst fokus på förbättring av genetiskt status och ger lite mindre vikt åt andra aspekter. Med hänsyn till den mildrade synen på det akuta genetiska hotet och att genetiken inte var ett hinder för gynnsam bevarandestatus är det naturligt och acceptabelt med ett sådant mindre fokus på genetiken. Det vore mycket politiskt oklokt att låta vargantalet bli lägre 2014 än 2013, eftersom frågan fortfarande är så het och eftersom det tar tid att klara ut reglerna och eftersom EU nu har väldigt stor uppmärksamhet på effekterna av den nya vargförvaltningen. WWF och Naturskyddsföreningen har högljutt basunerat ut sina farhågor att hälften av alla vargar kommer att skjutas i vinter. Oklokt att inte låta vargantalet krypa lite uppåt 2014 också så blir det uppenbart att WWF och Naturskyddsföreningen än en gång ropat vargen kommer när det inte var någon fara. Ett lägre FRP måste övervägas noggrannare, om det nu skall övervägas, men det kanske kommer i tid för eventuella förhandlingar i EU domstolen, om det blir sådana. Fast lägger EU ned ärendet så bortfaller ju behovet att slipa knivarna i avvaktan på processen. Att gynnsam bevarandestatus inte var nått vid jakten 2010 innebär inte att Sverige behöver dömmas, jakt kan vara försvarbar även om inte FRP är uppnådd och mer försvarbar ju närmare FRP ligger. Skälet för den svenska jakten 2010 var att snabbare uppnå gynnsam bevarandestatus eftersom regeringen på den tiden trodde att den höga inaveln var ett hinder mot gynnsam bevarandestatus och jakterna 2010 och 2011 ledde till att inaveln sjönk och vargens inavel har faktsikt sjunkit lite som ett resultat av dessa jakter. Sverige kan allstå hävda att de handlade i god tro och syftet att minska inaveln långsiktigt uppnåddes. Även om Sverige så blir dömt så kan det bli en mycket mild dom som i processen mot Finland.
      Jag har personligen agerat starkt för att forskarbrevet med FRP=270 skulle accepteras av Naturvårdsverket och därmed förmodligen av riksdagen. Jag skrev till Naturvårdsverket omedelbart när de vägrade att lämna in en uppgift till EU i slutet på juni att de hade tillräckligt underlag och att det skulle underlätta riksdagsbehandlingen om de tog ställning, och fast jag inte uttryckligen sade det, så menadade jag självklart forskarbrevet med FRP = 270. Jag tycker det är viktigare att förvalta varg som ett normalt djur än hur många vargar man hamnar på, åtminstone om det inte vilar på sånt missbruk av genetik som Laikre och Rymans beräkningar, som tidigare legat till underlag för Naturvårdsverkets ställningstagande FRP=380. Men nu blev det alltså ett intervall, som det nog inte blivit om Naturvårdsverket snabbare bearbetat slutsatserna från Naturvårdsverkets expertmöte i april på det sätt som konkretiserats i forskarbrevet med FRP=270. Att jag föreslår FRP=200 borde göra det svårare att få Sverige dömt, eftersom forskarnas oenighet om FRP blir tydliggjord för domstolen. Hur regeringen tänkte är väl klart, det finns många tunga forskare som förklarat sig stöda FRP=270 och lämnat in en fullständig motivering, men såvitt jag vet (av inlästa kvalificerade) forskare bara jag som uttryckligen sagt att jag vid behov kan stödja och motivera ett lägre värde. Det skulle ta tid för Naturvårdsverket att identifiera och förankra någon ytterligare expert på ett trovärdigt sätt, och nu MÅSTE det gå undan.

      Jag tror varken regeringen eller EU VILL ha en domstolsförhandling. Det är bara om domstolar inhiberar jakten 2014 som ärendet rimligen bör gå vidare till EU domstolen. Dagens beslut innebär att EU kan lägga ärendet till handlingarna med relativt hög svansföring och konstatera att Sverige nu fattat ett rimligt beslut på vetenskaplig grund som resulterat i ett högre vargantal än vid jakterna 2010 och 2011. EU kan alltså utåt vinkla det som en framgång. Helena Pettersson har fått som S ville eftersom det finns en utmärkt forskarmotivering för beslutet. Därmed står mer än 80% av Sveriges riksdag bakom beslutet som Naturvårdsverket nu tagit, en mycket bred parlamentarisk majoritet. Om nu alla parter vill ha lugn och ro och samförstånd och lägga vargfrågan bakom sig (kanske rent av du skulle gå med på det Per). Om det verkar rimlig enighet om detta, kommer jag inte att återkomma med förslaget om FRP=200, eftersom det är viktigare att en bred majoritet arbetar mot en normalisering och eftersom jag har respekt för de 11 undertecknarnas kompetens och inte vill driva ett genetiskt särintresse (att få en snabbare reduktion av inaveln), om bred enighet kan nås att vargen nu har gynnsam bevarandestatus med FRP=270 och licensjakt till närheten av den nivån realiseras med ett inslag av genetiskt selektiv jakt. I den föregående artikeln vädjar jag om samförstånd i närheten av 300, vilket kanske ryms inom golvet 270? Men om EU inte drar sig tillbaks och om planerad licensjakt inhiberas av domstol eller annars anses omöjlig, och det därmed visas att bara fri tillväxt tolereras av EU-rätten underblåst av kommissionärens personliga åsikter, om de 11 experternas kompetens underkänns, då fortsätter ändå vargkriget några år till och då hoppas jag det bättre alternativet FRP=200 framförs med större kraft.

    • #3 av DagL på 16 december, 2013 - 21:49

      Det är väldigt många spörsmål inflätade i varandra

      1-2.
      Introduktion
      Inaveln ökar av genetisk drift och minskar av migration. De två motsatta krafterna ställer – om de är konstanta över tiden – så småningom in sig på ett jämviktsläge. I avsaknad av migration infinner sig ingen jämvikt utan inaveln bara ökar och ökar. Jämvikten (eller den höga inaveln utan migration) nalkas snabbare ju mindre populationen är. Däremot beror jämviktsläget inte av populationsstorleken. Om man inte har migration så växer inaveln snabbare ju mindre populationen är. Om inaveln i en population ligger över jämviktsvärdet så minskar inaveln snabbare ju mindre populationen är.

      Det finns artiklar på den här webben med utförliga diskussioner om en del av dina frågor.
      https://vargdag.wordpress.com/2012/11/12/framtida-inavel-funktion-av-migration/
      Där diskutearas t ex hur det fungerar jämviktsvärden.

      Migrationens storlek
      Migrationens storlek beror på vargantalet för vargtätheten måste vara stor nog för att hitta en partner. AV denna orsak var det dålig invandring fram till de sista fem åren, men den sista varggenerationen har det kommit in fyra reproduktiva migranter. 1983 kan man väl säga att det kom in två migranter. Det finns knappast skäl att anta att migrationen kommer att vara mindre än en reproduktiv migrant per vargeneration i framtiden. Skulle det bli så en långre tid för valpflyttprogrammet återupptas och toleransen mot vargetablering i renbetesland ökas, men det är först i ett scenario att det inte kommer någon reproduktivt framgångsrik migrant till 2025 detta behöver aktualiseras. Valpflyttprogrammet är lagt på is men inte vargflyttprogrammet, dvs kommer det nya invandrare till Tornedalen kommer man att försöka flytta dem som ju lyckats sista gången man försökte.
      En effektiv migrant per generation krävs för att hålla ihop populationerna och krävs av direktivet. Kom det mindre än en migrant per generation från Finland så skulle den svensk/norska stammen glida ifrån den finska utan gräns. Det är därför det kravet finns. Däremot så håller det inte inaveln konstant utan den går mot ett jämviktsläge. I den enklaste modell är detta jämviktsläge F=0.2, dvs något lägre än dagens, dvs migrationen gör att inaveln sjunker.

      Hur utvecklas inaveln under olika antaganden
      Du gör en fråga om hur inaveln skulle utvecklas i en population på 200 under antagandet om ingen migration under 20 år. Sådana och andra spörsmål kan beräknas med en simulator jag gjort (den är bara för hopp mellan enstaka generationer men du listar säkert ut hur du kan utnyttja den för längre perioder

      https://docs.google.com/spreadsheet/ccc?key=0AqYR9aBmzEQSdF9memRkRnRURTJzdE4xLTcxRHFDbXc#gid=0

    • #4 av DagL på 16 december, 2013 - 23:29

      2-3. Den enklaste är att räkna som invandrarna vore obesläktade. Men inavel är något relativt och inte absolut. Inavel räknas relativt från en tänkt källpopulation där indiver är lika släkt och inavlade. Du nämner Finland. Jo det blir nog så att de första invandrarna är mindre släkt med den svenska stammen än de senare och därför sjunker ”den effektiva invandringen” över tiden. Problemet är litet för de första tio invandrarna men ökar sedan. Detta är ett skäl jag inte tycker man skulle sluta utvecklingen av valpflytt-tekniken, då tilltar släktskapen med den svenska stammen av invandrare från öst långsammare. Förhållandet till Finland och andra länder tas upp t ex på https://vargdag.wordpress.com/2012/11/12/framtida-inavel-funktion-av-migration/ Finland är inte isolerat, det inställer sig sä småningom en jämvikt som beror på hur migrationen till Finland sker. I en sluten popuation så ökar inaveln utan gräns men invandringen till Finland måste beaktas. Men ”jämviktsvärdena” för inaveln i Sverige blir högre än beräknat ur en modell som inte beaktar släktskapsökningen tills en jämvikt nåtts. Jämvikterna i Sverige och Finland blir något olika, migrationen är för låg för att Finland/Sverige skall betraktas som genetiskt samma ”panmiktiska” population på det sätt Sverige/Norge fungerar. Beaktas detta blir det nog helt omöjligt att få ner inaveln till nivån F=0.05 som förekommit i debatten. Höga antal vargar hjälper inte mot detta, jämvikten beror inte på populationsstorleken. Detta är ett skäl jag är så angelägen om selektiv jakt. Den selektiva jakten fördubblar vårdet av en immigrant men ökar inte släktskapen. Vi skall ta väl vara på migranterna och det gör vi med selektiv jakt.

    • #5 av DagL på 16 december, 2013 - 23:54

      4. Genetic drift orsakar inavel, men det kan också ses som slumpmässiga förändringar i genfrekvenser. Ju mindre stammen är och ju färre grundargenom ju större är risken att en genvariant får ett stort inflytande om och denna är dålig (”letal”) skulle det kunna leda till att en mycket liten stam gick under. Jag tror att denna risk är försumbart liten nu i den svenska vargstammen. En ny migrant till den svenska vargstammen är en för liten del av en för stor population för att utgöra en beaktansvärd risk. Selektiv jakt borde motverka risken eftersom den motverkar inavel och genetisk drift.
      5. 10 % utplåningsriks på 100 år nämns som ett vedertaget kriterium som beräkningar skall nämna. Då kanske det skulle räcka med en vargstam på 40. Nå, jag slår nog mer vakt om den svenska vargen än så. FRP=230 är en avsevärt mindre risk över en avsevärt längre tid under antaganden av värre katastrofer än vad som inträffat. Faktum är att det tog bara några decennier efter utrotning till vargen återkom så utrotning behöver inte innebära utrotning på 100 års sikt. Med FRP= 230 (30 i Norge) tror jag inte säkerheten ökar nämvärt med antalet, det finns andra risker som är större. Säg att ett parti med vargutrotning som enda fråga får vågmästarroll i riksdagen med sitt enda mandat:-) apropos små men icke helt omöjliga risker alltså. Men skämt åsido, bestämmer vi att ha mer än 200 vargar i Sverige och håller under tusen år fast vid att den skall finnas i Sverige om tusen år, så känner jag mig säker på att den också finns om tusen år.
      Var det allt eller har jag glömt nått?

  2. #6 av Per Bengtson på 17 december, 2013 - 12:41

    Tack för svar Dag Lindgren. Jag hade nog hoppats på att de skulle vara mer detaljerade och specifika, snarare än en beskrivning av processerna. Det är ju först när utkomsten av de olika processerna kvantifierats som vi vet om det är viktigt att ta hänsyn till dem eller inte. Men jag förstår att sådana beräkningar både är komplicerade och framförallt tar tid, jag har all förståelse för att du inte mäktat med detta.

    I några fall fick jag dock specifika detaljerade svar, och det är jag tacksam för. Till att börja med, tycker du att F=0.2 är ett acceptabelt jämnviktsläge? Och om jag inte missuppfattar din modell så skulle inavelsgraden, F, grovt uppskattat bli bortåt 0.30 om man utgår från F=0.25, 50 genetiskt effektiva individer (men hur många är genetiskt effektiva i en population på 200?), och avsaknad av invandring. F= 0.30 kan väl ändå inte vara bra på ens relativt kort sikt? För övrigt så hade jag uppfattningen att även vargflytt programmet upphört i och med att regeringsuppdraget om genetisk förstärkning upphörde. Är du säker på att så inte är fallet?

    Vad det gäller spridningen av letala alleler som följer med immigranter, så känns det kontraintuitivt att selektiv jakt skulle minska spridingen och risken med dessa. Om man skjuter de individer som inte bär på genen/generna med sparar de som bär på dem i några generationer så känns det som om spridningen i populationen snarare borde gå snabbare. Är det inte just precis det som gör selektiv urvalsjakt på små populationer effektiv? Hur stor denna risk/sannolikhet är har jag däremot ingen aning om. För att kvantifiera den risken måste vi ha god kunskap om källpopulationen och frekvensen av dessa alleler där antar jag. Vet du om det finns några jämförande studier om detta?

    Tack igen för dina klargöranden.

    • #7 av DagL på 17 december, 2013 - 14:31

      A) En migrant per generation är ett krav för att populationerna skall vara genetiskt förbundna, du kan se det som att det är ett krav för att de skall tillhöra samma metapopulation vars storlek genetiker brukar tycka skall vara större än Ne>500, det har mindre att göra med vad jag tycker är en acceptabel inavel. Direktivet skriver inget om inavel, men indirekt finns kravet på minst en migrant per generation som alltså svarar mot jämviktsvärdet F=0.2. Därför skulle man kunna dra slutsatsen att direktivet inte är oroat av inavel under F=0.2. Den svenska vargstammen ligger inte mycket ovanför och är på väg nedåt. Detta kan bidra till att motivera att svensk varg numera har gynnsam bevarandestatus trots den höga inaveln.
      B) Vi har förenklat räknat med migranter som beter sig ”normalt” och ”effektiv migrant” = ”reproduktiv migrant”. Men jag räknar med att en reproduktiv migrant är 2.5 effektiva migranter. Dels fördubblas effekten av selektiv jakt i trolig omfattning, och dels finns en ”hybridfördel” – eller man kan kan se det som en naturlig fördel för en icke inavlad i en inavlad stam. Detta diskuteras närmare här. Så jag anser att en reproduktiv migrant per generation leder till ett jämviktsläge på F=0.09. Vi har nu mer än dubbelt så hög migration, den jämvikt det går om det är två reproduktiva migranter per generation (troligt värde) är F=0.05. Dock är hänsyn ej taget till att migranterna blir mer besläktade vilket höjer jämviktsinaveln. Jag tror att de negativa effekterna av inavel ofta överdrivs i debatten, så det blir inte högsta prioritet längre att minska inaveln när den sjunkit till F=0.15.
      C) Nej det är inte bra om inaveln stiger till värden som ligger över helsyskonparning, som den kan tänkas göra på två decennier utan invandring, men det är ändå inte högre inavel än vargstammen stått ut med förut. Hög och samtidigt växande inavel till ständigt högre nivår är starkt oroande. I situationen 2007 kan man se de extraordinära åtgärder som sattes in som befogade. Nu har det kommit fyra migranter sista fem åren som ger respit minst 15 år till innan man når tidigare max och kanske det tar 40 år om du accepterar mina tillägg. Tycker man kan vänta tio år att börja oroa sig för om speciella åtgärder är befogat. Inavel är inte särsilt hotfull så länge den inte stiger till nivåer ovanför de som stammen framgångsrikt klarat sig igenom vilket gör att det finns utrymme för ökning något decennium nu.
      D) anslaget för genetisk förstärkning upphör, men jag hoppas verkligen att det inte innebär att varg- och valpflytt upphör. Den genetiska förstärkningen var en extraordinär åtgärd. Nu är det inte längre en extraordinär satsning men förutsätts vara en del av den ordinarie vargförvaltningen (om en på en lägre kostnadsnivå). Tycker det är helt normalt att statsmakterna ”buntar ihop” utgifter i större poster som de ger myndigheterna handlingsfrihet inom men den genetiska förstärkningen av varg tillkom plötsligt och var extraordinär och sas en specialsatsning av regeringen för att höja varg till gynnsam bevarandestatus. Nu har varg gynnsam bevarandestatus och vargförvaltningen normaliseras och då är det inte längre motiverat med ett specialanslag för ett enstaka ändamål. Jag vet inte riktigt hur de fiskala termerna ser ut men jag tar för givet att det sker uppräkning för ordinarie vargförvaltning både för att de blir fler och att kostnader överförs från tillfälliga extraordinära anslag till ”basanslaget”. Jag markerar en mycket stark önskan att utvecklingen av valpflytt fortsätter, men med en starkt reducerad målsättning (en lyckad translokation vart femte år eller så)
      E) om letalgener så håller jag inte med om att det är något oroande som vi måste tänka efter. Jag har tänkt efter i andra sammanhang:, min doktorsavhandling heter något i stil med ”inavel – ett tveeggat svärd i förädingen”, men det skulle ta lång tid att förklara, du skulle ändå inte förstå, och man måste tänka på relevansen för varg. Jag har också tänkt på letalgener bl a i samband med effekten av låga doser och skrivit vad jag kallar ett originalarbete om döda efter Tjernobyl katastrofen. De gener som orsakar inavelsdepression minskar i frekvens i en inavlad population, inavelsdepressionen avklingar med tiden, Detta är en av orsakerna att man säger att Ne > 500 ger evigt liv, effekterna av den inavel som uppstår försvinner. Därför är det inte lika farligt att låta inaveln stiga till F=0.3 nu som det var första gången man gjorde det. Jag är inte oroad av jaktens effekter på letalgener i den svenska vargen men orkar inte fördjupa mig i det.

  3. #8 av DagL på 18 december, 2013 - 16:56

    Startade en debatt på Rovdjursföreningens webb med den här artikeln: https://www.facebook.com/Rovdjuren/posts/627443103968756?notif_t=like Det blev en diskussion som var mycket bättre än jag trodde, inte många oreserverade många vargar repliker. En del var nog inte från medlemmar. Många var relativt positiva till golv 200. Mina webb som länkades till. fick en del träffar, men inte många nog för att webben skulle samla fler träffar än någon annan dag sedan slutet av november når jag återupptog webbandet. Det kom ingen kommentar här.

  4. #9 av Johan på 16 januari, 2014 - 03:07

    Hej Dag
    kul att du är tillbaka och bloggar.
    jag har försökt hitta relevanta fakta och kriterier för varför vargen överhuvudtaget är rödlistad i Sverige.Har du några kunskaper i ämnet?
    Finns det egentligen några kriterier för rödlistningen som uppfylls med den vargstam och utbredning vi har idag och kanske ännu viktigare rent spekulativt vid nästa revidering av rödlistan som är 2015 eller ?

  5. #11 av Bernt Edvinsson på 15 augusti, 2014 - 00:20

    Hej Dag.

    Du som har kunskapen och den Genetiska Förståelsen,varför följer du inte Karl Hedins förslag med en vargstam mot finsk ryska gränsen…?

    För nuläget blir ju en konst odlad varg stam

    mvh Bernt Edvinsson Sverigedemokraterna.

    • #12 av DagL på 15 augusti, 2014 - 08:30

      Tack för kommentaren, det kommer inte många.
      Den svenska vargstammen är inte odlad.
      Det är inte jag som bestämmer men jag solidariserar mig med riksdagens och naturvårdsverkets nuvarande beslut.
      Men jag skulle solideriserat mig med ett lägre vargantal såg 200 med min 170 som vore förenligt med riksdagsbeslutet
      Dock stödjer jag att av ett givet vargantal (min 270 enligt gällande beslut) fler bör finnas längst i norr
      Karl Hedins lösning kunde vara en dellösning. Det är en förnuftig karl.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s